4 mars 2026, Knivsta🇸🇪-Frankfurt🇩🇪-Barcelona🇪🇸
Taxin var tidig och chauffören ringde efter oss. Exakt klockan 04:15 var vi på Arlanda, precis som Swedavia ville (två timmar före avgång). Snabb incheckning, väskorna vägde 13,9 resp 17,7 kg (min) och snabb säkerhetskontroll (även om Bengt-Åkes iPad undersöktes noggrant). Hann med ett kort besök i SAS-loungen, där cappuccinomaskinen tyvärr strejkade. Men vi fick frukost på Lufthansaplanet (en A320), som startade nästan när det skulle, trots avisning. Landade tidigt i Frankfurt, men vi fick vänta på trappa och buss. Stor flygplats, långa avstånd. Vi hittade dock ganska lätt vår gate och loungen intill. Vi njöt av en cappuccino och mögelost med tilltugg innan Bengt-Åke beställde var sin (eller vars en, som det heter på skånska) Aperol Spritz, som inledning på semestern. Jisses, så berusad jag blev. Sen kröp Bengt-Åke till korset och erkände att han svarat ja, när damen i baren frågat om han ville ha dom dubbla.
 
Buss ut till nästa Lufthansaplan (en A321). Den manliga flygvärdinnan såg bekant ut. Kom på att han var rysligt lik betjänten i gamla Grevinnan och betjänten och så pratade han som Alan Carr. Fick ytterligare en frukost. Stundtals fint flygväder, såg Genèvesjön (tror jag, skulle vilja ha skyltat …) och snöklädda Alperna. Lite försenade till Barcelona, men det gjorde alls inget. Väskorna kom så sött tillsammans, först på bandet. Hade alltså inte behövt byta jeansen mot ett par vanliga byxor för säkerhets skull (om väskorna skulle försvinna vid mellanlandningen), när jag kom på att jeans är förbjudna på båten efter klockan sex. 
 
Det fanns massor av taxibilar och ingen direkt kö. Var väldigt välordnat. Lämnade fram hotellets namn (Som Nit Port Vell) och adress till taxichauffören som talade in den till sin gps, men när vi ”kom fram” hittade taxichauffören inte dit, trots att han snurrade runt kvarteret ytterligare ett varv. Han var riktigt lessen, men jag tog fram mobilen och kollade, vi var 50 m ifrån, så vi steg av. Hittade en minimal ”skylt” (som inte stod ut) och en låst dörr, som öppnades när vi tryckte på en knapp. Hotellet låg en trappa upp utan hiss. Som tur var mötte vi en stark yngling i trappen, som undrade om vi behövde hjälp (utan att vara hotellpersonal). Bengt-Åke grymtade, men även om det var jag som sett ut hotellet, var det faktiskt han som bokat. Men som man brukar säja: Location, location, location! Och vi kom in i det stora, fräscha rummet med två franska balkonger direkt klockan ett, trots att incheckningen egentligen var från tre.
 
Ingen rast ingen ro, vi gick direkt ut. Först utefter strandpromenaden, sen över gatan in i Gamla stan. Utan karta och några egentliga mål. Fina (pittoreska) gator och gränder, förbi katedralen och sen visade det sej att vi gått i en stor cirkel och kom tillbaka till en plats vi redan varit på. Drack cappuccino (€3,60) på ett café som hette 365 (en spansk kaffekedja). Mystisk dryck, smakade lika mycket choklad som kaffe. Toaletten var också lite mystiskt, men välbehövlig. Kom ut till stora ströget Ramblan, som forfarande var under ”renovering” (liksom i somras). Det blev en lång promenad och vi blev riktigt trötta innan vi kom tillbaka och kunde lägga oss på sängen.
 
Brukligt är att äta pizza och dricka vin kvällen före en kryssning, så jag letade upp en pizzeria, åtta minuters promenad från hotellet. Pizza locale var ett perfekt ställe, med trevlig personal och en fruktansvärt god pizza, Carnivore, som vi delade på och vinet var lättdrucket. Tog kvällens cappuccino där också (€2,80). Strosade hemåt i trevliga kvarter. Är glad att jag tog tjocktröja på mej. Det var varning för ”kustoväder”, som jag inte riktigt vet vad det innebär, men det blåste bra i alla fall. Tidigt i säng, vi var ju trots allt uppe klockan tre i morse.
 
Torsdag 5 mars 2026, Barcelona🇪🇸-ut på Medelhavet
Idag var det varning för både kustoväder och för regn. Kvarteren runt hotellet var fulla med restauranger och kaféer och vi smet in på ett mellanting och ”åt frukost” dvs jag drack bara cappuccino (€2,60). Kollade in folklivet på en runda. Den mycket späda receptionisten beställde en taxi till oss till klockan elva och hjälpte oss nerför trapporna med resväskorna. Hon bar dom som barn i famnen. Taxin kom på sekunden rätt och resan till kryssningsterminalen gick snabbt. Vår båt Silver Muse var enda kryssningsbåten i hamnen (i somras var där fem båtar). Vi blev lite blöta från taxin till terminalen och ännu värre ut till båten sen.
 
Silver Muse är en ny båt för oss, men vi har varit på systerfartyget Silver Dawn. Den är 213 m lång och 27 m bred, tar 632 passagerare och har 415 i besättningen. Den är registrerad i Nassau på Bahamas och kaptenen är från Polen. Vi blev bjudna på champagne och kaviar direkt när vi kom på. Sen blev det lunch i La Terrazza (bufférestaurang på dagen och italiensk restaurang på kvällen). Det var nyhetens behag så det blev tre vändor: Hummer, räkor, krabbklor, musslor, ostar och två desserter. Cappuccino och biscotti intogs i Arts café. Då ropades upp att hytterna sviterna var klara och alla rusade iväg. Vi bokade en med fönster med Black Friday-rabatt, men har blivit uppgradera till en med balkong (30 kvm + 6 kvm balkong). Sånt gör oss glada, men som väderprognosen ser ut, vet jag inte vad vi ska ha för nytta av balkongen, men fönsterrutan är mycket större i alla fall.
 
Butlern kom in och presenterade sej, Ruby från Filippinerna. Ovanligt med en kvinna, det brukar vara unga män från Indien, som jag har svårt att förstå och inte kan se skillnad på. På detta rederi (SilverSea) har alla en butler, annars är det inte så vanligt för oss. Första gången, tyckte jag det var mest plågsamt och totalt onödigt (onödigt tycker jag fortfarande). Tur att en butler har hand om flera sviter. Ruby var på väg att öppna vår champagneflaska, men då skrek Bengt-Åke i högan sky, att den ska vi ta med oss hem. Ge oss en Chardonnay och en Riesling istället!
 
Ruby erbjöd sej att packa upp åt oss, men det tackade vi så klart nej till. Våra resväskor måste ha stått ute i ösregnet för kläderna var lätt fuktiga. Säkerhetsövningar där man fick öva att ta på flytvästarna är ett minne blott. Nu tittar man på en video på TV:n och går till sin ”muster station” och blir avbockad, that´s it. Vår är i teatern, sen gick vi till loungen Dolce vita (rederiet var italienskt från början, nu amerikanskt) och tog en drink före middan, Whiskey sour resp Negroni med tilltugg. 
 
Middan avnjöts i största restaurangen Atlantide. Fyra rätter, alla goda, men guldstjärnan går till Alaskan black cod, en sån vansinnigt god fisk med tillbehör som sparris och spenat. Var sen på Arts café (som faktiskt har tavlor och andra konstverk till beskådning), så Bengt-Åke fick sin dagliga dos av konjak. Jag drack cappuccino som jag hällde Kahlúa i. Sen blev det några snedsteg till hytten, mest för att båten gungade ganska bra.
 
Fredag 6 mars 2026, Valencia 🇪🇸
Natten blev lugn, gungandet avtog. Klockan åtta la vi till i Valencia. Det är Spaniens tredje största stad och en stor hamnstad (skeppar apelsiner!). Kommunen har 800 000 invånare, storstadsområdet 1,6 miljoner. 
 
Väderutsikterna lovade regn mest hela dagen. En kort stund tänkte vi, att vi skulle stanna kvar ombord (vi har ju varit här tidigare, senast 2019), men kom på bättre tankar. Precis när vi skulle gå av båten, utbrast B-Å: Batteri! Så då fick vi backa in och han ilade till hytten med kameran. Tog var sin paraply och shuttlebussen in till centrum 4-5 km bort. Paraplyerna fick vi nästan ingen användning för, kanske 2 x 2 minuter; en kort stund visade sej till och med solen. 
 
Valencia är en väldigt trevlig stad, med fina gamla hus, torg, palats, kyrkor, domkyrka. Var inne i den stora saluhallen, en av de största i Europa. Vacker byggnad med mycket mosaik. Och vilka varor! Mängder av caféer för elvakaffe. Blev ett ungdomligt ställe (så vi skulle smälta in), som hette Pasqual + Sheila. Stor cappuccino (€5,00) var god.
 
Festivalen Les Falles äger rum i mars varje år, med final 19 mars, men ”förspel” pågår redan nu med smällare och smatterband. Delar av staden var avstängd för trafik.
 
Åkte shuttlebussen tillbaka, så vi hann till buffélunchen ombord. Där står också en kock, som idag lagade god Pasta Carbonara åt Bengt-Åke. Eftersom Valencia är paellans hemstad, fanns det idag ytterligare en kock, som fixade paella åt hugade spekulanter. 
 
Sen stod vi på vår balkong och lyssnade och såg krutröken från stan. Såg också en del av Ciutat de les Arts i les Ciències, Konst och Vetenskapsstaden, med futuristiska byggnader av Turning torso-arkitekten Santiago Calatrava, som kommer från Valencia. Förra gången fikade vi under Operahuset där. 
 
På resans första Trivia gick det ganska bra. Vi fick som vanligt erbjudanden om att vara med i lag, men som vanligt tackade vi nej. Det var trevliga, lagom svåra frågor, som den australiske kryssningsvärden ställde. Vi hade 18 av 28 rätt. Missade bland annat en av de åtta amerikanska staterna som börjar på N.
 
Ikväll hade vi hemifrån bokat plats på The Grill ute på pooldäck. Så vi byltade på oss. Det gick vågor i poolen. Usch, så det blåste vid vårt första bord. Flyttade till ett annat bord, där det inte blåste lika mycket och med hjälp av värmelampor och filt, specialdesignad för att svepas in i, var det uthärdligt. Huvudrätten var Surf och Turf, dvs en Filet Mignon med två jätteräkor på. Mycket gott. Grönsakerna som jag beställde till, kom i riklig mängd, som till en glupsk tvåbarnsfamilj. Drog ut på tiden, så vi skippade dessert och skyndade till Arts café, där B-Å svepte sin konjak. Ville i tid till den brittiske komikern/musikanten/sångaren/imitatören Steve Stevens på teatern. Han var väldigt trevlig och rolig. En del skämt hade vi hört förr, som: Under pandemin, när han inte kunde turnera, tog han jobb på IKEA där hans arbetsuppgift var att plocka ur två skruvar ur vartannat paket.
 
Lördag 7 mars 2026, På Medelhavet
 
Idag fanns 64 programpunkter på programmet. Hade bara tänkt vara med på två, men när vi satt och drack kaffe i Panorama lounge, startade där: ”Guess the Movie”, där en italiensk aktivitetsvärdinna läste en replik ur en film och man skulle notera filmen. Så vi lyssnade utan att egentligen delta i något lag. Två var jag definitivt säker på skulle komma med redan innan: ” Nobody puts Baby in a corner” (Dirty dancing) och ”I’ll have what she’s having” (When Harry met Sally). Även vi som inte deltog aktivt, fick aktivitetspoäng (tre var) för att vi lyssnade och uppskattade det. Aktivitetspoäng från olika spel, kan i slutet av kryssningen bytas ut mot prylar. Kanske kan vi få en penna(?) för sex poäng.
 
Efter buffélunch, lyssnade vi på en amerikansk historieprofessor från Australien. Han talade snabbt som hundan om de tre kommande franska hamnarna, Sète, Marseille och Menton. Vi höll oss vakna, trots att han började med att säja att det var OK att somna.
 
På Trivian hade vi 12 av 20 rätt med egen, snäll rättning. Där drack jag bara en Coke Zero, eftersom jag bestämt mej för att inte dricka alkohol idag, men det höll jag naturligtvis inte vid middan, då det var extrasnofsigt. Klädkoden var Formal (optional). Normalt är det Elegant casual. Jag dristade mej till att ta på rödbrokig klänning och röd jacka. Bengt-Åke hade kavaj men ingen slips. Vi behövde inte skämmas. Plus vid middan får hälleflundran med vitt vin. Osten med portvin kommer inte långt efter. Avslutade kvällen med en cappuccino och Kahlúa i Arts café. Konjak och trippel espresso till Bengt-Åke. Där var vi nästan ensamma. Alla andra var väl på kaptenens cocktailparty, men det struntade vi i. 
 
Att få ihop 7000 steg (en halvmil) på en liten båt är inte så lätt, men jag lyckades. På förmiddan gick jag ett varv (256 steg) ute, men det var inte så behagligt med kall motvind åt ena hållet.
 
Söndag 8 mars 2026, Sète🇫🇷
Idag kom vi till Sète, ”Frankrikes Venedig”, med 45000 invånare. Vi var här senast i somras. Då var det fint väder, nu ösregnade det. Skulle vi gå ut…. klart vi skulle?! Man fick inte gå i hamnen, så det blev buss till grinden. Hade dragit ut en karta över väggmålningar, men vi gick lite på känn ändå och beundrade/fotograferade konstverken vi råkade gå förbi. Gick genom saluhallen, som var öppen trots att det var söndag. Massor av folk satt där och åt skaldjur. Finns stora ostronodlingar här i vattnet utanför. Vi nöjde oss med cappuccino (€4,60) på ett anrikt ställe från 1902, Café le Tabarýs. 
 
Väl ombord igen, fick vi hänga kläder på tork. Undrar om skorna torkar till regnet i Marseilles imorgon? Lunch i bufférestaurangen, där Bengt-Åke blev lycklig över lasagne och friterad brie och jag över musslor meunière och gorgonzola. Båda njöt vi av mangopannacottan.
 
Internationella kvinnodagen idag, men den enda programpunkten som avspeglade det var Ladies night at the casino. Och så nämnde kaptenen det i ett av sina meddelanden.
 
På trivian hade vi 10 av 20 rätt; det var vi rätt nöjda med. Frågor som Europas längsta flod (har vi åkt på, inte längre görligt) och huvudstad i Bangladesh, gillar vi.
 
Middan åt vi i La Terrazza, bufférestaurangen där vi äter frukost och lunch, som på kvällen blir en italiens restaurang. Vi hade beställt bord hemifrån. En bricka med antipasti, Le Nostre Conserve (med en lagrad tominiost, som var in i h-e stark), Filetto di Fassone Piemontese och Tiramisu med vaniljglass. Huvudrätten såg dyster ut, bara brunt (kött, hasselbackspotatis, sås, champinjoner), fast under köttet var mörkgrön spenat, som i sällskapet var som ett färgglatt crescendo. Jisses så mätta och trätta vi blev. Efter två kaffe och en konjak i Arts café, stupade vi i säng. Vi som hade tänkt gå på teatern och lyssna på en skotsk sopran.
 
Måndag 9 mars 2026, Marseille🇫🇷
La till i Marseille i morse, i hamnen nära centrum. Det är fördelen med att vara på en liten  båt. Marseille är Frankrikes andra stad i storlek med 870 000 invånare i kommunen. Storstadsområdet har nästan två miljoner. Staden är bland annat känd för sin tvåltillverkning och stora hamn.
 
Vi har varit här några gånger tidigare, men aldrig uppe i kyrkan på höjden, Notre Dame de la Garde. Åkte stadsbuss 60 från hamnen upp till kyrkan. Enkelt när man bara kan blippa sitt ICA-kort. Vi hann precis fota utsikten över stan och vår båt där uppifrån innan regnet brakade loss och vi räddade oss in i den vackra kyrkan. Många modeller av olika båtar hängde på rep i kyrkan, skänkta av sjömän. Akustiken var fin (Bengt-Åke nös). Överst på klocktornet finns en 11 m hög gyllene staty av Jungfru Maria. 
 
Tog bussen tillbaka nerför backen  till centrum. Där var det snart fikadags, cappuccino (€5,00) med inväntning på att ösregnet skulle avta. Det fanns två gula vädervarningar, för regnflod och för åska. Till slut gick vi ändå. Hade väggmålningar på agendan för dagen också, men jag insåg att det troligen skulle vara slutet på det 48-åriga äktenskapet, att tvinga Bengt-Åke med på dylik sightseeing i regnet. Vi gick raka spåret tillbaka till båten. Jisses så blöta vi var. Undrar om skorna torkar till regnet i Menton i morgon? Långbyxorna var blöta upp över låren. 
 
Med torra kläder på, gick vi på lunch (lammkotletter!) och efterföljande kaffe. Regnet upphörde och det var nästan solsken. Eftersom båten låg nära det historiska arbetarkvarteret Panier med en massa graffiti och väggmålningar, försökte jag med lock och pock få med B-Å ut igen. Till ingen nytta, men jag klarar ju mej bra utan honom. Jag var ute i en och en halv timme och tog 72 bilder. Det är inte klokt så mycket konstverk det finns i de branta gränderna. Det är OK från myndigheterna, som inser att det är en turistattraktion. Var inne i Cathédrale de la Major, fin och stor, över 3000 sittplatser.
 
På trivian hade vi 11 av 20 rätt. För första gången hade vi rätt på sista frågan, som alltid är en strof i en sång. Man ska fylla i bla bla-orden. Idag löd den:” Are you lonesam tonight, do you miss me tonight, are you bla bla bla bla. Den kunde vi båda två (sorry we drifted apart). Jag är mest nöjd med att jag kunde två litterära frågor, med svaren Truman Capote resp Lord of the flies.
 
Middag i Atlantide, där guldstjärnan gick till fisken, Mediterranean sea bass. Avslutade som vanligt dagen på vårt stamställe Arts café för Bengt-Åkes sängfösare.
 
Tisdag 10 mars 2026, Menton🇫🇷
Idag ligger vi för ankar utanför Menton mellan Monaco och italienska gränsen. Det är citronstaden med 30000 invånare, känd för sitt milda och soliga väder. Just nu lever den dock inte riktigt upp till det. Nittioandra citronfestivalen var för drygt en vecka sen och hade temat Livets underverk-en livfull hyllning till naturens skönhet och rikedom. Hade varit kul att vara här då. Staden är ny för Bengt-Åke, men jag var här en vecka för sådär 30(?) år sen med syrran och hennes kompis. 
 
I morse fönade jag både håret och Bengt-Åkes skor, som inte hade återhämtat sej efter gårdagens vattenplumsande. Velade ett tag; skulle vi lita på väderutsikterna på Klart och åka in till stan på eftermiddan, eller lita på Yr och åka på förmiddan… vi körde på norrmännen. 
 
Tendern in tog mindre än 10 minuter. Vi gick omkring på gågatorna, in i saluhallen och i gränderna i Gamla stan. Så mysigt med husen i bleka pastellfärger, som klättrar uppför klipporna och minsann hängde tvätt ute för att göra det ännu pittoreskare. Cappuccino på en liten restaurang (€2,70). Blev glad när jag fick syn på de stora bokstäverna i Menton på stranden, där o-et var ersatt av en citron. Sådana måste fotas, både med och utan mej.
 
Kom tillbaka till båten torrskotta, kors i taket. Bouillabaisse till lunch (plus såklart en massa förrätter och efterrätter), gott! Cappuccino på Arts café. Lyssnade på valda delar av historieprofessorns föredrag om Genua (ibland sov vi).
 
Vår egen Look alike-tävling ombord har än så länge bara två tävlande: Muharrem Demirok (kypare) och Gunnar Strömmer (gäst). 
 
Har inte träffat på några andra svenskar ombord. Det närmste vi kommit är den kanadensiska damen, som har en pappa född i Finland. Som vanligt är de flesta från USA, Kanada, UK och Australien.
 
Trivian skulle enligt kryssningsvärden vara enklare idag än igår. Tyckte inte vi, som bara fick 8 av 20 poäng. Nu vet vi att huden är tunnast på ögonlocken (och inte på läpparna, som jag gissade).
 
Ikväll åt vi på Silver note, den lilla restaurangen med musikunderhållning i form av en pianist och en sångerska som sjunger jazz. Lågmält och trevligt, även om det inte är min favoritgenre. Hade beställt bord hemifrån. För en gång skull hejdade jag Bengt-Åke från att ”skrika”: No bread, no butter”. Hade sett det grönfärgade, konstnärliga brödet och eftersom det var en grön sak, utnämndes det till grönsak och då kunde jag äta det… Det serveras smårätter, jag åt: ”Tuna in a can”, pilgrimsmusslor med kaviar, hummerstjärt, tournedos och operakaka. Allt var jättegott och får guldstjärna. Blev lite överraskad av tonfisken, som på förra Silverseabåten faktiskt serverades i en plåtburk, precis som namnet antyder. När kyparen frågade hur maten smakade efter första rätten, utbrast Bengt-Åke till min förvåning: My wife is very, very disappointed, the Tuna was not in a can! Kyparen tittade konstigt på mej, så jag fick förklara och släta över.
 
Som vanligt inget nattliv för oss. Ikväll skippade vi både Chocolate Extravaganza och Rock the Boat (danspartyt). Sängen är väldigt skön!
 
Idag visade aktivitetsklockan att jag nått stegmålet 500 dagar i sträck, första 365 dagarna 10000 steg, numera 7000. 
Onsdag 11 mars 2026, Genua🇮🇹
 
Genua är en stor hamnstad med 600000 invånare. Känd för att Colombus föddes här och att jeans härstammar från de genuanska sjömännens bomullsbyxor. Här har vi varit många gånger eftersom rederiet vi kryssade med i början, MSC, har en stor hub här. Nu är det dock över tio år sen, så det var kul att återse stan.
 
Vi tog shuttlebussen in till centrum, till Piazza de Ferrari. Vi började med att gå på Via Garibaldi och dess tjusiga palats från 1500- och 1600-talet. Är med på UNESCOs världsarvslista. Sen gav vi oss in i Gamla stan: ”Centro Storico är den största i Europa och en av de bäst bevarade i världen. Gränderna är som en trång och mörk labyrint”, som det stod i guideboken. Var inne i en fin kyrka. Drack cappuccino på ett litet café, gott och billigaste på resan (€1,30). Första gången vi satt ute, trevligt att titta på folk. Sen drog vi ner till vårt gamla hotell vid vattnet och insåg till vår fasa att vår pizzeria utanför blivit en Burger King. Bestämde oss för att skippa shuttlebussen och promenera tillbaka till båten. Inte en droppe regn föll på oss idag.
 
Åt lunch i Grillen ute på däck, lite behagligare nu än häromkvällen. Mezzetallrik, grillad biff och jordgubbscheesecake. Normalt brukar maträtterna vara dekorerad med enstaka blommor, men det var en hel blomsterrabatt med violer på salladen till biffen.
 
Skolkade från professorns dragning om Florens (insåg att vi inte skulle orka hålla oss vakna efter långpromenad och överskott av mat och dryck). Vi var någorlunda alerta igen till trivian, även om vi inte hade många hästar hemma, 7 rätt av 20. Även det sämsta laget får pris, men inte ens det vann vi (två små lag hade två rätt…).
 
Middag i Atlantide, genomgående maritimt tema (förutom desserten): pilgrimsmusslor, skaldjurssoppa och grönländsk torsk. Allt var gott, men plus till fisken. Kvällen avslutades som vanligt i Arts café, där vi var nästan ensamma. Skippade kaptenens inbjudan om cocktailparty, sånt går vi bara på när vi inte har ”gratis” alkohol ändå hela tiden.
 
Torsdag 12 mars 2026, Livorno-Florens🇮🇹
Livorno har 50000 invånare och är en vanlig kryssningshamn eftersom man härifrån gör utflykter i Toscana till Florens, Pisa och Lucca. Det är vår fjärde gång och nu börjar vi om med Florens igen.
 
Tog taxi från båten till Livorno centrale. Kom fram tre minuter innan tåget till Florens skulle gå, så det hade vi gett upp och tänkte ta nästa tåg, femtio minuter senare. Mannen i biljettluckan var dock optimistisk och sa att vi hinner om vi skyndar oss, tåget står på plattform 1, bara rakt in. Och visst hann vi, precis. Resan tog en och en halv timme. Det är 10 år sen vi var i Florens (370000 invånare) senast, då på en guidad tur. Hela stan är som ett museum, med fina hus, kyrkor och statyer mest överallt. Historiska centrumet är med på UNESCOs världsarvslista. Katedralen Santa Maria del Fiore, invigd 1436, var så väldigt vacker på utsidan att insidan nästan blev en besvikelse. Att det pågick restaurering kanske bidrog. Promenerade på den häftiga bron Ponte Vecchio (=gamla bron) över floden Arno. Bron är från 1345 och består av tre segmentdelar. Har överlevt översvämningar, krig (Hitler gillade bron, alla andra broar i Florens förstördes) och flera ton kärlekslås (numera förbjudna). Den är 90 meter lång och har guldsmedsbutiker på båda sidor (förut var det slaktare). Ser väldigt speciell ut, så det blev många bilder där.
 
Åt lunch i form av macka och cappuccino (€3,00). Strosade långsamt tillbaka mot tåget. Blev en hel del utvikningar när jag såg nåt fint hus eller skulptur på håll. Till slut hade jag ingen aning om var vi var, trots att det är jag som är ”guide”. Fick fråga en inkastare på en restaurang, som pekade åt vilket håll vi skulle gå (helt motsatt riktning mot vart vi var på väg). Med lite koll i mobilen också, blev det bra. Köpte med viss möda biljetter i automat. Lite stressande med italienska järnvägsstationer att spårnummer anslås väldigt sent. Mycket folk, men vi fick sittplatser bredvid varann. Vi hade haft uppehållsväder hela tiden i Florens, men det började regna precis när vi kom in på järnvägsstationen.
 
Åkte taxi från stationen till båten i Livorno. Var hungriga och bestämde oss för att gå på pizzeria Spaccanapoli, ute på elfte däck (under tak och med infravärme). En Diavolo med extra salami till Bengt-Åke och en Sei Formaggi (med sex ostar alltså) till mej, i mediumstorlek. Vi var helt ensamma där, kanske en udda tid, halv fem. Cappuccino på stamstället. Missade dagens Trivia.
 
Mätta av pizza, kunde vi inte gå och äta middag förrän sent. Tog en drink i S.A.L.T. bar med lokala specialiteter. Beskrivningarna av drinkarna var väldigt omständliga. Jag tog en i högen, medan Bengt-Åke läste förtvivlat innan han bestämde sej. B-Å fick en minimal drink, som jag såg bartendern droppa tre droppar av nåt i. Arsenik, sa jag, men det var olivolja. Min var god, medan hans smakade rävgift. Fattade inte varför han pinade i sej den, kunde ju bytt till nåt gott som Tequila sunrise istället…
 
Fortfarande mätta av pizzan, beställde vi vid middan i Atlantide bara en förrätt (alltid två annars) och ändå orkade vi inte äta upp huvudrätten, Mediterranean sea bream, den ena av de två fiskarna blev kvar på tallriken. Jag skämdes lite.
 
Båten ligger kvar i Livorno i natt och i morgon.
Fredag 13 mars 2026, Livorno🇮🇹
 
För första gången på denna semestern, gick vi av båten utan paraply. Solen skulle skina hela dagen, vi var närmast i chock. Tog shuttlebussen till centrum, man får inte gå i hamnen. Det är inte lätt för Livorno att imponera på oss, efter gårdagens Florens. Det är dessutom mindre än ett år sen vi var här senast. Var på marknad (fin frukt) och i saluhallen (fula fiskar). Gick utmed kanalerna (stan kallas Nya Venedig), kollade in forten och de stora torgen. Drack cappuccino (€1,50), satt ute.
 
Tillbaka till båten, åt vi buffélunch, som avslutades med ost och portvin. Vilken god, stark Stiltonost! Efter ytterligare en cappuccino satt jag en stund på balkongen. Man måste ju använda den en gång åtminstone (även om vi inte betalt för den). På trivian drack jag Negroni och åt nötter och vi hade 13 av 22 rätt. Tur det var några geografifrågor och så gissade vi ganska bra. På en del frågor förstod vi (som vanligt) varken frågan eller svaret.
 
Hade bokat bord för middag i Atlantide. Bad att få vårt favoritbord (19A) och det gick bra. Räkcocktail, getost med sallad, wienerschnitzel och Chocolate merveilleux med vaniljglass till mej. Kvällens plus till desserten. 
 
Efter kvällskaffe och konjak på Arts café kom vi faktiskt iväg till teatern och kvällens show: MacDonald Brothers, ett brödrapar från Skottland. Vilken medryckande musik, en hel del från Skottland, men även från Irland, Simon&Garfunkel-medley och Elton John. Riktigt bra, till och med Bengt-Åke applåderade (då är det bra, han är tämligen restriktiv).
 
Lördag 14 mars 2026, Porto Santo Stefano🇮🇹
 
Porto Santo Stefano är ett nytt ställe för oss, det hade vi inte ens hört talas om tidigare. En dold juvel, som kryssningsvärlden sa. Har 8000 invånare. Hit kom/kommer rika romare på sommaren. Stan har ett fort på höjden, som byggdes under Napoleonkrigen. Utanför här ligger ön Giglio, där kryssningsbåten Costa Concordia kom lite för nära 2012 när kaptenen (Kapten Ynkrygg) skulle hälsa på en kompis. 4000 personer var ombord (varav fem svenskar) och 32 personer dog.
 
Vår båt låg för ankar en bit ut och vi åkte tenderbåt in. Utan paraply! Igår tyckte Bengt-Åke inte om att jag hade mörkblå jacka, istället för den illröda jag dittills haft. Han hittade mej inte lika lätt i folksamlingar då. Så idag tog jag den röda igen, till ingen nytta egentligen. Här var verkligen inte mycket folk. Promenerade på strandpromenaden och tittade på båtar och pastellfärgade hus som klättrade uppför kullarna. Vi kollade fortet bara på avstånd, orkade inte gå upp. Satt ute och drack cappuccino (€3,00) och huttrade lite, 14 grader (känns som åtta pga blåsten). Gick tillbaka till tendern några gator (gränder) upp från strandpromenaden. 
 
Det har inte gungat mycket på denna kryssningen, bara någon av de första kvällarna. Men när tendern idag skulle lägga till vid den stora båten, började tendern gunga rejält och den fick problem. På andra båtar brukar det vara en plattform ut, men här lägger tendern till ganska dikt an och det skrapade förfärligt. Till slut lyckades tenderföraren och trossmottagarna få tendern på plats. Det blev applåder, det har jag aldrig varit med om förr.
 
Extrafin buffélunch sista dan ombord. Kaviar (för att känna oss lyxiga; Ars Italicas Oscietrakaviar kan man få när som helst på detta rederiet), skaldjur, lammkotletter och tre efterrätter (mangomoussen var onödigt god, åt två). Jag trappar ner alkoholkonsumtionen. Drack bara en sangria före maten. 
 
På trivian hade vi nio av 20 poäng. Nu har vi lärt oss att Edmund Hillary, som besteg Mount Everest, var biodlare innan. Löste in våra sex aktivitetspoäng (där gällde det att särskriva!) från filmrepliktävlingen och det blev som vi trodde, en penna. 
 
Avslutningsmiddag vid bord 19A. Där var Bengt-Åke lycklig när Dover sole stod på menyn, och min favorit Alaskan black cod hade återkommit. Guldstjärnan går dock till desserten: Orange Crème Caramel. En sista konjak för B-Å i Arts café där kvällsbeställningen effektueras bara vi visar oss.
 
Packade ner lite mer än vad vi packade upp när vi kom, bland annat en flaska champagne och två flaskor vin och en stor mängd choklad. De två första dagarna fanns ingen kuddchoklad på kvällen. Frågade butlern varför dom slutat med choklad. Sen fick vi två bitar var varje kväll och en dag stod en fin påse med sidenband full med choklad i hytten.
 
Kaptenen lovade ”motion in the ocean” i natt, nej han uttryckte det inte så. Sa att det skulle blåsa 35 knop, vilket motsvarar 18 meter per sekund.
Söndag 15 mars 2026, Civitavecchia 🇮🇹-Rom🇮🇹-Frankfurt🇩🇪-Knivsta🇸🇪
 
Gungade rejält i natt. Vi lämnade hytten, råkade på butlern och hyttskötaren, tackade så mycket, men lämnade ingen dricks. Sånt får dricksgivmilda amerikaner ägna sej åt (dricks ingår i resans pris). Åt min sista standardfrukost: Bacon, stekta champinjoner, rökt lax, kapris, cream cheese, rödlök, citron, ostar, jordgubbar, blåbär, hallon, macadamianötter. Därpå en cappuccino i Arts café och en sista titt på konstverken. Hittade en lång artikel på nätet om konsten ombord på Silver Muse, häftigt.
 
Lämnade Silver Muse efter 1070 nautiska mil från Barcelona till Civitavecchia = 198 vanliga mil. Nu får båten fortsätta utan oss till Aten via Alexandria (amerikanskt fartyg till Egypten?!), 179 av passagerarna skulle fortsätta. Vi åkte transferbuss till flygplatsen i Rom en timme bort. Snåla Bengt-Åke hade bokat ett sent flyg med Lufthansa via Frankfurt hem. Gick ett tidigare flyg, men det kostade betydligt mer. Och direktflyg med Ryanair var det inte tal om, är pestsmittat! Fördelen med en stor flygplats och ett stort flygbolag är att vi fick checka in direkt, vi var åtta timmar före. Bengt-Åkes väska hade ökat 5,6 kg. Så efter ett tag satt vi i sköna fåtöljer i loungen med en Aperol Spritz med tilltugg. Lång väntan, men alls inte synd om oss.
 
Det var spännande med 45 minuter mellan planen i Frankfurt. Första planet från Rom startade en kvart sent, men landade i tid. Fast långt ute på plattan och ingen trappa tillgänglig på flera minuter. Bussfärd in till terminalen. Kom upp vid gate A5 och skulle till A62, vilket är lååångt på den stora flygplatsen. Jag ilade först och Bengt-Åke kom ovanligt nära efter. I gaten hade alla gått på, men vi var väntade och dessutom kom några strax efter oss, förmodligen från ett annat plan, för dom såg yngre ut och var svettigare. Bengt-Åke har lovat att inte boka så kort tid nån mer gång. (På vår nästa resa har vi 35 minuter i Wien, men där är han helt oskyldig).
 
Även om vi kom med planet, gjorde inte våra väskor det. Dom kommer med ett plan måndag morgon, enligt meddelande från Lufthansa. Vi fick åka hem ”tomhänta” i den förbeställda taxin.
 

Tisdag 14 april 2026, Knivsta🇸🇪-Wien🇦🇹-Bari🇮🇹-Giovinazzo 🇮🇹
Exakt på bokad tid (07:30) kom en bekant taxichaufför. Automaterna på Arlanda var inte samarbetsvilliga: ”Check in fungerar inte, var vänlig försök om en halvtimme”. Vi checkade in på gammaldags vis, vid disken med en riktig människa,  i obefintlig kö, gick väldigt fort. Säkerhetskontrollen tog desto längre tid, även om vi plötsligt blev omdirigerade till Fast track. Där var tjejen in charge föredömlig i sin närmast militära ordergivning. Våra ryggor blev specialundersökta och mina folieomslagna mackor blev ifrågasatta. Semesterns första cappuccino intogs, valde mellan två kaféer på var sin sida gången. 37 kr på ena och 65 kr på andra, blev ett självklart val, som vi var mycket nöjda med. Sen utforskade vi cappuccinopriserna på vartenda ställe vi passerade på Arlanda. 37 kr var verkligen en ”outlier”. 
 
Sent plan in, gjorde att vårt Austrian airlines-plan mot Wien blev 25 minuter sent från gaten. Inte så kul när vi hade 35 minuter för byte i Wien. Lite stil var det ombord, vi fick i alla fall var sin Mozartkula. Ja, B-Å snikade till sej två, trots att ingen av oss äter dylikt (enligt devisen, är det gratis så … ). 
 
I Wien stod nya flyget till Bari nästgårds (planen kelade nästan med varandra) och vi hann. Startade senare än tidtabell och förhoppningsvis hann vårt bagage med. Fast det måste kanske in i terminalen och lastas om, spännande. Startade semestervibbarna med en GT till B-Å och en Aperol Spritz till mej, trots att vi måste betala i proletärklass. Vi är ju lite bortskämda i business, när vi bokar själva. 
 
Spännande väntan på bagaget i Bari. Till slut kom våra väskor. Mötte Bodil, vår reseledare på Jörns resa i Apulien. Vi ska vara arton i gruppen, femton kom med vårt plan, varav en blev av med väskan i Wien. Tre från Göteborg kommer sent ikväll, drabbade av strejk på Lufthansa. Buss en kort sträcka norrut till hotel Riva del Sole i Giovinazzo.
 
Rummet var OK (när vi väl hittat det) men jag hade gärna velat ha ett kassaskåp. Står som fyrstjärnigt hotell i beskrivningen, det undrar jag över (kanske på en tiogradig skala …nä, nu var jag lite elak). Vi ska vara här tre nätter, så det blev bara en lätt uppackning. Vilade på den stenhårda sängen. Tog en promenad till havet, såg inte så inbjudande ut, säsongen har inte startat. Piggade upp oss med var sin Aperol Spritz i hotellets bar, i sällskap med de två skåningarna i gruppen, så Bengt-Åke kände sej lite hemmastadd.
 
Halv åtta var det middag vid långbord: Skivat fläskkött med ost på, pasta (orrecchiette, öronpasta) med tomat och pecorino och till slut färsk frukt. Gott, mina tallrikar var renskrapade, men så var vi ju ganska hungriga efter dagens konstiga matintag. 
 
Onsdag 15 april 2026, Giovinazzo 🇮🇹
Här gäller det att vara optimistisk, smorde in mej med solskydd i ansiktet, fast det var kanske rostskyddsmedel som varit lämpligare. Frukosten var en dröm, för dom som inte behöver tänka på kolhydrater. Så många olika bakverk har jag nog inte sett på en frukostbuffé.
 
Åkte buss västerut till Castel del Monte, en åttakantig borg med åttakantiga torn i varje hörn. Med på Unescos världsarvslista som ”ett unikt mästerverk i medeltida militärisk arkitektur”. Det var Fredrik II som lät bygga borgen i mitten av 1200-talet. Den ligger högt, 540 möh, i det annars platta landskapet. Sista biten fick vi åka shuttlebus, vår stora buss kunde inte köra upp. Enligt utflyktsbeskrivningen: ”Den gåtfulla byggnaden imponerar med sin geometriska perfektion och sina marmorbeklädda interiörer och den exakta utformningen har blivit en fascinerande gåta genom tiderna”. Filmen ”The American” med George Clooney spelades in där (och i Sverige). 
 
Åt magnifik lunch i staden Trani. Antipasti (ostgratinerade aubergineskivor, räka med sallad, ricottaost, friterade bläckfiskringar), pasta med tomatsås och frukt med sorbet. Så gott! Och det blev ju inte sämre av att det bara var jag som drack vitt vin vidbordet och hade flaskan för mej själv.
 
Sen enligt programmet: ”Vi strosar genom Tranis (autokorrigeras till Tranås) historiska kvarter, besöker de gamla judiska kvarteren och beundrar den imponerande normandiska katedralen, som stolt står vid havets kant”. Kyrkan började byggas år 1099, är byggd av lokal kalksten, som är ljus till färgen och hela stan ger ett ljust intryck. 
 
På hemvägen stannade vi vid två köpcentrum för att de fyra utan väska kunde köpa vad dom behövde. Jag var inne på det första stället en sväng, mest för att jag skulle nå mitt dagliga stegmål.
 
Middagen på hotellet kan förbigås med tystnad, inget värt att nämna.
 
Torsdag 16 april 2026, Giovinazzo 🇮🇹
Idag åkte vi till Matera, som inte ligger i Apulien utan i regionen Basilicata. Det finns spännande teorier om att Matera är den äldsta staden i Europa, med spår av neandertalare som går hela 400 000 år tillbaka i tiden! Andra uppgifter är betydligt ”beskedligare” för åldern. Staden är i ”två våningar”, den nedre är Sassi med grottbostäder uthuggna i kalkstensklipporna. Där bodde folk primitivt och ohygieniskt (många sjukdomar grasserade t ex malaria) tillsammans med sina djur fram till 1950-talet, då runt tio tusen blev tvångsförflyttade av staten till moderna lägenheter. Många ville inte alls flytta. Vi hade fullt sjå att ta oss nerför och uppför backar och ojämna trappor. Besökte en grotta som öppnats för besökare som ett slags museum. Nog var det primitivt alltid. Nu finns det moderniserade ”grottor” med lägenheter, hotell, restauranger. Gick på gatan där James Bond rattade sin Aston Martin i filmen ”No Time to Die”. Sassi får annars ofta spela Jerusalem i filmer.
 
Bengt-Åke gick långsamt och försiktigt och skulle dessutom filma, så han kom ofta på efterkälken. Jag hade det lite jobbigt med att hålla koll på honom. Vi hade whispers på oss och Bodil, vår reseledare, var duktig på att säja hur vi skulle gå ”ta till höger efter trappen” och hade ett rött (ihopfällt) paraply i luften. Det hindrade inte Bengt-Åke från att gå helt fel. Som tur var fick jag syn på honom. Han hade följt efter en annan stilig kvinna med rött paraply …
 
Lunch på en mysig restaurang med fin utsikt: antipasti, pasta bolognese, kött, sås och stekt potatis (som vanligt i Italien, inte en grönsak i sikte, förutom potatisen) och plommonkaka. Godast var antipasti och vinerna.
 
På vår fria tid, tog vi seden dit vi kommer och drack inte cappuccino på eftermiddan. Blev en Aperol Spritz i solen istället (€6,50). Får kanske bli Aperol Spritz-index i fortsättningen. På hotellet kostade den €8.
 
Utmattade kom vi hem till hotellet efter att ha släppt av tre personer vid flygplatsen; skulle hämta sina bortsprungna väskor. La oss på sängen och somnade gott. Hade satt klockan på ringning till middan. Ikväll fick  förrätten (tomatmousse på selleripure) och efterrätten (färsk frukt) pluspoäng, och så vinet förstås.
 
Fredag 17 april 2026, Giovinazzo-Martina Franca🇮🇹
Dags att packa ihop och checka ut från första hotellet och ge oss söderut. Redan nu började dom karaktäristiska trullihusen dyka upp; ska vi ska ägna oss åt i morgon. Började dagen på en masseria, en apulisk lantegendom byggd för ett par hundra år sen. Dom var storodlare av vete och vi fick se och känna på skillnaden mellan durumvete och vanligt vete. Sen blev det demonstration av hur man gör orecchiettepasta, det nästan allenarådande här. Vi fick också pröva på att forma öronen (nej, tack). Fick se tillverkning av osten Caciocavallo, hästost, men alls inte gjord på hästmjölk utan komjölk. Namnet kommer ifrån hur den hängdes för att torka, som på en sadel.
 
Sen blev det en härlig lunch där: antipasti (då vi fick smaka på vår alldeles nygjorda ost, men även en lagrad variant), pasta med tomatsås, ”köttfärslimpa” med grillad aubergine och frukt med glass och så mycket vin vi mäktade med. 
 
Åkte buss ungefär en timme till vinprovning. Var ute på fältet och kollade vinrankor. Vindruvorna på klasarna var  små som knappnålshuvuden. Fick se utrustning (tankar, pressar och tunnor), men inget var såklart igång. Provade ett vitt vin, ett rosé och ett rött vin i generösa mängder och åt korv och ost till (trots den nyssätna fyrarätterslunchen).
 
Sov ruset av oss i bussen till hotell Villa Rosa i Martina Franca, en stad med knappt femtio tusen invånare. Gjorde oss hemmastadda, vilade tills jag körde upp Bengt-Åke. Måste ut, jag hade inte gått dagens steg. Marina Franca har en fin muromgärdad gammal stad, men så långt hann vi inte. Middagen på hotellet var ganska OK: Öronpasta med tomatsås, fläskkött med champinjoner och fruktsallad i gott spad. Och vin.
 
Räknade ihop dagens vinintag, åtta (8!) glas vin. Till mitt försvar, mest vitt vin (förmodligen inte så starkt) i relativt små glas.
 
Tidigt i säng, glad över Elfsborgs seger.
 
Lördag 18 april 2026, Martina Franca🇮🇹
I morse var vi uppe tidigt trots att vi hade sovmorgon. Efter frukost (sämre än på förra hotellet, tyckte vi båda) gick vi upp till Gamla stan, in genom stadsporten. Var inne i den fina kyrkan. Gick runt i de slingrande gränderna. Var förvånade över alla sopkärlen ute, tills vi kom på att det nog är tömningsdag, trots lördag (såg sen sopbilen). Hade gått dagens steg när vi kom tillbaka till hotellet.
 
Första stopp på dagens utflykt, var olivoljeproducenten Il Frantolio, där dottern (med skådespelartalanger, femte generationen) visade oss runt. Dom hade hela kedjan, ända från olivträden till buteljering av Olio extravergine di Oliva. Dom hade två olika processer. En gammal där man krossade även kärnorna och en ny där maskinen spottade ut kärnorna (som användes till nya plantor).  Den nya var unik, fanns bara tre i hela Italien, tillverkad av svenska Alfa Laval (lite stolthetskänsla där). Vi provsmakade fem olivoljor på små brödbitar och en balsamicovinäger. Jag tyckte alla var goda, men det var nog brödets förtjänst (äter ju normalt inte så vitt bröd). Fick provsmaka en olja en andra gång, så Bengt-Åke kunde fota mej. Fanns också hudkräm med olivolja, så nu ser nog kinderna yngre ut än resten av ansiktet.
 
Sen bar det av till Alberobello, den lilla staden (10 000 invånare) med 1 500 trullihus. Vitkalkade runda hus med tjocka kalkstenväggar och konformade tak. Byggda utan murbruk. Svala på sommaren och isolerade på vintern. Fick en förnimmelse av Gaudis arkitektur i Barcelona eller kanske Fred Flintas Bedrock. Det var mycket turister i det i princip bilfria området. Fast det pågick en Lamborghini-utställning, omkring 15 bilar stod uppställda på torget. Har nog inte sett så många av det bilmärket i hela mitt liv. Vi gick runt och tittade och var inne i ett av husen där en snygg karl visade en modell och beskrev hur husen var uppbyggda. Idag ingick inte lunchen. Vi var nästan glada att slipp pasta med tomatsås och delade på en pizza med öl resp Cola zero (inget vin!). 
 
Bussresa hem och lång vila före middan halv åtta. Pennepasta med skaldjurssås, svärdfisk med gröna bönor, färsk frukt, allt ganska gott. Efter gårdagens utsvävningar hade jag bestämt mej för max ett glas vin, gick sådär …
 
Söndag 19 april 2026, Martina Franca🇮🇹
Idag gick färden söderut till Lecce, som kallas ”söderns Florens”. Strosade genom stan och tittade på barockbyggnader. Även här fanns lyxbilar. På ett litet torg framför stadsporten var det Alfa Romeo-bilar och på ett större torg i Gamla stan (heter egentligen Historiska stan) fanns massor av alla möjliga lyxiga italienska bilar och en gammal Fiat 600, som såg lite bortkommen ut.
 
Åt lunch på en Osteria (från början ett litet enklare ställe), mycket och mycket gott. Som antipasti kom det in sex rätter efter varandra, sen var det två pastor med olika såser, havsabborre och till slut panna cotta med körsbärssås. Och så obegränsat med vin därtill. Mamma mia!
 
Från all den maten och drycken, strosade vi en halvtimme till vår vinprovning vid ett långbord utomhus i en gränd. När vi kom dit var Bengt-Åke plötsligt försvunnen! Efter en stunds palaver, sa en servitris som fattade förvirringen, att en man skyndat sej in på toaletten. Ingen i sällskapet hade noterat detta. Provade tre lokala viner med ost och skinka till. Trots att jag var dömätt gick handen som ”lärkvingar” över faten.
 
Sov på bussen hem och hann med lite vila på sängen innan det var dags för middag på hotellet. Förrätten, ostgratinerad aubergine får plusbetyg. Jag drack inte en droppe vin!
 
Måndag 20 april 2026, Martina Franca🇮🇹
Kalkstensgrottorna Grotte di Castellana beräknas vara 50 miljoner år gamla, upptäcktes 1938. Vi gick 80 trappsteg ner för att komma till första grottsalen. Grottsystemet är 3 km långt, varav vi gick 1 km med guide först och säkerhetsperson sist. Det var mörkt (mycket sparsam belysning), mer trappor, ojämnt, ibland smalt och ibland lågt i ”tak”. Men det uppvägdes av att det var fint och intressant med stalaktiter och stalagmiter. En stalaktit växer nån mm på hundra år. Vi fick inte röra nåt, då ”dör” dom. Upp fanns faktiskt en hiss, skönt.
 
Lunchen var den godaste måltiden på hela veckan. På en gammal ”gård”, som ofta arrangerade bröllop och också hade några rum att hyra ut och en stor pool. Först var det många goda rätter antipasti som kom in efter hand. Kändes som det aldrig tog slut, var nog en sju-åtta stycken. Sen den godaste pastan på hela veckan med bacon i tomatsåsen, både nötkött och fläskkött till huvudrätten och till dessert jordgubbar med grädde, en citronfluffig kaka, melon och ananas. Rikligt med vin och som pricken över i en limoncello. 
 
Nästa stopp var bergsbyn Locorotondo med vackra vitkalkade hus och gränder i en cirkulär stadsplan. Var inne i den fina kyrkan. Trotsade tidpunkten på dagen och  njöt av vår första cappuccino i Italien, utanför hotellfrukostar (€2,10).
 
Hem för vila, innan avskedsmiddan. Pastan var god med krämig tomatsås med korv och svamp. Huvudrätten var grillspett med pommes frites, undrar var dom fått tag på så segt kött. Sen en god citronkaka till dessert.
 
Jörns har alltid en tävling med tre priser, presentkort på en kommande resa. Detta är tredje gången vi åker med Jörns. Första gången vann Bengt-Åke 400 kronor, andra gången vann vi gemensamt (på frågesport) 1000 kronor och ikväll 🥳 första pris 1000 kronor till mej på min lott med nr 7. Det blir dyrt det, nu måste vi åka med Jörns igen (kanske Glaciärexpressen).
 
Tog farväl av de sex (inkl Bodil, reseledaren), som ska flyga till Kastrup och Landvetter, deras plan går fem timmar före vårt.
 
Tisdag 21 april 2026, Martina Franca🇮🇹-Bari🇮🇹-München🇩🇪-Knivsta🇸🇪🇸🇪🇸🇪
Sovmorgon. Åt frukost strax efter nio. Packade. Lämnade rummet när vi var tvungna, klockan 11. Satte väskorna på förvaring. Promenerade in till Gamla stan. Nu var där mer liv än när vi var där tidigt i lördags fm. Delade en Diavolapizza, drack öl resp Cola zero. Mycket gott. Gick tillbaka till hotellet i god tid för bussfärden till flygplatsen i Bari (7 mil). 
 
Enkel incheckning och säkerhetskontroll. Cappuccino (€2,80 i fin porslinskopp). Olika boardinggrupper trots att vi satt bredvid varandra. Jag blev avvisad och fick stå i skamvrån och vänta. Var italienska Air Dolomito (Lufthansagruppen) som vi åkte med, bara två säten på vardera sida av gången i en E190.
 
Lång väg i terminalen i München, åkte tåg. Cappuccino (€5,30 i pappmugg) och macka till mej och pizza och öl till Bengt-Åke (i ärlighetens namn fick jag två pizzabitar).  Ett Lufthansaplan A321 tog oss till Arlanda utan problem, före tidtabell. Förbeställd taxi hem. 

Tisdag 12 maj 2026, Knivsta🇸🇪-Amsterdam 🇳🇱
Beställer alltid taxi till förskolan, så bilen slipper köra in i vårt trånga kvarter (enda undantaget var för ”limousinen” från Emirates, när vi ville skryta lite). Dom brukar vara i tid, så vi gick ut i duggregnet på avtalad tid (07:15). Det hade vi inte mycket för. När vi kollade på länken vi fått, visade det sej att bilen var 23 minuter ifrån oss … fick ingen ursäkt eller förklaring från föraren. Dricksen uteblev.
 
Vi hann gott ändå. Det är inte direkt fullt med folk på Arlanda terminal två. På KLM får man ”mat” även i ekonomiklass. En stor dubbelmacka med ost-pepparrotskräm mellan. Jag fick Bengt-Åkes macka också och sparade den för att kanske ha till lunch. Han mumsade på medtagna saffransbullar med mandelmassa istället.
 
Väskorna kom så snällt på bandet bredvid varandra. Tog tåget in till Amsterdam Centraal. Enkelt när man inte behöver köpa biljett utan kan betala med ”ICA-kort” direkt. Om jag hade aktiverat mitt splitternya kort, vill säga. Som tur var hade Bengt-Åke två. 
 
Letade lunch på centralen, men gav upp och gick ut på stan släpandes på resväskorna. Delade på en Quattro Stagioni-pizza och drack öl resp Cola zero till. Mycket gott! Hade kunnat bli ett stamställe om det inte hade varit för toaletten. En fullständigt livsfarlig spiraltrappa upp till andra våning, allmänt stökigt, en dörr som inte gick att låsa och en vattenkran med saknade delar, så det inte kom nåt vatten. 
 
Blev glad när jag fick syn på tiggaren med skylten ” I am hungry”. Lämnade flygplansmackan till honom och hoppades att han gillar pepparrot. Ondgjorde oss över alla spårvagnsspår där resväskornas hjul fastnade. Vår båt, VIVA Enjoy låg nära järnvägsstationen. 
 
Checkade in, för första gången på en flodkryssning utan att tillhöra en svensk/norsk grupp med reseledare. Gick direkt ut igen för en promenad utefter kanalerna. Drack cappuccino (€ 4.80) ute på ett koffeihuis (inte coffee shop; det är något helt annat här), infravärmen behövdes. Spatserade i ett halvdött ”Red light District”. Det var först när vi gick en liten gränd tillbaka, som vi upptäckte de stora fönstren med bristfälligt klädda damer.
 
Gick ombord igen, båten ska inte gå förrän i morgon. Infomöte/säkerhetsmöte först på tyska och sen (kortare) på engelska. Kryssningsvärden räknade upp nationaliteterna bland gästerna utan att nämna Sverige … Drack Aperol Spritz som inledning på semestern. Lite senare bjöd kaptenen (34 år från NL, snygg) på cocktailparty innan middan. Det finns tre restauranger ombord (men idag var bara två öppna). Hade bokat bord för två på Bistron innan vi gick ut. Åt den godaste Tom Ka Gai-soppan jag någonsin ätit (och dom är ganska många), grillad hälleflundra och ostbricka (med portvin). Mycket gott, med extraplus till soppan. Avslutade i baren med en Mexican coffee (med Kahlúa och grädde i) till mej och dubbel espresso och konjak till Bengt-Åke.
 
Onsdag 13 maj 2026, Amsterdam 🇳🇱
Duschen var en dröm, så enkel med tydliga tryckknappar, behövdes ingen VVS-examen för att förstå.
 
Efter frukost, gick vi ut på promenad i blåst men solsken. Amsterdam är en mysig stad, men man får se upp för horderna av cyklister och alla plingande spårvagnar. Vi gick via centralstationen till Damtorget. Lite tidigt för kafffestopp där, på vårt ställe från 2024. Strosade lite till, hamnade på gatan för psykedeliska svampar, innan vi kom till Niewmarkt och ett café där (€ 4.00). Ligger i utkanten av Chinatown där vi sen gick förbi ett av de största buddistiska templen i Europa. Klockan elva skulle det börja regna enligt väderappen och 10:54 fällde vi upp paraplyerna en stund.
 
Klockan ett, när vi satt och åt lunch ombord, startade seglatsen. Resan heter Royal Waterways och ska ta oss på Rhen, Main, Main-Donaukanalen (Europakanalen) och Donau till Budapest via 68 slussar. Men för att ta oss till Rhen åkte vi först på Amsterdam-Rhenkanalen. VIVA Enjoy hade sin jungfrutur sent 2024, är ljus och fräsch. Är 135 m lång, 11 m bred och registrerad i Basel. Har 95 hytter på tre däck, 190 passagerare, om fullbelagd. Det ryktas att vi bara är 102 ombord. Vår hytt är 15 kvm och har fransk balkong (hela väggen är ett fönster, som går att öppna med skjutdörr).
 
Efter lunch med förrättsbuffé, gädda och efterrättsbuffé i huvudrestaurangen Riverside och efterföljande cappuccino i baren, vilade vi på sängen och tittade ut på det platta landskapet och båtarna vi mötte. Mycket rogivande! Passerade efter ett tag Utrecht. Vaknade till liv för en Negroni resp Mai Tai och kryssningsvärdens föredrag om Rhen från romartiden och fram till nu, ja framtiden också faktiskt. Passerade de två första slussarna under tiden, så han kunde förklara systemet.
 
Middan intogs i den italienska restaurangen Moments: Antipastibuffé, branzano (europeisk havsabborre) och efterrättsbuffé. Vansinnigt gott alltihop. Blev två panna cotta och en tiramisu plus lite gorgonzola till efterrätt. Farligt att släppa mej lös … Satt bordet bredvid den norska reseledaren. Hon bjöd in oss till gruppens (12 personer) syttendemaifirande på söndag.
 
Avslutade kvällen i baren med samma beställning som igår.
 
Torsdag 14 maj 2026, Köln🇩🇪
En slö förmiddag ombord. Häckade i baren, men nöjde oss med cappuccino. Efter nyhetens behag med fri alkohol, hade jag idag lovat mej själv en vit dag (och bara en efterrätt vid lunch och middag).
 
Åt en tidig lunch för att kunna gå ut i Köln (>1 miljon invånare), så fort vi kom fram. Åt som vanligt fisk; tilapiafilé vet jag inte att jag ätit tidigare. Fick googla: Den heter tilapia på svenska också eller rödstrimma, är mestadels odlad, rödlistad om den kommer från Kina. Förra gången i Köln (när vi kom söderifrån) la båten till på sidan där domkyrkan ligger. Nu blev det på andra sidan Rhen, men det gjorde alls inget. Gick över på Hohenzollernbrücke, som jag ändå hade tänkt att vi skulle gå på. Det är en järnvägsbro med sex spår och gång/cykelbana på båda sidor + mellan 350 000 och 500 000 kärlekslås. Jisses så många; dom får vara kvar och ökar i antal. Såg en del kodlås, man kanske inte är säker på situationen … Idag på Kristi Himmelsfärdsdag är det helgdag i Tyskland också och affärerna var stängda. Det är också Fars dag, dom hänger alltid ihop här. Det var väldigt mycket folk ute, stora gäng med karlar som drack öl. Vi var inne i den gigantiska Kölnerdomen, som har två torn, 157 m höga. Där ligger Uppsala domkyrka i lä! Strosade omkring i stan tills det började regna. Då var vi, lämpligt nog, precis utanför ett fint café så då blev det cappuccino (€ 4:20) tills det regnat färdigt. Gick tillbaka till båten på en annan bro med utsikt mot färgglada hus och flera kyrkor. Träffade på ett brudpar uppställda för fotografering. Bruden hade groteskt mycket tyg i bröllopsklänningen.
 
För första gången åt vi middag i huvudrestaurangen Riverside: Chicken & Tiger Shrimp Cigar with Plum Sauce and Asian Cole slaw, German Herring ”Housewife Style” och Cheese selection. Allt var gott, men extra plus får den ljumna matjessillen med goda tillbehör. Kvällen avslutades i baren med kaffe utan sprit i, för mej alltså. Bengt-Åke tog sin konjak, som vanligt.
 
Fredag 15 maj 2026, Koblenz🇩🇪
I morse när jag drog bort gardinerna, åkte vi precis förbi Deutsches Eck i Koblenz (115 000 invånare), där floden Mosel rinner ut i Rhen. Där är en 37 m hög staty av kejsar Vilhelm I till häst. Vi la till några hundra meter in på Mosel utanför en annan flodkryssare (MS Emily Brontë), så när vi skulle gå iland fick vi gå upp på vårt soldäck och sen över till den andra båtens soldäck innan vi kunde ta oss av. Med mössa på, promenerade vi först utmed Mosel, rundade ryttarstatyn och fortsatte utmed Rhen, innan vi vek in i stan. Verkar som många tagit ledigt denna klämdag (”Brückentag”), för det var fullt med folk ute. Det blev lite varmare när det var kaffedags, så vi satt ute (utan mössa och utan infravärme). Cappuccinon på den italienska espressobaren framför rådhuset kostade € 3:80. 
 
Klockan ett avgick båten efter att folket i fyra hytter blivit efterlysta. Vi åt lunch i Moments, den italienska restaurangen: Antipasti, mustig soppa (på rostade grönsaker), en halv pizza med olika ostar och gelato. 
 
Passerade mysiga byar, borgar uppe i bergen och Loreleiklippan. Utseendemässigt nerifrån är det inte nåt särskilt med den 132 m höga klippan, men utsikten uppifrån sägs vara väldigt vacker. Enligt legenden satt älvan Lorelei där och kammade håret med guldkam och sjöng med sin vackra stämma, så att sjömännen glömde strömmarna och klippväggen. Det är den svåraste passagen i Rhen och även i våra dagar har båtar förlist här. 2011 kantrade ett fartyg lastat med svavelsyra och fyra ombord omkom. Men vi klarade oss! Det går tåg på båda sidorna om floden, väldigt frekvent, in och ut genom tunnlar. Det ser ut att vara en modelljärnväg.
 
Det dukades fram mängder av småmackor och bakverk vid Afternoon Tea (eller High Tea som det kallas ombord) och jag försökte behärska mej. Gick sådär.
 
Har insett hur fiffigt det är med kilometerskyltarna på stränderna. Dom börjar i Konstanz med 0 och slutar i Hoek van Holland med skylt 1033. Idag slog jag upp vid vilken markering Rüdesheim ligger och så låg jag själv på sängen och väntade in stan. Det är en favorit, men vi ska tyvärr inte stanna där. Vi får trösta oss med att dricka Rüdesheimer Kaffee ombord.
 
Middag i Riverside. Avokadosallad med mesiga ingredienser och den starkaste chililimedressing jag någonsin ätit (läpparna sved), laxforell och så ost. På det en Rüdesheimer Kaffe i baren, till mej, Bengt-Åke tog sin konjak. Å så nötter till oss båda, mest mej.
 
Lördag 16 maj 2026, Mainz🇩🇪
Kom till Mainz (225 000 invånare) redan sent igår. Stan är en ny bekantskap för oss. Vi gick ut direkt efter frukost. Mainz store son är Johannes Gutenberg, han som utvecklade den ”moderna” boktryckarkonsten. Spåren av honom fanns överallt i stan. Gick förbi Gutenbergmuseet (utan att gå in), där finns hans berömda bibel. Huset där han föddes omkring år 1400, finns inte kvar, men det finns en stor plakett på det nuvarande huset på samma ställe. På Gutenbergplatsen står en stor staty av honom, rest 1837. Vi drack cappuccino (€2:40) på Werner’s Backstube, som bakar ett bröd, Gutenbergkruste, med hans huvud på (fick mej att tänka på Gustav Adolfsbakelserna i Göteborg). 
 
Framför domkyrkan var det livlig torghandel med mängder med vit sparris. Var inne i den stora, fina kyrkan med sex torn. Var också ”inne” i ”kyrkan” St Christoph, som bombades 1945 och står kvar som ruin, som ett minnesmärke över de stupade i Andra världskriget. Det var Gutenbergs dopkyrka.
 
Väl tillbaka på båten, åt vi lunch i Bistron: spansk biffsallad, flammkuchen med crème fraiche, lök och skinka på, vaniljglass med grädde. Sa nej tack till vin först, men ångrade mej och tog lite vitt vin; det är ju så trevligt att skåla. 
 
Båten avgick klockan ett och for sådär 100 m till på Rhen, innan den svängde vänster in på floden Main, som är smalare och har många fler slussar.
 
När vi satt i baren på eftermiddan och drack var sin kaffedrink, passerade vi Frankfurt och tänkte på vår språngmarsch i världsrekordtempo på flygplatsen i mars. Vi har aldrig varit i stan, och inte nu heller. 
 
Åt middag i Bistron. Där är samma, ganska begränsade meny hela resan. Jag gjorde da capo på första kvällen ombord; varför ändra ett vinnande koncept. Det går ruskigt fort där, på 45 minuter hade vi ätit tre rätter. Avslutade kvällen i baren; jag tog bara cappuccino. 
 
Tidigt i säng som vanligt, helt ovetande om hur det går i Eurovision.
 
Söndag 17 maj 2026, Wertheim🇩🇪
Main är en mycket mindre flod än Rhen. Vi går saktare och möter nästan inga andra båtar än kryssningsbåtar. Slussarna är många, vi har redan passerat 14 stycken från Mainz till Wertheim.
 
Åt en sen frukost, drack cappuccino, åt lunch och glassbuffé. Vaniljglass är en bristvara ombord, vi har verkligen kämpat för att få det. Jag skojade och sa att dom nog inte har det ens när det är glassbuffé, skyller väl på det svenska paret. Och det fanns fem sorters glass, men ingen vaniljglass …
 
Kom lite före tidtabell till Wertheim (23 000 invånare), vid tolvtiden. Det är en gammal stad med många korsvirkeshus. Ganska liten, Altstadt började på andra sidan vägen från båten. Efter att ha fotat/filmat en massa, satte vi oss på en uteservering (Stadtcafé) på Marktplatz. Cappuccino € 3:20. Travade runt lite till, måste ju få ihop mina steg. På båten blir det inte så många. Soldäck, där man skulle kunna gå, är mestadels stängt pga låga broar (man vill ju inte bli dekapiterad).
 
Blev berusad av en Negroni. Bengt-Åke tog sin första Gin&Tonic. Åt middag i Riverside, resans godaste: Getostkräm med rödbetor, sparrissoppa, barramundifisk och ost. Avslutade dagen i baren med cappuccino, som jag hällde Kahlúa i.
 
Norska gruppen firade sin nationaldag mest hela dagen med champagne, sång, flaggor, ballonger och medaljer. Reseledaren hade folkdräkt på sej.
 
Måndag 18 maj 2026, Würzburg🇩🇪
Kom till Würzburg (132 000 invånare) vid lunchtid. Slussade mitt i stan i en väldigt smal sluss (bara några cm på sidorna).
 
Promenerade utmed kajen fram till Alte Mainbrücke, beskriven som en miniatyr av Karlsbron i Prag. Här står man på bron och dricker vin, som säljs vid broändarna. Vi gick över och tillbaka, utan vin.
 
Marktplatz var väldigt stort, men såg lite öde ut. Idag var ingen torghandel eller andra evenemang. Var inne i två kyrkor, var en för mycket, ett misstag från den annars utomordentliga guiden (jag). Kyrkan med den vackra barockfasaden som vi besökte först, visade sej inte vara domkyrkan, som låg precis bredvid. Bengt-Åke grymtade. Tröstades med fika precis utanför domkyrkan (€ 3:60). Många rökare ute, så vi satt inomhus och blev nästan knockade av vaniljdoften från de många bakverken.
 
Besökte Residenset, ett barockpalats, byggt på 1700-talet. Gick inte in utan nöjde oss med de fina trädgårdarna. Residenset, liksom kyrkorna, blev illa åtgångna under andra världskriget (89 % av gamla stadskärnan förstördes), så mycket av det man ser är rekonstruktioner.
 
Ikväll var det Galamiddag och vi klädde upp oss lite. Bengt-Åke tog på sej sin kavaj och jag stora örhängen. Den fasta menyn var så här:
 
Oxtail terrine, 
Pottage of Jerusalem artichoke & truffle, 
Citrus seared scallop, 
Slow roasted veal striploin medallions, 
Molten chocolate lava cake with vanilla(!) ice cream 
Petit fours & cognac
 
Inte helt fel, allt var gott, plus till köttet och lavakakan. Bengt-Åke fick min konjak.
 
Tisdag 19 maj 2026, Bamberg🇩🇪
På förmiddan lyssnade vi på en professor, som talade om Main-Donaukanalen, som vi snart ska ut på. Kallas även Europakanalen, eftersom den gör det möjligt att fara vattenvägen från Nordsjön till Svarta havet via floderna Rhen, Main och Donau. Den invigdes 1992. Kanalen är 171 km lång och har 16 slussar, 11 upp och 5 ner från vårt håll. Den högsta är 25 meter. Slussarna är 12 m breda och vår båt 11,45 m, inte mycket att vifta på. Finns 115 broar, så vårt soldäck förblir stängt mest hela tiden, å andra sidan gör det inte riktigt skäl för namnet. Kanalen har tappat lite av sin betydelse för godstrafik, det går alldeles för sakta. Föreläsaren var mycket duktig och visade intressanta bilder och jag tappade inte tråden en enda gång.
 
Idag gjorde vi vår första organiserade utflykt på resan. Steg av båten efter lunchtid vid ett tekniskt stopp i Hassfurt, och åkte buss till Bamberg (81 000 invånare) drygt tre mil bort, där vi sen gick på båten igen. 
 
I Bamberg gick vi i grupp med en engelskspråkig lokalguide med en fart som om hon ledde ett joggingpass. Hela stan är med på UNESCOs världsarvslista. Besökte domkyrkan och kollade in de pampiga husen vid Domplatz och utsikten över stan. Fotograferade det gamla rådhuset (Altes Rathaus) från alla vinklar. Det är byggt på en konstgjord ö mitt i floden. Byggnaden är täckt av färgglada fresker och en del är ett korsvirkeshus, väldigt speciell.
 
Fick två timmar fri tid. Drack först cappuccino (€ 4:20) vid Grüner Markt, där vi sen beundrade all sparris. Fanns sparrisskalningsautomater, så man kunde få sparrisen skalad på några sekunder. Strosade sen omkring och gick runt Altes Rathaus en gång till …
 
Vi kom före vår båt till kajen och såg den ”segla” in för att hämta oss från utflykten + hurtbullarna som cyklat längs floden. 
 
Vansinnigt god middag. Blev först lite purken på att det inte fanns nån fisk på menyn, men de grillade tigerräkorna var en delikatess (och jag åt god kolja till lunch). Crème brulée var också smaskigt. Bengt-Åke äter ofta den lokala tyska rätten, ikväll frikadeller.
 
En ljummen kväll, och efter barbesöket följde vi en slussning ute från fören, intressant.
 
Onsdag 20 maj 2026, Nürnberg 🇩🇪
Tidigt upp för idag skulle vi på guidad tur redan kvart i nio. Nackdelen med att åka på relativt ny kanal är att den såklart inte går mitt i städerna som floderna oftast gör. I Nürnberg (> en halv miljon invånare i själva staden, 1,5 miljoner i storstaden) var det långt till centrum, så vi bestämde oss för att åka med på en utflykt. Lokalguiden var en ståtlig kille, som fick gå med böjt huvud ombord. Han började med att berätta hur lång han var, för det frågar alla. 2,07 m, ”the tallest tour guide in the world”. Han var baskettränare och hade guidandet som avkoppling.
 
Vi började rundturen med att åka med bussen runt stan i nazisternas fotspår. Nürnberg var Hitlers favoritstad och det var här de stora propagandamötena ägde rum. Det var också här som rättegångarna efter kriget hölls och höjdarna dömdes till döden (de som inte begått självmord) och hängdes. Vi steg av bussen uppe vid slottet. Som så mycket annat i stan är det till stor del en rekonstruktion. 90 % av innerstan var i ruiner efter kriget. Promenerade ned till centrum medan guiden berättade om sevärdheterna. En klar fördel att han var så lång, han syntes bland folkmassorna utan att hålla nån vimpel. Vi var inte inne i nån kyrka idag, men det fanns massor. Vi stod utanför Frauenkirche och lyssnade på 12-slaget och tittade på den mekaniska klockan med figurerna som rörde sej runt den helige romerske kejsaren på fasaden. På vår fria tid fortsatte vi gå runt och drack såklart cappuccino (€ 4,20) också.
 
Jag kommer med viss fasa ihåg förra besöket i Nürnberg. Då blev Bengt-Åke getingstucken och hela armen svullnade upp och blev röd. Fortsatte vår bilresa och hoppades på det bästa.
 
Det var många som lämnade båten idag och nya passagerare som kom på, många av dom inom resebranschen. Nu är vi fler på båten och vid middan var bara Riverside öppet och kyparna hade inte tid att småprata utan sprang som skållade råttor. Fisken (John Dory på engelska, Sankt Persfisk på svenska) var föredömligt god på stekt potatis/lökbädd.
 
Vid niotiden var vi ute i fören och kollade den högsta slussen i kanalen, 25 m. Där var gott och varmt under infravärmen. Stannade uppe lite längre ikväll, enmansorkestern Daniele försökte få oss att sjunga med i Sweet Caroline, Mama Mia och dylika låtar. 
 
Torsdag 21 maj 2026 Regensburg 🇩🇪
Idag blev det inte riktigt som tänkt. Vattennivån var för låg i Regensburg (159 000 invånare) för att båten skulle våga ligga kvar på grund av sedimentbildningen. Det blev ett kort tekniskt stopp för att släppa av dom som skulle på utflykten med provsmakning av lokal korv och senap. Vi som bara skulle strosa på stan på egen hand fick dock också gå av och sen tillsamman följa med bussen till ett extrastopp, i Straubing, det nappade vi på.
 
”Gå ut på den gamla stenbron, vänd er om på högsta punkten, så har ni en fin vy över Gamla stan”, sa kryssningsvärden, och det gjorde vi. Vi har varit i Regensburg tidigare, men hade inga direkta minnesbilder. Tills vi fick se det italienska glasscaféet och mindes de gigantiska glassarna vi ätit på andra våningen. Och sen hittade vi hotellet vi bott på vid torget och fiket intill där vi åt frukost och parkeringsgaraget vi ställt bilen i. En trevlig stad att promenera i, stundtals sken solen. Drack cappuccino (€ 3:90). Var inne i domkyrkan, lite mörk och dyster, men orgeln var väldigt stor och fin och någon spelade på den. 
 
Åkte med fullsatt dubbeldäckare till Straubing nästan fem mil bort. Det var inte lätt att hitta båten. Bussen körde omkring i ”spenaten” på småvägar, var tvungen att vända, men till slut såg vi båten och alla applåderade.
 
Vi har lämnat kanalen och är ute på Donau. Hann med en Aperol Spritz innan det var dags för middag. På 45 minuter åt vi fyra rätter. Plus till havsabborren med goda tillbehör. Avslutade som vanligt i baren. Vi behöver bara visa oss, så kommer vår stående beställning per automatik.
 
Fredag 22 maj 2026 Passau 🇩🇪
En bemärkelsedag, 58 år sen jag tog studenten, sista dagen för gamla studentexamen. 
 
Kom till Passau (54 000 invånare) i morse. Det här är start/slut för många flodkryssningar. Kallas barockstad, den brann ner på 1600-talet och byggdes upp av italienska mästerarkitekter i barockstil. Var inne i domkyrkan, Stefansdomen, barockt så det förslog. Har världens största kyrkorgel med 17 774 pipor. Tyvärr var den inslagen, reparation pågick. En stor barnkör sjöng så vackert och en ”barnslig” blåsorkester spelade. Vilken akustik, särskilt när alla åhörare applåderade! Många slingrande gränder. Cappuccino (€ 4:60) i skuggan. Idag var det nämligen varmt, och vi var lite felklädda i jackor. 
 
Efter lunch ombord och efterföljande glassbuffé gick vi ut igen, nu utan jackor. Gick längs Donau till Dreiflüsseeck,där de tre floderna Donau, Inn och Ilz rinner samman. Fortsatte gå längs Inn tillbaka, upp i stan och ner till båten. För första gången satt vi uppe på soldäck (med var sin Aperol Spritz). I början av resan var det för kallt och på kanalen var broarna för låga, så ingen fick vara där.
 
Middag i Bistron. Soppan och fisken var desamma som vid de två tidigare måltiderna där, men jag la till en förrätt (Beef carpaccio) och bytte ut osten mot en ettersöt, syndig banandessert. Gränsen går mitt i Donau, så Bengt-Åke tittade på Österrike och jag på Tyskland.
 
Var illröd i ansikte och på hals, imorgon blir det solkräm på.
 
Lördag 23 maj 2026, Melk och Wien🇦🇹
 
Igår kväll kände vi igen en svensk ombord! En kille som vi sett på You tube-filmer om resor och idag pratade vi med honom. Han steg på i Nürnberg och har redan lagt upp en massa bilder från denna resan på FB, rena matporren …
 
Idag kom vi till österrikiska Melk (5 700 invånare). La till en bit ut, en 15 minuters promenad genom ”skogen” med öronbedövande fågelkvitter. Största begivenheten är ett benediktinerkloster, där det fortfarande bor munkar, högt upp i stan. Dit upp orkade vi inte gå (fanns en bussutflykt dit för hugade), men det blev mycket fotograferande, för man hittade alltid en ny bättre vinkel på de fina klosterhusen. Fanns fina hus nere i stan också. Och många kaféer, varav ett fick celebert besök, cappuccino € 4:40. Väl tillbaka gick vi en bit utmed Donau och kollade in fyra Vikingbåtar. Viking River Cruises är från början norskt, men har nu sitt huvudkontor i Basel. Har ca 100 båtar och många amerikaner ombord. Dom har vi inte åkt med (än).
 
Åt lunch i Bistron. Jag skulle accepterat kyparens förslag och tagit en halv Flammkuchen (och inte en hel)! Men det gjorde jag inte, habegäret var för stort. Jag vilade ” middag” i en solstol på soldäck. Det var bara lite nercabbat (vissa saker nedfällda som taket för att ge skugga). En människa kunde precis stå upp under de låga broarna, ja kanske inte den långe guiden från häromdan.
 
High Tea på eftermiddan. Vid sjutiden kom vi fram till Wien (2 miljoner invånare). Middag i Moments: antipastibuffé, lammkotletter och desserbuffé (en panna cotta och två tiramisu). Efter kvällsransonen i baren, tog vi en halvtimmes promenad på kajen och kollade på alla flodkryssare som ligger där i dubbla led. Vi ligger utanför SS Emilie från Uniworld och var tvungen att gå igenom den båten.
 
Söndag 24 maj 2026, Wien🇦🇹 och Bratislava🇸🇰
Idag följde vi med på en stadsrundtur i Wien, först med buss och sen till fots. Så många pampiga byggnader vi såg och så mycket historia vi fick oss till livs. Guiden var pratsam och rabblade personer och årtal tills det blev för mycket för min hjärna att ta in. Promenaden slutade vid Stefansdomen där vi fick fri tid en knapp timme. Då var frågan, gå in i kyrkan eller dricka kaffe? Förvånande nog var det ingen kö till kyrkan, men där var gudstjänst, så vi kom inte så långt in. Satte oss på närmaste café, flådiga Café am Dom. € 6:50 för en helt ordinär cappuccino, inte ens tillräckligt varm. Men toaletterna var fina. 
 
Tillbaka till båten för fisk till lunch. Sen direkt på nästa utflykt. Båten gick utan oss ombord, vi tog bussen till Bratislava sex mil bort. Men först ett besök på Schloss Hof, ett barockslott nära slovakiska gränsen. Där bodde bland andra Maria Teresia, som under 40 år styrde Österrike och angränsande länder i Habsburgska riket. Och födde 16 barn, bland andra Marie Antoinette (hon som hade ihop det med svenske Axel von Fersen eller inte, och blev avrättad med giljotin efter franska revolutionen)
 
Sen åkte vi vidare till Bratislava (586 000 invånare), huvudstad i Slovakien. Där var vi på ett kort kryssningsbesök 2016, tyckte det var så mysigt och sa att hit måste vi åka igen. Tyvärr blev det bara ytterligare ett kort besök idag. Guiden visade oss på sevärdheter, som slottet högt upp, kyrkor, stora torget, operahuset. I ett gathörn pekade han ut sex hus i sex olika byggnadsstilar. Statyer var han inte lika intresserad av, så vi avvek lite på egen hand till dom spejsade vi kom ihåg. Särskilt gillar jag ”Rubberneck” eller Čumil, avloppsarbetaren som sticker upp huvudet ur en gatubrunn. Med stor möda böjde jag mej ner till hans nivå, så jag kunde fotas och filmas med honom.
 
Båten hade just kommit fram och man höll på att binda fast den när vi kom ner till floden.
 
Galamiddag igen (eftersom vår resa egentligen är två resor), men annan meny. Nu struntade vi dock i både kavaj och örhängen. Godast var soppan (White Tomato ”Cappuccino”) och huvudrätten (Slow roasted black angus filet Mignon). Satt bredvid ett tyskt par vid bordet, så nu har jag bestämt vem som vinner resans look alike-tävling. Mannen var en kopia av Gyles Brandreth, som jag känner från QI, han som är släkt med alla. Så lik, både till utseende, sätt, tal och skratt.
 
Måndag 25 maj 2026, Budapest🇭🇺
Det var en fin seglats in i Budapest (1,7 miljoner invånare) på morgonen förbi det ståtliga parlamentet på ena sidan av Donau (Pest) och slott och kyrkor på den andra (Buda).
 
Efter en sen frukost i Moments, gick vi ut via två båtar innanför. Vi var trötta på att gå och stå i grupp, så det blev på egen hand. Vilken värme som slog emot oss. De senaste dagarna står i stor kontrast till de första dagarna då jag några dagar gick med mössa, vantar och tre lager tröjor under täckjackan. Var då drygt 20 grader kallare än nu. Vädret har alltså varit perfekt i genomsnitt …
 
Gick först in några gator från kajen till gågatan och affärsgatan Váci Utca med mycket flanerare ute. Annandag pingst är helgdag i Ungern och de flesta affärer är stängda inkl. den stora saluhallen (så det blev ingen paprikaspaning). Gick sen ner till Donau igen för att se monumentet med alla 40-talsskorna på kajkanten. Det är till minne av de judar som sköts ner i Donau under Andra Världskriget. Det är 60 par järnskor, en del hade färska blommor i. Kom fram till den gigantiska parlamentsbyggnaden i nygotisk stil, invigt 1904, Ungerns största byggnad, med 691 rum. 
 
Tog elvakaffe på ett kafé med utsikt mot parlamentet. Cappuccino kostade 1265 ungerska forinter (blir € 3:55). Var så många fåglar där under markisen så det kändes som om vi satt i en voljär. Tog spårvagnen hem till båten. Folk över 65 år åker gratis, det är bara att gå på. Om nån närsynt kontrollant kommer ombord, får man visa leg. För tio år sen när vi var i Budapest, fick jag visa leg, men inte Bengt-Åke. Då var jag lite stolt …
 
Efter lunch ombord (lasagne) tog vi spårvagn och buss upp på Slottsberget. På båda färdmedlen kom kontrollanter, som bara nickade och log mot oss. Var inte på slottet utan vid Matthiaskyrkan och Fiskarbastionen. Kyrkan har ett så fint och unikt tak i speciella tegelpannor med olika färger. Bengt-Åke blev glad över att det kostade pengar att gå in i kyrkan. Då vet han att jag inte propsar. Hans kvot av kyrkor på denna resan är fylld. Fiskarbastionen har torn, balkonger och terrasser, med fin utsikt över stan inkl parlamentet på andra sidan floden. Och ett Starbucks lämpligt placerat. Jag må gilla lokala kaféer bättre, men måste erkänna att Starbucks verkligen kan detta med perfekt skum på cappuccino (1490 forinter, € 4:20). Tog bussen ner i stan igen och gick gågatan tillbaka till båten, lite längre än vi behövde. Blev drygt en mils promenerande idag.
 
Avtackning av besättningen innan middan. Idag tog även jag den lokala rätten: gulasch. Valde ost och inte chokladmoussedesserten.  När jag åt osten och såg moussen komma förbi, ångrade jag mej. Då läste kyparen mina tankar och undrade om jag inte ville ha dessert också. Jo, tack!
 
Efter en sista kvällsranson i baren, var det dags att packa. I början går dagarna så sakta, men på slutet springer dom iväg. På kvällen flyttade sej båten några hundra meter, det går ju inte att ligga utanför nån annan båt vid sista avstigningen. Klockan står på halv sex.
 
Tisdag 26 maj 2026,Budapest🇭🇺-Amsterdam🇳🇱-Knivsta🇸🇪🇸🇪🇸🇪🇸🇪🇸🇪
Lämnade båten redan halv åtta, eftersom vi liftat med norska gruppens buss. Deras plan till Köpenhamn gick flera timmar innan vårt till Amsterdam. Vi hade inte vågat boka det tidiga SAS-planet, men så här med facit i hand, skulle vi naturligtvis gjort det. Flygplatsen har namn efter Franz (Ferenc) Liszt och blev 2024 vald till ”kontinentens bästa flygplats” enligt en stor skylt. Fan trot, tänkte vi när vi väntade på att få checka in. Incheckningshallen var en katastrof, vi satte oss i Ankomsthallen, lite bättre. Men sen tog det sej.
 
Incheckning och säkerhetskontroll gick smidigt och väl innanför spärrarna var det OK. Vi drack cappuccino för 1890 ungerska pengar (€ 5:30) och delade på en baguette.
 
Tack på ungerska heter Köszönöm. Syrran lärde mej att man ska tänka ”Kyss honom ömt” och det funkar faktiskt.
 
Fick var sin stor KLM-dubbelmacka ombord och Cola zero. Jag åt min och fick Bengt-Åkes för kommande behov. Sen hade vi flera timmar på oss i Amsterdam och åt lunch: öl och pizza resp flygmackan. Och drack resans sista cappuccino (€ 5:30).
 
Stundtals turbulent flygresa till Arlanda med svensktalande SAS-personal. Avböjde kaffe/te i hopp om att slippa gå på toa. Avskyr verkligen flygplanstoaletter!
 
Bokad taxi hem efter en lugn flodkryssning med god mat och dryck och besök i 14 städer med sightseeing, kyrkobesök och cappuccinodrickande. Ibland har det känts som ”Måndag hela veckan”.

Söndag 21 juni 2026, Knivsta🇸🇪-Frankfurt🇩🇪-Aten🇬🇷-Pireus🇬🇷
”Kort sömn med dålig kvalitet”, enligt aktivitetsklockan. Taxin kom när den skulle, klockan 04:00. Chauffören körde så fort att det varningsplingade i Teslan mest hela tiden. Bagagetaggarna och boardingkorten kom så snällt ut ur automaten på Arlanda och vi skannade iväg väskorna själva också. I säkerhetskontrollen åkte min rygga åt sidan för extrakontroll. Hade maxpackat den för säkerhets skull, ifall resväskorna inte skulle hinna med vid planbytet i Frankfurt (65 minuter). Denna gången var det inte mina folieinslagna mackor som var suspekta utan tandkrämstuben. En kändis skulle med vårt plan. Annika Sörenstam hade en stor keps neddragen över ansiktet, så man inte skulle känna igen henne, men mej lurade hon inte … Vid avgångstid hade vi inte ens kommit ombord på planet. Åskoväder i Frankfurt krånglade till flygtrafiken som skulle dit. 90 minuter sena taxade vi ut. Bengt-Åkes kaffe skulle kosta € 3:70, men blev gratis eftersom hans kort inte funkade (och han svarade nej på frågan om ett annat kort, fast vi hade två till). Plötslig turbulens utan dess like, precis när jag trots stor aversion låst in mej på toan, hjälp!, till och med personalen hade spänt fast sej när jag kom ut igen. Var fortfarande uppe i luften vid avgångstiden (08:35) för nästa plan.
 
När Bengt-Åke satte på mobilen efter landning hade han fått åtta mejl från Lufthansa. Dom hade bokat om oss och väskorna till en avgång kl 17:10. Tyvärr åkte vi i ekonomiklass och hade inte tillgång till lounge. Vad är väl en dag i Pireus med souvlaki på en uteservering i solen mot en frankfurterkorv på flygplatsen i Frankfurt … Vi fick i alla fall € 15 var av Lufthansa till förplägnad. Började dock med en cappuccino (€ 4:50) innan vi åt lunch, korv- och ostsallad (”typiskt tyskt”) till mej resp fish&chips. Sen satte vi oss vid vår gate A52 och sov så gott. Vaknade med ett ryck och insåg att det stod Paris CDG istället för Aten på skylten. Gatebyte till A68.
 
Planet till Aten var naturligtvis också försenat vid start, men bara drygt en halvtimme. Vi tänkte officiellt starta resan med en drink ombord, men när det var dags var det så eländiga skakningar att jag snarare längtade efter spypåsen än en Aperol Spritz. Bengt-Åke tog sin gin & tonic och langade fram sitt kort, i hopp om att det inte skulle funka nu heller. Han tänkte köra samma ”ljug” en gång till. Men tji fick han.
 
Satte fram klockorna en timme. Klockan var efter tio när vi fick väskorna, min så långt efter Bengt-Åkes att jag hann bli nervös. Tog metron blå linje tre, som går ända till Pireus, 26 stationer, åtminstone i normala fall. Nu var det inte normalt. Efter sådär fem stationer, blev vi fösta av tåget, fick ta en knôkafull buss några stationer, för att gå på ett nytt tåg. Lite hög puls där ett tag; det var inte så lätt att läsa eller höra, rena grekiskan för oss. Valde rätt uppgång vid ändhållplatsen och gick rätt gata åt rätt håll. Bengt-Åke var djupt imponerad över min lokalkännedom (är man en kartnörd så är man). Det var efter midnatt när vi kom till hotell Noufara, där en alert yngling tog emot. Rum 402 med stor balkong, men ingen havsutsikt, inte ens med spegel. Så skönt att krypa till sängs efter en lång dag.
 
Måndag 22 juni 2026, Pireus🇬🇷- ut på Medelhavet
Vi sov som stockar i natt, var väl utmattade efter gårdagens strapatser. Frukost på hotellet med ovanligt mycket i min smak, inte bara olika sockerkakor. Vår morgonpromenad var på gatorna i Pireus  i det varma vädret. Gick förbi vårt förra hotell (där det inte fanns något rum ledigt åt oss nu) och restaurangerna vi ätit på inkl den vi siktat in oss på för gårdagens souvlaki, om det gått som vi tänkt oss. Kollade in en massa färjor till öarna och såg att vår båt Explora II låg där den skulle. Checkade ut från hotellet och begav oss till båten 1,5 km bort. I backen ner till havet hade Bengt-Åke fullt sjå att hinna med sin resväska.
 
Blev väl mottagna vid terminalen, alla procedurer gick snabbt. Fem meter in på båten fick vi rosa champagne, som vi smuttade på vid genomgången på ”muster station” och upp till Emporium marketplace, som är nåt bufféaktigt (med 18 olika stationer) men man får inte ta något själv. Fick påfyllt champagne flera gånger under lunchen. Mycket fin mat, men stället degraderades till ”pizzeria”, som vi brukar kalla det när man ska behålla samma kniv och gaffel för alla rätterna. Hann med en cappuccino i Crema café innan hytterna (alla heter egentligen sviter) var klara.
 
Vår hytt är 28 kvm + 7 kvm balkong, och är ändå den minsta ombord. Fartyget Explora II är byggt 2024 och tillhör italienska rederiet MSC. Är deras nya lyxkoncept. Tar 922 passagerare och har 700 besättningsmän. I väntan på att väskorna skulle komma, utforskade jag ”runnning track” på däck 12, sakta gåendes innan jag slog mej ner i en solstol i värmen. När jag fått nog och kom till hytten igen, hade Bengt-Åke packat upp sin väska och pratat med hyttstewarden Saputra och beställt vilken dricka vi ville ha i hytten, inklusive en flaska whisky. Den tänker vi naturligtvis ta med oss hem. Inte sitter vi och dricker sprit i hytten, när båten vimlar av barer med ”fri” alkohol. Beställde också ombäddning med separata täcken, för att inte behöva bråka om ett stort.
 
Hann med både en Aperol Spritz och lite senare en Negroni innan middan i den franska restaurangen Fil rouge (röda tråden). Jag åt carpaccio på pilgrimsmusslor med ”rysk” kaviar, sallad med roquefortost, lammkotletter och mille-feullestårta (som Napoleonbakelse). Allt var supergott, men plusset går till lammet. Avslutade i Crema café: dubbel espresso och en konjak resp cappuccino som jag hällde Kahlúa i. 
 
Efter nyhetens behag med för mycket både av mat och dryck, lovade jag mej själv ett beskedligare leverne imorgon. Har förresten glömt att rapportera att jag till och med ”av misstag” åt en portugisisk Pastel de nata till kaffet i eftermiddags. Vi beställde två kaffe och ett bakverk, men det anlände två. Under bråkdelen av en sekund genomgick jag en inre kris (som Karl-Bertil Jonsson), men bestämde mej för att inte protestera utan bara njuta …
 
Tisdag 23 juni 2026, Paros🇬🇷
I morse ankrade vi utanför ön Paros med ca 8000 invånare + massor av turister. Det går charterresor hit från Sverige. Efter en sen frukost, åkte vi tender sex minuter in till stan Parikia. Strosade i de typiskt grekiska gränderna med vitkalkade hus med blå detaljer och röda bougainvillea. Så vackert, och Bengt-Åke passade så bra in med sin skjorta i rätt blå nyans. Det blev ett obligatorisk kyrkobesök, där jag nog var lite felklädd. Kaféerna och tavernorna låg på rad utmed havet. Tog ett lagom enkelt ställe, cappuccino € 4:00 inkl medföljande sockerkaksskivor. Man ska inte döma hunden efter håren, toaletten var överraskande nog bland de flådigaste jag sett. Efter att ha tittat på väderkvarnar, tog vi tendern tillbaka till båten för lunch. Nöjde mej med lamm-moussaka och jordgubbsmousse i buffén och en cappuccino i Crema café. Sen skiljdes vi åt, Bengt-Åke till hytten ock jag till däck 12, där jag nästan ensam satt i en solstol en timme. När plattan en andra gång sagt att den var för varm och inte fungerade, gav jag också upp, trots att jag fått isvatten och kall blöt servett.
 
Demografin ombord liknar inte den på våra vanliga kryssningsfartyg. Här är barn, ungdomar och yngre medelålders vanligast. Var är pensionärerna? Vi har en tävling, ”finn en pensionär”. Det märks på vissa evenemang, väldigt lite folk på afternoon tea och på trivian satt tre förskrämda personer, så då gick vi därifrån … sånt intresserar nog inte de unga lika mycket. 
 
Kvällen inleddes på däck 11 i Explora lounge, samma som igår kväll. Ska du ha en Negroni, frågade bartendern. Hur i hela friden kom han ihåg vad jag drack igår (det gjorde jag ju knappt själv)!? Det skulle jag nu inte, tog ett glas vitt vin (Riesling). Hade bokat bord redan hemifrån till köttrestaurangen Marble & Co grill. Fingerling potatoes with caviar, Grönkålssallad med kyckling och parmesanost, Grillad kalvmedaljong med hummerstjärt och sen var jag så mätt att jag bara orkade två kulor vaniljglass. Allt var supergott, godast var ett tillbehör jag tog extra till köttet: Stekt brysselkål med ricottakräm och rostad schalottenlök. Bengt-Åkes entrecote var gigantisk över 300 g, jag hjälpte till lite. 
 
Bengt-Åke svepte sin konjak på rekordtid. Vi skulle på teatern och se Matthew Croke, ”the West End star”. Han sjöng musikallåtar och berättade om sej själv och sin karriär. Sen var det presentation av befälen ombord och den unge italienske kaptenen Aureliano önskade oss välkomna.
 
Onsdag 24 juni 2026, Rhodos🇬🇷
Rhodos finns inte med i min dagboksbok (2016 - framåt), så det måste vara mer än 10 år sen vi var här. Ön har 125 000 invånare och Rhodos stad 50 000 + en hiskelig mängd turister.  Båten la till ett stenkast från en öppning i stadsmuren. 
 
Efter frukost begav vi oss ut, lagom varmt och en lätt blåst. Rhodos är med på UNESCOs världsarvslista. Mycket kommers på smågatorna, men vi gick in i gränder med kullersten och inte en affär i sikte, fick huka under blommorna och ett valv, där Bengt-Åke ändå slog huvet i. Gick ut till ströget igen för elvakaffe. Ville sitta runt hörnet, men (den närsynte?) kyparen placerades oss resolut på framsidan bland allt strosande folk. Vi skulle väl vara kuttersmycken och dra in fler … Cappuccinon var tunn, men het, kom inte upp i nivå till den ombord, kostade dessutom € 5:20 (läget!). Men toadörren hade en rejäl hasp, det gillar jag. Många svenskar här. Kyrkbesöket idag var i en kyrkoruin, annars var här många religiösa byggnader av olika slag. Var uppe vid Stormästarnas palats. Borgen är från 1300-talet, men redan flera århundraden tidigare fanns där en fästning. Snåla som vi är, betalade vi inte inträde (€ 24) utan nöjde oss med allt fint som fanns utanför. Gick på hamnpromenaden tillbaka till båten.
 
Åt lunch i buffén: grillad kummel, grillade räkor och krabbsallad, följt av ost med portvin och päronmousse. Sen en cappuccino i caféet innan det var dags att skiljas åt, en till hytten och en upp på däck 12. Där satt jag nästan helt ensam och svettades på en solstol. Häftig utsikt över stadsmuren, borgen och den andra hamnen där två hjortstatyer står på var sin pelare vid inloppet, där Kolossen på Rhodos sägs ha haft sina fötter. Statyn (33 m hög av solguden Helios) räknades till antikens sju underverk, försvann i en jordbävning år 226 f. Kr.
 
Drinken före middan var en variant av Aperol Spritz:  Double Berry Spritz med Vodka, Aperol, strawberry and raspberry purée, Prosecco, fresh lemon juice. Inte undra på att det tog lång tid att få den. Blir ”originalet” i fortsättningen. Klockan åtta hade vi bord bokat på restaurang Med Yacht Club, med mat från länderna kring Medelhavet. Lång meny, efter moget övervägande blev det för mej: Pintxos (baskiska tapas som vi delade), Grillad halloumisallad, dagens fisk Seabream och deras signaturdessert, Sweet caprese (Cherry tomato confit, strawberries, pistou och en stor hög krämig mozzarella i mitten). Allt var som vanligt gott, men plusset går till den häftiga desserten. Sen blev det det vanliga i Crema café (dubbel espresso, konjak, cappuccino, Kahlua).
 
Torsdag 25 juni 2026, Till havs🇬🇷
Idag var en dag utan strandhugg. Vi åt frukost vid sittande bord i Fil rouge. Tar en evig tid i jämförelse med buffén, men vi hade ju inte bråttom. Vi beställde deras signaturrätt, ett slags Egg Benedict med brioche, spenat, porcherat ägg, hollandaisesås och kaviar. Första gången vi någonsin fått frågan hur ägget skulle vara pocherat. Medium, svarade vi närmast med ett frågetecken. Jag beställde den utan bröd. Dessutom beställde jag lax med alla tillbehör och en osttallrik. Ut kom tre stora tallrikar till mej, lite mindre till B-Å, fick knappt plats på bordet. Äggrätten var så god att Bengt-Åke som nyss dissat frukost i fin matsal, ändrade sej till att här kan jag äta frukost en gång till. 
 
Gick mina 7000 steg innan elvakaffet. Var en oreda på running track med folk som gick och sprang åt fel håll. Fanns ingen skylt med håll, men generellt på kryssningsfartyg är det moturs. Jag frågade till och med AI och han (? han, eftersom AI ibland verkar killgissa) svarade: ”Eftersom banan på Explora II inte har något officiellt eller fastställt körriktningsförbud, följer man internationell kryssningsetikett och springer/går  moturs (vänstervarv), vilket är standard”. Så det så! Dessutom pågick filminspelning med två vackra skådespelare. Antog att dom inte ville att en blekfet pensionär skulle blanda sej i.
 
Lunchen i buffén hade som sig bör, massor av grekiska inslag. Så det blev souvlaki, tzatziki och grekisk sallad till mej. Och så en grekisk päronparfait. Raden av söta baklavor och andra bakverk var lång, om ändå bukspottkörteln hade skött sej … 
 
Vi hade sett ut tre programpunkter i dagens program, men latmasken tog överhanden och det blev bara en, ”Pop Art to Street Art: Warhol to Banksy”. Mycket intressant, tyckte till och med Bengt-Åke. Efter föredraget gick vi i samlad trupp ut i konstgalleriet (i samarbete med Clarendon Fine Art) och tittade på de kaosartade, färgrika verken av Mr Brainwash där till och med ramarna är kluddmålade. Min favorittavla, en flicka med ballong (a la Banksy) är till salu för € 87 000. På tal om dyra saker är affärerna ombord mycket eleganta med t ex Cartier. Nån Rolexaffär finns tyvärr inte, som på Explora I, här får man hålla till godo med Piaget.
 
Efter en Negroni till mej i baren på däck 11 och en Mai Tai till Bengt-Åke, gick vi till den asiatiska restaurangen Sakura (betyder körsbärsblomning på japanska). Hade beställt bord hemifrån. Började med att dela några Gyoza (japanska dumplings), åt sen Crispy duck leg confit med vattenmelon, Den Miso roasted black cod filet och till dessert 70 % mörk chokladfondant. Allt var gott, men plusset får anksalladen, väldigt smakrik. Det vanliga i kaféet avslutade dagen. Fast Bengt-Åke tog konjaken dubbel, det gör han inte om.
 
Fredag 26 juni 2026, Korfu 🇬🇷
Satt på balkongen och såg den vackra inseglingen till Korfu. Ön Korfu har 101 000 invånare och stan med samma namn har 32 000. Den ligger i Greklands nordvästra hörn, utanför Albanien (dit det går många färjor).
 
Standardiserad frukost i buffén: rökt lax med cream cheese, rödlök, kapris och citron. Sen jordgubbar och björnbär. Idag hade jag gett upp jordgubbarna som var slut, men efter 10 minuter hade en värd letat upp mej och kom med en tallrik jordgubbar, så gulligt. Alla besättningsmän kallas värd (”host”), ska väl vara mer personligt så.
 
Gick en bra bit till hamningången där shuttlebussen till stan stod. Blev avsläppta vid nya fortet. Där har vi varit en gång för länge sen, så det hoppade vi över. Travade omkring i gamla stan, fotograferade fina hus och en del tvätt över gränderna. Allt är såklart med på UNESCOs världsarvslista. Stack in huvudet i en utsmyckad ortodox kyrka, var kö och dessutom var jag felklädd, så det blev inget riktigt besök. Tog en öl resp cappuccino (€ 5:00) på en uteservering i skuggan. Ölen kom med chips, som Bengt-Åke ratade, men det fanns tyvärr en annan med lärkvingar i sällskapet. Var lite vilsna ett tag och fick ta fram mobilens karta för att hitta ut ur labyrinterna.
 
Tog shuttlebussen till hamnen och en hamnshuttlebuss till båten. Till lunch blev det som oftast en ceviche på fisk och skaldjur, grillad fisk (idag havsgös) och grillade räkor med grönsaker. Och en chokladmousse.
 
Fruktansvärt varm uppe på däck, pinade mej där en dryg timme. Tur man inte är i västra Europa,  där det är ännu varmare, här var 35 grader. Svalkade mej i hytten, före eftermiddagscappuccinon. Sen satt vi på balkongen och hyggede oss med flygplan precis ovanför båten (flygplatsen ligger väldigt nära). Såg MSC Sinfonia lämna kajplatsen intill. Tror oss ha åkt med den, vi är 99 % säkra. I alla fall tillhör den samma rederi som vår båt, så det var ett hejdundrande tutande på varann.
 
Tropical Mai Tai till B-Å och en Negroni till mej i baren innan det blev middag på Fil Rouge igen, vid samma bord som förra gången. Mina val: Rödbetor (Betterave en croûte de sel, vinaigrette aux truffers, pickles de concombre), halstrad blåfenad tonfisk (Tataki de thon rouge, sauce vierge), dagens fisk monkfish (marulk, en ful fisk men god) och svartvinbärssufflé med vaniljsås. Så gott, plusset till sufflén. Efter besöket i caféet, satte vi oss på balkongen och läste och tittade på den albanska kusten.
 
Lördag 27 juni 2026, Hvar🇭🇷
Satte tillbaka klockan en timme i natt när vi lämnade Grekland för Kroatien, så nu är vi i svensk tidszon igen. Båten skulle inte ankra utanför ön Hvar förrän klockan 12. Efter frukost, gick jag runt, runt tills det var dags för konstföredrag klockan 10: ”Dalì, Picasso, Chagall-Masters of Imagination”. Jag var först i salongen, när tiden var inne var vi två och till slut kom några eftersläntrare så vi blev en tapper skara på sex personer. Då gällde det att vara alert. Nu har jag fått ett nytt favoritkonstverk ombord: Dalìs skulptur Space Venus, lite ”billigare” än favorittavlan, bara € 55 500. Hade dejt med Bengt-Åke hos baristan klockan elva. Sen lunch i buffén. 
 
Tenderturen tog åtta minuter in till Hvar stad (4 600 invånare, hela ön 11 000). Mängder av turister, mest ungdomar, jetseten. Turistbranschen är en av de viktigaste tillsammans med jordbruket (lavendel och vin). ”The sunniest spot in Europe”. Hela hamnen var kantad av restauranger och barer. Vi strosade runt, tittade på alla båtar och tittade upp på befästningen och stadsmuren dit. Intog öl resp cappuccino (€ 5:00, läget!) på Sankt Stefans torg framför domkyrkan. Fick en förnimmelse av Dubrovnik, med arkitekturen och husen och gatorna i ljus kalksten. Det var varmt som sören, tidigare har vi varit i land på förmiddan. Men inte lika varmt som i Örkelljunga, vart är världen på väg?!
 
Tender tillbaka. Tänkte ta var sin Aperol Spritz i vår vanliga bar, men där var Afternoon Tea, så det fick bli ute i stora poolbaren. Under tak, men utan AC, puh.
 
Middag i Med Yacht Club. Placerades vid samma bord som förra gången, konstigt nog. Vi avböjer alltid bord där en av oss ska sitta i en soffa. Delade på några tapas, sen åt jag tonfisksallad, Dover sole puttanesca och Sweet Caprese. Jisses, så mycket mat. Lämnade lite av salladen, olikt mej. Kämpade i mej fisken. Men desserten var för liten … På väg till kaffet, visade jag Bengt-Åke vår investering, statyn av Dalì. Var ska vi placera den därhemma? Uteförrådet, föreslog Bengt-Åke.
 
Söndag 28 juni 2026, Rijeka🇭🇷
Idag kom vi till Rijeka i norra Kroatien. Stan har 107 000 invånare. Vi var här på en kryssning förra året. Då åkte vi på en lång utflykt till huvudstan Zagreb och såg inget av Rijeka.
 
Åt finfrukost i Fil rouge. Bordet var för litet för min beställning. Fick in fyra stora tallrikar på en gång, skämdes nästan (men åt upp allt). Bengt-Åke var mer modest. Gick några varv på däck i min ensamhet, sen kom tjejen som alltid går åt fel håll.
 
Gick ut från båten strax efter tio på den långa piren. Torghandel trots att det är söndag, vilka fina frukter och grönsaker. Gick in i Gamla stan, genom Stadstornet, ”en av Rijeka främsta symboler och sevärdheter”. Var vid domkyrkan, men gick inte in, ville inte störa gudstjänsten. Letade efter torget, där det skulle finnas en modern färgglad skulptur. Gav upp och då uppenbarade sej torget (och statyn). Dessutom fanns där en servering, där vi tog en öl resp en cappuccino. € 1:90, semesterns billigaste kaffe, men så var det lokalbefolkning och inget turistställe. Gick utmed gågatan/shoppinggatan Korzo utan kommers idag söndag men väl med restauranger. Var väldigt bred, 15 meter, med eleganta byggnader. Blev jättevarma och trötta (men inte gnälliga) och gick utmed hamnen tillbaka till den efterlängtade AC:n på båten.
 
Efter utsvävningen på frukost, var jag ett under av självbehärskning på lunchen. I alla fall fram till desserterna. Kaffe på maten i kaféet.
 
Efter en sista Aperol Spritz i baren, åt vi för första gången buffé även till middan. Stället heter egentligen Emporium Marketplace och är inte en vanlig buffé. Man får inte ta något själv. En del rätter är färdiga, medan andra tillagas medan man väntar. Tar det lång tid, får man en puck som låter och vibrerar när det är klart (och är en värd i närheten, hämtar hen maten åt en). Mannen som grillade skaldjur hade det hektiskt. Jag åt två hummerstjärtar, tre räkor, ett ostron (för att jag kunde, smakar inte gott) och drack champagne till. På det ost (mest Stilton) med portvin. Och en snofsig efterrätt. Sen fortsatte vi som vanligt till Crema café och kvällens vanliga intag.
 
Alltid lite vemodigt att behöva packa. Blev lite mer hem, i form av en flaska whisky, en flaska champagne och en flaska vitt vin. Rosevinet lämnade vi kvar i hytten (det får vara nån måtta, man vill ju inte verka girig!). Förhoppningsvis är flaskorna hela när vi kommer hem. Nån choklad att packa blev det inte. Chokladen vi fick i hytten var elegant och utan papper, hade en glaskupa över sej.
 
Måndag 29 juni 2026, Venedig🇮🇹-Wien🇦🇹-Knivsta🇸🇪🇸🇪🇸🇪🇸🇪🇸🇪
När jag drog ifrån gardinerna i morse, såg jag solen på uppgående på andra sidan lagunen över silhuetten av Venedig med bland annat klocktornet och kyrkan på Marcusplatsen. Båten ligger i Fusina, eftersom kryssningsfartyg inte längre är tillåtna inne i stan. Men vi har en gång för länge sedan bidragit till Venedigs förfall med våra svallvågor. Vi är ganska glada att vi hade skippat att stanna kvar i Venedig. 36 grader, känns som 44 grader, var inte så inbjudande.
 
Lämnade hytten och tackade Saputra för god service (utan att ge extra dricks). Trångt i buffén vid frukost. Jag slog på stort och åt mer än vanligt, en sista gång. Sen blir det vatten och bröd därhemma, nä visst nä, jag äter ju inte bröd …
 
Träffade inte på några andra svenskar ombord, närmast var två danskar och två norrmän med norska fotbollströjor. De många barnen ombord gjorde inte mycket väsen av sej.
 
Hade bokat transfer till flygplatsen Marco Polo i Venedig. Väntade i vår vanliga bar. Kändes konstig att gå på toaletten där spik nykter. Ett visst kaos rådde i den lilla kryssningsterminalen. Två fartyg och det var knôkafullt. 
 
Bussresan till flygplatsen gick bra, var bara drygt två mil. Inledde med var sin cappuccino i väntan på att få checka in. € 2:60 för kaffet i en porslinskopp, på en flygplats. Billigt! Allt gick smidigt vid säkerhetskontrollen och snart satt vi med varsin pizzabit. Vid avgångstid stod vi fortfarande i kö vid gaten för att bussas ut till planet. Första bussen blev full, men gick inte iväg. Passagerarna försmäktade nästan i värmen och kom tillbaka in i terminalen. Tiden mellan våra plan i Wien skulle varit 1 h och 20 min. Jag såg framför mej en kväll på Pratern i Wien med en stor bägare öl. Fast det fick jag slå ur hågen, sen gick det fort och i Wien hann vi till och med gå på toaletten.
 
Landade på Arlanda enligt tidtabell. Väskorna hann också med i Wien. Förbeställd taxi hem. Slut på denna lugna resa (kanske med undantag av den första dagen), där vi mest ätit god mat ombord. Kav lugnt på havet, har knappt känts att vi varit på en båt, men kanske i varmaste laget.