Torsdag 27 mars 2025 Knivsta 🇸🇪-München 🇩🇪-mot Seoul, Sydkorea🇰🇷
 
Taxi var beställd till klockan nio, men den kom kvart i. Chauffören fick dricks trots kortterminalsfipplande under färd, men det var åtminstone inte på motorvägen. Kändes nästan lite ovant på Arlanda, det är ju över 3 månader sen, som vi var på resande fot. Våra väskor vägde 13,6 kg (min) resp 11,1 kg. Fick inte platser bredvid varann vid incheckningen, var en gruppbiljett. F-piren var tämligen öde, men det fanns ett ställe där vi kunde få cappuccino (55 kr). Mina steg var klara före flygningen. Ombord på planet, lyckades vi byta bort min plats, så vi fick sitta bredvid varandra till München. Där gick det väldigt lätt att gå igenom passkontroll och ta sej till nästa gate (14 minuter bort). Hälsade på Andrea, vår reseledare från Rolfs Flyg&Buss. Folk i sällskapet (39 st) hade flugit från Arlanda, Landvetter, Gardemoen och Kastrup och strålade nu samman i München. Vi (Bengt-Åke naturligtvis) försökte vid gaten få plats bredvid varandra, men med fullt bokat plan var det omöjligt. Men när jag sen skulle passera spärren i grupp fem (B-Å hade grupp sex) lyste det rött ”kontakta personal” och då hade den vänliga kvinnan vid disken ändå lyckats para ihop oss. Inte världens bästa platser men ändå; Bengt-Åkes sällskap överglänsde att toaletterna låg för nära. Väggen bakom var ju faktiskt en fördel; ingen kunde sparka en i ryggen. Före middan var det en drink: tog mousserande vin och blandade det med cola zero, is och citron, helt perfekt. Red thai vegetable curry var gott. Fick en stor, nästan inbrottssäker, påse kimchi också, fermenterad koreansk kål, starkt så in i helvete. Sova på flygplan är inte lätt, särskilt inte i ekonomiklass.
 
Fredag 28 mars 2025 Seoul 
Blev glad när kabinen tändes upp och frukost serverades. Aktivitetsklockan gav betyget 16 för sömnen: kort och inte återställande sömn. Jag skulle vilja påstå att den var obefintlig.
 
Härligt att sätta sin fot i ett nytt land. Sydkorea är nr 105 på listan, blir inte så många nya nu för tiden. Nr 104 var Jordanien för två år sen. Fyra tjejer från den resan är med här också (det var dom som hittade oss). Som sig bör i detta land, fick vi en Kia-buss, som vi ska ha hela rundresan med samma chaufför. Den engelsktalande guiden, Daniel, var trevlig och lagom skojfrisk. Det var soligt, men med en kylig vind. Först åt vi gemensam lunch, en gigantisk buffé, med allt. Jag höll mej nästan helt till grönsakerna, bortsett från mexikanskt fläskkött med tacokryddning, så gott! Diskplockaren var en robot, som man kunde be (knapp på bordet) att komma och ”hämta” disk, bra när det är buffé och man tar nya tallrikar hela tiden.
 
Lite omkastning i programmet gjorde att vi idag besökte N Seoul Tower. Först åkte vi linbana upp på berget och sen hiss upp i själva tornet med fin utsikt över Seoul, som har 10 miljoner invånare i själva stan, 25 miljoner med omgivning. Hela landet har 52 miljoner på en yta som Norrland, som Andrea sa. Kör på höger sida.
 
Var bra trötta när vi kom till hotell Kukdo(!). Vi delade in oss i fyra grupper för att lättare hålla ordning på oss, 10 st (tre herrar och sju damer) i vår grupp Drakarna.
Fint, stort hotellrum på tolfte våning. Vi ska bo här två nätter nu och tre på slutet. Bred, låg ”fönsterbräda” som passade perfekt att låta resväskorna ligga uppslagna på. Hade först bestämt oss för att direkt stupa i säng, men sen insåg vi att det var ju bra trist när man är i en världsmetropol för första gången (och jag saknade 4000 steg). Ratade Starbucks, vårt normala stamställe för fika med dopp och hamnade på ett Ediya coffee, som åtminstone är en sydkoreansk kedja. Vi tittade frågande på automaten att beställa på, tills kaffetjejen bakom disken förbarmade sej och lät oss beställa på gammalt hederligt sätt. Två stora cappuccino (4250 won = 33 kr styck med den dåliga kurs vi hade på Forex) och en stor varm dubbelmacka med ost, bacon, ägg mm att dela på. Strosade lite på ”bakgator” i närheten av hotellet och såg ut en restaurang för morgondagens middag.
 
Toastolen på rummet är en asiatisk ingenjörskonst med en hel panel knappar för olika inställningar. Vågade mej bara på värmen i sitsen, det är skönt…
 
Lördag 29 mars 2025 Seoul 
Full sightseeingtur idag med följande stopp:
 
Gyeongbokgung-palatset med denna beskrivning i programmet: ”Ett ikoniskt landmärke där vi kan fördjupa oss i Koreas kungliga historia”. Var ett mycket stort område, som ursprungligen uppfördes 1395. Har bränts ner och rivits under årens lopp, men återuppbyggts igen. Japanerna har inte varit snälla erövrare här. Såg ett ceremoniellt vaktombyte, som infördes när dom behövde nåt att visa turisterna i samband med VM i fotboll 2002 (den turneringen där min favorit Anders Svensson, Elfsborg gjorde ett snyggt frisparksmål). Många hade vacker traditionell klädsel, såg kallt ut. Vi huttrade, och jag längtade efter långkalsonger, tjock vinterjacka men framför allt vantar. Var glad åt mössa, halsduk och fleecetröja. Några i gruppen köpte täckbyxor. Det var en isande vind, och det kom en horisontell snöstorm också (om än kortvarig). Det var trängsel vid de blommande körsbärsträden; blomningen har inte riktigt kommit igång.
 
Bukchon Hanok Village ”ett charmigt område känt för sina välbevarade traditionella koreanska hus”. Folk bodde i några av husen och på grund av överturism var det förbjudet att gå där på vissa tider på dygnet och att prata högljutt. Fanns levande vakter som hyssjade åt oss.
 
Buddhistiska templet Jogyesa med kulörta lyktor med önskningar och allehanda annat färgglatt upphängt som ”tak” över området. Först uppfört 1395. Jag var inne i templet utan skor, tittade på de stora buddhafigurerna och försökte att inte störa de många bedjande. Tog kort, fast man nog inte fick det.
 
Isadong Street ”ett kulturellt nav fyllt med traditionella tehus, konstgallerier och antikaffärer” och krimskramsbutiker och karikatyrtecknare (väldigt lika porträtt, så då heter det kanske inte karikatyrer). Där åt vi också lunch. Vi fick koka grönsaker och kött själva. Härligt att stelfrusna få sitta vid ”lägerelden”. Bad om gaffel, omöjligt för mej att äta med pinnar. Till och med Bengt-Åke åt med gaffel, annars brukar han vara en fena på pinnar, men inte dessa stålpinnar med motsträviga (kalla) fingrar.
 
Vattendraget Cheonggyecheon, som var 6 km långt, mitt i Seoul , grävdes ut på 1600-talet när stan växte, restaurerades i början av 2000.
 
Hamnade i demonstrationer för och emot presidenten. Det är en konservativ president, som utsett en regering, men det är oppositionen (mittenvänstern) som har makten i parlamentet. Presidenten kunde därför inte få igenom sina förslag. Han ville ha mer makt och utlyste undantagstillstånd. Han fängslades och ersattes av en minister. Båda falangerna demonstrerade en bit ifrån varandra. Trots UD:s råd att undvika folkmassor blev det inte så. Bengt-Åke var i sitt esse och filmade och gav Andrea, reseledaren, stora bekymmer. Inte lätt att hålla reda på 39 personer som inte gick lika fort som Daniel, lokalguiden, i början. Presidenten är ersatt i väntan på dom.
 
Struntade i shoppinggatan och tog bussen hem med dom som var trötta. Fikade på A twosome place ”ungdomscafé” nära hotellet innan vi vilade oss i form för middag. Blev Sweet&sour chicken, som var mycket god, även om det nog var alldeles för många kolhydrater. Hade en dispyt om ifall vi skulle ha en eller två portioner. Tur att jag vann med en portion. Det tyckte även Bengt-Åke, som bleknade lite vid åsynen av all kyckling på fatet… Sen blev det en sen cappuccino på kaffestället från igår.
 
Söndag 30 mars 2025 Seoul-Gongju-Daejeon
 
Efter två nätter i Seoul checkade vi ut från hotellet och startade vår bussrundtur i landet. Efter knappt tre timmar kom vi till Gongju där vi var på tre sevärdheter.
 
Det buddhistiska Magoksatemplet ”ett fridfullt och vackert tempel omgivet av natur”, grundades redan år 640. Är med på UNESCOs världsarvslista. Här blev vi omhändertagna av en munk. Fick på oss munkkläder över våra egna, en gul väst. Vi såg ut som ungarna på förskolan hemma, fast en aning förvuxna. Fick byta skor till tofflor innan vi startade med lunch. Var vegetarisk buffé även om det fanns lyckat fejkkött, som såg ut som kött och smakade som kött. Sen gick vi på vandring bland templen och fick info. Hade tagit på oss våra egna skor igen, men dom åkte av några gånger till. Blev inbjudna till en traditionell teceremoni, men där gjorde vi alla först våra egna radband och trädde 108 träkulor. Så nu är vi av med 108 bekymmer, låter härligt. Vi satt obekvämt vid mycket låga bord. Jag härdade ut, men Bengt-Åke förärades med en riktig stol. 
 
Nästa stopp var Kung Muryeongs grav. Han regerade på 500-talet. Upptäcktes 1971 när man höll på med markarbeten. Man fick inte gå in i de riktiga gravarna, men vi var inne på en utställning, trevligt ställe mest för värmen, så vi tinade upp lite. Mycket backigt runt gravhögen. Och än backigare var det på muren runt Gongsanseong-fästningen, ett riktigt träningspass.
 
Åt tidig middag i Gongju, likadan Hot pot som vid gårdagens lunch, men godare. Buljongen man kokade köttet och grönsakerna i var så sjukt god (för att tala ungdomsspråk). Satt bredvid en i gänget som läser koreanska därhemma, så hon hjälpte mej att be om en gaffel på infödingsspråket. 
 
Åkte vidare till staden Daejeon, ”Sydkoreas silicon valley”, 1,5 miljoner invånare och Hotell Ramada by Wyndham. Fick ett fint rum på fjärde våning. Gick direkt ut, var så kaffetörstiga. Bestämde att vi skulle gå in på första, bästa café som vi såg. Och det råkade bli Starbucks, ganska nära hotellet. Två cappuccino (5200 won= 40 kr styck) och en cheesecake, mycket gott!
 
Måndag 31 mars 2025 Daejeon-Jeonju-Jinan-Gwangju
Efter en perfekt frukost lämnade vi hotellet och fortsatte vår resa söderut. En och en halv timme senare kom vi fram till Jeonju. Där klädde vi (ut/upp) oss i traditionella koreanska kläder. Bengt-Åke skulle absolut inte ägna sej åt nåt dylikt, men veknade efter en stund och gjorde det för min skull (❤️). Men huvudbonaden vägrade han och hade kvar sin keps. Det kändes konstigt att ha på sej underkjol med ”ståltråd” och fotsid klänning och diadem och glida genom stan till Gyeonggijeon-helgedomen, ”en historisk plats som rymmer ett porträtt av kung Tae-jo, grundaren av Joseon-dynastin ” (år 1392). Att gå i trappor var inte lätt. Som tur var fick vi ta av oss ”utstyrseln” före lunchen. Vi åt Bibimbap, ”en kulinarisk höjdpunkt”, en skål med ris, kött, grönsaker och en rå äggula i mitten, så himla gott! Och risbrännvinet smakade annorlunda, men gott det också.
 
Vi fortsatte till Tapsa-templet i Jinan dvs Bengt-Åke och jag avstod. Bengt-Åke ville/orkade inte gå 30 minuter upp till templet och lockade mej med cappuccino istället för unika stenpagoder. Blev en stor balja svagt kaffe (4000 won= 31 kr) hos en dam i yllekofta och mössa på ett ställe utan övriga gäster.
 
Det är några relativt unga i gruppen som är väldigt intresserade av K-pop och koreanska filmer och serier (och därför pluggar koreanska). På vägen till Gwangju höll en av dom en liten dragning och spelade K-pop i bussen. Mycket trevligt! 
 
Vi kom fram till Gwangju vid sjutiden. Stan har 1,5 miljoner invånare. Är mest känd för massakern 1980 då studentdemonstrationer mot regimen brutalt slogs ner av militären. Officiellt dog ungefär 200 personer, inofficiellt tio gånger fler. Senaste nobelpristagaren i litteratur Han Kang föddes här i stan och har skrivit om händelsen i boken Levande och döda.
 
Åt middag innan vi checkade in på hotell Holiday Inn. Vi hörde bara att det var Hot pot igen och Bengt-Åke stönade, men han sken upp betydligt när vi insåg att det var massor av fler rätter bland annat sushi. Och kaffe, så vi slapp gå ut igen.
 
Tisdag 1 april 2025 Gwangju-Boseong-Busan
Efter frukost klev vi på bussen igen för vidare färd. Besökte en stor teplantage i Boseong, specialiserad på grönt te. Promenerade bland tebuskarna, förbi ett och annat blommande körsbärsträd. Avstod att gå uppför backen till högsta toppen, med magnifik utsikt (sa dom som orkade). Vi är inte så förtjusta i grönt te, så det blev inget köp. Åt lunch på en restaurang en kort bit ifrån. I strumplästen, men det var varmt och gosigt med golvvärme. Vid besök på toa fanns det tofflor att ta på. Maten var en kolossal mängd skålar med allehanda mystiska saker som sattes fram på bordet, mycket var starkt så in i h-e. Godast var en ”pannbiff” och friterad svamp. Milde tid så mycket mat det blev över, hoppas den kommer till nytta på något sätt. Sen blev det en lååång bussresa på 3,5 timmar med ett pitstopp på en stor rastplats (blev en glass) innan vi kom fram till Busan. Under bussresan lyssnade vi på info om Korea, mer K-pop och en beskrivning av en bok med anknytning till Korea (Stulet barn).
 
Busan är Sydkoreas näst största stad med 3,6 miljoner invånare. Stan benämns även Pusan (som i min väderapp). Har Sydkoreas största hamn och är en av de största hamnarna i världen (på topp 10-listan). Vi bor på ett Ramadahotell några hundra meter från den berömda badstranden Haeundae, har havsutsikt mellan höghusen. Precis som på förra Ramadahotellet ligger Starbacks nästan vägg i vägg och dit ilade vi för cappuccino (5200 won) för att vakna till liv.
 
Bytte om till lite proprare kläder, samlades i lobbyn och gick i samlad tropp några hundra meter till en restaurang på sjunde våning i ett affärshus. Det var internationell buffé med det största sushiutbudet jag sett. Mina favoriträtter var krabbsallad och anka. Köpte ett ”åkband” för alkoholhaltiga drycker och blev lite lullig. 
 
Inte så långa promenader idag, så jag fick gå de sista tusen stegen till tio tusen i hotellrummet.
 
Onsdag 2 april 2025 Busan
Frukosten var ett organiserat kaos, men vi fick mat som inte var så pjåkig. Godast var friterade cream cheese-bollar. 
 
Idag var det sightseeing i Busan. Vi var en något decimerad styrka, 30 av 39 var med (magsjuka och två ”lata”). Åkte till Jagalchi fiskmarknad, där huvudbyggnaden var stängd för underhåll, men kommersen med levande och döda fiskar var igång utanför också. Det räckte för mej, är glad att jag slapp fisklukten. Fick nästan hjärtslag när en fisk plötsligt hoppade ut ur sin balja och landade framför mej. Gick över gatan till den Internationella marknaden med kläder (sockar!), juveler, matstånd, övertäckt grönsaksmarknad mm. Var lätt att irra bort sej, så vi gick två långa gator och samma väg tillbaka. Fanns en snutt filmgata med handavtryck av kändisar som varit med i Busans årliga filmfestival, en av de viktigaste i Asien. Svensk representant: regissören Jan Troell.
 
Nästa stopp var Busan tower ”ett ikoniskt landmärke som erbjuder hisnande panoramautsikt över staden”, ligger i Yongdusanparken. Åkte en snabb hiss upp 120 m. Det var klart väder och man lär kunna se några japanska öar då. Fina blommande körsbärsträd där, mest vita.
 
Lunch redan halv tolv för att undvika trängsel i restaurangen. Fullt med mer eller mindre mystiska smårätter på borden, med biff och lök-gryta (det goaste hittills) och omelett som höjdpunkter.
 
Eftermiddagen inleddes med Gamcheon Culture Village ”med färgglada gator”. Småaffärer, kaféer, väggmålningar, färgglada hus, byggt på en sluttning. Har kallats ”Koreas Santorini” och ”Busans Machu Piccho”. 
 
Dagens sista stopp var Haedong Yonggunsa-templet ”ett lugnt tempel vid havet”. Var inne skolös och tittade och fotograferade, fint utsmyckat. Fanns en stor guldbuddha utanför och massor av andra stenstatyer. 
 
Fisk-och skaldjursrestaurangen fick klara sej utan oss ikväll. Bengt-Åke kände sej inte riktigt pigg och bäddade ner sej efter medicinering mest i förebyggande syfte: två Dimor (”tvärnit”) och en Ipren. Jag kände inte heller nån större matlust, men gick ut i mörkret och kollade på ”nattlivet”. Gatan utanför hotellet till havet några hundra meter var kantad av matställen, småaffärer och nöjeslokaler. Fullt med ungdomar, mötte knappt en fullvuxen. Kul att se för en lantis.
 
Nu har jag sett bilder från kvällens middag och det är nästan att jag ångrar att jag inte gick med. Fina skaldjur!
 
Torsdag 3 april 2025 Busan-Gyeongju
Efter 12 timmars sömn var Bengt-Åke fit for fight igen. Inga friterade cream cheese-bollar fanns vid frukosten idag, skandal. Jag som aldrig äter vanligt bröd, njöt av en skiva vitt bröd med smör och ost på, och skyllde på att jag behövde stoppande kost. De flesta sjuka i gruppen hade repat sej någorlunda. Två kom inte med bussen idag, utan tog en uber senare till nästa hotell, 1,5 timme bort. 
 
Vi började dagen med fortsatt sightseeing i Busan: APEC-huset ”känt för sin fantastiska arkitektur och panoramautsikt”. Fick en morgonpromenad i parken på ön där huset ligger och ser ut som en rymdfarkost. APEC = Asia Pacific Economic Cooperation forum hölls här 2005. Där fanns bilder på deltagarna som George W Bush och Vladimir Putin. Där växte mycket röda kamelior och vita körsbärsblommor.
 
Fortsatte till FN:s krigskyrkogård efter Koreakriget 1950-1953. Det blev bara vapenvila 1953, så formellt pågår kriget fortfarande. Började besöket med att se en gripande film som tårade ögonen. Jag känner mest till kriget genom TV-serien M*A*S*H, lite för humoristisk kanske. Sverige deltog inte med stridande trupper, men hade ett fältsjukhus i Busan genom Röda korset. Så den svenska flaggan var hissad på området.
 
Vi lämnade Busan och for till Gyeongju, som har 260 tusen invånare, är med på UNESCOs världsarvslista och är ett av Sydkoreas populäraste turistmål. Där började vi med hot pot-lunch. Åt bara het mat (med några få undantag) för säkerhets skull. Sen utforskade vi Daereungwon gravkomplex, ”hem till de imponerande gravhögarna av forntida koreansk kunglighet”. Lite fler högar här än i Uppsala (men lika ointressant, enligt Bengt-Åke). Träffade på en annan svensk grupp (Korea-Japan med Albatros). I närheten låg Cheomseongdae-observatoriet, ”det äldsta astronomiska observatoriet i Asien”. Var ett 9,4 m högt torn. Namnet betyder ”tornet för stjärnobservationer” på koreanska. Byggdes på 600-talet. 
 
Checkade in på hotell Commodore, rum 514 med sjöutsikt. Gick direkt ut på kaffejakt, men skippade hotellcaféet och McCafé och hamnade på ett bageri som hade latte (4500 won), men inte cappuccino. Inga andra som satt där, men fullt med folk kom in och köpte kakor. Gick i ”allé” med körsbärsblom, snart blir vi blasé på dom träden. De allra flesta är vita, men från bussen ser de rosa ut; bussen har vinröda tonade rutor, som ger helt kajko färger. Solnedgångarna är vackert röda. I Gyeongju ska nästa APEC-toppmöte äga rum i november i år. Träffade på en självkörande buss.
 
Kvällens middag var en internationell buffé en knapp halvtimme bort med bussen. Vi höll igen lite. Fullständigt galen ljudnivå i lokalen och jag var glad att dom stängde redan klockan nio och vi blev utkörda. Karaoken på hotellet fick vara för vår del, sängen hägrade. 
 
Fredag 4 april 2025 Gyeongju-Andong-Pyeongchang
Att klippa luggen med nagelklippare och dåligt närseende är inte att rekommendera, men jag var desperat på morgonen.
 
Sällan har väl en grupp svenskar intresserat sej så mycket för sydkoreansk inrikespolitik. Idag kom utslaget på riksrätten mot president Yoon. Daniel, lokalguiden, blev förvånad över att presidenten blev fälld. Andrea, reseledaren, berättade om ödet för de tre föregående presidenterna, inget lätt jobb. Får se hur mycket demonstrationer och bråk det blivit i Seoul; svenska ambassaden har redan uppdaterat sina råd.  Redan när vi var i Seoul för några dagar sen, var gatorna runt Förvaltningsdomstolen kantade av polisbussar för att hindra att folk kom nära där. Nu stundar nytt val om vem som ska bli president i Blå huset och för Yoon en ny, ”vanlig” rättegång.
 
Kom till historiska staden Andong (160000 invånare). Det var i dessa trakter, som stora skogsbränder nyss härjade och man såg spåren i naturen. Området har varit avstängt, men öppnade i månadsskiftet. Besökte Hahoe Village ”ett UNESCO världsarv som erbjuder en fascinerande inblick i traditionellt koreanskt liv med sina välbevarade hus och kulturella arv”. Började med lunch: kycklinggryta med grönsaker och nudlar och grillad fisk, helt OK. Såg olika scener med maskförsedda aktörer som talade och dansade till något enformig, levande musik. Som tur var fanns det engelsk översättning på sidorna. Gick sen omkring i folkbyn, grundad på 1500-talet, med gamla hus med halmtak. Åkte en bit och tittade på Hanji, koreanskt traditionellt handgjort papper. Fick hela processen förklarad för oss. Det hade även Drottning Elizabeth II fått 1999, när hon var på statsbesök i Andong, enligt en skylt på taket.
 
Kom till Pyeongchang, där vinter-OS hölls 2018. Sverige tog 14 medaljer och Norge kom först med 39 (finns två norskor i gruppen). Började med middag och till min oerhörda lycka låg det ”frukostkorvar” i den stora grytan med kött och grönsaker. Så himla gott med denna verkligen välsmakande korv! Var på hotell Ramada vid niotiden och stöp nästan genast i säng. En konstig dag, inte en enda kaffeslurk.
 
Lördag 5 april 2025 Pyeongchang-Seoul
Efter frukost, checkade vi ut och for till hoppbackarna från OS. Det låg fortfarande lite snö kvar här och där. Åkte monorail (bergbana) uppför backen och hiss i hopptornet. Fin utsikt på omgivningarna där uppifrån. Kan omöjligt förstå hur någon vågar ge sej utför backen och hoppa. 
 
Nästa stopp var Jumunjin fiskmarknad. Fullt med mer eller mindre fula fiskar. Gillade bäst de stora, röda krabborna som låg travade på varandra. Förvånansvärt lite fisklukt i lokalen.
 
Vid Jumunjin beach besökte vi en busskur, ja inte vilken som helst förstås. Världens största pojkband, sydkoreanska BTS, sitter i denna busskur på omslaget till albumet You never walk alone. Där blev det ett evigt fotograferande. Man lär sej nåt nytt varje dag.
 
Hade börjat regna när vi åt lunch, bestående av mest fisk och grönsaker. Därefter var det en vandring i den vackra naturen med vattenfall dvs vi avstod i regnet. Det var ett tiotal som gav sej iväg. Vi andra satte oss på ett kafé, drack en latte (5500 won) och löste klurigheter. Andrea gav oss länder med omkastade bokstäver (anagram), en världsdel i taget. Svårare än vad man kunde tro. ”Eva Stina Knatt” gav oss mest bekymmer (Europa).
 
Tre timmars bussresa till Seoul med stopp på en servicestation modell gigantisk. Full rusning in på toaletterna, skönt att alla är lika. Ibland blir det dock mest säkerhetskissning. Checkade in på samma hotell som för en vecka sen. Ingen gemensam middag ingick ikväll. Vi gick direkt ut, in på hamburgerbaren bredvid vid namn No Brand Burger. 19 personer från gruppen var där samtidigt med oss! Trötta på den vanliga koreanska maten, kanske? Gick sen ytterligare ett snäpp för var sin cappuccino på A twosome place (som vi varit på förr). Tog en runda så jag skulle få ihop mina steg. Precis när jag tog i rumsdörren, meddelade aktivitetsklockan att jag nått målet, 10000 steg.
 
Söndag 6 april 2025 Seoul-DMZ-Seoul
Framför hotellet var det en springtävling på morgonen. I väntan på bussen stod vi och hejade på deltagarna, som var i olika stadier av utmattning. 
 
Idag var det resans höjdpunkt (?), besök i den demilitariserade zonen (DMZ) mellan Sydkorea och Nordkorea, en timme med bussen norrut. DMZ är fyra km bred och 25 mil lång och delar Korea utmed 38:e breddgraden. Förr kunde man som turist komma väldigt nära gränsen, där soldater från båda sidor ”blängde på varandra”, men inte nu längre. Sverige har haft en liten delegation sen begynnelsen efter Koreakriget 1953. 2019 var president Trump här och hälsade hjärtligt på Nordkoreas Kim Jong Un.
 
I Imjingak kollade vi först in olika monument, många statyer, tågräls och lok. Sen åt vi lunch med koreanskt småplock. Nudlarna var väldigt goda. Bengt-Åke matstrejkade men drack sej mätt på öl. 
 
Efter lunch var det dags för tredje infiltrationstunneln, en av fyra tunnlar som Nordkorea byggde under DMZ, men som Sydkorea upptäckt (finns förmodligen fler). Militären kom in i bussen och kontrollerade våra pass gentemot en lista där våra namn och födelsedatum fanns angivna. Snabbt och effektivt, han fick en applåd när han lämnade bussen. Tunneln är 2 m hög (sägs det) och 2 m bred, är 1,7 km lång och går på 73 meters djup. Vi gick en 350 m lång brant ramp ner och sen fick vi bara gå 265 m i tunneln. Det räckte mer än väl. Man måste gå hopvikt, några 2 m hög var den då inte. Tur man hade hjälm på, för jag slog i huvet 5 gånger. Rampen upp var också ett h-e. Bengt-Åke hade vett att stanna ovan jord, njöt av en glass i solen istället.
 
Åkte upp till Observatoriet, där vi kollade in över Nordkorea. Var förbjudet att fota norrut, för att inte irritera (då kommer det kanske fler skitballonger norrifrån). Det är därifrån Sydkoreas störningssändare sänder högljudda budskap, som svar på dom från Nordkorea, men idag var det tyst. Även när vi åkte ut ur området, kollades våra pass.
 
Tillbaka i Seoul, var det middag direkt, dvs som vanligt inget klädombyte. Vad skulle man med alla packade ”finkläder” till? Barbecue, där vi grillade fläskkött och het kyckling på bordet framför oss. Fanns pommes men jag tog de goda nudlarna ändå.
 
Gick ut, skulle bli en runda runt kvarteret, men blev många kvarter. Tvärgatorna såg för dystra och öde ut. Cappuccino på A twosome place.
 
Måndag 7 april 2025 Seoul
En dag utan program, helt utelämnade åt oss själva. Kändes konstigt efter 10 dagar med nästan bara ”titta till vänster-titta till höger” och tider för ”tillbaka i bussen”. Vi fick tips på aktiviteter, som att åka till det välbärgade distriktet Gagnam. Det hade ju varit kul att fotas vid Gagnam Style-statyn, men så långt orkade vi inte bege oss. 
 
Vi tog till apostlahästarna och gick ut till vänster från hotellet. Gick hela gatan till slutet och svängde höger och kom fram till Gyeongbokgung-palatset, där vi var för drygt en vecka sen. Nu utan snöstorm, var 20 grader varmare och sol. Mycket folk ute. Vi var inne på ett flådigt varuhus. Där var det mycket få kunder, men desto fler expediter. Kände oss lite som de ”kusiner från landet” som vi är och försvann ut ganska snabbt. Vi var alldeles för USA-vänliga idag med elvakaffe på Starbucks och dagens lunch på McDonalds. Dessutom passerade vi framför USA:s ambassad med många poliser och polisbussar och en ensam demonstrant, som skrek sej hes. Blev cappuccino (och en stor jordgubbsbakelse) på det lokala A twosome place innan vi vilade benen på hotellet. 
 
Ny promenad, denna gången bland annat utmed det lilla vattendraget, där det var romantiska gångvägar på sidorna. Skippade middag och tog en varm sandwich och cappuccino på vårt Edyia coffee. Blev över en mil på Seouls gator idag.
 
Tidigt i säng. Klockan står på 05:45.
 
Tisdag 8 april 2025 Seoul-München-Arlanda-Knivsta
Frukost klockan sju och avfärd med bussen från hotellet klockan åtta. Daniel gjorde en sammanfattning av vad vi upplevt på resan. Han har varit en mycket bra lokalguide och även busschauffören (Mr Park) har skött sej utmärkt. De fick var sitt kuvert med insamlade pengar som bevis på vår uppskattning. Andrea spelade Auld Lang Syne och Time to say goodbye. 
 
Vid incheckningen graderade vi upp oss till Premium Economy för en bra slant, men det är det värt. Skönt med lite större utrymme. Drack en cappuccino (5500 won) och delade på en trekantsförpackning med mackor från Angel-in-us Coffee innan vi gick ombord
 
Flygkartan visade 10128 km till München över Ryssland, men där lär vi inte flyga nu heller. Flygtiden beräknades till 12h39min. Vi skålade i mousserande vin, för oss och för denna trevliga semester.
 
Fick vänta ut turbulensen innan vi fick mat. Till förrätt coleslaw med skinka. Till huvudrätt fick vi välja mellan kycklinggryta och beef Bibimbap. När jag valde det sista, sa flygvärdinnan: Du vet att det är koreanskt? Så klart jag visste. Smakade på kimchin till, men det var bara för starkt. Till dessert morotskaka med vaniljsås. Nu fick min bukspottkörtel jobba!
 
Fördrev 1h47 min med att se det bitterljuva dramat The Room Next Door, en bra film av Pedro Almodóvar. Bengt-Åke kollade på Gladiator II. Efter ett tag blev det ytterligare en film, den argentinska Linda, OK som tidsfördriv.
 
Maten strax före landning var den mest smaklösa/menlösa jag nånsin fått på ett flyg, tror jag: Fjärilspasta med broccoli, morötter och svamp (allt kokt för länge). Det koreanska alternativet som fanns på menyn fanns inte i verkligheten.
 
Landade något försenade i München, det hade varit motvind. Det gjorde inget, vi hade gott om tid till planet till Arlanda, som också var försenat. Vinkade adjö till dom i gruppen, som skulle till andra destinationer. Fick gå igenom säkerhetskontroll och passkontroll. Åt en macka och drack cola. Väntade vid gate G48, men plötsligt stod det Naples i stället för Stockholm och dit ville vi inte, just nu.
 
Landade en knapp timme försenade på Arlanda, vid halv ett. Den förbeställda taxin väntade snällt på oss. Skönt att komma hem efter en intressant resa, med trevlig reseledare Andrea och trevliga medresenärer.

Fredag 18 april, Knivsta🇸🇪-Köpenhamn🇩🇰-Prag-Melnik, Tjeckien 🇨🇿
Klockan 02.25 tjöt larmen: Upp och hoppa, det är resa på gång! Taxin kom som den skulle, 03.45. Vi hade checkat in hemifrån. På Arlanda skrev vi ut bagagetaggar i en automat och skannade in väskorna på bandet själva. Det var nästan så vi fick köra planet också. Kaptenen blev akut sjuk när passagerarna var på väg ombord. Alla fick gå tillbaka in till gaten igen och vänta på en ersättare. Tänkte att det måste ju ta lång tid om ny kapten måste vakna, borsta tänderna, ta på sej uniformen och bege sej till Arlanda. Men det klarade han på en dryg timme. 45 minuter sena startade vi i dimman. På SAS får man åtminstone kaffe och te (inte så på Lufthansa häromdan) och vi mumsade på medhavda mackor och bulle. Landade i Köpenhamn långt ute på A-piren och nästa plan stod längst ut på B-piren Hade en halvtimme på oss. Ett pitstop var av nöden tvunget däremellan också. Jag småsprang först och Bengt-Åke tog sej fram lite sävligare. I gaten väntade man på oss två och vi gjorde en bejublad entré (nåja) på planet, sist av alla. Det är inte ofta man blir så iakttagen. Kaffe/te och matsäck igen. 
 
Blev glatt överraskade när våra väskor dök upp på bandet, trots den knappa tiden vid planbytet. Bra jobbat av danska personalen! Vi är bara åtta deltagare i denna resa: Kryssning på Elbe från Prag till Berlin, och en reseledare från Escape travel. I sällskapet är det bara en, som inte varit i Prag tidigare och det är reseledaren(!). Blev bussade till centrala Prag och frisläppta några timmar. Vi var för tidiga för att få gå på båten. Bengt-Åke och jag gick utmed floden (Vltava, eller Moldau på tyska) och tränges med folk på den berömda Karlsbron. Vid ”bortre” brofästet åt vi var sin lång, vansinnigt god baguette. Min var fullproppad med tre sorters ost, tomater och en god sås. Bengt-Åkes öl var billigare än min cappuccino (85 Koruna, CZK, lite mindre än hälften i SEK), som sig bör i detta ölland. Sen började det regna, tur jag hade paraplyer i ryggan. Skulade på ett nytt kafé med cappuccino till samma pris. På förra stället var det automattryck i pappmugg, men här en fin kopp med mycket skum med hjärtan på. Hade nog den finaste kafétoaletten jag varit på (sånt är viktigt!)
 
Åkte bussen till båten Elbe Princesse från franska rederiet CroisiEurope. Den låg i Melnik, 3,5 mil norr om Prag. Kunde inte gå till Prag pga av vattenstånd och avstängda slussar. Vi häckade en bra stund i loungen i väntan på att få tillgång till hytt nr 108. Kände igen den från ”kollegan” Loire Princesse i höstas. Båten är byggd 2016, är 95 m lång, har skovelhjul bak, tar 80 passagerare och har 24 i besättningen. 
 
Vi bytte kläder, hoppas skorna torkar till i morgon! Gick till loungen och drack vitt vin resp GT och umgicks med våra medresenärer. Besättningen och programmet för i morgon presenterades på lång franska och kortare engelska. Trevlig middag med vin, ankpaté, kyckling och chokladkaka med vaniljsås.
 
Efter middan var det föredrag om Tjeckien, men vi var trötta och stupade i säng istället.
 
Lördag 19 april, Melnik-Prag-Melnik, Tjeckien 🇨🇿
Gillar när man inte behöver högskolepoäng i VVS-teknik för att förstå sej på duschen, här var det enkelt. Frukost i min smak med många ostar och skinkor, men så är det ju ett franskt rederi, båten har hemmahamn Strasbourg. Croissanterna stod nybakta och doftade förföriskt gott precis i ögon/näshöjd framför en vid bordet (lyckades motstå).
 
Åkte buss till Prag. Vi nio svenskar är tillsammans med två engelska damer den ”engelska gruppen” ombord. Hade en vältalig engelsktalande kvinna i våra whispers, hörde henne bra, även om det blev lite trångt med extra placera-i-örat-pluppar utanför hörapparaterna. 
 
Pragborgen är världens största forntida slott enligt Guinness rekordbok. Inom borgen finns flera palats, kyrkor, andra byggnader och trädgårdar. Kön till Saint Vitus-katedralen var enorm, flera hundra meter och rörde sej mer myrsteg, så den fick vi ge upp. Var inne i en annan, mindre kyrka. Såg Old Royal Palace och den pastellfärgade Gyllene gatan, där Franz Kafka bott i ett hus. 
 
Åt lunch i Plzenska restaurant som låg i källaren i det pampiga huset Obecni Dum (Municipal house) byggt i Art Noveau-stil, invigt 1912. Här hölls Tjeckoslovakiens självständighetsförklaring 1918. Den rikt dekorerade lokalen var häftigare än maten. Matiga soppan var OK, av huvudrätten gulasch åt jag bara köttet (lämnade knödeln åt sitt öde), efterrätten Apfelstrudeln med vaniljsås var godast. Ljudnivån var katastrofalt hög i denna stora sal, hörde knappt vad närmsta bordsgrannen sa.
 
Efter lunch blev det guidad promenad i först i Nové Mesto (nya staden, som inte alls är ny) och sen Staré Mesto (gamla stan, på UNESCOs världsarvslista) och fick ibland mer info än jag riktigt orkade med. Sverige var här och härjade och intog delar av stan under 30-åriga kriget. När gruppen var på väg mot Karlsbron (som vi trängdes på igår), lämnade vi den och gick på egen hand. Och då blir det som vanligt en cappuccino. Fiket låg precis vid det berömda astronomiska uret och tog lite extra betalt för det (115 CZK). Gick runt på matmarknad och njöt av doften från all grillad korv. Prag är en fantastisk stad och kom mer till sin rätt idag när solen sken. Kändes som alla 1,3 miljoner invånare och ett otal turister var ute.
 
Efter lite möda, hittade vi bussen tillbaka till båten. Bytte om och hann med en drink och nötter i baren innan middan. Ljuvligt god sellerisoppa, ljuvligt god fisk (seabream), ost och söt smarrig efterrätt. Sen var det underhållning, folklore med musiker/sångare och dansare. Stannade en stund (tills drinken var uppdrucken) innan vi drog oss tillbaka. Imorgon bitti ska kryssningen på Elbe börja.
 
Söndag 20 april, Melnik-Litomerice, Tjeckien 🇨🇿
Sovmorgon, enda tid att passa var frukosten. Vi kom dit 25 minuter innan den stängde klockan nio. Där blev jag lite besviken, när vitmögelostarna var utbytta mot getostar, som jag har lite hatkärlek till. Båten hade gått från Melnik klockan sju och vi var uppe på soldäck och kollade den andra slussen (den första märkte vi inte ens). Solen sken och det var härligt, så länge båten låg still. Fartvinden gjorde det lite kallare sen. Drack första cappuccinon ombord, helt OK. Blev kidnappad till jympa av en svenska och vi rörde på oss tillsammans med fem fransyskor, ledda av en söt yngling. Var kul och förmodligen välbehövligt. 
 
Båten anlände till dagens mål, Litomerice, som är en av Tjeckiens äldsta städer, grundad på 900-talet, har 24 tusen invånare. Efter en god lunch: grekisk sallad, kycklingfilé i illgul sås, rabarberpaj och lite vila var det dags att bege sej ut. Åkte buss en kort sträcka upp till centrum. Centrala torget var väldigt stort med fina byggnader i olika åldrar och stilar runt om. Tycker det är trist när själva torget domineras av bilparkering. Helgdag och inte mycket var öppet. Fanns många kyrkor, de flesta stängda. Var inne i en rikt dekorerad kyrka. Mannen som berättade där inne, stod också för vinkällaren vi sen var i. Var djupt nere i källaren med ovanligt formade vintunnor. Smakade ett vitt Rieslingvin där och gick sen upp i värmen igen och fortsatte med ett rött vin, Pinot noir, och småbitar av ost och korv. Mina fingrar rörde sej som lärkvingar över fatet. När jag rensat vårt fat, kastade jag lystna blickar över grannborden och när vi sen gick, gick jag fram som en egen gräshoppssvärm. Bengt-Åke skämdes och låssades inte känna mej. 
 
Mycket god middag: Pilgrimsmusslor, rikligt med lammkött (inte ens Bengt-Åke orkade äta upp, så jag gamade till mej hans sista skiva), camembert (med portvin) och tre sorters sorbeter. Och en liten kopp starkt kaffe. 
 
Vi varnades för att ha fönstren öppna för då kunde det komma in myggor. Trots att vi inte hade så flott hytt att fönstren var öppningsbara (en del har fransk balkong), hade vi i alla fall rikligt med myggor ikväll. Dom stacks inte, var pyttesmå och lät sej lätt bli dödade. Tog livet av många tills jag inte iddes länge och lät resten leva.
 
Måndag 21 april, Litomerice 🇨🇿-Königsstein🇩🇪-Litomerice🇨🇿
Oj, så många myggor som dött i tvålkoppen under natten, rena massgraven! Idag var vi fem svenskar och två fransyskor på morgonjympan, ledd av en annan söt yngling. Han hade ett roligare, men jobbigare program. Bengt-Åke nöjde sej med att fota oss.
 
Det är i Litomerice vi ska gå av denna båt imorgon bitti och åka buss till nästa båt pga av rasad bro och vattenstånd. Idag körde båten i alla fall en tur norrut så långt den kunde och tillbaka igen för att vi skulle få kryssa lite och se vackra byar och en borg (och många trista fabriker).
 
Lunchen bestod av tärnat griskött med sallad, lax med linser och Ile flottante (flytande ö, maräng i vaniljsås). Gott!
 
Sen var det busstflykt till Königssteins fästning i Tyskland (inte för att man märkte att man åkte över gränsen). Fästningen ligger på en sandstensklippa, som stupar ner på tre sidor. Började byggas 1589 och avslutades 1731. Åkte hiss upp. Tittade in i många byggnader, som kommendantens bostad. Såg vacker utsikt över Elbe och tänkte att där skulle vi ha åkt.
 
Info om morgondagens byte av båt, från Elbe Princesse till Elbe Princesse II. Detta är en ”Trumpresa”, saker kan ändras från ena dagen till den andra.
 
Fransk middag dvs det var rödrutiga dukar på borden och personalen bar basker: pocherat ägg med svamp och god sås, en hel liten svåräten kyckling per man (tyckte den var lite röd och gnagde inte alltför enträget på benen) och en Paris Brest. Efterrätten ser ut som ett hjul och ärar cykelloppet mellan de två städerna. Smakar förträffligt.
 
Tisdag 22 april, Litomerice 🇨🇿-Dresden-Meissen-Wittenberg🇩🇪
Gick upp tidigt, packade, ställde ut väskorna i korridoren, åt frukost, lämnade båten för gott och satte oss på bussen för avfärd mot Dresden klockan åtta. 
 
Dresden har drygt en halv miljon invånare, är huvudstad i delstaten Sachsen. Stan blev under slutskedet av WWII väldigt sönderbombad. Många byggnader har återuppbyggts, ibland med material från de raserade och ser gamla ut. Kallas ibland ”Florens vid Elbe”. Var inne i en del byggnader bland annat Frauenkirche där Luther stod staty utanför. Såg den kollapsade bron som förorsakat oss problem. Skedde i september förra året och turligt nog skadades ingen. Tio minuter efter sista spårvagnen på natten, föll 100 m av bron ner i Elbe. 
 
Åt lunch i källaren på restaurang Pulverturm med spejsad inredning och öronbedövande ljudnivå. Sparrissoppa, kycklingschnitzel och ostkaka (en specialitet från Dresden). Helt OK, plus till efterrätten.
 
For vidare med bussen till Meissen som har 30 tusen invånare. Stan klarade kriget bra, var för betydelselöst för att bombas. Promenerade i staden innan vi besökte porslinsfabriken, den första i Europa att tillverka porslin, från 1700-talet (fast nu i ny byggnad). Fick en genomgång av processen på svenska i hörlurarna. Kände mej som en elefant i en porslinsaffär, jätterädd att välta ner något i golvet med min rygga. Hade bespetsat mej på en cappuccino i en kopp av äkta blått meissenporslin, men det blev vi blåsta på, det var bråttom till nya båten. 
 
Drygt två timmars bussresa till Wittenberg. Åkte på småvägar genom otaliga småbyar, ibland fick man bara köra 30 km i timmen. Traktorer och avstängd väg saktade ner resan. Är nästan ett hån att se Elbe flyta så fint i städerna vi besöker och utefter vägarna och veta att det är där på floden vi borde vara med en drink i handen. 
 
Kom fram till nya båten i Wittenberg strax före klockan halv åtta. Samma nummer på hytten, med nästan samma utseendet. Största skillnaden är att kassaskåpet hade förflyttats från golvnivå till taknivå, föredrar den höga placeringen.
 
Direkt till middag. Nu hade vi på begäran fått ett bord för alla nio, i stället för två bord tidigare. Lökpaj, gös med pärlcouscous och svartvinbärskaka med frukt. Plus till förrätten. Sen direkt i säng.
 
Onsdag 23 april, Wittenberg🇩🇪-Burg🇩🇪
Sovmorgon, utflykten i Lutherstadt Wittenberg var inte förrän klockan 09:45. Åkte buss fram och tillbaka en kort tur till centrum. Sightseeing per fot i stan, som har 45 tusen invånare och som präglas av Martin Luther, reformationens fader. Nästan lika intressant var hans hustru Katharina von Bora (fd nunna) med vilken han fick sex barn. Kollade in huset där dom bodde, universitetet där han verkade och slottskyrkan där han spikade upp sina 95 teser år 1517. I Sverige startade reformationen 1527, men tog många år att genomföra innan vi blev protestanter. Fanns en plakett på ett hus att Karl XII var där en natt år 1707.
 
Båten avgick från Wittenberg klockan tolv. Lunch: laxverrine (i glas), rådjursstek med rödkål och smördeg med karamelliserade päron. En slö eftermiddag ombord medan båten sakta gled fram med hjälp av sina skovelhjul (med Volvomotor). Jag travade fram och tillbaka på däck. Var inte med i lekarna (olympiska spelen).
 
Middag: Råa grönsaker, salted beef, ost, chokladfontant (med rinnande chokladsås i en chokladbakelse) med grädde. Både vitt och rött vin, blev lite ”rund om fötterna”.
 
Torsdag 24 april, Burg-Magdeburg-Genthin-Berlin🇩🇪
Avfärd med buss klockan 8.15 mot Magdeburg med 240 tusen invånare, huvudstad i Sachsen-Anhalt. Stan förstördes under 30-åriga kriget på 1600-talet och bombades hårt under WWII och större delen av stadskärnan raserades. 
 
Vi var först på Alter Markt och huttrade och tittade på rådhus och statyer innan vi gjorde en rundtur med buss i denna gröna stad. Kom till Domkyrkan (St Mauritius und Katharina) i gotisk stil, med två torn 104 m höga. Inne i kyrkan fanns många statyer, klockor och en pampig orgel. Gick över det jättestora öde torget till konstmuseet Kloster unser lieben Frauen och in i en kyrkolokal med en ljudinstallation; ljudet ändrade sej efter hur vi rörde oss i lokalen. Häftigt!
 
Blev glad när jag såg det spejsade, färgglada, märkliga huset Grüne Zitadelle ritat av den österrikiske konstnären Hundertwasser. En korsning mellan Fred Flintas Bedrock och Gaudis verk i Barcelona. Var likt huset som vi besökt i Wien. Var inne på två innergårdar och kollade. 
 
Under vår vistelse i Magdeburg hade båten kryssat vidare och vi gick på den igen i Genthin. Åkte på Elbe-Havelkanalen. Färden där var väldigt hoppig. Vi satt och studsade på stolarna (och skrattade) vid lunchen: burrata med sallad, torsk med svamprisotto och kaka med chokladglass. 
 
Hade fem tusen steg kvar. Gick lite på soldäck, men blev nerkörd därifrån när vi närmade oss låga broar. Annars skulle jag sluta som Marie Antoinette... Det var så nära bron att solstolarna måste fällas ihop och läggas ner. Gick över tre tusen steg i korridorer och i hytten. 
 
Såg många svanar och storkar, fiskare och flådiga villor.
 
Hoppade i finkläder, drack galadrink i loungen och njöt av galamiddan: Blomkålssoppa, gåslever, vaktel med polenta och grönsaker, gratinerad getost och baked alaska. Sött, vitt vin till gåslevern, rött vin till pippin och portvin till osten.
 
Slut på den här dan då vi varit lite småkriminella och smitit från en toaavgift och ett fototillstånd. Båten la till i utkanten av Berlin sent på kvällen.
 
Fredag 25 april, Berlin🇩🇪
Vaknade upp och såg en ”hjulångare” från Mississippi (Havel Queen), som låg här i Berlin-Tegel kryssningshamn. Redan klockan åtta startade sightseeingturen i Berlin (3,7 miljoner invånare) med en duktig lokalguide. Var fyra stopp i kylan.
 
Stopp nr 1 Bebelplatz vid paradgatan Unter den Lindén, där nazisterna hade bokbål 1933. Där ligger Staatsoper, Sankta Hedvigskatedralen och Humboldtuniversitetet. Toalettbesök på den juridiska fakulteten. 
 
Stopp nr 2 Brandenburger Tor, detta ikoniska byggnadsverk, som är symbol för Berlin. Hamnade i ingenmansland när Berlinmuren byggdes.
 
Stopp nr 3 Berlinmuren (som fanns 1961-1989) vid East Side Gallery med målningar av konstnärer från hela världen. Mest berömd är kanske kyssen mellan östtyske ledaren Erich Hornecker och sovjetiske ledaren Leonid Brezhnev.
 
Stopp nr 4 Checkpoint Charlie, den vanligaste övergången mellan Öst-och Västberlin på tiden före murens fall. Är inte det gamla huset (där jag gått över några gånger före 1989). 
 
Kom tillbaka till båten lagom till lunch och insåg att vi haft röd ”signal” på dörren, vilket betyder ingen städning. Obäddade sängar är OK, precis som hemma, men nya handdukar ville vi ju ha (de ”gamla” låg på golvet), så det bad vi om. Lunchen bestod av: köttpaj, ankbröst och cheesecake i glas. Extra plus för desserten, fruktansvärt god. Fick bråttom ut igen på eftermiddagstur till Potsdam, en dryg timme bort. Potsdam är huvudstad i delstaten Brandenburg, har två hundra tusen invånare. För oss mest känd för att en av oss kom lite för nära en spårvagn förra gången där. Gjorde tre stopp i solskenet.
 
Alter Markt med fina byggnader som Nikolaikyrkan och museer.
 
Sanssouci slott och park, uppfört på 1740-talet som Fredrik den stores sommarresidens. Sanssouci är franska och betyder ”utan bekymmer”. Förutom byggnader, är det en stor park med statyer och fontäner.
 
Holländska kvarteren från slutet av 1700-talet, med holländska hus och caféer. Det har inte varit så mycket fri tid på resan, men nu hann vi med varsin cappuccino (€4,00) på café Cecilie.
 
Middag: smördegsinbakad lax, kalvkött med spätzle och rabarberpaj. Och vin i stora mängder denna sista måltid med gänget. Tog adjö av vår reseledare Suzi, som ska åka tidigare än oss andra i morgon bitti. Hon har varit mycket bra och ska nu vidare till södra Italien för att ta hand om en ny grupp på vandringsresa. 
 
Tidigt i säng för sista natten ombord. Idag smet jag bara från en toaavgift (heder åt Bengt-Åke som betalade).
 
Lördag 26 april, Berlin🇩🇪-Knivsta🇸🇪🇸🇪🇸🇪
Packade det mesta, åt en riklig frukost, packade färdigt, satte ut väskorna i korridoren och lämnade hytten klockan nio. Det var flera transfers för de olika sällskapen beroende på flygtider. Det har varit en stor grupp från Israel ombord, som åkte i egen utflyktsbuss. I en annan buss samsades vi med en större fransk grupp på utflykterna, med olika kanaler på whispersen. Idag satt vi i loungen tills klockan tio, då våra fyra kamrater som skulle till Köpenhamn (2xSkanör, 2xHalmstad) lämnade båten. Vi fyra som skulle till Arlanda (2xVästerås, 2xKnivsta) tre timmar senare, tog en promenad utefter stranden och sen upp i Tegel centrum och ner på en restaurang- och kafégata, fint dekorerad cappuccino €3,10. Många stånd med försäljning av sparris, vilka fina exemplar av denna tyska vårprimör. Tillbaka på båten gick jag på soldäck i ensamt majestät tills jag fick ihop mina steg. Detta inträffade precis när vår transfer till flygplatsen anlände. Tog en knapp timme till Berlin Brandenburg Airport Willy Brandt. 
 
Man var tvungen att checka in och dra ut bagagetaggar själv. Ny design, väldigt enkelt att sätta på, inget skulle dras av. Scannade in på bandet själva också. Undrar varför väskorna vägde mindre nu än när vi åkte ner till Prag. Det kompenseras mer än väl av vår ökade vikt. Åt asiatiskt på en food court (Tom Kha Gai-soppa till mej) och drack cappuccino (€5,60) på ett ”kafferosteri”. Var 25 minuter sena vid start, planet var helt fullt och ombordstigningen tog en evighet. Landade 11 minuter efter tid. Väskorna kom snällt på bandet. Avskedskramar till Anita och Annika från Västerås. Förbeställd taxi väntade på oss, snabbt hem.
 
Trots besväret med lågvatten, kollapsad bro och därmed bussresor och byte av båt, har detta varit en lyckad resa. Har sett mycket, ätit väldigt god mat (vilka efterrätter, har ätit upp rubb som stubb fast jag inte borde) och druckit för mycket vin i en grupp på bara åtta mycket trevliga personer, helt perfekt. Första resan vi gjorde med Escape travel, kan få förnyat förtroende (nästa resa med dom är redan bokad).

Måndag 5 maj 2025 Knivsta 🇸🇪-München 🇩🇪-Catania 🇮🇹-Lipari 🇮🇹
Lite förvirring när taxin skulle hämta oss. Vi fick leta upp den på annan plats i kvarteret, men vi kom iväg på utsatt tid (06.30). Hade checkat in hemma, skrev ut bagagetaggar i automat på Arlanda och skannade in väskorna på egen hand. Min vägde 14,2 kg. Ovanligt lång kö i säkerhetskontrollen. Det är 456 steg från vägg till vägg i F-piren. Åkte med Lufthansa i ett tämligen litet plan CRJ900, 2+2 platser på en rad. En del långa personer fick huka sej i gången och Bengt-Åke slog huvudet i hatthyllan. Flög över Knivsta och såg vårt hus, alltid kul. 
 
Kom fram lite sent till ett regnigt München. Och naturligtvis måste vi ut och åka buss in till terminalen. Gick till Cataniaplanet i kontrollerad marsch i Bengt-Åkes takt. Boardingen var startad, men vi hann med ett toalettbesök i lugn och ro. Större plan nu (A321), 3+3 platser på en rad. Våra väskor hann också byta plan. Vi var elva deltagare från Arlanda, som fick vänta nästan en timme i Catania på sju deltagare + reseledare Ulla, som kom försenade från Köpenhamn via Rom. Hann då med en macka och en cappuccino på ett fik. Blev förvånad över kaffepriset: en lagom varm cappuccino med ett fint mönstrat skum, serverad i en porslinskopp med fat på en flygplats för endast €2,70.
 
Buss, framförd av en ung tjej, till färjeläget i Milazzo på nordöstra Sicilien. Vi åkte genom ett otal tunnlar på en motorväg med skarvar. Trots att jag satt ”stilla” fick jag över två tusen steg på aktivitetsklockan. Det är bara att tacka och ta emot… Bärplansbåt till Eoliska ön Lipari (via ön Vulcano), där största orten också heter Lipari, tolv tusen invånare. Väskorna fraktades med bilar till hotell Filadelfia och vi gick. Ett gammaldags, familjedrivet hotell med gigantisk nyckel och filt i sängen (en till hela dubbelsängen). Fick order om att gå direkt till middan efter att ha lämnat väskan på rummet. Inget byte av kläder och sånt. Trerätters middag: Pasta med tomatsås med fisk i, svärdfisk med gröna bönor och så fruktsallad och rikligt med vitt vin till. Fisken var god, brukar normalt rata svärdfisk efter några hemska upplevelser av torra och sega varianter, får nog ompröva det. Tidigt isäng, orkade inte ens packa upp. Här ska vi bo fem nätter.
 
Tisdag 6 maj 2025 Lipari 🇮🇹
Nattens sömn var god. Duschade och slängde inte handdukarna på golvet som vi brukar, de miljöbovar som vi är (ont om vatten på ön). Frukost ute på terrassen. Tog en morgonpromenad och fotade gränder med blomsterprakt och tvätt, ett av mina favoritmotiv. Sen åkte gruppen buss utefter kusten och berget och såg ön uppifrån och smakade sött Marsalavin. Lagom varmt med långärmad top. Reseledare Ulla berättade om öarnas historia och alla erövrare som varit här och om alla fina växter vi såg. Åkte tillbaka till stan för att besöka det högt liggande kastellet. Det var trappor och backar att gå upp. Väl uppe gick vi på egen hand. Såg katedralen, en amfiteater och arkeologiska museet. ”Inte en kruka till, inte ens en skärva”, stönade Bengt-Åke efter ett tag. Gick nerför backen igen och bort mot den andra hamnen (inte den vi kom till igår), turisthamnen med mycket dagsturister. Såg ut ett café till eftermiddagens kaffe. Först tillbaka till hotellet och lunch: Pasta med fisksås (rester av gårdagens svärdfisk?), braxen (säkert annan art än hemma) med tomater, basilika och kapris och så glass och vin så mycket man ville. Tog sedan seden dit vi kommer med lite siesta (= sov ruset av oss) innan vi gick ut igen. Gick en ny väg till hamnen och vårt utsedda cappuccinoställe. Gott kaffe för €3,00. Promenerade till andra hamnen och en bit bortanför, innan vi var inne i en stor mataffär och kollade utbudet och köpte en flaska vatten. Är vana vid att det finns gratis vatten på rummet, men inte så här. Middag klockan sju: Grönsakssoppa (fullmatad med kikärter), tonfisk med picklad rödlök och råkost (Bengt-Åke saknar potatis här) och sorbet och ett antal glas vitt vin. Tidigt i säng.
 
Onsdag 7 maj 2025 Lipari-Salina-Lipari 🇮🇹
I morse efter frukost tog jag en egen promenad i närområdet. Trevligt att hälsa buongiorno till gubbarna jag mötte (i min ålder eller yngre). Gick i samlad trupp till turisthamnen där turbåtarna utgår från. Satt ute på taket på båten till Salina.  Mitt hår blev (om möjligt) ännu rufsigare än vanligt i vinden. Salina lever inte lika mycket på turister som Lipari. Viktiga exportvaror är kapris och vin (Malvasia). Kaprisen sägs vara den bästa i världen och man har en årlig kaprisfestival. Ön är mycket grön. Den är den enda av Eoliska öarna som har eget vatten. Den har drygt två tusen invånare och vi gick iland i största orten Santa Marina Salina. Vi såg oss omkring i byn och drack god cappuccino (€2,00) innan vi åkte på båtsightseeing runt ön. De två högsta vulkanerna är 962 och 860 m och har varit utdöda länge. Åt lunch i Lingua på restaurang Il Delfino: Pasta med tomatsås, fylld bläckfisk med lök och sorbet. Och vin så mycket vi ville. Allt var gott! Sen hade vi tre timmar att slå ihjäl där i solen. En del badade, men vi gick omkring och luktade på blommorna och drack en god cappuccino till (€2,50) innan båten gick tillbaka till Lipari. Fick en lektion i Italiens historia av Ulla ombord,  från fenicierna 3000 år BC via greker, etrusker, romare, normander och allt vad det nu var fram till Garibaldis enande av Italien 1861. Resten av historien till nutid blir en cliffhanger till nästa lektion. Bengt-Åke, som slarvat med insmorningen annat än näsan, blev illröd i övriga ansiktet och armarna, jag bara i nacken. Kvällens middag: Risotto med pancetta, två stekta korvar med stekt potatis och inget mer på tallriken (en näringsexpert hade fått tårar i ögonen, men potatis räknas som grönsak här) och till dessert Malvasiavin med kakor. Plus till risotton. Blev nog lite mycket vin, full ranson av både vitt och rött vin. Somnade tidigt, ovaggade.
 
Torsdag 8 maj 2025 Lipari-Vulcano-Lipari 🇮🇹
Efter frukost gick jag min boungiorno-promenad. Åkte privat båt (bara vår grupp ombord) till närbelägna ön Vulcano. De två i sällskapet som skulle gå upp på vulkanen hade åkt tidigare. Svaveldoften välkomnade oss, kom från vulkanen som lättar lite på trycket då och då. Har inte haft nåt utbrott sen slutet av 1800-talet. En del tog en sightseeing-buss runt på ön, men vi gick en långpromenad med Ulla. Såg svavelbadpölar, som sägs vara nyttiga att bada i, men som nu var stängda för att deras temperatur ökat för mycket. Kom förbi uppgången till vulkanen och jag gick några meter för fotografering. Det lyste rött och fler vandrare var inte tillåtna. Vilken tur/otur! Satte oss på en trevlig uteservering och tog en cappuccino (€2,00) och B-Å även en bit jordgubbspaj. Där blev vi sittande länge och njöt även av ett glas vitt vin resp en öl innan det var dags att ta båten hem igen. God lunch på hotellet: Pasta med tonfisksås, gott kryddade räkor med cikoriasallad och en semifreddo till dessert och vitt vin, malvasiavin (men inte det söta dessertvin vi fått tidigare). Tog lite siesta innan vi gick ut igen. Promenerade ner till hamnen och en cappuccino på vårt numera stamställe tillsammans med Sylvia. Till vår (min) lycka beställde hon en aperol spritz och när man tar en drink ställs en trevåningsbricka fram, full med godsaker. Hon bleknade av mängden, men jag offrade mej på ganska mycket (pizzabitar, salami, jordnötter, oliver mm). Tog ut pengar i en ”bankomat”. Första automaten ville inte kännas vid vårt ICA-kort och spottade raskt ut det, men i den andra lyckades vi. Kvällens middag på hotellet bestod av bönsoppa (vilket var lämpligt eftersom vi åt den just när nye påven presenterades på TV:n i hörnet), kött med potatismos och vitlök och chokladmousse. Rött vin serverades till, men efter ett glas beställde jag in vitt vin istället. Som alltid, tidigt i säng. 
 
Fredag 9 maj 2025 Lipari-Filicudi-Alicudi-Lipari 🇮🇹
Idag fick vi äta frukost inomhus för första gången; det hade regnat och var blött. Heldagsutflykt med båt till två av de minsta, bebodda öarna. Satt först uppe på däck, men blåsten där gjorde att vi strax räddade oss ner och satte oss inne. Allt fler kom ner efter hand. Första ön var Filicudi, som har 240 invånare. 1971 placerade italienska polisen 18 maffialedare där i väntan på rättegång. Då lämnade många av invånarna ön. Blev överraskad av hur många bilar där fanns. Det är ju lågsäsong och nästan inget var öppet. Definitivt inget kafé. Hotellet öppnar 29 maj. Gick en promenad och ”kollade in bensinstationen”… Åt lunch på båten, som gick så ”snällt” den kunde (att ligga vid kaj var helt omöjligt): Antipasti (ost, salami, skinka, soltorkade tomater och picklad fänkål [tror vi]) och sen pasta med god sås och vin därtill. Allt var jättegott! Sen satte båten fart till nästa ö, Alicudi med 120 invånare och inga bilar eller ens vägar. Transporter sker med åsnor och vi hälsade på en. Men där fanns, till vår överraskning, en bar och en god cappuccino (€2,50)! Besökare kommer nog mest hit till öarna för att vandra och klättra uppför vulkanerna. Sjögången idag var inte rolig, fy sjutton vad båten gungade. Det är tur jag vuxit ifrån min sjösjuka. På hemvägen tog båten upp regnblöta hurtbullar på olika ställen och var knökafull när vi kom tillbaka till Lipari. Vi tog en cappuccino på vårt stamställe och gick en umleitung till hotellet. Ikväll var den sista gemensamma middagen på resan (de två sista kvällarna är på egen hand). Vi samlades på terrassen i solen och skålade i prosecco för vår resa, innan det var dags för middag: Risotto med skaldjur, friterat fiskjox och nougatglass och alldeles för mycket vin. Efteråt gick Bengt-Åke och jag ut, ner till hamnen och upp igen. Frågade förgäves på tre barer om dom hade Irish coffee innan vi fick napp på den fjärde. Där satte vi oss som enda gäster, men vad vi fick är höljt i dunkel. Det var nåt kallt i cocktailglas som inte smakade vare sej kaffe eller whiskey (€6). Men gott var det!
 
Lördag 10 maj 2025 Lipari-Panarea-Stromboli 🇮🇹
Ihoppackning av pinalera. Resväskorna har legat öppna på extrasängen, så mycket har inte varit uppe ur väskorna. Förkastligt kanske ur vägglöss/loppor-synpunkt, men bekvämt. Hoppas att de hemska kliande betten jag har på vänsterhanden är från myggor och inget annat. Jag har i alla fall sett myggor och Bengt-Åke har hört dom ina (för att använda en korsordsterm). Ställde ner väskorna i receptionen för ”automatisk” transport till hamnen, checkade ut och begav oss så småningom ner till hamnen och stamstället där för fjärde och sista gången och elvakaffe. Behöver nästan bara visa oss, så vet dom. 
 
Båt till sjätte ön Panarea, som är den till ytan minsta av de bebodda öarna, har 280 åretruntboende invånare och mängder av jetsetturister (och så vi). Fick lunch direkt på Trattoria da Francesco: Pasta med pesto, fiskspett (utan spett), vin och kaffe. Gott! Gick omkring i byn; fanns många exklusiva boutiquer  i ”centrum” ovanför hamnen. Hamnade på en parkbänk med ”främmande” svenskar, som var på rundresa med Rolfs Flyg och Buss. 
 
Båt till Stromboli, ön med aktiv vulkan, som har utbrott stup i kvarten. Senaste stora utbrottet var 2019. Fem hundra invånare som mest livnär sej på turismen. Väskorna fick åka liten lastbil och vi fick gå utmed havet i 20 minuter till La Sirenetta Park hotel. Många små byggnader med trappor mellan. Vacker trädgård och havsutsikt. Hade drygt två timmar på oss innan kvällskryssningen med vulkanutsikt skulle starta. Bengt-Åke och jag gick direkt ut. Jag frågade i receptionen efter bästa vägen till kyrkan på höjden. Inte så mycket för kyrkans skull, utan för att Ingrid Bergmans ”kärleksnäste” med Roberto Rossellini ligger i närheten. Vilken skandal det blev, båda var ju gifta (men inte med varann)! En massa trappor och backar senare fann vi stället och fotade plaketten och huset med och utan oss själva. Passerade kyrkan (utan att gå in) och gick ner mot hamnen. Aktade oss för golfbilarna och de trehjuliga ekipagen. Satte oss vid en bar/pizzeria och delade på en pizza och drack öl resp cappuccino (€3,50), trots fel tidpunkt på dan (enligt vissa). 
 
Trängdes på båten med tyskar och Rolfs-svenskarna, alla med kamerorna riktade mot vulkantoppen. Kändes i armarna efter ett tag. Fyra utbrott såg vi och skrek ååååhh. Fullmånen gjorde det hela än mer spektakulärt. På sluttningen såg vi pannlamporna från de vandrare (två i vår grupp) som varit uppe 400 m och var på väg ner igen. Såg ut som ett ringlande pärlband. De 20 minuterna hem från hamnen gick vi med mobilens ficklampa på (fanns ingen vägbelysning). På muren utanför hotellet dukade reseledare Ulla upp vin och chips, trevligt. 
 
Lite besviken var jag allt på vulkanen. Från förra gångens jag var på Stromboli (vandringsresa i Kalabrien på fastlandet), var minnet att det var större och mer frekventa eldslågor. 
 
Söndag 11 maj 2025 Stromboli-Catania (Sicilien)🇮🇹
Aktivitetsklockan bedömde att jag sovit dåligt (”ej återställande sömn”), men själv tyckte jag att jag sovit väldigt gott. Troligen på grund av ytterst begränsat vinintag i går kväll, åtminstone jämfört med de andra kvällarna på resan. Frukost kvart över sex. Har aldrig sett så mycket bakverk på en frukostbuffé i hela mitt liv. Fanns annat nyttigare också. Väskorna stod och väntade på oss på kajen efter vår rush från hotellet. Mycket folk som skulle med bärplansbåten i linjetrafik. Satt bekvämt inne som i flygstolar. Båten stannade på fyra ställen på sin väg till Milazzo på Sicilien. 
 
Vid hamnen i Milazzo väntade rolig hattförsäljare och vår buss på oss. Åkte skumpig motorväg (skarvarna gav nästa fyra tusen steg) till Etnas sydsluttning och vingården La Sciarelle. Blev guidade genom vinfälten av en ung man, den sjätte generationen på denna familjeägda gård. Smakade ett vitt och ett rött vin enligt konstens alla regler. Fick en plocklunch till vinet, mycket gott. Mängden vin var dock icke alls i paritet med tidigare måltider i veckan, men kvalitén var såklart bättre.
 
På bussresan berättade Ulla om Italiens nutidshistoria och geografi. Eftersom hon sagt att vi skulle få ett frågeformulär efteråt och att vi kunde vinna presentkort, lyssnade jag extremt noga. Så nu kan jag ”allt” om Italien, men det hade jag ingen nytta av. Det var helt random allmänna frågor med tre svarsalternativ, typ ”Vad heter huvudstaden i Schweiz?”, ”Vem var Fantomen gift med?”. Med gemensam kunskap och väldigt bra gissande, lyckades Bengt-Åke och jag vinna förstapris (38 av 40 rätt): 1000 kr rabatt på nästa resa med Jörns. Nu fick dom oss i sina klor…, 
 
Checkade in på hotell Centrum, centralt i den gamla stadskärnan (600 meter från katedralen) i Catania, med drygt 300000 invånare. Gruppen träffades i receptionen efter en timme för en avskedsfest hos Ulla, som fått en stor lägenhet intill med en häftig, stor terrass helt inklädd i grönt (vinrankor?, kollade inte så noga). Vi fick ihop stolar så alla 19 kunde sitta i en ring och dricka vin och äta småtilltugg. Ulla hade dåligt samvete för att hon inte berättat om maffian, så vi fick en sista ”föreläsning”!
 
Gick samlat till katedralen och det stora torget där, Piazza del Duomo. Där avvek vi från gruppen och satte oss på vårt kafé från 2022 och tittade på kyrkan (invändigt efter kaffet), andra vackra barockbyggnader och elefantskulpturen mitt på torget. Den utdöda dvärgelefanten är symbol för Catania efter en legend om att den skyddade staden mot farliga djur och kanske Etna också. Cappuccinon kostade bara €2,00, samma pris som förra gången (enligt dagbok)!
 
När vi gick mot hotellet igen en annan väg, irrade vi lite och blev konfunderade när vi mötte en i gruppen, som också var på väg till hotellet, men gick åt motsatt håll… 
 
Vilade oss i form inför kvällens middag på tu man hand. Blev kidnappade in på en tämligen öde restaurang. Kalvschnitzel till B-Å och Spagetti Carbonara till mej (med hela skålen parmesan framsatt, tog tills jag skämdes). Pastaätandet fick därmed ett storstilat, gott avslut. Nu blir det som vanligt igen, aldrig pasta (men rysligt gott var det!). Avslutade med varsin cappuccino (€2,50, billigt det också) på ett fint jättekafé på gågatan. Massor med folk ute denna söndagkväll. Hittade lätt tillbaka till hotellet och den sköna sängen.
 
Måndag 12 maj 2025 Catania🇮🇹-Zürich🇨🇭-Knivsta🇸🇪🇸🇪🇸🇪
Tiramisu och pannacotta till frukost (bland annat). Packade ihop för sista gången på denna resan. Fanns ingen hiss till plan 1, där vi bodde, så vi bad mannen i receptionen att bära ner våra väskor (branta trappor). Bussen skulle hämta oss Arlandaåkare halv tre, så vi gick ut på stan vid halv elva för att fördriva tiden. Husen är gamla och charmiga, många är dock i behov av upprustning. Unesco kanske inte tillåter så mycket nytt. Mycket graffiti på sina ställen. Drack elvakaffe på stamstället. Catania har en underjordisk flod (begravd vid ett vulkanutbrott), syns bara på två ställen. Det ena vid en fontän, den kollade vi in. Gick på fiskmarknaden, där även annat såldes. Fanns många matställen där som såg trevliga ut, men fisklukten gjorde mej avogt inställd. Satte oss på en restaurang ute på ett torg en bit ifrån och delade på en pizza och jag åt en tomat-lök-ostsallad också, gott. På hotellet kramade vi Ulla ajö. Hon har varit en fantastisk bra reseledare, mån om alla, en riktig hönsmamma. Talade italienska. Var flygvärdinna på SAS i ett tidigare liv. Äldre än oss till och med.
 
Kort transfer till flygplatsen i Catania. Fick vänta länge innan vår incheckning började. Kön till säkerhetskontrollen var väldigt lång, men gick fort framåt. Cappuccino (€3,70) resp en öl i en servering. Vårt plan kom in lite sent till gaten, så vi blev försenade vid start. Till vår förvåning fick vi en stor, god dubbelmacka och dricka ombord. Kom till Zürich i ösregn och naturligtvis skulle vi ut och ta buss in till terminalen. Hade gott om tid för planbyte. Ombord på nya planet gick vi förbi riksbankschefen i kavajklass, läsandes hemliga(?) papper. Ingen gratisförplägnad. Landade en halvtimme sent på nytt dygn, långt ute på F-piren. Fick vänta på bagaget och på den förbeställda taxin. En trevlig vecka med trevliga ”kamrater”, men ändå skönt att komma hem igen.

Måndag 16 juni 2025 Knivsta 🇸🇪-Frankfurt 🇩🇪-Barcelona🇪🇸
Tidig uppgång (02.40) och taxi (04.00) till Arlanda där incheckning och säkerhetskontroll gick väldigt snabbt. Lufthansaflyget till Frankfurt kom iväg en kvart sent, men landade ändå före tidtabell. Den skojfriske kaptenen ”skällde” på oss för att vi ville flyga så tidigt (06.05) att han måste gå upp mitt i natten, men nu hade han fått kaffe, så kanske kunde han hålla sej vaken, annars var hans co-pilot yngre och alertare… Ombord fick vi god frukost (yoghurt, ost, skinka, prickigkorv). I Frankfurt låg loungen finurligt nog mellan gate A34 där vi landade och A13 där nästa plan skulle gå ifrån. Så där njöt vi av en cappuccino och lite vin med ost och nötter. För enkelhets skull har vi plats 4A och 4C genomgående på båda planen på både ut- och hemresa. På planet till Barcelona blev det en andra frukost med chiapudding med grekisk yoghurt (jag åt två) och ostar och korvar med vitt vin, gott. I avsaknad av Aperol spritz (som dom gjorde stor reklam för i ”Onboard delights”) fick det bli fransk vodka med cola zero. Blev två nya teskedar (ny design) till samlingen därhemma.
 
I Barcelona kom väskorna så snällt på bandet, lätta att upptäcka med sin ovanliga, mintgröna färg. Det var en lång välordnad kö till flygbussen. Vi kom med första bussen som sista passagerare, så vi blev utan sittplats, men en yngling var artig och erbjöd en gammal grånad kvinna sin plats. Ja, även Bengt-Åke kunde fått sitta, men han ville väl visa sej ung och alert och stod upp hela vägen. Gick av vid Universitetet. Jag hade sett ut vägen till hotellet (4 minuter) på kartan redan hemma, men i verkligheten är det inte alltid lika enkelt. Vilket håll? Hittade dock snart Acta Splendid. Kunde checka in och bli av med väskorna, men rummet var inte klart förrän klockan tre. Så vi fördrev de nära två timmarna på ett kafé, cappuccino €3,10, och sen i en fåtölj på hotellet. Några fysiska kartor hade dom inte, men väl broschyrer med lättklädda, välutrustade karlar. Rev ut mittenuppslagets karta med gayklubbar och mer normala sevärdheter utsatta. 
 
Kartan fungerade bra, när vi sen gick ut i hettan på jakt efter Gaudíhus och hans ofärdiga kyrka Sagrada Familia. Där hade det hänt en hel del med byggnationen sen vi såg kyrkan senast för några år sen. Det är nog en 15-20 år sen vi var inne på guidad tur där, men nu nöjde vi oss med att sätta oss med öl resp cola zero på fiket intill och titta på den häftiga skapelsen. Kyrkan började byggas på 1880-talet och senaste tidsplanen sattes 2010 till att den skulle vara klar 2026 då det är 100 år sen den ursprungliga arkitekten Antoni Gaudí dog (överkörd av en spårvagn i Barcelona). Men det kommer den inte att vara. Nu är det dock inte längre pengarna som saknas utan byggnader intill som är i vägen. Fick, ovanligt nog, sällskap vid vårt lilla fikabord av ett trevligt engelskt par, som just varit inne i kyrkan.
 
Fortsatte ner mot Gamla stan, där kartan var värdelös och den självutnämnda guiden (jag) likaså. Efter att ha svängt in på de vackraste gränderna (med utsmyckningar och tvätt) ett tag hade jag ingen aning om var vi var. Egentligen var vi på väg mot Ramblan (ficktjuvarnas arbetsplats), men med en något gnällig (och kissnödig) make, tog jag upp mobilen och hittade galant direkt tillbaka till hotellet istället.
 
Som ”alltid” var det pizza och vin kvällen före en kryssningsstart. Blev en italiensk restaurang i grannkvarteret med mycket på menyn inklusive en stor skock pizzor och ändå blev det en vanlig capricciosa. Den var god och vinet var lättdrucket. Trevligt!
 
Tidigt i säng. Det tar på krafterna att gå upp före klockan tre på morgonen. Och att gå så långt som idag; slog dagsrekordet i antal steg för 2025.

Tisdag 17 juni 2025 Barcelona🇪🇸-ut på Medelhavet
I morse kollade jag på nätet var vår båt Nautica befann sej, som tur var. Det visade sej att den inte alls låg där rederiet meddelat oss utan närmare centrala Barcelona. Så då tog vi en promenad till hamnen och kollade in båten fysiskt. Lite skillnad att göra morgonpromenaden på Ramblan i Barcelona istället för på Gredelbyleden i Knivsta. Hade bestämt att dricka förmiddagskaffet klockan halv elva på det kafé som då låg närmast. Misstänker Bengt-Åke för att manipulera tiden (genom att stanna och filma t ex), för precis halv elva var vi utanför ett Starbucks. Han gillar ju dom ställena (och i Barcelona kryllade det av dom), medan jag säjer att det är ett nederlag att fika där. Men OK, kaffet är bra (cappuccino €3,90). B-Å tog en varm ostmacka också; vi hade ju råkat (?) beställa hotellrummet utan frukost. 
 
Packade ner det lilla som varit uppe ur resväskorna och checkade ut från hotellet. Det såg inte mycket ut för världen utifrån, men rummet var fint och fräscht. Duschen var perfekt och lättmanövrerad. Läget var också perfekt. Vi gick några minuter till en ”taxihållplats” och tog en taxi till hamnen (€15 inkl dricks). Kö till säkerhetskontrollen, men sen gick incheckningen på båten snabbt. Direkt upp på lunch i Terrace café där man nu får ta buffén på egen hand, nyss infört på rederiet Oceania, till förskräckelse för folk (rädda för norovirus mm) i Facebook-gruppen. Lite nyhetens behag blev det med champagne, vitt vin och portvin och tre efterrätter (nackdelen med att ta själv, annars hade jag inte kunnat med). Hytten var inte klar och jag gick runt på däck på fitness track, medan Bengt-Åke ägnade sej åt sudoku på plattan, men sov nog mest i sin bekväma fåtölj, åtminstone när jag var inne och tittade till honom.
 
Vid piren där Nautica skulle ha legat, fanns fyra mycket större fartyg, med totalt sådär 16000 passagerare. Nautica tar 670. Vår lilla hytt ligger längst ner, däck tre (hytt 3027), men är i alla fall utrustat med ett litet runt fönster.
 
Efter att ha packat upp, fått info av vår filippinske hyttsteward Dolfin och druckit en macchiato (ingen cappuccino för mej, för att minska mjölkmängden) gick vi av båten igen ut i Barcelona (den skulle inte gå förrän klockan nio). Strosade i hamnkvarteren och hamnade på ett stort köpcentrum på en ö. Blev ingen shopping men väl ett ”barbesök” (öl resp Pepsi) innan vi gick ombord igen.
 
Tidig middag vid ett bord för två (”honey moon table”). Efter att vi sagt ”No bread, no butter” till två kypare, bröt vi ut i fnitteranfall när en tredje försökte pracka på oss det. Lokala musslor, siciliansk sallad, pancettalindad kalkonentrecote och ostbricka. Vitt vin och portvin. Sen blev det tidigt tillbakadragande. Alltid lika spännande att se hur det är bäddat, när vi bett om separata påslakan i dubbelsängen, denna skandinaviska företeelse. Här var en ny variant, så vi fick bädda om lite. 

Onsdag 18 juni 2025 Castellón 🇪🇸
I morse anlände vi till den första av nio hamnar på resan, tre i vardera Spanien, Frankrike och Italien innan vi anländer till slutdestinationen Monaco. Castellón är en ny bekantskap för oss. Ligger norr om Valencia och har 180000 invånare. Hamnen är fem km från centrum. Det är ytterst få kryssningsfartyg som lägger till här. Ett nästa vecka och sen inget förrän i september.
 
Vi fick gå upp tidigt för organiserad utflykt: ”The fortified seaport of Peñíscola”. Tog en timme med buss tills vi anlände till målet Peñíscola med 8500 invånare. Slottet högt upp i byn byggdes ursprungligen år 1294-1307. Det var rena gympapasset att ta sej uppför backarna och trapporna till slottet. Var fin utsikt däruppifrån över landskapet och badstränderna. Byn lever nästan helt på de många turisterna och var mycket turistiskt med hantverkare, små affärer och matställen. 
 
Väl på båten igen, blev det nästan språngmarsch upp till bufférestaurangen, som bara skulle vara öppen en kvart till, men dom la på ytterligare en kvart. Ingen alkohol och bara en efterrätt till skillnad från igår. Huvudrätten var desto större med mycket skaldjur, sallader och ost. Bengt-Åke tog Svenska köttbullar, kryddade med timjan. 
 
Tog shuttlebussen in till centrala Castellón. Det var siestatid och stillsamt i stan. Gick omkring och tittade på vackra hus innan vi satte oss på Plaza mayor framför kyrkan och det blomstersmyckade rådhuset och drack cappuccino med kanel (€3,90).
 
Efter en aperitif i Horizon, baren högst upp däck 10, åt vi middag i Grand dining room. Framför oss i kön in dit, stod en man i shorts. Detta kommer inte att sluta väl, tänkte jag. Visserligen är det ganska avslappnad klädsel ombord, men det finns en gräns och en klädkod: ”country club casual”, vad det nu innebär, men inte shorts i alla fall. Mycket riktigt blev han diskret tillsagd och fick lomma ut (han återkom sen mer passande klädd). Middagens plus får fisken, sea bass (havsabborre). Drack ett halvt glas vin, det var hela mitt alkoholintag på hela dan. En rekyl från gårdagen kanske, medan Bengt-Åke gick på i ullstrumporna och köpte till ett spritpaket. Så efter middan blev det fin konjak till kaffet.
 
Tog en ”romantisk” promenad uppe på däck innan vi bäddade om sängen och somnade tidigt.
 
Torsdag 19 juni 2025 Ibiza🇪🇸
 Frukost i stora matsalen tar en evighet eftersom man beställer och blir serverad vid bordet, men idag hade vi tid. Båten skulle inte lägga till på ön Ibiza förrän vid lunchtid. Blev signaturomeletten Keto gjord på äggvitor med bara nyttigheter i (lite kolhydrater): lax, champinjoner, avokado, tomater, mozzarella, pancetta med grillad tomat, bacon och champinjoner vid sidan av. Gott! Sen gick jag på däck i sällskap av många andra och alla gick åt samma håll, ungefär lika fort. En stund av lycka där. Lyssnade på Future cruise consultants dragning, i hopp om att vinna $250, men det bidde inte vi. Hon är numera Bengt-Åkes kompis, för hos henne har han bokat en gratiskryssning. Nu har vi kommit så långt i hierarkin, att vi blivit Platina-medlemmar och då ingår en kryssning på max 14 dagar. Blev Valetta till Barcelona (med umleitung) nästa år.
 
Vi gjorde ingen organiserad utflykt idag. Åt en asketisk lunch i Waves grill på däck, en Texan burger utan bröd och utan pommes och drack bara vatten (jag alltså). Tog shuttlebussen in till centrum av Ibiza stad, 4 km bort. Detta är ett hett ungdomsställe, men ganska stillsamt på dagtid. Fullt med barer och restauranger. 50000 invånare. Vi gick upp till stadsmuren och in genom porten till Gamla stan med fina hus. Drack inte kaffe, utan tog sista bussen tillbaka före bussförarnas sena siestaperiod och tog kaffet på båten.
 
Bengt-Åke lyckades i morse med konststycket att boka bord för två på de två specialrestaurangerna, 3 kvällar dessutom. Hemifrån var det inte görligt; fanns inga två-bord då (men väl shared table). Började med Polo grill redan ikväll. Blev fyra rätter fast vi bestämt oss för tre innan, för mej: sniglar i vansinnigt god sås (fick be om sked, så jag fick upp allt), BLT-sallad, surf&turf (hummer och filé mignon) och apple crumble pie med vaniljglass. Plus att jag förbarmade mej över ett par bitar entrecote som en olycklig B-Å fått för mycket av. Ett glas vitt vin och ett glas rött vin, det var dagens alkoholhaltiga drycker.
 
Kollade in de få som dansade på danspartyt på däck, innan vi drog oss tillbaka tidigt som vanligt.

Fredag 20 juni 2025 Mahón, Menorca🇪🇸
Tidig uppgång och tidig frukost med bland annat jordgubbar. Det är ju midsommarafton idag, men det är knappt nån annan på båten, som vet det. Än har vi inte träffat på några svenskar.
 
Var på bussutflykten ”Highlights of Menorca”. Ön har 70000 invånare, men 150000 under turistsäsong. Huvudstaden Mahón har 30000. Stan heter Maó på katalanska, det andra officiella språket här (det stod Maó på vägskyltarna). Den kvinnliga guiden pratade hela tiden med sin sensuella röst (passande för andra uppdrag). 
Vi gjorde tre stopp:
Fornells, en fiskeby i en stor bukt, grundat på 1600-talet runt ett vakttorn och senare ett slott, som fransmän, engelsmän och till sist spanjorer kämpade om (numera förstört). Söta, vita hus och många båtar i hamnen (hummerfiske).
Monte toro, högsta punkten på ön, 358 m med en fin utsikt. Där finns ett kloster, en kyrka och en hög staty av Jesus (à la Rio och Lissabon).
Binibeca, en arkitektritad by (1960-talet) med bara vitkalkade hus med vita tak och trånga gränder som vi trängdes i. Antalet besökare är nu uppe i en miljon per år, efter ”reklam” på sociala medier. De som bor där protesterar mot närgångna turister, som pratar högljutt, invaderar hem och sätter sej på privata balkonger. Restriktioner har införts, inga turister på morgnar och kvällar. 
 
Gick direkt upp till lunchbuffén och försåg oss, innan vi gick ut i Mahón. Båten låg mitt i smeten på nedre ”våningen” av stan. Det fanns en ny hiss, så man inte behövde gå alla trappor upp till övre våningen. Strosade omkring ett tag, innan vi satte oss ute på ett café och drack en mycket god cappuccino (€3,00). Tog trapporna tillbaka ner till båten, tämligen varma och trötta, så vi vilade oss i form igen.
 
Idag var vi bjudna på kaptenens cocktailparty, men det struntade vi i. Då är det gratis bar på andra ställen också, så snåla jag beställde en Negroni (annars kör jag alkoholfritt före maten). När vi väl satt där, kom plötsligt kaptenen fram till oss och sa några välkomnande ord. Han är italienare och vi har åkt med honom tidigare, kanske förra gången på Nautica år 2022. Middag i bufférestaurangen. Åt grillade lammkotletter, räkor och hummerstjärtar. Blev av misstag två av de sistnämnda, fastän jag bara beställt en. Och två efterrätter (inget misstag).
 
Efter middan var vi och botaniserade i ena affären. Vi har en massa ”monopolpengar”, som fryser inne om vi inte använder dom, $374. Det brukar bli Lacoste-tröjor till Bengt-Åke, men nu såg jag ett par lagom slafsiga linnebyxor, som jag kan tänka mej. Vi får se.
 
Lördag 21 juni 2025 Sète, Frankrike🇫🇷
 Idag fick vi byta språk i hjärnan, från spanska till franska. Trots att jag tragglat franska mycket mer än spanska, är kunskaperna nästan lika fördolda. Sète, som kallas ”Frankrikes Venedig”, ligger långt söderut i landet och har 45000 invånare. Vi körde bil hit i början av 90-talet med barnen. Bodde en vecka på en semesteranläggning vid havet. För 20 år sen bodde Bengt-Åke och jag på hotell en natt här, också på en bilresa. 
 
Båten låg mitt i smeten här också, med kajen utefter en gata med lägenheter på andra sidan gatan. En kort promenad, så var man vid kanalen och mitt i centrum. En mycket trevlig gammal stad med många gågator med massor av affärer och serveringar. Och en stor saluhall med frukt, fisk och skaldjur och kött. I vattnet i bukten utanför stan finns mängder med ostronodlingar och folk satt i saluhallen och åt ostron och drack vin redan klockan tio på förmiddan. Vi nöjde oss med varsin cappuccino på en uteservering (€3,80). 
 
Vår bussutflykt idag, gick på eftermiddan, så vi en mycket tidig lunch i Waves grill på däck, en matig macka med sallad (och Blue cheese dressing) till mej. 
 
Besökte först Valmagne abbey, ett kloster grundat 1138, som hade 300 munkar som mest. Munkarna försvann 1790 efter en massa elände (inkl franska revolutionen). Sen 1838 har samma familj ägt stället, som nu är en vingård (redan munkarna odlade vin) med många byggnader. Klosterkyrkan används för att lagra vin i gigantiska tunnor och till kulturella evenemang. Stod inte i utflyktsprogrammet att det skulle bli vinprovning, men det blev det. Smakade ett vitt, ett rosé och ett rött vin i minimala mängder, som en större fingerborg. 
Sen for vi vidare till orten Pézenas med 8000 invånare och en mängd historiska monument och byggnader. Författaren Molière verkade där ett tag. Strosade först med guiden och sen på egen hand i gränderna i Gamla stan med mängder av vackra, gamla hus. Resans varmaste dag (34 grader) och Bengt-Åke behövde en stor öl och jag tog en…cappuccino (€3,80). 
 
Kaptenen hade bjudit in på cocktailparty igen ikväll, nu för dom som åkt med rederiet förut. Eftersom vi nu blivit platinamedlemmar, skulle vi få ”medalj” i belöning på scenen inför alla andra under partyt och dessutom få träffa kaptenen i förväg. Jag såg det inte som en belöning, utan snarare som en bestraffning. Bengt-Åke tyckte det skulle bli kul, (exhibitionist!). Igår kom vi, till min glädje, på att vi inte skulle hinna i tid på partyt eftersom eftermiddagens utflykt skulle sluta precis när partyt började. Så vi meddelade det igår och fick medaljen direkt. Puh! 
 
Ikväll åt vi middag lite senare än vanligt, för att vi skulle orka hålla oss vakna till kvällens show klockan halv tio. Middag i stora matsalen med plus för den goda fisken, ”black cod” (den missförstådda fisken som varken är svart eller en torsk). Sen lyssnade vi på den något åldrade ståupparen Tom Drake, från New Jersey (det upprepade han hela tiden). Han berättade om vad som hänt honom på andra kryssningsfartyg och skämtade om olika nationaliteter inkl svenskar. Jag förstod nog kanske drygt hälften…
 
Söndag 22 juni 2025 Saint-Raphaël, Frankrike🇫🇷
 Idag var en dag utan organiserad utflykt, det är skönt med såna ibland. Båten låg för ankar utanför Saint-Raphaël på Franska rivieran (Côte d’Azur, som det heter på franska). Orten, som har 36000 invånare, ligger några mil väster om Cannes. Tog tenderbåt in, en kort sträcka och vi kom in väldigt centralt. En ny trevlig bekantskap för oss. Hade en alldeles nybyggd strandpromenad med sandstranden (med massor av folk en söndag) på ena sidan och restaurangerna/affärerna på andra sidan gatan intill. Här ligger orterna som på ett pärlband. Efter att ha gått ett tag, hamnade vi i grannorten Frejus som är äldre och större (59000). Båda orterna hade stora pariserhjul. I Saint-Raphaël var vi inne i kyrkan och tittade diskret, högmässa på gång. Drack cappuccino på det gamla hotell Excelsiors uteservering, resans hittills dyraste €5,50. Satt och iakttog kindpusseriet, det var ett himla pussande när folk hälsade på varandra, precis alla! Upptäckte stora statyer i ”plast” av den franska pop-artskulptören Richard Orlinski runt om i stan. Googlade sen att det var en utställning som öppnades för två dagar sen, med sju verk. Vi råkade komma förbi sex, missade bara en röd krokodil.
 
Tog tendern tillbaka och åt buffélunch. Gick nästan en timme runt på däck. Började ensam men sen dök det upp två till, varav den ena sprang som ett jehu. Tur inte Bengt-Åke var med för han var klädd precis som dom som jobbar på pooldäck ett däck ner: ljusblå pikétröja och mellanblå shorts, fast det skiljer väl 50 år så det är nog bara nån synsvag som kan ta fel.
 
En gång per kryssning går vi på afternoon tea, och det var idag. Det allomstädes earl grey byts då ut mot darjeeling. Vi tog båda en bit päronkaka, inget mer trots att en hel vagn med godsaker parkerades framför ögonen på oss.
 
Ikväll var det fransk buffé, väldigt gott. Särskilt salmon tartar och beef tartar (båda med varning från amerikanska myndigheter för rå mat) och ostarna (som krävde portvin). När jag satt där och mumsade i godan ro, kom en för mej okänd amerikanska fram och berömde min ”lovely shirt”.  I hastigheten kom jag inte på hur man säjer ”den gamla trasan” på engelska, så jag tackade bara.

Måndag 23 juni 2025 Bastia, Korsika🇫🇷
Bastia är en ny bekantskap för oss (jag har landat där med flyg två gånger, men inte besökt stan). Åkte på tidig bussutflykt ”Erbalunga and Bastia”, med den ende kinesiske guiden på ön. Hela Korsika har 355000 invånare, de flesta bor utmed kusterna. Ön är bergig med många toppar på över 2000 m. Bastia  har 47000 invånare och huvudstaden Ajaccio 75000. Guiden kom från en liten by i Kina med 400000 invånare… Erbalunga är en gammal fiskeby norrut på Cap Corsica med ett vakttorn. Nu är snart kvoten fylld med byar med pittoreska, något skamfilade hus med lila bougainvillea och röda och rosa nerium framför. Fick lite guidning innan det var fri tid. Hann fotografera/filma lite fler väderbitna stenhus med fönsterluckor, innan vi satte oss på ett kafé (cappuccino €3,00). Buss tillbaka till Bastia och citadellet. Var inne i tre kyrkor där. Guiden var väldigt pratsam men talade så tyst i kyrkorna att jag slutade försöka höra efter ett tag, men det var väldigt skönt att sitta och vila på svala kyrkbänkar. Stan har tre hamnar: Gamla hamnen med lite fritidsbåtar och fiskebåtar och en massa kaféer runt omkring, den kommersiella hamnen där vår båt och alla färjorna låg och en marina med lyxjakter. 
 
Var tillbaka på båten för lunch med lite ditt och datt på buffén inkl två efterrätter och ett glas vitt vin. Gick runt på däck, helt ensam i värmen, tills jag nådde dagens stegmål. Sen gick vi ut, jag hade upptäckt fler statyer av Orlinski här, bland annat såg jag en på långt håll när vi var i Gamla hamnen tidigare. Så nu måste vi gå dit. En röd King kong, fem meter hög. Fanns en blå staty av ett kattdjur nära båten och så såg vi två vita utanför stan på bussresan. En produktiv konstnär. Drack öl resp cola zero vid Gamla hamnen, det var alldeles för varmt för kaffe (cappuccino kostade €3,50 såg jag). Tog kaffet inomhus på båten sen. 
 
Som alltid, en drink före middan. När vi kom in i baren, spelade orkestern Volare och jag blev rädd att Bengt-Åke skulle börja sjunga med (om man uttrycker det fint). Den italienska texten har han lärt sej på en källarkrog i Sorrento. Fick inga chips till drinken (som vi brukar), bara nötter och små pretzels, så Bengt-Åke klagade och fick kyparen att ila ner fem däck till baren där för att hämta chips. Middan intogs i den italienska specialrestaurangen Toscana. Allt får guldstjärna: Parmesanost, bläckfiskcarpaccio, sallad med rostade grönsaker, Filé Mignon med gorgonzolacrust och rostad persika på mandelbotten med sabayonnesås. Så mätt jag blev och vinet gjorde det inte bättre. Men vi åt inget bröd i alla fall, det är väldigt spejsat där, och därmed fick vi inte heller välja av det stora utbudet av olivolja och vinäger att doppa det i.
 
Efter middan var vi och shoppade för monopolpengarna. Fanns inte en enda Lacostetröja i rätt storlek för en välväxt karl, så jag blev ägare till en liten gul handväska till det facila priset av $191! Många pengar kvar ändå, så vi får gå in där igen nån annan kväll; affären har bara öppet när båten är ute till havs. Hade tänkt gå på kvällens show, men vi orkade inte. Det var den amerikanske rolighetsministern igen, kombinerat med ett par där han spelar fiol och hon dansar flamenco. Dom såg vi förra året på en annan båt. Så vi överlever.
 
Tisdag  24 juni 2025 Civitavecchia (”Rom”), Italien🇮🇹
 
I morse programmerade vi om hjärnan till italienska, det lilla som finns där mer än pasta- och pizzasorter (en årskurs på vuxengymnasiet i forntiden). Civitavecchia är Roms hamnstad; Rom ligger en timme bort. Stan har 53000 invånare. De flesta på båten åkte tidigt på utflykt till Rom. Fanns 14 olika varianter att välja mellan. Vi stannade kvar och hade båten nästan för oss själva. Vi har startat/slutat många kryssningar här. Vi har mest bott på hotell i Rom och tagit tåget hit, bara en gång har vi bott på hotell här. Båten låg långt ut på den jättelånga piren. Det gick shuttlebussar in till stan, men det stod ingen inne, så vi gick. Hur svårt kan det vara, tänkte vi, men det var det. Tog oss 45 minuter i sakta mak innan vi var inne i Civitavecchia. Gick först på den för oss nya strandpromenaden och insåg att vårt lilla hotell (Miramare) inte fanns länge (eller låg det längre ut än vi minns?). Drack elvakaffe med havsutsikt (cappuccino €2,50) innan vi gick in i Gamla stan. Stor saluhall med kött och fisk, och frukt, blommor och kläder utomhus. Var inne i kyrkan och satte oss i en kyrkbänk, inte för att vi plötsligt blivit religiösa, men det är svalkande. Landskrona har (hade?) en staty i form av en penna som markerar Europas mittpunkt. Här hade dom 10 pennor i olika färger i sin staty. Och dessutom en gås bredvid. Städerna är dock inte vänorter… Eftersom vi inte riktigt visste vart shuttlebussen gick, tog vi en promenad hem också. Lite mer än halvvägs låg en MSC-båt, så där snodde vi lite vatten ämnat för dess passagerare. Den plus en Aida-båt här är de enda kryssningsbåtar vi sett sen Barcelona.
 
Lunch i bufferestaurangen. Jag tar alltid smårätter, medan Bengt-Åke vill ha ”riktig” mat, idag kalvgryta med ris. Champagnen var vi dock överens om, nu när resan snart är slut, måste vi passa på. Bengt-Åke vilade i sängen och jag på en solstol, skrivandes dagbok, tills paddan blivit överhettad och la av. När detta skett två gånger  behövde jag också svalkning i form av dusch. 
 
Fick ett vädjande brev från ekonomiavdelningen ombord: Snälla, gör av med er onboard credit (monopolpengarna), annars fryser dom inne. Så när Bengt-Åke tog sin drink före middan (och jag brukar ta cola zero), beställde jag en Aperol Spritz för att göra ekonomerna glada. Kontot minskade med $15,10. 
 
Middag i matsalen vid ett perfekt bord för att hålla koll på det mesta. Vågade mej på en ”palermo-style grilled swordfish”. OK, men kompakt och lite torr. Kvällens plus får efterrätten, apple crumble pie med vaniljglass, ett säkert kort. 
 
Båten skulle gå klockan åtta, men kom inte iväg förrän kvart över nio. Gavs ingen info, men vi gissar på att det hänt nåt med en buss från Rom. Var på kvällens show där ”Nautica singers and dancers” framförde stora artisters lite mindre kända låtar. Trevligt! Sen kom de flesta i besättningen upp på scenen och vi tackade dom och dom tackade oss. Halv elva var vi inne i affären och botaniserade igen. Nu hittade Bengt-Åke en vit Lacostetröja i sin storlek, så nu kan jag nog dricka alkoholhaltiga drinkar för resten av pengarna. 
 
Onsdag 25 juni 2025 Livorno Italien 🇮🇹
I morse kom vi till Livorno i landskapet Toscana. Stan har 158000 invånare och är en vanligt förekommande kryssningshamn, eftersom man här gör utflykter till Florens, Pisa och Lucca. Detta är vårt tredje besök. Första gången var vi på en organiserad utflykt till Florens, andra gången tog vi tåget på egen hand till Pisa och idag var vi i Lucca. Fast det var först sent på eftermiddan, så efter frukost tog vi shuttlebussen in till centrala Livorno (trots att det var gångavstånd, men tråkig väg i hamnen). Gick av vid katedralen och gick i de många arkaderna till marknaden med fin frukt. Jisses, så många olika sorters tomater det finns. Stan har två stora fort och vi gick runt vallgraven till Fortezza Nouva innan vi gick in. Hade konstutställning och fin trädgård. Kvarteren kallas Venezia nuova eftersom de liknar Venedig med sina många kanaler (man kan åka en kanaltur). Cappuccino på ett kafé vid stora torget (€4,00) innan vi åkte bussen hem (till båten med slogan ”Home away from home”) igen.
 
Lunchen var italiensk buffé. Ursäktade mina två Tiramisu med att dom var löjligt små.
Halv tre startade utflykten till Lucca. Ovanligt få med 20 personer i bussen och för första gången utrustades vi med whispers. Bra, så hör även Bengt-Åke när han försvinner ut i periferin och filmar. Lucca har 88000 invånare. Stan har en intakt 4,3 km ringmur med trädallé och promenadstråk uppepå. Innanför är det bilfritt, i princip för budbilar körde omkring på de trånga gatorna och cyklisterna var många. Massor med kyrkor och torn. Staty av Puccini, operakompositören som föddes här. Var på Piazza anfiteatro, där amfiteatern inte längre fanns och materialet var återanvänt vid husbyggen. Det ovala torget är helt kringgärdat av fina hus och ingångar in var i form av valv i en del hus. Fick sen fri tid och Bengt-Åke ville heller gå i de smala gränderna än på stadsmuren (jag har gjort det på en vandringsresa, då vi låg över i Lucca) och dricka kaffe förstås. Trodde det skulle vara dyrt på det anrika kaféet grundat 1880 vid torget, men det kostade bara €3,70. För första gången sen Arlanda hörde vi andra prata svenska, satt ett gäng vid bordet intill oss, för ombord har vi fortfarande inte träffat på någon svensk. Det stora flertalet är amerikaner, inklusive en servicehund. Sen kommer kanadensare, australiensare och engelsmän. Precis som vanligt.
 
På hemvägen såg vi det lutande tornet i Pisa långt bort. Var inte hemma förrän klockan sju, så efter en Negroni i baren, blev det en sen middag i matsalen: Caviar med fingerling potatoes, serrano cured ham, till huvudrätt Florida lobster tail med rémy martin konjaksås och till dessert Key lime pie med vaniljglass.

Torsdag 26 juni 2025 Portofino Italien 🇮🇹
Sista anhalten, ankring utanför Portofino. Under frukosten blev det allmän oro och språngmarsch till fönstret. Det var en val i närheten av båten. Har sen googlat: ”Liguriska havet (där vi nu befinner oss) är ett område känt för sina valobservationer, särskilt av vikvalar”.
 
Citerar mej själv vad jag skrev 2019: ”Tender idag in till det fashionabla stället Portofino, med sina pastellfärgade hus omkring den lilla hamnen med tjusiga båtar. 400 invånare och mångdubbelt fler turister. Känt för sina celebriteter, Greta Garbo och Ingrid Bergman var här. Bland nutida fanns Rod Stewart och Elton John på stora foton på en restaurang. På vandringsresan till Ligurien drack jag här den dyraste cappuccinon någonsin på kajen, men idag tyckte jag inte det var så farligt, 5€ koppen”. Samma pris idag sex år senare, men på de flådigare ställena var det mycket dyrare. Där skulle jag känna mej lite som kusinen från landet med shorts från Gekås i Ullared (20 år gamla) och T-Shirt från Thun’s i Faringe (lite yngre). Svenskar vid bordet intill även idag. När vi gått oss trötta på kullen ovanför, tog vi tendern tillbaka igen.
 
Lunch med småplock och tre efterrätter, ingen idé att dra in nu sista dan ombord. Bukspottkörteln får vila hemma i Knivsta. Räknade ut att jag behövde 20 varv på däck för att nå dagens stegmål. Efter dom la jag mej i en solstol. Kom små lätta moln, de första som synts på hela semestern. Plattan gav upp före mej. Ett sista besök hos baristan. Bengt-Åke packade det mesta av sina grejer före middan, men jag väntar till efter. Det blir som ett femtonspel om båda ska gå runt i hytten. Klockan tio ikväll ska resväskorna placeras i korridoren utanför hytten.
 
Jag beställde en Aperol spritz vid  barbesöket före middan, så nu hamnar vår sluträkning på $3,27 när vi går av imorgon. En gång blev vi skyldiga 50 cent och tänkte att det efterskänker dom nog, men inte så. Sista middan var i specialrestaurangen Polo grill vid fönstret och en vacker solnedgång. Sniglar (igen, pga den goda såsen med grönsaker), Ostron Rockefeller (för att jag kan) och Pancetta-wrapped Filet of Veal oscar-style lobster tail (oscar är vår kung Oscar II, gott, köttet hade passerat stekpannan riktigt kvickt) och äppelkaka med vaniljsås. 
 
Packade, mycket jag inte använt, som t ex långärmade tröjor. Har varit sol och runt 30 grader varenda dag, inte en droppe regn. Shorts och T-tröjor hela tiden förutom på kvällarna. Och lugnt på havet har det varit, man har knappt märkt man varit till havs. Och ändå går folk med åkplåster bakom örat, stackare.

Fredag 27 juni 2025  Monaco 🇲🇨-Nice 🇫🇷-Zürich🇨🇭-Knivsta🇸🇪🇸🇪🇸🇪
Lämnade (smög ut ur) hytten utan att ge extra dricks (vi är inte så amerikaniserade). Att äta frukost och titta ut över Monte Carlo och kasinot är inte fy skam. Väntade på att vår färgkod Blå tre skulle ropas upp, så vi kunde gå av båten. Hade bokat transfer till flygplatsen i Nice, som heter Côte d’Azur. Vårt flyg skulle inte gå förrän klockan 19 via Zürich där vi bara skulle ha en timme för flygbyte. Han som bokat det tyckte själv att han varit knäpp. Försökte boka om till ett tidigare flyg till Zürich; fordrade ett telefonsamtal till Lufthansa i Tyskland, för någon fysisk flygbolagsperson finns tydligen inte längre på flygplatser, inte här i alla fall. Skulle kosta en smärre förmögenhet (trots att vi hade ombokningsbara biljetter), så det slog vi ur hågen. Inte heller fanns det någon bagageinlämning, så vi kunde förvara bagaget och ta spårvagnen till Nice. Inte enligt den ointresserade infopersonen i alla fall, kanske i den andra terminalen, sa hon. Så då gav vi upp och muntrade upp oss med en cappuccino (€4,50 i pappmugg) ute. Trevlig plats, kunde se en jätteskylt: # I love Nice (såna ”samlar” jag på), en röd femmeters Wild Kong-staty av Orlinski (likadan som i Bastia, tror jag) och spårvagnar som gled fram och massor med folk. Många hade ovanliga väskor, för tävlingscyklar. Iron man går av stapeln i Nice i helgen. Tröståt en sallad resp varm macka, hemskt när man ska börja betala igen. Två och en halv timme innan avgång kunde vi checka in. Det gick fort och säkerhetskontrollen också. I VIP-loungen blev det lite allt möjligt i mat- och dryckesväg, men cappuccino hade dom inte.
 
Alla var ombord på planet till Zürich i god tid, men vi kom iväg 20 minuter sent i alla fall. Flög så vi såg vår kära båt i hamnen i Monte Carlo. Den skulle gå vidare till Marseille klockan nio med nya förväntansfulla gäster. Kom nästan i tid till Zürich och eftersom nästa plan till Stockholm var en kvart försenat, hade vi gott om tid. Då gjorde det inte så mycket att vi inte observerade gateändringen. Den vi fått på planet stämde inte, så vi gick en onödig umleitung. På Swiss brukar kaptenen ofta hälsa en välkommen IRL. Nu blev jag lite störd över att han såg ut som en långhårig prao från högstadiet. Vi fick mat på båda planen. På första tomat- och mozzarellasallad och pannacotta. På andra resans godaste biff. Vi skålade i ”champagne” som avslut på resan.
 
Landade en halvtimme sent, hade hunnit bli ny dag. Den förbeställda taxin väntade på oss. Härligt att komma hem så fort.

Måndag 14 juli 2025 Knivsta 🇸🇪-Frankfurt 🇩🇪-Milano, Italien🇮🇹🍕🍝
Fyrtio minuter efter att vi låste ytterdörren därhemma (kl 03:35) var vi redan i ”parfymaffären” på Arlanda efter incheckning och säkerhetskontroll. Hade inte Bengt-Åkes handbagage, som vanligt, blivit utsatt för extra undersökning, hade det gått ännu fortare. Försenad start (men trots det kom vi fram väl i tid). Efter frukosten ombord sov vi gott. I loungen på flygplatsen i Frankfurt, blev det cappuccino, vin och nötter. (O)turligt nog upptäckte jag inte de många korvarna, skinkorna och ostarna förrän vi var på väg ut från stället. På andra planet var det frukost/lunch med Sachertårta till dessert. I Milano gick allt perfekt. På precis en timme efter landning på Milano Linate, hade vi åkt buss in till terminalen, kissat, fått vårt bagage, åkt flygbuss till Milano Centrale (Bengt-Åke hann inte ens sätta sej innan den for iväg), promenerat genom stationen till ”43 Station Hotel” och kommit in i rummet på sjätte våning. Enda smolket i bägaren var att ena handtaget på min resväska gått sönder på flygresan. Är inte så särskilt gammal, men tämligen välberest ändå.
 
Bytte till nån lättare klädsel i 30+ hettan. Trots att jag förstod att gamla tanter inte har shorts i denna modestad, tog jag på mej det ändå. Jag hade lagt upp ett litet program. Först gick vi till Busco Verticale (vertikala skogen), de två växbeklädda höghusen med lägenheter, 116 resp 84 meter höga. Verkligen spejsade med 20000 plantor: träd, buskar och perenner på hela fasaden. Verkar vara en tämligen komplicerad konstruktion (och skötsel), invigdes 2014 och har fått många priser. Blev många bilder. Finns dessutom på vår tapet i hotellrummet. Sen promenerade vi vidare genom en park, förbi en stor muralmålning (på hela gaveln till två hus) till det moderna torget, Piazza Gae Aulenti (döpt efter en kvinnlig arkitekt från Milano). Där fikade vi ute på ett kombinerat kafé, bokhandel och bibliotek. God, billig (€2,90) cappuccino och fin toalett. Tog metron M2 sex stationer till Porta Genova. Gillar när jag kan betala direkt med mitt ICA-kort i spärren utan att köpa biljett. Gick på båda sidor utmed kanalen Navigli Grande med massor av uteserveringar. Kanalen har haft stor betydelse förr för att frakta gods, bland annat fraktades där marmorn till den stora katedralen. Nu såg vi bara en turistbåt. Svalkade oss med öl resp Aperol Spritz (till mej). Kostade €5 styck, annat än på Arlanda där jag såg att spritzen stod i 165 kronor. Tog metron hem till Centralstationen, irrade lite innan vi hittade ut på rätt håll. 
 
Vilade oss i form på hotellrummet. Hade kollat in en restaurang/pizzeria precis intill hotellet.  Recensionen där ”intossicazione alimentaro” stod i versaler borde ha fått en normalt funtad människa att avstå. Trots bristfällig italienska förstod jag att det betydde Matförgiftning och att fem personer hamnat på sjukhus varav en på intensiven, för bara två månader sen. Huvaligen (om det nu var sant), men vi gick dit ändå. Där fanns allt på menyn inklusive 64(!) olika pizzor + 12 inbakade med bilder på flera av dom. Jobbigt att välja. Vi var hungriga och tog var sin pizza. Min var med salami och gorgonzola, hette Amore och kom i form av ett hjärta. Bengt-Åke drack en halv liter vitt vin (i ölglas med reklam för belgiskt klosteröl), jag smakade bara lite, tog ”amerikanskt lantvin” (Cola zero). Tog en kvällspromenad i kvarteren runt hotellet. Lite suspekt, som det ofta är bakom järnvägsstationer. 
 
Tidigt i säng, vi var ju uppe och väckte tuppen i morse.
 
Tisdag 15 juli 2025 Milano🇮🇹
Vaknade nio (!) timmar senare, hur är det ens möjligt. Gott betyg åt sängen, rummet och sovkamraten. Ännu inga men från gårdagens restaurangbesök. Rummet är enkelt, men väldigt fräscht och duschen krävde inget betyg i VVS-kunskap; den var av precis samma konstruktion och med lika reglage som min därhemma. Blev så glad, när jag såg på cruisemapper att vår sprillans nya båt Allura äntligen lämnat varvet i Genua och begett sej mot Trieste, där vi ska kliva på på fredag.
 
Efter en god hotellfrukost, gick vi in på stationen för att reka inför morgondagens tågresa till Trieste. Vet nu hur man tar sej upp en nivå, där tågen går och såg de stora displayerna som visar perrongnummer, väldigt sent inpå avgång. Åkte tunnelbana M3 fyra hållplatser till Duomo. Jag höll mej krampaktigt i med båda händerna, medan de vana står och läser bok, spelar spel på mobilen eller dricker kaffe utan att hålla i nåt. Katedralen är väldigt imponerande, den största kyrkan i Italien och femte i världen. Peterskyrkan är förvisso störst, men den ligger ju i Vatikanstaten. Uppsala domkyrka kommer på plats 83, enligt listan jag kollade. Katedralen i Milano är 157 m lång, 92 m bred, 108,5 m hög med 135 torn och rymmer 40000 människor. Började byggas 1386. Vi hade inte bokat tid för att gå in (eller gå på kyrkans tak, 463 trappsteg upp eller hiss!) och var dessutom felklädda, så vi fick nöja oss med att kolla utifrån, det är många statyer på utsidan också. H&M ligger precis intill och vi var inne en sväng på rean. Töntigt, tyckte B-Å. Han gillade Galleria Vittorio Emanuele II bättre, uppfördes 1865-1877, väldigt elegant med flådiga butiker. Så McDonald’s, som fanns där 2009 (vid vårt förra Milanobesök) är nu förvisat precis utanför gallerian, ersattes 2012 av en Pradabutik. Louis Vuitton skyltade med resväskor. Ja, det behöver jag ju en, tänkte jag tills jag såg prislappen, €12000 och då var det inte ens hjul på den (fast rikt folk behöver väl inte bära själva). Fikade på ett ställe intill, cappuccino €3,50, så billigt med det läget. Gick förbi La Scala, hade balett på programmet ikväll i koreografi av Rudolf Nurejev, som hade mycket samarbete med den teatern (han dog 1993). På gatorna med de fina affärerna med riktiga vakter utanför och en stram kostymnisse i entrén, fick Bengt-Åke snart nog. Sken dock upp lite när han såg en gul Rolls-Royce utanför en Cartier-butik. Måste man, som vi, läsa på prislapparna har man förmodligen inget i affärerna att göra. Enligt mitt program skulle vi åka tunnelbana hem, men vi gick istället. Igår när vi såg den första spårvagnen, tänkte vi att det var en museivariant. Men nu har vi insett att de allra flesta häromkring är så gamla. Är historiska vagnar från 1920- och 1930-talet, som går i reguljär trafik. När vi blev trötta i värmen, stannade vi och drack en öl resp Cola zero och åt venetianska små smörgåsar (Tramezzino). Styrkta gick vi sakta hemåt och vilade oss i form.
 
Gick ut och strosade ett tag till innan vi satte oss på ett fik, som Bengt-Åke fick bestämma. Då blev det förstås Starbucks, det som ligger i stationen vid hållplatsen för flygbussen. God, het cappuccino med mycket skum, förvånansvärt billig (€3,00). Där satt vi och tittade länge på folk, som kånkade på bagage, precis som vi gjorde igår. Tills folk började röka runt omkring oss, trots att det är rökförbud även här (minst 10 m ifrån måste man vara).
 
Åt middag i närheten av hotellet där utbudet mest var turkiska och asiatiska restauranger. Blev en italiensk/kinesisk vi läst matsedeln på redan igår. Vi åt ”fläskstrimlor med sötsur och spicy sås” och ”stir fried biff med lök”, mycket gott. Tog en liten extrasväng innan vi gick hem.
 
Tidigt i säng, klockan står på väckning 06:30. Tåget går 10:05.
 
Onsdag 16 juli 2025 Milano-Venezia Mestre-Trieste🇮🇹
Efter frukost, nedpackning och utcheckning från hotellet gick vi till Milano Centrale, som AI beskriver såhär: ”Milano Centrale är den största järnvägsstationen i Europa sett till (byggnadens) volym. Det är en anmärkningsvärd art decó-byggnad”.
 
Mycket folk, men så har Milano också 1,4 miljoner invånare och mängder med turister. Många står och hänger eftersom numret på spåret kommer upp sent på de jättestora displayerna och då rusar folk till biljettspärrarna där det blir ordnat kaos. Vårt kom i alla fall upp 18 min innan, så jag hann stanna och fota tåget utan att Bengt-Åke blev alltför nervös.
 
Tre trappsteg upp från plattform till tåg, jobbigt med min trasiga väska. Första klass med reserverade platser. Tåget var en minut sent i starten, men förseningen växte så i Venezia Mestre, där vi skulle byta tåg, var vi 12 minuter sena och innan vi kommit av ett par minuter till. Vi skulle ha 21 minuter på oss. På tåget hade det stått på en display att vårt nästa tåg till Trieste skulle avgå från spår 8, så där stannade vi (kom in på spår 9, samma plattform) bland folket som stod där. Sen upptäckte vi displayen som sa spår 2. Fan, då fanns det alls ingen chans att vi skulle hinna, kånka väskorna nerför en lång trappa och uppför en annan. Efterföljande tåg skulle gå en timme senare, då bidde det istället ett besök på McDonald’s för en dubbel cheeseburgare till Bengt-Åke och en sallad till mej. Lite plus i ”bedrövelsen” och ett behövligt toabesök, som kostade mej €1,20. Bengt-Åke var på toa på första tåget. Det var den snuskigaste toa han nånsin varit på (och det vill inte säja lite), så där avstod jag.
 
Andra tågresan gick bra och vi steg av vid ändhållplatsen Trieste centrale, en vacker gul byggnad. Hade sett ut vägen till Hotel Città di Parenzo, 16 minuter enligt kartan. För oss tog det längre tid; att rulla väskor på ojämnt underlag med många kanter och på slutet trappor var inte kul. Dessutom var det en lång trappa till hotellhissen, som bara gick till våning fyra när vi hade rum på våning fem. B-Å muttrade om mitt val av pittoreska hotell. Vi skulle accepterat receptionistens erbjudande om hjälp…
 
Trieste är Italiens kaffehuvudstad. Här ligger huvudkontoret för illy. På den fysiska kartan var de historiska kaféerna utsatta och vi gick till det närmaste ”Antico Caffè Torineso”. God cappuccino som jag trodde skulle vara dyr, men kostade €2,50. När vi satt där inomhus, tittade jag ut och upptäckte en stor svensk flagga på huset tvärs över gatan och det svenska riksvapnet(?). Det visade sej vara svenska konsulatet. Stället var inte bara ett kaffebar utan en riktig spritbar, öppet till klockan 02! Strosade vidare på gågatorna till kanalen med massor av uteserveringar (såg ut stället för kvällen), ner till hamnen, upp på Piazza Unità d’Italia, Europas största torg som vetter mot havet. Ja, stort var det och hade pampiga hus på tre sidor. Påven höll mässa på torget förra året.
 
På kvällen åt vi pizza resp grekisk sallad och drack vitt vin vid kanten av kanalen, mycket gott. Massor av folk ute på de många serveringarna. Tog var sin Aperol Spritz och fick tilltugg till, på annan inrättning vid stora torget. Trevligt att sitta och titta på folk (och hundar!).
 
Torsdag 17 juli 2025 Trieste🇮🇹
Riklig frukost, särskilt för dom som äter kakor och bakverk, men jag fick vad jag behövde, god ost t ex. På kullen ovanför hotellet ligger ett gammalt slott och kyrka, men dit orkade vi inte gå i värmen. Nöjde oss med den romerska teatern nedanför, alldeles bredvid hotellet. Strosade på de många gågatorna, promenerade utmed hamnen och försökte finna ut var vår båt ska lägga till. Den har nu gått in i hamn i Split, 50 mil söderut; hur ska den hinna fram på ett dygn? Drack cappuccino (€4,50) på ett historiskt kafé (vid det stora torget), Caffè degli Specchi, grundat 1839. Var gigantiskt stort, både ute och inne. Fick ett litet glas med smält choklad till kaffet och det blev en bra kombination tillsammans. Strosade vidare tills det blev lunchdags. Delade en lång macka, med öl till B-Å och cappuccino till mej (igen! €3,00) på ytterligare ett av de historiska kaféerna, Stella Polare. Sen var vi ganska utmattade och gick hem och tog siesta (låter finare än att sova middag).
 
Eftermiddags/kvällspasset började med cappuccino (€3,10) på Eppinger, en ungdom bland kaféerna grundat 1848. Sen gick vi bara omkring och fotade vackra motiv innan vi kände oss hungriga efter den något ”torftiga” lunchen. Vår utvalda pizzeria hade ”bara” 38 pizzor på menyn. (Kollade upp hur många pizzor Panorama i Knivsta har på sin meny, 67 stycken, det hade jag aldrig gissat!) Tog var sin, en Buscaiola (med ostar, salami och paprika) till mej och en Capricciosa (inte samma som hemma, hade både ansjovis och oliver). Jisses, så mätta vi blev, vi borde delat på en, men jag insisterade inte. Drack en flaska vitt vin ((Chardonnay) till.
 
Tänkte dricka Aperol Spritz på vårt ”stamställe” dvs där vi var igår, men kvällssolen var riktigt besvärande där, så det blev det historiska kaféet i skuggan intill (Urbanis 1832). Egentligen ska man väl dricka sin Aperol före maten som en aperitif  och jag förstår varför. Med drickat kom var sin tallrik med köttbulle, friterad potatis, pirog och pizzabit. Man skulle nästan kunnat skippat middan då.
 
Sen lullade vi hem lagom påverkade. Släckte lampan när det stod 2-0 till de svenska fotbollsdamerna i EM-kvartsfinalen och det var 23 minuter kvar.
 
Fredag 18 juli 2025 Trieste🇮🇹 - ut på Adriatiska havet.
Trist att Sverige förlorade, men glädjande nog hade vår båt lagt till i Trieste. Fem över tio begav vi oss mot hamnen och där låg hon, Allura från Rederiet Oceania cruises. Alldeles ny, skulle hon ut på sin jungfruresa. Blev väl fotad och filmad innan vi begav oss till incheckningen. Var lite väntetider, men allt flöt på bra. Väl ombord blev vi avprickade i vår muster station (Martini bar), dit vi ska gå vid en eventuell nödsituation. Sen åkte vi upp till däck 14 (nr 13 finns inte) och Terrace café där det skulle serveras buffélunch med start halv tolv. Vi hann med en första Aperol Spritz innan dess. Här ingår det stora vin/spritpaketet ”dygnet runt” för oss båda. Resan bokades när det var Black Friday-erbjudanden. Och vi hann dessutom bli ”attackerade” av det första pratglada amerikanska paret, som hade varit i Arvika. Redan kvart över ett fick vi tillgång till vår hytt 9060, på däck nio. 27 kvm med balkong. 
 
Vi har startat en kryssning i Trieste en gång tidigare (med Costa), gissningsvis runt 10-12 år sen. Då körde vi bil hit hemifrån, låg över i Ljubljana i Slovenien natten före och parkerade bilen på kajen här intill under kryssningen. Så den här mycket trevliga staden med 200000 invånare var en ny upplevelse för oss. Vi gick av båten och promenerade ett tag tills Bengt-Åke tyckte det var för varmt. Då vad det ändå bara 26 grader, två grader mindre än i Knivsta!
 
Hade lite problem att komma ombord igen, dök inte upp några bilder på oss vid scanningen iland, men till slut löste det sej. Drack cappuccino hos Baristan, som lämpligt nog har ett bageri som granne. Våra kläder såg ut som dragspel efter fem dar i resväskan och jag var i tvättomaten och strök två av mina toppar. Var tre före mej, så jag fick vänta lite, gemytligt.
 
Båten tar 1200 passagerare om den är fullbokad. Var alla dom är vet jag inte. Vi satt ensamma i Founders bar och tog en drink, Hasta la vista till mej. Åt middag i Terrace café med minimalt med folk inomhus, de flesta satt nog ute. Smårätter, grillade lammkotletter och grillade räkor och äppelkaka med vaniljsås. Kaffedrink till mej och espresso med konjak till Bengt-Åke i Horizon. Där var orkester, vi och några till  och ett asiatiskt par på dansgolvet. 
 
Skippade vokalisten på teatern och kröp i säng istället. Satte klockan på 05:00. Utflykten till Zagreb startar 07:00.
 
Lördag 19 juli 2025 Rijeka-Zagreb-Rijeka, Kroatien🇭🇷
Idag kom vi till Rijeka i Kroatien. Åkte på så tidig utflykt till Zagreb att vi åt frukost innan dom officiellt öppnat. Det var drygt två timmars bussresa till huvudstaden. Åt andra hållet var det en enda lång bilkö med folk som skulle till havet denna vackra lördag. Åkte först i bergen innan det blev platt. Guiden var så pratsam och drog Kroatiens komplicerade historia från tidernas begynnelse. Jag kommer ihåg nutiden: eget land 1991 (bröt sej då ur Jugoslavien), med i EU 2013, införde Euro 2023, folkmängd 3,8 miljoner. 
 
Zagreb har 700000 invånare. Kallas museernas stad, finns en del udda bland andra ”Brustna relationers museum”. Spårvagnarna var många och livsfarliga. Först gick vi i samlad trupp i både nedre och övre staden. Såg parker, marknad, statyer, vackra byggnader och kyrkor. Sankt Mikaelskyrkan hade tak med vackert målat taktegel i olika färger med Zagrebs stadsvapen och Kroatiens statsvapen. Den höll på att repareras liksom mycket annat; en del var rester från jordbävningen år 2020 då 600 byggnader skadades (och en person dog). Många duktiga gatumusikanter. Klockan tolv avfyrades en kanonsalut. När vi fick lite fri tid, åt vi croissantsandwich med extra allt och jag drack cappuccino (€3,00). Såg män till häst både statyer och levande.
 
Det är ett mysterium hur bilköer plötsligt uppstår och upplöses. I alla fall tog hemfärden två timmar längre tid än ditfärden. Hann bara se Rijeka från bussen, men det såg ut som en trevlig stad. Klockan 16.30 skulle vi senast vara ombord på båten och vi klarade det med en minuts marginal.
 
En Negroni i Martinis före middan i Polo grill: sniglar, tomat-och löksallad, surf och turf med gräddstuvad spenat, champinjoner, sparris och bea. Blev så mätt att jag inte orkade efterrätt. Har inte hänt i mannaminne ombord på en kryssningsbåt. Men en Aspen coffee slank dock ner. Bengt-Åke fick så mycket konjak att han bleknade, men lämna går inte för sej.
 
Bestämde oss för sängen istället för att gå på teatern.
 
Söndag 20 juli 2025 Ravenna, Italien🇮🇹
I Ravenna har vi varit en gång tidigare, i maj 2016. Det var här vi bestämde oss för att notera cappuccinoindex (ser jag i gammal dagbok). Ravenna har 160000 invånare. Hamnen ligger över en mil från stadscentrum, så vi åkte shuttlebuss in. Stan och åtta byggnader är med på UNESCOs världsarvslista bland annat för sin mosaik. Stan är berömd även för Dante. Enligt AI: ”Dante räknas som en av västvärldens genom tiderna största författare. Mest känd är han för sitt epos Den gudomliga komedien (Divina Commedia; 1307–1321), som brukar räknas som startpunkten för latinets undanträngande till förmån för italienskan och vars handling förnyade berättarkonsten”. Dante levde sina sista år i Ravenna, dog 1321 (av malaria). Vi såg hans grav. Nästan bara gågator i innerstan och vi flanerade förbi berömda byggnader, museer och kyrkor utan att gå in. Jag var dock inne hos en mosaiktillverkare. Vår cappuccinonotering idag var €2,30.
 
Vid lunchen ombord erbjöd sej en kypare att bära min tallrik från buffébordet till min plats. Inte så vanligt på det här rederiet, men nu har jag väl kvalat in bland ”dom skröpliga” som behöver hjälp. Vid tallrik nr två avböjde jag hjälp och vid tallrik nr tre
gick jag en stor omväg för att inte bli ”påhoppad” tillfrågad igen.
 
Jag låg lite i en solstol, var växlande molnighet, så det var skönt. Gav upp innan paddan gjorde det. Vid avfärd satt vi på balkongen och såg bogserbåten dra runt vår båt i ett ”snöre”. Alltid spännande när båten ska vända i hamnen, men det gick bra.
 
Idag var showen på teatern redan halv sex, så då kunde vi inte skylla på att vi var för trötta för att inte gå. Föreställningen hette ”Rock n’ roll remix” och var moderna tappningar av gamla godingar med Allura production company, båtens fyra sångare och åtta dansare. Trevligt (men jag skruvade ner hörapparaterna).
 
Före middan tog vi en martini i Martinis. Jag blundade och pekade i drinklistan. Blev en Corleone med beskrivningen: Rich and extravagant (stämmer kanske på mej också…) För första gången åt vi middan i Grand dining room. Bengt-Åke underkände vinet han smakade på (Pinot noir) och tog Shiraz istället. Sen underkände han bordet vi satt vid, han ville inte sitta och titta bara på mej och väggen. Så vi fick allt flyttat till bordet intill, där vi båda tittade ut i matsalen. Sen var han nöjd. Han var mycket noga med att han bara ville ha en singel konjak. Mitt plus går till hälleflundran. 
 
Måndag 21 juli 2025 Dubrovnik, Kroatien🇭🇷
Här far vi fram och tillbaka mellan Italien och Kroatien. Kom fram till Dubrovnik vid elvatiden och vi bestämde oss för att äta lunch ombord innan vi tog shuttlebussen till Gamla stan. Groteskt mycket folk där. Slog promenad på den 2 km långa stadsmuren ur hågen, när vi såg priset. €40 per person, inte vettigt. Och alldeles för varmt att anstränga sej. Vi har varit uppe där en gång tidigare, det får räcka. Har varit i Dubrovnik både på landresa och på kryssningar. Bengt-Åke blev trött på mej som ville fota alla gränder när han desperat längtade efter en toa. Tänkte fika där vi ”brukar”, men fick nej, bara matgäster. Hittade ett annat ställe där vi naturligtvis skulle kunna få två cappuccino, inga problem (€4,10) och med en proper toalett. Efter att ha trängts i fler gränder och smala gator, gav vi upp och trängde oss ombord på shuttlebussen tillbaka (en del fick vänta på nästa buss).
 
Hade fått tillbaka tvätten vi lämnade in första dan ombord (för fem dagar). Ingick i resan, annars kostar tvätt av trosor mer än jag gett för dom i Ullared. 
 
Min martini ikväll hette Lady Hepburn. Åt middag på den asiatiska specialrestaurangen Red Ginger. En del nya rätter på menyn, men mina invanda rätter var kvar: Tom Kha Gai soppa, Spicy Duck & Watermelon Salad (kanske det godaste jag vet) och Miso-Glazed Sea Bass. Till efterrätt Tres Leches cube, gott. 
 
Tisdag 22 juli 2025 Kotor-Budva-Kotor, Montenegro🇲🇪
Det är nära mellan Dubrovnik och Kotor så båten fick göra en stor ”umleitung” för att anlända till den vackra Kotorbukten på morgonen. När jag vaknade var vi precis vid de två välfotograferade små öarna utanför orten Perast. Den ena av dem är konstgjord med en kyrka, efter en legend om Jungfru Maria på 1400-talet. Än idag, faktiskt just idag 22 juli varje år, är det fest och man gör ön större med nytt material. Både Kotorbukten och Kotor är med på UNESCOs världsarvslista. 
 
Vi låg för ankar utanför Kotor (13000 invånare) med en lång tenderfärd in, 30 minuter. Inne vid kaj låg det norska kryssningsfartyget Viking Sun registrerad i Bergen, med fören nästan inne i stadsporten på muren runt stan. Var på utflykten ”Historic Kotor and Budva”. De 20 km till Budva (13000 invånare) tog nästan en timme pga rusningstrafik och vägbyggen. Guiden berättade om Montenegros historia och nutid. Litet land både till yta och folkmängd (700000). Fritt från Serbien 2006, inte med i EU (är kandidatland sen 2010) men har Euro som valuta i alla fall. Huvudstaden heter Podgorica och det har jag vunnit en flaska vin på att veta, när mamma, syrran och jag var på en chartervecka i Budva för sådär 20 år sen. På den tiden har det hänt mycket i stan och många höga byggnader, mest hotell har kommit till. Är numera en stor turist- och partystad. I den muromgärdade Gamla stan var väl skillnaden inte så stor (kanske lite fler butiker, restauranger och kaféer), det var mest där vi gick nu. Först på guidad tur och sen på tu man hand och då blev det naturligtvis cappuccino (€3,10). Trots att Gamla stan inte är så stor, gick vi i alla fall vilse i gränderna tillsammans med ett annat par från båten, men det löste sej så vi kom i tid till mötesplatsen. 
 
Resan tillbaka till Kotor tog ännu längre tid, nu var Kotor helt igenkorkat av all trafik. Vi orkade inte med mer stillastående guidning utan lämnade gruppen och gick på egen hand. Vi har varit i Kotor flera gånger både med guide och utan. Vi drack såklart cappuccino (€3,20), blev på första bästa fik där Bengt-Åke upptäckte en toalettskylt. Mycket folk med flera tusen kryssningsgäster (låg en Azamarabåt för ankar också). Det var lokala tenderbåtar, lite livligare än kryssningsbåtens egna lugna. Nu var det högljudd balkanpop ombord.
 
Korv med räksallad till sen lunch i poolgrillen (kombination av två rätter).
 
Kaptenen hade bjudit in till cocktailparty för trogna gäster och vi som hade många kryssningspoäng skulle komma lite tidigare och träffa kaptenen och General managern. Och så kommer inte kaptenen; han var på bryggan och styrde fartyget genom de smala passagerna i Kotorbukten. Så det var kanske laga förfall. Det par som hade varit mest ombord hade nästan två tusen dagar (rederiet startade 2004), bland annat fem jorderuntkryssningar och en sjätte bokad. Dom såg helt normala ut, där ligger man i lä… Drack en Aperol Spritz på partyt, så det blev inget Martini-besök före middan.
 
Middag i bufférestaurangen. Mycket räkor: karamelliserade, i kokosmjölk, grillade. Från grillen åt jag också hummerstjärt och två lammkotletter och så en massa smårätter och desserter. Spurtar lite både vad gäller mat och dricka.
 
Onsdag 23 juli 2025 Till havs mot Pireus🇬🇷
Vi var fem som fyllde år idag bland gästerna ombord, det framgick av gratulationerna på kanalen Allura today på TV:n. 
 
En dag helt till havs kändes nästan skönt efter tre medeltida muromgärdade städer på två dagar. Fanns många aktiviteter ombord vi kunde ägnat oss åt, som att lära oss mer om mobilfografering och publicering på sociala medier, men vi har mest gjort ingenting.
 
Cappuccinon ombord har de senaste dagarna ersatts av Frozen coffee crema ”Coffee, cream and milk frozen to perfection, served the Italian way”. Det är så gott att jag antar att det är socker i också, men jag vill inte veta, så jag frågar inte… Och ibland blir det Aspen coffee med bland annat Kahlua i. Idag vid lunchen chockade jag Bengt-Åke med att beställa en Italian Bloody Mary när det var ”The ultimate Bloody Mary bar”. Jäklar vad stark den var, ja inte av alkohol (Grappa) utan av alla kryddor. Som dekoration var det mozzarella, oliver och små tomater.
 
Man skulle ju kunna misstänka att det på båtens jungfrutur skulle vara en del som inte fungerade, men vi har inte märkt nåt. Många i personalen är erfarna från rederiets andra båtar. Vi har blivit igenkända/känt igen en del av dem. Till 1200 passagerare finns det 800 besättningsmän från 47 nationer. Allt är så nytt och fräscht. Besticken glänser verkligen. Enda nackdelen med nytt är handdukarna. Tjocka, fluffiga handdukar, som man inte blir torr av, suger uselt, behöver väl ett antal tvättar.
 
Efter att ha betalt utflykterna med onboard credit (monopolpengar som vi måste göra oss av med annars fryser dom inne) hade vi $352 kvar. Så idag sista dagen, shoppade Bengt-Åke loss. Blev tre Lacosteplagg (tjocktröja och två trikåskjortor) för $355 kronor, pnu har vi en räkning på tre dollar när vi går av.
 
På kvällen förvandlas poolgrillen till en pizzeria. Bengt-Åke hade pizzaabstinens, det hade ju gått nästan en vecka sen senaste pizzan i Trieste, så han beställde in pizza till Bufférestaurangen intill, där vi satt. Jag åt lite smårätter och en pizzabit. Och två efterrätter, både brylepudding och pannacotta. Min beställning av Aspen coffee tog en evighet, den tillverkades i baren sju däck ner.
 
När vi kom tillbaka till hytten efter middan, hade hyttstewarderna dekorerat hytten med stora ballonger i taket, banderoll med happy birthday på och handduksdjur. Det var ju sött av dem, men ballongerna var lite svårhanterliga (ville inte ha dom ovanför mej när jag sov).
 
Packade, lite mer hade det blivit: två flaskor vin (välkomstpresenter i hytten när vi kom), två tvålar och de nyinköpta kläderna, fick gott plats. Satte ut väskorna i korridoren.
 
Torsdag 24 juli 2025 Pireus-Aten🇬🇷-Frankfurt🇩🇪-Knivsta🇸🇪🇸🇪🇸🇪
Tänkte smita den kortaste vägen ut från hytten och korridoren, för att inte möta hyttstewarderna, men dom stod precis utanför dörren. Fick ett hjärtligt tack, men ingen extra dricks. Fick också ett väldigt fint omnämnande i mitt kryssningsutlåtande, det brukar ofta vara mer värt. Apropå dricks, var amerikanerna inte i så stor majoritet som vanligt. Det var väldigt många japaner ombord. Bengt-Åke stötte till och med på några svenskar. 
 
Planen hemifrån var att strosa omkring i Pireus under dagen och uppleva gamla minnen. När vi såg hur vädret skulle vara framåt lunchtid, 42 grader, känns som 49, slog vi det ur hågen. Gick av båten tidigt innan det var allt för varmt för att ”köra” resväskorna drygt två km till tunnelbanan, en del uppför och mest knöligt underlag. Tog oss nästan en timme, men då gick vi sakta, hade paus för att dricka Sprite zero (från båten), kolla kartan och ta lite bilder (gick förbi en stor väggmålning). Åkte tunnelbana nr 3 från ändhållplatsen i Pireus till ändhållplatsen vid Atens flygplats, tog precis en timme. En sån där bra flygplats, där man kunde checka in och bli av med resväskan fast det var över sex timmar till ombordstigning. 
 
Tillbringade väntetiden i Lufthansas lounge. Åt macka och sallader till lunch. Drack tre koppar cappuccino, var och en åtföljd av en grekisk ekmek-dessert, ettersöt och god. Tiden gick trots allt ganska fort. Sen var förstås planet försenat på grund av åskväder i luftrummet. Sånt vill jag inte höra! Taxade ut drygt en halvtimme sena. Fick utsökt mat ombord, fattar inte hur dom mäktar med det: Laxtartar med bönkräm, fyllda kycklinglår med linsragu och tiramisu med lämpliga drycker till. Sen fick vi sova ruset av oss.
 
Enligt tidtabell hade vi en timme och 10 minuter på oss i Frankfurt. Vi hade kört in lite av förseningen, men busstransfer in till terminalen tar alltid extra tid, dessutom levande passkontroll. Och toalettbesök. Vår nya gate var den sista på den långa piren (A69), efter ett tag tog även jag de rullande ”gåbanden”. När vi kom fram till gaten fanns bara väntande personal där. Några trappor ner stod bussen och väntade på oss. Fick mat även på detta plan. Räkor och mystisk pastasallad + ett bakverk där man inte snålat med chokladen. Ratade det mesta utom räkorna och drack ingen alkohol. Nu är semesterutsvävningarna slut, tillbaka till LCHP. 
 
Planet tog mark klockan 23:49, en minut för tidigt. Sen dröjde det en evig tid innan våra väskor kom, trots att dom var först efter besättningens. Förbeställd taxi, så skönt att komma snabbt hem efter en lång dag.

Fredag 22 augusti 2025, Knivsta🇸🇪-Köpenhamn🇩🇰
Efter en ytterst stillsam taxiresa till Arlanda, hände det lite mer vid säkerhetskontrollen. Jag blev utvald till kroppskannern och dessutom ”tafsad på” och min ryggsäck öppnades och fick genomgå visitering. Vet inte om dom tänkte att ”i de lugnaste vatten, simmar de fulaste fiskarna”. Det blev i alla fall inget napp. Åt lite frukost, drack cappuccino och skålade i vitt vin för semesterstarten i SAS-loungen. Flygtid en timma gör det väldigt stressigt med serveringen. Nån Gin&Tonic till B-Å var inte görlig. Han tröstade sej med vin och cashewnötter. Jag tog en cola zero och en sandwich med oväntat pålägg: Stjärnanispicklad selleri i curryröra. Det var mycket där jag knappt fördrar, men tillsammans var det inte så dumt.
 
Vi har aldrig landat på Kastrup tidigare utan att ha bråttom till nästa flyg. Vi fick vänta väldigt länge på våra väskor. Kändes skönt att inte ha nåt att passa. Tog Øresundståget in till Køpenhavns Hovedbanegård. Tyckte det var billigt 42 DKK för två (seniorer). 1 DKK är 1,50 SEK. Promenerade till hotellet, Scandic Copenhagen, med våra stora resväskor och förbannade den som är ansvarig för beläggningen på trottoarerna. Blev glada att vi fick vårt rum direkt, klockan två (incheckning var från klockan fyra). Nionde våning med fin utsikt över Köpenhamn, som Rundetårn, en massa kyrkor, rådhustornet och slänggungan på Tivoli. Gick direkt ut till Rådhustorget för en röd korv hos Pølsemanden, så gott! Strosade på Strøget, gjorde en liten avvikelse till Det Lille Apotek där vi skulle äta på kvällen, ner till  Nyhavn. Mycket folk ute i solen, men det var inte direkt varmt; jackan satt fint. Besökte Amalienborg utan att se några kungligheter. Fikade vid Kongens Nytorv på Espresso House. Cappuccino 54 DKK, det var dyrt. Lugnade mej något när jag läste att Espresso House i alla fall startades i Skåne (Lund) 1996, är Nordens största cafékedja.
 
Hann vila oss i form en timme innan det var dags att gå den knappa halvtimmen till Det Lille Apotek. Det är Köpenhamns äldsta restaurang, grundad 1720 och frekventerad av författare som H C Andersen och Ludvig Holberg (och en och annan svensk dagboksförfattare…). Vi (jag!) hade beställt bord hemifrån och bestämt oss för att äta Apoteket platte med två sorters sill, friterad rödspätta med remoulade, räkor med citronmajonäs, röra med rökt lax, ostkräm och kapris, fläskstek med rödkål och gurka och till slut fläskfilé med champinjoner och lök. Framlangat i tre omgångar. Perfekt för en diabetiker, inte potatis, ris eller pasta i sikte. Men där fanns såklart gott danskt rågbröd till. Jag hade sagt att vi måste äta upp allting, men vi gick bet på laxröran och jag åt inte min tjocka skiva fläskstek. Godast var sillen och fläskfilén, allt däremellan var gott, men onödigt. Tillsammans med två öl och ett glas vin gick notan på strax under 1000 DKK. Märktes att huset var gammalt, toan var i det närmaste livsfarlig. Det var två trappsteg upp till själva stolen och där var det så lågt i tak och man fick krumbukta sej in. Överlevde och strosade på Strøget hem och gick förbi Tivoli. 
 
24387 steg idag, det var inte bara den myckna maten som gjorde oss trötta.
 
Lördag 23 augusti 2025, Köpenhamn🇩🇰- ut på havet
Efter en god frukost, gick vi ut på morgonpromenad runt sjön, Sankt Jørgens Sø, intill hotellet och sen till Rådhusplatsen. Det var ömsom duggregn och ömsom sol, men kanske mest nåt däremellan och 12 grader. Checkade ut och tog en taxi utanför hotellet och åkte till Langerliniekaj där vår kryssningsfartyg Silver Dawn låg och väntade på oss. Incheckningen gick lätt och snart satt vi i La Terrazza (bufférestaurangen) och drack champagne och åt hummer till lunch. Silver Dawn hör till rederiet SilverSea, som var italienskt från början och därför har många restauranger och barer ombord italienska namn. Nu hör det till Royal Caribbean, är registrerat i Nassau (Bahamas). Tar 594 passagerare. Det låg ytterligare tre kryssningsfartyg i hamn här: Mein Schiff I, Costa Diadema och MSC Poesia (där B-Å firade sin 60-årsdag), alla betydligt större än vårt. 
 
I väntan på att hytten skulle bli klar, gick vi ut i solen igen till Den lille havfrue. Statyn är ofta utsatt för skadegörelse och påhitt, men nu såg hon välbehållen ut.  Det var ett välbesökt ”fruntimmer”, milde tid så mycket folk som skockades där. Väl tillbaka drack vi resans första Aperol spritz i Dolce vita innan vi gick mot hytten och välkomnades av vår butler Sachin och hyttsteward Manish, båda från Indien. Hytten är 30 kvm och balkongen sex kvm. Alla hytter har butler (vad man nu ska med en sån till), men vi hade blivit uppgraderade två steg från en hytt med bara fönster till en med balkong. Det blir så lyckligt ibland om man inte väljer en specifik hytt utan bara en ”garanterad” hytt. Från balkongen såg vi här i Köpenhamn ut över havet, vindkraftverk och byggnader som CopenHill, värmeverket med skidbacke och världens högsta klättervägg (som vi såg förra året på en utflykt).
 
Bytte om till kvällskläder (efter klockan sex), klädkoden idag var Elegant casual. Undrar om det vi tog på faller i den kategorin. Lyssnade på föredrag av David Keeling, professor i geografi vid Western Kentucky University. Han talade om Skagen förr och nu, Sverige var mycket inblandat. Under föredraget satte den norske kaptenen Johannes Tysse igång motorerna och startade resan mot Skagen. Vi åt middag i stora matsalen Atlantide. Hade utsikt mot Sverige. Mitt i en tugga med kalvmedaljong och pommes skrek B-Å: Jag ser vattentornet i Landskrona! Kvällens plus får definitivt fisken, Mediterranean Seabass. God och så vackert upplagd på perfekt tillagade grönsaker. Bland det bästa jag ätit i hela mitt liv, tror jag. Vi fortsatte till Arts Café, där det serverades en konjak och två kaffe. Några kaffedrinkar typ Aspen coffee hade dom inte!? Var ute och fotade Helsingborg och höll på att blåsa bort.
 
Tidigt i säng, det är tröttsamt att vara turist.
 
Söndag 24 augusti 2025, Skagen🇩🇰
I morse la båten till i Skagen på Jyllands nordspets. Stan livnär sej mest på fiske och turister, har åtta tusen invånare. Efter frukost tog vi shuttlebussen in till stan. Vi var här senast för tre år sen och då var vi kulturella och var på Skagens museum och tittade på Skagenmålarnas fina tavlor och åt smørrebrød på gågatan. Idag strosade vi bara omkring i solen och tittade mest på de söta husen och blomstren. Kollade in de röda Fiskepakshusene från 1910-talet vid marinan, där det låg många svenska segelbåtar. Nu är det mest restauranger där. Besökte Skagens vippefyr, en dansk uppfinning från 1600-talet. Ser ut som en katapult, men man har brinnande kol i en korg som man hissar upp för att vägleda sjöfarten. Fyren som står där nu är en kopia (1958) av den första där (1627). Tänds en gång om året, vid Sankt Hans (midsommar).  Skippade shuttlebussen tillbaka, hur svårt kan det vara att gå… Så vi irrade omkring i hamnområdet, hamnade i dead ends med vatten och besökt de flesta av Skagens fiskeindustrier (tur det var söndag). Till slut såg vi shuttlebussen på avstånd och kunde bege oss åt rätt håll. Träffade på två amerikanska medresenärer (från Virginia), som också var lite lost. 
 
Åt lunch i La Terrazza. Lax, sallad, ost och en passionsfruktsmousse till mej. Sen var vi kaffesugna (hade inte druckit nåt i stan!) och gick till Arts café. Där ville B-Å ha en mangomousse också och då ville inte jag vara sämre. Satte mej i solen på balkongen och andades försiktigt, fy farao vad det luktade fisk (värre än i stan). Var på resans första Trivia i Dolce vita utan att delta i något lag. Undrar om det var enkla frågor så här första dan för vi hade 19 av 25 rätt (bara två av lagen hade fler rätt). Tre av poängen missade vi för att våra kunskaper om Arkiv X var i det närmaste obefintliga.
 
Bytte om för kvällen (Elegant Casual, det vanligaste påbudet) och tog en beprövad drink, Negroni (vid triviat var det ett stolpskott till drink, Paloma, vilket rävgift). Hade bokat bord i Grillen ute på däck så det blev en lite huttrande middag med infravärmare och filt. Caesarsallad, fyra grillade lammkotletter med tre grillade grönsaksspett och ananasefterrätt. Mycket gott! Man kunde ha grillat maten själv på lavastenar, men vem vill laga mat på semestern… Två kaffe och en konjak i Arts café innan kvällens show, en tenor vi sett tidigare på en båt (2022). Jag citerar mej själv från dagboken då: ”Kvällens show var en skönsjungande, snygg tenor från Israel/England, Shimi Goodman. Vilken fantastisk röst, publiken var i extas. Det lät inte riktigt lika bra när vi alla skulle sjunga Volare…”
 
Ställde tillbaka klockan en timme till skotsk tid. Somnade gott med ”Don’t cry for me Argentina” i huvudet.
 
Måndag 25 augusti 2025, på Nordsjön
Idag var det ingen landstigning, bara ”Gamla Nordsjön som svallar och brusar”, som Harry Brandelius sjöng. Men det var inte så farligt och solen sken. Efter frukost var jag uppe på däck och gick runt på finesstracken, bara på halva så jag slapp skugga.
 
Lyssnade på nytt föredrag av professorn om Kirkwall och Invergordon, våra nästa hamnar. Bengt-Åke sov gott där ett tag. Blev pigg igen av cappuccino i Dolce vita, där det även förekom kurs i servettvikning. Jag gick sen omkring mer på däck innan det var dags för lunch ute i Grillen. Där var det buffé med ett berg av ostron. Åt två för att kunna skriva att jag gjort det. Inte särskilt gott, men det känns lite lyxigt. Bengt-Åke beställde pizza från Spaccanopoli, pizzerian ett däck upp. 
 
På triviat fick vi 15 av 25 poäng. Att vi inte visste vad USA:s yngste president hette (Theodore Roosevelt, vi gissade på J F Kennedy) gjorde mej inget, men att jag inte kunde komma på vilken låt de två raderna han läste upp var ifrån, grämde mej lite: Sweet Caroline, är ju en av mina favoriter.
 
Ikväll var klädkoden Formal (optional) det var alltså valfritt om man vill vara formellt klädd eller bara det vanlig, Elegant casual. Karlar måste dock ha kavaj, så då blir det världens skrynkligaste linnekavaj på B-Å. Jag hoppade i mina brokiga långbyxor (dom som B-Å tycker jag ser ungdomlig ut i) och svart top. Allt på mej var inköpt på Thun’s i Faringe, utom sockarna från Gekås i Ullared och juvelerna från marknad i Örkelljunga. Fint så det förslår alltså. Efter en Aperol Spritz i Dolce vita blev det middag i Atlantide. Pilgrimsmusslorna och den grönländska torsken får kvällens plus. 
 
På teatern hälsade vi på Johannes (den norska kaptenen) och en massa andra höjdare (officerare), som sedan presenterades på scenen. Det var många nationaliteter på dom, flertalet italienare, men den unge, tjusige läkaren var spanjor. Förhoppningsvis behöver man inte besöka honom. Gästerna ombord är från 29 länder, topp fem är USA (nästan 50 %), UK, Kanada, Australien och Tyskland. Vi har hört norska och svenska talas också. Med så många tyskar ombord, försöker vi undvika vår vanliga igångsättningsreplik på hemmasnickrad ”tyska”: ”Sollen wir die Rumpen lüften und die Füsse förflützen?” 
 
De fyra sångarna och de två dansarna ombord framförde musik från musikaler i högt tempo. Avslutade med en massa ABBA-låtar och publiken var med på noterna. Kanske var det mest australiensarna, dom är väl stora ABBA-fantaster. 
 
Tisdag 26 augusti 2025, Kirkwall, Orkneyöarna, Skottland 🏴󠁧󠁢󠁳󠁣󠁴󠁿🇬🇧
I morse genomförde de brittiska immigrationsmyndigheterna en Face-to-Face Inspection ombord. ”Lovely”, sa kvinnan när hon kollade mitt passfoto! 
 
Kirkwall (sju-nio tusen invånare, lite divergerande uppgifter) är huvudstad på Orkneyöarna (22000 invånare), som ligger knappa två mil norr om det skotska fastlandet. Båten låg vid kaj fyra km från centrum av Kirkwall, så vi åkte shuttlebuss in. Vi var här för precis ett år sen och då låg vi för ankar och åkte tender in och hamnade direkt i ”smeten” (den enda fördelen med tender). Då gjorde vi utflykt till områdena (Scapa flow) där brittiska flottan hade sin bas under WWII (och WWI). Idag gick vi bara omkring. Husen ser ju lite trista ut, mest gråa stenhus, men pryds ofta av fina blommor. Vikingarna var här och härjade och inflytande från den tiden syns fortfarande. Var inne i Sankt Magnuskatedralen byggt till minne av Magnus den helige på 1100-talet av norrmännen efter Nidarosdomen i Trondheim. Hade bespetsat oss på en kopp kaffe på Café Pomona där vi var förra året, men det bidde inget. Kafét var igenbommat utan upplysningar om öppettider. Besvikna hamnade vi på glasskafét med det fiffiga namnet The Daily Scoop, helt OK. En mellanstor cappuccino var en stor ”balja” för £4,50 (1£ är 13,70 SEK på Forex). Tog shuttlebussen tillbaka.
 
Åt buffélunch i La Terrazza och drack cappuccino i Arts café innan vi tog siesta. Jag satt på balkongen i solskenet och tittade ut över land. Låga, gröna kullar med kor och får. Växer nästan inga träd här. Man livnär sej mest på jordbruk och fiske, och så turister (många fågelskådare).
 
På trivian skämdes vi nästan, så dåliga var vi. Jag var bara helt säker på en fråga, att vi har 24 revben. Gissade rätt på ett par frågor och fick nio poäng av 25. Och då skulle naturligtvis kryssningsvärden, som håller i frågandet, komma och fråga hur det gick för oss idag…
 
På kvällen förvandlas La Terrazza, där vi brukar äta frukost och lunch, till en italiensk specialrestaurang. Där var vi ikväll (hade beställt bord hemifrån). Gillar när det först sätts fram en stor bricka med antipasti (salami, skinka, ost…). Middagens plus fick som vanligt fisken, seabass (havsabborre). Åt lite gott kött också, Bengt-Åkes köttstycke var honom övermäktigt. Tiramisun var inte heller så dum. En vacker solnedgång medan vi drack kaffe (och konjak) i Arts café. 
 
Skippade kvällens show, flyttade handdukselefanten och gick tidigt i säng i stället.
 
Onsdag 27 augusti 2025, Invergordon, Skottland 🏴󠁧󠁢󠁳󠁣󠁴󠁿🇬🇧
Invergordon har fyra tusen invånare. Där sökte vi jobb en gång. Nä, nu överdrev jag. Förra gången vi var där (2016) var internet på båten skitdyrt. Utanför Arbetsförmedlingen fanns det gratis wifi, så då hängde vi där en stund bland de jobbsökande. Vi fick inget jobberbjudande.
 
Idag gjorde vi vår första organiserade utflykt på resan: ”Panoramic Loch Ness & Beauly”. Vi skulle se Loch Ness-monstret Nessie, kusin (?) med Storsjöodjuret. Det är alltid 100 % garanti, imorgon. Enda odjuren vi fångade på bild var korten med oss själva, men det var vackert ändå att stå och titta ut över den smala sjön. Den är djup (227 m) och kall (går sällan över 5 grader), ligger längs en förkastningssänka. Elvacappuccino avnjöts i en by bredvid sjön (£3,50). Sen skulle vi enligt beskrivningen besöka vackra Beauly, men vi passerade själva orten i sakta mak. Det säjs att Maria Stuart var där, tyckte det var vackert och utropat på sin franska ”C’est un beau lieu”, därav namnet. Vi stannade på en bondgård en bit ifrån. Där födde dom upp Highland cattle (skotsk höglandsboskap), biffdjur med lång päls och långa horn. De går ute hela året. Var väldigt stora och söta med sin långa lugg. Kände en viss samhörighet med deras vilda ”frisyr”. 
 
Tillbaka efter utflykten tog vi nästan direkt shuttlebussen ut ur hamnen (man fick inte gå där) och begav oss till High Street för att kolla upp alla muralmålningar på husgavlar. De stora målningarna visar händelser från Invergordon, som på brandmännen, rugbylaget, musikkåren. Vi såg och fotograferade 10 stycken. Åt sen en sen lunch i grillen, mezzetallrik med hummus o dyl + korv utan bröd. Lyssnade på professorns föredrag om Edinburgh och Newcastle. På trivian fick vi 11 av 25 poäng. Skrämmande att man vet vem som var på tidningen Playboys första omslag men inte vad bokstäverna i OPEC betyder…
 
Middag i Atlantide. Plus för fisken, Mediterranean seabream. Lyssnade på tenoren Shimi Goodman igen på teatern. Han avslutade som sig bör med en fantastisk version av Time to say Goodbye.
 
Torsdag 28 augusti 2025, Edinburgh, Skottland 🏴󠁧󠁢󠁳󠁣󠁴󠁿🇬🇧
Idag låg vi för ankar och fick tendra in till Newhaven i utkanten av Edinburgh. In till centrum gick det en shuttlebuss. Gick upp mot slottet utmed och i parker med vackra blommor. Edinburgh tattoo slutade för några dagar sen och nu höll man på att montera ner läktarna där. Mycket folk i omlopp på Royal mile, gatan från slottet. Säckpipeblåsare i kilt och andra musikanter underhöll. Drack cappuccino (£4,29) på en uteservering, när det började regna. Turligt nog satt vi under ett stort parasoll, så vi klarade oss ganska bra. Fällde sen upp paraplyerna (för första gången på denna resan) och strosade vidare och kollade i de många affärerna (fönstershopping). Vi har varit där ett par gånger tidigare, så vi bestämde oss för att fly regnet och åka tillbaka ”hem” igen. 
 
Tio minuter innan buffélunchen skulle avslutas (trodde vi) kom vi rusande in i Terrazza till personalens förvånande blickar. Maten var borttagen. Det visade sej att vi tittat i gårdagens Chronicles (den dagliga ”tidningen” med alla aktiviteter och tider ombord), så vi fick lomma ut igen. Tur att Bengt-Åke inte skällde alltför mycket. Blev en mycket god hamburgare (utan bröd och pommes till mej) i Grillen under tak på däck istället (med tjocktröja och infravärme).
 
På trivian klarade vi galant av de nio första poängen, sen blev det bara två till, så 11 av 25 poäng idag igen. Stor okunnighet och skitdåligt gissande! En fråga klarade vi i alla fall bättre än de flesta, att Costa Ricas grannländer är Nicaragua och Panama. Kul att få användning för ramsan om länderna i Centralamerika (Gubben Bertil Sa, Hunden Nicke Kostar Pengar).
 
”The Music Scotland Show”, en lokal grupp kom ombord och underhöll oss med skotsk musik och dans. Bland annat tre säckpipeblåsare med tillhörande virtuos till trummis. Trevligt, då kändes det att vi var i Skottland, även på båten.
 
Åt middag på restaurangen S.A.L.T. Kitchen. SALT betyder Sea And Land Taste dvs lokala rätter från regionen där man är. Så det blev skotsk lax, engelsk Venison Wellington och äppelkaka av okänt ursprung. Hade hoppats att Rødgrøt med fløde funnits kvar bland desserterna (fanns för några dagar sen). Tror aldrig jag ätit det, men det hade varit så roligt att få beställa det på svårsagd danska.
 
På Arts café gjorde jag kyparna förvirrade när jag skulle ha en dubbel espresso istället för den vanliga cappuccinon (tyckte det blev för mycket mjölk efter all mat). Det kändes som vuxenpoäng till mej, att dricka det utan motgift.
 
Fredag 29 augusti 2025, Newcastle, England 🏴󠁧󠁢󠁥󠁮󠁧󠁿🇬🇧
Nu har vi lämnat Skottland. Idag la båten till på norra sidan av floden Tyne en bit utanför Newcasle upon Tyne. Det är den enda nya hamnen för oss på denna kryssningen. Övriga nio hamnar har vi varit i tidigare. Så då gjorde vi en organiserad utflykt och fick lite berättat om stan och omgivningarna. Den kvinnliga guiden var mycket vältalig och lätt att förstå. Jag spetsade öronen extra när hon pratade om min engelska favoritkriminalare Vera. Serien utspelade sej i Newcastle med omnejd. Det finns som sig bör utflykter i Vera Stanhopes fotspår. Newcastle har ungefär 300000 invånare, var en tung industristad tills Margaret Thatcher såg till att de många kolgruvorna las ner i mitten av 1980-talet. Första stoppet var vid Angel of the North, en röd (rostig) stålstaty föreställande en ängel, väger 200 ton, är 20 m hög och med ett vingspann på 54 m. Står på en kulle sen 1998. Antony Gormley gjorde den baserad på sin egen kropp (snygg rumpa!). Andra stoppet var vid Newcasle Cathedral, byggd i gotisk stil med ett spejsat torn som väglett sjöfarten på floden Tyne. Hade vackra fönster och en fin toalett. Passerade St James’ Park, hemmaarena för Newcastle United FC. Där fanns många bilder på spelare. Först såg jag inga på Alexander Isak och tänkte va fan har dom redan plockat ner honom, men sen dök han upp på ett par stora. Stannade på Quayside vid den eleganta Millenium bridge, som är en öppningsbar vridbro för fotgängare och cyklister över Tyne. Blev lite försenad för sitt namn, invigdes av drottning Elisabet II 2002. Trots att det var kaffedags, ville vi inte offra tid på denna nobla dryck på vår lediga tid där. Gick utmed floden och tittade på andra broar, statyer och hus bland annat det moderna konserthuset (The Glasshouse). Guiden berättade att det knappt hade regnat på tre månader, men när vi gick ombord på båten igen började det ösregna. Och jag som bara gått sex tusen steg.  
 
Vid lunch blev vi välkomna med namn, för första gången, duktigt att komma ihåg vad vi heter. Ja, Andersson i alla fall. Ingen kan säja mitt namn. Sen var det en kypare som frågade vad vi tyckte om middan på Silver Note igår. Stor förvåning från vår sida eftersom vi inte varit där än. Och Bengt-Åke blev ännu mer förvånad när en annan kypare undrade hur det var på kaptensmiddan igår. Det finns minst en dubbelgångare ombord alltså. 
 
Efter lunchen och lite vila, fick jag med mej Bengt-Åke till marinan bredvid under lite mutter så jag kom upp till mina 10000 steg. På trivian blev det åtminstone 15 av 25 poäng idag. Gillar geografifrågor som dagens: Vilka tre länder delar på ön Borneo och i vilket land ligger Timbuktu?
 
Middan på Atlantide var en höjdare: Krabba, lammkotletter och brylepudding med glass. Allt var gott inkl bordsgrannens entrecôte, som jag förbarmade mej över. Kaptenen kom fram och hälsade och vi övergick till svenska och norska. En mycket trevlig man. Har nog aldrig haft en sån synlig kapten, han dyker upp på alla möjliga ställen och småpratar med folk.
 
Lördag 30 augusti 2025, Nordsjön 🏴󠁧󠁢󠁥󠁮󠁧󠁿🇬🇧
En dag helt till havs. Brunch med allt (utom sill!) mellan klocka åtta och halv två, så utbudet var detsamma både till vår frukost klockan nio och lunch klockan ett. Åt många godsaker som ”rysk” kaviar, grillad hummer, ostar, jordgubbar, champagne. Efter frukost lyssnade vi på professorns föredrag om kommande tre hamnar: Dover, Portland och St Peter Port (på Guernsey). Vi hade båda schackningsperioder under dragningen, så sen fordrades det kaffe (och en mousse till den andre av oss). Jag lyssnade sen på Q&A med kaptenen och hotellchefen. Båda hade lång erfarenhet av att vara på sjön, men hade varit på SilverSea mindre än ett år. Kaptenen, född i Bergen, gick till sjöss som 16-åring. Har jobbat på stora tankfartyg innan han kom till kryssningsvärlden.
 
Gick på fitness track för att få ihop dagens steg. Rundan går förbi pizzerian och den stora ugnen där. När jag läste ”Sveba Dahlen” på ugnen, tyckte jag det verkade svenskt och googlade. Företaget var inte bara svensk, utan dessutom startat i Borås! Fast sen för några år sen i amerikansk ägo.
 
På dagens trivia blev det 17 poäng. Det är alltid en musikfråga, som vi bara kunnat första dan. Orden från låten idag var: ”No more, no more, no more, no more”. Så lätt!
 
Hade beställt bord i restaurangen Silver note hemifrån. Det är ett ställe med smårätter, plus går till pilgrimsmusslorna. Det är musik och sång i restaurangen. Vi är inga direkta fantaster av jazzmusik, men när man känner igen låten, är det ju trevligt. Vi håller på att lära bartendrarna vad Kahlúa coffee är. Ikväll smakade den bra. 
 
Det var kavajtvång på herrarna ikväll och vi såg två, som diskret blev ombedda att gå och sätta på sej kavaj. De kom tillbaka efter några minuter, klädda enligt bestämmelserna. Inte blev det bättre, skjortorna var mycket snyggare… 
 
På teatern underhöll pianisten och sångaren Kyle Esplin, en gammal bekant till oss. Han är fruktansvärt fingerfärdig. Gjorde inget att ena hörapparaten lagt av, jag hörde bra ändå.
 
Söndag 31 augusti 2025, Dover 🏴󠁧󠁢󠁥󠁮󠁧󠁿🇬🇧
I morse när jag tittade ut, såg jag de ombesjungna ”White cliffs of Dover”. Klipporna var verkligen kritvita i solskenet. Dover har 36000 invånare och är en stor färjehamn. Det är här Engelska kanalen är som smalast. Färjorna tvärsöver kanalen får samsas med den stora sjötrafiken längs med kanalen.
 
Efter frukost, tog vi shuttlebussen från kryssningsterminalen upp till Dover Castle. Vi tänkte strosa omkring där utan att gå in och betala inträde. Men se det gick inte, åtminstone inte dit vi kom. £34:50 kostade det direkt, så då tog vi några kort och gick därifrån. Vi gjorde en stor guidad tur där 2018, så den fick räcka. Då skrev jag i dagboken: ”Dover Castle byggdes 1180 av Henrik den II för att skydda engelska kusten. Under Napoleonkriget skapades de underjordiska tunnlarna, kaserner där soldater bodde. Dessa togs i bruk igen under Andra världskriget. ” Brant backe, stundtals med trappor, ner till stan, så vi fick snyggare vadmuskler. Det är nästan alltid lite dött i en stad på söndag förmiddag, så också här. Såg typiskt engelskt ut. Drack cappuccino på ett litet kafé, £3:60 för en stor ”balja”. Synd att hamnkvarter är så ruffiga och svårmanövrerade; det fick bli shuttlebuss tillbaka från centrum till båten.
 
Vid lunchen tyckte jag det var synd att man blir mätt, med så mycket gott på buffén. Skaldjurssallad, lammkotletter, ostar och lite annat smått och gott blev det. 
 
På trivian slog vi rekord idag, 20 poäng av 25 och ändå var jag lite sur över frågorna vi missade. Spaniens kung (Felipe VI) borde vi ju kunnat, istället för att tro på pappan som fick avgå 2014 och fly landet. Men vi är ju inte så rojalistiska.
 
Vid avfärd stod vi uppe på däck. Kaptenen gjorde en Scenic cruising tätt förbi de vita klipporna, särskilt för dom som bodde på fel sida i morse. Tog en drink i S.A.L.T. bar, där vi inte varit tidigare. Serverade lokala drinkar från länderna runt Nordsjön + några signaturdrinkar för Silver Dawn. Min hette Aurora och var med Aperol, portvin, apelsin, tonic och saffran och dessutom rök instängd under en kopparkupol med sugrör igenom. Speciellt och riktigt gott! Som sig bör i Dover, åt vi Dover sole till middag. Sjötungan har numera inte så mycket med Dover att göra. Kallas Dover sole för att Dover tidigare var den största fiskehamnen för transport av fisk till London. Avslutade som alltid middan i Arts café. 
 
Måndag 1 september 2025, Portland (Weymouth) 🏴󠁧󠁢󠁥󠁮󠁧󠁿🇬🇧
Portland är en halvö i Engelska kanalen ansluten till Weymouth via en smal landtunga. Tillhör världsarvet Jurassic coast med sina klippor och geologiska fynd och fossiler. Där bryts fortfarande den berömda sandstenen som användes när man byggde St Paul’s Cathedral i London och  FN-skrapan i New York. 
 
Ösregn i morse när vi vaknade, men det skulle bli något bättre på eftermiddan enligt väderapparna. Vi bestämde oss för att vänta till efter lunch för att ge oss ut. Men när vi satt och åt vår standardfrukost (min: kallrökt och gravad lax med cream cheese, rödlök, kapris och en skål med jordgubbar och blåbär) började det klarna upp. Så vi tog shuttlebussen (en dubbeldäckare, satt på ovanvåningen) från Portland via vägbanken till Weymouth (drygt 50000 invånare). Strosade i Gamla hamnen med fiskeflotta och pittoreska, gamla hus med många pubar och caféer. Det är en turistort med en lång, bred sandstrand med nöjesfält och många aktiviteter och en fin strandpromenad. När vi var här förra gången 2023, hade stranden just vunnit en omröstning om bästa stranden i Storbritannien. Cappuccino intogs på Costa på en gågata. £3:50 för en liten, som var mer än tillräcklig. Storleken på kaffekopparna har verkligen ökat. Konstigt med tanke på att kaffebönorna ökat i pris, fast i cappuccino är det ju mest mjölk förstås. Cappuccinopriset var detsamma förra gången här, men då på ett annat café som vi gick förbi nu, lite för snart på frukost.
 
Buss tillbaka för en sen buffélunch. Sen satt jag i en soffa på däck och läste, riktigt skönt i solen trots att det blåste. Cappuccino i Arts café innan en drink, Negroni, och nötter under trivian. Frågesporten blev lite sen pga ett ”allvarligt” meddelande från kaptenen. Det blåste alldeles för mycket för att vi skulle kunna tendra imorgon i St Peters Port på Guernsey, en av kanalöarna nära Frankrike. Vindar på 40 knop (20 m/s) är inte kul i en liten tenderbåt. Tur att vi varit där (2016), för nu kommer vi att gå härifrån till sluthamnen Southampton istället. Hade 15 av 25 poäng på trivia. Textremsan från en sång var lätt idag, men man känner sej som deltagare i Doobidoo på TV innan man kommer fram till vad låten heter/refrängen. ”Friday night and the lights are low, looking out for a place to go”. Trevligt med lite svenskt!
 
Ett brassband underhöll på kajen en bra stund innan avfärd, då fyra män sköt tre skott med kanon och båten tutade tillbaka. Lite kul! Då hade vi precis satt oss till bords i Grillen på däck. Jag hade två tjocktröjor och en filt på mej under infravärmen. Tog samma mat som förra kvällen där: Fyra lammkotletter och två grönsaksspett, varför ändra ett vinnande koncept? 
 
På teatern underhöll kryssningsvärden Moss Hills. Det är han som sköter informationen ombord och ställer frågorna under trivian. Mycket trevlig, pratar så jag hör och förstår engelskan (han är född i Zimbabwe, men bor i Liverpool). Han hade ett långt förflutet som underhållare ombord på kryssningsfartyg innan han blev kryssningsvärd. Ikväll spelade han fem instrument (trummor, gitarr, munspel, piano och saxofon) och sjöng kända låtar. Fantastiskt bra; kul att se denne timide man visa en ny sida.
 
Det var inte helt enkelt att gå rak ikväll, det blev många nonalkoholiska snedsteg.
 
Tisdag 2 september 2025, St Peter Port Southampton 🏴󠁧󠁢󠁥󠁮󠁧󠁿🇬🇧
Natten var lugn, märkte inte något gungande. Personalen hade surrat balkongdörren med ett rep, det var nog onödigt.
 
Efter frukost tog vi shuttlebussen in till centrala Southampton (250000 invånare). Bussen stannade precis utanför IKEA, så vi tog en runda där. Vi har ju viss abstinens, nu när IKEA i Uppsala varit stängt sen april i år. Gick över till Westquay, en stor shoppinggalleria. Drack cappuccino i samma bokhandel med kafé, som för ett år sen. Kostade £3,00 nu liksom då. Promenerade på, vid och under den gamla stadsmuren. Av och till regnade det och vi hade var sitt stort paraply från båten.
 
Vid lunchen ombord hade jag en schackningsperiod. Tog lite hummersallad, en lammkotlett och några bitar parmesanost och orkade inte äta upp. Drack bara lite av vinet (Riesling) och tog ingen dessert. Definitivt inte alls likt mej. Bengt-Åke mådde betydligt bättre och åt sin sushi och till stor glädje var det en hel gås på ”trancheringsbordet” (gås har vi slutat med hemma). Sen tog han ostar också med tillbehör och portvin till. Var nästan avundsjuk på hans goda aptit.
 
Efter lite vila, repade jag mej till cappuccino i Arts café (namnet kommer av all konst som hänger på väggarna där) och en sista Aperol Spritz vid trivian. Där slog vi nytt rekord, 21 av 25 poäng. Vi rättar själva och var kanske lite för snälla idag… Fem av poängen kom från de olika ämnena i Nobelpriset, man ska väl ha nån fördel av att vara svensk nångång. Trivian på denna kryssning har varit vida bättre än på alla andra kryssningar vi gjort, inte så amerikaniserat och med frågor som vi skulle/borde ha kunnat, mer geografifrågor än vanligt. Och kryssningsvärden, som höll i det hela, var så himla bra, trevlig och med humor på lagom nivå.
 
Tidig show på teatern, Tamla Motownsånger med båtens fasta ensemble sångare och dansare. Kapten Johannes tog till orda och tackade oss för att vi valt att åka med SilverSea. Sen tågade ”hela” besättningen in och vi applåderade varandra. Rusade sen till Atlantide för att komma före alla andra till middag. Jag tog två säkra kort jag ätit tidigare: Beef tartare och Mediterranean Seabass. Avslutade med ett sista besök i trevliga Arts café, där vi bara behöver visa oss så är bartendern/baristan igång med vår outtalade beställning.
 
Packade och satte ut bagaget i korridoren. Det var en hel del kläder jag inte använt, särskilt överdelar för varmt väder. Nåt sånt har egentligen inte förekommit, även om solen stundtals visat sej. Paraplyer har vi behövt två av dagarna för korta regnskurar av och till.
 
Onsdag 3 september 2025, Southampton 🏴󠁧󠁢󠁥󠁮󠁧󠁿🇬🇧-Knivsta🇸🇪🇸🇪🇸🇪
Idag hade vi inga bekymmer att välja kläder. Tog vårt handbagage och lämnade hytten. Tackade Manish (vår Suite Attendant, som den officiella titeln är) för hans excellenta service att hålla hytten i perfekt ordning. Butlern har vi inte besvärat med några önskemål. Han hade rengjort våra resväskor, fick vi ett meddelande om på TV:n. Det var ju snällt. Att kasta pärlor för svinen, är ett uttryck som dyker upp apropå att vi hade en butler.
 
Gick av båten efter 1599 nautiska mil (= 296 vanliga mil), troligen ett par kg tyngre. Jag tycker att detta varit den bästa kryssningsmaten någonsin, men Bengt-Åke håller inte med mej. Bästa kaptenen och bästa kryssningsvärden, är vi däremot överens om. 
Hade bokat rederiets transfer till Heathrow. På vägen talade guiden med vacker berättarröst om Southampton, Titanic och WWII (när stora trupper från USA, Kanada och Australien samlades där inför D-dagen 1944). När han slutade prata somnade jag direkt, men vaknade till av mina egna snarkningar.
 
Kom på att tredje september är datumet då vi bytte från vänster- till högertrafik, precis som vi gör idag, 58 år senare.
 
Gick snabbt genom incheckning och säkerhetskontroll (fast lane) och satt snart och hyggaede oss i Lufthansas lounge (fast vi flög med SAS), först med cappuccino och sen lite annat. 
 
Oväder i Europa och brist på flygledare gjorde flygningen sen. Först 35 minuter, men när vi väl satt på planet och allt var klart, kom beskedet att det var ytterligare försening, nu 1h20 min till. Då blev det lite hysteriskt där ett tag, med en man som inte ville vara kvar ombord. Plötsligt kunde planet komma iväg ändå. Mannen lugnade sej och det lilla barnet som skrikit hela tiden, blev alldeles tyst. Vad hade dom gjort med det? Det är inte ofta jag tycker det är riktigt läskigt att flyga, men idag tyckte jag stundtals det, när planet skakade alltför mycket. Vi lyckades i alla fall få lunch (räkor med vitkålssallad och nudlar) och dryck. 
 
Landade välbehållna tre kvart efter tidtabell, strax efter klockan sex. Förbeställd taxi körde oss snabbt hem.

Torsdag 18 september 2025, Knivsta-Paris🇫🇷
Allt flöt på bra med taxin till Arlanda (10 min tidig), incheckningen (helt på egen hand) och säkerhetskontrollen (ingen kö och ingen extrakoll av vare sej oss eller handbagaget). Vi var så tidiga till gate F39 att det skulle gå två plan därifrån före vårt Norwegianplan till Paris. Dessutom hann jag gå mina tio tusen steg i terminalen innan klockan halv nio. En fröjd för ögat och näsan med alla godsaker jag passerade: väldoftande bakverk, maffiga baguetter och räkmackor (295 kronor för den finaste). Kostade inte på oss något där och inte heller på planet (inte ens en kopp kaffe fick man).
 
Normalt skyr Bengt-Åke Norwegian som pesten, efter att ha läst om övergivna passagerare. Jag har bara goda erfarenheter efter att ha åkt massor med gånger till Landvetter (och mamma i Borås, när det begav sej). Nu hade han inget val, eftersom det var en gruppresa där flygningen ingick. Vi kunde inte ens gradera upp oss till finare klass, för det fanns inte och vi satt redan på rad ett (kändes nästan som man jobbade i ”köket”). Men han var så nöjd ändå.
 
Trettiotre personer + skånsk reseledare är vi på resan. Samlade ihop oss på flygplatsen och gick långt till bussen, som tog oss till båten Viva Gloria, som låg på Seine med utsikt mot Eiffeltornet (långt bort). Hade ingen aning om att det var stora demonstrationer och strejker just idag mot franska regeringens neddragningspolitik. Flygledarna skulle strejkat, men sköt upp den. För tidigt för incheckning på båten, så vi lämnade bagaget och gick på egen hand ut till ett café. Cappuccino (€3,50) och en skink-ostbaguette delat på två. Checkade in, packade upp i den lilla men mycket fräscha hytten, drack en ny cappuccino och åt en laxmacka innan vi gick ut igen. I Seine ligger en stor frodig ö (Île Saint-Germain), med ett stort konstverk, som vi besökte. Heter Tour aux figures, är 24 m högt och står dessutom på en kulle så det syns på långt håll med sin brokiga plast utanför betong och metall. 
 
Välkomstmöte på tyska (utan oss) och sen på engelska. ”Cocktailparty” med den franske kaptenen och kroatiska kryssningsvärden. Finns en stor grupp norrmän här, där många var av med sina väskor efter kaos på flygplatsen i Oslo. Drack resans första Aperol Spritz. Åt middag, där jag hade sällskap med två skåningar och två smålänningar (men ingen Bellman). Getostmousse, sparrissoppa, fläskkött med pancetta och ostar. Mycket gott med plus till köttet.
 
I säng direkt efter all mat och dryck. Skulle avgått klockan 22, men blev kvar i Paris eftersom slusspersonalen strejkade …
 
Fredag 19 september 2025, Paris🇫🇷-ut på Seine
Efter frukost tog vi vår morgonpromenad. Hade tänkt mej en romantisk tur utmed Seine, men så såg det inte riktigt ut vid båten. Mycket bilar och cyklister i ett område med höga hus med techbolag som Microsoft och Huawei och inga promenadstråk precis bredvid floden.
 
Båten kom iväg strax före klockan elva och vi var uppe på soldäck i det vackra vädret. Dock var översta delen nedstängt, så vi inte skulle bli dekapiterade av broarna. Förarhytten var nedsänkt och kaptenen stack bara upp sitt huvud i en lucka; såg mystiskt ut. Slussade några meter; det var pga av den slussen vi inte kom iväg i går kväll, men nu var strejken slut.
 
Superb lunch. Förrätter och efterrätter var som en buffé medan man fick beställa soppa, pasta och huvudrätt. Delade bord med två svenskar och två norrmän (måste öva inför nästa resa, då vi åker i norsk grupp). Sill, rostbiff och småplock till förrätt, champinjonsoppa med soltorkade tomater (mums), bœuf bourguignone (mums) och pannacotta (mums). En Kahlúa coffee (som heter Mexican coffee här) på det och jag var färdig för siesta.
 
Såg slussning och slussvägg från sängen genom den stora franska balkongen. Vaknade till liv igen och gick några varv på soldäck som nu var helt öppnat. Såg påfallande få båtar, en var en svensk segelbåt (som gick för motor). Infomöte och en Negroni innan middan serverades. Fick sällskap av ett par från Sörmland. Laxmousse, fransk löksoppa, forell och ettersöt (korrigeras till eftersökt, men det var den inte) äppledessert. Plus till fisken. I loungen var det musikunderhållning och jag njöt av en cappuccino som fick tillskott av en kahlúa, mycket godare än kaffet tidigare på dan.
 
Lördag 20 september 2025, Rouen - Caudebec🇫🇷
I morse när jag drog bort gardinerna, tittade jag rakt in i receptionen på en annan flodkryssare. Nästa gång tittade jag in i kajväggen. Vi hade flyttat oss utan att jag ens märkt det. Ösregn var det båda gångerna. Efter frukost satt vi i loungen och stirrade ut på regnet och sa att vi måste ju gå iland ändå. I Rouen, huvudstad i Normandie med drygt hundra tusen invånare, har vi aldrig varit förr. Så till slut utrustade vi oss med båtens stora paraplyer och gick de få stegen till den berömda katedralen, som Monet avbildade så många gånger. En pampig katedral i gotisk stil med många torn. När vi var inne och tittade på härligheten, skedde ett under. Det var uppehållsväder när vi kom ut och senare sken till och med solen. Drack elvakaffe (cappuccino €4,30) på en uteservering framför en annan vacker kyrka. Så många korsvirkeshus har jag nog inte sett sen i Celle i Tyskland. Blev mycket fotograferande. Lyckan blev fullständig när jag hittade de stora bokstäverna i stans namn där o-et såklart var format som ett hjärta. Såna gillar jag. Det var i Rouen som Jeanne d’Arc blev bränd på bål 1431 och askan kastad i Seine.
 
Väl tillbaka till båten igen, fick vi vänta en stund på att landgången flyttades ner. Inte visste jag att skillnaden i ebb och flod var så stor här så långt in i floden. Direkt till lunch, där fisken och osten (med portvin) fick pluspoängen. Vilade oss i form till High Tea. Jag var mycket beskedlig, tog bara en nougatmousse. 
 
Klockan sex la båten till i Caudebec, som är så långt vi kommer på Seine. Egentligen skulle vi åkt ända ut till Le Havre vid Engelska kanalen, men en trasig bro sätter stopp för oss. Båten var inne vid land en stund innan också för att hämta några norska väskor, som kommit till rätta. Vi blev den sjunde flodkryssaren här, i en by med drygt två tusen invånare.
 
Cocktailparty för gruppen och firande av en kvinna som fyllde 70 år. Sen visade det sej att även reseledaren fyllde år, så det blev både ett fyrfaldigt och sen ett trefaldigt leve (hon är ju skånska).
 
Vid middagen gick högsta betyget till oxkinden, den bara smalt i munnen. Osten och det vita portvinet var också extra välgörande. Sen blev det cappuccino med Kahlúa i loungen tillsammans med bordsgrannarna. 
 
Tidigt i säng lite dystra i sinnet, när bådas fotbollslag förlorat (totalt 0-6).
 
Söndag 21 september 2025, Caudebec🇫🇷
Efter frukost var vi ute i Caudebec, en mysig liten ort med väldigt mycket blomsterarrangemang. Var vid ett gammalt fängelse tillika stadsmur från 1300-talet och vid kyrkan i gotisk stil från 1500-talet, men gick inte in eftersom det var gudstjänst på gång. Drack cappuccino 100 m från båten (€4,30), satt mitt emellan ute och inne för att att slippa rök från de många bolmande gästerna ute. Servitrisen hade så snygg frisyr, att jag var tvungen att smygfota henne (för att kunna visa för min frissa: så vill jag se ut!). Gick utmed floden. Av de sex flodkryssare, som nu låg där två och två, hade fyra Basel som hemmahamn (inkl vår båt), en Rostock och en Valetta (vi är lite nördiga på sånt). 
 
Åt lättlunch idag i loungen eftersom vi inte var så hungriga. Många skulle på utflykt till Honfleur, men där har vi varit många gånger, senast förra året, så vi tog shuttlebussen en timme till Le Havre (där vi bara varit en gång, 2018). Det regnade, men när vi kom fram var det uppehåll och stundtals sol. Började med att besöka det berömda kulturhuset ”Le Vulcano”, som den brasilianske arkitekten Oscar Niemeyer ritat, byggt 1982. Där finns också fina toaletter, som brukades två gånger under stadsbesöket (autokorrigering till statsbesöket, men så fint var det inte). Promenerade förbi kyrkan Notre Dame, ner till hamnen och den häftiga, stora och färgglada containerskulpturen. Le Havre, som har 170000 invånare, blev illa åtgånget under WWII, och återuppbyggdes av den skedde med prefabricerade moduler i raka linjer. Faktiskt ganska snygga hus, är med på UNESCOs världsarvslista. Nu pågick dessutom konstutställning, så många hus var dekorerade med människor på väggarna och på balkonger. Söndag eftermiddag och ganska dött i stan, men ner vid hamnen pågick nån festival med högljudd musik och mat. Letade förgäves efter nåt öppet kafé vid det stora rådhuset med en vacker park med blommor och fontäner framför. Åkte shuttlebuss hem igen.
 
Kom hem lagom till en drink före middan. Trots att det är fri sittning, satt vi vid vårt vanliga bord och med våra vanliga fyra bordsgrannar. Blev fem rätter eftersom allt lät gott. Plus till avokadosallad med räkor. Sen blev det quiz om Frankrike och rederiet Viva i loungen (och en cappuccino med ihälld kahlua). Vårt lag hade alla tio rätt och vann €50 till en kommande kryssning. Såna priser tenderar att bli dyra. Ingen av de andra var intresserad av vinsten. Eftersom vi redan har en ny kryssning bokad med Viva, tog vi hand om vinsten och frågade kryssningsvärden (och tillika quizhållaren) om hon trodde vi kunde använda pengarna till den och hon lät ganska säker på det.
 
Utmattad av mat, dryck och allt oväsen både i restaurang och lounge stupade jag i säng.
 
Måndag 22 september 2025, Les Andelys - Vernon🇫🇷
På tillbakaväg mot Paris. Vi tog sovmorgon och struntade i morgonpromenad i Les Andelys. Båten stannade där drygt en timme, mest för dom som skulle på utflykt därifrån (och gå på igen på nästa ställe). Soligt väder, men kallt och blåsigt. Efter frukost satt vi längst fram i loungen och tittade ut på omgivningarna (inkl en skrälldus med mistlar i träden) när vi i sakta mak gled fram och slussade en gång innan vi kom fram till Vernon. 
 
Åt lättlunch idag igen, fast så lätt var den inte. Avslutades med glassbuffé. Många åkte till Giverny och Monets trädgård, men där var vi för precis ett år sen. Vi promenerade istället runt i Vernon, 25000 invånare. Kollade på kyrkan, Notre Dame som byggdes under flera århundraden från 1000- till 1600-talet, mest i gotisk stil. Monet målade av denna kyrka också. Som nästan alla kyrkor vi besöker, var delar omgivna av byggnadsställningar. Mitt emot låg det pampiga Rådhuset. Och utanför det, upptäckte jag till min stora glädje en karaktäristisk staty av Richard Orlinski, en stor vit björn (Walking bear från 2015). Sen såg vi en till, en blå Panther (från 2010). Det visade sig vara en Orlinskiutställning i stan. Vi missade den röda krokodilen, som också skulle finnas där. Stan blev bombad under kriget, men det fanns ändå väldigt många gamla korsvirkeshus kvar, en del med nedervåning i sten och korsvirke på övre våningarna. 
 
När vi kom tillbaka till båten låg den inklämd mellan två större kryssningsbåtar både på insidan och utsidan. Bengt-Åke gick ombord, medan jag behövde steg och gick mot ytterligare en kryssningsbåt mycket längre bort för att kolla dess hemmahamn (Rotterdam). När jag sen gick tillbaka kom det plötsligt 17 gäss(?) spankulerande på min stig. Sen såg jag den innersta båten i vår trio båtar komma förbi mej och då förstod jag att det varit rockad. Vår båt Gloria var långt ute på Seine, medan den tidigare yttersta båten la sej vid kaj och sen Gloria utanför. Det tog en evig tid innan alla tampar var förtöjda på båtarna och jag kunde gå in på den inre båten och upp på dess soldäck och komma över på Gloria. Det är som ett femtonspel. 
 
Vid middan åt jag den godaste rätten på hela resan, tror jag. Fisk i form av barramundi (= asiatisk havsabborre på aboriginska) med grönsaksröra och pancettavirad potatis. Dessutom tycker jag det är väldigt kul att säja ”barramundi”. Avslutade i loungen med min standardbeställning, en cappuccino och Kahlúa.
 
Tisdag 23 september 2025, Paris🇫🇷
Efter frukost var det först båtens infomöte om avresan (redan!) och sen vår Monicas infomöte om Paris och vad vi kunde göra på vår lediga dag imorgon. Vid elva la båten till i Courbevoie, i utkanten av Paris, bredvid La Défense.
 
Tog en promenad i La Défense, som är Paris ekonomiska centrum fullt med höga kontorsskyskrapor men även bostadshus och shopping. Bengt-Åke blev tokig på mej, när jag hela tiden bara skulle kolla runt nästa hörn. Kan ju vara nåt intressant där. Lugnade mej när jag sett Le bassin Takis, en spejsad ”pool”, som jag hade sett på bild. Hann precis tillbaka till lunchen startade. Det blev ingen lättlunch i loungen, utan ”full” lunch i restaurangen.
 
Precis efter lunch åkte vi med på en fyratimmars sightseeing ”City of Love, Art & Culture”. Först trodde jag att den kvinnliga lokalguiden skämtade med oss och pratade franska. Sen insåg jag att det faktiskt var hennes version av engelska. Inte blev det lättare av att hon fnittrade/skrattade väldigt mycket och knapp kunde skilja på vänster och höger. Det var en panoramatur, men vi gjorde fotostopp vid Triumfbågen, Luxembourgträdgården (där stor del av tiden ägnades åt toabesök), Eiffeltornet och Invaliddomen (där Napoleon är begravd).
 
Under tiden vi varit på utflykt hade båten flyttat på sej och lagt till i Javel Bas Amont, två km från Eiffeltornet. Innan Galamiddagen var det cocktail med kapten och besättning. Middan bestod av fem rätter, allt var jättegott även om biffen var i rödaste laget, lite saignant (som blodig så fint heter på franska). Kvällens plus går nog till appetizern: ”Graved lax mariné aux agrumes et aux bares de genièvre” dataöversatt till ”Gravad lax marinerad med citrus och enbär”, med goda tillbehör och vackert upplagt.
 
Efter middan var det Cabaret ”Paris pétille”, en duktig sångerska/konferencier som bland annat sjöng Édith Piaf och tre dansare som framförde Cancan och annat med bravur. Trevligt!
 
Onsdag 24 september 2025, Paris🇫🇷
Klantiga jag tappade mobilen i klinkergolvet i badrummet i morse (när jag skulle lägga tillbaka hårtorken på den låga hyllan). Skyddshöljet sprack, men mobilen höll.
 
Efter frukost var vi ett gäng (9 personer), som i regn följde med Monica till Sacré-Cœur.  Vi åkte buss 30 som gick direkt till Blanche på en timme. Där fotograferade vi Moulin rouge (där cancan startade) och började vår vandring upp till Montmartre. Vi gick först på Rue Lepic, där jag bodde på hotell (som bytt namn) med mamma och pappa för drygt 60 år sen. Gick förbi caféet där Amelie i filmen ”Amelie från Montmartre” jobbade (heter Café des Deux-Moulins). Monica berättade på vägen om olika sevärdheter i de mysiga kvarteren. När vi kollat på Sacré-Cœur utvändigt och den fina utsikten över Paris där uppifrån, avvek vi från gruppen. Regnet hade upphört och vi gick tillbaka samma väg. Jag hade tänkt mej elvakaffe på Amelies café , men halvvägs ner var det plötsligt akut bråttom med toa, så då fick det bli ett annat café, cappuccino €4,95. Där upptäckte jag på kartan att väggen med ”Jag älskar dig” på över 250 språk låg i närheten, så då gick vi dit. Väl där hittade vi snabbt den svenska varianten.
 
Gick ner till Pigalle och tog metron, vilket inte var helt lätt för två lantisar. Att fråga den som satt i servicedisken var helt lönlöst, han bara pekade på automaterna. Till slut lyckades vi köpa först metrokort och sen ladda det med resor. Men i spärren (spärrarna, prövade alla tre) lyste det rött med ett hånfullt, elakt brumljud. Då hade servicemannen gått på lunch. Upp ur underjorden och bort till en annan nergång. Där funkade korten direkt och vi andades ut. Bytte linje efter två stationer och gick av vid Notre Dame. Kyrkan öppnades igen i slutet av förra året efter branden 2019, men tornen öppnades först förra veckan. Att gå in i kyrkan var inte att tänka på, kön var enorm. Lunch i form av cappuccino (€4,75) och delad skinka- och osttoast på Starbucks (pga gott kaffe och bra toalett). Gick upp mot kulturhuset Centre Pompidou (som vi visste var stängt), för där intill ligger Stravinsky-fontänen med 16 moderna, rörliga konstverk, som sprutar vatten långt utanför dammen. De representerar kompositören Igor Stravinskys verk. Det blev många bilder på konstverken tillsammans med väggmålningen och kyrkan intill. Fortsatte bort mot Louvren på affärsgatorna, men plötsligt började det regna igen precis när vi var utanför ett stort affärscentra med en stor metrostation (Les Halles). Då tog vi metron hem, med lite möda. Det var tre omgångar spärrar till vår linje. De två första gick bra, men i den tredje lyste det vare sej grönt eller rött för mej. Prövade på alla spärrar som fanns. Sen tittade jag på kortet. Det stod Viva på det och var mitt passerkort till båten! Kände mej riktigt korkad, men var glad jag inte hade klagat nånstans. 
 
Båten flyttade på sej igen på kvällen och la till på det fjärde stället i Paris, närmare flygplatsen. Först kryssade han nära Eiffeltornet och den mindre varianten av frihetsgudinnan (skala 1:4 av den i New York) på en ö i Seine, innan han vände och åkte iväg. 
 
Hann med två Negroni innan det var dags för middag där höjdpunkten var desserten, crème brûlée. Avslutade med cappuccino med Tia Maria i (vi hade gjort slut på Kahlúan).
 
Packade. Hade använt det mesta, utom sommarkläderna.
 
Torsdag 25 september 2025, Paris🇫🇷-Knivsta🇸🇪🇸🇪🇸🇪🇸🇪🇸🇪
Frukost klockan 07:00. Avfärd med buss klockan 08:15. Var på CDG vid niotiden. Lång väg till vår terminal. De som hade svårt att gå, fick åka taxi och kom fram före oss. Checkade in och skrev ut bagagetaggar, men kunde inte lämna in väskorna förrän en timme senare. Efter att vi sen skannat in väskorna på egen hand, kramade vi om Monica, som skulle med ett annat plan hem. Hon har varit en mycket bra och trevlig reseledare. Fick gå i en kortare kö till säkerhetskontrollen, med ålderns rätt (?). Sen blev det en upprepning av gårdagens lunch på Starbucks. Nu kunde vi inte skylla på fina toaletter, men väl på gott kaffe, god macka och gott om plats att sitta på. Dyrare på flygplatsen, cappuccino €5,80.
 
Flygresan gick bra, jag somnade faktiskt till. Förbeställd taxi hem från Arlanda. Som alltid är det skönt att vara hemma igen.
 
Slut på en trevlig flodkryssning med god mat (vill inte tänka på vad vågen visar imorgon), trevligt folk och mycket att se. Vi börjar bli vana nu att rutten inte riktigt blir som tänkt; detta var tredje flodkryssningen i rad med hinder. På Loire var det för mycket vatten och en trasig sluss. På Elbe var det för lite vatten och en raserad bro, som föranledde båtbyte på halva vägen. Nu var det en strejkande slussvakt och en raserad bro, som gjorde att vi inte kunde gå ända ut till havet vid Le Havre. Det är bara att gilla läget. Båten var fin, hytten liten men OK. Bred fransk balkong var bra, när man var lat kunde man ligga i sängen och titta ut på landskapet. Enda riktiga nackdelen, var akustiken i restaurangen och loungen/baren, som oftast var en mardröm för en med dålig hörsel, vilket oljud! 

Fredag 31 oktober 2025, Knivsta🇸🇪-Dubai🇦🇪
Åker man finklass på Emirates ingår ”limousinservice” till Arlanda. För en gång skull beställde vi bilen ända upp till vårt hus och den stackars chauffören (utan skärmmössa = ingen dricks) hade all möda i världen att hitta i området. Och sen att köra ut också, med snäva svängar med den stora bilen/minivanen (tyvärr ingen limousin med taklucka och It must have been love i högtalarna).
 
I säkerhetskontrollen blev Bengt-Åkes väska och jag extraskannade. Hyggade oss i en för oss ny lounge. Caesarsallad, vitt vin och två cappuccino (väldigt goda för att vara automatvarianter).
 
Sex och en halv timme, 4678 km till Dubai i en B777-300. Blev inte mindre nervös av att läsa att det är världens största jetplan med två motorer och att det har tre miljoner delar som tillhandahållits av 900 leverantörer. Vad kan gå fel… Startade perfekt enligt tidtabell (14.30).
 
Inledde, som sig bör, med champagne (Veuve Clicquot, Gula änkan). Sen följde en Negroni med varma exotiska nötter före maten. Till maten blev det vitt vin: Cole Floridène Blanc 2019. 
Appertizer: Traditional Arabic mezze. Så gott! Det som såg ut som persilja, var faktiskt det och inte koriander.
Huvudrätt: Pan-fried beef tenderloin, with porcini mushroom sauce, creamed potatoes with leek (hoppade jag över), toasted endive, asparagus and cherry tomatoes. Fattar inte att dom kan få köttet så perfekt uppe i luften.
Till dessert: Cheeseboard med Old Amsterdam, Goat’s cheese with honey och Dorblu , till det portvin, Sandeman 20 years old tawny port.
Som avslutning cappuccino som jag hällde Tia Maria i (återupplivade förra resan, på Seine) och två biscotti.
Sen var jag mer än redo att sova ruset av mej. Vaknade när det erbjöds glass, såklart jag ville ha. Vad värre var, jag tackade ja till en mugg med godis och choklad.
Vi fick var sin väldigt fullmatad necessär, beige till damerna och svart till herrarna. Vad ska man göra med alla dessa ”gåvor”?
 
Lördag 1 november 2025, Dubai🇦🇪-Hanoi🇻🇳 
Landade perfekt enligt tidtabell 00:05 (Dubai är tre timmar före Sverige). Lång bussresa in till terminalen. På den gigantiska tavlan var bara två plan försenade, det till Hanoi var så klart det ena. 03:40 var nu 05:00. Träffade på Geir, den norske reseledaren. Fick reda på att vi är dom enda svenskarna i den för övrigt norska gruppen. Hur ska det gå?
 
Fördrev tiden i Emirates businesslounge, makalöst stor med massor av olika godsaker att äta. Men, inte ens jag ville ha nåt mitt i natten, vi nöjde oss med var sin cappuccino. Laddade paddan och hörapparaterna.
 
Klockan 05:20 kom flygplanet (likadant, B777-300) iväg, 5148 km till Hanoi. Sätet kunde göras om till en säng, fick till och med tunn bäddmadrass/lakan. Låg jag på rygg, var det bara ändalykten som sov. Det gick lite bättre på sidan. Mozzarellaomelett till frukost.
 
Landade 14:40. Hanoi är tre timmar före Dubai och sex timmar före Sverige. Långt att gå till passkontrollen. Kön där  tog en halvtimme, fick två stämplar utan en fråga, inget foto togs och inga fingeravtryck. Ny väntan på att alla skulle få sina väskor. Buss en timme till hotellet Peridot Grand Hotel, i Gamla stan i Hanoi med smala gator. Vi är 27 i gruppen inklusive Geir. 
 
Fick en timme på oss att fräscha upp oss innan det var dags för middag. Trots att det var ganska nära, blev det buss för säkerhets skull (mörkt, trafik, risk för regn). Var en fast meny med smårätter som ställdes fram på bordet efter hand, så himla gott allt var. Oändligt mycket godare än i Sydkorea i våras, enligt Bengt-Åke. Jag var felklädd; hade en blus med vida ärmar, som jag riskerade att drutta i maten varje gång jag skulle ta något (och det var många gånger!) Bussen körde oss hem, så vi fick se Hanoi Train Street, där tågen går väldigt nära där folk bor på båda sidor. Där var ett folkliv denna lördagkväll, med kaféer och kulörta lyktor. 
 
Tidigt i säng, släckte klockan tio.
 
Söndag 2 november 2025, Hanoi-Ha Long Bay🇻🇳 
”Kort och inte återställande sömn” stod det på min klocka när jag vaknade klockan sex. Vi (jag!) ville upp tidigt och hinna med en morgonpromenad innan vi skulle bege oss till båten i Ha Long Bay. Lät som det ösregnade, men det visade sej vara det översta på hotellets konstgjorda vattenfall utanför fönstret. Det är inte ofta vi haft så ful utsikt från ett hotellrum. Det annars så fina hotellet ligger mitt i ett ”pittoreskt” (gammalt och slitet) kvarter i Gamla Stan och syns knappt utifrån. Efter en överdådig frukost, gick vi ut i duggregnet (fällde aldrig upp paraply). Hade sett ut vägen till sjön (Hoan Kiem) på kartan, som var perfekt med alla gator utsatta och skyltningen var stor och tydlig också i gathörnen. Tänkte att det skulle vara lite lugnt en söndagmorgon, men jisses så svårgått det var. De bristfälliga trottoarerna är inte för fotgängare. Där pågår olika affärsverksamheter, matserveringar och framför allt motorcykelparkering. Man får gå ute på gatan och akta sej så man inte blir påkörd. Att gå över gatan är första gångerna ångestframkallande, men man lär sej att bara gå. Gå framåt, ta inte ett steg bakåt, för då riskerar du att bli påkörd av motorcyklisterna, som beräknar om dom ska köra framför dej eller bakom dej. Vid sjön var trafiken avstängd, så där var det lugnt på den fronten. Däremot spelades det musik på högsta volym. Hade tänkt gå runt sjön, men det hann vi inte. Gick till ett tempel på en ö, men gick inte in (kostade pengar…). Gick förbi vattenmarionettteatern där vi sov så gott för 21 år sen. Det var ju vansinne den gången att ett gäng jetlaggade svenskar skulle ”genomlida” en föreställning, precis nyanlända. Vaknade till applåder, för som tur var fanns det fler än vi där. Efter teatern då, var vi på en restaurang där vi beställde Irish coffee,  den mest spektakulära vi nånsin fått. Bartendern jonglerade och tuttade fyr på spriten hej vilt. Den ligger fortfarande högst på Bengt-Åkes topplista. Åter till nutid. Kom tillbaka till hotellet med livet i behåll.
 
Bussresan till Ha Long Bay tog nästan tre timmar med två stopp, vid ATM för uttag av pengar (dong, hade vi gjort hemma) och ett toastopp i en hantverksinrättning. Besättningen på RV Angkor Pandaw, såg lika glad ut, som på bilderna jag sett. Båten är 46 m lång, 9 m bred, byggd 2012. Hann slänga in handbagaget i lugaren (vi använder oss av de norska ord vi kan och lär oss efter hand, låter troligen töntigt) innan det serverades lunch. Ett fint salladsbord och som varmrätt stekt anka och inbakad lax. Det bådar gott. Under lunchen startade kaptenen motorerna och vi började färden, till Coconut Bay där vi kastade ankar. I bukten är det hundratals små kryssningsfartyg (på Röda floden sen bara ett, vårt). Vi hann med att packa upp, vila, välkomstcocktail, säkerhetsinformation (inklusive att vita blommor är förbjudna ombord, olycksbådande), info om morgondagens program innan det var dags för middag. Sallad, soppa, biff i strimlor med lök och paprika och sist höjdpunkten, päron med nötter, vispgrädde och vaniljsås. Sen var vi så trötta att vi skippade kvällens ”underhållning”, en dokumentär om rederiet Irrawaddy Flotilla Company och dess skotske grundare.
 
Precis när jag var på väg att somna, kom jag på att jag inte gått dagens steg. Fixade det med viss möda.
 
Måndag 3 november 2025, Ha Long Bay🇻🇳 
Klockan sju startade kaptenen båten och for vidare i Ha Long Bay. Ha Long består av tusentals kalkstensklippor med växtlighet, är med på UNESCOs världsarvslista. Namnet betyder ”Nedstigande drake”. Enligt legenden steg draken ned från himmelen och bildade öarna som skydd för erövrare. Åkte med mindre båt i två omgångar in till en ö för att besöka byn Viet Hai. Man kunde välja mellan att cykla de fem km från kajen eller att åka ”golfbil”. Vi valde naturligtvis bilen. Drygt hälften av gruppen cyklade, hurtiga norrmän. Fick en vandring i byn med Alex, vår guide på kryssningen. Såg olika grödor, som sötpotatis, papaya, grapefrukt och jordnötter. Två kvinnor satt på mycket låga pallar i fältet och tog bort jordnötterna från blasten (ungefär som med potatis). Besökte kyrkogården med färgglada gravar. Hälsade på hos en familj, mest trädgården, man tror mycket på feng shui. Såg skolan upp till ”primary school”, för högre stadier får man åka till större orter. Alex berättade mycket om hur olika saker fungerar i Vietnam. Alla som ville satte ner fötterna bland hungriga fiskar i ett fiskspa, inte Bengt-Åke, som är så fruktansvärt kittlig på fötterna. Vi satt vid samma stora bassäng. När jag skulle sätta mej ner hamnade jag nästan raklång på rygg. Så ovig är jag. Kändes först mystiskt, lite obehagligt när fiskarna ”bet”, men sen blev det alltmer mysigt. Fiskarna var mer intresserade av vissa fötter, som mina, där det var en enorm trängsel. Det behövdes två starka karlar att få mej upp på fötter igen. Och jag tror bestämt att fötterna känns mjukare efteråt!
 
Tillbaka på båten fick vi rutinbehandlingen: av med skorna för rengöring, dutt i handen med saneringsmedel och en liten handduk och ett glas juice. Skorna kom sedan rengjorda och torra till hytten. Lunch: Sallad, soppa (tjock med potatis, purjolök och bacon) och grillad kyckling på spett. Desserten skippade vi. 
 
Halv tre kom vi till en statlig fiskfarm i Lan Ha Bay. Det regnade ganska rejält och vi blev glada när Alex meddelade att vi lägger till precis intill. Vi kunde vara kvar på övre däck under tak och titta och höra honom när han gick på de smala brädorna mellan de olika små bassängerna och matade fiskarna. Väldigt bra och ändå gick några i gruppen iland och balanserade på de våta gångarna. Såg lite farligt ut, men alla kom ombord, helskinnade men blöta.
 
Precis när jag lagt mej på sängen, hördes Geirs röst i högtalaren. Nu var det dags för det planerade beachpartyt, men det skulle hållas ombord i stället för på stranden i regnet med musik, pizzabitar, fruktspett och en färgglad drink. Sen fick jag i alla fall vila en stund innan det var dags för dagens cocktail (Blue Hawaii), Geirs presentation av morgondagen och middag: Inbakad bläckfisk (blekksprut), soppa med squash och frikadeller, lammkotletter från Nya Zeeland (i segaste laget kombinerat med slöa knivar) och så en lavakaka med glass. Vi var fem vid bordet, varav tre med nedsatt hörsel och ljudnivån i restaurangen är bedrövligt hög. Vilket märkligt samtal!
 
Kvällens film var franska oscarsbelönade ”Indochine”, del 1. Att sitta 75 minuter på vanlig stol är uteslutet. Blev sängen istället. Men sen visade sej projektorn vara kaputt, så det blev ingen film för dom andra heller.
 
Tisdag 4 november 2025, Ha Long Bay🇻🇳
Efter frukost var det dags för dagens utflykt. Utrustade med flytvästar gick vi förvånansvärt lätt över i mindre båtar, vi var sex i vår. Det var en tunn kvinna som stod upp och rodde mot grottan ”Dark&Bright”. En rofylld (!) resa utan tillstymmelse till det utlovade regnet. Det enda blöta kom från taket i grottan. Hon tog kort på oss med våra mobiler; det hade hon gjort förr, perfekta bilder. 
 
Tillbaka på vår båt, tog vi den första koppen kaffe sen flyget, smakade väldigt bra. Till lunch var det salladsbuffé (inkl goda ostar, som alltid), champinjonsoppa, pork belly och mystisk efterrätt med stora potatisbitar i. Åkte förbi många ostronodlingar och under den jättestora bron vi åkte över på i söndags.
 
Vilade middag och tittade ut genom den inre fönsterförsedda skjutdörren (finns en yttre täckt också). Vi bor längst fram, så det är bara besättningsmän som går förbi. När det kom nåt kult/fint/mystiskt på stranden for jag upp och fotade. Vi lämnade Ha Long Bay och kom in i Kinh Mon-floden.
 
På eftermiddan hade chefskocken Hung Le ”undervisning” i hur man lagar vårrullar med rispapper och grönsaker. Sen gjorde vi alla var sin vårrulle; till min förvåning även Bengt-Åke, som brukar vara motsträvig till allt sånt. Hung Le gjorde dippsås till (varmt vatten, massor med socker, fisksås, limejuice, vitlök och chili). Vårrullen smakade alldeles utmärkt doppad i såsen. Sen åt vi många olika exotiska frukter inklusive en durianfrukt. Jag äter ju normalt inte frukt, men nu passade jag på. Han gjorde blommor av tomater och gurka. Det var fritt fram för oss att pröva, men det var bara en i sällskapet som antog utmaningen (en dam med kusin i Knivsta!).
 
Dagens cocktail var Whisky sour, vilken rävgift. Middan var desto godare: sallad, soppa med räkor och bläckfisk, spett med räkor och fläskkött och sen kronan på verket en väldigt god mangomousse. Det finns alltid tre huvudrätter att välja på. Vid frukosten beställer man vad man vill ha till lunch och vid lunchen vad man vill ha till middag. Blev förvånad när ”prawn and pork skewer” visade sej vara spett med en räka inbakad i fläskfärs, men det var gott.
 
Hade börjat bli trött på att inte ha internet. Över två dygn i radioskugga är ju helt förfärligt, beroende som jag är. Det enda positiva är att min patiens är utan reklam. Efter middan kollade jag ute på däck och då fungerade plötsligt internet, men inte nere i hytten. Så jag såg mina 33 mejl, men kunde inte öppna dom om jag inte masade mej upp på däck igen (dom flesta är i alla fall bara reklam) 
 
Trodde aldrig att jag skulle fixa dagens steg idag helt ombord på denna båten utan några direkta ”promenadstråk”, men det gjorde jag. Det är dock tur att jag satt ner målet från 10000 till 7000 inför resan.
 
Onsdag 5 november 2025, Röda flodens delta🇻🇳
Idag hade vi inte behövt ställa väckarklockan. Exakt på utsatt tid, klockan sju, drogs ankaret upp under våldsamt rassel. Båten går på dagarna och ligger still på nätterna. Idag for vi vidare in i Röda flodens stora delta. 
 
På förmiddan höll Alex en lång dragning om Vietnams historia och alla främmande makter som härjat här: kineser, mongoler, japaner, fransmän och amerikaner. Mest intressant var senare tider när man själv ”varit med”.
 
Lunch där vi valt Spagetti carbonara, lite efter uteslutningsmetoden, väldigt gott. Men än godare var Tiramisu till dessert. Mer italienskt än vietnamesiskt alltså.
 
På eftermiddan var det dags för besök i byn Thanh Ha. Det är här ”vanndukketeater” har sitt ursprung, en tradition som går tillbaka till 1100-talet, föddes i översvämmade risfält. De som sköter trädockorna står bakom ett skynke i midjehögt vatten. ”Teatern” låg i en damm med lotus och liljor och det hade säkert varit ännu vackrare om växterna blommat. Vi satt på land. Alex förklarade de olika folklorescener som vi såg och hörde. Vi höll oss vakna! Efteråt var det dukat långbord med öl och färska jordnötter (i mjukt skal) och vi satt på väldigt låga plaststolar på trottoaren. Gick genom marknaden tillbaka till båten. Där var mest grönsaker, men jag såg kött och skaldjur också. Och massor av kvinnor i typiska vietnamesiska toppiga hattar, som jag fotograferade så diskret jag kunde. Många sken upp och vinkade.
 
Efter Dagens cocktail var det dags för middan. Allt var gott: biffsallad, soppa med papaya och mungobönor, grillad vietnamesisk fiskfilé och crème brûlée. Delad förstaplats till fisken och desserten (”efterrätt” är inget norrmännen säjer, däremot ”förrätt”…).
 
Varje dag står en Buddha-devis på programbladet, idag: ”Tusenvis av lys kan bli tent fra ett eneste lys. Og dette lysets levetid vil likevel være den samme. Glede reduseres ikke om den blir delt”
 
Glädjen över internet blev kortvarig, ikväll var det radioskugga igen.
 
Torsdag 6 november 2025, Röda flodens delta🇻🇳
På förmiddan var vi ”bakom kulisserna” på båten, eller snarare under. Vi var uppdelade på två grupper, vi var i den andra: ”Alle lugarer som sluter på partall” (vi har hytt 102). Kök, tvätteri, besättningens ”matsal” och hytter, maskinrummet, lagret, tekniskt rum och styrhytt. Det var små utrymmen en trappa ned och lågt i tak, vi var utrustade med hjälm. Tur att vietnameser generellt är korta. Det är 19 i besättningen, alla män (finns inte plats för separata duschar och hytter…), många från Myanmar. Var inne i en hytt för tre. Två hade bilder med lättklädda flickor på väggen, den tredje hade ett litet akvarium med levande fisk i. I tekniska rummet var det stora vattentankar. Man tar in flodvatten, som renas i en massa olika steg: kemikalier, filter, RO-anläggning. Det är det vatten som finns i kranarna och duschen. Det är inte ofta som jag inte borstar tänderna i kranvatten, men eftersom man avråds från det ombord, låter jag bli. Man har renare vatten som dryck, till matlagning och till ismaskinen. Hos kaptenen i styrhytten (vägg i vägg med vår hytt) fick vi alla instrument förklarade för oss. Båten går max 8 knop uppströms (som vi åker) och 12 knop nedströms. 
 
Höjdpunkten på lunchen var pumpasoppa och brödpuddingen till dessert. Den grillade kycklingen var OK tills jag spillde röd sås på mina beige byxor. Jag som alltid skäller på Bengt-Åke för han druttar så mycket. Tvättade en kvdm byxa, fläcken gick bort men lämnade ett vitt område där jag gnuggat.
 
Vi la till och åkte buss 10 min till byn Co Chat, Nam Dinh. Efter min påminnelse kom Bengt-Åke idag ihåg ”lytteutstyret”, det glömde han igår (men guiderna tar alltid med extra utrustning till senila glömska resenärer). Vi blev tutade på hela tiden på gatorna av motorcyklister. Tittade på ett tempel och skyddshelgon. Besökte ett familjeföretag och fick se sidentillverkning från puppa till tråd och tyg. Det fanns en liten affär också och alla(?) andra handlade (mest färgglada sjalar). Större marknad än igår med mest fina grönsaker och frukter, men också andra matvaror och kläder. Buss tillbaka till båten, som gick direkt när alla var ombord.
 
Till middan hade vi inte fått beställa huvudrätt, visste inget om menyn, chefskocken bestämde. Och det gjorde han med bravur; det var en utsökt middag. Friterade vårrullar, nudelsoppa med frikadeller, tre rätter ställdes fram till huvudrätt: anka, kyckling och lax, och glass med friterad banan. Det hänger en stor bananstock vid baren till allmän ätning.
 
Fredag 7 november 2025, Röda flodens delta🇻🇳
I natt slog tyfonen Kalmaegi in över mellersta Vietnam. Vi klarade oss bra häruppe i norr även om det blåser och går vågor på floden (och regnar).
 
Efter de kryddstarka äggen bakade i lerkruka med grönsaker (min standardfrukost) var det dags för utflykt. Precis när vi gick iland i Khanh Thien, upphörde regnet och vi fick en fin dag. Åkte buss en halvtimme till den katolska stenkyrkan Phat Diem, en av de mest kända katolska kyrkorna i Vietnam. Den är från 1800-talet och byggd i en blandning av vietnamesisk och europeisk (gotisk) arkitektur. Det var ett stort område och 1972 fällde USA en bomb där. Den landade mellan byggnaderna, och de flesta klarade sej. Fotoförbud inne i kyrkan, men det brydde jag mej inte om (däremot B-Å). Jag skrev i gästboken, så nu står det Knivsta där.
 
Det var missionärer från  Spanien, Italien, Frankrike och Portugal, som var här och införde katolicismen. De införde också latinskt alfabet istället för det kinesiska. Vietnamesiska språket har 29 bokstäver, saknar några av våra (som j) men har en del extra. Och dom har mängder av konstiga ”krummelunser” (diakritiska tecken) på bokstäverna, kan vara flera på samma bokstav både upptill och nertill. Man har inte bara många diftonger utan även många triftonger. 
 
Vietnam är stora exportörer av bland annat elektronik, kläder och grödor. Nr 1 i världen när det gäller cashewnötter, nr 2 av ris (efter Indien) och kaffe (efter Brasilien). Mycket i marknadernas och affärernas varor är fejk. Tolkar Copyright = right to copy. ”Made in Vietnam” är ett trade mark, betyder vanligtvis att produkten är gjord i Kina.
 
Efter lunch (med spett med fläskkött som höjdpunkt) åkte vi buss ett kort stycke och besökte fyra ställen i byn. På det första gjorde man korgar av risstrån, exporterade en container i veckan. På det andra stället tillverkades rissnacks, fick se när riskakor torkades över öppen eld så dom blev hårda, smakade ganska gott. På tredje stoppet tillverkades mattor av strån av vattenhyacinter (tror jag det var). Vilka arbetsställningar det var, här hade ett skyddsombud haft mycket att göra. Paret som vävde mattor hade hållt på i 40 år, jisses. Jag fick ont i ryggen efter 10 minuter på en pall. Sen var vi vid ett tempel och hos en familj och fick tilltugg. Var ute i köket och såg hur rispulver kokades under våldsam omrörning till intetsägande dallrigt ”snacks”. En 11-årig flicka frågade mej på engelska: What’s your name? How old are you? (Very old!). What do you think about Vietnamese people? Do you like Vietnamese food and drink? Sen var det slut på frågekanonen. 
 
Dagens cocktail och middag med väldigt god tonfisk, en gigantisk bit. Var helt omgiven av förkylda människor, inklusive Bengt-Åke och reseledaren Geir, som nästan tappat rösten. Efter middan kom en lokal grupp ombord och framförde ”Hat Van” sång och dans, en gammal konstform med på Unescos immateriella kulturarvslista. På slutet drog dom upp hugade dansare ur publiken. Jag var uppe och svängde mina lurviga till två låtar, blev riktigt trött.
 
Lördag 8 november 2025, Röda floden🇻🇳
I morse var Bengt-Åke inte riktigt på hugget och bestämde sej för att stanna hemma från utflykten till Thung Nahm. Där skulle vi ro (bli rodda) på kanalerna i våtmarksområdet bland kalkstensklipporna och i grottorna. Området kallas Ha Long Bay på land. Så efter frukost la han sej på sängen igen när jag åkte iväg med gruppen. Hängde upp den lilla tygelefanten på dörren som signal på att han inte ville bli störd.
 
Åkte buss en dryg halvtimme innan vi var framme vid roddbåtarna. Flytväst var frivilligt och först tog jag på en, för det är klart att man ska ha. Men sen när ingen annan i gruppen tog nån och jag dessutom fick reda på att kanalerna var så grunda att man bottnade, skippade jag den. Satt två och två i båtarna med en som rodde. Med fötterna! Hade hoppats på att få en kvinna med konhatt som rodde, men det blev en äldre man med en flaggförsedd hjälm. Det gick förstås lika bra. Solen sken på oss, den har vi inte sett på hela resan (om man inte är väldigt optimistiskt lagd i sina omdömen). Åkte genom tre kalkstensgrottor, som kändes så låga att jag hukade mej. I taket hängde fladdermöss och en attackerade flög ner mot mej. Efter Covid känns det inte så upplyftande att ha kontakt med dessa djur. Lotusblommorna var fina. Jag fick träsmak av att sitta på bänken i båten. Utan ryggstöd i fem kvart, är inget för mej. Men turen var rofylld och vacker. Behövdes (som vanligt) två starka karlar att få mej på fötter ur båten, helt stel.
 
Kom tillbaka lagom till lunch. Bengt-Åke hade bara sovit och kändes sej lite piggare. Inget plus delades ut vid lunchen, möjligen till soppan som var en traditionell vietnamesisk nudelsoppa med kött i (Pho). Kycklingen till huvudrätten var extremt torr trots att den var invirad i bacon.
 
Satt uppe på däck och såg landskapet passera förbi. De europeiska missionärerna måste ha varit lyckosamma i trakterna, åkte förbi massor med kyrkor. I hela landet är 7 % katoliker och 13 % buddister, det är dom största religionerna.
 
På eftermiddagen höll den alltid glade, lille restaurangchefen Salai kurs i servettvikning (”serviettbretting”). Men först fick vi lära oss att hantera ätpinnar. Jag har aldrig kunnat tekniken, har fått i mej mat långsamt med muskelkraft och viljestyrka. Här ombord dukas det med vanliga bestick. Fick lära oss många olika servettkreationer, inte så svårt när någon gör före, steg för steg. Värre var det sen när vi skulle vika igen på egen hand. Jag blev särskilt nöjd med min ros, vilket mästerverk!
 
Efter dagens cocktail och info om morgondagens Hanoi, var det middag. Normalt är det hemsk ljudnivå, nu var den ännu värre eftersom båten gick och allt vibrerade och klirrade. Snacka om att behöva koncentrera sej för att förstå norskan. Slappnade man av det minsta, kunde det lika gärna vara grekiska alla talade.
 
Söndag 9 november 2025, Hanoi🇻🇳
I morse la vi till ganska centralt i Hanoi. På förmiddan åkte vi med buss till tre stopp. Trots att det var söndag, var det en enorm trafik av bilar och motorcyklar. Hanoi har över 10 miljoner invånare, efter en nyss genomförd hopslagning av regioner och städer. Landet har 106 miljoner invånare och 70 miljoner motorcyklar. Det är hjälmtvång, men tydligen bara för vuxna. Mamma och pappa hade hjälm och barnet/barnen mellan dom var utan. Såg farligt ut när dom kryssade fram mellan bilarna. Vi åkte längs ett sex km långt konstverk, en mur med olika bilder i mosaik, fint.
 
Första stopp var Litteraturens tempel från 1070, ett Konfuciustempel som under 700 år hade ett universitet. Man ristade in namn på dom som avlade examen på stentavlor burna av sköldpaddor, symboliserar evigt liv. 82 finns fortfarande kvar. Området består av olika paviljonger, gårdsplaner och dammar. Där var många examensklädda ungdomar, som ställde upp för gruppfoton. En musikgrupp underhöll och där var försäljning av olika hantverk.
 
Stannade vid Ho Chi Minhs mausoleum, men gick inte in för att se Onkel Ho. Gjorde inte så mycket, eftersom vi träffat honom förr. Kommer ihåg att jag tyckte han var så liten. Han var president i Nordvietnam från 1954 (erkänd då, egentligen 1946) tills han dog 1969. Han ville bli spridd på olika platser i landet, men det brydde man sej inte om. Byggde ett mausoleum (som för Mao  i Beijing), invigt 1975. Tiden far illa vid hans balsamerade kropp och då och då behöver han åka på rekreationsresa till Moskva.
 
Tredje stoppet var vid ”Hanoi Hilton”, fängelset som fransmännen startade (under namnet Maison Centrale) för politiska fångar. Togs sen över av vietnameserna och användes för undervisning mm och sen för amerikanska krigsfångar. Det var då det fick sitt öknamn. Heter egentligen Hóa Lò. Finns riktiga hotell i Hanoi som heter Hilton.
 
Det regnade av och till under förmiddan, men under 5-10 minuter sken solen. Vi hade våra små IKEA-paraplyer. Tyckte att regnjacka var för svettigt. Det är mycket ovanligt väder, på hösten brukar det inte regna så mycket. Luftfuktigheten är över 90 %.
 
Lunch ombord där biffrulladerna fick plus. Sen var det dags för eftermiddagstur iförd nya, torra kläder och skor. Nu regnade det av och till lite mer och vi tog regnjacka på.
Gjorde en gemensam promenad i Gamla Hanoi i smala gränder, även där åkte tutande motorcyklar. Mycket småaffärer och matställen och ibland en otrevlig lukt. Promenaden slutade på ett café, specialiserat på typiskt vietnamesiskt äggkaffe. Fick en demonstration av tillverkningen. Äggulor vispades hårt, kondenserad mjölk, honung, karamellsås och rom tillsattes. Detta hälldes över starkt kaffe och pudrades med choklad. Äggkrämen var vansinnigt god, innan den blandades med kaffet.
 
Inte långt därifrån låg Waynes, ”coffee made in Sweden since 1994”. Man blir lite stolt över att det spridit sej ända till Vietnam. Gick förbi en affär med ryggsäckar Kånken också (den är ju vanlig mest överallt i världen).
 
Sen fick vi fri tid med återsamlingsplats vid Vattenmarionettteatern för bussresa hem. Det var inte så långt till båten, så vi dristade oss till att gå istället. Och det gick ju bra tills vi kom till en stor flerfilig väg, som vi måste passera. Först stod vi vettskrämda vid vägkanten och tittade på bilarna och motorcyklarna. Sen fattade vi mod och tog ett steg ut i trafiken och gick sakta över. Alla tutade, men det har vi lärt oss att det är mest en hälsning. Vi klarade det med livet i behåll!
 
Väl på båten tog vi en GT resp kaffe. Nån cappuccino existerar inte ombord. Satt kvar till dagens cocktail (Rum punch). Bytte om till middag. Bengt-Åke hade tagit med sej mitt ”hatobjekt”, en rosa skjorta. Geir berättade om morgondagen och sen var det middag. Allt var gott, pluspoängen får Traditional Hanoi pork (grillat). 
 
Tidigt i säng, som alltid.
 
Måndag 10 november 2025, Röda floden🇻🇳
I morse fick vi gå på jakt efter våra skor. Som vanligt hade vi ”blivit av” med dom när vi kom tillbaka till båten igår eftermiddag. Dom brukar komma tillbaka rengjorda efter nån timme eller två och stå utanför hytten. Efter visst detektivarbete återfanns dom utanför hytt 101 på andra sidan båten från vår hytt 102. Mysteriet löst. Det finns 16 hytter och vår grupp ockuperar hela båten. 
 
La till i Bat Trang i utkanten av Hanoi. Det är en keramikby. Att producera keramik har gått i arv i många generationer här. Promenerade in i  byn och in på en keramikverkstad. Vilka fina krukor kvinnorna där målade. Var sen på marknaden i kolossalformat, allt var keramik (utanför fanns matstånd), en del väldigt fina pjäser. Många i gruppen handlade, men naturligtvis inte vi. Hade 45 minuter fri tid, 15 hade räckt för oss. Vi gick ut och tittade på folklivet på gatan istället. Idag skulle det inte bli regn, bara en väldigt hög luftfuktighet, så vi hade varken regnjacka eller paraply med. Tror inte regnguden läst väderappen så noga, för plötsligt började det regna ganska ordentligt. Vi stod där och skulade under en markis. En i besättningen hade dock sett oss gå iväg och kom ilande med ”regnkappor”. Dom är inte lätta att få på när man är blöt, men till slut funkade det, även för B-Å. Senare fick vi en båtparaply också. Gick i många gränder, som var smalare än en uppfälld paraply. Vid kajen var det en lokal, färgglad grupp som slog på trummor och framförde en lejondans. Det var två män i varje lejon och när lejonet ställde sej på bakbenen stod dom på varandra. Det var trevligt, trots att det regnade lite. Geir tog bilder på lejonen och oss med min mobil.
 
Floden har börjat göra rätt för sitt namn och är nu röd (av järnhaltigt slam). Beef curry i lerkruka var höjdpunkten på lunchen. Var kanske det godaste jag ätit på båten. Efter lite vila, var det dags för nästa programpunkt. Båten la till i Tho An och vi tog oss med möda uppför den leriga backen till fast mark. Besättningen hade gjort ett stort jobb med att gräva ”trappsteg” på ett ställe och lagt ut mattor från båten. Åkte buss därifrån till den gamla pagoden Thay. Där var många buddhastatyer att beundra. Många vardagliga gåvor hade offrats som vatten och danska butter cockies i massor.  Sen besökte vi en familj som gjorde de typiskt vietnamesiska konhattarna Lang non. Vi blev bjudna på te och godis medan Alex berättade om hattarna och visade olika stadier i tillverkningen. Från början hade männen koniska hattar och damerna platta, men nu har både män och kvinnor koniska. Det satt fem damer och tillverkade hattar (i hemsk arbetsställning). Vi fick varsin hatt och tog ett gruppfoto med hatt och ett utan hatt. Undrar om hattarna får plats i resväskan. Det var mörkt när vi skulle nerför lerbacken till båten. Fick lysa upp med mobilens ficklampa. Vi klarade oss på fötter med hjälp av besättningen som stod på strategisk ställen. Skorna behövde verkligen rengöring ikväll och vi behövde varsin Tom Collins, som var kvällens cocktail,  ingen höjdare.
 
Mycket god middag, alla rätterna får plus i kanten: Pork and prawn wontons with fish sauce dip, Smooth pumpkin soup with warming ginger, Sweet&Sour chicken with cashews och till slut Passionfruit cheesecake with raspberry coulis. Mums!
 
Tisdag 11 november 2025, Röda floden🇻🇳
Sista hela dagen på kryssningen, lite vemodigt. Men vi ska ju inte åka hem än, bara förflytta oss söderut till Hué imorgon.
 
Förmiddagens utflykt gick till byn Duong Lam, som är med på Unesco:s världsarvslista. Det är en mycket gammal by med gamla autentiska hus. Turister måste betala en avgift för att få komma in i byn. Åkte först till marknaden där vi delade in oss i lag för en ”konkurranse”. Alex räknade upp fem varor på vietnamesiska, två gånger. En i laget hade papper och penna och skrev ner de konstiga orden (eller snarare vad hen hörde, nåt var bara ett stön…). Sen fick vi 10000 dong och skulle handla varorna på kortast tid.  Vi hade en mycket företagsam ledare, så efter bara några minuter hade vi handlat tomat, chili, potatis, lök och lime. Min och Bengt-Åkes insats var i det närmaste obefintlig; vi avskyr ju egentligen tävlingar (fast jag kommer med viss glädje ihåg tävlingen med jobbet när jag vid Uppsala C frågade karlar över 40 år om dom hade vita tubsockor på sej…). Det visade sej att inget lag fått mer än tre rätt och vi hade snabbaste tiden och vann. Lök och lime var fel, skulle vara popcorn och majs. Alla grupper hade gått bet på dom två.
 
Hälsade på hos en familj som fermenterade soja i stora kar. Vi bjöds på te, godis och risvin. Där fanns ormvin också med en stor orm i en glasburk, men det fick vi inte smaka på (jag hade i alla fall avstått). Vid kommunhuset fanns en man som skrev vacker kalligrafi. En sån handstil skulle man ha! 
 
Efter lunch åkte vi på ny utflykt, till Ly Nhan, känt för sina smidesarbeten. Eftersom vi låg för ankar mitt i floden, kom ordinarie färja som går tvärsöver och hämtade oss. Vi stod upp på den. Två småbussar väntade på oss (vägen räckte inte till för en stor buss). Först åkte vi genom en annan by, som ägnade sej åt snickerier. Ofta är byarna specialiserade på ett specifikt hantverk. Tittade på knivtillverkning i olika verkstäder, sist hemma hos en familj där vi satt på små pallar och bjöds på frukt. Det var många knivar som bytte ägare. Jag är helt förundrad över hur mycket folk i gruppen handlar.
 
Innan middan presenterades besättningen en och en och fick applåder för gott utfört värv. Sen blev det musik och nästan alla, inklusive kaptenen, chefskocken och jag dansade till Let’s twist again. Kul! Middan var hemlig för oss. Startade med räksallad med mango, grönsakssoppa, till huvudrätt var det lax, anka och tofubollar och till dessert karamellpudding. Vi, som var stolta vinnare från marknaden, fick en flaska rödvin att dela på.
 
Sen tog packningen vid, gick relativt smärtfritt. Våra två vietnamesiska hattar fick precis plats, uppstagade av all smutstvätt.
 
Onsdag 12 november 2025, Viet Tri-🚌Hanoi-✈️Hué🇻🇳
Efter 677 km var det dags att lämna båten RV Angkor Pandaw på Röda floden eller Lo-floden som vi var på sist. Vi har egentligen varit på sju olika floder, men det har jag inte hållt reda på. Det är vanligtvis inga vackra tilläggsplatser och idag var inget undantag även om det var en fint dekorerat mur där. Det var en väldigt lång trappa upp till säker mark och där kånkade dom stackars besättningsmännen våra resväskor på axlarna. Tog adjö; dom har varit så gulliga och hjälpsamma.
 
Åkte buss till Viet Tri. Två fint klädda damer från turistbyrån kom ombord. Iförd dräkter som döljer allt och ändå ingenting, som Alex sa. I byn Hung Lo gick vi genom marknaden (utan att behöva handla). Såg hur risnudlar tillverkades och hängdes på tork. Var i templet och såg en sång- och dansföreställning till trummor. Väldig enformig sång. På slutet blev vi alla uppbjudna att vara med och det tycker jag ju är kul. Kändes som att dansa ”Små grodorna”. Var sen hemma hos en familj, som specialiserat sej på att laga risrätter inslagna i bananblad. Fick smaka och det var riktigt välkryddat och gott.
 
Åt lunch på ett flott hotell, synd att maten inte kom upp till samma nivå. Å vad jag saknade kocken ombord på båten. Det var snurrbord med olika maträtter.
 
Eftersom vårt flyg senarelagts hann vi åka in till Hanoi, tredje gången gillt och nu i solsken! Tillbringade en timme i folkvimlet på Train Street, gick omkring på spåret (visste att tåget inte var på ingång) och drack kaffe på liten servering precis bredvid 
spåret. Det fanns många smaksatta kaffe, men ingen cappuccino. Blev kaffe med kokos, sött och gott (60000 dong ≈ 24 kr med Forex dåliga kurs). Hade inte tid att invänta tåget (kl 15:20, vi skulle samlas för färd till flygplatsen kl 15). Går i snitt 13 tåg per dag, de flesta på kvällen. Verkar farligt med allt öldrickande då.
 
Lite kaos på flygplatsen, väskorna kom inte in i ”hålet” vid incheckningen. Det var fullt på transportbandet bakom. Vi fick lämna väskorna framför incheckningsdisken, med Hue på bagagetaggen i alla fall. Det var ju i och för sig bra, så vägdes inte min väska in, kanske mer än 23 kg… Tog adjö av Alex. Han har varit en bra guide, glad, kunnig och hjälpsam. I säkerhetskontrollen skulle alla ta av sej skorna (länge sen sist). Tog en cappuccino (85000 dong ≈ 34 kr) och en macka med skinka och ost. Vi fick inte sitta ihop, B-Å i Premium economy, rad 12 och jag i Economy, rad 18. Han fick gå in genom gaten före mej, men se hamnade vi i alla fall i samma buss ut till planet. Och han fick inget mer förplägnad än en flaska vatten, precis som jag.
 
Trots mankemanget i Hanoi, kom väskan så fint på bandet i Hué (det är en annan krummeluns på e:et, men med é blir det bäst uttal). Bengt-Åkes kom först med priority-lapp på. Min kom snart efter. Första flygplatsen som vi sett som visat hela bandet på skärm, så man kunde se i förväg när väskan skulle dyka upp framför en. Mötte vår nye lokalguide Tom. Åkte buss in till det fina hotellet Silk Path Grand vid floden i Hué. Utan att checka in åkte vi direkt till restaurangen Les Jardins De La Carambole för en sen middag i två småbussar eftersom vår stora buss inte kunde köra vid citadellet. Fick fast meny med sex små rätter. Räkorna var godast. När våra var uppätna, kastade jag lystna blickar på bordsgrannarnas och gamade mej lite.
 
Vi checkade in på hotellet och när vi kom till rummet efter visst letande stod väskorna så fint där. Internet var en fröjd, så snabbt jämfört med båtens slöa.
 
Torsdag 13 november 2025, Hué - Hoi An🇻🇳
Efter nästan två veckors resa, smorde vi in oss med solskyddskräm för första gången. Visade sej vara väldigt optimistiskt. Det regnade lite när vi checkade ut och lämnade hotellet. Vi hade förstås regnkläder och paraplyer oåtkomligt nerpackade i resväskorna. På första stoppet fick försäljarna av paraplyer goda inkomster. Men vi gick utan och som genom ett trollslag upphörde regnet. Thien Mu-pagoden (”Den himmelska kvinnans tempel”) är en historiskt sjuvåningars pagod byggd 1601. Ligger vid Parfymfloden och vi har tidigare kommit dit med drakbåt, nu med buss.  Där finns också bilen, en Austin, som en munk brände sej i, i Saigon 1963. Han protesterade mot den sydvietnamesiska presidentens diskriminering av buddister. 
 
Nästa stopp var citadellet och den Förbjudna staden. Den kallades så för att inga vanliga människor fick komma dit. Kejsarna under Nguyen-dynastin 1802-1945 bodde där med sin familj och anhang då Hué var huvudstad. Fullt med palats, tempel och trädgårdar, mycket större och pråligare än vad jag minns. Hué ligger precis söder om 17:e breddgraden, som delade Nord- och Sydvietnam. Stan blev väldigt bombad under Vietnamkriget och 80 % blev förstörd inkl delar av Förbjudna staden. Man har reparerat och byggt nytt. Stan har drygt en miljon invånare.
 
Sen var det dags för lunch på restaurangen Môc Viên med nio rätter som kom in efterhand. Godast var de friterade vårrullarna.
 
Efter lunch besökte vi  kejsare Tu Ducs grav, ett parkområde med grav, tempel, trädgård och damm. Och idag ett bröllopspar, som blev väldigt fotograferat. Kejsaren ritade själv hur allt skulle se ut, byggdes 1864-1867. Om han faktiskt ligger i graven är osäkert. 
 
Sen startade vi vår färd söderut med bussen. De 13 milen mellan Hué och Hoi An tog nästan fyra timmar med paus i ett fiskeläge vid en lagun. Bergspasset Hai Van (”Hav och Moln”) är brant, 21 km och man kommer upp på 496 meters höjd. Sägs vara en av världens vackraste vägar (finns många med det epitetet). På toppen finns restauranger och affärer och den mest envetna (kvinnliga) försäljaren jag nånsin träffat på. Men det var förra gången, nu kunde bussen som tur var inte stanna. Och jo, jag köpte ett armband då. 
 
Kom fram till Hoi An i mörkret strax före klockan sex. Eftersom bussen inte kunde köra in i Gamla stan, flyttade vi över till öppna 10-personers ”golfbilar” fram till hotell Allegro Hoi An (Little luxury hotel & Spa). Fick ett stort och fint rum. När jag öppnade dörren till balkongen, trillade en ”stor” geckoödla ner på mej, på örat och axeln. Så rädd jag blev! Och den blev förmodligen lika rädd den och sprang iväg. Annars är det inte så många djur vi har sett på resan. Nästan bara husdjur. Fler fåglar i bur än ute i naturen. Fast vi har myror på rummet nu.
 
För första gången på resan ingick inte middag, den var på egen hand. Men inte riktigt, bestämde träff med Bjørn och Lill från Oslo för att gå ut och äta tillsammans. Hamnade på en restaurang i närheten av hotellet. Ville ha ombyte i mathållningen så vi delade en pizza Meatlovers. Helt OK.
 
Tidigt i säng för att läsa, men vi slocknade fort.
 
Fredag 14 november 2025, Hoi An🇻🇳
I morse blev jag tillfrågad om jag haft det roligt på rummet i natt. Då fick jag tänka på norska innan jag svarade Ja!  Det hade varit oväsen utanför, men inte på vårt håll.
 
Klockan nio började dagens aktiviteter, en ”spatsertur i gamlebyen”. Hoi An är en gammal, välbevarad handelsstad där kineser, japaner och fransmän haft inflytande, med på världsarvslistan så klart. Första stoppet var sidentillverkning igen, men nu fick vi se ända från mullbärsträdet och babysilkesmaskar och lite större maskar som spinner en gul kokong av flera hundra meter lång silkestråd, som behandlas i varmt vatten. Fick se spinning och vävning och kvinnor som sydde fina broderier, som såg ut som fotografier när de hängdes upp. I ”showrummet” fanns tyger och uppsydda kläder och norrmännen handlade och lät sy upp. Jag såg en skitsnygg blus, men besinnade mej. Det tog en evig tid innan alla var klara med inköpen, som tur var fanns det en riktig stol (om än obekväm) till Bengt-Åke. Sen fick vi tillverka lyktor på samma ställe, en gammal tradition i Hoi An. Vi fick tack och lov börja med färdig bambustomme och bara limma på sidentyget och sätta på tofs. Jag valde blått tyg, det symboliserar Fred. Efteråt var fingrarna ihoplimmade. Bengt-Åke  avstod (liksom några andra). En grej till att packa i resväskan, men det gick att fälla ihop den lite. 
 
Stopp nr två var Japanska bron, stans mest berömda sevärdhet. Det var japanska handelsmän som ursprungligen byggde den fint utsmyckade, täckta gångbron år 1593. Den är välvd, 18 meter lång och tre meter bred med ett tempel mitt på också. På bron fanns markering hur högt upp vattnet gick efter tyfonerna 30 oktober och 6-7 november. Det var bara taket som syntes ovan vattenmassorna. På sina ställen stod vattnet över två meter högt i gamla Hoi An, och på några ställen slogs rekordet från 1964. Översvämningar sker vartenda år så man har vanan inne hur man beter sej. Det tog två dagar för vattnet att sjunka undan och två dagar för att städa upp, sen var man ”up and running” igen. 
 
Sen avverkade vi ett gammalt kinesiskt köpmanshus från 1600-talet, ett kinesiskt tempel och marknaden innan det var dags för lunch på restaurang Little Faifa. Där fick vi en meny med fem rätter. Godast var nog de friterade vårrullarna, igen. 
 
En decimerad styrka åkte buss till Bay Mau för att åka rund korgbåt i kokosnötskogen. Vi hörde inte till dom, utan vi gick hem till hotellrummet och vilade oss i form. Andra la sej vid poolen, det såg vi från vår balkong.
 
Klockan fyra gick vi ut igen, först ner till den japanska bron en annan väg än i morse. Det är skönt att komma in i området där biltrafiken är avstängd och motorcyklarna är färre. Gick sen över Hoai-floden på ”Bridge of lights” till ön där nattmarknaden ligger. Innan vi gick till marknaden drack vi resans första cappuccino (utanför flyg/flygplatser), 69000 dong. Dom kunde nästan stryka tre nollor i valutan, skrivs 69K. Satt utomhus och tittade på folk och blev ”antastade” av ytterst försynta försäljare. Strosade omkring på båda sidor floden och beundrade lykteskenet på floden, innan vi började dra oss hemåt. Satte oss ute på en liten restaurang och tog var sin öl och delade på en vansinnigt god grillad panini. Och jag åt visst två skålar jordnötter också (fick påfyllning). Sen gick vi lite vilse. Det insåg vi när det plötsligt dök upp McDonald’s och KFC, som vi aldrig sett. Till slut hittade vi hem.
 
Sol och varmt hela dan, vi var nästan i chock. Imorrn ska det regna igen… 
 
Lördag 15 november 2025, Hoi An🇻🇳
Idag skulle det regna hela dagen, men det var ganska hyggligt väder när vi gick ut vid tiotiden och kom hem 3,5 timme senare. Vi fäller inte upp paraply i första taget, så vi hade väl den uppe i sådär fem minuter. Gick ner mot Gamla stan och över en bro vi inte gått på tidigare, så Bengt-Åke blev alldeles bortkollrad. Det är tur att åtminstone en i familjen håller reda på geografin och väderstrecken. Strosade omkring tills det var dags för sent elvakaffe på samma kafé som igår. Idag tog vi förutom två cappuccino också en yttepyttesmal baguette med kyckling och ost, att dela på. Kaféet tillhör den viatnamesiska kaffekedjan Highlands coffee. Kaffet är utmärkt liksom även toaletterna… Det har hänt mycket i Hoi An sen vi var här senast 2007, mycket mer kommers, restauranger, barer och kaféer. Gick förbi vårt skrädderi där vi 2004 lät sy upp var sin kostym, en väst, en kjol (i cashmere) och tre skjortor (i siden). Vi är mycket stolta över att vi fortfarande kommer i dom kläderna. Fast skam till sägandes är mina inte särskilt välanvända. På hemväg var vi inne på McDonald’s, som vi hittade igår när vi gick vilse. Beställde var sin hamburgare mm i automat och det gick bra, när vi väl hittat knappen för engelska. 
 
Efter två timmars vila när det regnade, gick vi ut igen för att dricka kaffe. Samma kaffekedja fast närmare hotellet. Jag undrar hur synskadade klarar sej i det här landet med dom bristfälliga trottoarerna och motorcyklar parkerade överallt. Och att gå över gatan. Vi blir allt bättre på det. Jag är inte skräckslagen längre, bara lätt skärrad.
 
Gemensam middag på hotellet. Tur vi slapp gå ut, det ösregnade. Det var den godaste måltiden på hela resan: krämig champinjonsoppa, rökt anka med äppelsallad (och ljuvlig dressing), grillad lax med citronsås, grönsaker och pommes och till slut crème brûlée. Allt var väldigt fräscht och gott (fast kanske inte så vietnamesiskt, jo ankrätten).
 
Packade ner de få plaggen som varit uppe ur resväskorna. Imorgon ska vi flyga till Ho Chi Minh City, resans sista anhalt.
 
Söndag 16 november 2025, Hoi An - 🚌Da Nang - ✈️Ho Chi Minh City🇻🇳
Efter frukost var det dags att lämna Hoi An och det fina hotellet. Det skulle regna de 14 närmaste dagarna (så långt min väderapp sträckte sej), men i morse var det uppehåll. Bussen körde oss till flygplatsen i Da Nang. Väldigt bra ordnat med incheckning och säkerhetskontroll (skorna av!). Lyckades fördela vikten bra mellan väskorna: 21,1  resp 21,2 kg. Drack cappuccino på Highlands (såklart!), dyrare (85000 dong) på flygplatsen. Vi fick sitta bredvid varann på planet. Planet vinglade lite för mycket vid start och det var turbulens, usch. Landningen gick dock galant. Lång och långsam bussresa in till terminalen med stopp för korsande flygplan! Väskorna kom till slut på bandet, tillsammans.
 
Ny lokalguide, Minh, mycket pratglad. Kallade staden för Saigon hela tiden (namnet ändrades officiellt till Ho Chi Minh-staden 1976). Storsaigon har 14 miljoner invånare. Minh berättade att han var så glad att Saigon äntligen (dec 2024) fått en Metro, gjorde hans liv mycket enklare. Åkte förbi både Presidentpalatset, Notre Dame och Postkontoret (tre byggnader vi ska titta närmare på imorgon) på vår väg till hotell Renaissance Riverside Hotel Saigon. Rum på nionde våningen (men våning tre finns inte, inte 13 heller), tyvärr inte med utsikt mot floden. Gick ut direkt. För att komma ner till Saigonfloden var vi tvungna att korsa en livligt trafikerad gata (tre filer i vardera riktning), fanns ett övergångsställe men inga fungerande trafikljus. Jag var tillbaka i det skräckslagna tillståndet. Och inga infödingar i sikte, dom är bra att haka på. Det var bara att ta det första steget ut och gå sakta… Ville ha kaffe, men ingen Highlands i sikte, däremot en Starbucks och just då började det regna, så det fick duga. Satte oss ute under tak bland ungdomarna. Cappuccino 87000 dong. Sen skulle vi tillbaka samma väg, ännu värre.
 
Gemensam middag på restaurang Mandarine (finest Vietnamese cuisine) med avfärd klockan sex. Sju rätter som kom efter hand, nästan i klass med gårdagen. Höjdpunkterna var Crispy Fried Fish Cake Coating with Green Rice och Green Papaya Salad with Homemade Beef Jerky. Så gott!
 
Efter middan var vi uppe på våning 22 på hotellet. Där ligger swimmingpoolen och Roof top bar, med fin utsikt över stan. Intog inget utan gick strax därifrån. 
 
Måndag 17 november 2025, Ho Chi Minh City🇻🇳
Milde tid, ett sånt tjattrande och oväsen vid frukost. Absolut sämsta akustiken på hela resan (och den har knappt varit bra nånstans). Satte ner hörapparaterna två steg. Som vanligt, startade dagens program klockan nio.
 
Besökte först Presidentpalatset eller som det egentligen heter Återföreningspalatset (Independence palace), som nu är ett museum. Det var här nordvietnamesiska stridsvagnar körde igenom grinden och Saigon föll 30 april 1975, vilket avslutade Vietnamkriget. Vi har varit inne i palatset två gånger förut, men ändå kände jag inte igen mej överallt. 
 
Vi kollade utifrån på Notre Dame-kyrkan som är under restaurering och har så varit i många år. Bredvid ligger det storslagna postkontoret byggt på 1880-talet i fransk kolonialstil. Vietnam var ju under franskt styre från mitten av 1800-talet till 1954. Liknar en pampig järnvägsstation. Tillskrivs ofta Eiffel (han med tornet), men han har bara haft ett finger med, hans företag var inblandat. Var inne och kollade kommersen och stora tavlan av Ho Chi Minh. Och jo, det är fortfarande ett stort, fungerande postkontor. 
 
Sen var vi på en stor marknad dvs inte Bengt-Åke och jag. Vi satte oss på kaféet på andra sidan gatan och tog var sin cappuccino (59000 dong). Den ena efter den andra kom in på stället, till slut var det 14 skandinaver där. 
 
Åt lunch på Le Corto, som kombinerar franskt och vietnamesiskt kök, enligt reklamen. Vi kom sist och satt vid olika bord. Det gick såklart bra, även om vi då inte kunde utbyta mat. Fem rätter, väldigt gott. Plus till friterade vårrullarna (som alltid), pumpasoppan med parmesanost och havsabborren. Eftersom detta var sista gemensamma måltiden, höll reseledare Geir tal och sa att vi var en trevlig och lätthanterlig grupp och Bjørn (den långe, som jag inte förstår vad han säjer) talade för gruppen och tackade Geir. Sen var det buss till hotellet och fri eftermiddag. 
 
Vi fick ha kvar rummet till klockan åtta, då vi skulle åka till flygplatsen. Vi vilade oss i form, innan vi gick ut på stan till den stora statyn av Ho Chi Minh. Gillar när det sitter en fågel högst upp på huvudet och den satt kvar där länge medan jag fotade. Drack cappuccino  på Highlands (75000 dong) vid en gatukorsning, så vi fick väl i oss en lagom dos avgaser. 
 
Än en gång hade min väderapp totalt fel. Inte en droppe regn föll på oss idag. Det var 30 grader och ”mördande” luftfuktighet, åtminstone i förmiddags. Kändes nästan bra att vi haft det svalare på resan, om än lite regn då och då, men inte så störande egentligen.
 
Tillbaka på hotellet, laddade vi alla batterier (inkl våra egna inbyggda) och packade. Satte ut väskorna i korridoren för nertransport och tog själva hissen upp till taket för en sista titt på stan. 
 
Bussresan till flygplatsen gick fort och vi kom dit innan incheckningen öppnat, tre timmar före avfärd (kl 23:55). Incheckning, passkontroll och säkerhetskontroll gick smärtfritt (även om Bengt-Åke alltid håller på att tappa sina glatta byxor när han tar av bältet). Däremot fick vi, tillsammans med en norska, leta länge efter Emirates lounge. Drack vitt vin och åt lite mat. Exakt på sekunden taxade flygplanet ut från gaten.
 
Tisdag 18 november 2025, Ho Chi Minh City🇻🇳-Dubai🇦🇪-Knivsta🇸🇪🇸🇪🇸🇪
Champagne, Negroni med varma nötter, vårrullar och räkor och sen dags att ligga ner och försöka sova. Slumrade nog en stund, för jag tyckte att resan gick fort, beräknad tid 6h47 min. Frukost innan vi landade. Snabbt av planet i Dubai. Väntade in dom andra i gruppen för att säja adjö, dom skulle flyga till Oslo. Tog alla i hand, inte så vanligt i en sån stor grupp. Alla har varit trevliga, även om jag haft svårt att höra och förstå en del av dom i bullriga miljöer. Bengt-Åke hade det lättare med bra hörsel och han har ju varit mycket i Norge på jobb. Han fick ibland vara mina öron (”dövtolk”). Det var en väldigt resvan grupp, vilka resor folk har gjort!
 
Landade i terminal A och åkte buss till terminal C. Efter säkerhetskontrollen hyggede vi oss i Emirates lounge. Ost och cappuccino, som alltid blir man blir ju skrämd när man ser mjölkmängden. Detta hindrade mej inte från ytterligare en med världens godaste pekannötpaj (olämpligt, men det är ju trots allt sluttampen på semestern…).
 
6h25 min var den beräknade flygtiden från Dubai till Stockholm. Serverades direkt champagne och väl uppe luften en mycket diger frukost. Kallskuret, yoghurt, bröd  och frukt. Omöjligt att äta upp all kalkon, salami, nötkött, fyllda småpaprikor, fyra sorters ost, ägg , oliver, dallrig gelé. Åtta sorters frukt och bär. Hur tänkte dom? Sov en stund. När jag vaknade till liv och tittade på kartan var vi över Kaspiska havets östkust. Han svänger väl snart, för inte ska vi väl flyga över Ryssland…Jo, det skulle vi! Det la jag inte märke till på nervägen. Att flyga mellan Kiev och Moskva kändes inte helt optimalt. Tidig lunch, klockan 10 svensk tid, lammkött och framför allt: ”Coconut pineapple mousse cake, garnished with pistachios and apricote compote, served with chocolate orange macaron”. Den var syndigt god, med vit chokladstång till också.
 
Landade före tidtabell. Väskorna kom så småningom, min först. Det var bra, så kunde jag ta fram jackorna som låg i den. Solen sken, den har vi inte varit bortskämd med på resan. Emirates limousinservice hem, bekvämt.