4 mars 2026, Knivsta🇸🇪-Frankfurt🇩🇪-Barcelona🇪🇸
Taxin var tidig och chauffören ringde efter oss. Exakt klockan 04:15 var vi på Arlanda, precis som Swedavia ville (två timmar före avgång). Snabb incheckning, väskorna vägde 13,9 resp 17,7 kg (min) och snabb säkerhetskontroll (även om Bengt-Åkes iPad undersöktes noggrant). Hann med ett kort besök i SAS-loungen, där cappuccinomaskinen tyvärr strejkade. Men vi fick frukost på Lufthansaplanet (en A320), som startade nästan när det skulle, trots avisning. Landade tidigt i Frankfurt, men vi fick vänta på trappa och buss. Stor flygplats, långa avstånd. Vi hittade dock ganska lätt vår gate och loungen intill. Vi njöt av en cappuccino och mögelost med tilltugg innan Bengt-Åke beställde var sin (eller vars en, som det heter på skånska) Aperol Spritz, som inledning på semestern. Jisses, så berusad jag blev. Sen kröp Bengt-Åke till korset och erkände att han svarat ja, när damen i baren frågat om han ville ha dom dubbla.
 
Buss ut till nästa Lufthansaplan (en A321). Den manliga flygvärdinnan såg bekant ut. Kom på att han var rysligt lik betjänten i gamla Grevinnan och betjänten och så pratade han som Alan Carr. Fick ytterligare en frukost. Stundtals fint flygväder, såg Genèvesjön (tror jag, skulle vilja ha skyltat …) och snöklädda Alperna. Lite försenade till Barcelona, men det gjorde alls inget. Väskorna kom så sött tillsammans, först på bandet. Hade alltså inte behövt byta jeansen mot ett par vanliga byxor för säkerhets skull (om väskorna skulle försvinna vid mellanlandningen), när jag kom på att jeans är förbjudna på båten efter klockan sex. 
 
Det fanns massor av taxibilar och ingen direkt kö. Var väldigt välordnat. Lämnade fram hotellets namn (Som Nit Port Vell) och adress till taxichauffören som talade in den till sin gps, men när vi ”kom fram” hittade taxichauffören inte dit, trots att han snurrade runt kvarteret ytterligare ett varv. Han var riktigt lessen, men jag tog fram mobilen och kollade, vi var 50 m ifrån, så vi steg av. Hittade en minimal ”skylt” (som inte stod ut) och en låst dörr, som öppnades när vi tryckte på en knapp. Hotellet låg en trappa upp utan hiss. Som tur var mötte vi en stark yngling i trappen, som undrade om vi behövde hjälp (utan att vara hotellpersonal). Bengt-Åke grymtade, men även om det var jag som sett ut hotellet, var det faktiskt han som bokat. Men som man brukar säja: Location, location, location! Och vi kom in i det stora, fräscha rummet med två franska balkonger direkt klockan ett, trots att incheckningen egentligen var från tre.
 
Ingen rast ingen ro, vi gick direkt ut. Först utefter strandpromenaden, sen över gatan in i Gamla stan. Utan karta och några egentliga mål. Fina (pittoreska) gator och gränder, förbi katedralen och sen visade det sej att vi gått i en stor cirkel och kom tillbaka till en plats vi redan varit på. Drack cappuccino (€3,60) på ett café som hette 365 (en spansk kaffekedja). Mystisk dryck, smakade lika mycket choklad som kaffe. Toaletten var också lite mystiskt, men välbehövlig. Kom ut till stora ströget Ramblan, som forfarande var under ”renovering” (liksom i somras). Det blev en lång promenad och vi blev riktigt trötta innan vi kom tillbaka och kunde lägga oss på sängen.
 
Brukligt är att äta pizza och dricka vin kvällen före en kryssning, så jag letade upp en pizzeria, åtta minuters promenad från hotellet. Pizza locale var ett perfekt ställe, med trevlig personal och en fruktansvärt god pizza, Carnivore, som vi delade på och vinet var lättdrucket. Tog kvällens cappuccino där också (€2,80). Strosade hemåt i trevliga kvarter. Är glad att jag tog tjocktröja på mej. Det var varning för ”kustoväder”, som jag inte riktigt vet vad det innebär, men det blåste bra i alla fall. Tidigt i säng, vi var ju trots allt uppe klockan tre i morse.
 
Torsdag 5 mars 2026, Barcelona🇪🇸-ut på Medelhavet
Idag var det varning för både kustoväder och för regn. Kvarteren runt hotellet var fulla med restauranger och kaféer och vi smet in på ett mellanting och ”åt frukost” dvs jag drack bara cappuccino (€2,60). Kollade in folklivet på en runda. Den mycket späda receptionisten beställde en taxi till oss till klockan elva och hjälpte oss nerför trapporna med resväskorna. Hon bar dom som barn i famnen. Taxin kom på sekunden rätt och resan till kryssningsterminalen gick snabbt. Vår båt Silver Muse var enda kryssningsbåten i hamnen (i somras var där fem båtar). Vi blev lite blöta från taxin till terminalen och ännu värre ut till båten sen.
 
Silver Muse är en ny båt för oss, men vi har varit på systerfartyget Silver Dawn. Den är 213 m lång och 27 m bred, tar 632 passagerare och har 415 i besättningen. Den är registrerad i Nassau på Bahamas och kaptenen är från Polen. Vi blev bjudna på champagne och kaviar direkt när vi kom på. Sen blev det lunch i La Terrazza (bufférestaurang på dagen och italiensk restaurang på kvällen). Det var nyhetens behag så det blev tre vändor: Hummer, räkor, krabbklor, musslor, ostar och två desserter. Cappuccino och biscotti intogs i Arts café. Då ropades upp att hytterna sviterna var klara och alla rusade iväg. Vi bokade en med fönster med Black Friday-rabatt, men har blivit uppgradera till en med balkong (30 kvm + 6 kvm balkong). Sånt gör oss glada, men som väderprognosen ser ut, vet jag inte vad vi ska ha för nytta av balkongen, men fönsterrutan är mycket större i alla fall.
 
Butlern kom in och presenterade sej, Ruby från Filippinerna. Ovanligt med en kvinna, det brukar vara unga män från Indien, som jag har svårt att förstå och inte kan se skillnad på. På detta rederi (SilverSea) har alla en butler, annars är det inte så vanligt för oss. Första gången, tyckte jag det var mest plågsamt och totalt onödigt (onödigt tycker jag fortfarande). Tur att en butler har hand om flera sviter. Ruby var på väg att öppna vår champagneflaska, men då skrek Bengt-Åke i högan sky, att den ska vi ta med oss hem. Ge oss en Chardonnay och en Riesling istället!
 
Ruby erbjöd sej att packa upp åt oss, men det tackade vi så klart nej till. Våra resväskor måste ha stått ute i ösregnet för kläderna var lätt fuktiga. Säkerhetsövningar där man fick öva att ta på flytvästarna är ett minne blott. Nu tittar man på en video på TV:n och går till sin ”muster station” och blir avbockad, that´s it. Vår är i teatern, sen gick vi till loungen Dolce vita (rederiet var italienskt från början, nu amerikanskt) och tog en drink före middan, Whiskey sour resp Negroni med tilltugg. 
 
Middan avnjöts i största restaurangen Atlantide. Fyra rätter, alla goda, men guldstjärnan går till Alaskan black cod, en sån vansinnigt god fisk med tillbehör som sparris och spenat. Var sen på Arts café (som faktiskt har tavlor och andra konstverk till beskådning), så Bengt-Åke fick sin dagliga dos av konjak. Jag drack cappuccino som jag hällde Kahlúa i. Sen blev det några snedsteg till hytten, mest för att båten gungade ganska bra.
 
Fredag 6 mars 2026, Valencia 🇪🇸
Natten blev lugn, gungandet avtog. Klockan åtta la vi till i Valencia. Det är Spaniens tredje största stad och en stor hamnstad (skeppar apelsiner!). Kommunen har 800 000 invånare, storstadsområdet 1,6 miljoner. 
 
Väderutsikterna lovade regn mest hela dagen. En kort stund tänkte vi, att vi skulle stanna kvar ombord (vi har ju varit här tidigare, senast 2019), men kom på bättre tankar. Precis när vi skulle gå av båten, utbrast B-Å: Batteri! Så då fick vi backa in och han ilade till hytten med kameran. Tog var sin paraply och shuttlebussen in till centrum 4-5 km bort. Paraplyerna fick vi nästan ingen användning för, kanske 2 x 2 minuter; en kort stund visade sej till och med solen. 
 
Valencia är en väldigt trevlig stad, med fina gamla hus, torg, palats, kyrkor, domkyrka. Var inne i den stora saluhallen, en av de största i Europa. Vacker byggnad med mycket mosaik. Och vilka varor! Mängder av caféer för elvakaffe. Blev ett ungdomligt ställe (så vi skulle smälta in), som hette Pasqual + Sheila. Stor cappuccino (€5,00) var god.
 
Festivalen Les Falles äger rum i mars varje år, med final 19 mars, men ”förspel” pågår redan nu med smällare och smatterband. Delar av staden var avstängd för trafik.
 
Åkte shuttlebussen tillbaka, så vi hann till buffélunchen ombord. Där står också en kock, som idag lagade god Pasta Carbonara åt Bengt-Åke. Eftersom Valencia är paellans hemstad, fanns det idag ytterligare en kock, som fixade paella åt hugade spekulanter. 
 
Sen stod vi på vår balkong och lyssnade och såg krutröken från stan. Såg också en del av Ciutat de les Arts i les Ciències, Konst och Vetenskapsstaden, med futuristiska byggnader av Turning torso-arkitekten Santiago Calatrava, som kommer från Valencia. Förra gången fikade vi under Operahuset där. 
 
På resans första Trivia gick det ganska bra. Vi fick som vanligt erbjudanden om att vara med i lag, men som vanligt tackade vi nej. Det var trevliga, lagom svåra frågor, som den australiske kryssningsvärden ställde. Vi hade 18 av 28 rätt. Missade bland annat en av de åtta amerikanska staterna som börjar på N.
 
Ikväll hade vi hemifrån bokat plats på The Grill ute på pooldäck. Så vi byltade på oss. Det gick vågor i poolen. Usch, så det blåste vid vårt första bord. Flyttade till ett annat bord, där det inte blåste lika mycket och med hjälp av värmelampor och filt, specialdesignad för att svepas in i, var det uthärdligt. Huvudrätten var Surf och Turf, dvs en Filet Mignon med två jätteräkor på. Mycket gott. Grönsakerna som jag beställde till, kom i riklig mängd, som till en glupsk tvåbarnsfamilj. Drog ut på tiden, så vi skippade dessert och skyndade till Arts café, där B-Å svepte sin konjak. Ville i tid till den brittiske komikern/musikanten/sångaren/imitatören Steve Stevens på teatern. Han var väldigt trevlig och rolig. En del skämt hade vi hört förr, som: Under pandemin, när han inte kunde turnera, tog han jobb på IKEA där hans arbetsuppgift var att plocka ur två skruvar ur vartannat paket.
 
Lördag 7 mars 2026, På Medelhavet
 
Idag fanns 64 programpunkter på programmet. Hade bara tänkt vara med på två, men när vi satt och drack kaffe i Panorama lounge, startade där: ”Guess the Movie”, där en italiensk aktivitetsvärdinna läste en replik ur en film och man skulle notera filmen. Så vi lyssnade utan att egentligen delta i något lag. Två var jag definitivt säker på skulle komma med redan innan: ” Nobody puts Baby in a corner” (Dirty dancing) och ”I’ll have what she’s having” (When Harry met Sally). Även vi som inte deltog aktivt, fick aktivitetspoäng (tre var) för att vi lyssnade och uppskattade det. Aktivitetspoäng från olika spel, kan i slutet av kryssningen bytas ut mot prylar. Kanske kan vi få en penna(?) för sex poäng.
 
Efter buffélunch, lyssnade vi på en amerikansk historieprofessor från Australien. Han talade snabbt som hundan om de tre kommande franska hamnarna, Sète, Marseille och Menton. Vi höll oss vakna, trots att han började med att säja att det var OK att somna.
 
På Trivian hade vi 12 av 20 rätt med egen, snäll rättning. Där drack jag bara en Coke Zero, eftersom jag bestämt mej för att inte dricka alkohol idag, men det höll jag naturligtvis inte vid middan, då det var extrasnofsigt. Klädkoden var Formal (optional). Normalt är det Elegant casual. Jag dristade mej till att ta på rödbrokig klänning och röd jacka. Bengt-Åke hade kavaj men ingen slips. Vi behövde inte skämmas. Plus vid middan får hälleflundran med vitt vin. Osten med portvin kommer inte långt efter. Avslutade kvällen med en cappuccino och Kahlúa i Arts café. Konjak och trippel espresso till Bengt-Åke. Där var vi nästan ensamma. Alla andra var väl på kaptenens cocktailparty, men det struntade vi i. 
 
Att få ihop 7000 steg (en halvmil) på en liten båt är inte så lätt, men jag lyckades. På förmiddan gick jag ett varv (256 steg) ute, men det var inte så behagligt med kall motvind åt ena hållet.
 
Söndag 8 mars 2026, Sète🇫🇷
Idag kom vi till Sète, ”Frankrikes Venedig”, med 45000 invånare. Vi var här senast i somras. Då var det fint väder, nu ösregnade det. Skulle vi gå ut…. klart vi skulle?! Man fick inte gå i hamnen, så det blev buss till grinden. Hade dragit ut en karta över väggmålningar, men vi gick lite på känn ändå och beundrade/fotograferade konstverken vi råkade gå förbi. Gick genom saluhallen, som var öppen trots att det var söndag. Massor av folk satt där och åt skaldjur. Finns stora ostronodlingar här i vattnet utanför. Vi nöjde oss med cappuccino (€4,60) på ett anrikt ställe från 1902, Café le Tabarýs. 
 
Väl ombord igen, fick vi hänga kläder på tork. Undrar om skorna torkar till regnet i Marseilles imorgon? Lunch i bufférestaurangen, där Bengt-Åke blev lycklig över lasagne och friterad brie och jag över musslor meunière och gorgonzola. Båda njöt vi av mangopannacottan.
 
Internationella kvinnodagen idag, men den enda programpunkten som avspeglade det var Ladies night at the casino. Och så nämnde kaptenen det i ett av sina meddelanden.
 
På trivian hade vi 10 av 20 rätt; det var vi rätt nöjda med. Frågor som Europas längsta flod (har vi åkt på, inte längre görligt) och huvudstad i Bangladesh, gillar vi.
 
Middan åt vi i La Terrazza, bufférestaurangen där vi äter frukost och lunch, som på kvällen blir en italiens restaurang. Vi hade beställt bord hemifrån. En bricka med antipasti, Le Nostre Conserve (med en lagrad tominiost, som var in i h-e stark), Filetto di Fassone Piemontese och Tiramisu med vaniljglass. Huvudrätten såg dyster ut, bara brunt (kött, hasselbackspotatis, sås, champinjoner), fast under köttet var mörkgrön spenat, som i sällskapet var som ett färgglatt crescendo. Jisses så mätta och trätta vi blev. Efter två kaffe och en konjak i Arts café, stupade vi i säng. Vi som hade tänkt gå på teatern och lyssna på en skotsk sopran.
 
Måndag 9 mars 2026, Marseille🇫🇷
La till i Marseille i morse, i hamnen nära centrum. Det är fördelen med att vara på en liten  båt. Marseille är Frankrikes andra stad i storlek med 870 000 invånare i kommunen. Storstadsområdet har nästan två miljoner. Staden är bland annat känd för sin tvåltillverkning och stora hamn.
 
Vi har varit här några gånger tidigare, men aldrig uppe i kyrkan på höjden, Notre Dame de la Garde. Åkte stadsbuss 60 från hamnen upp till kyrkan. Enkelt när man bara kan blippa sitt ICA-kort. Vi hann precis fota utsikten över stan och vår båt där uppifrån innan regnet brakade loss och vi räddade oss in i den vackra kyrkan. Många modeller av olika båtar hängde på rep i kyrkan, skänkta av sjömän. Akustiken var fin (Bengt-Åke nös). Överst på klocktornet finns en 11 m hög gyllene staty av Jungfru Maria. 
 
Tog bussen tillbaka nerför backen  till centrum. Där var det snart fikadags, cappuccino (€5,00) med inväntning på att ösregnet skulle avta. Det fanns två gula vädervarningar, för regnflod och för åska. Till slut gick vi ändå. Hade väggmålningar på agendan för dagen också, men jag insåg att det troligen skulle vara slutet på det 48-åriga äktenskapet, att tvinga Bengt-Åke med på dylik sightseeing i regnet. Vi gick raka spåret tillbaka till båten. Jisses så blöta vi var. Undrar om skorna torkar till regnet i Menton i morgon? Långbyxorna var blöta upp över låren. 
 
Med torra kläder på, gick vi på lunch (lammkotletter!) och efterföljande kaffe. Regnet upphörde och det var nästan solsken. Eftersom båten låg nära det historiska arbetarkvarteret Panier med en massa graffiti och väggmålningar, försökte jag med lock och pock få med B-Å ut igen. Till ingen nytta, men jag klarar ju mej bra utan honom. Jag var ute i en och en halv timme och tog 72 bilder. Det är inte klokt så mycket konstverk det finns i de branta gränderna. Det är OK från myndigheterna, som inser att det är en turistattraktion. Var inne i Cathédrale de la Major, fin och stor, över 3000 sittplatser.
 
På trivian hade vi 11 av 20 rätt. För första gången hade vi rätt på sista frågan, som alltid är en strof i en sång. Man ska fylla i bla bla-orden. Idag löd den:” Are you lonesam tonight, do you miss me tonight, are you bla bla bla bla. Den kunde vi båda två (sorry we drifted apart). Jag är mest nöjd med att jag kunde två litterära frågor, med svaren Truman Capote resp Lord of the flies.
 
Middag i Atlantide, där guldstjärnan gick till fisken, Mediterranean sea bass. Avslutade som vanligt dagen på vårt stamställe Arts café för Bengt-Åkes sängfösare.
 
Tisdag 10 mars 2026, Menton🇫🇷
Idag ligger vi för ankar utanför Menton mellan Monaco och italienska gränsen. Det är citronstaden med 30000 invånare, känd för sitt milda och soliga väder. Just nu lever den dock inte riktigt upp till det. Nittioandra citronfestivalen var för drygt en vecka sen och hade temat Livets underverk-en livfull hyllning till naturens skönhet och rikedom. Hade varit kul att vara här då. Staden är ny för Bengt-Åke, men jag var här en vecka för sådär 30(?) år sen med syrran och hennes kompis. 
 
I morse fönade jag både håret och Bengt-Åkes skor, som inte hade återhämtat sej efter gårdagens vattenplumsande. Velade ett tag; skulle vi lita på väderutsikterna på Klart och åka in till stan på eftermiddan, eller lita på Yr och åka på förmiddan… vi körde på norrmännen. 
 
Tendern in tog mindre än 10 minuter. Vi gick omkring på gågatorna, in i saluhallen och i gränderna i Gamla stan. Så mysigt med husen i bleka pastellfärger, som klättrar uppför klipporna och minsann hängde tvätt ute för att göra det ännu pittoreskare. Cappuccino på en liten restaurang (€2,70). Blev glad när jag fick syn på de stora bokstäverna i Menton på stranden, där o-et var ersatt av en citron. Sådana måste fotas, både med och utan mej.
 
Kom tillbaka till båten torrskotta, kors i taket. Bouillabaisse till lunch (plus såklart en massa förrätter och efterrätter), gott! Cappuccino på Arts café. Lyssnade på valda delar av historieprofessorns föredrag om Genua (ibland sov vi).
 
Vår egen Look alike-tävling ombord har än så länge bara två tävlande: Muharrem Demirok (kypare) och Gunnar Strömmer (gäst). 
 
Har inte träffat på några andra svenskar ombord. Det närmste vi kommit är den kanadensiska damen, som har en pappa född i Finland. Som vanligt är de flesta från USA, Kanada, UK och Australien.
 
Trivian skulle enligt kryssningsvärden vara enklare idag än igår. Tyckte inte vi, som bara fick 8 av 20 poäng. Nu vet vi att huden är tunnast på ögonlocken (och inte på läpparna, som jag gissade).
 
Ikväll åt vi på Silver note, den lilla restaurangen med musikunderhållning i form av en pianist och en sångerska som sjunger jazz. Lågmält och trevligt, även om det inte är min favoritgenre. Hade beställt bord hemifrån. För en gång skull hejdade jag Bengt-Åke från att ”skrika”: No bread, no butter”. Hade sett det grönfärgade, konstnärliga brödet och eftersom det var en grön sak, utnämndes det till grönsak och då kunde jag äta det… Det serveras smårätter, jag åt: ”Tuna in a can”, pilgrimsmusslor med kaviar, hummerstjärt, tournedos och operakaka. Allt var jättegott och får guldstjärna. Blev lite överraskad av tonfisken, som på förra Silverseabåten faktiskt serverades i en plåtburk, precis som namnet antyder. När kyparen frågade hur maten smakade efter första rätten, utbrast Bengt-Åke till min förvåning: My wife is very, very disappointed, the Tuna was not in a can! Kyparen tittade konstigt på mej, så jag fick förklara och släta över.
 
Som vanligt inget nattliv för oss. Ikväll skippade vi både Chocolate Extravaganza och Rock the Boat (danspartyt). Sängen är väldigt skön!
 
Idag visade aktivitetsklockan att jag nått stegmålet 500 dagar i sträck, första 365 dagarna 10000 steg, numera 7000. 
Onsdag 11 mars 2026, Genua🇮🇹
 
Genua är en stor hamnstad med 600000 invånare. Känd för att Colombus föddes här och att jeans härstammar från de genuanska sjömännens bomullsbyxor. Här har vi varit många gånger eftersom rederiet vi kryssade med i början, MSC, har en stor hub här. Nu är det dock över tio år sen, så det var kul att återse stan.
 
Vi tog shuttlebussen in till centrum, till Piazza de Ferrari. Vi började med att gå på Via Garibaldi och dess tjusiga palats från 1500- och 1600-talet. Är med på UNESCOs världsarvslista. Sen gav vi oss in i Gamla stan: ”Centro Storico är den största i Europa och en av de bäst bevarade i världen. Gränderna är som en trång och mörk labyrint”, som det stod i guideboken. Var inne i en fin kyrka. Drack cappuccino på ett litet café, gott och billigaste på resan (€1,30). Första gången vi satt ute, trevligt att titta på folk. Sen drog vi ner till vårt gamla hotell vid vattnet och insåg till vår fasa att vår pizzeria utanför blivit en Burger King. Bestämde oss för att skippa shuttlebussen och promenera tillbaka till båten. Inte en droppe regn föll på oss idag.
 
Åt lunch i Grillen ute på däck, lite behagligare nu än häromkvällen. Mezzetallrik, grillad biff och jordgubbscheesecake. Normalt brukar maträtterna vara dekorerad med enstaka blommor, men det var en hel blomsterrabatt med violer på salladen till biffen.
 
Skolkade från professorns dragning om Florens (insåg att vi inte skulle orka hålla oss vakna efter långpromenad och överskott av mat och dryck). Vi var någorlunda alerta igen till trivian, även om vi inte hade många hästar hemma, 7 rätt av 20. Även det sämsta laget får pris, men inte ens det vann vi (två små lag hade två rätt…).
 
Middag i Atlantide, genomgående maritimt tema (förutom desserten): pilgrimsmusslor, skaldjurssoppa och grönländsk torsk. Allt var gott, men plus till fisken. Kvällen avslutades som vanligt i Arts café, där vi var nästan ensamma. Skippade kaptenens inbjudan om cocktailparty, sånt går vi bara på när vi inte har ”gratis” alkohol ändå hela tiden.
 
Torsdag 12 mars 2026, Livorno-Florens🇮🇹
Livorno har 50000 invånare och är en vanlig kryssningshamn eftersom man härifrån gör utflykter i Toscana till Florens, Pisa och Lucca. Det är vår fjärde gång och nu börjar vi om med Florens igen.
 
Tog taxi från båten till Livorno centrale. Kom fram tre minuter innan tåget till Florens skulle gå, så det hade vi gett upp och tänkte ta nästa tåg, femtio minuter senare. Mannen i biljettluckan var dock optimistisk och sa att vi hinner om vi skyndar oss, tåget står på plattform 1, bara rakt in. Och visst hann vi, precis. Resan tog en och en halv timme. Det är 10 år sen vi var i Florens (370000 invånare) senast, då på en guidad tur. Hela stan är som ett museum, med fina hus, kyrkor och statyer mest överallt. Historiska centrumet är med på UNESCOs världsarvslista. Katedralen Santa Maria del Fiore, invigd 1436, var så väldigt vacker på utsidan att insidan nästan blev en besvikelse. Att det pågick restaurering kanske bidrog. Promenerade på den häftiga bron Ponte Vecchio (=gamla bron) över floden Arno. Bron är från 1345 och består av tre segmentdelar. Har överlevt översvämningar, krig (Hitler gillade bron, alla andra broar i Florens förstördes) och flera ton kärlekslås (numera förbjudna). Den är 90 meter lång och har guldsmedsbutiker på båda sidor (förut var det slaktare). Ser väldigt speciell ut, så det blev många bilder där.
 
Åt lunch i form av macka och cappuccino (€3,00). Strosade långsamt tillbaka mot tåget. Blev en hel del utvikningar när jag såg nåt fint hus eller skulptur på håll. Till slut hade jag ingen aning om var vi var, trots att det är jag som är ”guide”. Fick fråga en inkastare på en restaurang, som pekade åt vilket håll vi skulle gå (helt motsatt riktning mot vart vi var på väg). Med lite koll i mobilen också, blev det bra. Köpte med viss möda biljetter i automat. Lite stressande med italienska järnvägsstationer att spårnummer anslås väldigt sent. Mycket folk, men vi fick sittplatser bredvid varann. Vi hade haft uppehållsväder hela tiden i Florens, men det började regna precis när vi kom in på järnvägsstationen.
 
Åkte taxi från stationen till båten i Livorno. Var hungriga och bestämde oss för att gå på pizzeria Spaccanapoli, ute på elfte däck (under tak och med infravärme). En Diavolo med extra salami till Bengt-Åke och en Sei Formaggi (med sex ostar alltså) till mej, i mediumstorlek. Vi var helt ensamma där, kanske en udda tid, halv fem. Cappuccino på stamstället. Missade dagens Trivia.
 
Mätta av pizza, kunde vi inte gå och äta middag förrän sent. Tog en drink i S.A.L.T. bar med lokala specialiteter. Beskrivningarna av drinkarna var väldigt omständliga. Jag tog en i högen, medan Bengt-Åke läste förtvivlat innan han bestämde sej. B-Å fick en minimal drink, som jag såg bartendern droppa tre droppar av nåt i. Arsenik, sa jag, men det var olivolja. Min var god, medan hans smakade rävgift. Fattade inte varför han pinade i sej den, kunde ju bytt till nåt gott som Tequila sunrise istället…
 
Fortfarande mätta av pizzan, beställde vi vid middan i Atlantide bara en förrätt (alltid två annars) och ändå orkade vi inte äta upp huvudrätten, Mediterranean sea bream, den ena av de två fiskarna blev kvar på tallriken. Jag skämdes lite.
 
Båten ligger kvar i Livorno i natt och i morgon.
Fredag 13 mars 2026, Livorno🇮🇹
 
För första gången på denna semestern, gick vi av båten utan paraply. Solen skulle skina hela dagen, vi var närmast i chock. Tog shuttlebussen till centrum, man får inte gå i hamnen. Det är inte lätt för Livorno att imponera på oss, efter gårdagens Florens. Det är dessutom mindre än ett år sen vi var här senast. Var på marknad (fin frukt) och i saluhallen (fula fiskar). Gick utmed kanalerna (stan kallas Nya Venedig), kollade in forten och de stora torgen. Drack cappuccino (€1,50), satt ute.
 
Tillbaka till båten, åt vi buffélunch, som avslutades med ost och portvin. Vilken god, stark Stiltonost! Efter ytterligare en cappuccino satt jag en stund på balkongen. Man måste ju använda den en gång åtminstone (även om vi inte betalt för den). På trivian drack jag Negroni och åt nötter och vi hade 13 av 22 rätt. Tur det var några geografifrågor och så gissade vi ganska bra. På en del frågor förstod vi (som vanligt) varken frågan eller svaret.
 
Hade bokat bord för middag i Atlantide. Bad att få vårt favoritbord (19A) och det gick bra. Räkcocktail, getost med sallad, wienerschnitzel och Chocolate merveilleux med vaniljglass till mej. Kvällens plus till desserten. 
 
Efter kvällskaffe och konjak på Arts café kom vi faktiskt iväg till teatern och kvällens show: MacDonald Brothers, ett brödrapar från Skottland. Vilken medryckande musik, en hel del från Skottland, men även från Irland, Simon&Garfunkel-medley och Elton John. Riktigt bra, till och med Bengt-Åke applåderade (då är det bra, han är tämligen restriktiv).
 
Lördag 14 mars 2026, Porto Santo Stefano🇮🇹
 
Porto Santo Stefano är ett nytt ställe för oss, det hade vi inte ens hört talas om tidigare. En dold juvel, som kryssningsvärlden sa. Har 8000 invånare. Hit kom/kommer rika romare på sommaren. Stan har ett fort på höjden, som byggdes under Napoleonkrigen. Utanför här ligger ön Giglio, där kryssningsbåten Costa Concordia kom lite för nära 2012 när kaptenen (Kapten Ynkrygg) skulle hälsa på en kompis. 4000 personer var ombord (varav fem svenskar) och 32 personer dog.
 
Vår båt låg för ankar en bit ut och vi åkte tenderbåt in. Utan paraply! Igår tyckte Bengt-Åke inte om att jag hade mörkblå jacka, istället för den illröda jag dittills haft. Han hittade mej inte lika lätt i folksamlingar då. Så idag tog jag den röda igen, till ingen nytta egentligen. Här var verkligen inte mycket folk. Promenerade på strandpromenaden och tittade på båtar och pastellfärgade hus som klättrade uppför kullarna. Vi kollade fortet bara på avstånd, orkade inte gå upp. Satt ute och drack cappuccino (€3,00) och huttrade lite, 14 grader (känns som åtta pga blåsten). Gick tillbaka till tendern några gator (gränder) upp från strandpromenaden. 
 
Det har inte gungat mycket på denna kryssningen, bara någon av de första kvällarna. Men när tendern idag skulle lägga till vid den stora båten, började tendern gunga rejält och den fick problem. På andra båtar brukar det vara en plattform ut, men här lägger tendern till ganska dikt an och det skrapade förfärligt. Till slut lyckades tenderföraren och trossmottagarna få tendern på plats. Det blev applåder, det har jag aldrig varit med om förr.
 
Extrafin buffélunch sista dan ombord. Kaviar (för att känna oss lyxiga; Ars Italicas Oscietrakaviar kan man få när som helst på detta rederiet), skaldjur, lammkotletter och tre efterrätter (mangomoussen var onödigt god, åt två). Jag trappar ner alkoholkonsumtionen. Drack bara en sangria före maten. 
 
På trivian hade vi nio av 20 poäng. Nu har vi lärt oss att Edmund Hillary, som besteg Mount Everest, var biodlare innan. Löste in våra sex aktivitetspoäng (där gällde det att särskriva!) från filmrepliktävlingen och det blev som vi trodde, en penna. 
 
Avslutningsmiddag vid bord 19A. Där var Bengt-Åke lycklig när Dover sole stod på menyn, och min favorit Alaskan black cod hade återkommit. Guldstjärnan går dock till desserten: Orange Crème Caramel. En sista konjak för B-Å i Arts café där kvällsbeställningen effektueras bara vi visar oss.
 
Packade ner lite mer än vad vi packade upp när vi kom, bland annat en flaska champagne och två flaskor vin och en stor mängd choklad. De två första dagarna fanns ingen kuddchoklad på kvällen. Frågade butlern varför dom slutat med choklad. Sen fick vi två bitar var varje kväll och en dag stod en fin påse med sidenband full med choklad i hytten.
 
Kaptenen lovade ”motion in the ocean” i natt, nej han uttryckte det inte så. Sa att det skulle blåsa 35 knop, vilket motsvarar 18 meter per sekund.
Söndag 15 mars 2026, Civitavecchia 🇮🇹-Rom🇮🇹-Frankfurt🇩🇪-Knivsta🇸🇪
 
Gungade rejält i natt. Vi lämnade hytten, råkade på butlern och hyttskötaren, tackade så mycket, men lämnade ingen dricks. Sånt får dricksgivmilda amerikaner ägna sej åt (dricks ingår i resans pris). Åt min sista standardfrukost: Bacon, stekta champinjoner, rökt lax, kapris, cream cheese, rödlök, citron, ostar, jordgubbar, blåbär, hallon, macadamianötter. Därpå en cappuccino i Arts café och en sista titt på konstverken. Hittade en lång artikel på nätet om konsten ombord på Silver Muse, häftigt.
 
Lämnade Silver Muse efter 1070 nautiska mil från Barcelona till Civitavecchia = 198 vanliga mil. Nu får båten fortsätta utan oss till Aten via Alexandria (amerikanskt fartyg till Egypten?!), 179 av passagerarna skulle fortsätta. Vi åkte transferbuss till flygplatsen i Rom en timme bort. Snåla Bengt-Åke hade bokat ett sent flyg med Lufthansa via Frankfurt hem. Gick ett tidigare flyg, men det kostade betydligt mer. Och direktflyg med Ryanair var det inte tal om, är pestsmittat! Fördelen med en stor flygplats och ett stort flygbolag är att vi fick checka in direkt, vi var åtta timmar före. Bengt-Åkes väska hade ökat 5,6 kg. Så efter ett tag satt vi i sköna fåtöljer i loungen med en Aperol Spritz med tilltugg. Lång väntan, men alls inte synd om oss.
 
Det var spännande med 45 minuter mellan planen i Frankfurt. Första planet från Rom startade en kvart sent, men landade i tid. Fast långt ute på plattan och ingen trappa tillgänglig på flera minuter. Bussfärd in till terminalen. Kom upp vid gate A5 och skulle till A62, vilket är lååångt på den stora flygplatsen. Jag ilade först och Bengt-Åke kom ovanligt nära efter. I gaten hade alla gått på, men vi var väntade och dessutom kom några strax efter oss, förmodligen från ett annat plan, för dom såg yngre ut och var svettigare. Bengt-Åke har lovat att inte boka så kort tid nån mer gång. (På vår nästa resa har vi 35 minuter i Wien, men där är han helt oskyldig).
 
Även om vi kom med planet, gjorde inte våra väskor det. Dom kommer med ett plan måndag morgon, enligt meddelande från Lufthansa. Vi fick åka hem ”tomhänta” i den förbeställda taxin.