Torsdag/fredag 14/15 mars 2024, Knivsta - Frankfurt 🇩🇪- Sao Paolo 🇧🇷- Rio de Janeiro 🇧🇷
 
Taxin kom på sekunden. Klockan slog om till 13:00 när den elegant svängde in framför oss. Tjejen i incheckningen på Arlanda var ett under av vänlighet och tyckte allt vi sa var ”så trevligt”. När hon upptäckte att vi var från Knivsta och sa ”så trevligt” om det också, kunde jag inte hålla tyst… Både väskorna och vi blev incheckade på de tre flygen ända till Rio, men vi måste hämta ut väskorna och ta dom genom tullen i Sao Paolo. Hur det skulle gå till visste ingen bakom disken. Det ger väl sej.
 
Säkerhetskontrollen går så enkelt i terminal 5 numer när man inte längre behöver ta upp nåt ur ryggan. Fast det tjöt och blinkade rött när B-Å gick genom spärren (stickkontroll) och hans väska med all teknisk utrustning fick som vanligt genomgå specialundersökning. Kände sen inte alls igen oss. Där var en massa nya affärer och restauranger som öppnat i nya områden. Åt lättlunch i SAS-loungen (där även Lufthansa vi åkte med huserar) utan alkohol (t.o.m. B-Å, alkoholfri öl). 
 
Planet lyfte precis på avgångstid 16:20, utan att slå i stjärtfenan. Mycket god mat ombord: Lammpastrami med tysk potatissallad och vitt vin och den godaste äppelkaka jag någonsin ätit. Skulle bara smaka en tugga, men kunde inte hejda mej, allt slank ner i kakestan (som en mej närstående skåning säjer).
 
Ingen strejk i Frankfurt idag, men på fem andra tyska flygplatser strejkar säkerhetspersonalen. Det har varit lite oroligt: två dar förra veckan strejkade markpersonalen och i tisdags/onsdags kabinpersonalen. Satt i Lufthansas lounge i väntan på planet till Sao Paolo och åt och drack lite smått och gott. 
 
Var en halvtimme sena ut från gaten på denna B747-8, en bagagelucka gick inte att stänga, och sen blev det en lång och lusig markfärd innan vi lyfte. Fick stor middag vid midnatt, men det var ganska passande eftersom vi då var över Madrid. Där har man ju sena vanor. Maten serverades en rätt i taget, mina val: rökt hälleflundra till förrätt, sallad och torsk till huvudrätt och ostbricka med fyra rejäla bitar ost (getosten fick bli kvar, smakade verkligen get), allt nedsköljt med rieslingvin. Trots att stolen kunde bli en säng (fanns tio inställningsknappar) med bäddmadrass, filt och stor kudde, och trots att man fick en sovtröja (!), var det stört omöjligt att sova. Klockan 05 (svensk tid, fyra timmar före), gav jag upp helt och tog fram paddan och roade mej. Blev glad när kabinen tändes upp och det var dags för alla att vakna till fräsch frukost. Satt på fel sida för att se Rio när vi flög förbi, men turligt nog var det molnigt…
 
Precis på tid landade vi i Sao Paolo i vacker soluppgång. Flygplatsen har beteckningen GRU, är inte det en rysk ”organisation” också?  Känns nästan som det är den som styr där för trots att vi var i tid hann vi inte med vårt anslutande plan! Det var länge sen jag kände mej så lost (dolda kameran?). Började med kroppsvisitering! Ett gäng kamouflageklädda individer med kängor och pistoler (inte dragna, så dramatiskt var det inte) mötte oss precis när vi gick ur flygplanet. Beordrade oss på argsint portugisiska att stå på led och vända oss bort, så dom bakifrån kunde tafsa på oss uppifrån och ner (inte helt oangenämt). Efter passkontroll (lååång kö), väntan på väskorna och tull, blev vi skickade hit och dit av folk som inte kunde engelska och vår portugisiska är ju lite ringrostig (man kan ju inte säja hej och tack hela tiden, även om det kan ta en långt ibland). På ett ställe tog tjejen i en av incheckningsdiskarna tolkhjälp av en annan, tvåspråkig passagerare och vid ett tillfälle användes Google translate. I efterhand kan man tycka att det hade varit bättre att vi bara checkats in till Sao Paolo på Arlanda och att vi fått checka in helt på nytt där, nu blev vi hänvisad till mystiskt ställe i källaren, där dom konstaterade att vi var för sena för att lämna in bagaget till flyget. Sen blev det mer letande efter ett Lufthansakontor, som kunde boka om resan. Det blev med ett annat flygbolag (GOL) än som vi skulle åkt med (LATAM), drygt två timmar senare. 7520 steg blev det på flygplatsen i Sao Paolo, men då var det många rullband, rulltrappor och hissar också (bytte terminal tre gånger).
 
Någon skulle mött oss på flygplatsen i Rio och vi hade försökt ringa det nödnummer vi fått för att meddela förseningar, men det funkade inte. Så till slut tog vi en vanlig taxi till hotell Fairmont Copacabana och incheckning på sjätte våningen. Flådigt värre, men rummet var inte klart så vi häckade i loungen och pratade med kvinnan från företaget som har hand om de fyra dagarnas program innan kryssningen. Klockan två fick vi rummet (10:e våning, sned havsutsikt utan spegel) och då hade jag nästan trillat ihop av sömnbrist, men vi gick i alla fall direkt ut i den goa värmen. Promenerade längs Copacabanastranden och fotograferade Sockertoppen i bakgrunden (dit ska vi åka imorgon, linbana upp mot toppen). Trodde B-Å blivit rånad på sin klocka, men han hade bara glömt att ta på sej den. Gjorde stora ögon, vilka minimala badkläder folk har. Åt grillspett på en restaurang på strandpromenaden, mycket gott! Sen stöp vi i säng redan klockan sex.
 
Lördag 16 mars 2024 Rio de Janeiro
Frukost på sjätte våning. Borden ute med utsikt över Copacabana och Sockertoppen var upptagna. Att sitta ute ändå i den klibbiga värmen, var inget alternativ, det fick bli inomhus i AC:n.
 
Vi är en grupp på 38 personer, som ska åka på denna förresa till kryssningen, kallad Europagruppen. Amerikanerna åker för sej i en annan grupp. När vi samlades i hotellobbyn hamnade vi bredvid två landsmän till Bengt-Åke, kom från Ystad.
 
Första besöket var Kristusstatyn eller Limhamnsjesus som svenska sjömännen förr kallade honom. Material till sockeln kom från Skånska cement med säte i Limhamn, han är alltså delvis skåning. Omröstad till ett av världens sju nya underverk. Det var en lång bergbana upp. Många låg ner i akrobatiska formationer för att fota kompisar med utbredda armar framför den stora statyn (38 m hög på det 710 m höga berget, 28 m mellan fingerspetsarna). Det var ju inget för B-Å, men vi kunde gå en trappa ner och han kunde fota mej några trappsteg upp (med utbredda armar, på gränsen till töntigt…)
 
Till lunch var det brasiliansk barbecue med massor av olika sorters gott grillat kött, serverat vid bordet (där vi satt med två engelska par). Hade B-Å vetat vad som komma skulle, hade han nog inte bett om två kycklinglår och två korvar, det kom först. Har nog aldrig i hela mitt liv ätit så mycket kött vid en måltid. Mycket gott!
 
Efter lunch var det två linbanor upp till Sockertoppen på 396 m. Gillar inte linbanor, men dessa kändes stabila, hela gruppen fick plats i samma. James Bond slogs på linbanans tak i filmen Moonraker.  lnte ett moln på himlen och väldigt vacker utsikt.
 
Fick en timme ledigt på hotellrummet innan det var dags för middag på ett närliggande anrikt hotell, som fyllde hundra år förra året, byggt i art deco-stil. Det var där vi skulle bott enligt de första pappren, tror den amerikanska gruppen bor där. Satt vid ett fyra-bord tillsammans med ett ungt par från Estland (ungt i detta sällskap alltså, där inte ens vi känner oss överåriga). Skinka och melon till förrätt. Köttstinn efter lunchen, valde jag fisk (seabass, havsabborre) till huvudrätt. Hade ätit nåt vitt till lunchen, som ingen vid det bordet visste vad det var. Det fick vi nu också och estländaren visste att det var palmhjärta. Javisst ja, kände ju igen smaken. Tog inte många gram av desserten, cheesecake med söta tillbehör. En god och trevlig måltid.
 
Det var ett kort Riobesök. Väskorna skulle packas och ställas innanför dörren till klockan elva, då personal skulle knacka på, inte invänta svar, utan komma in och ta hand om dom. Vi ska åka tidigt i morgon bitti. Trots att vi varit i farten hela dagen, hade jag inte nåt upp till mina tiotusen steg. Fick gå en stund fram och tillbaka i rummet från balkongdörr till ytterdörr… 
 
Söndag 17 mars 2024 Rio de Janeiro - Iguassufallen, Brasilien🇧🇷
Som alltid har jag svårt att sova när klockan är inställd på väckning tidigt, strax efter fyra. Låg och tänkte på logistiken. Att vi måste öppna en väska i hotellobbyn för att bli av med necessär och lite kläder för att inte behöva ha det i handbagaget. Och hur gör vi med myggmedlet, när och var, nu när vi ska ut i ”spenaten”. Blev jätteglad i morse när jag upptäckte att väskorna stod kvar i rummet. Nån av oss måste ha råkat trycka på ”stör ej-knappen” på sängpanelen igår kväll när vi försökte få alla olika lampor släckta… Inget problem att ta hand om väskorna själva.
 
I lobbyn fanns kaffe och croissanter till hugade spekulanter (som B-Å). Bussen avgick till flygplatsen kvart i sex. På sätena stod en frukostkasse. Boardingkorten printades och delades ut medan vi satt kvar i bussen. Det verkade som om många par fick platser på olika ställen i planet, men undret inträffade att vi fick vi sitta tillsammans (bra så B-Å kan agera ”dövtolk” till mej). Finns inte bestämmelserna om vätskor kvar längre? Kanske bara är inom EU? I alla fall brydde säkerhetskontrollen sej inte om druvjuicen i frukostkassen eller myggmedlet. Scannrarna kanske har blivit bättre (man paddan skulle upp i alla fall). 
 
Intog delar av den för mej onyttiga frukostkassen på Starbucks som råkade ligga precis vid vår gate. Cappuccinon kostade 15 real (x 2,30 i kronor). Fick gå ombord först som pensionärer(!?). Avfärd i tid, 09:20, flygbolag GOL. Den manlige flygvärdinnan skakade på huvudet och tyckte inte vi var kloka och vi fick kämpa för cola light utan is. Vi fick t.o.m. känna på den varma flaskan. Stundtals sån turbulens att det inte gick att skriva eller att spela sudoku, fingrarna hamnade fel. Väskorna kom snällt på bandet och vi behövde inte röra dom själva; transporterades ihop direkt ut i bussen.
 
Första stopp var Parque de aves, den stora fågelparken med 800 arter av fåglar, ormar (som grön anakonda, var imponerande) och fjärilar i olika typer av naturområden från Latinamerika. Tyvärr regnade det. Först tyckte jag inte det var så mycket att orda om, men sen blev det för mycket t.o.m. för en boråsare och jag tog på regnrocken vi fått. Bra modell, vadlång, med huva och riktigt långa ärmar. Bra mot ev mygg (har inte sett några) också, men ett våtvarmt omslag utan dess like. Våra var genomskinliga, men andra hade vita och fick mej att tänka på  Ku klux klan  på utflykt. Gick en stig, ibland genom olika voljärer med slussar in. Mina favoritfåglar tukanerna med sina onaturligt stora ”sammetsnäbbar”, var de sista och då var vi för sura (i dubbel bemärkelse) för att riktigt uppskatta dom. Trist, men vilken tur med vädret vi hade i Rio!
 
Sen kom vi till hotellet som ligger inne i nationalparken, med en del av vattenfallen bredvid. Gick direkt till lunch med blöta långbyxor (på vaderna där regnrocken slutade) och blöta skor. God buffélunch: perfekt grillat kött, lax och ost hamnade på min tallrik och så pyttelite bruléepudding. Hade sällskap av ett schweiziskt par. När herrarna först skulle presentera sej sa Bengt-Åke att han var från Sweden. Den andre sa Switzerland och då trodde B-Å att mannen var en av dessa tokar som inte kan skilja på dessa länder, sen sa dom Sweden och Switzerland igen innan det gick upp för svensken att den andre faktiskt var från Schweiz… märkligt samtal.
 
Fick vårt rum där resväskorna redan var uppburna. Gick direkt ut med regnjackor på (trots att det just då inte regnade längre, blev svettigt inifrån) för att se på de första vattenfallen, väldigt imponerande. Vi har tillgång till fallen även när parken har stängt (öppen 8-17). 
 
Åkte till specialmiddag klockan halv sju på Fabio Tavera’s House. Fabio var tidigare head chef på detta hotellet. Han har åkt runt i Brasilien för att samla recept från detta stora land. Det var en femrätters middag med olika viner där Fabio livligt presenterade varje rätt, historien bakom och bilder på var i Brasilien den kom. Dessutom gick han runt kring borden och pratade med folk. Till slut spelade han även tvärflöjt. Varje rätt bestod av en massa smårätter fint upplagt. Jag som brukar äta rubb som stubb, gjorde faktiskt inte det. Till exempel ratade jag ankan, som B-Å åt med god aptit. Vi satt vid ett sex-bord med det skånska paret och ett engelskt par. Så mörkt det var när vi åkte hem.
 
Blev förvånade när vi steg in i hotellrummet. Det hade varit ”nightly turndown service” och den fina chokladen var på plats. Det har vi inte varit med om på hotell på länge (däremot på alla kryssningsbåtar). Våra slitna sov-T-shirtar låg vackert ”draperade” på kudden. Dessutom var kläderna som jag slängt över en stol, fint ihopvikta. Jisses! Blev så chockad att jag glömde kolla antal steg och årets fina statistik är bruten…
 
Måndag 18 mars 2024 Iguassufallen Brasilien 🇧🇷- Argentina 🇦🇷- Brasilien🇧🇷
Klockan ringde 05:00, vilken semester… Efter frukost och insmörjning med solskydd och myggmedel (i den ordningen) gick vi ut i samlad tropp. Möttes på gräsmattan av ett stort gäng orädda, gulliga näsbjörnar med sina upprättstående, tvärrandiga svansar. Promenerade utefter fallen innan parken öppnade och allmänheten kom. Solen sken och regnbågarna var fina i vattenmassorna. Gick på gångbro ut över vattnet. Så blöt man blev; det var som att duscha med kläderna på. Tur det var varmt. Iguassufloden är gränsflod mellan Brasilien och Argentina. Åkte buss över till Argentina för att se fallen därifrån. Gränsbron är halvt gulgrön och halvt blåvit. Guiden samlade in passen vid gränsen och skötte formaliteterna medan vi satt kvar inne i bussen och väntade (och torkade). Tog  drygt 20 minuter. Argentina och Brasilien är vänner, bara inte i fotboll. Där gränsar även Paraguay, så det blir ett treriksrös i floden. Trist att vara så nära Paraguay utan att få sätta sin fot där, sällar sej på listan av nästanländer (såna man varit i närheten av, som t. ex. vid mellanlandning). Det har varit stora översvämningar på den argentinska sidan och en del av infrastrukturen är raserad. Man kom inte ner så nära fallen där, höll oss uppe på de övre stigarna. Mäktigt! Många insekter, men såg inte en mygga. Fjärilarna var enormt stora och vackra och satte sej på en.
 
Åkte ett litet tåg till lunchrestaurangen. Satt där bredvid det svenska paret (som bor i Spanien, äger en finca och odlar avokado kommersiellt), härligt att få prata västgötska. Det var buffé så man fick hämta själv, med mycket grönsaker och grillat kött. Tiramisun kom till bordet och var groteskt stor och tillgången på rödvin var riklig. Fick åka hem och vila middag. Vi hade kunnat ta en tur med en speedbåt bland vattenfallen och bli riktigt blöta igen. Eftersom B-Å generellt inte åker på båtar utan hovmästare, föll det bort för honom. Och jag hade heller ingen större lust. Kanske ångrar jag mej när dom andra berättar (precis hälften av gruppen åkte med).
 
Chefen för bolaget som ordnar rundresan är med här och B-Å klagade på att nödnumret för missat flyg och därmed ändrad transfer inte fungerade när vi kom. Hon tackade för upplysningen och vi har fått taxipengarna tillbaka. Bra att han orkar vara en rättskaffens man som vill att allt ska gå rätt till. Globetrotter, vår resebyrå i Sverige, hade fått reda på att vi inte kom när vi skulle och Anna där blev orolig och mejlade oss 
 
Före middan tog vi en promenad till fallen och såg den spektakulära solnedgången. Buffémiddag på hotellet. Vi satt ytterst (närmast maten) på ett 10-bord: fyra svenskar och sex engelsmän. Det var ett öronbedövande oväsen (marmorgolv, marmorbord och inga dämpande textilier) och jag hörde knappt vad nån sa. Tidigt i säng, trots att vi nästan har sovmorgon imorgon.
 
Är inte vattenfall lite överreklamerat, var det sista B-Å sa innan han knoppade in.
 
Tisdag 19 mars 2024 Iguassufallen Brasilien-Sao Paolo-Rio
Fick sova lite längre idag. Klockan nio skulle väskorna vara utsatta. Åt frukost i lugn och ro. Beställde en omelett med lax och ost som var ”favorito do chefe”. Den var väldigt god. Jag tog på egen hand en promenad ner till fallen igen, B-Å hade sett tillräckligt. Sträckan med fall är nästan tre km lång, med upp mot tre hundra fall beroende på hur mycket vatten där är (mycket vatten ger färre fall) och en högsta fallhöjd på 80 m, imponerande (men Angel falls i Venezuela är nästan 1 km högt!). 
 
Lämnade Hotel das Cataratas, det enda hotellet inom nationalparken. Anrikt hotell, tänkte jag skriva, men kom på att jag inte vill sätta det epitetet på nåt som är yngre än jag (invigdes 1959). Foz do Iguacu/Cataratas flygplats är liten, men mycket trafikerad. Flög inte direkt till Rio på tillbakavägen, utan via Sao Paolo. Blev glad när jag insåg att det inte var till den stora, förhatliga flygplatsen där utan en något mindre med bara inrikesflyg. Det var bråttom vid bytet av plan, men nu hade vi en reseledare som småsprang före med en skylt i luften. Toabesök (”tekniskt stopp”) var strängeligen förbjudet. Vi hann och märkligt nog fick B-Å och jag sitta bredvid varandra igen och jag har haft samme tyske (engelsktalande) man på min andra sida vid tre flygningar. Vi är kompisar nu… Var lite orolig att väskorna inte skulle hinna med flyget till Rio (som gick till en annan, mindre flygplats), men dom kom så snällt på bandet. 
 
Fick lite sightseeing i downtown Rio på väg till kryssningsbåten. Rio var huvudstad fram till 1960 då nybyggda Brasilia tog över, så det fanns många stora pampiga fd regeringsbyggnader. Vid sextiden gick vi ombord på Voyager från rederiet Regent Seven Seas, senare än någonsin. Vi hade blivit uppgraderade till en finare hytt, samma storlek men högre upp på båten (däck nio). Efter en stund, kom våra väskor och vi kunde packa upp. Jisses, så kläderna såg ut efter så många resor och omrumsteringar i väskorna, en del så skrynkliga att inte ens jag som ändå är ganska tålig, kunde tycka det var OK. Men är man på fin kryssning är det bara att lämna in kläderna för pressning.
 
Kom iväg sent till middag i Compass Rose, huvudmatsalen. Bengt-Åke bemödade sej inte om att byta sina Eccosandaler mot ”riktiga” skor. Jag tror inte sandaler ingår i klädkoden ”Elegant casual”. Det blev en liten skärmytsling mellan oss… Fanns inga tvåbord lediga. Vi satte oss i loungen och tog en drink så länge, och blev hämtade när det fanns ett ”honeymoon table” ledigt. Drinken var god, men väldigt stark så jag blev lullig direkt. Beställde två förrätter och en huvudrätt, alla med marint tema (krabba, musslor och sjötunga), mycket gott, liksom desserten. Vi tog igen nu för den spartanska lunchboxen vi fick med från hotellet.
 
Missade sailawaypartyt, eftersom vi satt och åt då. Alls inget synd om oss. Stöp i säng och somnade som stockar. 
 
Onsdag 20 mars 2024 Buzios🇧🇷
Tidig uppgång, utflyktssamlingen var redan klockan halv åtta. Buzios är resans enda tenderhamn. Turligt nog, var det lugnt på havet. Var på rundtur med liten buss på halvön med fyra stopp: två utsiktsplatser och två stränder. Buzios livnärde sej tidigare på fiske, nu är det turismen. Brigitte Bardot gjorde orten känd, när hon kom dit på 60-talet med sin brasilianske pojkvän. Nu är strandpromenaden uppkallad efter henne och hon sitter staty där också. Innefolket från Rio kommer hit och kändisar som Mick Jagger och Madonna. Har kallats Brasiliens St Tropez. B-Å och jag fotograferade varandra sittandes bredvid Brigitte. Så inom några dagar har jag frotterats med två världskändisar, Jesus i Rio och BB här.
 
Drack fm-kaffe i skuggan, cappuccinon kostade 17 real, dyrare än på flygplatsen i Rio, men inte så dyrt med svenska mått mätt. Tender tillbaka, plötsligt gungade den till och damen, som satt vid öppet fönster fram och fotograferade vår båt, fick sej en dusch (rätt åt henne, hon skymde min kameravinkel). 
 
Buffélunch med mycket skaldjur, sallad och blue cheese dressing. Sen beställde vi två portvin, fick dom och gick båda för att hämta ost. När jag skulle tillbaka trodde jag demensen slagit till för fullt, ett tecken är ju att man inte hittar hem. Hittade inget bord med två portvin på, men det gjorde inte B-Å heller. Hur kan man tro att ett bord med två fulla glas med portvin är ”till salu” och duka av (även om den är ”gratis”). Bossen där såg vår snopna min, blev ett nytt bord och plötsligt kom två sommelierer med varsina två glas portvin. Det gick alltså åt sex glas för att vi skulle få dricka två… En av ostarna var inih-e stark, fullkomligt oätlig: Pepper Jack. Har googlat och ser att den säljs på ICA, men kan omöjligt vara med denna styrka, många scoville (autokorrigeras till scoutledare!). B-Å svalde en tugga under grimasering, jag spottade ut. 
 
Gick några varv på däck. Ett varv på joggingtracken är 470 steg, mer än jag kommer ihåg från någon annan båt. Låg så länge jag vågade i en solstol. Mitt-på-dagen-sol på en kritvit hud är nog ganska riskabelt även om näsa och öron fått sf 30 och resten sf 15. 33 grader känns som 45 enligt min väderapp. Imorgon här 36 grader känns som 54. Luftfuktigheten är så hög, så mitt hår är lockigt som i fornstora dar.
 
Åt middag på den italienska restaurangen Sette mari at la Veranda. Förrättsbuffé, grillade lammkotletter, dessertbuffé (tog bara Tiramisu). Som vanligt gjorde vi kyparna besvikna genom vårt: No bread, no butter, no olive oil, no vinegar (no nothing). Bengt-Åkes kalvkotlett var nåt i hästväg (om man nu kan säja så om nötkött), ett gigantiskt köttstycke (med ynka tre skivor potatis till!). Kaffe och konjak resp en halv drink efter maten i baren Horizon.
 
Lämnade in kläder för tvätt i morse och när vi kom till rummet fanns där 33 (!) nytvättade plagg. Tröjor och ett par långbyxor hängde fint strukna på galgar, resten var inslaget i silkespapper. Härlig service! 
 
Lyssnade på den amerikanske sångaren Chris Burke som med bra pipa sjöng soul. Sen parade vi ihop strumpor innan vi släckte. 
 
Torsdag 21 mars 2024 Till havs på Sydatlanten 
En dag helt till havs på Voyager. Båten tar 698 passagerare och har 455 i besättningen. Den är registrerad i Nassau på Bahamas. Sjösattes redan 2003, renoverades 2016 och 2018. Kaptenen är italienare (jag har vinkat åt honom, kommandobryggan sticker ut åt sidan en våning upp från vår balkong). Chefskocken är från Kroatien och kryssningsvärden från Sydafrika. Vår hytt nr 905 är 28,5 kvm och balkongen 4,5 kvm (alla hytter har balkong!).
 
Det är tre manliga föredragshållare ombord och idag höll dom var sitt föredrag. Klockan 9:45, direkt efter frukost, om upptäcktsresande på 1500- till 1800-talet. Sådär intressant, 1600-talet sov jag bort. Hann dricka cappuccino innan nästa föredrag (11:00) men då fick B-Å gå ensam, jag gick runt på däck. Blåste så mycket att det var svårt att ta sej fram på ena långsidan, gick betydligt lättare på andra. Såg ovädret komma närmare för varje varv. Ösregnet kom när jag var mitt på naturligtvis. Så då hamnade jag på andra halvan av föredraget. Handlade om spioneri och agenter. Visade mycket bilder och filmsnutt ur James Bond-film så det var lättsammare än i morse.
 
Regnet var bara en kort skur. Satt i poolgrillen för lunch. B-Å tog mat där och jag gick in och hämtade mat i buffén: goda räkor, laxar och sallader. Det är väldig temperaturskillnad mellan utomhus och inomhus med AC. 
 
Eftermiddagens föredrag handlade om fotografering, en försmak av allt han ska ta 
upp i sin kurs ”Get ready to wow your friends with your new photography skills”. 
 
Utforskade båten och hamnade i Observation lounge högst upp i fören där B-Å njöt av en whiskey sour (hur nu nån kan göra det) och jag bara beställde nötter. Plötsligt blev vi omringade av ett trettital kvinnor, som skulle brodera och konversera (programpunkten Needle point nook). Vi flydde fältet.
 
Ikväll var det en av två gånger med klädkoden ”Optional formal”. Även om det var frivillig formell klädsel ansträngde vi oss lite i alla fall. Jag hoppade i min ”cocktailklänning” och B-Å sin rynkiga linnekavaj. Vi kände oss alls inte nedklädda, där fanns hela spannet av klädsel. Utsökt middag med fyra mycket goda rätter och gott argentinskt rödvin. Jag, som försöker hålla mej till ett glas vin vid middagar (och inget vid lunch), lyckades inget vidare. Kvällens plus får oxfilén med tillbehör. Avslutade kvällen i Voyager lounge: Dubbel espresso med konjak till B-Å och till mej en Grasshopper med mintsmak (stod bland eftermatendrinkarna).
 
Fredag 22 mars 2024 Salvador 🇧🇷
Salvador är Brasiliens tredje största stad (efter Sao Paolo och Rio) med 3 miljoner invånare. Var på utflykten Highlights of Salvador, 4 timmar. Besökte först Sydamerikas äldsta fyr innan vi åkte in till Gamla stan med kullerstensgator och pastellfärgade låga hus, en kolonialstad med på UNESCOs världsarvslista. Vi gick i samlad tropp, alla utom en, som gick i sin egen skånska takt och upptäckte massor att filma. Jag hade det jobbigt; hade behövt ögon i nacken för att hålla reda på honom. Vimlade av kyrkor och vi var inne i två med mycket utsmyckning. Vi var stundtals omringade av småpojkar och poliser. Guiden hade varnat oss för ”tourist mugging”, ungar som ryckte halskedjorna o. dyl. av folk. Läste att Salvador, kom på plats 14 över världens farligaste städer. Vi blev vare sej rånade eller kom bort.
 
Tillbaka till lunch med grekiska rätter som kycklingsouvlaki, tzatziki (varm!), moussaka och grekisk sallad, mycket gott. Å så blåmögelost med portvin. Gick mina steg i hettan på däck och slog till med en kvart i en solstol.
 
Drack cappuccino hos baristan innan det var dags att gå upp på däck för avfärd klockan fem. Den blev dock försenad eftersom hamnkaptenen kommit ombord. Vi skojade om att han inte fått sina mutor, men det verkade som vår kapten Gianluca inte betalt oljeräkningen. Tankpråmen låg kvar utanför vår båt och hindrade oss från att smita. Vi kom iväg en timme försenade. Då hade vi sen länge övergivit däck och satt oss i Observation lounge med drinken Orange blossom till mej. Vi fick flytta på oss för det kom upp skyltar om att LGBTQIA+ skulle ha träff där vi satt och Solo travelers i en annan hörna. Finns en grupp Friends of Bill W också (AA, måste ha ett helsike ombord där alkoholen flödar, ”gratis”). Plötsligt kom en välklädd man (båtens ”moralpolis”) fram till oss och påpekade att man inte fick ha shorts efter klockan sex. Det var första gången på alla våra kryssningar vi blivit tillsagda om vår klädsel! Vi drack upp i demonstrativt makligt tempo.
 
Middagen i Compass Rose gick undan, fyra rätter på 1h15 min. Guldstjärna går till hälleflundran. Samma platser i baren ikväll och samma beställning till B-Å, men inget till mej (får lite ångest ibland över allt jag vräker i mej). 
 
Magiker på teatern, men jag var alldeles för gäspig för att gå, och dessutom gillar jag inte trollkarlar. B-Å gick iväg på egen hand och hade haft trevligt, undkom med blotta förskräckelsen, mannen bredvid honom blev uppdragen på scenen.
 
Lördag 23 mars 2024 Maceio 🇧🇷
Maceio har 1 miljon invånare. Vi kom fram i tid klockan 11, trots kaptenens pengadebacle igår. Var ute och gick på däck i värmen. Åt kinesisk buffélunch, mest sweet and sour chicken. Brukar göra mej glad, men nu var jag närmast svimfärdig efter utevistelsen. Men efter en skön dusch, kände jag mej som en ny människa och redo för utflykten Highlights of Maceio på 3,5 timme. 
 
Den unge guiden talade perfekt amerikanska i den fruktansvärt dåliga högtalaranläggningen i bussen. Det visade sej att han var född i USA och hade levt där illegalt tills för 13 år sen, då familjen blev utvisad. Åkte utefter en till synes jättefin sandstrand i flera km, men med bara enstaka individer på, trots att det var lördag. Där var badförbud pga föroreningar från industrier. Stor skillnad på ebb och flod, nu var det flod. Besökte först en liten marknad, som inte gjorde oss glada precis. Sen en fin kyrka, som däremot gjorde oss glada, för där till höger om altaret kunde man smyga in till en välbehövlig toalett. En gudomlig toalett i dubbel bemärkelse alltså. Stopp tre var en utsiktsplats där vi kunde se ut över stan och vår båt. Fanns stora bokstäver med ”Eu ❤️Maceio”, såna gillar jag att fotografera. Sen skulle vi till ett shopping center och jag hade föreställt mej nåt i stil med Gränby, men inte så. Var en trång inomhusmarknad med massor av små ”affärer” och smala gångar. Gick man rakt igenom, hamnade man på en sandstrand (mindre giftig) med småserveringar. Vi var kaffesugna och blev inlockade på ett ställe där dom drog lite på om dom hade cappuccino. Jo, dom hade sin specialvariant. Så vi beställde två och satte oss på plaststolarna i sanden. Det som var i kopparna såg ut ungefär som cappuccino, men innehöll inget kaffe utan bara ettersöt chokladdryck. Snopet, men gott…
 
Fransk buffé till middag. Inledde, som sig bör, med champagne. Det godaste var löksoppan och osten. Bordeauxvin och sauternes blev det också och konjak till B-Å. Vi hade bestämt att gå och lyssna på gitarristen, som spelade allt från klassiskt till rock. Men efter den myckna maten och kanske framför allt alkoholen, bangade vi båda två.
 
Söndag 24 mars 2024 Recife 🇧🇷
Söndagar på Regent Seven Seas betyder kaviar och champagne till frukost. Känns lite lyxigt. Vi åt annat också. Hade tid över innan utflykten, så jag tog några varv på däck trots foppatofflor. Däcket var spolat och vattenpölar var kvar. När Sweet Caroline strömmade ur högtalarna, tog jag nåt danssteg och halkade nästan i spagat i en pöl. 
 
Utflykten idag hette Highlights of Recife and Olinda. Recife har nära två miljoner invånare och Olinda är en stad bredvid med knappt en halv miljon. Åkte först till Olinda. Fick lämna den stora bussen och åka småbussar i skumpig färd uppför backarna. De pastellfärgade husen är med på UNESCOs världsarvslista. Såg en kort dansuppvisning. Var vid den näst östligaste punkten på hela Nord/Sydamerika. Åkte ner till Recife och promenerade förbi pampiga byggnader och in i Gyllene kapellet (och dess gudomliga toalett). Åkte längs fina stränder tillbaka till båten. Guiden pratade hela tiden under fyra timmar, fick mer detaljer om allting än vad vi behövde. Detta var det sista vi gjorde i Brasilien. Nu var det ”Obrigada e tchau”. 
 
Jag åt kall buffélunch och Bengt-Åke beställde hamburgare från poolgrillen, som han fick inlevererad. Gick färdigt mina steg i total ensamhet och hetta på däck och var sen färdig för duschen. 
 
Middan ikväll intogs i Prime 7, som är köttrestaurangen ombord. Bord beställdes hemifrån i julas! Tog en drink innan i baren utanför. Hittills har vi ätit två förrätter varje kväll, men nu nöjde vi oss med en var. Tur var väl det för huvudrätten var mäktig. Jag åt Surf och turf (filé Mignon 6 oz och stor hummerstjärt) med krämig spenat och bönor, lök och bacon. En konjak till B-Å innan vi drog oss tillbaka. Sängen lockade mer än den kvinnliga vokalisten på teatern.
 
 Måndag 25 mars 2024 På Atlanten
Nu är det brasilianska äventyret slut och vi har satt kurs över Atlanten. Läste om regnovädren i Rio och norr därom med jordskred och många döda. Vi har haft ett bra väder med sol och någorlunda dräglig temperatur. Regn har bara stört oss vid ett tillfälle, när vi var på fågelparken vid Iguassufallen. Bengt-Åke är glad nu, han slipper smörja in sej med solskydd när vi bara är ombord; han visar sej inte för solen i onödan.
 
I förmiddags lyssnade vi först på föredrag (fotografen som gav kompositionstips) och sen på Future Cruise director som tipsade om nya kryssningar. Där vann en deltagare $250, men det var inte vi. 
 
Det gick snabbt från strålande sol till regn. De som åt lunch ute utan tak fick väldigt bråttom. Vi äter alltid inne med kall luftkonditionering. Sen var hen som skötte kranen däruppe ombytlig, ömsom sol och ömsom regn.
 
Middag i Compass Rose: Norwegian gravlax, vietnamesisk vårrulle, lammkotletter och fransk äppeltårta med vaniljglass (beställer alltid vaniljglass till alla desserter utan glass). Allt var mycket gott, x-plus till gravlaxen och äppeltårtan (förödande god, bukspottkörteln fick jobba).
 
Nu börjar jobbet med att ge tillbaka de fyra timmarna vi fick när vi kom till Brasilien. Förlorade en timme inatt. Automatisk omställning funkade inte och det var inte lätt att hitta en lämplig ort att ställa in. Men nu kör vi på grönländsk tid, ställde in Nuuk.
 
Tisdag 26 mars 2024 På Atlanten
Halv sju passerade vi ekvatorn (syntes inget speciellt i vattnet), så nu är vi tillbaka på norra halvklotet. Har också passerat mitten på resan, 12 dagar av 24. 
 
Efter frukost lyssnade vi på föredrag om USA:s hemliga spionflygplan SR-71 Blackbird, världens snabbaste flygplan, ett projekt som nu är nedlagt. 
 
Klockan 11 var en ceremoni för att vi passerat ekvatorn (linjedop). Havsguden Neptunus och hans gudinna döpte dom som inte passerat ekvatorn förut (frivilligt). Dessa måste kyssa först gudinnans fot och sen en jättestor (riktig, men död) fisk innan dom fick en skopa vatten över sej. Skämtsamt och lite kul. Det blåste som bara den, men regnet höll sej borta. Vi fick ett personligt diplom också från kaptenen. Detta var vår fjärde gång på tre resor.
 
Lunch i matsalen för första gången. Skönt att bli serverad. Blev thai red chicken curry, fruktansvärt stark, läpparna domnade. Bengt-Åke åt lax och svarade förvånat ”medium” när kyparen frågade hur han ville ha den tillagad. Båda rätterna var mycket goda. Å så blev det Banana split till båda. Rieslingvin till var inte helt fel.
 
På eftermiddan gick det i ett: Afternoon tea (en skuffelse för B-Å, inga goda kakor), trivia (vi hade 14 av 20 rätt, kunde sånt viktigt som barnen i Flintstones: Pebbles och Bam-Bam), föreläsning om fotografering (han förhörde oss på förra avsnittet), fördrink (har snöat in på Grasshopper) och middag. Njöt av: laxmousse med musslor, skinka med små kronärtskockor, Dover sole (igen) och Lime mousse cake med ”two scoops of vanilla ice cream”. Kvällen avslutades i baren så B-Å kunde få sin espresso och konjak. Delade hiss upp med chefskocken Zarko i sin gigantiskt höga kockmössa (verkar opraktiskt, han var en omfångsrik och lång man, även utan mössa). Han sken upp när vi sa att maten var utsökt…
 
Onsdag 27 mars 2024 På Atlanten
Efter frukost var vi på föredrag om mobilfotografering. Lärde mej en hel del nyttiga saker. Så nu kommer bilderna från andra delen av resan att vara bättre än från första. Kanske… Hann med en cappuccino hos baristan innan Bengt-Åke ilade på nästa föredrag om datahastighet. Vore att kasta pärlor för svinen och ett sömnpiller för mej, så jag spatserade mina rundor på däck istället. Det blåste väldigt och jag var förvånad att där var öppet. Gick stundtals nästan på stället i motvinden. Vågorna i poolen gick höga och vattnet skvalpade ut. Jag hade kunnat gå på andra programpunkter då som bridgelektion, golfputtning eller ”eat more to weigh less”, men inget av det lockade särskilt (jo, kanske den sista vore behövlig).
 
Lunchbuffé och fortsatt gående. Man måste ju fördriva tiden mellan måltider och fika med något. Efter eftermiddagsfikat var vi på trivia. Idag var vi inte lika lyckosamma; hade bara 6 av 15 rätt och ändå var ett poäng gratis: vilket land kommer tennisspelaren Björn Borg och gruppen ABBA ifrån?
 
Imorse bokade vi extra middag i franska specialrestaurangen Chartreuse till klockan åtta. Tre månader innan resan bokade vi plats hemifrån, men det är inte förrän nästa vecka. Ombord blir det i mån av plats. Dristade mej till att ta på mej min knäkorta linneklänning köpt på Thun’s i Faringe, nystruken ombord, riktigt bekväm. Kollade att min favoritdrink Grasshopper innehåller 51 g kolhydrater (hittade andra lägre uppgifter också) och inte så mycket alkohol, inte konstigt att den smakar sött och gott. Så nu är det slut med den. Blev en Negroni (Campari, vermouth, gin) före middan istället (utan kolhydrater!). Beställde Steak Tartare et Caviar, rödbetssallad med getost, lammkotletter, fransk äppelkaka. När kyparen frågade hur maten smakade, anmärkte B-Å på champinjonerna (kändes som kokta burkvarianter). Hjälp, tänkte jag, nu står väl snart Zarko här i sin höga kockmössa, men det kom en man på en något lägre nivå. Han återkom när han talat med chefen, som beklagade så mycket att det var dålig tillgång på färska champinjoner i dessa trakter.
 
Torsdag 28 mars 2024 På Atlanten
Vi blev av med en timme till inatt, men nu kunde vi ställa in klockorna på Kap Verde, dit vi är på väg. Men först ytterligare en dag till havs att fördriva. 
 
På förmiddagen var det tjo och tjim när English Country Fair ägde rum på pooldäck. Massor av töntiga lekar och tävlingar. Alla var uppspelta, kanske undantaget Bengt-Åke och jag som mest gick runt och filmade/fotade. Att kasta vattenfyllda ballonger på officerarna ombord ligger inte direkt för oss…
 
På eftermiddan var det ytterligare föreläsning om att fota med mobilen, nu lärde vi oss redigera bilderna i mobilen. På trivian var vi duktiga och gissade bra (livslängden på toaletter är i genomsnitt 50 år), hade 12 av 15 rätt.
 
Middag i matsalen: marinerade palmhjärtan, sniglar, chateaubriand, pina colada-sorbet, brylépudding Allt mycket gott, guldstjärna går till köttet, perfekt mediumstekt.
 
Fredag 29 mars 2024 Mindelo, ön Sao Vicente, Kap Verde 🇨🇻
Efter en orolig natt, med gungande och gnisslande båt, var det skönt att se land igen.
 
Kap Verde består av tio vulkanöar (därav tio stjärnor på flaggan). Blev självständigt från Portugal 1975. Har en halv miljon invånare (många från KV bor utomlands). Vi var på guidad tur på ön Sao Vincente. Åkte i liten buss på bristfälliga vägar, först upp till högsta punkten på ön, Monte Verde 750 m. Skumpandet gjorde min aktivitetsklocka yster, hade räknat flera hundra steg på uppfärden. Fin utsikt över ön (inkl vår båt) och andra öar. Solen sken, men det var en stark, kylig vind däruppe. För första gången frös jag utomhus på denna resan. Blev bjudna på olika likörer där, men vi avstod. Kändes lite nervöst med en utflykt på 3,5 timmar utan tillgång till toa. Varnades om det i fet stil på utflyktsbeskrivningen… Var sen i en liten kustby, där det var nån slags karneval med mycket ungdomar. Sand från Sahara har blåst in och där var öken. Det är fruktansvärt kargt och torrt här, bristen på vatten är ett stort problem. Det regnar i augusti-september i bästa fall, kan gå år emellan. Stannade på ett ställe där man faktiskt odlade grönsaker och andra grödor, det mesta (80 %) måste importeras. Det går charter från Sverige, men inte till den här ön. Guiden spelade typisk musik med inslag från Portugal och Afrika. På slutet sjöng hon också, väldigt vackert, vilket gjorde att hon (och busschauffören) fick mer dricks än vanligt av oss (men lite jämfört med amerikanerna, tur det var såna med i bussen).
 
Efter lunch ombord, tog vi shuttlebussen in till Mindelo centrum. Vi kollade dom vackra husen, väldigt många väggmålningar och afrikanska marknaden med opå försäljare. Fanns mycket kakeldekorationer, som alltid där portugiserna varit framme (var så i Brasilien också). Vi var i Mindelo 2013, men kände knappt igen oss (får väl hem och titta på bilderna). Det var ju långfredag och helgdag, så aktiviteten i stan var inte den högsta. 
 
Fördrink i Observation lounge. Jag hade bestämt mej för att ha en vit dag och tog en söt och god Mocktail. Middag på italienska restaurangen. När jag beställde lammkotletterna, viskade kyparen: ska jag säja till om tre istället för två? Såklart! På dessertbuffén var det svårt att välja. Men varför välja, blev både panna cotta och tiramisu.
 
Lördag 30 mars 2024 På Atlanten
Som det gungade, var svårt att stå i duschen. Efter frukost la Bengt-Åke in sitt veto, han ville verkligen inte att jag skulle gå runt på däck. Inte brydde jag mej om det, men gick bara  ett varv innan jag gav upp. Men det är skönt att veta att det är varmt i vattnet (25 grader) om jag skulle blåsa över bord. Vattentemperaturen berättar kaptenen om varje dag i sitt ”klockan-12-tal”.
 
Svårt att få ihop stegen även om man tar snedsteg; inte ens i hytten gick det lätt att gå de 17 stegen från dörr till balkong. Man ömsom sprang i nerförsbacke (var nästan rädd för glaset i balkongdörren) eller segade sej upp i uppförsbacke.
 
En normal dag till havs: frukost, kaffe hos baristan, lunch, kaffe hos baristan, trivia (idag bara 6 av 15 rätt, skyller på ”amerikaniserade” frågor), barhäng (kanske är fel ord, vi tar en drink i nån av barerna i alla fall), middag, barbesök. Fast ikväll var vi faktiskt på teatern och lyssnade på en gitarrvirtuos som spelade spanska och sydamerikanska låter. Mycket bra!
 
Vi hade korrekturläsning av middagens matsedel. Jag ska ha sista fisken, ”striped bass”, sa jag till B-Å. Men han hade nåt helt annat på sin matsedel. Kyparen blev förvirrad, men efter koll med högre makter, meddelade han att min var rätt. Och rätten var mycket god och B-Å var lyrisk över sin entrecote.
 
Söndag 31 mars 2024 På Atlanten
Blev bryskt väckt av B-Å: ”klockan är halv nio, dags att stiga upp!” Det blev lite förvirrat, vad var klockan egentligen? Vi skulle ställa om klockan framåt en timme inatt, så han hade ställt in Madridtid (som då var en timme före oss). Men han hade nog lite otur när han tänkte. Spanien, liksom nästan hela Europa, ställde ju fram klockan till sommartid. Så nu var han en timme före skeppstiden… Och jag som för en gångs skull sov så gott.
 
Sen en normal dag till havs enligt ovan. Bengt-Åke var på två föredrag också, medan jag skolkade och var ute i friska luften. Hade 10 rätt av 16 på trivian idag. Det var påskanknytning på frågorna, så jag kunde ett svar redan innan frågorna var ställda (Påskön tillhör Chile).
 
Höll oss vakna och gick på showen Rockin’ soul med Voyager production company (sångarna och dansarna ombord). Vilket oväsen utan uppehåll, kände mej gammal…
 
Måndag 1 april 2024 Santa Cruz, Teneriffa 🇪🇸
Så skönt det är att komma ” hem” till EU och kunna sätta på alla funktioner på mobilen.
 
Åkte på guidad tur i perfekt buss, men så var det en Volvo också. Norra Teneriffa är bergigt, grönt och frodigt, med många palmer och bananodlingar. Största näringarna är turism, filmindustri (många filmer spelas in här) och jordbruk. Besökte först en utkikspunkt Mirador del Garachico, där vi drack kaffe och såg ner mot byn Garachico, som vi sen besökte vid havet. Åkte sen till Puerto de la Cruz, en kär bekantskap för oss. Där var vi en chartervecka vid sekelskiftet(?). Bodde på hotell Casablanca med utsikt över Teide (3718 m). Jag var där två veckor i prehistorisk tid också (mitten av 70-talet) med en kompis när jag bodde i Linköping. Hotell Las Vegas där vi var och dansade fanns kvar. Då var jag uppe på toppen av Teide och luktade på svavlet, nu krävs en massa tillstånd för att komma så högt. Drack cappuccino på strandpromenaden (€2,75). 
 
Efter lunch ombord, gick vi ut på egen hand i Santa Cruz. Skippade shuttlebussen; båten låg nära centrum med utsikt mot  kongress- och konserthuset ritat av arkitekten Santiago Calatrava (han med Turning torso i Malmö). Kände igen oss, var här på kryssning 2013 och 2019. Drack cappuccino vid dammen på Plaza Espania (€4,00).
 
Tidig show med Duo Esencias (ungersk violinist och spansk flamencodansös). Hans fiolspel liknade inte alls mitt från kommunala musikskolan, jisses så bra han var. Middag där jag tog kycklingbröst, vilket jag aldrig brukar göra (ofta torrt), men gorgonzolatäcket och tillbehören lockade. Sen var vi på Mama Mia dance party. Varje kryssningsbåt med självaktning har en ”tribute” till ABBA. Så dansanta deras låtar är.
 
Tog hand om den återbördade tvätten vi lämnade in i morse. Nu är vi uppe i 94 plagg, som vi låtit tvätta ombord och då räknas ändå ett par strumpor som ett plagg. Det har gått åt många kläder i den svettiga värmen.
 
Undrar om nån lurade mej idag…
 
Tisdag 2 april 2024 Arrecife, Lanzarote 🇪🇸
Var på utflykten ”Northern Lanzarote and Aloe vera farm”, fyra timmar med en kvinnlig guide, som ursprungligen var holländska. Var först på två utkiksplatser och såg ut över småöar intill och ner på små byar och byn med 1000 palmer. Annars är här kargt och extremt torrt, kom nästan inget regn denna vintern. Men det regnade förra veckan, så nu tyckte guiden det var ovanligt grönt. Alla hus är vita och bara en-två våningar höga. Även i Arrecife är det bara låga hus med ett anskrämligt undantag, ett högt hotell som på något sätt lyckades få specialtillstånd. Turismen kom senare till Lanzarote än till Gran Canaria, Teneriffa och fastlandsspanien, så man drog nytta av det här och undvek misstagen som gjorts där. Även hotellen är låga byggnader, på mark som inte kunde användas till jordbruk. Man satsar på naturen. På aloe Vera-farmen fick vi se hur växten ”fileades som en fisk”. ”Hjälper mot allt utom baksmälla”! Jag smorde in armarna så de blänkte som en tävlade bodybuilder. Huden där blev tio år yngre… Folk handlade för fullt, men inte vi såklart, men alla fick var sin presentförpackning med tre små produkter och två tvålar. Var sen i Jameos del agua, vulkaniska grottor och tunnlar, med en underjordisk saltvattensjö med en endemisk blind albinokrabba. Inte helt enkelt att gå där, särskilt med våra glasögon som blir ”svarta” i solljuset och sen tar lång tid att ställa om sej igen. Är alltid orolig när B -Å ska filma på såna ställen. Där har arkitekten César Manrique byggt en konsertlokal i en grotta (”Dalhalla”) och anlagt trädgårdar och en bassäng. Den arkitekten föddes i Arrecife, var en miljöaktivist och har varit inblandad i mycket här på ön. Cappuccino i vacker miljö €2,20. Detta var nog den trevligaste utflykten på kryssningen (så här långt, två återstår).
 
Efter lunch gick vi in till Arrecife och beundrade dom vita husen, som här har blåa detaljer (ser grekiskt ut). Var siestatid, så det var inte nån större aktivitet på affärsgatan. Desto mer på restaurangerna vid lagunen. Cappuccinon kostade €2,20 här också, enhetspris på ön? Kom tillbaka till båten med 30 minuter tillgodo. Man vill inte vara sist, för båten går direkt när alla kommit ombord. Idag 20 minuter före officiell avgångstid. Kul att sitta på balkongen och se kaptenen i styrhytten, i aktion vid avfärd, men han hann heja och vinka i alla fall. Tog ett kort på honom.
 
Italiensk middag. Snart är vi i stadiet: Tänk om man ändå kunde få falukorv i ugn…
 
Onsdag 3 april 2024 På Atlanten
En normal dag till havs. 
 
Vi åt lunch i matsalen, skönt att sitta ner och bli serverad, även om det tar längre tid än i buffén. Men vi hade ju inte bråttom. Åt Cordon bleu på kalkon med lingonsylt (!) till och Coupe Pavlova till dessert. Mycket gott!
 
På triviat hade vi dålig utdelning, sex rätt av 16. Det lag som vann hade 15 rätt, missade en fråga som vi hade rätt på (det kändes bra): Att äkta vanilj kommer från en orkidé.
 
Klockan sex var det besättningens show. Kul att se kypare, sommelierer, hyttstewarder i nya roller. Mycket är detsamma från båt till båt. Alltid en man som sjunger Sweet Caroline och publiken sjunger med på lämpliga partier. YMCA och We are family är annat som sjungs. Dansas också, här var det ett stort gäng glada hiphopare. Största överraskningen vi fått, var den gången vår servitris dansade magdans. I våra ögon var hon en annan person när hon serverade dagen efter.
 
Klädkoden var Optional formal. Jag tog på mej samma finstass som förra gången. Middag i franska specialrestaurangen Chartreuse (bord beställt hemifrån för tre månader sen). Liten språkövning, det här åt jag (Flétan är hälleflundra):
Soufflé aux Fromages, 
Escargots a l´Ail facon Chartreuse, 
Filet de Flétan, Barigoule de Fenouil, Tapenade Citron-Artichaut, Olive Verte
Tarte Fine aux Pommes
Tackade nej till de fyra chokladtryfflarna och den tjusiga presentförpackningen med två macarone. Eller makron, som det kan stavas på svenska; presidentkakorna, som B-Å kallar dom, det förstod inte kyparen…
 
Torsdag 4 april 2024 Cádiz Spanien 🇪🇸
Fin utsikt från balkongen. Båten låg mitt i smeten i Cádiz med gamla stan och katedralen på andra sidan gatan. Går om Neapel, upp på förstaplatsen, som bästa läge för en kryssningshamn.
 
Åkte på utflykt ”Go local, for cheese lovers”, 4,5 timme. Undrade på morgonen hur jag tänkt när jag valde denna utflykt av alla som fanns, flera i Cádiz, Sevilla, Gibraltar. Dessa gick bort, har nyss varit där. Hästar, cykling och båtutfärder gick också direkt bort, så osten var nog uteslutningsprincipen. Det blev dock riktigt trevligt. Vi var ett litet gäng på 13 personer med en guide, som till utseendet och talet påminde om Henrik Dorsin (men lustigheterna uteblev). Var i byn El Bosque, som låg i en nationalpark. På vägen dit var det förvånansvärt grönt och frodigt, fler olivträd än jag någonsin sett och många ekar. Gick först en promenad genom byn och såg bland annat tjurfäktningsarenan. Fick en genomgång av hur osten tillverkas. De använder bara mjölk från lokala getter och får för tillverkningen, som vi av hygienskäl inte fick besöka. Sen fick vi prova på själva. Utrustade med förkläde, gjorde vi ost som inte var ost (annat liknande material). B-Å ställde som vanligt inte upp på dylikt. Skyllde på att han ville dokumentera tillställningen. Min ”ost” blev med tvekan godkänd. Sen var det provsmakning av sex ostar med lämpliga viner till. Har en viss hatkärlek till getostar, men dessa hårdostar var väldigt goda, blev rysligt många smakbitar. B-Å tyckte bäst om en med paprika och jag en med tryffel.
 
Efter lunch gick vi ut i Cádiz på egen hand. Gick delvis i våra egna fotspår från förra året, men lite mer vilse nu när vi skulle tillbaka till båten. Drack cappuccino (€2,00) på en bakgata till det stora torget. Infödingarna gick med täckjacka på (det var kallt och blåsigt på morgonen) och vi med shorts och kortärmat.
 
Middag i matsalen bl a en perfekt filé Mignon. Ställde om klockorna till portugisisk tid (fick en timme som vi blir av med imorgon), konstigt att Portugal och Spanien inte har samma tid (men båda är väl lika envetna).
 
Fredag 5 april 2024 Lissabon Portugal 🇵🇹
Drog ifrån gardinerna lagom för att fota den stora 25 april-bron över floden Tejo, när vi åkte under den. Det var dimmigt, så mistluren lät. Båten var före sin tid; kaptenen skulle ha semester. Perfekt utsikt från vår balkong även här i Lissabon, precis nedanför Alfama, den gamla stadsdelen på höjden. Båten låg närmare stan än tidigare.
 
Dagens frukostspecial var Swedish pancakes with lingonberries, något för Bengt-Åke. Så fort båten blivit clearad av de portugisiska myndigheterna gick vi ut. Promenerade på smala gator i Alfama med vackra hus med eller utan kakel, kyrkor och borg. Och gamla spårvagnar som kämpade sej uppför backarna. På ett ställe var det en stor lastbil i vägen vid ett bygge, så där hamnade spårvagnarna på kö, perfekta fotoobjekt. Gick ner mot centrum, på en gågata gick vi förbi vårt senaste hotell i stan. 
 
På eftermiddan övergav vi Lissabon för utflykt till Obidos, som ligger sju mil nordväst om Lissabon. Stinna av lunchen, somnade vi båda i bussen (längst fram!) innan vi ens kommit ut ur stan. Obidos är en medeltida by med 13 m hög ringmur, livsfarlig att gå på sa guiden, många har ramlat ner (vi chansade inte). Fanns en lång akvedukt också och många mysiga hus. Fem-sex hundra personer bor innanför murarna. Cappuccinon kostade €3,00 och vita vinet €3,50. Hem höll vi oss vakna. Kom hem efter halv sju, så vi bytte bara kläder och gick till baren och middag. Klädkoden som alla kvällar (utom två ”optional formal”) varit ”elegant casual”, var degraderad till ”relaxed casual”, så här sista kvällen. Bengt-Åke hade tofflor… Drack en sista Negroni i baren, innan vi åt wienerschnitzel, stora som dassalock.
 
B-Å var lite stressad över packningen, så han avstod från det hittills obligatoriska double espresso och VSOP Remy Martin konjak och jag blev av med min ”Nothing” (autokorrigeras till Nottingham), som sommeliererna alltid blev bekymrade över. Det mesta vi packade ner var rent, har låtit tvätta långt fler än hundra plagg + en del var oanvänt. På pluskontot i resväskorna var en flaska champagne, två presentförpackningar aloe vera-produkter, kassar vi haft frukost/lunchpacke i, en väska vi fick ombord, en tjock bunt infopapper och så tvål, schampo, duschkräm, bodylotion, anteckningsblock och penna. För att inte verka giriga lämnade vi kvar badsalt och conditioner… Vi ställde ut väskorna i korridoren utanför hytten med nio minuter till godo.
 
Lördag 6 april 2024 Lissabon 🇵🇹-Zürich🇨🇭-Knivsta🇸🇪🇸🇪🇸🇪🇸🇪🇸🇪🇸🇪🇸🇪🇸🇪
Nu var det slut på kryssningen Coast to Coast Crossing, 4639 sjömil (859 vanliga mil). Vi åkte från Jesusstatyn i Rio till Jesusstatyn i Lissabon. Såg inte många andra kryssningsbåtar. I Rio låg en Costabåt och i Lissabon en Sagabåt igår, sen fanns en Carnival på reparation i Cádiz, det var alla.
 
Vid middan igår och frukosten idag var det massor av kramkalas. Vi tog ajö (men utan kramar) av de två svenskarna vi träffade redan på förresan i Rio. Dom hade bara 1 h flyg hem, till Malaga. Några fler svenskar har vi inte sett till, inga andra nordbor heller. 
 
Gick av bland de sista. Åkte taxi på småvägar. Det var som att åka på en lång konstutställning, så mycket graffiti. Där hade jag velat gå i lugn och ro, nu körde taxichauffören som en biltjuv. Som alla unga män, sa han genast Zlatan Ibrahimovic, när vi sa att vi var från Sverige (och han sa Viktor Gyökeres också, som nu spelar i Sporting Lissabon). Vi kom till flygplatsen redan strax efter nio. Det dröjde en timme innan Swiss/Lufthansa öppnade incheckningen. I säkerhetskontrollen framgick det på bilder att datorer, mobiler och vätskor skulle upp ur väskorna, men väl framme visade det sej att inget behövde tas upp. Jag avskyr verkligen motstridiga uppgifter! Bengt-Åke hade inga sprängämnen på sej; mej kollade dom inte.
 
Fyra timmars väntan i Star Alliance lounge. Efter ett tag erövrade vi varsin skön fåtölj. Cappuccinon var god, liksom vin, nötter, ost, sallad och kallskuret. Vi trappar ner långsamt.
 
Första gången vi flög med Swiss. Blev förvånad när kaptenen ställde sej längst fram i gången och hälsade alla välkomna. Han såg förtroendegivande ut. Vi skulle ha medvind, men det innebar också turbulens. Valde biffgryta med polenta till middag, alternativet var vegetarisk ravioli. Vi brukar normalt sky polenta som pesten, men denna var jättegod blandad med en massa ost och tomater. Turbulensen gav storm i glasen. Avstod kaffet, ville inte skvätta ut nåt varmt på mej och mina vita långbyxor. Fick (tog) två nya teskedar till min samling flygbolagsskedar. Landade 20 minuter före tidtabell.
 
Zürich är en perfekt flygplats för den som behöver fem tusen steg till. Kom på att vi nog inte skulle ta några steg på Arlanda förrän det var ny dag, så jag kämpade på. Drack cappuccino i loungen. Planet var överbokat och vi hade fått mycket om vi avstått våra platser, men nu ville vi verkligen hem så fort som möjligt. Undrade vad alla dessa människor gjort som skulle till Stockholm, väldigt många barn, men då kom jag på att det väl varit påsklov i skolorna. Ny middag, men nu åt jag nästan inget av kycklinggrytan. Salladen till förrätt slank ner, liksom plommonkakan. Bengt-Åke tog igen den missade konjaken sista kvällen på båten genom att dricka (simplare) konjak på båda planen. Landade några minuter tidigt (trots att vi startade sent). Schweizare ska ju alltid vara i tid och jo, vi fick både ost och choklad ombord. Tog lite tid innan väskorna började anlända på bandet. Öppnade min väska och tog fram täckjackan. Den förbeställda taxin fanns på plats, chauffören såg ut att tillhöra veteranpoolen, i vår ålder. Kvart i ett var vi hemma efter en mycket trevlig resa.

Onsdag 24 april 2024 Knivsta-Arlanda T2 🛫-Paris CDG 🇫🇷-mot Singapore 🇸🇬
 
Kvinnlig taxichaufför, den första vi sett i Knivsta. Hon var ytterst trevlig och tackade översvallande för 50-lappen hon fick i dricks (kanske sällsynt för henne, hon kör mest skolbarn annars).
 
Vet inte vad vi köpt för några snikbiljetter till business class, men lounge ingick inte på Arlanda. Så det blev en hård stol utan förplägnad i väntan på Air France-planet till Paris. Jag chattade med flygbolaget i Paris och frågade om vi hade lounge där (sex timmar utan kändes inte lockande), fick positivt besked.
 
Förra gången vi åkte till Singapore (2019 fvb Nya Zeeland), mellanlandade vi i Moskva. Det var andra tider det!
 
En kändis gick ombord: Arja Saijonmaa. Fick mej att tänka på henne i en väldigt rolig filmscen ombord på ett flygplan i filmen Nina Frisk. Nåt tjafs med bagage, gjorde att vi blev extra sena. Bjöds på lunch: quinoasallad med mozzarella och sparris, ostar och ett syndigt chokladbakverk (lavakaka). Sköljdes ner med vitt vin och te. Landade i tid, eller något före (måste vara mycket luft i den tidtabellen).
 
Jisses, vilken stor flygplats CDG är, klarade snabbt mina tio tusen steg. Vi blev trots allt dragna vid näsan när det gällde loungen, ingick inte i vår biljetttyp. Bengt-Åke lyckades inte charma kvinnan bakom disken att ge oss tillträde ändå. €75 per person skulle det kosta, men då backade vi och tröstade oss med en cappuccino (€5,80) på Starbucks, denna räddare i nöden. Hittade två sköna fåtöljer att fördriva tiden i. Att det blev så lång tid som sex timmar i Paris, berodde på att ändringar skett sen vi bokade. Första planet var tidigarelagt och andra senarelagt! När klockan var 18:00, ställde jag om till Singaporetid (+6h), så jag kunde börja torsdagens stegräkning. 13 h på flyget ger ju inte så många steg precis, bara toaletten tur och retur, så få gånger som möjligt.
 
Business class-stolarna var byggda så att vi inte såg varandra utan att luta oss fram, trots att vi hade platserna bredvid varandra. Att skåla i välkomstchampanjen var en utmaning. Efter den goda middan med extraplus för torsken och särskilt såsen, gjorde jag om stolen till en ”säng” och mitt bästa för att sova. Förgäves som vanligt, satte mej upp igen efter några timmar och tittade på film istället: Barbie, och då somnade jag minsann…
 
Torsdag 25 april 2024 Singapore 🇸🇬
Var väldigt glad när kabinen tändes upp och det var tid för frukost, som egentligen var lunchtid i Singapore (två på em). Landade klockan 16, nästan en halvtimme före tidtabellen, två teskedar rikare till samlingen därhemma. Tuggar numera alltid tuggummi vid start och landning; idag var jag väldigt noga med att ta ut det direkt efter landning. Man har ju hört om att det är straffbart att tugga tuggummi här, läste dessutom att det är förbjudet att föra in (då är jag alltså en bov!). Nu får man dock tugga medicinska tuggummin om det säljs av läkare/farmaceut.
 
Changi Airport har blivit utnämnd till världens bästa flygplats i många år, senast 2023. 2024 blev den dock omsprungen igen av flygplatsen i Doha, Qatar. Passkontrollen gick fort utan kö, bortsett från mitt fingeravtryck; bara höger tumme behövdes, men det var verkligen inte samarbetsvilligt. Fick till slut gå igenom ändå. Väskorna kom så snällt på bandet. Även här var det en trevlig kvinnlig taxichaufför, som väntade på oss med fin skylt. Snabb bilfärd och snabb incheckning på Marina Oriental, rum 608 med utsikt över Marina Bay och det spejsade ”båthotellet” Marina Bay Sands.
 
Gick direkt ut i solskenet (får se hur länge vi klarar oss undan regnet, det skulle regna mycket dessa tre dagar). Jag tog med paraply för säkerhets skull. Folk hade paraply uppe, men det var för solen. Åt ”middag” i köpcentrat intill, dagens erbjudande, en kombo: champinjonsoppa (vansinnigt god), kycklingvingar och pizza. Promenerade på Helixbron över mot Marina Bay Sands och såg på ljus/ljud-showen i fontänerna i vattnet. Mycket fint och mycket folk. Gick vidare i mörkret mot Gardens by the Bay och de futuristiska träden där och ny ljusshow till 70-talsdisco, bland annat ABBA:s Voulez-vous. Gick i våra egna fotspår hem igen, men stannade för en öl resp cappuccino. Singapore är en av de dyraste städerna i världen, jämte Zürich. Kaffet kostade 10 SGD (singaporianska dollar)+serviceavgift+skatt. Blev 102 kronor med Forex kurs (1 SGD=8,59 SEK), är nog all time high. 
 
Fredag 26 april 2024 Singapore 🇸🇬
Vilken frukost! För att tillfredsställa alla fanns det kinesisk, indisk, malajisk, västerländsk, mm-frukost här. Allt (nästan) såg så gott ut, men jag nöjde mej med müsli med nötter och frön i, kallskuret och mögelost. B-Å var glad över anka på mackan.
 
Klockan nio började den ”officiella” sightseeingen med våra kryssningsvänner. Vi var 37 i gruppen, mest amerikaner (vid lunchen satt vi vid ett par från San Diego). Guiden var en ung, trevlig, lagom intensiv tjej. Först var vi på Waterloo Street, där det fanns ett hinduiskt tempel, ett kinesiskt (buddistiskt) tempel och en synagoga i perfekt (?) harmoni. Där fanns också ett stort bostadskomplex och guiden berättade att närmare 90 % av befolkningen bor i sådana statligt byggda bostäder. Man köper sin lägenhet (blir trognare landet då). Sammansättningen av olika folkgrupper i husen ska motsvara den i samhället. 
 
Sen besökte vi National museum, för att lära oss om Singapore då och nu. När England koloniserade Singapore på 1800-talet, var det en malajisk fiskeby med strategiskt läge. Under WWII ockuperade Japan det under några år efter att engelsmännen blivit helt överrumplade. Singapore kallades Asiens Gibraltar och engelsmännen förväntade sej ett angrepp från havet, men japanerna kom cyklandes på bron över från Malackahalvön i norr. Singapore blev ett självständigt land 1965, ganska fattigt och eländigt, men med en viktig hamn. Utvecklades dock snabbt sen. Ligger på sjätte plats över världens rikaste länder 2023 (Sverige nr 12). Landet är en önation utan landgrannar, Malaysia norrom och Indonesien söderom. Har sex miljoner invånare, de flesta med kinesiska anor.
 
Äntligen fick jag komma upp på Marina Bay Sands, båthotellets Skypark 56 våningar upp. Det har funnits på min ”bucket list” ett tag. Fin utsikt hela stan runt i det perfekta vädret. Åt lunch på Clive restaurant, som ligger i Swissotel the Stamford. Det hotellet bodde vi på förra gången (2015) vi var i Singapore, på 59:e våningen (högre än Skyparken!) med balkong. Lunchen var ypperlig, riklig och god (synd man blir mätt!), men så kostade den också nära 600 spänn (tur det ingick i resans pris…). Lagom stinna, var det dags för båttur på Singapore river (under Anderson bridge) och Marina Bay. Åkte förbi den vattensprutande Merlion, symbolen för Singapore med lejonhuvud och fiskkropp. 
 
Kom hem svettiga och trötta efter en heldag ute. Väderappen visade 33 grader, känns som 47 (på grund av luftfuktigheten). Vilade oss i form innan vi gick ut för middag på egen hand. Först gick vi och hälsade på Merlin liksom hundratals andra. Massor med folk ute denna fredagkväll och fullt på restaurangerna. När vi vid Boat Quay såg ett ledigt bord, perfekt placerat vid kajkanten vid floden, slog vi till utan att bekymra oss så mycket om att det var ett indiskt ställe. Åt mycket god Chicken Tikka Masala och njöt av omgivningen. Inte ens på kvällen blir det svalt.
 
Lördag 27 april 2024 Singapore 🇸🇬
Avfärd efter frukost till Gardens by the Bay och de två stora växthusen där. För att citera Allt om Resor: 
”Huvudattraktionen på det futuristiska Gardens by the Bay är två jättelika och kupolformade nedkylda växthus som skapar andra klimatzoner än den rådande tropiska. Den ena av dem kallas för Flower Dome och har ett mildare och torrare klimat. Här inne finns växter från medelhavsområdet, delar av Australien och Sydamerika. Den andra kallas för Cloud Forrest och här råder ett klimat som man finner i tropiska bergsregioner på mellan 1000 och 3000 meters höjd. Här inne finns över ett 40 m högt berg, som man kan bestiga med hiss (!) och ett enormt forsande vattenfall. Strax utanför dessa växthus ligger några enorma strukturer som påminner om stora träd. Hängbroar binder samman de olika strukturerna och man kan promenera omkring här och titta på utsikten och de vertikala trädgårdar som hänger här”. Slut på citat. 
Besökte först Cloud Forrest. Berget är 42 m och helt klätt med växter som ormbunkar och orkidéer (mina fina orkidéer därhemma kändes plötsligt väldigt futtiga). Nerför berget gick man på en spiralformad gångbana ute i periferin och innanför vattenfallet, som är 35 m högt och världens näst högsta vattenfall inomhus, numera utkonkurrerat av ett som också finns i Singapore, på Changi airport. Lyckades tajma in tiden för när ny dimma sprutades ut (som matningstiden för djuren på ett zoo). Flower Dome är världens största växthus på över 12000 kvm (om jag nu översatt 3 acres rätt). Där var  det mycket Holland med väderkvarn, hus, stora träskor och naturligtvis tulpaner. Förutom gigantiskt mycket växter, fanns det även skulpturer bland annat av min favorit Bruno Catalano, han som gör skulpturer av människor där det fattas vissa delar. Här var en familj med sina resväskor i handen. Mer häftigt än blommorna…
 
Sen var det dags för besöket i Long Bar på Raffles hotel för att njuta av en Singapore Sling. Drinken har lite omtvistad historia, men idag berättades att den uppfanns av en kinesisk bartender i Long bar 1915. Den röda färgen gjorde att den såg ut som en fruktjuice och då kunde även kvinnor bruka alkohol ”i lönndom”, annars inte socialt accepterat. Det är fem olika spritsorter i den, mest gin, smakar helt OK, men det är ju upplevelsen det handlar om. Vi var väl lite mer dämpade än andra (har varit där några gånger förut, första gången år 2000). Bjuds oskalade jordnötter till. Slängde skalen på golvet, som man traditionsenligt ska göra där. Guiden berättade att hon fortfarande har svårt för det; i Singapore lär man sej från födseln att inte skräpa ner.
 
Idag var det bara halvdagstur, kändes lagom. Bengt-Åke åt en macka på Subway och jag tog en tugga på den. Jordnötterna fick vara min lunch. Vilade ett par timmar innan vi gick ut igen. Tog ut riktningen till Chinatown, gick bland annat förbi parlamentsbyggnaden. Hade bestämt att vi går in på första kinesrestaurang med Sweet and sour pork på menyn och annat än pallar att sitta på. Visade sej vara ett simpelt enkelt ställe med bara ”kineser”. Hade vi vetat hur stora portionerna var, hade vi bara beställt en. Det var supergott, men jisses vad vi kämpade för att få i oss allt (det blev liksom en match).  Strosade omkring i Chinatown med mängder av lyktor, marknader, butiker och restauranger. Och mycket folk på lördagskvällen. Gick en annan väg hem, vek av där det såg trevligt ut. Irrade inte alltför mycket, kom fram till Boat Quay, där vi åt middag igår. Tidigt isäng, men sova gick ju inte med den fulla magen.
 
Söndag 28 april 2024 Singapore 🇸🇬-Ut på havet
Inatt när Verkmästaren i magen klagade på all Sweet and sour pork, bestämde ”vi” att jag bara skulle ha te till frukost, men sen blev det mer i alla fall. Packade ner det lilla som varit ute ur resväskorna plus tröja och jacka. När portiern hämtat väskorna, fick jag till slut med en något motsträvig Bengt-Åke ut på en söndagspromenad (han säjer att han är kidnappad och en 10000-stegsgisslan). Han ställde dessutom upp på en bild vid namnskylten till Anderson bridge. Gick vid Marina Bay och det, som jag trott vara havet, visade sej sen 2010 vara en sötvattensjö, enligt en skylt med bilder på djuren som finns där.
 
Kommer att minnas hotellet för några saker, främst den väldigt varma toasitsen. Vi lyckades inte mildra hettan, trots fin fjärrkontroll med knappar för allt möjligt (”japansk toalett”). I princip hela ytterväggen var ett fönster med makalös utsikt. Det var ”nightly turn down service”, men istället för choklad låg där små presenter, som bokmärken och en påse fint te (lämnades kvar…).
 
Det regnade inte en droppe på oss under de tre dagarna i Singapore. Och jag som läst på vädersajter att det skulle regna varje dag och övertalat B-Å att packa regnjacka…(som i alla fall skulle vara ett tortyrredskap när det är över tretti grader). 
 
Vilket kakalorum det var i kryssningsterminalen när många kom samtidigt. Ångrade nästan att jag hade hörapparater i. Alla måste, förutom att visa boardingkort, även lämna in pass och visum till Indonesien, Sri Lanka och Indien, så det tog en timme innan vi var ombord. Gick genast upp i buffén och åt lunch. Bara skaldjursgryta och sallad med bluecheese dressing till mej. Fastän det är buffé får man inte ta maten själv (blev ”some more, please” om dressingen… ). Sen väntade vi hos baristan tills hytten var klar. 
 
Båten heter Riviera och är från vårt favoritrederi Oceania. Vi har gjort tre kryssningar tidigare med båten (2017, 2020 och 2022). Den är registrerad i Majuro på Marshallöarna i Stilla havet. Tar ca 1200 passagerare. Kaptenen är italienare, chefskocken jamaican och kryssningsvärden australiensare. Resan heter Asian & Arabian Jewels och ska ta oss till Dubai. Hytt nr 7002 är 27 kvm och har en extrastor balkong.
 
Var uppe på däck när båten lämnade Singapore och fotograferade dom spejsade höga husen, som är sneda och vinda och delvis ser ut att ha byggnadsställningarna kvar, men dom är klara och ska se ut så där.
 
Åt middag i Main Dining Room (MDR). Detta blir en torrlagd kryssning, ingen av oss har vin- eller spritpaket. Skönt!(?) I brist på vin, klagade Bengt-Åke på sitt bubbelvatten och skickade ut det två gånger! Tyckte att det hade en konstig bismak. Båten har nån eget vattenanläggning. Jag hade vatten utan bubblor, som smakade utmärkt. Till slut letade kyparen upp en flaska Pellegrino för att få tyst på gubben… (hade fått leverans idag, men var inte uppackad än). Middagens plus får ostbrickan med Gouda, Brie och Gorgonzola. Betjäningen var lite tafflig, stundtals trodde jag att vi var på Fawlty Towers…
 
Måndag 29 april 2024 Kuala Lumpur (Port Klang), Malaysia 🇲🇾
Båten la till i Port Klang, Malaysias största hamn, som ligger fyra mil sydväst om huvudstaden Kuala Lumpur. Dit gick dom flesta av utflykterna, men där har vi varit en gång (och sett de mäktiga Petronas Twin Towers). Vi åkte istället på utflykten ”Putrajaya -The Intelligent City”. Det är den helt nybyggda administrativa huvudstaden, eko-vänlig med mycket parker och grönområden. Var väldigt mycket palmodlingar på vägen dit. Malaysia är en av världens största producenter av palmolja. Åkte på världens största rondell, 3,5 km  i omkrets med 16 avfarter. Snacka om rondellhundar o dylikt, här ligger ett stort hotell i rondellen. Ärligt talat såg man inte att det var en rondell när man åkte där, annat än att det svängde hela tiden. Började besöket i Botaniska trädgården i vackert, kuperat område. En timme där gick alldeles för fort. Fortsatte sen till Putra Square, en stor, rund plats omgiven av fina byggnader och vatten. I pampiga Perdana Putra, håller regeringens administration och premiärministern till. Där fanns också en vacker, väldigt rosa moské, byggd i rosa granit. Mitt på platsen stod stadens namn i fina bokstäver, såna som jag alltid ska bli fotograferad vid. Det gick bra, men sen slutade mobilen fungera; den hade fått solsting och behövde kylas ner. Det var 36 grader (känns som 43) och solen stod rakt över oss. 
 
Blev en sen lunch ute på däck, i Waves grill. Tog en Surt&Turf sandwich, men åt vare sej brödet eller pommesen, men oxfilén och hummern var goda med sallad till (och bluecheese dressing).
 
Kaptenen hade cocktailparty och presenterade sina befäl. Det struntade vi som vanligt i, men utnyttjade att det var gratis dricka i alla barer under två timmar. Så då blev det var sin drink och sen beställde vi var sitt glas rött vin och tog (sniket) med det till middan i specialrestaurangen Polo Grill, två däck ner och i andra ändan av båten (inget skvimpade ut). B-Å fick mitt vin också efter att jag skålat en smutt. Mycket god mat, guldstjärnan går till de vansinnigt goda lammracksen.
 
Solen var verkligen på hugget idag. Trots solskyddsfaktor 15 (och solbränna från förra resan) blev jag illröd i nacken. 
 
Tisdag 30 april 2024 Georgetown, Penang, Malaysia 🇲🇾
Idag åt vi frukost i matsalen i lugn och ro och blev serverade istället för att tampas med hjorden/gräshoppssvärmen i buffén. Igår undrade jag om det gått ut ett påbud i USA om rökta laxens förträfflighet. Man skulle kunna tro det, när man såg folks tallrikar. Fick till slut mina två laxskivor (med cream cheese, lök och kapris). 
 
Båten la till i Georgetown på ön Penang, mitt in i smeten. Gamla stan är med på UNESCO:s Världsarvslista för sina kolonialhus, men jag gillar stan för all gatukonst. Blev jätteförtjust förra gången vi var här (2015). Idag gjorde vi ingen organiserad utflykt, utan tog hand om oss själva. Har aldrig varit med om så många erbjudanden om taxi och cykelriksha som här, utanför terminalen. Vi avböjde artigt till att börja med, sen blev det allt sämre med artigheten och till slut bara ignorering. Gick efter en karta med konstverken utsatta, i förfärligt klibbig värme. Det var så varmt att det inte blev förmiddagskaffe utan öl/Coke Zero på ett svalt ställe som tog kontokort, utan att ha en aning om hur mycket lokala valutan var (synnerligen dålig research). Efter det var vi som nya människor, men ändå bara alerta en kort stund till. När jag kollade på em, var det 34 grader (känns som 49!)
 
Fick byta kläder och hänga de använda på tork, innan vi gick för lunch ombord. Swedish meatballs fanns på menyn och Bengt-Åke tog några. Dom var kompakta och inte i klass med vare sej Mamma Scans eller Mamma Ullas. 
 
Slö eftermiddag med baristabesök. Enda (jobbiga) aktiviteten, var att elektroniskt fylla i inresepapper till Indonesien, med uppgifter om vad vi inte har med oss in i landet. Allt resulterade i en QR-kod, som ska visas upp vid ankomst (i övermorgon).
 
Middag i MDR, nu med flink betjäning. Plusset går till havsabborre på ratatouillebädd, en rätt jag ätit många gånger ombord på båtar. Ikväll kom vi iväg på showen, munspelaren Aiden Soon. Det var riktigt trevligt (vi höll oss vakna). Han är världsmästare och spelade på olika stora munspel, det minsta var en tum.
 
Inatt får vi tillbaka en av de sex timmarna vi förlorande på resan till Singapore. Konstigt att Malaysia och Thailand har olika tid.
 
Onsdag 1 maj 2024 Phuket, Thailand 🇹🇭
Idag ankrade vi utanför Phuket, som är resans enda tenderhamn. Det var inte båtens egna småbåtar som var i farten, utan större båtar från land. Var på utflykten Phuket landmarks. Guiden, en thailändsk Thore Skogman (skratt och tandglugg), berättade att vi var den sista kryssningsbåten för säsongen; nu börjar regnperioden. Utflykten hade fem stopp:
Big Buddha Temple, största sittande buddhan i Thailand (45 m hög) uppe på högt berg + 92 trappsteg upp. Fick byta från stor buss till minibussar för att ta oss dit. 
Chalong Temple, ett buddhistiskt tempelområde med många utsmyckade byggnader. Det stod (i utflyktsbeskrivningen) att knän och axlar måste vara täckta i templen och B-Å hade långbyxor på och höll på att försmäkta i värmen. Sen visade det sej att det inte var så noga, folk gick in i shorts. Fast det känns bra att respektera klädreglerna, illa nog att vi fotar och filmar när folk ber.
Promthep Cape, södraste punkten på ön med fin utsikt och elefanttempel med gigantiskt många olevande elefanter i olika storlek.
Gems International med pärlor och juveler. Fick egen säljare för bara oss två, precis som i höstas i Pattaya utanför Bangkok, pinsamt (”kasta pärlor för svinen”). Hade lite finare souvenirer också, men ingen vinkande katt, då hade det kunnat bli affär.
Kinesiskt tempel till ära av en kvinnlig buddha. Av med skorna igen, fint inuti. Bengt-Åkes tempelkvot var redan fylld.
 
Direkt upp från tendern till en mycket sen lunch i grillen på däck, utan att passera gå (hytten). Allt för att hinna före dom andra på tendern. Beställde hamburgare utan bröd, medium. Köttet var gott, men alldeles illrött; var väl för långa köer för den extra minuten som behövts. Drack första cappuccinon ombord, mycket godare än Americano with milk on the side, som jag plikttroget hållit mej till. 
 
Till middag i buffén var det Chef’s Market Dinner: South East Asian. Koriandern stod som spön i backen, jag är fortfarande inte tillvand, om jag nånsin blir det. Det fanns mycket smått och gott. Bengt-Åke tog lite sushi, men beställde sen en stor pizza på stället bredvid och fick den inlevererad. 
 
Kvällens show var Riviera Singers and Dancers, 12 stycken, som underhöll med Hollywoodtema (”Light, Camera, Music”). Riktigt trevligt.
 
Torsdag 2 maj 2024 Sabang, Indonesien🇮🇩
 
Här byter vi länder stup i ett. Sabang är Indonesiens nordligaste och västligaste stad, en ny hamn för oss. Ligger på ön Weh (norr om Sumatra) i Acehprovinsen, som blev så hårt drabbat av tsunamin 2004.
 
Vaknade till välkomstkommitténs trummande på kajen. Efter frukost gick vi ut på stan på egen hand. Först måste vi visa upp vår QR-kod vi skaffat oss häromdan. Det stod i pappren att dom skulle skanna om vi hade feber, men det var inget vi märkte. Fick många erbjudanden om färd med cykeltaxi, men vi avböjde. Inget lättpromenerat ställe: Hinder, hålor, halvmeterhöga trottoarkanter, mycket trafik av motorcyklar och mopeder. Å så denna tryckande värme. Jag glömde ta med vatten och vi suktade efter att sitta ner på nåt ställe och ta nåt att dricka, men hittade inget som tog kort. Hundratals kryssningsresenärer i den här lilla staden, vi märktes. Hejade på och vinkade åt många skattande barn och gjorde high-five. Så söta! 
 
Vi kom tillbaka ”hem” alldeles genomsvettiga. Jag hade haft rygga med bland annat två paraplyer i, eftersom det regnat tidigt på morgonen, och var utlovat regn mest hela dagen. Inte en droppe kom på oss, men milde tid så blöt jag var på t-shirten under ryggan. Blev en välbehövlig dusch innan vi gick för grekisk buffé till lunch: lammstek, tzatziki och grekisk sallad och så lite ost. Mycket gott! Gick färdigt mina steg på joggingtracken och belönade mej själv med en första Frozen coffee crema, nåt jag nyss upptäckt hos baristan: ”coffee, cream and milk frozen to perfection, served the Italian way”. 
 
Internet på båten är i det närmaste obefintligt nu, beroende på vårt geografiska läge och bristande kontakt med satelliterna. Svårt för mej som nästan är helt beroende…
 
Kvällens middag intogs på den italienska specialrestaurangen Toscana, men först en drink (Passion martini) till Bengt-Åke i baren Horizon. Jag nöjde mej med en Coke zero. Och snacks och en omgång snacks till… Åt bläckfiskcarpaccio, File Mignon med gorgonzolacrust och min favoritefterrätt: Rostad persika på mandelbotten och sabayonnesås. Men nu är den nog en före detta favorit; eftersom jag normalt inte äter söta saker längre, kändes den nu in i h-e söt.
 
Vår ”kompis”, engelske Karl Loxley, Tom Jones adept, underhöll på teatern. Han sjunger gudabenådat. Och han talar med lika vacker röst, vi åkte med honom i hissen häromdan. Vi har hört honom tidigare ombord på två andra båtar. 
 
Fredag 3 maj 2024 Till havs, Indiska oceanen 
Första av två dagar till havs innan Sri Lanka. Hade klockan på ringning i all fall, för nu börjar föredragen. Först ut var en man, som ska tala om kommande länder, idag om Sri Lanka och dess intressanta historia. Är amerikan, men flyttade till Italien för tre år sen. Flytten var en intressant historia, sa han. Jag hade nästan hellre hört om den… Tog en snabb kaffe hos baristan, innan Future Cruise Consultant informerade om nya kryssningar och rederiets nya båtar. Vi vann inte de $250, som lottades ut (det var därför infon var så välbesökt). 
 
Lunch i matsalens lugn och ro. Jag åt räkor till förrätt och sen Salade Niçoise med två skivor grillad tonfisk. Skippade dessert och stirrade avundsjukt på B-Å:s banana split. Kyparen gav mej en sked också, fall i fall, och den kom till användning...
 
En australisk kvinna (Sonja Bernhardt, med lång Wikipediaartikel, med lista på utmärkelser) höll föredrag om Internet, då, nu och i framtiden. Intressant och så tydligt hon talade. Drack kaffe igen hos baristan. För första gången var vi på Trivia, hade 12 rätt av 20. Bästa laget hade 19, dom missade antal stjärnor på EU-flaggan 🇪🇺 (det hade vi rätt på). Vi var stolta över våra geografikunskaper, kunde Laos fem grannar.
 
Grillat i buffén till middag: lammkotletter, räkor, hummerstjärt, grönsaker och så ost efteråt. Helt perfekt! Munspelaren underhöll på teatern, uppskattar honom verkligen (konstigt nog). Avslutade med ett ABBA-medley, så bra!
 
Vi får tillbaka ytterligare en timme i natt. Kom till slut på att om vi ställde klockorna på Dhaka, Bangladesh, så blev det rätt tid.
 
Lördag 4 maj 2024 Till havs, Indiska oceanen 
Ytterligare en lat dag till havs. Efter frukost var det föredrag om Indien. Fisk till lunch i matsalen och en syndig TuttiFrutti-coupe till dessert. Föredrag om VR (Virtual Reality) och AR (Augmented Reality). Allt varvat med besök hos baristan och promenader på däck. På Trivian hade vi 15 rätt av 21, riktigt bra gissat. Fast två ”gratispoäng” var det med svaren Danmark och Valhalla. Kollade filmen Elvis på TV:n, kände först inte igen Tom Hanks som överste Parker. Middag i matsalen: Fiskceviche, lammkotletter och ost. Ställde om klockan till Colombotid, en halvtimme(!) bakåt. 
 
Söndag 5 maj 2024 Colombo, Sri Lanka 🇱🇰
Imorse kom vi till Colombo, Sri Lanka. Det är lite speciellt för oss. Här var vi på vår första semester tillsammans för 47 år sen. Bodde en vecka på ett strandhotell i Negombo, norr om Colombo. Sen var vi på rundresa med en folkabuss en vecka: ”Okända Ceylon”, allt med Vingresor. Kommer fortfarande ihåg att reseledarn sa att hotellen blir bättre och bättre på rundresan. Startade med Ratnapura Rest House, som fortfarande finns kvar med recensioner om kackerlackor och stora spindlar. Där var jag magsjuk och hade en egen ”boy” som tittade till mej, viftade med ”korgblad” och gav mej te, medan resten av sällskapet var på gummiplantagen. Slutade på det finaste hotellet jag då sett: Lanka Oberoi i Colombo. Det finns också kvar under ett annat namn. Vi åkte förbi det idag på utflykten ”Colombo contrasts”.
 
Colombo har en knapp miljon invånare, hela landet 22 miljoner. Utflykten började med en sightseeingtur per buss i sakta mak förbi ”alla” sevärdheter. Söndag och liten aktivitet på stan när vi startade före klockan åtta, men det tog sej något framåt dan. Fotostop vid ett fint hindutempel. Här finns alla religioner representerade. Långt stopp vid ett buddistiskt tempelområde: Gangaramaya. Blev ”välsignad”(?) av en munk som önskade lycklig resa och höll en samling guldgudar på mitt huvud. Blev förvånad att till och med Bengt-Åke ville vara med på det ”spektaklet” och bli fotograferad med munken. Skolbarn i vita skolkläder hade lektion därinne. Tedags på fint hotell (Taj Samudra), med sandwichar (med döstark fyllning, jisses), kakor och utsikt över vågorna på havet. Och fina toaletter. Besök på National Museum utan AC, så montrarna vid de utplacerade fläktarna var de intressantaste. Fem timmar var vi ute. Sen hade vi tänkt köpa vin i taxfreeaffären vid båten, men den var stängd, snopet. 
 
Bytte svettiga kläder. Åt lunch i däckgrillen, köttspett, stekta champinjoner, stekt lök och sallad. Mycket gott! Gick färdigt mina steg och låg en kort stund på en solstol. Bytte svettiga kläder. Å vad jag saknar den fria tvätten vi hade på förra båten, den hade behövts här också. 
 
På Trivian gissade vi ganska bra idag också. Kunde dock inte tro att man minskar i längd redan från 30 års ålder. 
 
Vi fick en flaska rödvin i present i hytten när vi kom ombord och från den tar Bengt-Åke med sej ett glas till restaurangen vi äter middag på. Den lösningen kom han på för några dar sen, räcker imorgon också. Ikväll var det middag i buffén. Åt bara kall mat: skaldjur, skinka och ost. Plus att en liten bit av Bengt-Åkes peperonipizza slank ner.
 
Måndag 6 maj 2024 Kochi/Cochin, Kerala, Indien🇮🇳
Vaknade tidigt och testade Internet utan några större förhoppningar, har ju varit skitdåligt de senaste dagarna. Nu funkade det (nästan) perfekt och jag kunde läsa om Elfsborgs vinst över Malmö💛🖤💛🖤. 
 
Nu började vi andra halvan av kryssningen. Hade fullt sjå på förmiddan att få in allt innan utflykten klockan 12:15. Frukost. Föredrag om Mumbai (vårt fjärde stopp i Indien); han som talade var verkligen inspirerande. Tog evig tid från däck fem till 14 och kaffet hos baristan. Två gånger var vi sist in i hissen och orsak till larm om övervikt, och fick backa ut igen. I hissar som skulle ta 18 personer, men 10 kryssningsresenärer var för mycket (!?). Tidig lunch i buffén. 
 
Stan heter Kochi på det lokala språket Malayalam (ett palindrom!), men också ofta det gamla namnet Cochin. Själva stan har 700 tusen invånare. Indien har 1417 miljoner (2022, har gått om Kina, som världens folkrikaste land). Som på så många ställen var portugiserna här, följt av holländarna och sen engelsmännen. 
 
De indiska myndigheterna ville se oss på en face-to-face inspection i Terminalen innan vi gav oss iväg på utflykt. Det var en låååång kö, trots att det var ett tjugotal bås, där det satt alerta tjänstemän. Utom den som B-Å hamnade hos. Denne gäspade och höll på att somna mellan de tre dokumenten som skulle stämplas. Båten samlade in våra pass när vi mönstrade på i Singapore, nu fick vi tillbaka dom för stämpling och blev av med dom direkt igen sen. Det går fortare på det sättet, att båten klarar av en del formaliteter utan vår medverkan.
 
Vår utflykt hette City Highlights & Harbor Cruise, fem timmar. Började med kryssningen på en rank ”traditionell risbåt”. Satt på längsgående bänkar och stolar och blev varnade att båten inte skulle klara att alla stod på samma sida och fotade delfiner. Och delfiner såg vi och vattenmetron, som går från öarna till fastlandet. Besökte en katolsk kyrka  (38 % är kristna här i stan, portugisernas ”fel”). Kollade de stora kinesiska fiskenäten, som står på stora ställningar på land och sänks ner i vattnet i fem minuter och dras upp, förhoppningsvis med fisk i. Den såldes på fiskmarknaden bredvid, luktade inte gott. I the Dutch palace var det nu museum. Måttligt intressant och utan AC (turistens klagan). Bredvid låg de judiska kvarteren med många intressantare affärer och en synagoga. Dom andra i sällskapet shoppade, men vi bidrog inte till den inhemska ekonomin.
 
För att komma på båten (vårt ”home away from home”), behövde vi visa upp vårt ”landning card” två gånger och skanna ryggan två gånger, både i land och på båten (ovanligt att det sker dubbelt).
 
Middag i den asiatiska specialrestaurangen Red Ginger, helt i sobert rött och svart. Matsedeln verkar inte ändrad på de nio år vi åkt med rederiet. Alla mina fyra rätter stod med en chilifrukt för att varna att den är lite stark, till och med efterrätten(!), det var chilisalt på mjukglassen. Tom Kha Gai-soppa, Spicy duck&watermelon salad (det godaste som finns ombord) och Pork Luc Lac, var de andra rätterna. Och två kannor White tea med päron- och ingefärssmak.
 
Tisdag 7 maj 2024 Mangalore, Indien🇮🇳
Vi fortsätter norrut på Indiens västkust. Vi har inte varit i någon av de fyra indiska hamnarna tidigare. Var i en annan del av Indien på vår rundresa på land 2010.
Mangalore (eller som det egentligen heter numera Mangaluru) har 700 tusen invånare.
 
Idag hette vår utflykt: Karkala & Moodbidri Temple, drygt 5 timmar lång och med symbolen tre gubbar för ansträngande. Guiden såg ut som en indisk Johar Bendjelloul. Särskilt lik när han skrattade och det gjorde han ofta. Han frågade var alla 26 i bussen var ifrån: USA, CAN, AUS, NZ, UK och SWE. 
Besökte först The Thousand Pillar Moodbiri temple site en timmes bussresa bort. Byggt på 1400-talet, massor av stenpelare (1000?) med fina utsmyckningar, alla olika. Tillhör Jainismen, en av världens äldsta religioner. Var en del levande, halvnakna män där, omsvepta i små handdukar, skulle väl renas (?). 
Därifrån åkte vi till Karkala och gick 212 trappsteg upp till ”The Monolith rock statue of Lord Gomateschawa”, en 17 m hög granitstaty av en välutrustad gud inom jainismen. Där fanns också mängder av levande apor. På båda ställena var man naturligtvis tvungen att ta av skorna. Problemet var att det var så jättevarmt på stenarna ute. B-Å hade åtminstone sockar, men jag var barfota. Ibland var det ”trampat jordgolv” eller gräs vi gick på. Tänkte på rekommendationen jag har från diabetessyrran att alltid ha på mej skor, till och med hemma. Hon skulle sett mej nu…
Tredje stoppet var en fruktfarm, där det var förfriskning i form av koncentrerad ananasjuice (tog en klunk). Sen gick vi en rundtur där och kollade olika fruktträd. Säsongen var över och frukterna nedplockade innan regnperioden, som redan startat men utan regn. En frukt fanns på träden att smaka på: en gul, sur liten sak. Nu har jag fått procedurerna för att få cashewnötter förklarad och fattar varför dom är så dyra. Dessutom inte så bra arbetsmässigt för arbetarna som hanterar dom, ofta brännskador. Bengt-Åke fick ett myggbett (?) på benet, förhoppningsvis inte med malaria eller denguefeber…
Vägarna ute på landet var verkligen inget att hurra för, mestadels oasfalterade. Ibland blundade jag för att slippa se omkörningar och möten, men tutandet hörde jag. Undrar vad som slits ut först på bussarna (vi åkte i en Volvobuss), stötdämparna eller tutorna. Nästan inga vägmärken, och de få som fanns var väl mest som dekoration. Och ibland gick det kor på vägen. Inga bälten fanns det heller (det har alla bussar haft hittills, utom i Indien). Damen bakom oss i bussen, undrade om inte chauffören kunde köra lite saktare. Nu har jag klagat färdigt, vi kom hem till båten välbehållna.
 
Gick direkt upp för en sen lunch, klockan var halv fyra. Blev grillad lax med champinjoner och coleslaw + en stor sallad med blue cheese dressing och tre glas Sprite zero. Sen direkt till baristan och en cappuccino. Gick några varv på däck innan jag duschade mej i form igen. 
 
Riktigt skönt på balkongen ikväll, med uthärdlig temperatur. Gick och åt i matsalen sent: Svamptimbal, sallad, kalvrack och äppelkaka med mandelbotten. Skulle ha ost som vanligt men hörde mej själv beställa äppelkaka med vaniljsås…
 
Onsdag 8 maj 2024 Mormugao, Goa, Indien🇮🇳
Båten la till i Mormugao som också heter Vasco da Gama. Goa är Indiens minsta delstat, 1,5 miljoner invånare. Hit går charterresor hemifrån. Portugiserna var länge i Goa, även efter att Indien blivit fritt från engelsmännen 1947. Det var inte förrän 1961 som portugiserna kördes ut. Diktatorn Salazar i Portugal beordrade då portugisen som styrde här att fördärva allt, men denne tyckte så mycket om Goa att han vägrade. Han fängslades direkt när han kom till Lissabon, men överlevde Salazar och kom på besök till Goa 1984 som en hjälte. Hippiesarna kom till Goa på sextiotalet och gjorde Goa känt. Det berättade vår guide Geronimo (indiannamn på en indier!) idag på utflykten Highlights of Goa, 5,5 timmar lång. Han hade markering på vänster pekfinger, som bevis på att han redan röstat i det indiska valet som pågår nu i flera veckor. Han tyckte att alla lovar så mycket inför valet, efteråt drabbas dom av minnesförlust. Vi åkte den skraltigaste, tröttaste bussen på hela resan, men det fanns bälten, dock oanvändbara. Det var högertrafik på portugisernas tid, sen blev det tvärt vänstertrafik; det är väl därför dom kör i mitten nu. Min klocka räknade steg även på motorvägen. Plötsligt stod en ko där (”standing policeman”, rör sej inte ur fläcken).
Åkte först till Old Goa och besökte två katolska kyrkor som låg på var sin sida av vägen: Basilica do Bom Jesus (färdig 1605) och Se Cathedral (färdig 1640). Båda kyrkorna är på UNESCO:s världsarvslista. Idag hade jag sockar med mej, till ingen nytta. Skoavtagning behövdes inte (man vet aldrig, i förrgår var vi utan skor i en katolsk kyrka). 
Var sen i Panaji, huvudstaden. Besökte en gigantisk inomhusmarknad, med så mycket frukt, särskilt citrusfrukter. Vi gick upp en trappa, så vi kunde ta ”flygfoton” på stånden och människorna. Perfekt för mej som inte vill fota folk, som kanske inte vill. Hoppade över fiskmarknaden, magen gjorde nästan uppror vid entrén. Försäljare ”antastade” oss med vackra sjalar och halsband.
Tredje stoppet var hos familjen Oliveira Fernandes, tre generationer i ett stor portugisiska hus, vackert möblerat i mörka möbler och kinesiskt porslin. Bjöd på tilltugg och dricka i trädgården, där ett litet band spelade. När vi stannat bussen upptäckte B-Å en liten affär som sålde alkohol, så han skolkade från husvisningen. Kom till drickat (öl!) i trädgården med en påse i högsta hugg och var så glad att han köpt indiskt rödvin för fyra USD!
 
Tillbaka till hamnen var det två kontroller av våra ”landning card” igen (precis som imorse då vi fick en ny stämpel också). Och scanning av ryggan (med vinflaska) och även oss i ett litet bås, olika köer för män och kvinnor. Inga problem. När jag packade upp vinet från den svarta påsen, såg jag att det var portvin(!) från Indien. Bengt-Åke:s pH-värde sjönk betydligt; han förbannade sej själv över att han inte kollat ordentligt i affären…
 
Lunch i Waves grill på däck, cappuccino hos baristan ett trappa upp, dagboksskrivande i en solstol, dusch, ombyte inför cocktailparty för trogna. Nåt gill fel på cocktailpartyt: Plötsligt fick jag två Negroni och Bengt-Åke två Whiskey Sour fast vi bara beställt en gång. Jag skrattar åt mej själv, som på förra resan trodde att Negroni var utan kolhydrater. Det var naturligtvis skinkan Negroni jag fått fram på Google, inte drinken… B-Å avskyr Negroni och jag tycker Whiskey Sour smakar urk, så inte kunde vi byta med varandra. Sov ruset av mej innan middan på den franska specialrestaurangen Jacques, där vi hade den sista tiden man kan komma, halv nio (för att få ett bord för två). Hade ”snott” med oss två glas vitt vin från cocktailpartyt (däck 15), som vi brutit ner till hytten (däck 7) för att ta med till restaurangen (däck 5), välberest vin. Krabbsallad, sniglar, Dover sole och äppelkaka med vaniljsås. Allt mycket gott! Till slut var vi de enda gästerna.
 
Torsdag 9 maj 2024 Mumbai, Indien🇮🇳
Mumbai med 22 miljoner invånare (storstadsområdet, själva stan 13 miljoner) är Indiens största stad, finansiell huvudstad, men politisk huvudstad är New Delhi. Vi var på guidad tur: ”Highlights of Mumbai”, med en kvinnlig guide klädd i vacker sari i gult och rött. Hamnen är jättestor. Det stod flera hundra (tusen?) nya personbilar i väntan på skeppning. Det tog en god stund innan vi kommit ut från hamnen (med en massa kontroller), sen började centrala stan precis utanför. Intensiv trafik och mycket folk inkl försäljare och tiggare som omringade oss vid varje stopp. Var många stora fina stenbyggnader, stundtals kändes det som man var i London (inkl Big Ben). Vi gjorde sex stopp:
Gateway to India, till minne av engelske kung George V: s besök 1911, men inte färdigt förrän 1924. Hotell Taj Mahal Palace and Tower ligger mitt emot. Det var där det skedde ett attentat i november 2008 + på flera andra ställen i Mumbai och över 200 personer dog. Har sett när Malin Mendel på SVT var där, hur folk ville fotografera sej med henne. Trodde det var för att hon var en snygg blondin. Idag dög det tydligen med vem som helst, som Bengt-Åke och mej… Är indiska turister, som vill visa bilder därhemma på att dom varit i Mumbai och träffat utlänningar! 
Victoria Terminus, numera Chhatrapati Shivaji Maharaj Terminus, en gigantisk järnvägsstation i vacker byggnad. Man hade gjort en upphöjd utsiktsplats så man lätt kunde ta bilder på huset.  Där var det också attentat nov 2008
Templet ISCKON Radhagopinath. Inte trodde jag imorse att jag skulle dansa, klappa händer och skrika Hare Krishna-ramsor i ett tempel, men det var vad som hände. Det var en ivrig ”tempelman” som manade på oss. Riktigt kul! Bengt-Åke hängde på en stund, men sen övergick han till dokumentärfilmning.
Gandhi Memorial Museum i huset där Gandhi bodde. Fick se hans sovrum (madrass på golvet), men inte gå in just där, brev och visdomsord, fotografier från barndomen i Indien, från London och Sydafrika och tillbaka till Indien. Levde mellan 1869 och 1948, då han blev lönnmördad utanför huset. 
Dhobi Ghat tvättinrättning vid en järnvägsstation. Världens största utomhustvätt, över 100000 kläder och annat tvättas där varje dag, det mesta för hand. Hundra tusen är enligt Wikipedia, enligt SR är det en miljon!? Mycket från sjukhus och hotell. Där fanns också en liten utsiktsplats så vi kunde se all den hängande tvätten uppifrån. Imponerande att kunna hålla reda på vilken tvätt som är vems, gammalt manuellt system. Guiden berättade att vardagstvätten fixade hon själv, men sånt hon var rädd om som fina saris och sjalar lämnade hon iväg.
Prince of Wales Museum eller som det nu heter Chhatrapati Shivaji Maharaj Vastu Sanghralaya. Det var Georg V, som lade grundstenen. Invigt 1922. Vacker byggnad i vacker trädgård. Fanns allt möjligt på utställning om Indiens historia, arkeologi, konst, naturhistoria.
 
Som tur var fanns ingen parkeringsplats för bussen utanför souvenirbutiken, ett besök som några i bussen tjatat sej till, så det blev direkt till hamnen. Blev utstämplade ur Indien: Fick våra pass, fick stämpel i passen och blev av med dom igen. Gick smärtfritt. Det har varit väldigt många kontroller in och ut ur de indiska hamnarna.
Slut på ”Namaste” och bugande med handflatorna ihop. Handflatorna klarar jag inte av, ser inte klokt ut med mina krokiga händer (kanske betyder mitt tecken nåt annat, ekivokt?). Kom på ett par filmer vi måste se (igen): Gandhi, Hotel Mumbai (filmen om attentatet på hotellet) och The Lunchbox (sinnrikt kodat system för leverans av lunch från hemmet eller restaurang till kontoret, vanligt i Mumbai).
 
En mycket sen lunch i Waves grill eller rättare sagt vi beställde vår Hot dog där men satt inne i buffén, som redan hade stängt. Var många busslaster som kom tillbaka samtidigt, hungriga. Kön för att beställa tog 15 minuter och sen nästan en halvtimme att få korven och snabbt att äta upp den. Efter cappuccino hos baristan, var det dags för lite steg innan vila.
 
Middag i stora matsalen. Kvällens plus får ”Venison medallions”. Bengt-Åke tog med ett glas portvin till middan, så han var tvungen att äta ost…
 
Klockan skulle ställas en halvtimme tillbaka. Lyckades på första försöket, Karachi i Pakistan.
 
Fredag 10 maj 2024 Till havs, Arabiska havet
Efter fem dagar med tröttande utflykter med många nya intryck, kändes det skönt med en dag till havs. 
 
Frukost, promenad, föredrag om Förenade Arabemiraten (UAE, vårt nästa land), kaffe hos baristan, promenad, solstolshäckande, lunch i matsalen (A taste of Asia, sex asiatiska små rätter inkl mycket koriander), kaffe hos baristan, föredrag om kommande datatekniker (australiensiskan är bara för bra, talar så till och med jag förstår), promenad, Afternoon tea (för första och sista gången), trivia (12 av 20 rätt), drink på Happy hour (och nötter, och mer nötter), middag (tre grillade lammkotletter med siciliansk sallad), engelsk komiker/sångare/ljudhärmare Foggie Flax på teatern (så bra!).
 
Ställde om klockan för sista gången på kryssningen, en timme bakåt till Dubaitid, två timmar före Sverige (som är dom timmar vi har med oss i bagaget hem).
 
Lördag 11 maj 2024 Till havs, Arabiska havet
Föredragen: Först om olja och Saudiarabiens stora inflytande. Sedan om Säkerhet och lurendrejeri på mobilen/datorn (ju längre lösenord, desto bättre, helst 12 tecken!). Lunchen i matsalen: A taste of Italy, med tiramisu till efterrätt. Middag i buffén: skinkor, ostar, sallad. Missade Happy hour (läste alltför spännande bok resp satt med näsan i roliga klipp på FB, när internet funkade för en gångs skull), så Bengt-Åke fick en konjak till kaffet istället. Vi har $100 i onboard credit, som behöver göras av med (annars blir båtens ekonomiavdelning snart olycklig och skickar brev).
 
Söndag 12 maj 2024 Fujairah, UAE (Förenade Arabemiraten) 🇦🇪
 
Vaknade tidigt och Internet funkade hjälpligt så jag kunde se att Schweiz vann Eurovision och att vinnaren tappade priset i golvet, sen dog förbindelsen. Schweiz är väl ett lagom opolitiskt och fredligt val… har bara hört Sveriges bidrag.
 
Fujairah med 119000 invånare, är huvudstad i det bergiga emiratet med samma namn, det enda emiratet på östkusten ut mot stora havet. Därför är det en viktig hamnstad, var väldigt många oljecisterner här.
 
Hade inte beställt nån utflykt. Fanns tre att välja på, en till en badstrand (såna går alltid bort), en ut i öknen (dito) och så ytterligare en, som gick bort för att vi gjorde den i nov 2022. Hade tänkt ta shuttlebussen in till ett stort köpcentrum, men ångade oss, vi ska ju vara hela tisdan på Dubai mall, mellan avmönstring och flyget hem. Bengt-Åke hoppade jämfota av glädje åt vårt nya beslut; nu kan han läsa i sin olidligt spännande båt. Det är blott andra gången vi inte går av båten i en hamn under alla våra kryssningar, den första var i Manila 2018 (då hade vi varit iland där hela dagen innan).
 
Kollade vår insegling in i hamnen tillsammans med två stora bogserbåtar, som vi var sammankopplade med med snören, tåtar, trossar. Den ena låg precis under vår balkong. Härom morgonen knuffade bogserbåtarna på oss för att vi skulle komma in till kaj. Idag behövdes inte det, men romantiskt nog fick vi en kärvänlig puss innan bogserbåten åkte bort. Som tur var med ”munskydd” på, en vit presenning, förmodligen för att de svarta gummidäcken inte skulle lämna avtryck på vår vita båt.
 
Frukost i ganska folktom buffé. De som skulle på utflykt hade redan lämnat skutan. 
Bengt-Åke satte sej i en skön fåtölj i biblioteket och jag promenerade omkring i värmen. Tog både en cappuccino och fruset kaffe hos baristan tillsammans innan vi skiljdes åt igen. Promenerade och la mej i en solstol på övre soldäck, helt ensam. Som Bengt-Åke brukar säja: Det är bara idioter och du som är frivilligt i solen. 
 
Blundade och halvsov när jag hörde lite mummel. Tittade upp och såg 12 män, vitklädda från topp till tå närma sej (en meter ifrån mej!). Hade jag hamnat hos Sankte Per? Nä, det var ”shejkklädda” män med säkerhetsvakter och baklängesgående filmare längst fram på besök. De flesta sa hej till mej. Efter kom 12+ svartklädda kvinnor, en del visade bara ögonen. Tackade nej till choklad (ingen av oss äter choklad och i denna värmen), kanske ofint gjort av mej (?). Sist kom en kvinna (med världens vackraste ögon) fram och räckte över en fin presentförpackning med okänt innehåll; den tog jag emot. Visade sej vara två olika parfymer, precis vad jag behöver nu när min deo är på slutstadiet (efter det myckna duschandet och tvagandet). Annorlunda upplevelse!
 
Lunch i buffén: Fiskfilé och sallader, jordgubbs- och vaniljkräm till efterrätt (släpper loss lite de sista dagarna). Tog med oss varsin tallrik med olika ostar, nötter och paprika till hytten. Satte oss på balkongen och åt ost och drack upp det sista av det indiska portvinet (frid vare med det).
 
Tog min iPad och gick upp på däck. Det dröjde inte länge förrän plattan klagade på att den var för varm och slutade fungera. Baristabesök, trivia (20 av 26 poäng, men då var 11 väldigt lätta: vilka hamnar var det på denna resan, Singapore och Dubai undantagna), passhämtning (många stämplar, tur vi ska ha nya pass snart), drink på Happy hour (2 för 1) + två glas vin att ta med till middan i matsalen. Kvällens plus till hummern. 
 
Måndag 13 maj 2024 Abu Dhabi, UAE 🇦🇪
Resan genom Hormuzsundet med Iran på ena sidan och Oman och UAE på andra sidan gick bra, åtminstone sov vi oss gott igenom den.
 
Abu Dhabi är huvudstad i det till ytan största emiratet (83 % av UAE) med samma namn och också huvudstad i UAE. Det är tredje gången vi är här (2018, 2022), men för första gången skulle vi nu besöka Sheikh Zayed Grand Mosque.
 
Guiden var en kvinna från Ungern, som flyttade hit på 1990-talet när det inte fanns så mycket här. Det mesta av stan är byggt senare. Stannade först vid några utsiktsplatser för att se skylinen och ett friluftsmuseum med verkstäder och butiker/stånd innan det bar iväg till den stora moskén, en av de största i världen. Rymmer drygt 40000 människor, den största bönesalen 7000. Invigd år 2007. Trodde guiden skämtade med oss, när hon sa att vi skulle återsamlas vid McDonald’s. Men det fanns faktiskt ett innanför ingångsbyggnaden, och tillika Burger King, Starbucks och Subway, hela den amerikanska imperialismen var samlad. Klädkoden var strikt, inga vita kläder som riskerade att vara det minsta genomskinliga. Min klädsel med beige långbyxor, långärmat och sjal blev godkänd. Bengt-Åke fick gå kortärmat och barhuvat, skönt när det var nästan 40 grader. Inga ömhetsbetygelser (inte ens hålla hand) fick förekomma, en regel lätt att följa för oss, bara normalläget. Vi är sällan i varandras närhet på utflykter. Väldigt anpassat för besökare, behövde inte ta av oss skorna ens, fanns en smal gångmatta i plast att gå på. Vackra, imponerande byggnader, mycket marmor och stora fina mattor (en var 5627 kvm, världens största, tillverkad i Iran, vägde 35 ton) och Swarovski kristallkronor (världens tredje största) att titta på. Mycket häftigt!
 
En sista lunch ombord vid kvart över tre, en sista cappuccino hos baristan, ett sista barbesök och en sista middag ombord (med mycket god torsk till oss båda och en konjak till en av oss). Hamnade hos våra kypare från Fawlty Towers igen, men nu var det bara några små missar. Packade våra väskor och ställde ut i korridoren, en trist syn.
 
Tisdag 14 maj 2024 Dubai, UAE 🇦🇪
Tidigt på morgonen innan normalt folk vaknat (?) och sabbat internet, kollade jag dagens väder: 42 grader, känns som 61(!) grader kl 14. Såg också att det skulle vara sol och över 20 grader därhemma mer än en vecka, så lagom och härligt!
 
Utsikten från hytten var fin och väckte minnen: båten Queen Elizabeth II (åkte vi med över Atlanten 2003, nu hotell) och Burj Khalifa, världens högsta byggnad (var vi uppe i 2022).
 
Gav vår hyttsteward lite dricks, hon har skött hytten perfekt (och vi också). Synd om henne som fick en av hytterna med svenskar istället för amerikaner, när det gäller dricks. Båten skulle egentligen gått via Röda havet och Suezkanalen till Medelhavet med nya passagerare ombord, men det funkar ju inte. Så istället blir det ilfart runt hela Afrika till Medelhavet utan passagerare och med decimerad besättning. Tar såklart mycket längre tid.
 
Gick av båten för gott vid niotiden. Vi har farit 4012 nautiska mil = 743 mil från Singapore via sex länder. Var de enda svenskarna ombord; har i varje fall inte träffat på en enda kotte att prata västgötska med förutom Bengt-Åke. Han blev väldigt upprymd när en amerikanska tyckte att han talade så perfekt brittisk engelska! Min västgötaengelska sa hon inget om…
 
Hade hela dan på oss i Dubai, vårt KLM-plan skulle inte gå förrän 00:55 på natten. Tog taxi till flygplatsen, drack cappuccino på Costa (24 dirham x 3,2 kr på Forex), lämnade in väskorna till förvaring (i ankomsthallen). Tog taxi till Dubai mall, världens största, i tävling med några andra, med 1200 affärer/restauranger/mm. Strosade omkring, åt kinesmat till lunch på vårt gamla ställe (2018), P.F. Chang’s: Sweet and Sour Chicken (S&S pork är ju inte görligt) och Kung Pao Chicken. Både han som tog emot beställningen och han som levererade maten, varnade för styrkan i Kung Pao Chicken, men undvek man de ”röda djävlarna” var det lagom starkt. Var ute i värmen och fotograferade Burj Khalifa och I love Dubai-skylten. Drack cappuccino på Costa (”billigare” än på flygplatsen 19,50 dirham). Första gången jag gick på toa, hamnade jag i kvinnornas bönesal… Vid femtiden gav vi upp fönstershoppandes och tog taxi tillbaka till flygplatsen. 
 
Hittade två stolar att slå ner bakarna på, ett par timmar. Intressant att titta på folk och deras oftast stooora packningar. Gick massor av flyg på kvällen/natten. Flertalet som bor här är gästarbetare från Indien och Pakistan. Såg både besättning och passagerare från båten. Löste ut väskorna och checkade in vid nio. Till vår stora förvåning fick vi tillgång till loungen. KLM hade erbjudit oss att köpa till det några dagar innan vi åkte hemifrån, till det facila priset av 900 kronor tillsammans. Tur vi tackade nej. Åt sallad och nötter i loungen. Terminalen och gaterna låg så långt ifrån varandra, att vi måste åka tåg.
 
Onsdag 15 maj 2024 Dubai, UAE 🇦🇪-Amsterdam 🇳🇱-Knivsta 🇸🇪
Annat utseende på våra platser på flyget hem. Vi kunde faktiskt se varandra, om vi ville (fanns en lucka att skjuta för). Blev inget skålande dock, eftersom champagne mitt i natten inte lockade mej. Vem vill ha middag klockan två på natten; fisk någon? Tog förrätterna, osten och desserten (ettersöt marängkaka, åt en tugga, kanske var det två). Var så trött att jag faktiskt sov ett par timmar i vågrätt läge. Vaknade, och hann gå på den förhatliga toan (efter att ha funderat ett tag på, om jag skulle kunna hålla mej till Amsterdam), innan vagnarna för frukost började rulla ut. Gott! Åt Bengt-Åkes ”Coconut chia oatmeal with mixed berries” också. Mycket trevlig flygkarta med massor av platser utsatta. När vi åkte ”förbi” även små orter jag aldrig hört talas om, dök det upp en bild i övre högra hörnet på skärmen med t ex en kyrka, ett fint hus eller en bro över en flod från den platsen. Hade jag inte sett tidigare. Lärde mej att berget Ararat (utan ark) är 5137 m högt. Blev med ytterligare två nya teskedar till min samling.
 
Noggrann säkerhetskontroll på Schiphol. Man fick inte ens ha papper i fickorna vid ”nakenskanningen”. Dröjde en evighet innan Bengt-Åke (eller snarare hans väska) blev frisläppt. En del misstänkta passagerare blev ledda till särskilda rum. Automatisk passkontroll, nu har jag lärt mej hur passet ska läggas. EU känns lite som hemma. Lyste grönt in i KLM:s jättestora lounge. Tur det för det var nästan fem timmars väntetid. Fanns tidigare flyg till Stockholm, men dom var säkert mycket dyrare. Drack cappuccino två gånger och åt lite kallskuret.
 
Trevligt när kaptenen visar sej och presenterar sej och färden till Stockholm. Planet körde väldigt långt på backen i en karavan med många flyg. Så förutom att vara rädd för att vårt plan skulle slå i stjärten, var jag också skraj att det skulle starta för snabbt efter planet före och hamna i nån jetström. Men det gick naturligtvis bra. Blev serverade frukost, trots att klockan var 12. Inget för en diabetiker, möjligtvis yoghurten (men ingen innehållsförteckning). Saknade laxen, skinkan, osten och grönsakerna från förra planet. Nu var det pannkakor med jordgubbssylt istället.
 
Förbeställd taxi väntade på oss på Arlanda terminal 2. Snabbt hem till den mer lämpliga temperaturen 24 grader.

Lördag 13 juli 2024 Knivsta 🇸🇪- Reykjavik, Island 🇮🇸
 
Det tog mindre än en timme från det vi låste ytterdörren tills vi satt i SAS-loungen på Arlanda (fast vi åkte med Icelandair). Inga köer nånstans (och teknikväskan kollades inte extra), men planet var försenat in från Reykjavik, så vi var en timme sena när vi lyfte. Mycket trevlig personal, en av flygvärdinnorna var en avbild av Hanna Dorsin. Isländsk vodka med Pepsi Max före maten (mina kolhydratrika, honungsglaserade popcorn glufsade B-Å glatt i sej). Rökt lax med rom till förrätt, nåt okänt kött till huvudrätt och en obestämd pudding till efterrätt, allt väldigt gott med italienskt vitt vin. 
 
Hade hemifrån köpt biljetter till flygbussen de fem milen från Keflavik till Reykjavik. Kom ombord som de två sista passagerarna i en fullsatt buss. När vi kom till busscentralen, slängde sej B-Å av bussen och rusade in i terminalen. 200 ISK (16 SEK) med kontokortet kostade toabesöket, men det var de bäst använda pengarna på länge... Därifrån åkte vi en mindre buss, som stannade en bit från hotellet, Center hotels Plaza. 
 
Rum på femte våning med utsikt mot baksidan (men man skymtar i alla fall en väggmålning). Utrustade med extratröja och paraply gick vi ut på stan. Det var regn, som man blir blöt av, dvs det regnade för lite för att orka fälla upp paraplyet och förresten blåste det så mycket att det inte hade gått. Hotellet ligger mitt i smeten och det var mycket folk ute denna lördagkväll. Gick in i den ståtliga Hallgrimskirkja. Det är en modern 75 m hög byggnad, invigd 1986, tämligen ”avskalad” inuti men med en tjusig orgel. Efter att ha torkat upp lite, fortsatte vi till kvällens mål, kinesrestaurang Shanghai. Där var vi för två år sen och jag hade sett fram emot Kung Pao Chicken. Vi hittade dit, men blev dragna vid näsan, fanns vare sej gäster eller personal. Ja, det är nog helt ute med kinesrestauranger, nu när det finns så många andra coolare/häftigare ställen. Vi ska ju äta finmat i nästan två veckor, så vi ville ha nåt enkelt (och lunnefågel avstår jag gärna). Det blev ett jättestort, trevligt hamburgerställe (fanns 13 olika hamburgare att välja på eller så kunde man komponera sin egen). Mycket gott, fettstint och onyttigt…
 
Lagade kaffe på hotellrummet. Använde gräddpulver och tänkte på Björn Gillberg när han tvättade sin skjorta i sånt. Hette väl Prädd; har stundtals bra minne, men tyvärr är det väldigt selektivt. Tidigt i säng, vi har ställt tillbaka klockan två timmar.
 
Söndag 14 juli 2024 Reykjavik, Island 🇮🇸
Vaknade tidigt med den förfärliga nyheten om att Trump blivit skjuten. I örat, så ”raffinerat” (får man raljera så när folk intill dött?). Så nu har väl Biden(?) inte en chans.
 
Åt frukost på hotellet. Prövade skyr, den isländska yoghurten, smakade bra, men inte speciellt annorlunda. Packade ihop, checkade ut, lämnade in väskorna för förvaring på hotellet och begav oss ut på stan. Det var omväxlande duggregn och uppehåll, men det blåste så mycket att det var fukt i luften hela tiden. Invigde min i Ullared nyinköpta illröda regnjacka. Var inne i Harpa, det prisbelönta kulturhuset och gick utmed havet till ”båtskulpturen” innan vi gick in i bebyggelsen igen. Fikade på ”Te & kaffi”, cappuccino för 785 ISK (65 SEK), men så var hjärtat också extra fint. Hämtade väskorna och tog taxi till kryssningsterminalen några km bort. Kom snabbt ombord på båten efter att fyllt i hälsoformulär om akuta symtom, covidvaccinationer och graviditet (vi har bara stor mage ändå, kände sej B-Å tvungen att säja högt) och fått vårt key card. Fick gå långt ute innan vi blöta kom ombord. Blev fotograferade, jag kollade inte resultatet. Efter varje gång idag som håret blivit blött och sen torkat till har det krullat ihop sej allt mer, som i fornstora dar (för 40(?) år sen). Gick direkt för buffélunch, blev bara kalla delikatesser och vitt vin. Packade upp väskorna i hytten, som trots att det är den sämstaenklaste hytten ombord är stor (26 kvm) och fin. Har ingen balkong, men väl en butler (en sån vi aldrig vet vad vi ska ha till…). Sen blev vi tvingade av båten igen (inget regn) för face to face inspektion av de isländska myndigheterna i terminalen. Amerikanerna fick stämplar i sina pass. Oss var dom inte så intresserade av.
 
Vi har åkt med det här rederiet (Silversea) en gång tidigare, men det var åtta år sen, så det mesta är nytt för oss. Båten heter Silver Spirit, är registrerad i Nassau på Bahamas. Den tar 608 passagerare efter att för några år sen blivit sågad mitt itu och förlängd 15 meter. Vår hytt ligger på 4:e däck längst ner av passagerardäcken. Gemensam säkerhetsövning med träff/info i vår ”muster station” Dolce Vita, största baren ombord. Det har vi inte varit med om på länge (senaste åren har det bara varit en video på TV och avprickning att man hittat till samlingsplatsen). Precis när jag sagt att, tänk förr fick man gå ut till livbåtarna också… hände just det. Vi fick gå ut på led (som om vi dansade jenka). B-Å hade bara kortärmat, tur det bara var en kort vända. Värmde upp oss med cappuccino och en ostbricka resp äppelkaka i Arts café. 
 
Båten avgick klockan sju, men vi var inte uppe på däck, utan då tog vi en drink (vitt vin för mej) i Dolce Vita innan middagen i stora restaurangen Atlantide: Biff tartar, lemon sole och inkokt päron med blåbär och glass. Bara tre rätter alltså, allt mycket gott. Drack kaffe i caféet och en av oss tog en konjak också. Här ingår alkoholhaltiga drycker dygnet runt. Kypare/sommelierer verkar ge sej 17 på att lära sej passagerarnas namn. Mej har dom lite svårt med, har redan upprepat mitt svåruttalade namn flera gånger.  
 
Kollade resultatet från EM-fotbollen, rätt lag vann, men framförallt vann Elfsborg i Allsvenskan, 5-3 mot Häcken efter att ha gjort mål i minut 90, 92 och 95, vilket flyt på slutet. Somnade med ett leende på läpparna. 
 
Måndag 15 juli 2024 Patreksfjordur, Island 🇮🇸
Efter bufféfrukost åkte vi tenderbåt några minuter in till land i Patreksfjordur, en fiskeort med 700 invånare. Var på utflykt (”Latrabjarg bird cliff”) med isländiserad fransman som guide (parisare som blev kvar efter en veckas semester, nu har det gått åtta år). Kargt landskap, men lupinerna, en invasiv art även här (inplanterad på 50-talet för att förbättra jorden/förhindra erosion), hade brett ut sej. Såg ut som blå, vackra lavendelfält. Vägen var asfalterad till att börja med, men sen en grusväg modell tvättbräda efter en veckas blåst och ösregn. När vi åkte utmed bergen, fick jag tankar på dödsvägarna i Bolivia (Youtube)… Idag var första dagen på länge med uppehållsväder och ibland sken till och med solen. Var först på ett museum där bonden Egill Olafsson samlat allehanda isländska föremål, inkl stora saker som båtar. Riktigt intressant (och så fanns där bra toaletter). Sen åt vi tidig lunch på ”hotell” Breidavik, in the middle of nowhere: väldigt god redd champinjonsoppa. Gudomligt doftande, nybakt bröd sattes under näsan på mej och jag åt tre skivor med smör (smjör), jag som egentligen inte ens äter bröd. Sen kom vi till resans huvudmål, fågelberget Latrabjarg, med mängder av lunnefåglar och tordmular på klippväggarna. Lunnefåglar är bra söta och här inte alls rädda utan satt lugnt kvar nån meter ifrån oss. Har aldrig tidigare sett lunnefåglar på nära håll. De ökar i antal på dessa klippor.
 
Väl ombord på båten igen efter drygt sex timmars utflykt, var det dags för cappuccino på Arts café (och en ostbricka resp tre Afternoon tea-sandwichar). Kvällens klädkod var ”Formal optional” dvs man var inte tvungen att klä upp sej till tänderna. Vi anstränger oss lite i alla fall. Bengt-Åke var så tjusig i sin vietnamesiska måttsydda kostym, införskaffad i Hoi An för sådär 20 (?) år sen. Tänk att den fortfarande passar. Det tog lite tid innan slipsknuten blev godkänd av mej. Jag hade rödblommig klänning med röd ”läder”-jacka över. Kaptenen (från Kroatien) hade cocktailparty i Dolce vita och hälsade oss välkomna ombord. Han presenterade sina ”officerare”. De var från många olika länder, mest från Brasilien. Vi behövde inte alls skämmas för vår klädsel, många hade inte ansträngt sej särskilt mycket. Barmannen Mcquency från Mauritius kom ihåg våra namn och vad vi drack igår. Åt middag i Atlantide: Tomat- och mozzarellasallad, Veal Oscar och pistaschglass. Det gick påfallande lång tid mellan förrätt och huvudrätt, men vi hade ju ingen brådska. Kvällen avslutades i Arts café, som verkar ha blivit vårt stamlokus. 
 
Lyckades utverka att få var sitt täcke efter att B-Å grymtat högt när hyttstewarden inte fixade det fort nog (stackarn hade nog inte riktigt fattat vad vi menat). Så nu slipper vi tampas om gemensamt täcke (även om det var gigantiskt).
 
Tisdag 16 juli 2024 Akureyri, Island 🇮🇸
Akureyri är huvudorten på norra Island, har sådär tjugo tusen invånare och ligger vackert mellan fjorden och de snöklädda bergen. Redan klockan 08:20 skulle vi stå redo på kajen för utfärden Scenic Godafoss Waterfall. Hade en kvinnlig guide i mogen ålder, en av de trevligaste vi nånsin haft. Hon talade väldigt tydligt i det perfekta högtalarsystemet i den sprillans nya bussen. Var informativ och personlig på lagom nivå, berättade isländska sagor, ordspråk och anekdoter. Solen sken och det var relativt varmt. Mina fem lager upptill igår var idag reducerat till tre lager, på slutet av utflykten bara två. Det fanns en tunnel genom berget till vattenfallet, men vi åkte upp i bergen (tur jag hade tuggummi med). Trevligt att få lite promenad vid vattenfallen och klart det var vackert, fint med regnbåge, men inte så imponerande efter Iguassufallen tidigare i år… For genom olika gamla delar av stan och den nya bebyggelsen till Botaniska trädgården, som är en allmän park också, där folk hade picknick på gräsmattan. Visar isländsk flora men också växter från övriga världen med liknande klimat. Fanns ett café där, alldeles fullsatt ute i solen, så vi satt inomhus. Cappuccino 850 ISK (70 SEK). Trafikljusen i stan visade rött i form av hjärtan, kanske dämpar det bilisternas irritation något.
 
Kom tillbaka till båten lagom till lunch, ute på däck i Grillen. Jag åt Caesarsallad med grillad kyckling och B-Å pizza (från pizzeria Spaccanapoli ett däck upp). Cappuccino på Arts café, som har platser ute också. Så varmt och skönt, över 20 grader, och trevligt med snöklädda berg i bakgrunden. Jag gick klart mina 10000 steg på joggingtracken. Ett varv är 299 steg, men då måste man gå förbi gästerna på pizzerian. Kändes fånigt så jag kortade av varvet och gick bara runt skorstenen (189 steg). 
 
Degade i hytten innan det blev cappuccino (igen!) nu med ostbricka. Var på föredrag: ”Iceland, from viking outpost to modern republic”, hållet av en australisk professor. Dragningen blev avbrutet tre gånger när det i högtalaren ropades ut att det var valar i sikte intill båten. Några reste sej upp och rusade iväg.
 
Åt middag i La Terrazza, bufférestaurangen, som på kvällen blir italienskt restaurang. Trevligt när en stor bricka med antipasti sätts fram direkt; vi delade på det mesta, men jag tog allt ”mystiskt”. Beställde capresesallad, grillad tonfisk och tiramisu. Tonfisken var löjligt stor, ja gigantisk, men inget må gå till spillo. Bengt-Åke blev minst sagt förvånad (ställd), när kyparen undrade till vilket gradtal han ville ha oxfilén tillagad. Avslutade dagens kulinariska i Arts café och dagens fjärde cappuccino för mej (jag har alltså druckit en halvliter mjölk i dag, måste sluta med detta missbruk!) och två dubbla espresso och en konjak till B-Å. Var helt ensamma där i början. Stället är öppet från halv sju på morgonen och elva på kvällen och utbudet av smårätter och bakverk skiftar under dagen. Så sent var det mycket chokladpraliner.
 
Var på teatern (Venetian lounge) och kollade kvällens föreställning, den amerikaniserade tjeckiske violinisten Jakub Trasak, så duktig och trevlig. Spelade allt från klassisk musik till rock. Jag gillade mest ”Time of my life”, från kultfilmen Dirty dancing. 
 
Att så många lokaler har italienska namn, beror på att Silversea var ett litet italienskt rederi från början, innan det ”slukades” av det stora, amerikanska rederiet Royal Carribean.
 
Onsdag 17 juli 2024 Seydisfjordur, Island 🇮🇸
Regnet öste ner på morgonen, fönstret såg ut som i en fiskaffär förr. Båten från norska Viking cruises, som vi träffat på både i Reykjavik och Akureyri, låg elakt nog vid kaj, så vi fick ankra en kort bit ut. Trist med tender i detta skitväder. Vår utflykt skulle inte vara förrän vid klockan tre.
 
Hur skulle jag nu få ihop mina steg? Efter en riklig frukost, satte vi oss i Panorama lounge dvs B-Å satt still där, medan jag travade runt i alla allmänna utrymmen. Överallt knökat med tavlor, foton och skulpturer, mycket fint att titta på. Det mesta var till salu (”price upon request”). Har inte lärt mej hitta riktigt ombord, båten är lite konstig, kanske beroende på förlängningen. Vi bor på däck fyra i en ”dead end”. När vi ska tendra från däck tre, måste vi först gå upp till däck fem och sen ner till däck tre i en annan trappa.
 
Elvakaffe i Arts café. Där finns en stor tavla jag kan tänka mej, kanske när vi vunnit drömvinsten ikväll. Buffélunch med lammstek på ”carving table” och grönt med blue cheese dressing. När utfärden börjar närma sej, säjer Bengt-Åka plötsligt att han inte är på hugget och att han vill stanna hemma. Vad är väl en bal på slottet? Här i form av en utgrävning, ett museum och en kyrka och så trist väder och tender. Jag surade och velade ett tag, men till slut lämnade vi tillbaka båda utflyktsbiljetterna. Blev istället kaffe i Arts café, följt av trivia där vi avböjde alla laginviter. Hade väl rätt på ungefär hälften av frågorna. 
 
Det kom ombord en sångerska och en gitarrist, båda från orten här. Hon sjöng väldigt vackert och hade trevligt mellansnack, bland annat roligt om sin korta hollywoodkarriär, till och med B-Å applåderade. Hade bokat bord på The Grill, där man får steka sin mat på lavastenar. Är ute på däck, men med tak över en del av borden. Tur det, för det regnade och var 9 grader. Det finns infravärme strategiskt utplacerade men jag hade i alla fall t-shirt och blus (som om jag suttit inne i värmen), men dessutom tjocktröja, fleecetröja och täckväst. Det var ganska lagom. Stekte min stora oxfilébit till perfekthet. Det fräste och stänkte långväga, så den stora haklappen/förklät fyllde sin funktion. Skalade av oss några lager kläder och avslutade kvällen på stamstället. Idag var jag lite restriktiv med cappuccinona, dagsransonen var bara tre.
 
Torsdag 18 juli 2024 Djupivogir, Island 🇮🇸
Vi låg för ankar en bit ut från Djupivogur, ett litet ställe med ung befolkning, under 400 invånare. Det gladde mej lite att även Vikingbåten måste ankra idag. 
 
Det var ett sånt svassande kring oss vid frukost att jag nästan tyckte det gick till överdrift. När jag tagit färdigt (alltför mycket) av godsakerna på buffébordet, stod genast en kypare beredd att bära min (inte så tunga) tallrik till vårt bord där en annan stod och väntade att få dra ut och in stolen. 
 
Byltade på oss en massa kläder, idag var det fem lager på mej igen med regnjacka ytterst. Gungade alldeles för mycket i början med tenderbåten, men lugnade ner sej ju närmare land vi kom. Vi var en liten grupp som följde en ung tjej på ”kulturvandring”. Hon höll på att utbilda sej till sjuksköterska (hennes honduranske make var kock på hotellet). Hade whispers på, så jag hörde perfekt. Första stoppet var en utställning av stenar och mineraler, som den entusiastiske mannen som pratade hade samlat i närheten under 30 år. Han hade delat på stenarna och polerat upp insidan och fina mönster hade kommit fram, väldigt vackert. Var sen i en gammal före detta stor, hög fiskoljetank, som nu används för konst och musik. En kvinna sjöng för oss, vilket eko och vilken akustik där var. Våra applåder lät som om vi var flera hundra, när vi bara var 12. På gångvägen utmed havet fanns 34 (skulle vara 34 i alla fall, var nog bara 31 nu) stenskulpturer på rad, i form av ägg från de olika fågelarter som finns där (fast mycket större förstås). Lukten av gammal fisk kom emot oss ibland. Det regnade lite, men blåsten var värre. Alla hade stora paraplyer med från båten, men ingen fällde upp sin. Islänningar har inga paraplyer, sa guiden. Kikade in på cafét, men där var trångt, så vi åkte tendern tillbaka (ännu gungigare).
 
Var lite sent för kaffe, så vi åt lunch direkt i buffén och tog cappuccino efteråt i Arts café. Sen vilade vi oss i form för på eftermiddan/kvällen gick aktiviteterna i ett. Startade med ny cappuccino. Var på trivia med drink (Negroni). Lyckades värja oss från att delta på riktigt, i nåt lag. Vet nu att Tyskland var först att införa pension för äldre (flera lag gissade på Sverige). Professorn höll föredrag ”Iceland, living with vulcanoes”, intressant. Middag i Atlantide (den största restaurangen): ost&rödbetor i en konstig combo, grönlandstorsk och äpple-valnötskaka med vaniljglass. Bara tre rätter, ett under av självbehärskning. Två kaffe och en konjak avslutade dagen i cafét. Skippade kvällsshowen, som var kryssningsvärden som sjöng opera. Är inte så konstigt som det låter. Det är en ung, trevlig amerikanska, som faktiskt är operasångerska. Påfallande ofta har kryssningsvärdarna ett förflutet inom nöjesvärlden. 
 
Satte fram klockan en timme till Irlandstid.
 
Fredag 19 juli 2024 Atlanten
En sjödag, autokorrigeras till snödag, riktig så illa var det inte. Hade vissa förhoppningar eftersom solen sken så vackert i går kväll, men det var fiskaffärsfönster i morse, när jag drog bort draperierna klockan åtta. 
 
Sir Mark Lyall Grant höll föredrag ”The role of Secret Intelligence in International Affairs”, om spioneri genom tiderna. Han har bland annat varit brittisk ambassadör i Pakistan och FN och nationell säkerhetsrådgivare åt David Cameron (brexit!) och Theresa May. Intressant och lätt att förstå.
 
Lunch i La Terrazza, bufférestaurangen. Där fanns skaldjur i långa banor. Åt en halv hummer, räkor och musslor (skippade krabb-benen), ostar och hälften av en ettersöt efterrätt. Drack cappuccino i Arts café, första för idag. 
 
Professorn (David Horner) höll föredrag: ”From Donegal to Cork, following Ireland’s Wild Atlantic Way”. När han pratade om riktigt gamla tider var mina ögonlock tunga, men när han kom in på Irlands sentida, dramatiska historia höll jag mej alert. Vi kommer till Londonderry i Nordirland imorgon, där har hänt mycket.
 
Vad lärde jag mej på Trivian idag då? Jo, att brittiska hovets tre officiella residens är Buckingham palace, Windsor castle och Holyrood palace i Edinburgh. Hade fel på det tredje, trodde på Balmoral. Geografifrågorna är som vanligt trevligast, typ: Vilket land gränsar både till Frankrike och Slovenien?
 
Gungade å det vildaste, det var svårt att gå och ännu värre att dricka kaffe utan att spilla. Vågorna nådde nästan upp till vårt fönster. 
 
Krabba, black cod och tiramisu till middag, allt mycket gott. Adrian från Dominikanska republiken som serverar på Arts café brukar vara fumlig, så jag befarade att det skulle vara värre än vanligt ikväll. Inte alls, nu var han väldigt stadig på handen… 
 
Det är närmast ett under att jag fick ihop mina tio tusen steg idag, helt inombåts, men så blev det ju en del snedsteg. 
 
Lördag 20 juli 2024 Greencastle, Irland 🇮🇪/Londonderry, Nordirland 🇬🇧
Låg för ankar utanför Greencastle (800 invånare) i Irland. Åkte på utflykt: ”Delights of Derry”. Derry (runt 100000 invånare) eller Londonderry som det officiella namnet egentligen är (omtvistat, högsta domstolen avgjorde 2007) ligger i Nordirland. Vi lämnade alltså EU, men det var ingen gränskontroll vare sej när vi åkte ut ur EU eller in igen. Såg inte ens en skylt om det i gränsstaden Muff. Gränsen Irland/Nordirland var ju en av knäckfrågorna i Brexit. 
 
I Derry åkte vi först förbi de stora väggmålningarna i Bogside, som påminde om de stora nordirländska konflikterna (”The troubles”) under slutet av sextiotalet till 1998 då fredsöverenskommelse Långfredagsavtalet (The Good Friday Agreement) slöts. I Bogside bor mest katoliker och det var där ”Den blodiga söndan” ägde rum 30 januari 1972 då brittiska militären sköt ihjäl 13 demonstranter. Även efter 1998 skedde oroligheter mellan (förenklat sagt) katoliker och protestanter. Det är segregerat än idag, åkte förbi en Peace Wall, där katoliker bor på ena sidan och protestanter på den andra med egna skolor. Bara 7% av eleverna i Derry går i blandade klasser. Bernadette Devlin var målad på en stor husvägg. Hennes namn kommer jag ihåg, men var tvungen att googla varför.
 
Derry har en helt intakt stadsmur, 1,5 km lång, byggd 1613-1619. Har överlevt allehanda krig och belägringar utan att skadas. Promenerade på den och tittade ner på stan. Besökte det trevliga Tower museum om Derrys historia. Fick fri tid, men alltför kort för att slösa den på kaffe. Var inne i det pampiga Guildhall (stadshuset).
 
Väl tillbaka till båten igen, åt vi en sen lunch ute på däckgrillen. Hamburgare utan bröd och utan pommes till mej och så en liten cheesecake efteråt. På Trivian lärde jag mej inget nytt som var värt att lägga på minnet. Visste redan att sjöhästen är det enda djur där hannen föder barn (har jag lärt mej i Språket i P1). Sir Mark höll föredrag om sex världsledare han träffat och deras betydelse och eftermäle: Margaret Thatcher, Nelson Mandela, Angela Merkel, Putin, Trump och Xi Jinping. Mycket intressant och en del kul bilder. 
 
Sen kände sej Bengt-Åke vissen och började skaka (tecken på att han blir förkyld). Han var inte i stånd att äta middag, vi som skulle gått på specialrestaurangen Silver Note, där det är jazzsång när man äter. Jag avbokade restaurangen. Bengt-Åke tog Ipren och bäddade ner sej. Jag bestämde mej för att gå ensam till vanliga matsalen, där visste jag ju hur det går till. Fick ett riktigt tvåbord dvs utan andra tvåbord i närheten. Då riskerar man alltid att bli överfallen av pratglada amerikaner och det hade jag ingen lust med ikväll. Ost- och biffkroketter, havsabborre och tiramisu. Fisken var nog det godaste på hela resan med massor av tillbehör (hade beställt sparris och champinjoner extra). 
 
Söndag 21 juli 2024 Killybegs, Irland 🇮🇪
Efter 10 timmars sömn var Bengt-Åke någorlunda på hugget igen. Kändes bra att vi lade till vid kaj, efter tre tenderhamnar. Killybegs har 1200 invånare och är största fiskehamnen i landet. Fisket har dock gått utför på grund av mindre kvoter. Många rotorblad till vindkraftverk låg i hamnen. Irland satsar väldigt mycket på vindkraft och ska bygga en stor anläggning här utanför. Blåser gör det i alla fall!
 
Vi åkte på utflykten ”Donegal town and castle” till grannstaden Donegal (knappt tre tusen invånare), där klanen O’Donnell haft sitt kungadöme under 1400-talet till 1600-talet. Vi besökte ruinerna av en klosterkyrkogård och fick en rundvandring på slottet (som tillhörde O’Donnells). Jag gick en smal spiraltrappa mellan våningarna, byggd för att fienden skulle åka på däng där. Smala, ojämna trappsteg i olika höjd och storlek (B-Å tog ”vanliga” trappan). Sen blev vi frisläppta. Gick runt en stund på stan och fotograferade fina hus, innan vi hittade ett välbesökt café. Cappuccino var en gigantisk kopp, förmodligen vår största någonsin, €3:50. Billigt! En trevlig, liten stad. Enligt guiden finns det två årstider, på vintern är regnet kallt, på sommaren är det varmt. Idag kom dock inte en droppe regn på oss, trots att det hängde i luften. 
 
Tillbaka till båten, åt vi buffélunch, mest mat från grekiska hörnan. På Trivian lärde jag mej att Sherlock Holmes ärkefiende heter Moriarty. Lyssnade på föredrag som professorn höll om kulturen på Irland; såg bland annat riverdance, pampigt. När vi kom ut från föredraget, insåg vi att klädseln idag var ”formal, optional”. Så vi bytte raskt om till finkläder, samma som i måndags, men utan slips på B-Å. En drink före middan. Vi satt vid samma bord, som jag gjorde igår. B- Å blev ”uppläxad” av en kvinnlig kypare, för att han övergivit mej igår. Hummersoppa, lammkotletter och jordgubbscheesecake. Cappuccino resp kaffe&konjak. Var ute på däck och tittade på den fina solnedgången. Konstigt att det alltid är soligt på kvällen, men igenmulet hela dagarna. 
 
Goda nyheter, inget återval för Biden och vinst för Elfsborg.
 
Måndag 22 juli 2024 Galway, Irland 🇮🇪
Galway har 86000 invånare och är Irlands fjärde stad. Båten låg för ankar och vi fick tendra in. Åkte på utflykten ”West Coast Castle & Farm”. Solen sken och vi resenärer var i chock, liksom även guiden. Men snart ordnade det upp sej och det blev molnigt och regnet hängde i luften, som vanligt. Första korta stoppet (fotostopp) var i en bukt med färgglada hus och utsikt mot Dunguaire castle byggt 1520. Fortsatte sen till Rathbaun fårfarm. Där blev vi först bjudna på alldeles nybakade scones med rabarbersylt och clotted cream. Gud så gott! Satt i en 250 år gammal vit stuga med tjocka väggar och halmtak. Sen berättade ägaren om gården ute bland får och lamm. Det är lammköttet som är det viktiga. Förutom att en del stannar på Irland, exporteras det mesta till särskilt Frankrike och länderna norrom (han nämnde faktiskt Sverige). På ullen går han minus, marknaden är mycket dålig. Den enda ull som går bra nu för tiden är merinoull mestadels från Australien. Ägaren lejer nu bort klippning av fåren inkl ullen, som exporteras till Kina och blandas ut med annat. Man försöker avla fram djur med mindre ull, som inte behöver klippas, men då har köttkvalitén blivit sämre. Fick se en bordercollie valla fåren, intelligent hund. Åkte tillbaka till Galway och var inne i katedralen, den yngsta stenkatedralen (lokal kalksten) i Europa, invigd 1965. Anses av många som ful, men jag tyckte den var vacker med all sin mosaik. Åkte en tur genom stan innan vi kom tillbaka till båten.
 
Pizza ute i pizzerian på däck 10. 14 grader och småregn, men det är tak över och infravärme (halva kroppen kokt). Pizza ingår definitivt inte i min diet, men dan var ju ändå förstörd med scones, så jag beställde en ”Sei Formaggi”. Milde tid, så mycket ost, men mycket gott.
 
På Trivian lärde jag mej vad NASA betyder, hade fel på andra bokstaven (är Aeronautics). Vår adlige föredragshållare talade om ”The US/UK relationship - how special is it really?”, intressant som alltid. Jag tänkte direkt på filmen ”Love actually” där Hugh Grant, spelar brittisk premiärminister, som surnar totalt på den amerikanske presidenten, som tafsar på Hughs sekreterare.
 
Bengt-Åke var inte riktigt på hugget vid middagen. Han lämnade mat både av förrätten och huvudrätten. Dubbla espresson och konjaken piggade upp honom tillfälligt. Sen blev det en Ipren och nedbäddning i sängen. Jag fick gå på kvällens show med brittiske sångaren Chris Ritchie ”The music in my life” på egen hand. Vilken trevlig och bra sångare!
 
Tisdag 23 juli 2024 Bantry, Irland 🇮🇪 (🎂🌺🇸🇪🎁)
Låg för ankar utanför Bantry, en turistort med 3000 invånare. Bantry Bay är känd för sina utsökta, blåskaliga musslor, som exporteras till finrestauranger i främst Frankrike och Italien. Såg odlingar från båten.
 
Dagens utflykt hette: Scenic Gougana Barra. För första gången på en vecka hade jag inte regnjacka på mej. Gougana Barra är en nationalpark, en dal med sjö och höga berg, väldigt grönt. I sjön ligger en liten ö med Irlands minsta kyrka, från 1800-talet. Här är det populärt med bröllop. Drack Irish coffee på ett litet hotell i närheten. Var väldigt smala vägar och jag blev lite extra nervös när chauffören under hemfärden började sjunga i mikrofonen också. Sen sjöng guiden också. Hon var bättre på att sjunga än att hålla reda på höger och vänster.
 
Åkte fullpackad tender tillbaka till båten, några blev kvarlämnade. Tar 117 personer som tenderbåt och 150 personer som livbåt. Var dom extra 33 personerna ska få plats begriper inte jag. Åt Beef Szechuan till lunch, mycket gott och starkt. Tog tendern in till Bantry igen, nu med fem passagerare. Mycket affärer och fish&chips-ställen för en sån liten stad. Fanns caféer, men inget tillräckligt mysigt för oss. 
 
På Trivian lärde jag mej namnet på Titanics systerfartyg: Olympic och Britannic. Bengt-Åke häpnade över mina selektiva kunskaper, när jag visste vad American Idols första vinnare hette (Kelly Clarkson). 
 
Var på föredrag: ”The power of the English language”. Trots att fler människor har mandarin och spanska som modersmål, dominerar engelskan i världen. Två svenska exempel dök upp, en bild på ABBA med kommentar om att dom skriver låtar på engelska trots att dom är svenskar. Sen kom ett skräckexempel om att det kan vara korrekt men fel ändå, i reklamen för dammsugare: ”Nothing sucks like an Electrolux”. Stort jubel i publiken.
 
Middag i The Grill, men denna gången lämnade vi matlagningen till proffsen, istället för att laga den själva. Inledde med varsitt glas champagne för att fira min födelsedag. Lammkotletter och två grönsaksspett, äppel/kanelkaka med kanelglass, allt mycket gott! Vanliga ransonen kaffe och konjak i caféet.
 
Var lite besviken att ingen sagt grattis ombord. Har inte varit nån Happy birthday-sång i restaurangerna på hela tiden, så jag har förstått att dylikt firande inte existerar på detta snofsiga rederi. När vi kom till vår korridor, stod vår butler där och gratulerade mej. Han närmast drog mej till hytten för att visa sin överraskning. På bordet låg fyra ihopknutna ballonger med Happy birthday på och framför stod en tallrik med samma text skriven i choklad och en liten tårta på. Hade fått ett grattiskort från kapten Ivo också, en lite märklig kapten som presenterar sej så här: ”This is your silly captain speaking from the bridge”. Jag blev riktigt glad, kanske mest över butlerns  entusiasm. 
 
Onsdag 24 juli 2024 Cobh, Irland 🇮🇪 
Tidig uppgång för sista utfärden. När jag stod och filosoferade i duschen, kom jag på att vi kunde strunta i att åka på utflykt. Den kändes inte nödvändig, fyra timmar varav över två timmar i bussen. Skulle till den pittoreska orten Kinsale och äta scones. Bengt-Åke hostar ganska frekvent och jag tänkte på alla onda blickar han skulle få i bussen. Han accepterade direkt, blev väldigt glad, ja nästan exalterad över mitt förslag, och somnade om direkt, medan jag lämnade tillbaka biljetterna i receptionen. Hade ”övat på” en förklaring, men ingen behövdes.
 
Båten låg centralt i Cobh, uttalas som Cove (som det en gång hette). Staden har 15000 invånare, är hamnstad till den större staden Cork. Cobh var den sista anhalten för Titanic innan den fatala färden över Atlanten 1912. Det finns mycket som påminner en om det. Promenerade omkring i duggregnet (fällde inte upp paraplyerna), fotade färgglada hus och besökte Titanic memorial garden. Vi gav upp uppförsbacken till kyrkan; jag ville inte ta livet av B-Å, han är inte helt alert. Var lunchtid och caféerna var fullsatta, så vi struntade i cappuccinon och gick tillbaka till båten utan att bidra till stadens ekonomi. Vi har varit här en gång tidigare, 2016, då var det bättre väder och vi drack Irish coffee ute på en pub vi passerade idag (och vi var uppe vid kyrkan och tittade på utsikten). 
 
På stan träffade Bengt-Åke, till sin stora glädje, på landsmän (skåningar). På båten har vi inte sett till några mer svenskar, ett danskt par är det närmaste.
 
Lunch i buffén. Varje dag har de ett rött vin och ett vitt vin de rekommenderar. Idag ville B-Å ha ett annat rött vin (Cabernet sauvignon) och kyparen hällde upp det och placerade sen flaskan på bordet. Men att B-Å själv skulle fylla på sitt glas var säkert inte tanken, kyparen såg närmast förskräckt ut när det hände.
 
På Trivian hade vi väldigt många rätt och det vi inte kunde (musik/litteratur) var inget vi behöver belasta hjärnan med. Sen var det Motownshow av sångarna och dansarna ombord, följt av besättningens farväl. 
 
Middag i stora restaurangen betjänad av Fiona från Uganda, vår favorit. Kallar oss Ms Ulla och Mr Andersson. Säjer alltid att mitt namn är så vackert. B-Å fick höra att han inte kan vara från Sverige, med den fina brittiska accenten. Satt vid kaptensbordet. Nåja, inte vid, snarare bredvid. Vid bordet intill satt kaptenen och hotellchefen med några resenärer som är många hundra tusen kronor före oss. Åt krabba, sjötunga och tre olika chokladmousse, fisken var makalöst god. 
 
När vi kommer i dörröppningen till Arts café efter middan, kommer det vi ska ha fram per automatik utan att vi behöver säja nåt. Har varit där nästan varenda kväll. 
 
Gick på showen med brittiske sångaren utan Bengt-Åke, som hostar och nyser så mycket att han inte borde vara i befolkade rum. Trevlig föreställning, särskilt som den avslutades med allsång på Sweet Caroline. Då blir jag lycklig…
 
Torsdag 25 juli 2024 Atlanten/Engelska kanalen
En avslutande dag till havs. Efter frukost höll professorn föredrag: ”The English channel, defensive barrier and a link to Europe”. Det var inte lätt att hålla sej vaken när han drog alla skärmytslingar mellan England och Frankrike under årens lopp. Smet iväg nån minut innan det var slut för att hinna till caféet innan anstormningen av elvakaffedrickare. Det är enda tillfället när det är mycket folk i nån lokal. Det är 450 passagerare ombord (frågade butlern idag), fullbelagd tar båten 608. Det är inte undra på att jag tycker här är tomt och en skrälldus med personal överallt.
 
Lunch i buffén. Blev mätt på all sallad jag tog med blue cheese dressing, så jag orkade inget mer, trots att där fanns Kung Pao Chicken. Jo, en dessert slank ner förstås.
 
På eftermiddan var det dag för Sir Väs (namnet han fått av oss eftersom vi inte kommer ihåg hans namn) att tala om livet som diplomat: ”Diplomacy in today’s world”. Han har varit mycket intressantare att lyssna på än den australiske historie/militär-professorn.
 
På Trivian drack vi Irish coffee och lärde oss att Mark Twain egentligen hette Samuel Langhorne Clemens, fast det kommer jag nog att glömma bort snart. Vi sitter alltid på samma platser på Trivian och bakom Bengt-Åke finns en skulptur av Salvador Dali som heter Space elephant. Det är en konstig elefant med smala höga ben och med en obelisk som ser ut att sväva över. Statyn är nästan en meter hög. Jag har kollat på nätet, finns att köpa för €56000. Den finns i 350 ex. Hade hoppats på Drömvinsten på lotto igår, men det blev 38 kr, räcker ju inte långt.
 
Packade det mesta. Det är mycket kläder jag inte använt, sånt som var för sommarvärme som shorts och T-shirtar. Tjocktröjor, täckväst, regnjacka har använts mer frekvent, även mössa och halsduk. Egentligen har vi haft tur ändå, så blöta har vi inte blivit. Regnet har mest hängt i luften.
 
Före middan var det show med sångarna och dansarna, mest med låtar ur James Bond-filmer. Dom är duktiga. Middag i stora restaurangen, inte i Fionas del, men hon hojtade åt oss på långt håll. American sallad (typ waldorfsallad, men med stora mögelostbitar), sjötunga (igen, men annan tillagning) och Peach Melba. 
 
Avslutade med det vanliga i Arts café. När vi skulle gå snubblade Bengt-Åke på mattan och föll omkull. Jisses så han skrämdes! Han kommer att få en riktig blåtira. Tur han har glasögon, för dom tog mesta stöten mot bordshörnet. Personalen tillkallade sjukvårdare, men B-Å tyckte inte alls det behövdes, så han gick med raska steg därifrån och jag efter. Sen ringde det på hyttdörren och utanför stod sjuksköterskan med rullstol. ”False alarm”, sa B-Å och stängde snabbt dörren. Reservglasögonen åkte fram.
 
Packade det sista, det var nära att B-Å glömde sina tre(!) slipsar. Lite mer med hem i form av en flaska champagne och en flaska vin (fint inpackade i bubbelplast av butlern) och allt löst, som vi tycker är tillåtet (tvålar, schampo, hudlotion, skrivblock, penna, vykort). Tyckte jag var generös när jag lämnade kvar hårconditioner och syetuiet.
 
Fredag 26 juli 2024 Southampton-Heathrow 🇬🇧-Arlanda-Knivsta 🇸🇪
Bengt-Åke var alert men högerögats omgivning var betydligt rödare idag utan att göra ont och ena lillfingret var illblått. Åt en sista frukost ombord, innan vår väskkod (Pink) blev uppropad så vi kunde gå av och hämta våra väskor i terminalen. Var ingen kontroll vare sej av pass eller bagage. Hade bokat transfer till flygplatsen av rederiet, väldigt bekvämt. Var en guide med och hon berättade under hela resan (1,5 h) om Southampton och alla städer vi åkte förbi och historiska händelser. Var skönt när högtalaranläggningen slutade fungera och det blev tyst ibland. Kom till Heathrow precis tre timmar i förväg (som är anbefallt). Det tog bara 40 minuter innan vi satt med cappuccino resp öl i Lufthansas lounge (SAS tillhör fortfarande Star Alliance, augusti ut) och då hade vi öppnat min resväska och packat ner necessär och sovtröjor mm, varit på toaletten en i taget, checkat in, gått genom säkerhetskontrollen och hittat loungen. Bra flyt!
 
Var nästan en halvtimme sena, men det flög vi in. Förbokad taxi väntade på oss. Skönt att vara hemma igen.

27/8Tisdag 27 augusti 2024 Knivsta - Southampton 🇬🇧
 
Den obligatoriska bilden med resväskor i väntan på taxi gick om intet. Taxin stod redan där, 10 minuter före utsatt tid (05:00). Var bra, för plötsligt ljöd larmet, för lågt lufttryck i ett däck och det blev ett pit stop på Circle K i Knivsta och påfyllning av luft i alla däcken. Tur att det slutade larma sen, för punka hade ju inte varit roligt. Snabba ryck på Arlanda; före halv sex var vi innanför alla spärrar. Frukost i loungen och på flyget till London. Innanför mej på flyget satt en prydligt klädd ung man. Till min förvåning tog han av sej de propra knytskorna och sockarna (rullade ihop dem fint) och tog på sej ”inneskor”, för en flygresa på under tre timmar! Väntade länge på väskorna, kom nästan sist på bandet trots/tack vare prioritylappar på. Hittade enkelt till bussterminalen, en lång promenad med hiss i vardera ändan. Onödigt lång väntan, hade ombokningsbara biljetter, men bussen före vår bokade var fullsatt. Kollade tidningar i affären och insåg hur stor Sven-Göran Eriksson var i England. Han fanns på förstasidan på alla engelska dagstidningar (ibland hela sidan). Efter drygt två timmars bussresa och tio minuters promenad var vi framme vid Novotel Southampton. 
 
Trots de inbjudande sängarna gick vi direkt ut igen; magen ville ha sitt. IKEA ligger precis bredvid och vi hade bespetsat oss på var sin räkmacka. Där blev vi dragna vid näsan, fanns inte en macka av något slag. Blev korv i bistron istället. Blev lite förvirrat när Bengt-Åke skulle betala med pengar han hittat därhemma. Hans fyra pundmynt, var tre pund och en dansk tiokrona. Blev inte ens gratiskaffe på IKEA, utan fashionabel cappuccino på fashionabelt fik, £3 (= 43 kronor enligt Forex dagskurs). Har varit i Southampton (250 tusen invånare) några gånger tidigare, men inte så mycket i de äldre kvarteren, så nu promenerade vi omkring vid stadsport och resterna av stadsmuren. Kom förbi stället där Jane Austen bodde några år, 1806-1809. Det var soligt och lagom varmt. Vilade oss i form, innan vi gick ut och åt middag på den grekiska restaurangen, som vi såg ut förra året. Satt ute och åt lammsouvlaki och grekisk sallad, riktigt gott. Mörkt och dålig belysning på hemvägen.
 
Onsdag 28 augusti 2024 Southampton 🇬🇧 - ut på havet
Vi släckte relativt tidigt igår kväll och ändå sov jag till nästan halv åtta. Hur är det ens möjligt, med en timmes tidsskillnad i kroppen dessutom? Efter frukost tog vi en morgonpromenad och kollade att vår båt hade anlänt och låg där den skulle. Checkade ut från hotellet och gick med resväskorna till kryssningsfartyget Sirena från rederiet Oceania, som ska ta oss till Stockholm på resan Hanseatic Byways. Det är vår mest frekventerade båt, nu för sjätte gången (2016, 2018, 2019, 2022 och 2023). Incheckningen gick snabbt och smärtfritt. Efter att ha bockat av oss på muster station gick vi direkt till lunch i buffén, där man aldrig får ta själv. Blev förvånad över att alla i besättningen bar munskydd (på propert sätt), säkert nåt elakt som grasserar ombord. Åt skaldjur (mest musslor) och gorgonzola ackompanjerade av Chardonnay resp portvin, och en cappuccino. Slår alltid på stort första lunchen, i nyhetens behag. Gick mej nykter på jogging track i väntan på att vår hytt skulle bli redo. Har en liten hytt  på 15 kvm längst ner, utan balkong (men med ett litet fönster, porthole) och utan butler. Det senare är jag glad för, vet aldrig vad vi ska ha den personen till. Hyttstewarden heter Juan Carlos och såg ut att vara från Filippinerna (jag glömde fråga!), det hörde ju till Spanien förr, så där heter dom kanske spanska namn(?). Han är den förste (otroligt nog) som fattar hur man bäddar när man vill ha var sitt påslakan och täcke i dubbelsängen. Tydligen inte så vanligt utanför Skandinavien.
 
Halvsov när den bulgariske kaptenen hälsade oss välkomna ombord. Tror han sa nåt om norovirus. Var uppe på däck när båten la ut, lite försenad strax efter klockan sex. Fick vänta på Cunardlinjens senaste, Queen Anne, betydligt större än våra 684 passagerare (om det är fullbelagt). Samma meny i Main Dining Room (MDR) som alltid första kvällen på en kryssning med detta rederi. Det blev det vanliga: Musslor i kokosmjölk, siciliansk sallad och kalvfilémedaljonger Oscar (vår egen kung Oscar den andre) med två sparrisar, krabba och hollandaisesås på. Ostar, i form av gorgonzola, brie och gouda, till dessert. Skulle inte ha portvin till, men blev avundsjuk när Bengt-Åke fick in sitt glas, så jag fick delad vårdnad om det. Middan tog ovanligt lång tid, över två timmar, delvis på grund av alla restriktioner. Borden som brukar vara så vackert dukade när man kommer in, dukades efter hand som gästerna kom. Jag var glad att matsedeln var ett enkelt papper (istället för flergångsanvändning i fina pärmar), då kunde jag be att få det.
 
Satte fram klockan till svensk tid, så det blev inte så extremt tidigt vi la oss i förhoppning att vi fortfarande är normalt kuranta i morgon.
 
Torsdag 29 augusti 2024 Till havs
Skönt att börja med en dag till havs. Frukosten är det jag tänker (tror mej kunna) dra in på. Blev lax, cream cheese, lök och kapris, men tji citron (fanns ingen!). Hur skulle jag få till mina steg idag? Att gå varvet runt på joggingbanan var i det närmaste omöjligt i blåsten. Gick fram och tillbaka 33 steg på ena kortsidan i sol och lä ett tag innan jag gav upp. Vi var på föredrag om Hamburg (kommer vi till imorgon), som hölls av Jack Hardy, en amerikan från West Washington University (som egentligen är marinbiolog med inriktning på miljö). Historia, nutid och sevärdheter. Vi höll oss vakna, gott betyg. Trängsel hos baristan, fick inte ens plats där, fick ta med oss kaffet. Åt lunch i MDR, tyckte att det var bättre där än i buffén, mer social distansering, nu när det är utbrott av virus ombord. Rapporterat till amerikanska myndigheten CDC, sa kaptenen idag. Har googlat, det görs om > 3 % av ombordvarande (gäster + besättning) anmält symtom till läkaren ombord. Sirenas förra kryssning gick från Oslo till Southampton och en hel del passagerare är kvar ombord. Nåja, vi får hoppas att vi klarar oss. 
 
Efter lunch var det föreläsning om Wonderful Copenhagen. Bengt-Åke somnade, men vaknade till liv när Andra världskriget bröt ut (högljudd video). Cappuccino i favoritfåtöljerna hos baristan, som inte har några kakor framme (finns biscotti till B-Å bakom disken). Sov bort eftermiddan; glömde till och med vår favoritaktivitet, trivian. Kaptenens cocktailparty skippade vi som vanligt, men drog nytta av den fria baren. En Negroni till mej, var mer än tillräckligt. Middag i MDR: Jätteräkor, skinka med parmesanost, lax med choronsås och äppelpaj med vaniljglass. Dagens vin till mej var Riesling både till lunch och middag.
 
Orkade gå på kvällsshowen där kryssningsvärden började och bland annat berättade om vilka nationaliteter det är på de 600 gästerna ombord. 465 är amerikaner, sen kommer kanadensare och engelsmän och en bit ner på listan kom fem svenskar. De andra tre har vi inte sett till än. Sen underhöll den engelska sångerskan/komediennen Lindsay Hamilton. Sjöng bra, hade trevligt mellansnack (63 år hade paret med det längsta äktenskapet i publiken varit gifta) och försökte få alla med i en del sånger som ett ABBA-medley. Hon hade det tufft med Bengt-Åke, men vid ett tillfälle viftade han med lite, med armarna i luften…
 
Fredag 30 augusti 2024 Hamburg 🇩🇪
Hamburg har nästan 2 miljoner invånare. När jag drog bort gardinen, tittade jag rakt in i kajväggen. Det är nackdelen med att bo längst ner på båten. Klockan 10 åkte vi på utflykten ”Hamburg and Townhall”, 3,5 timmar, med en trevlig ung man som guide. Sightseeing per buss, besök i St Mikaels-kyrkan, de gamla änkehusen och det ståtliga rådhuset. Där var det guidning en timme i många pampiga rum utan nåt det var tillåtet att sitta på. Jobbigt för ryggen, men till slut hittade jag en träbänk som jag vågade mej ner på. Man glömde nästan bort att det är en arbetsplats också, när vi dök på ett sammanträde och en skock militärer. Både kyrkan och rådhuset klarade sej under WWII, då Hamburg nästan jämnades med marken. ”Hamburg wurde während des zweiten Weltkriegs arg zerstört” eller nåt liknande, fick vi lära oss på tyskalektionen. Hade tänkt vi skulle stanna i centrum, men vi åkte tillbaka till båten. 
 
När vi kom tillbaka hade båten höjt sej, så vi faktiskt såg himmel om vi tittade uppåt i hyttfönstret. Konstig nog, är det stor skillnad mellan ebb och flod, så här långt in i Elbe. Dessutom har det varit översvämningar vid mycket regnande. Man har byggt skyddsvallar, som blivit fina promenadstråk. Åt hamburgare (som sig bör i Hamburg) ute i grillen på däck. Väldigt god (lämnade bröd och pommes intakta). Sen gick vi ut, utmed Elbe ett tag innan vi vek av mot glädjekvarteren på Reeperbahn och Grosse Freiheit. I korsningen där, står en staty av Beatles på Beatles Platz. De startade sin karriär på Star-Club i närheten. Ganska stillsamt på eftermiddan. Hade kollat in att det ligger ett IKEA en bit bort och hittade elegant dit, under min kära makes beundran av min eminenta vägledning (till skillnad från i Venedig häromåret, det är numera skräckexemplet). IKEA Familykortet fungerade inte i apparaten, men vi fick vårt kaffe gratis ändå. Efter toalettbesöket blev jag Ulla Lindeman, hade knäppt ihop gylfen med mobilsnöret… Hittade en annan väg tillbaka.
 
Bengt-Åke köpte 10 dagars spritpaket för våra ”monopolpengar” idag (fådda pengar som vi måste göra av med ombord), så nu blev det ett besök i Horizon bar innan middan (cola zero till mej). Fanns inget vi ville ha i GDR (bortskämda som vi är), så vi gick till buffén. Där kan man alltid få grillade lammkotletter, räkor och hummer. Efteråt tog jag ost och ett eget glas portvin till. Bengt-Åke njöt av sin första konjak till kaffet. Han hörde några prata svenska, så nu har vi träffat på de övriga tre landsmännen ombord, två kvinnor och en man. De var så artiga att de räckte fram näven när de presenterade sej. Ta i hand har jag i princip slutat med, men man får ju göra avsteg ibland (även i virustider). 
 
Danny Buckler, en engelsk komiker/magiker, underhöll på teatern med reptrick och korttrick. Vi satt på halvsäkert avstånd, flera blev ”utsatta”. Han hade en egendomlig, pipig röst som inte var särskilt behaglig. Hade Bengt-Åke pratat så, hade jag nog inte satt i hörapparaterna därhemma…
 
Lördag 31 augusti 2024 Kielkanalen🇩🇪
Idag åkte vi Kielkanalen, som också heter Nord-Östersjökanalen, 10 mil lång och världens mest trafikerade kanal. Vår båt var stor för denna kanalen, mest var det mindre lastbåtar. Såna som jag kallar pråmar, långa båtar med hytt bak, men enligt Bengt-Åke har pråmar i regel ingen egen motor utan bogseras. Det var som att åka flodkryssning med land så nära. Så många svanar har jag nog inte sett tidigare totalt.  Det var en sluss i början och en i slutet, nivåskillnaden var minimal, så man bara öppnade slussluckan och lät vattnet jämna ut sig. Gladast blev jag när jag såg fiket vi satt på för några år sen och kollade på båtarna som passerade. Bredvid gick järnvägsbron med hängfärja under. Järnvägen från Kiel gick runt och slog nästan knut på sej själv. I sista slussen la vår båt till och ut drogs en smal landgång och sju personer från Rettungsdienst och Feuerwehr kom ombord och hjälpte till att få ner en sjuk kvinna på bår + make + rullator + två resväskor. Sorgligt, men det händer då och då med så många till åren komna ombord.
 
Lunchen bestod av Flavours of Scandinavia, en bricka med sju små rätter i olika skålar, som sill, gravlax och köttbullar. Föredrag om Helsingfors. Föredragshållaren var helt begeistrad i stan, en av de finaste i världen. Ska bli spännande att se vad han säjer om Stockholm. Bengt-Åke köpte sej en monopolpengslacostetröja för $99. Pengarna räcker till två till. Jag la in mitt veto för en rosa. Finns inga kläder jag vill ha, inte ens de med 75 % (!) rabatt. 
 
Var på trivia för första gången. Vi måste se kunniga ut, för som vanligt blev vi tillfrågade att vara med i lag eller så ser vi övergivna och ensamma ut. Till och med kryssningsvärden som ledde tillställningen, skrek i mikrofonen till oss. Hjälpte dock ett av lagen med svaret på frågan var Volvos huvudkontor ligger.
 
När vi kom för en drink före middan, upptäckte vi att ingen i besättningen bar munskydd längre. Restriktionerna var hävda, halleluja! Nu behöver jag inte gissa så mycket, svårt att höra mumlig engelska bakom masken. Vid middagen i MDR åkte vi under Stora Bält-bron. Jag beställde fyra rätter utan att ändra på något, händer ytterst sällan. B-Å bytte sin Annapotis till pommes. Allt var gott, plus för hälleflundran. B-Å åt seg pepparbiff.
 
Söndag 1 september 2024 Lysekil 🇸🇪
 
När jag drog bort gardinen i morse, såg jag fina bohuslänska klippor och två fyrar. Lysekil har 8000 invånare och ett namn som amerikaner uttalar på de mest häpnadsväckande sätt, men kryssningsvärden hade övat och sa det någorlunda OK. Vi var på utflykten ”Art and culture in Fiskebackskil”. Det är vår ”äggutflykt”. Benämningen äggutflykt kommer efter en frukost i Tyskland, när mannen i kassan sa att det blir billigare om vi tar ett ägg också. Ta betalt för ett ägg också då, tyckte vi, men vi måste hämta det fysiskt för att få paketpriset. Detsamma var det med denna resas utflykter. Vi hade valt ut fyra utflykter, men tog vi fem fick vi rabatt med 25 % på alla, så vi gick med vinst på ta ytterligare en, en ”äggutflykt” alltså… Fantastiskt soligt väder hela dan, men i morse när vi åkte var det lite kyligt så vi tog jackor på oss och svettades rejält. Åkte buss på Vägverkets färja över Gullmarsfjorden till Skaftö och Fiskebäckskil. Besökte först kyrka och konstnären Carl Wilhemsons grav, han är ortens store målare. Kollade in huset med hans ateljé. Promenerade på smala, slingrande kullerstensgator bland de små och stooora trähusen och beundrade utsikten över fjorden. En del i sällskapet var väldigt indiskreta när de fotograferade och klampade in i privata trädgårdar. Jisses, var tvungen att gå därifrån annars hade (timida) jag nog sagt nåt som jag ångrat (”You are trespassing”, som hon med pistolen skrek i Florida en gång och skrämde skiten ur oss). En av dom gick upp i predikstolen i kyrkan också. Fiskebäckskil har 250 invånare på vintern och två tusen på sommaren. Precis som på stora turistställen trissar turisterna upp priserna på boende så ungdomarna måste flytta därifrån, många hus står tomma vintertid. Åkte passagerarfärja tillbaka till Lysekil. Kändes konstigt när det stod att man kunde betala med sitt Västtrafikkort, ett sånt har jag (från Borås), men vi åkte ”gratis”. Var tre busslaster (x 30 personer) på fm och tre på em. 
 
Det är första gången vi är i Lysekil. Har sökt jobb där en gång i prehistorisk tid, på labbet på Scanraff (numera Preemraff), men ratades direkt. Tänk om jag hamnat i Lysekil, eller ännu värre i Tranås (Pastejköket)!
 
Efter utsökt lunch ombord (lamm med grekisk sallad och tsatsiki), var vi inne i Lysekil igen. Skulle promenera dit, men shuttlebussen skulle precis avgå, så vi hoppade på den in till centrum. Var inne i kyrkan och gick utefter kajen. Vi ville sitta ner på ett riktigt café, men där fanns mest matställen och ”korvkiosker”. När vi gett upp och var på väg till hamnen dök ”Cake Cowboy - det lilla hantverksbageriet med ärliga råvaror” upp. Där blev det två cappuccino (40 kronor koppen) och en kanelbulle.
 
Vi var väldigt duktiga på trivia idag. Ibland känner vi igen frågor från andra resor som: vilken film var Tom Hanks första Oscarsnominering (Big). Katastrof var fempoängsfrågan om namnen på de ursprungliga medlemmarna i Jackson Five, kunde bara Michael. Hjälpte laget intill med svaret Kathmandu. 
 
Drink resp Cola zero i Horizon bar, när båten lämnade Lysekil och körde i stilla mak intill klipporna i Gullmaren innan den kom ut på öppet vatten. Middag i MDR. Guldstjärna till fisken, black cod. Bengt-Åke höll sej till sitt sega kött. 
 
Bengt-Åke bad om $4,50 i rabatt på två Lacostetröjor igår, så monopolpengarna skulle hamna på noll. Tjejen var tvungen att fråga sin chef. Ikväll kom svaret. Vi kunde inte få $4,50 i rabatt däremot 10 % (vilket är mer!). Så nu har vi drygt $15 i monopolpengar kvar i alla fall.
 
Måndag 2 september 2024 Köpenhamn 🇩🇰
Öresundsbron (och massor av vindkraftverk) i blickfånget från vårt lilla fönster, trevligt. Tog en snabbdusch, eftersom det nu är ”vattenransonering” ombord, nej men en uppmaning att spara på grund av miljöskäl. Mängden vatten som får släppas ut är begränsad i Östersjön.
 
Var på utflykten ”Danish Design and Architecture”, 4 h med fem stopp.
1. Nordhamnen och ett hus som arkitekten Jörn Utzon (han med operahuset i Sydney) ritat. Hade kolonner som skulle symbolisera trädstammar, som delade sej vid taket till kronor. Sonen Kim gjorde sen två liknande större hus bredvid.
2. Arne Jakobsens Bellavista en mil norr om stan, bostadshus som byggdes 1934 i Bauhaus-stil, men såg moderna ut. Blir alltid förvirrad, när jag tänker på byggmarknaden Bauhaus, istället för skolan för konst och arkitektur. Han designade också en badstrand, teater och bensinmack (!) där.  Ligger vid Klampenborgs station (och världens äldsta nöjespark Bakken), så Bengt-Åke blev lite nostalgisk.  
3. Black Diamond i svart granit, som rymmer Kungliga biblioteket. Och behövliga toaletter, gemensamma för män och kvinnor, till en del amerikaners förundran.
4. Örestad, ett stort område på ön Amager, ute vid Kastrup med bostäder, affärer, företag, universitet. De första flyttade in 2004, nu är det nästan 30 tusen som bor där.  Det spejsade hotellet Bella Sky består av två sneda, lutande torn förbundna på översta våningen. På sneda taket/väggen till kraftverket kan man åka skidor på plast nerför 450 m, 85 meter i höjd och där finns också världens högsta klättervägg, 85 m. Heter fyndigt nog CopenHill.
5. Operahuset invigt 2005
Vi bad att bli avsläppta i centrum och bussen stannade vid Kongens Nytorv. Massor med folk ute, idag var första dan på universiteten. Vi satte oss på första bästa krog i Nyhavn och tog in smörrebrödsplatta, öl resp cappuccino. Priser som hemma, men då ska man multiplicera med 1,6 enligt Forex kurs. Cappuccino 50 Dkr. Strögade på Ströget fram till Rådhusplatsen. Gick in på ett riktigt gammalt café, med ”kun kaffe, te og chokolade” inga nymodigheter på kaffefronten för det fanns inte kaffe latte, när de startade verksamheten. Men QR- kod för att se menyn, det hade dom minsann. Kaffe fanns dessutom bara i kanna, en kanna för två kostade 2x67 danska kronor, som hittat. Samma pris för jordgubbsbakelse till en av oss. Gick tillbaka till Kongens Nytorv och tog shuttlebussen till båten. 
 
Hann precis till trivian, som var väldigt svårt idag. Gissade inte ens bra. Det var bara två svar vi var helt säkra på, att Drakensberg ligger i Sydafrika och att ett maratonlopp är 42195 m (svaret var 26 miles och 386 yards, varför har SI-systemet inte slagit igenom överallt?!)
 
Vi blev så färgkoordinerade när vi bytte om ikväll, mörka byxor och ljusblå överdel, vilket stiligt par… Efter drink i Horizon, var det dags för Red Ginger, den asiatiska specialrestaurangen högst upp. Menyn där är ingen överraskning. Tog de säkra korten: Tom Kha Gai soppa, spicy duck and watermelon salad, Miso-Glaced Sea Bass, crème brulée . Vi lämnade Köpenhamn under middan. Höll utkik, ville se Öresundsbron. Det var kolsvart ute, men massor av ljus inne som speglade sej i fönstren och sen ljus från alla flygplan till/från Kastrup. Låtsades till och med gå på toa men gick ut på däck och höll på att blåsa bort. Inte en bro i sikte. Trodde vi skulle gå under den, men vi måste ha gått över tunneldelen.
 
Tisdag 3 september 2024 Karlskrona 🇸🇪
Vår kapten navigerade bättre än kollegan på U137. Låg för ankar utanför Karlskrona, 37000 invånare i stan, med på UNESCOs världsarvslista, både för stan och skärgården. Fick vänta på att åka tender in, först skulle dom på utflykter åka. Här tänkte vi klara oss själva. Fick en bra karta iland. Ratade det lilla sightseeingtåget (gratis), behöver ju stegen. Såg Stortorget, som utger sej för att vara ”Skandinaviens största torg” med två kyrkor och ett stadshus. Hittade en trevlig uteservering och njöt av cappuccino (45 kronor) i solen. Såg klocktornet och Amiralitetskyrkan, som vi var inne i. Utanför står Rosenbom. Lyfte på hans tunga hatt. Det var där man skulle lämna pengar till de fattiga. Nu funkar det ju inte så bra, när man inte har pengar i plånboken. Tror inte han tar Swish. Träffade på en utflyktsgrupp från båten, så vi ställde oss bredvid för lite gratis guidning. 
 
Besökte Marinmuseum. Började med att äta lunchbuffé där, med rejäl husmanskost, som stekt fläsk med raggmunk och kroppkakor i stället för finmaten ombord. Blev varnade för fiskmåsar vid borden ute. Plötsligt satte sej en stor fågel på bordet bredvid, nappade åt sej en raggmunk och en fläskskiva i samma bett och flög iväg ner på marken bredvid och kalasade på fångsten. Gissa om den rånade mannen såg förvånad ut! Sen hände det en gång till vid ett annat bord. Efter mat och kaffe startade vi med U-båtshallen där det fanns två fullstora U-båtar Hajen och Neptun. Var inne i Neptun, trångt. Kollade i periskopet och såg vårt kryssningsfartyg och tenderbåt. Trevlig utställning där det fanns små modeller av U-båtar under årens lopp, med fotografier på aktuella händelser då, intressant. De flesta händelser från de 65 senaste åren kommer man ju ihåg. En från 1961 var märklig, en Volvo PV krockade med U-båten Bävern i Lysekils hamn! Vi gick ner i Vraktunneln under vattennivån. Det var för grumligt för att se vraken under museet, men vi såg några närgångna fiskar. Besökte också hallen med stora galjonsfigurer, så mycket man tyngde ner båtarna med.
 
Åkte tenderbåt tillbaka till moderskeppet. Gick på Afternoon tea, brukar vi göra en gång per kryssning (äger rum varje dag). Jag syndade rejält med ett och ett halvt bakverk. Var på trivia; idag kunde vi riktigt mycket och gissade bra också. Att Karl XI grundade Karlskrona visste vi, hade sett honom stå staty på Stortorget. Trots nydruckna teet, gick vi till baristan för en cappuccino. Vilade oss i form innan barbesök och middag i matsalen. Kvällens plus får Dover sole. Var på showen med The piano man Brett Cave från England. Riktigt bra, sjöng och spelade låtar av Billy Joel och Elton John, bland annat Crocodile rock (Bengt-Åkes favorit). Han är vår kompis, vi såg honom (med samma show) i november förra året på en annan båt.
 
Onsdag 4 september 2024 Gdansk 🇵🇱
Tidigt upp för frukost och utflykten ”Historic Gdansk & Oliwa”. Den kvinnliga guiden var i berättartagen hela tiden. Gdansk har en brokig och dramatisk historia ofta under namnet Danzig. Har en halv miljon invånare, tillsammans med de hopväxta grannstäderna Gdynia och Sopot över en miljon. Alla tre städerna har nu kvinnor som borgmästare. Startskottet för Andra Världskriget 1939 skedde i skogen bredvid vår båt. Några polska soldater höll många fler tyskar soldater stången en vecka, när befälet bett om 12 timmar. Var ett minnesmärke på en kulle. Finns berömda personer från Gdansk. Daniel Gabriel Fahrenheit, han med temperaturskalan, föddes i Gdansk. Det var här Lech Walesa jobbade på Leninvarvet och startade fria fackföreningen Solidaritet. Han fick Nobels fredspris 1983 och var Polens president under 5 år (1990-95). Flygplatsen här har namn efter honom. Han är 80 år nu och vi såg huset där han bor. Var på en orgelkonsert i katedralen i Oliwa, en pampig byggnad. En nunna gick runt med håven utan att få nåt av oss, dessutom plankade vi in på toaletten där utan att betala de tre zloty som det kostade. Vilka förtappade varelser vi är! Promenerade i Gamla stan, med fina gamla hus i olika färger, ofta smala och höga. Mycket bärnstensvaror i affärer och i stånd på gatorna. Var inne i Mariakyrkan, en av världens största tegelkyrkor. Där fanns ett högt astronomiskt ur från 1400-talet med en massa figurer (Adam, Eva, tre vise männen, apostlarna, döden) som kom ut när klockan slog 12. Efter att ha gått i samlad tropp (med whispers för att höra guiden, bra), fick vi fri tid också. Då blev det cappuccino på gågatan, 12 zloty. En zloty = 2,9 kronor enligt Forex. För att räkna in oss, när vi skulle hem, satte guiden på musik på mobilen. Sen fick vi dansa nån slags polonäs och gå igenom en mänsklig grind. Töntigt, men kul! Det är en brist i vår uppfostran att vi inte tidigare varit i denna vackra stad, som ligger så nära. Färjan till Sztokholm (Nynäshamn egentligen), låg bakom vår båt. Den tar 18 timmar. 
 
Åkte tillbaka till båten och åt en sen lunch: Skaldjurssallad, gravad lax, gurksallad, rieslingvin, ost med portvin, och en pudding av okänt slag. Gick mej nykter och trött på däck helt ensam. På trivia hade vi 10 rätt av 15, bra utdelning. Många gissningar gick hem t ex hur många nivåer för turister det är i Eiffeltornet (tre). 
 
Middagen i matsalen, bestod för min del av tonfisktartar, kretensisk sallad, laxtournedos med bräserade belugalinser och en ettersöt fransk citronmarängkaka (som jag inte borde gett mej på). Allt var gott! Bengt-Åkes kött (oxfilé) var väldigt mört ikväll! Han bleknade när konjaken kom in, så mycket! Han litade inte på sej själv, så han bad att få en singel konjak istället.
 
Satte fram klockan till baltisk tid, så vi kunde gå och lägga oss tidigt med gott samvete.
 
Torsdag 5 september 2024 Liepaja 🇱🇻
Liepaja är Lettlands tredje största stad och har sådär 80000 invånare. Hade inte bokat nån organiserad utflykt utan tog shuttlebussen in till centrum. Stan gjorde det lätt för turister. Fick en karta med promenadvägar förbi sevärdheter och på trottoarerna fanns markeringar med noter🎶och de särskilda stoppen hette Do, Re, Mi och så vidare med beskrivning på baksidan av kartan. Många kyrkor (utan att gå in, har fotograferat tillräckligt med orglar på denna resa), torghandel, saluhall, vackra hus, väggmålningar, båtar i hamnkanalen, konserthus (fina toaletter) och svenska bankkontor (Swedbank och SEB, undrar om den beryktade pengatvätten har upphört). Cappuccino på ett café på en gågata, €2,80. En fin stad, men inte lätt att komma efter en sån praktfull stad som Gdansk.
 
Tog överfull shuttlebuss tillbaka till Sirena och åt lunch. En av våra favoriträtter, Biff Stroganoff, med ostar och portvin efteråt. Gick några varv på däck, vi var tre därute: En ung kvinna i rosa trikåer, som sprang framlänges och baklänges och sidhoppade. En äldre man, som gick i maklig takt med bar överkropp och stor mage över shortsen. Och så jag nånstans där mitt emellan, nej såklart närmast lik mannen… På trivia var vi ganska framgångsrika, gissade bra t ex vilket godis som är officiell present från amerikanska presidenter (M&M, det enda amerikanska godis jag kom på).
 
Drink i baren innan middag, ”Chef’s Market Dinner: The Baltic Sea”. Satt ute, åt tre sorters gravlax och ett litet räksmörrebröd, stekt lax med Sandefjordsås, tre grillade lammkotletter med rödkål, svensk äppelkaka och rabarberpaj. Allt gott, enda missen från chefen: det saknades såser (gravlaxsås och vaniljsås). Var ute på däck och fotade solnedgången. Vilket fantastiskt väder vi haft på kryssningen! 
 
Fredag 6 september 2024 Saremaa (Ösel), 🇪🇪
Ösel är Estlands största ö. Båten la till i Mustjala, vilket i stort sett inte var nåt mer än en pir. Fanns ett hus, det var allt. Ligger på norra sidan av Ösel och Kuressaare, den enda stan på ön med 14000 invånare, ligger på den södra delen. Så vi tog shuttlebussen 40 minuter tvärs över ön med mycket skog och få hus. Ösel har haft många överhögheter under årens lopp. Tillföll Sverige (från Danmark) i freden i Brömsebro 1645. Ön ockuperades av ryssarna 1710 och tillföll officiellt Ryssland i freden i Nystad 1721 efter Det stora nordiska kriget. Fy f-n så mycket krig Sverige varit med i (och startat!).
 
Kuressaare (på svenska Arensburg) var en trevlig liten stad. Strosade runt och tittade på hus, statyer och torghandeln. Största sevärdheten är den medeltida biskopsborgen med vallgrav runt, byggd på 1300-talet. Fotograferade borgen från alla håll och kanter, utom inifrån (innehåller Ösels historiska museum). Fikade i ett hus från 1927 i trädgården på baksidan. Cappuccino kostade €3,30 och bakelsen mer än det dubbla. 
 
Åkte shuttlebussen tillbaka och åt lunch ute på däck, skaldjurssallad, kycklingspett och ostar, allt nersköljt med Rieslingvin. På trivian lärde jag mej att av pianots 88 tangenter är 52 vita. Teaterviskade svaret Finland till laget vi nästan är med i (vem dricker mest kaffe i världen per person). Lyssnade på amerikanske professorn som höll föredrag om Stockholm, så mycket beröm, vilken fantastisk stad! 
 
Åt middag på båtens andra specialrestaurang, Tuscan Steak. Började med champagne och parmesanost (från en 40 kilosvariant). Samma gamla matsedel, jag tog några säkra kort: Sniglar i gryta (god sås!), insalata caprese, perfekt filet Mignon med gräddstuvad spenat och sparris och till sist tiramisu. Bengt-Åke bad om ketchup på denna fina restaurang; tog lång tid att få in, dom fick väl leta i gömmorna. 
 
Lördag 7 september 2024 Helsingfors 🇫🇮
I morse la vi till i Helsingfors, väldigt centralt vid salutorget (framför Viking Line). Vi åkte på utflykten ”Picturesque Porvoo”. Började med ett fotostopp i Helsingfors på Senatstorget där jag gick alla trapporna upp till katedralen (och ner igen). Sen for vi fem mil, mestadels 120 km/h-motorväg och nästan bara skog, till gamla stan i Porvoo, Borgå på svenska. Där gick vi i samlad tropp upp till domkyrkan (från 1450-talet) i en jättebrant backe med knölig kullersten. När vi pustade som mest, kom en mycket höggravid kvinna och ilade snabbt förbi oss… Efter all den ansträngningen, blev det ett litet västgötaklimax när det pågick en aktivitet i kyrkan och den var stängd för oss. Efter ett tag blev vi frisläppta från guiden. Stan påminde lite om Sigtuna med pittoreska gamla hus med småaffärer och caféer. Vi har knappt sett svenskarna sen vi bekantade oss häromdan, men idag var en med på turen och vi fikade med henne på ett mysigt ställe ute i trädgården på baksidan. Cappuccino €4,50. Tillbaka till Helsingfors igen blev det lite sightseeing från bussen. Imorse när vi åkte iväg var det folktomt, nu kryllade det av folk i solgasset. 
 
Åt buffélunch på båten, kalvstek med grillade grönsaker, ost och en vaniljpudding. Sen hade vi lite tid innan båten skulle gå, redan klockan fem. Tog en promenad på salutorget, Esplanaden till Svenska teatern, rundade Stockmanns, besökte Senatstorget (igen) och gick tillbaka till båten. Helsingfors är en trevlig stad! 
 
Var på trivia. Hade många språkliga problem, missade till och med när svaret var Volleyboll! En fråga visste vi säkert i alla fall, Sirenas gudmoder. Hon heter Claudine Pépin och henne har vi ätit middag med ombord en gång. Fick smita från triviaresultaten lite i förväg, vi ville va uppe på däck när båten gick iväg. Efter Sirena, kom Silja och Viking också, lämnade Helsingfors efter varandra.
 
Efter mer än en vecka med omväxlande Coke Zero och Sprite Zero i baren före middag, beställde jag ikväll en Negroni. Barkvinnan blev mäkta förvånad och frågade om jag visste att det är alkohol i den. Anledningen till denna extravagans är de drygt $15 som vi har på monopolpengakontot. Ekonomiavdelningen har varit orolig och påpekat att dom fryser inne om vi inte använder dom till något. Drinken kostade $14:40 (12 + 20 % dricks), så nu är det 90 cent kvar och den stora summan efterskänker vi. Satt ute vid middagen och kollade på Finlandsbåtarna som gick bredvid. Åt grillade lammkotletter (igen! fantastiskt goda!), grillad hummerstjärt och sallad med extra, extra blue cheese dressing. Var och lyssnade på den sjungande pianisten igen, väldigt bra.
 
Söndag 8 september 2024 Stockholm 🇸🇪
Seglade in i Frihamnen och la oss bredvid MSC Poesia, som vi firade Bengt-Åkes 60-årsdag ombord på, på ett stormigt Medelhav. Polisen hade en rullande passkontroll på kajen för alla dom som ska gå av extra tidigt imorrn bitti. Var en hel skrälldus, förmodligen många nordamerikaner som ska åka med ett tidigt flyg. Hindrade oss vanliga, som bara ville iland, men vi hittade en genväg. Promenerade över Gärdet ner förbi Sjöhistoriska museet till Djurgårdsbrunnsviken och över Folke Bernadottes bro för fotgängare och cyklister (öppnad 2019) till Djurgården (ja båda sidorna är väl Djurgården egentligen). Där ligger Prinsessan Estelles skulpturpark också från 2019. Såg fyra av de fem skulpturerna, missade den senaste, invigd i år. Den fanns lite för långt bort för att ”släpa med” Bengt-Åke dit. Fikade i Rosendals trädgård (kaffe 40 kr). Där var det Skördefest och mycket folk. Gick utmed vattnet till vanliga Djurgårdsbron och sen tillbaka till båten förbi SVT.
 
Åt lunch ombord (danska revbensspjäll) och tog sen shuttlebussen till centrum. Det var en gul UL-buss från Gimo, som stannade vid Operan. Promenerade förbi Sagerska palatset, där Ulf nog var hemma eftersom det stod en polisbil precis utanför. Gick i Gamla Stan och trängdes med massor av folk, fullt på uteserveringar. Kom på att IKEA nu finns i Gallerian, så där blev det cappuccino för 19 kr. Tog shuttlebussen tillbaka. När vi steg av träffade vi på några som åkt med helt fel buss. De var på kryssning med Silversea Silver Dawn och den båten låg i Stadsgården (det hade vi sett från Gamla Stan). Det gäller att läsa på skyltarna, många turistbussar i farten. De fick åka tillbaka med vår shuttlebuss och chauffören lovade visa dom rätt. 
 
En sista drink i baren, alkoholfritt igen för mej. Middag i matsalen, hög ljudnivå, ett evigt tjatter när alla skulle ta avsked av varandra. Bengt-Åke fick en nästan-kram av en kanadensisk kvinna, som tydligen fattat tycke för honom (?!) och bedyrade hur fantastisk han är… Kvällens plus får fisken (Seabream) och ostarna med portvin. Packade väskorna, det var en hel del jag inte använt, trots att jag tyckte jag var restriktiv när jag packade därhemma. Skulle vara utställda i korridoren före klockan tio.
 
Stegräknaren står på 25408, inte undra på att vi är trötta,.
 
Måndag 9 september 2024 Stockholm-Knivsta
Så var det slut på denna trevliga kryssning Hanseatic Byways på Sirena, som tagit oss 1992 sjömil (369 mil) från Southampton till Stockholm i åtta länder och många trevliga platser. Vädret har varit exceptionellt bra, sol och lagom varmt.
 
Åt extra stor frukost innan vi mönstrade av vid åttatiden. Visade passet i ambulerande passpolisen, hämtade väskorna i det stora tältet och gick till ändhållplatsen för busslinje 1 (den hade vi nogsamt kollat upp). Bussen stod där och var på väg köra, men den snälle chauffören öppnade dörrarna igen. Fick en sightseeingtur i stan bland annat på Valhallavägen, där Bengt-Åke tänkte tillbaka på sin karriär som busschaufför i Stockholm för sådär 40 år sen. Vi gick av vid Cityterminalen och letade oss ner till tåget. Lite kaos där, signalfel och händelse, tågen söderut var mest drabbade. Vårt tåg var bara 20 minuter sent. Det var helt OK att rulla resväskorna i uppförsbackarna hem, men jag var glad att vi tagit dom ”små” väskorna. 

Tisdag 17 september 2024 Knivsta🇸🇪 - Amsterdam🇳🇱 -Basel🇨🇭
 
Gick inte att beställa taxi till klockan sju, för då behövdes bilarna för att skjutsa skolbarn. Så det blev en onödigt tidig taxi (kl 06:15) till Arlanda där KLM-planet skulle gå kl 09:35. Chauffören var ovanligt snacksalig: 67 år, hade gått i skola i Knivsta, familjen nedflyttad från övre Norrland, gick i pension vid pandemin när taxikörningarna störtdök, tyckte inte att världens ledare skötte miljön bra med mera, avhandlades innan vi kom ut till motorvägen och jag slutade försöka lyssna. Bengt-Åke berättade att vi skulle till Paris, helt fel, det är ju nästa resa… 
 
Checkade in på terminal 2, men strosade sen förbi terminal 3, 4, Sky city till terminal 5 och tillbaka för att fördriva tiden. Drack cappuccino (65 kr) och jag åt medhavd macka (proteinbröd) innan vi gick genom säkerhetskontrollen. Terminal 2 är bra trist och liten. Var 270 steg lång om man gick ända in i gate 62 (flyg till Barcelona) på ena hållet och nästan in på herrtoaletten på andra hållet, en sträcka jag gick bra många gånger i rask takt. 
 
Planet var sent inkommande och vi startade drygt en kvart sena. Inte bra med tanke på att vi hade en timme på oss vid mellanlandningen på Schiphol, mest orolig för resväskorna. Flög över Knivsta och såg vårt hus, kul. Jag var av med min ”dövtolk”; jag satt på 19F och Bengt-Åke på 21C. Tur det inte var näringsinnehåll utskrivet på den gigantiska dubbelmackan med ost som serverades, då hade jag nog inte ätit den. Landade i tid och hittade enkelt till nästa plan till Basel, en Cityhopper, mycket smalare med platser ACDF. Jag hade plats 19F igen, medan Bengt-Åke avancerat till 5A. Planet gjorde skäl för namnet, blev nästan åksjuk av hoppandet vid starten. Likadan dubbelmacka (fast annat pålägg), slank ner med te. Landade på den märkliga flygplatsen EuroAirport Basel-Mulhouse-Freiburg, som ligger i Frankrike, men tillhör de tre städerna i tre olika länder. Väskorna hann med bytet i Amsterdam, härligt. Man kunde välja utgång i Frankrike eller som vi i Schweiz. 32 deltagare i gruppen, som åkte buss till båten Viva One som låg på Rhen i Basel. Vi har åkt med en Viva-båt tidigare (Viva Voyage) på Rhône-Saône förra året. Denna är nyare, från 2022. Infomöte på svenska av vår reseledare Daniella och incheckning i hytt 2031, mycket fräsch, med hel fönstervägg (fransk balkong). Vi gick ut på promenad norrut längs Rhen till ”Treriksröset” där Schweiz, Frankrike och Tyskland möts. Där fanns ett högt monument. Mer infomöte (engelska-tyska), presentation av besättningen och sedan middag. Det finns norska grupper, tyskar och lite annat löst folk ombord (176 passagerare om fullbelagd), men vi satte oss bredvid två svenskar. Hade druckit välkomstchampagne och en Negroni i baren, så jag var inte helt nykter. Vitt vin, sallad, grillad lax, ostar blev kvällens skörd, gott. Sen stöp vi säng för att sova ruset av oss. 
 
Onsdag 18 september 2024 Basel🇨🇭- Breisach 🇩🇪
Båten avgick klockan sju och när jag drog ifrån gardinen var vi vid monumentet vid treriksröset och vände (inte så lätt när skutan är 135 m lång!) och åkte norrut med Frankrike på västra sidan och Tyskland på den östra sidan. Rhen är mellan Basel och en bit förbi Strasbourg kanaliserad dvs den är ”tillrättalagd” så det går att fara på den. Den ”gamla” floden rinner parallellt med kanalen. Riklig frukost (där jag inte såg skillnad på cream cheese och jättestark pepparrotsjox), infomöte, cappuccino i loungen innan det var dags för lunch. Det var buffé för förrätter och desserter (inkl ostar), medan man beställde huvudrätten, men nån sån orkade jag inte efter två omgångar förrätter (inkl rostbiff och laxrullader). Vi kom till Breisach vid ett-tiden. Många åkte med på utflykt till franska Colmar. Där har vi varit ett par gånger (även bott över på hotell), så vi stannade i Breisach (16000 invånare), en ny trevlig bekantskap. Största sevärdheten är Stephansmünster, en korsformad basilika, som ligger högt i stan, med en ansträngande ”klättring” upp och ner. Den må vara imponerande i storlek, men inte särskilt ”prålig” inuti. Intill låg en klosterträdgård med lite statyer. Drack cappuccino (€4,20) på Marktplatz, helt omringat av välbesökta kaféer. Daniella hade varnat oss för att det i tyska småstäder är kontanter som gäller. När vi skulle betala och Bengt-Åke skulle ta fram sina två 20-eurosedlar han hade tagit med, fick han ut två svenska 20-kronorssedlar! Jag bleknade och såg mej själv ränna tillbaka till båten och hämta pengar. Men han grävde lite mer i plånboken och i ett annat fack fanns euro, som tur var. Ljuvligt väder och vi kunde naturligtvis satt oss överst på soldäck, men öppnade upp vår franska balkong och satt i hytten och tittade på änderna som hälsade på. Hade bokat middag i bistron, en specialrestaurang så Bengt-Åke tog på sin skrynkliga linnekavaj. Charkuterier och grillade grönsaker till förrätt, stora räkor till huvudrätt och brödpudding+kanderade valnötter+marinerade bananskivor+vaniljglass till dessert. Allt var gott, särskilt desserten(en diabetikers mardröm). Rhen är här gränsflod och Bengt-Åke satt i Tyskland och tittade på Frankrike och jag satt i Frankrike och tittade på Tyskland. Blev en Kahlua coffee i baren innan tidig läggdags. 
 
Torsdag 19 september 2024 Strasbourg 🇫🇷
La till i Strasbourg i natt. Åt tidig frukost innan vi gav oss ut på guidad tur med buss och till fots i stan, som har 300000 invånare. Den grundades på romartiden och har de senaste århundradena tillhört omväxlande Tyskland och Frankrike (nu franskt sen 1944). Åkte förbi alla stora Europabyggnader (Europarådet, Europadomstolen, EU-parlamentet mm). Besökte Notre Dame, den väldigt stora katedralen. Mellan 1647 och 1874 var den världens högsta byggnad. Vackra mosaikfönster och ett 12 m högt astronomiskt ur, som vi hörde slå tio när klockan var halv elva! Många gamla fina korsvirkeshus och andra pampiga byggnader. Hade lite fri tid, men offrade inte den på kaffe. För statistikens skull, noterade jag priset på cappuccino på ett fint café vid katedralen: €4,20. 
 
Väl tillbaka på båten, åt vi direkt lunch. Liksom igår var förrättsbuffén så god att jag inte tog nån huvudrätt. Bengt-Åke åt Cordon bleu på kyckling och var riktigt nöjd. Vi har passerat åtta slussar på resan med en axelryckning, men den nionde i Geimbsheim (Frankrike, trots namnet) fotade/filmade vi ute från start till mål. 35000 båtar/år (=100/dag) slussar här, med 25-30 miljoner ton frakt (42 % nederländska båtar och 38 % tyska). Byggdes som ett fransk-tyskt projekt, togs i bruk 1974. De två parallella slussarna är båda 270 m långa, 24 m breda och höjden 11 m. Sen kom ytterligare en lika stor sluss, i tyska Iffezheim. Den kollade vi på liggandes på sängen genom vårt stora fönster. Nu har vi lämnat Frankrike bakom oss.
 
Gick några varv på soldäck, där en del låg och solade halvt påklädda. Det blåste ganska bra däruppe, den lilla poolen var tom på folk. Cappuccino, vila, drink (dagens aperitif Blue lagoon) före middan. Inpackad jätteräka, fisk av okänd art (ingen av oss sex vid bordet visste, har glömt bort engelska namnet, så jag kan inte ens googla), äppelkaka med portvin. Sen blev det fortsatt vistelse i baren och en Negroni. La till i Ludwigshafen i mörkret. 
 
Fredag 20 september 2024 Speyer och Rüdesheim🇩🇪
Efter frukost åkte vi med buss från Ludwigshafen (industristad med kemikoncernen BASFs huvudsäte, 174000 invånare) till Speyer (50000 invånare), 20 km söderut. Speyer intogs av Sverige under 30-åriga kriget. Fanns en guidad tur, men vi gick på egen hand. Den romersk-katolska domkyrkan byggdes år 1030 - 1124. Konst, historia och religion är här en enhet (snott från broschyren). Är ett pilgrimsmål och är med på UNESCOs världsarvslista sen 1981. Promenerade längs huvudgatan förbi vackra hus fram till ett torn tillhörande den gamla stadsmuren. Speyer anser sej vara Pretzelstaden nummer ett (heter Brezel på tyska) och det fanns försäljningsställen på gatan. Har en flerdagars festival tillägnad bakverket på sommaren. Såg mängder av brudpar. Fiken var många och vi valde ett i solen, cappuccino €4,80. 
 
Lunch på båten; idag åt jag huvudrätt, Biff Stroganoff. Gick runt på soldäck tills båten avgick strax efter klockan två. Många solceller på soldäck utanför relingen. Infomöte med Daniella och sen ”High Tea” med en massa onyttigheter. Jag nöjde mej med en kiwipudding, champagne och cappuccino. Vid middagen satt vi bredvid en hostande tysk; hoppas verkligen det inte var nåt väldigt smittsamt han hade. Avokadosallad, grillad lax och ostar med portvin, allt mycket gott. 
 
Vid halv nio kom vi till Rüdesheim (10000 invånare). Gick drygt 1 km in till stan på mörk väg utmed vattnet. När B-Å smet in på toa på en restaurang, stod jag utanför och fick skamliga förslag. Jisses, det var bra länge sen, men som sagt lite mörkt var det (olämpligt ställe?). På turiststråket Drosselgasse (3 m smal, 144 m lång) var det livat med levande musik; blir alltid glad när Sweet Caroline spelas (sjöng med). Gick in (fast ute) på ett lagom livat ställe och beställde var sin Rüdesheimer Kaffee. Servitrisen tände fyr på spriten (Asbach Uralt, tysk ”konjak”) i de speciella kopparna, innan hon hällde på kaffet och la på den vispade grädden med chokladbitar på. Mycket gott (innehöll en massa socker också). Pris €8,50 styck. Hem i mörkret till båten via en annan fin båt, ofta ligger flodkryssarna två eller tre vid sidan av varann. Man får se upp, så man inte drar bort gardinen på morgonen alltför lättklädd, en hytt i en annan båt kan vara några decimeter bort.
 
Lördag 21 september 2024  Rüdesheim  och Koblenz 🇩🇪
Får en allt skäggigare make; hans rakapparat la av för några dagar sen och nån laddningståt är inte med… 
 
Gick ut tidigt i solen i Rüdesheim och kollade på stan i dagsljus. Lite folktomt i början, men sen vällde turisterna in. Många skulle åka linbanan upp i berget ovanför vinfälten. Det har vi gjort för väldigt många år sen; en ogästvänlig dag då vi blev som allra blötast av regn i livet (passet i ryggan blev ett vattenpass!). Nöjde oss med en vanlig cappuccino (€3:30) på gatan utmed floden med en vältrafikerad järnväg mellan, men många tog sej en tidig Rüdesheimer Kaffee, ”flambiert am Tisch”. Räknade vagnar på tre godståg, alla hade 34 st, tysk standard?
 
I början av vår Rhenkryssning, var det mest platt natur, sen dök industrierna upp och efter Rüdesheim var det den romantiska sträckan med slott och borgar i kullarna och pittoreska byar vid vattnet. Efter avgång vid tolvtiden satt vi uppe i fören på soldäck. Steg upp och fotograferade alla sevärdheter, men till slut blev det nästan det vi kallar impalaeffekt och det skulle till mycket innan vi reagerade. Loreleiklippan, som i sej inte är mycket att se, är så mytomspunnen att det var ett frenetiskt fotande från alla ombord. Efter lunch (fisk) låg vi i hytten och tittade på den vackra utsikten från sängen. Kom till Deutsches Eck där floden Mosel rinner ut i Rhen och där kejsar Wilhelm I sitter till häst på en 37 m hög staty. Båten la till på Mosel, centralt i Koblenz (115000 invånare), en mycket gammal stad, som firade 2000 år 1992. Vid kajen låg en annan båt (Rigoletto), som var tvungen att flytta på sej så vi kunde lägga till och den lägga sej utanför oss (den ska väl avgå före oss). Det är stundtals som ett femtonspel med flodkryssarna. Gick en promenad med Daniella till Deutsches Eck och andra statyer och kyrkor. Landgången har hittills varit vid receptionen på vårt däck. Här var det lågvatten och vi var tvungna att gå två däck upp på soldäck, där låg landgången. Ofta är det översvämningar här, senast i maj i år.
 
Tog en Negroni innan det var dags för middag klockan sju: Smörfisk (kan ge svåra magproblem om den inte tillagas på rätt sätt, enligt googling, återstår att se). Fortsatte till baren med middagssällskapet och en ny Negroni och en cappuccino. Kändes sent, men klockan var bara tio när vi bröt upp.
 
Söndag 22 september 2024  Linz am Rhein och Köln 🇩🇪
Kom till Linz am Rhein (6000 invånare) på morgonen och efter frukost gick vi ut, genom en gammal stadsport in i gamla stan, med massor av korsvirkeshus. En backe och trappor ledde upp till en kyrka som vi gick in i. Drack cappuccino (€3:80) i ett café och stirrade på alla korsvirkeshusen omkring. Det var bara ett kort stopp i Linz, men vi kom tillbaka till båten med flera sekunder tillgodo.
 
Lunchen intogs i bistron. Vi var tidiga, först på plats, eftersom det bara är lite med bord och vi trodde där skulle vara kö. Åt en hamburgare utan bröd med extra bacon och champinjoner. Gott!
 
Klockan tre kom vi till Köln. Där var så lågt vatten att båten hade svårt att lägga till. Gick till slut, annars hade vi fått lägga till på andra sidan floden. Nu låg vi mitt i smeten. Stan har 1 miljon invånare och är Tysklands fjärde stad efter Berlin, Hamburg och München. Tog först en gemensam promenad med Daniella. Mycket folk ute, fullt på de många uteserveringarna. Söndag och sista dan med sommarvärme, 25 grader och sol. Kölnerdomen byggdes under 632 år (1248-1880), och herre gud vilken pampig och stor gigantisk kyrka. De två högsta tornen är 157 m. Järnvägsstationen ligger bredvid och man var tvungen att hålla sidodörrarna till kyrkan låsta eftersom så många pendlare genade genom kyrkan. Vi var inne på en kort visit i kyrkan innan vi strosade vidare och hamnade på ett senapsmuseum. Så mycket museum var det nu inte längre, men de hade massor av senapsprodukter till försäljning. Bengt-Åke köpte senapssnaps och senapslikör.
 
På kvällen var det kaptenens cocktail och sen kaptensmiddag. Ljudnivån var öronbedövande, man hörde inte ens vad man själv sa. Men maten var oerhört god. Hade två huvudrätter och två desserter att välja mellan annars var det en fast meny, så man fick rubbet per automatik. Vi serverades av vinnaren i båtens look-alike-tävling, Ronaldo. Rikard Wolff och Rolle Stoltz finns också ombord i svenska gruppen.
Menyn var följande:
Appetizer: Marinated ”Graved lax”
Soup: White tomato ”cappuccino” with basil foam
Hot appetizer: Tiger shrimp ”Thermidor”
Main course: Slow roasted black angus beef tenderloin
Dessert: Ost (Camembert, Rochebaron, Tomme de savoie)
P’tit fours & Cognac
Det enda som var kvar efter mej var kakorna och konjaken. Godast var soppan, snäppet före köttbiten.
Efteråt blev det besök i baren, där enmansbandet underhöll med gamla godingar. Behärskade mej och drack bara en cappuccino (och åt nötter).
 
Måndag 23 september 2024  Amsterdam 🇳🇱
Tog sovmorgon och åt en sen frukost, mer än vanligt. Infomöte med Daniella om Amsterdam och hemresan. Amsterdam är huvudstad i Nederländerna trots att både regeringen och kungen finns i Haag (på min tid i skolan lärde vi oss att Haag är huvudstad). Visdomsorden var att man ska akta sej för cyklister (Amsterdam har 1 miljon invånare och lika många cyklar) och inte gå in i en Coffee shop om det är kaffe man vill ha. Cappuccino, lunch i bistron igen (laxburgare utan bröd med extra allt) innan vi gick upp på soldäck för att se infarten till Amsterdam (spejsade hus). La till bakom järnvägsstationen till höger, väldigt centralt. 
 
Tog hopfällbara paraplyer med som regnförsäkring, när vi travade ut i stan. Trodde jag kände till stan bra, men efter ett tag var vi helt lost. Spelar inte så stor roll, alla hus är trevliga och sneda och vinda. Var utanför den karta vi fått ombord och fick ta fram mobilen. Fikade på Dam-torget bredvid kungliga slottet (utan kung) i en kyrkobyggnad, cappuccino (€5:50) resp Irish coffee (€10:50). Gick ner mot Red light district. Tänkte att det måste vara lugnt en tidig måndagskväll, men det fanns lättklädda damer i fönstren ändå! Gick genom den stora, vackra järnvägsstationen till båten i god tid innan middan.
 
Middag med sallad, seabass (havsabborre) och brylepudding med jordgubbssorbet. Som alltid, mycket gott! Den här kunde man ätit en till av, sa jag om desserten och vips hade mannen bredvid mej beställt ytterligare en dessert till mej… I baren kunde jag inte bestämma mej om jag skulle ha en cappuccino eller en Negroni, så det blev till slut både och. Packade väskorna, allt gick lätt ned. Hade använt nästan allt utom regnjackan.
 
Tisdag 24 september 2024  Amsterdam 🇳🇱 - Knivsta 🇸🇪
Bra med små båtar där man ska ställa ut resväskorna på avresedagen och få med allt (”pyjamas”, necessär) så man slipper öppna en väska på flygplatsen för att bli av med det. Klockan nio skulle vi lämna hytten och bussen skulle gå 11:30 till flygplatsen. Vi häckade i loungen ombord. Vi har haft det väldigt bra på Viva One, en fräsch och fin flodkryssare. Bra betyg om det enda att klaga på är placeringen av toarullen. Maten har varit väldigt (förvånansvärt) god och vackert upplagd. Bussen kom lite sent, packad med norrmän som skulle av och börja sin kryssning till Basel, vilka lyckostar! Gick enkelt med incheckning (blev 24F resp 19C, omöjligt att byta, fullsatt plan) och säkerhetskontroll. Långt till gate D87 längst ut och inget café i närheten och då var vi för trötta för att gå tillbaka. Oj, så god dubbelmackan ombord var (likadan som på flygen förra tisdag). Försenade vid start, men i tid på Arlanda. Förbeställd taxi hem efter lite förvirring, taxin fanns på terminal 5 och vi på terminal 2.
 
 
 
 
 
 

Lördag 19 oktober 2024 Knivsta 🇸🇪-Paris-Giverny-Honfleur-Caen🇫🇷
 
För säkerhets skull hade jag satt på väckningslarm på två mobiler och en padda (klockan 02:40, 02:41 och 02:45) och Bengt-Åke hade också tre utrustningar på. Taxin skulle komma 03:45, men vi fick sms om att den var fem minuter försenad. Chauffören gäspade hej vilt, inte särskilt förtroendegivande, men resan gick utan missöden i hög fart till Arlanda terminal 2. Plats 17E och 17F på Air France-planet till Paris, precis vid vingen så ingen utsikt alls. Hade proteinbrödmacka med mej till teet, där det serverades chokladbakverk och bretagnskt kex (båda hamnade i ryggan). Landade på Charles du Gaulle i Paris före utsatt tid och letade upp våra resekompisar.
 
Vi är 26 entusiastiska resenärer, som ska med på resan: ”Kryssning Loiredalen med Normandie”, med Ewa som reseledare. Hon talar vacker skånska, men bor i Frankrike (vid Bordeaux) sen länge. Åkte först med bussen till den lilla byn Giverny, där vi åt lunch innan vi besökte Monets trädgård. Lunchen på en anrik restaurang platsar inte på nån kulinarisk topplista: kycklingskånk, sås med äpple i och potatisgratäng, allt i brun nyans utan en tillstymmelse till nåt färgglatt. Det smakade dock helt OK och vi fick ju rödvin till och nougatglass efteråt. Var lite lätt duggregn, men när vi kom till Monets trädgård var det uppehåll och stundtals sken solen. Monet (”impressionismens fader”) bodde där i 43 år (1883-1926) och hade en massa trädgårdsmästare som anlade den stora trädgården, som han så ofta målade av. Jag blev överraskad av blomsterprakten trots att det är i slutet av oktober.  Näckrosorna i dammarna var det förstås inte så många av. Sen fortsatte resan i fullständigt ösregn fram tills vi steg av bussen i Honfleur där det inte kom en droppe på oss. Honfleur ligger vid Seines mynning i Engelska kanalen i departementet Calvados i regionen Normandie. Har bara sju tusen invånare men en stor skock turister. Vi gick runt vid den gamla hamnbassängen med smala hus i trängsel, lite Amsterdamstuk. Blev lycklig när jag upptäckte två skulpturer av Bruno Catalano, han som gör skulpturer med ofullständiga människor (vissa kroppsdelar saknas) med väska. Hade inte så lång tid på oss så vi skippade kaffet och promenerade omkring i våra gamla fotspår. Senaste gången här var 2017, men jag hittade förvånansvärt bra i gränderna, mycket pittoreska ställen att fotografera. Monet och hans målarkompisar var här också. Kom fram till dagens slutmål Caen (drygt 100000 invånare) och hotell Quatrans, rum 209. Bar själva våra förvånansvärt lätta resväskor (11 kg) två trappor upp. Ville inte vänta på den minimala hissen, hade bara en kvart på oss innan det var dags för avfärd till gemensam middag på en modern, fräsch restaurang. Räkor, grapefrukt och selleri till förrätt (vackert och gott), kyckling (igen! lite torrare bröst) och vinkokt helt päron med syndig sås. Mycket gott! Busschauffören fick inte köra hem oss eftersom hans tid var ute, arbetstid alltså. Vi åkte taxi till hotellet. 
 
Söndag 20 oktober 2024 Caen-Bayeux-Omaha Beach-Caen 🇫🇷
Sov som två klubbade oxar till 05:45 när klockan stod på ringning. Blev en kall avrivning till dusch, vattnet var kallt hur jag än vred kranen. Bengt-Åke lyckades sen få vattnet jättevarmt istället och blev nästan skållad. Statistiskt sett ganska lagom vattentemperatur alltså. Efter frukost med goda ostar, satte vi oss på bussen för färd mot Bayeux (13000 invånare) och den berömda Bayeuxtapeten, som inte är en tapet utan ett broderi. Skildrar slaget vid Hastings 1066 då normanden Vilhelm Erövraren (Guillaume le Conquérant på franska) intog England och tiden dessförinnan. Broderiet är nästan 70 m långt x 50 cm brett och innehåller 73 historiska händelser, magnifikt! Man tror att det är tillverkad i England sent 1000-tal. Vi fick svensk audioguide, mycket detaljerad över vad man kunde se. Gick lite fort och man kunde inte stoppa tanten och titta lite längre. Det fanns vissa i sällskapet som gick tre gånger. Vi höll oss till en, var ju bara 20 år sen vi var här. Fick fri tid i stan och var inne i den ståtliga katedralen, men inte så långt in, högmässan skulle precis starta. Tog en cappuccino (€2,50) på kaféet med det fiffiga namnet ”Le P’Tea Cosy” (helt invaderar av svenskar) innan lunchen på Le Garde Manger: Planche du Charcuterie, Jambon a’los och Crème brûlée. Allt var gott (även om vissa av charkuterierna var i fetaste laget), förstapriset tog såsen till skinksteken. 
 
Sen blev det besök i Andra Världskrigets fotspår med D-dagen 6 juni 1944 då de allierade landsteg i Normandie. Först var vi på Omaha Beach och minnesmärkena där. Där fick amerikanerna det jobbigt, man visste inte att det var så höga branter innanför stranden. Sen var vi på den stora amerikanska krigskyrkogården strax bredvid med 9388 begravda amerikanska soldater. Alla de vita korsen (med ett namn på) står i intressanta geometriska formationer, i rader hur man än tittar. Sen besökte vi också stranden vid Arromanches med minnesmärken och den konstgjorda hamnen Mulberry B, som fraktades från England för att lossa soldater och gods.
 
Tillbaka till Caen var vi frisläppta, men det blev ingen vila. Vi gick direkt ut. Hotellet ligger väldigt centralt bredvid den stora borgen (påbörjad av Vilhelm Erövraren) och en massa gågator. Jag fick syn på en skylt till Hotel de ville (stadshuset) 10 minuter bort och eftersom jag fotograferat stadshus (ofta fina med en massa flaggor) på de tre ställen vi hittills varit (Giverny, Honfleur och Bayeux) tänkte jag fortsätta traditionen i Caen, men vi hittade inte dit och jag orkade inte ta upp kartan. Dessutom  ville vi in på en restaurang bort från duggregnet. Pizza och en flaska vin är det normala dagen innan en kryssning, även om vi inte följt det så ofta på sistone. Vi delade en pizza och en flaska Chardonnay, mycket gott och trevligt. 
 
Har inte haft paraply uppe på hela dagen, men nog har det duggregnat på oss ibland. Men, på det stora hela har det varit OK, när de stora regnskurarna kommit har vi suttit på bussen.
 
Måndag 21 oktober 2024 Caen - Mont-Saint-Michel - Nantes 🇫🇷
Lämnade Caen i regn och styrde kosan till Mont-Saint-Michel, klippön i Atlanten. Den är en egen kommun med 25 invånare (hur är det ens möjligt?), med på Unescos världsarvslista. Bussen parkerade långt bort, sen fick man ta en shuttlebuss ut på bron till ön. Den hade sin ändhållplats ett par hundra meter ifrån, så man kunde ta sina bilder på håll. Så fort vi mött vår franska guide Evelyn, med ett enormt typiskt franskt kroppsspråk, och kommit in genom stadsporten upphörde regnet. Fick en guidad tur uppför stan (mycket butiker och serveringar) innan vi fick fri tid för egen lunch. Bidde en kombination av elvakaffe och lunch: cappuccino (€4,65) och varm dubbelmacka med fyra ostar, gott. På visningen av klostret högst upp, med ett hiskeligt antal trappor, var vi bara åtta tappra själar av 26 med. Snart var vi bara sju, för Bengt-Åke hillade bort sej efter att ha kommit på efterkälken för att han filmade för länge. I mål var han dock före oss andra. Det hade börjat regna igen när vi kom ut ur klostret och vi fick uppleva en antydan till den regnflod nerför gatan, som väderappen varnat för. När vi kom var det högvatten och när vi åkte var det lågvatten. Skillnaden mellan ebb och flod kan i extremfall vara ända upp till 15 m och för några dagar sen var det så mycket vatten vid högvatten att det var omöjligt att ta sej in i stan (händer några gånger per år). På bron till shuttlebussen var det ösregn på tvären och vi blev riktigt blöta. Skönt att sätta sej i en varm buss för två och en halv timme till båten i Nantes.
 
I Nantes (325000 invånare) var det trafikkaos, en bro över Loire var avstängd, och vi åkte fyra kilometer på 1,5 timme. Incheckningen på båten gick snabbt. Vi hade inte uppgraderat oss, utan hade en hytt på däck ett, en trappa ner från receptionen. Hytten var liten, men helt OK med större fönster än jag förväntat mej. Låg långt från skovelhjulet. Har läst i recensioner att det låter från skovelhjulet, men det hade säkert varit OK med min hörsel. Hann packa upp och byta ut våra blöta kläder mot torra. Nästan, vi kom sist till introduktionen av besättningen och missade plats i soffa till förmån för puffar. Tre språk vid presentationen: franska, engelska (frengelska, hörde knappt att det var engelska) och spanska. Inga norrmän ombord, ovanligt. Skovelhjulen är till för att båten ska kunna gå på grunt vatten, som det brukar vara i Loire, men nu är vattenståndet så extremt högt  (och strömt) att båten inte kan gå under alla broar och dessutom är en sluss under reparation. Det blir en helt annan färdplan än beräknat. Middag med paté, fläskfilé och panna cotta. Det var gott och sällskapet var trevligt. Hemskt vad en del är resvana, vi ligger ofta i lä. Avslutade i baren med en GT resp Pepsi light och underhållning av två trubadurer på gitarr och flöjt. 
 
Blev glad när jag hittade en knapp vid sängen för att hissa upp TV:n helt i en lucka i taket (annars hade jag säkert slått huvet i den). Hade inte TV:n varit nere när vi kom, hade vi aldrig hittat den.
 
Tisdag 22 oktober 2024 Nantes-Nantes-Angers-Nantes🇫🇷
Tog sovmorgon och kom sent till frukost. Båten la ut och startade sin resa på Loire. Men, det var så dimmigt att man inte såg nånting, fullständigt kompakt töcken. Vi satt i baren/loungen och pratade med andra i sällskapet. Tyckte det var konstigt att min väderapp inte ändrat aktuell plats, stog fortfarande på Nantes. När vi la till hade dimman lättat och jag upptäckte karusellen på kajen i Nantes. Vi hade kryssat tre timmar från/till Nantes. Vi var jätteförvånade, hade inte ens märkt att båten vänt…
 
Åt lunch: skaldjurssallad, kalvkött och chokladbakverk med nougatglass, gott. Torkade skorna med hårtork; de hade blivit plaskvåta igår och hade inte hunnit torka ordentligt. Bara lätt fuktiga åkte dom på igen när vi skulle på utflykt till Angers. Bussen stod långt borta, för på kajen var den mekaniska elefanten ute, 12 m hög, 8 m bred och med en vikt på 48 ton kan den ta 45 passagerare och gå i en hastighet på 1-3 km/timme. Inte så vanligt att den är ute på vift. Jules Vernes föddes i stan och man har byggt maskiner som motsvarar uppfinningarna i hans böcker, därav elefanten. 
 
Angers har ca 157000 invånare och den mest kända sevärdheten är den medeltida borgen med 17 torn, först uppförd mellan 1230 och 1245. I borgen finns apokalypstapeten, ett 144 m långt och sex m brett broderi med bibliska motiv från Uppenbarelseboken, imponerande. Sen gick vi i smala gränder, förbi fina gamla hus, till katedralens ståtliga byggnad. Buss hem till Nantes igen. Tog drygt en timme till stan och sen nästan lika lång tid i trafikkaoset till båten. Var framme halv åtta, så middagen sköts fram till åtta. Fyrarätters middag: Purjolöksquiche, marulk med linser och fantastiskt god sås (tallriken blev helt renskrapad), osttallrik och ”ile flottante” (kokt maräng i vaniljsås). 
 
Inte en droppe regn föll på oss idag!
 
Onsdag 23 oktober 2024 Nantes-Villandry - Azay-le-Rideau - Nantes🇫🇷
Tidigt upp för att äta frukost klockan 06:30 och sen åka på utfärd med buss till två slott i Loiredalen. Det första i Villandry, med anor från 1100-talet, men nuvarande slott byggt 1532-1536 i renässansstil. Började med att vandra runt i den enorma trädgården med raka gångar. En stor del var grönsaksodlingar; låg nu enorma pumpor i landen. Var lite förvirrad där ett tag när den engelsktalande, franske guiden talade om ”majsträdgården”. Sen kom jag på att ”maze” på engelska betyder labyrint. Det hade varit enklare om han pratat franska: labyrinthe! Var inne i mitten av labyrinten och gick upp i tornet och fick lite andlig kraft. Fanns över tusen lindar i trädgården, dvs fler lindkvistar än jag. Mycket fint! Besökte ett oändligt antal rum i slottet. Vilka små sängar, man satt nästan och sov förr. Slottet är privatägt och köptes 1906 av ett läkarpar från Spanien resp USA. Nu är det deras ”great-grandson” som äger det och den relativt unga ägarfamiljen bor i en byggnad intill, en våning upp. Vi åt lunch i nedervåningen: Rökt lax, fylld kyckling och hallonkaka och mycket vin därtill. 
 
Slott nummer två, Azay-le-Rideau, låg inte så långt ifrån det första. Var ytterligare ett elegant renässansslott från 1500-talet. Först en tur i trädgården, mer ”vild” än den förra. Från baksidan såg det ut som om slottet ligger helt i vatten. Många rum att gå och stå i med den entusiastiske guiden. Som på alla ställen att besöka, måste man gå genom giftshoppen för att komma ut. Enligt ursprunglig reseplan, skulle vi besökt ett slott till. Det hade jag nog inte mäktat med. Då skulle vi varit en bit längre upp i floden; nu fick vi åka buss längre i stället 2,5-3 timmar i vardera riktning. Under tiden hade faktiskt båten rört sej; den hade vänt på sej, så folk skulle se utsikten åt båda hållen från hytten. Kanske mest för dom upstairs som har balkong…
 
Direkt upp till kvällens infoträff där morgondagens program presenteras. Fast vi bytte om kläder och var sist igen. Middag: Svamp-volauvent, mört lammkött, ost och crêpes Suzette (jisses så sött, smakade i alla fall). 
 
Dimma i tidiga morgontimmarna, sen strålande sol hela dagen. Vi är närmast i chock.
 
Torsdag 24 oktober 2024 Nantes-Clisson-Cassemichère Castle- Nantes🇫🇷
Började dagen med tidig utflykt i Nantes klockan 08:00. Nu skulle vi äntligen få se stan, som vi legat i i tre nätter och mest sett i rusningstrafik på kvällarna. Affärerna hade inte öppnat när vi kom, men vi besökte Le Passage Pommerye, en berömd shoppinggalleria från 1840-talet mellan två gator i olika nivåer. Den långa trappan var elegant utsmyckad med renässansskulpturer. Har varit med i många franska filmer som ”Paraplyerna i Cherbourg”. Var på slottet, ursprungligen från 1200-talet (numera museum) och gick på ringmuren runtomkring. Såg katedralen i gotisk stil byggd i många omgångar från 1434-1891. Den var under reparation efter en anlagd brand år 2020, så det var bara utsidan vi såg. Fanns många trevliga gator, torg och serveringar. En del hus var byggda på tidigare flodbotten och hade börjat luta åt olika håll. Blev glad åt en stor, detaljerad väggmålning där den sneda husväggen var en del av installationen (”The Wall fallen from the sky”). 
 
Lunch ombord: Burrata (mozzarella) med tomatsallad, långa med risotto och tomatsås och nåt bakverk med aprikos och hallonsås. Plus till fisken.
 
Ny utflykt till den gamla byn Clisson och dess gamla slott, ursprungligen från 1200-talet. En tapper skara av oss (samma som gick upp till klostret i Mont-Saint-Michel) gick med guiden ner till floden (inte Loire) och ut på bron över och uppför backen tillbaka igen. Sen åkte vi till slottet/vingården Cassemichère Castle där man tillverkar Muskadet-viner. Vi fick en genomgång av ägaren. Vinskördarna har varit dåliga de senaste åren. Vi smakade tre sorter, två räliga och ett gott (lite sötare…), blev inget köp. Hamnade i bilkö i Nantes igen, men det gick lite snabbare idag.
 
På kvällen var det galamiddag och de finaste kläderna man hade med sej var ”anbefallna”. Bengt-Åke tog på sej sin skrynkliga linnekavaj och jag var lagom proper också i vita långbyxor och blåblommig top. Mannen, som haft shorts på sej hela resan oavsett väder, hade långbyxor kvällen till ära. Bara skåningar vid bordet förutom jag (2xSkanör, 2xHelsingborg, 1xLandskrona) och Bengt-Åke pratade värre räligare mer skånska än vanligt. Meny: Löksoppa (serverad i liten kaffekopp), gåslever, vaktelbröst, ost och Baked Alaska (som förutom glace au four också heter ”omelette norvégienne” på franska, norsk omelett ?!). Gott vin till, först vitt sen rött. 
 
Vi avstod dansen och kröp i säng. Idag var det värmerekord för resan, 21 grader och strålande sol, härligt!
 
Fredag 25 oktober 2024 Nantes-Paimboeuf - Saint-Nazaire - Nantes🇫🇷
Inatt vid tvåtiden startade båten sin färd medströms till Paimboeuf och jag vaknade av oväsenet när skovelhjulen började snurra. Båten kunde inte gå ända till Saint-Nazaire vid Loires utflöde i Atlanten, eftersom en sluss var under reparation. Åkte buss den sista biten bland annat över Loire på Frankrikes längsta bro, 3356 m till varvet i Saint-Nazaire (Chantiers de l’Atlantique) som bygger stora kryssningsfartyg. De hade sex båtar på gång, bland annat MSC World America, som har 22 däck och ska ta 6762 passagerare. Nu jobbade 1800 personer på att få båten färdig till april 2025. Båtarna tar två år att bygga, varav ett år i torrdocka och ett år i bassäng. Fick gå ur bussen för att se Celebrity Xcel i torrdocka; den ska drivas med metanol. Vi var tvungna att ha hjälm på. Var ett hiskeligt oväsen och ändå hade arbetarna inte hörselskydd. Tyvärr var det fotoförbud (lite hemlighetsmakeri?). Besökte museet med utställning om transatlantiska resor, på 1800- och 1900-talet, med emigranter och lyxresenärer. Intressant, men Bengt-Åke hade hoppats på mer om WWII. 
 
Sen fick vi äntligen lite flodkryssning i dagsljus utan dimma när vi kryssade tillbaka till Nantes, tog fem timmar. Skvätte mycket från skovelhjulen. Lunch: Rökt lax-rulle, fläskkotlett och tart tatin (äppeltårta). Jag (men inte Bengt-Åke, han låg på sängen) var i styrhytten och hörde kaptenen berätta om båten och alla instrument där, intressant. Väl tillbaka i Nantes åkte många på extrautflykt på floden Erdre, ”den vackraste floden i Frankrike”. Vi skolkade och gick ut på stan istället. Drack cappuccino (€5,90) på Graslintorget bredvid operan. Kaffet såg flådigt ut, men var inte varmt, överprisat. Men atmosfären var det inget fel på. 
 
”Fransk” middag, personalen hade basker käckt på sne. Maten serverades på en ställning mitt på bordet: charkuterier med olika tillbehör, en hel liten (jobbig) tuppkyckling per person, Paris-Brest-bakelse, som ska likna ett hjul (Paris-Brest är ett cykellopp), chouxdeg med smörkräm och mandel, 640 kcal (googlade). Middan var slut vid tiotiden och vi struntade i dansen och gemensamheterna i baren och gick och packade istället (vilka tråkmånsar!)
 
Lördag 26 oktober 2024 Nantes🇫🇷- Amsterdam 🇳🇱-Knivsta 🇸🇪
Dags att lämna båten Loire Princesse och bege sej hemåt. 07:30 frukost, 08:30 väskorna ut i korridoren märkta med rosa band, 09:00 hytten skulle vara lämnad, 10:00 bussen hämtade och körde oss och bagaget till slottet i Nantes och fri tid. Gick omkring på shoppinggatorna i centrum och tittade oss omkring. Ville dricka kaffe, men många fik var fortfarande stängda. Starbucks var dock öppet och även om det bär emot att dricka amerikanskt kaffe i Frankrike har nöden ibland ingen lag. Turligt nog hade det blivit strömavbrott där. Hittade till slut ett café och satt ute i 11 grader. Cappuccino €4,20 och kaffet var riktigt varmt. Lunch ingick inte idag, men vi åt ändå tillsammans med många i sällskapet på creperiet Chez Cannelle. Jag tog sallad med bacon och ägg och Bengt-Åke en matig galette och en halv liter cider i karaff. Till hans förvåning skulle cidern drickas ur en keramikskål (som han fick hålla med båda händerna). Åkte bussen ut till den ganska centrala flygplatsen Nantes Atlantique och incheckning på KLM fvb Amsterdam. Planet var försenat, drygt en timme. Eftersom jag har (eget) specialtillstånd att äta bröd på flyg, satt jag nästan och väntade på den stora dubbelmackan med ost och starkt klet i, som man får på KLM. Fick Bengt-Åkes också. Gud så gott! Bussades in i terminalen. Schiphol är en stor flygplats när man har bråttom och är i stort behov av toalett. Kö överallt, men jag lyckades hitta en handikapptoa, så jag kunde smita förbi en ovetande skara. Fy så långt bort vår gate var och en del ”gåband” stod stilla. Men vi hann och vi var inte sist, tydligen fler plan som var sena in. Hoppas nu väskorna hann med också, men det är ju inte så farligt när man är på hemväg.
 
Landade före utsatt tid på Arlanda. Våra väskor kom nästan först på bandet. Taxichauffören stod och väntade på oss. Blev lite frostig stämning när han började fippla med kortterminalen och ville ta betalt ute på motorvägen; B-Å protesterade högljutt. Chauffören som dittills varit väldigt snacksalig, sa sen inte ett ord. Han steg inte ur bilen; vi fick ta ut väskorna ur bagageluckan själva… I säng före midnatt.
 
På minussidan: Regnet dag tre då vi blev dyngsura. Det höga vattenståndet i Loire, som gjorde att det inte blev så mycket till kryssning. Långa bussresor och köerna i Nantes. De långa dragningarna på franska och spanska ombord.
På plussidan: Det mesta annat som besöksmål och upplevelser, reseledare Ewa, lokalguider, medresenärerna (ovanligt trevlig grupp!), båten, mat&dryck (+1,6 kg)…

Söndag 1 december 2024 Knivsta 🇸🇪-München 🇩🇪-Miami 🇺🇸-Fort Lauderdale 🇺🇸
 
Taxin var före sin tid. Vi anlände till Arlanda 05:45, exakt när Swedavia tyckte vi skulle vara där, två timmar före avgång. Vi har en ny drickspolicy: en taxichaufför som fipplar med kortläsaren och vill ha betalt under färd, får ingen dricks. Så där sparade vi en femtilapp. Incheckning och säkerhetskontroll gick geschwint även om Bengt-Åke och bådas ryggor blev extra undersökta. Så mycket nytt det har blivit i Terminal 5; vem ska fika/äta på alla dessa ställen? Inte vi idag i alla fall. Vi åt en första frukost i SAS-loungen (fast vi åkte med Lufthansa och dom inte längre är i samma lag). Det är så trevligt när flygkaptenen med fyra streck på ärmen står utanför flight deck och hälsar oss välkomna ombord. Åt en andra frukost. Jag är imponerad över hur många kolhydrater det kan rymmas på en frukostbricka. Ny design på teskeden, så den hamnade, med lite hjälp, i min handväska.
 
Det var längesen vi var på flygplatsen i München. En gång missade vi vår anslutning här, men idag hann vi gott, trots många steg att gå, genom en automatisk passkontroll (lyckades på första försöket) och sen en manuell kontroll av pass, boardingkort och ESTA till USA innan vi kom in i ”väntrummet”. Minusgrader (och dimmigt) ute, så det blev avisning av planet, och nästan en timmes försening, innan denna A350-900 kunde lyfta för de 8561 km till Miami. 
 
Plats 3H och 3K. Champagne och nötter satt fint. Sen njöt jag av genomgående Chardonnay, som fördrink (med oliver, soltorkade tomater och parmesanost, dubbel ranson), till förrätten (cold-smoked Salmon Filet with Mole Spice, Basil-Apple Cream, marinated Kohlrabi and Pickled Radish) och huvudrätten (Cod Finkenwerder Style, White Wine and Bacon Sauce with roasted Pork Bacon). Till osten (Mölltal Cheese, medium-aged Gouda, Montagnolo) blev det portvin. På det en espresso (utan konjak till mej). Så gott allt var och Bengt-Åke var extra lycklig över sin gås med rödkål! Sen gjorde jag om stolen till en säng och sov ruset av mej. Vaknade till liv söder om Grönland, ändan sov lite längre. Flygkartan gjorde mej stundtals förvirrad, snurrade runt kring planet och visade rutten från alla väderstreck. Drygt en timme före landning blev det mat igen. Jag åt kikärtssallad med hummus och en tonkabönsmousse till dessert, riktigt gott. Tonkabönor är förbjudna i USA sedan 1954, innehåller kumarin, har jag googlat mej till. Hade kört in nästan hela förseningen från München, men sen blev planet stående en timme utan att komma in till gate. Det avgående planet därifrån var försenat och det var ont om platser. Kanske berodde det på att det var slutet på Thanksgiving-helgen? Den trevlige mannen i gränskontrollen hade ett enormt tålamod med mina obstinata fingrar, de som inte vill tillhöra flocken utan lever sitt eget liv. Till slut fick jag grönt för alla (tror han tryckte på en fuskknapp för ena lillfingret, nådde ju inte ner till plattan att trycka mot). Bengt-Åkes väska kom snällt på bandet och jag hann bli lite nervös innan min också dök upp. Vi hade bokat taxi hemifrån och hade textkontakt med chauffören efter landningen. När vi till slut hittat varandra, gick det undan de fem milen mellan flygplatsen i Miami till Fort Lauderdale (där vår kryssning utgår ifrån) och hotell Aqua. Vet inte om vi är rätt klientel för hotellet, väggen i vårt rum är prydd med en stor surfbräda (finns även en mindre strykbräda med samma utseende i garderoben). Klockan var kvart över åtta när vi kom hit och åldern tog ut sin rätt. Orkade inte ge oss ut, egentligen var ju klockan i kroppen kvart över två på natten.
 
Måndag 2 december 2024 Fort Lauderdale 🇺🇸
Fy sjutton för tidsomställningar, sex timmar. Det blev ett tidigt uppvaknande i morse, nästan svenskt tid. Det är tur man har förströelse på paddan och ett perfekt internet här. Hotellet ligger sådär 200 m från havet och vi hade sett ut ett Starbucks att äta frukost på vid strandpromenaden. God macka och cappuccino ($6:88) med utsikt på de höga vågorna på havet. Fanns inget bord i solen, så vi huttrade lite. Bengt-Åke fick heta Edison vid beställningen. Förmodligen svårt att höra Andersson på skånskamerikanska. Promenerade vidare in mot downtown, över en klaffbro, som precis öppnade sej när vi passerat. Fort Lauderdale kallas Venice of America och här finns verkligen gott om kanaler med tjusiga hus och gigantiska båtar parkerade framför (ibland större än husen). Vi blev lite trötta och i brist på bänkar att sitta på, (nej det var inte bara brist, de var obefintliga), fick det bli en servering. Cola zero till mej gick bra, men när Bengt-Åke beställde ”beer” blev det tvärstopp. Efter att ha upprepat ”beer” ett antal gånger, sa han (finurligt nog) ”cerveza” och då blev det en Heineken… Sen genade vi genom välmående villaområden till nästa klaffbro tillbaka. Intressanta hus, en del med Trumpskyltar (”Take America back”) och med hiskeliga juldekorationer. Såg många kamouflagefärgade (illgröna) halvstora ödlor i gräset. Sen var det dags för eftermiddagsfika på ett annat Starbucks; där lyckades Bengt-Åke heta Anderson. Hela rundan var drygt en mil och vi lyckades gå förbi de tre hotell vi bott på tidigare här, ett var inklusive kackerlackor. 
 
Efter att ha vilat oss i form på hotellet, var det dags att gå och äta räkor på Bubba Gump, vårt stamställe. Vi har varit där fem gånger mellan 2009 och 2014, så det är ett tag sen och preskriberat. Solen höll på att gå ner, och vi satte oss inomhus. Bengt-Åke beställde ”det vanliga” Shrimper’s heaven, med tre olika sorters räkor, pommes frites och såser. Jag nöjde mej med Sallad med grillade räkor och blue cheese dressing (denna välsignelse till mänskligheten, som jag brukar säja). Allt var gott, tallrikarna var helt barskrapade. Det var lite kyligt på hemvägen och vi stannade till på vårt första Starbacks och värmde oss med en cappuccino. Juldekorationerna lyste upp, annars var det väldigt mörkt här. 
 
Blev 22567 steg idag. Överskottet kan användas för övriga dar; på semester har jag numera målet 10000 steg per dag i genomsnitt. Somnade redan vid niotiden, med förhoppning om att sova till åtminstone klockan fem.
 
Tisdag 3 december 2024 Fort Lauderdale 🇺🇸-Atlanten
Mina önskningar att sova till klockan fem grusades förstås, trots att sängen, kudden och täcket var sköna och det var lagom varmt i rummet. Vi tog det lugnt och skippade frukost, checkade ut klockan elva. 
 
Tog en taxi till Port Everglades, pir 25 och kryssningsfartyget Silver Shadow från rederiet Silversea. Det är en liten båt, bara 386 passagerare (om full). Vi har åkt med den en gång tidigare, 2016 från Hongkong. Då var det bara 168 passagerare ombord och ändå 268 i besättningen (läser jag i min dagbok från den resan). Nu senast har båten legat i torrdocka en månad i Bahamas (där den är registrerad, i Nassau) och blivit uppsnofsad, så då ska den väl vara ren och sanerad i alla fall. Vi var för tidiga för att få gå ombord, och fick sitta och vänta. Klockan 12 fick vi checka in. Oj, vilken fart det blev på alla pensionärsbenen då, vi kom lite på efterkälken. Fyllde i en hälsodeklaration. Bengt-Åke måste, som vanligt, högt kommentera att han inte var gravid, det bara ser så ut. Jag stönade och kvinnan ”in charge” skrattade artigt.
 
Blev välkomnade med champagne och kaviar. Här ska vi nog trivas. Gick direkt ner till Restaurangen och åt lunch, hungriga som vi var. Mezzetallrik, kycklinggryta och vaniljglass. Inom en timme från ombordstigning satt B-Å med sin första konjak, till kaffet ute på däck. Vår hytt nr 427 på 27 kvm, var klar tidigt, men bagaget dröjde. Först kom B-Å:s väska och han hann packa upp och lägga beslag på de bästa förvaringställena. Det finns en klädkammare, så det är inte så farligt, och jag har extra galgar(!) med mej. B-Å blev kallad till receptionen. Hans pass hade inte fungerat i skanningsapparaten i land så han måste visa det igen. De försökte svepa det i alla apparater de hade, utan att lyckas. Detta är premiärtur för det nya passet... Butlern och hyttstewarden kom och presenterade sej, båda är från Indien. Vi har butler (har alla hytter eller sviter som det egentligen heter här), men ingen balkong, hade önskat att det var tvärtom. 
 
Port Everglades är den tredje största kryssningshamnen i världen (Miami är störst), men det låg bara ytterligare en båt i hamn, Coral Princess som gick före oss, lite större med 2000 passagerare. Middag i restaurangen vid ett bord för två: Sallad, grillad tonfisk med Chardonnay i glaset och Blue cheese medley (tre olika blåmögelostar) med portvin. Vi hann med två kaffe och en konjak i baren innan det var dags för show med de ”stationära” sångarna och dansarna ombord plus presentation av föreläsarna och lite annat löst folk. När jag tog hand om kuddchokladen kom jag på att vi glömt all den fina Lindtchokladen från flyget, i kylskåpet på hotellet. Ä, det gör inte så mycket. Ingen av oss äter choklad, men är den ”gratis” tar man ju gärna full ranson…
 
Onsdag 4 december 2024 Atlanten
Lång men orolig sömn, sa aktivitetsklockan på armen. Men nåt fel är det med den, meddelade också ”Mens dag 1”, en biologisk sensation… Frukosten i La Terrazza, bufférestaurangen: gravlax med tillbehör, bacon, champinjoner, ost, var mycket god. Sen gick jag några varv på däck ovanför poolen. Blåste förfärligt, medvind och skugga på ena sidan och motvind, sol och ”duggregn” på andra sidan. Vet inte vilket som var värst. I medvinden blåste mina halvlånga byxor och skjortan upp, så jag såg ut som en michelingubbe. Duggregnet var saltstänkta droppar från havet. Det var inte mycket att se till havs. Vi gick med Kuba på styrbords sida mest hela dan. Mötte ett annat kryssningsfartyg, Oceania Vista, vår favoritbåt, vi åkte med den förra sommaren. Var på föredrag: ”The Golden Ages of Piracy”, hölls av Eileen Goulding, en engelsk historiker. En bra föreläsare, höll mej vaken, men lite trist ämne. Sen blev det cappuccino, lunch, Irish coffee och vila, innan det var dags för trivia. Det var överraskande många som ville bilda lag med oss; det hade dom inget för. Svåra frågor, men vi kunde en del som, vem som sa: ”Hur ska man kunna regera ett land som har 258 ostsorter?” Fick gå innan vi hade hört alla svaren, skulle på kökstur som den holländske Food and Beverage Managern höll. Är lite imponerad över logistiken. Det är mycket mat och förbrukningsvaror som lastas på, hållbara grejer för 30 dagar, färskvaror för 14 dagar (i särskilt anpassade utrymmen). Berättade också hur dom tog hand om all överbliven mat och andra sopor. Inget blir fiskmat längre. Stora mängder och så finns det kryssningsfartyg med upp till 20 gånger fler passagerare! Foto på passagerarna fanns uppsatta i köket. Dom har nog snart lärt sej att jag tar bort all potatis, ris och pasta och vill ha mer grönsaker istället. Kommer nog upp på deras padda när jag beställer.
 
Kvällens klädkod var Formal optional dvs inget krav på formell klädsel. Det går bra med Elegant casual, som är den normala klädkoden. Vi slog på lite stort med kostym och slips respektive klänning. Bengt-Åke är så stolt över att hans vietnamesiska måttsydda kostym fortfarande passar, 20 år senare. Han knyter inte slips särskilt ofta, det tog ett antal gånger innan han fick godkänt av mej. Tog en drink (Negroni  till mej resp Whisky Sour) innan det var dags för Kaptenens cocktailparty. Den italienske kaptenen tog alla i hand och mumlade några ord. Han presenterade sin officerare från alla möjliga länder. Besättningen är från 33 olika länder, de flesta från Filippinerna. Tyvärr sas det inget om vilka länder passagerarna kommer ifrån. Att de flesta är amerikaner är det ingen tvekan om. Har inte träffat på några andra nordbor än. Middagen i restaurangen var en långdragen historia. Jag följde Povel Ramels ord: ”Sköna kvinnor tar av sig skorna i dunklet under ett bord” och satt barfota, var premiär för mina skor, inte så sköna. Kvällens plus får den perfekt stekta oxfilén. Två kaffe och en konjak i baren innan vi satte fram klockan en timme och kröp i säng. 
 
Torsdag 5 december 2024 Atlanten
Ytterligare en dag till havs, innan de nio dagarna med landstigningar startar i morgon med organiserade utflykter på varje ställe. Efter frukost gjorde vi ett besök på bryggan hos kapten Luigi, som tog i hand idag också. Ööö, vem är det som kör, tänkte jag när ingen satt vid ”ratten”. Ute på de stora havet går man på autopilot. Vi fick en genomgång av de många instrumenten, ganska imponerande. Gungade bra och det var rena balansövningen att stå där och lyssna en halvtimme. Åt en tidig lunch, maffig skaldjursbuffé. På förmiddan hade det varit helt omöjligt att gå runt på däck på grund av vinden. På eftermiddag var det bara nästan omöjligt, så jag kämpade på joggingbanan i min ensamhet. Ännu svårare/konstigare frågor på trivian, inte en enda geografifråga än. 
 
Ikväll hade vi (hemifrån för flera månader sen) beställt bord på grillrestaurangen ute på däck (vid poolen). Tog en drink (en vodka med Sprite zero=inga kolhydrater till mej) i vår favoritbar innan. Fortfarande nyhetens behag med ingående sprit dygnet runt, kommer att bli nedtrappning. Den fuktiga värmen slog emot oss när vi kom ut från AC:n. Det märks att vi går söderut. Detta är första resan man har skippat att gästerna kan laga egen mat på lavastenar. Det hade vi nu inte tänkt göra ändå; vi är ju på semester. Champagne, chardonnay, fyra perfekt grillade lammkotletter, två spett med grillade grönsaker, bearnaisesås och sen äppelkaka med glass och portvin. 
 
Kvällens show var John Joseph, en amerikansk rolighetsminister i väl mogen ålder. Det var bara ett par som vågat sätta sej längst fram. Men han gick runt i hela salongen och pratade med folk och jag satt med hjärtat i halsgropen. Dom som kom sent eller gick tidigt blev kommenterade. Bengt-Åke behövde gå på toa, det gick bra utan påhopp, men han vågade inte komma tillbaka. På slutet sjöng John en sång om allt som hänt på showen, med namn på alla han pratat med och var dom kom från. Finurligt och ett bra kom-ihåg. 
 
Fredag 6 december 2024 Atlanten-San Juan, Puerto Rico (USA)🇵🇷
En ytterst lat förmiddag utan en enda aktivitet förutom mat, fika och promenad på däck. Skolkade från trivian, alldeles för märkliga frågor för oss. Klockan ett skulle lotsen komma ombord för att leda båten in till San Juan, Puerto Rico. Vi var uppe på däck för att filma/fota inresan. Fick vänta länge, lotsen dök upp en timme försenad. La till mitt i stan. Låg två stora kryssningsfartyg där redan, ett från Princess cruises och ett från Virgin. Puerto Rico är ett självstyrande territorium, som hör till USA. Invånarna är amerikanska medborgare, men fick inte rösta i amerikanska presidentvalet. Puerto Rico har 3,2 miljoner invånare och San Juan 400 tusen. Var på utflykten ”Santurse: Museum and murals” med en entusiastisk ung tjej som guide, som sa att det finns allt på Puerto Rico utom snö och is. Vi har varit i San Juan två gånger tidigare (2017 och 2018) men då bara gått runt på egen hand. Besökte först Museum of Art med specialguide. Fanns modern konst, affischer, masker och installationer, mycket trevligt. Utanför fanns en skulpturpark. När jag som först i gruppen gick genom dörren till trädgården, kom jag rakt in i en bröllopsceremoni med hundratals ytterst eleganta gäster. Jag följde definitivt inte klädkoden och retirerade lika snabbt som prästen sa Corazon. Fick gå in i parken bakvägen och se på skulpturer och växter. Åkte sen till området Santurse för att se på gatukonst och fick uppleva lite uteliv på  barer trots att klockan bara var sex. Många fina väggmålningar, ja hela hus var som konstverk. Den största väggmålningen var hela gaveln på ett 15-våningshus, imponerande. Mycket trevlig utflykt, man får definitivt lära sej och se lite mer med en guide. Väl tillbaka vid båten, måste vi gå en liten bit för att fota: I ❤️ PR, ensamt och med mej framför. Samlar på såna bilder. Synd att det var så mörkt, annars hade vi nog gått omkring lite mer. 
 
Middan var ett rejält stolpskott för mej. Fattade ju inte, att beställer man Cape Cod Fisherman’s basket, är det underförstått att alla godsakerna som är uppräknade (bläckfisk, lax, sjötunga, tigerräkor, pilgrimsmusslor) är friterade med ett gigantisk lager av smet. Inte en synlig grönsak, men väl lökringar och pommes frites också. Jisses! Jag skalade allt (utom pommesen som B-Å åt upp) och åt innandömet. Tallriken såg mer full ut efter jag ätit än före, ett riktigt slagfält. Och mina tallrikar som brukar vara helt renskrapade. Fick trösta mej med en extra maffig efterrätt. Har googlat sen och inser att jag var okunnig, men nu vet jag den hårda vägen. Vid kvällsransonen, två kaffe och en konjak, gäspade vi ikapp. Tror det blev oavgjort.
 
Lördag 7 december 2024 San Juan, Puerto Rico (USA)🇵🇷-Atlanten
Tidigt upp för utflykt på morgonen, men jag hann gå några varv på däck. Plötsligt blev det skugga på hela varvet. Det var kryssningsfartyget Carnival Sunshine(!) som gled upp bredvid oss och skymde solen. Har över 3000 passagerare och gigantiska vattenrutschbanor överst. 
 
Vi var på utflykt: ”Best of historical and modern San Juan”. Guiden Ingrid(!) körde även bussen. Jag brukar inte gilla när det är samma person som ska köra, prata och peka, men hon gjorde det bra. Först en busstur i nya San Juan innan vi steg av vid Castillo San Cristobal, ett fort med byggstart 1634. Många mörka gångar att gå i och med fin utsikt över stan och havet. Var viktig i spanskamerikanska kriget, som slutade med freden i Paris 1898 då USA övertog Puerto Rico från Spanien. Vid tidigare besök har vi varit på det mer besökta Castillo San Felipe del Morro intill. Fick sen egen tid i Old San Juan och vi sa hej då till guiden och lämnade utflykten. Fina pastellfärgade hus, som nu ofta hade juldekorationer också. Även offentliga byggnader, torg och parker var fint dekorerade. Gick igenom den röda, enda kvarvarande stadsporten och utefter havet tillbaka till båten. Lördag och stor marknadsdag. Fyra stora kryssningsbåtar i hamn, om man nu kan räkna vårt till stort.
 
Lunch i grillen ute på däck, varmt men det fläktade lite i alla fall. Serverar mest hot dogs, hamburgare, sandwich o sånt men det fanns Mezzetallrik och Caesarsallad till mej och en New York cheesecake med lagom smält vaniljglass. Drack bara vatten till, ibland skärper jag mej och lämnar vinträsket. Var på föredrag med Eric Ball från Kalifornien om de tre stoppen efter morgondagen. Hans första föredrag såg vi inspelat på TV:n (krockade med besöket hos kaptenen på bryggan). Bra att veta lite om historia, geografi och sevärdheter på de öar vi ska besöka, kul att se fina bilder. Den kvinnliga historikern som pratar om pirater har vi skippat, skam till sägandes, inte likt oss.
 
På kvällen förvandlas självserveringen, där vi äter frukost och mestadels lunch, till en fin italiensk restaurang med propert klädda kypare. Hade beställt bord hemifrån. Kom genast in en stor bricka med antipasti på bordet dvs allehanda goda smårätter, sånt gillar jag. Räkor till förrätt, seabass (havsabborre) till huvudrätt, så gott. Sen var då frågan, skulle jag ta tiramisu eller pannacotta till dessert, men varför välja, beställde båda två. Pannacotta med kaffesås var godast. Behöver bara visa oss i baren efter middan, så får vi våra två kaffe (cappuccino resp dubbel espresso) och en konjak. Hur kan dom hålla reda på alla gäster? Häromdagen sa ”kryssningsvärdinnan” att hon kände igen Bengt-Åke från Silver Spirit i somras (och han kände igen henne).
 
Kvällens show var den amerikanske komikern igen. Han hälsade särskilt dom han ”antastat” i förra föreställningen välkomna tillbaka med namn och bostadsort. Bra minne, men annars handlade det mest om hur det är att bli gammal. En del saker var verkligen på pricken och publiken skrattade hejdlöst.
 
Söndag 8 december 2024 Montserrat (UK)🇲🇸
Montserrat är ett brittiskt utomeuropeiskt territorium i Samväldet, man pratar engelska, kör till vänster, har knappt 5000 invånare. Ön är 16 x 11 km stor, men mer än hälften av ön är avstängd och förbjudet område. Vulkanen där på Soufrière hills hade varit inaktiv i århundraden när det 1995-1997 blev häftiga vulkanutbrott som bland annat begravde huvudstaden Plymouth. Åtta tusen invånare fick fly ön, de flesta till Storbritannien, där många stannat kvar. En del har kommit tillbaka, som vår guide idag Vera. Hon ville tillbaka till solen. 
 
Båten ankrade en bit ut och vi tog en tender in och gick omkring lite innan det var dags för utflykten: ”The Buried City & The Observatory”. Möttes av reggaemusik, då känns det att man är i Västindien. Musikern Arrow kom härifrån, det var han som skrev (Feeling) Hot Hot Hot, en låt som till och med jag kommer ihåg. Första stopp var Runaway ghaut, där regnvatten från bergen rann ner till havet. Drack man av vattnet, skulle man säkert komma tillbaka till Montserrat (”If you drink from this burn, to Montserrat you will return”). Vi avstod. Andra stoppet uppe i bergen var Montserrat Vulcano Observatory,  där vulkanens rörelse monitoreras hela tiden. Fick se en video om vulkaner i allmänhet och den på ön i synnerhet vid utbrotten på 90-talet. Det pyste ut vulkanen nu också, men senaste stora utbrottet var 2010. Normalt får man inte åka in i det avstängda och förbjudna området. Vi hade polistillstånd och åkte in med eskort. En man berättade och visade bilder på hur det sett ut tidigare i huvudstaden Plymouth. Nu var det en spökstad med 0 invånare, täckt av 12 meter material från vulkanen, aska och lera. Här och var stack det upp några hus med en halv våning och ett tak på tidigare flervåningshus. 
 
Hade inte ätit lunch och kom hungriga tillbaka med tendern ombord några minuter tillgodo på halv fyra då grillen stängde. Åkte hissen direkt upp och fann att personalen packat ihop. Då blev det nästan myteri uppror bland oss sex som haft sällskap i hissen. Till och med jag höjde rösten, ”last seating” är 15.30 och det är klockan just nu. Lugnade ner oss och förklarade att utflykten var sen och eftersom detta är en lyxkryssare öppnade dom upp grillen igen och vi fick mat. Bengt-Åke fick varning för snö och is på sin klocka, svettiga som vi var.
 
Ny favoritdrink före middan, Faces of Frida, en hyllning till mexikanska konstnären Frida Kahlo och hennes självporträtt, med tequila och kokos. Väldigt mört kött till middag (filet Mignon till mej och entrecote till Bengt-Åke) med var sin stor såssnipa med minimalt med bearnaisesås. Fordrades extrabeställning. Efter middan skojade bartendern med oss och låtsades inte alls veta vad vi skulle ha, men det visste han.
 
Måndag 9 december 2024 Les Saintes, Guadeloupe (F) 🇬🇵 
Les Saintes tillhör det franska utomeuropeiska departementet Guadeloupe, invånarna är franska medborgare, pratar franska, är delvis med i EU och valutan är euro. Härligt att vara i EU. För första gången på resan, hade jag på mobilen utan flygplansläge. Guadeloupe var svenskt under 14 månader 1813-1814 som nån slags kompensation under Napoleonkriget. TV-serien Mord i paradiset spelas in här på Guadeloupe (heter Saint Marie i serien)
 
Bengt-Åke var klädd i ljusblå tröja och mörkblå shorts, precis som dom som jobbar vid poolen. Tur han brukar hålla sej därifrån, annars hade väl nån bett honom om att fixa en solstol.
 
Tendrade idag också. Var på utflykten: Terre-de-Haut, a Whirlwind of Colors. Terre-de-Haut är en av de två bebodda öarna av de sju i ögruppen Les Saintes. Åkte först minibuss upp till Fort Napoléon. Så många krig det utkämpats här i Karibien, men just detta fort, färdigt 1867, var aldrig med i nån batalj. Var nu ett museum och hade en fin trädgård med många kaktusar och ödlor (såg dock bara en leguan). Utsikten var bedövande vacker. Blev många bilder på vår båt inramad av olika blommor. Sen var det gemensam promenad i den lilla staden, men då avvek vi efter ett tag från gruppen och gick på egen hand. Låga pastellfärgade trähus, med affärer, barer och restauranger. Drack cappuccino (€4) resp öl med utsikt över havet och segelbåtarna.
 
Tog tendern hem och åt lunch i buffén. Blev mycket sallad, grönsaker, blue cheese dressing och grillad biff. Två efterrätter, eftersom jag inte kunde välja. Cappuccino i baren. Jag gick sen färdigt mina steg på däck, kom några regnstänk, men det var bara skönt.
 
Ikväll blev det fyra rätter vid middagen i Restaurangen, tidigare alltid tre. Krabb- och mangosallad, gravad lax med vaktelägg, fisk (Red bream) och New York cheesecake med vaniljglass. Plusset går till desserten. Trots att vi var väldigt gäspiga, var vi på kvällens show med pianisten och sångaren Kyle Esplin. Vilken häftig, helt självlärd musiker! Han måste ha varit bra, för vi höll oss vakna hela tiden.
 
Tisdag 10 december 2024 Castries, Saint Lucia 🇱🇨
Saint Lucia är ett självständigt land sedan 1979. Är med i Samväldet och Charles III är kung. Officiella språket är engelska. 14 gånger fick St. Lucia byta överhöghet mellan Frankrike och England, innan det till slut blev engelskt. Landet har 180000 invånare och huvudstaden Castries har 9000. Det är femte gången vi är här, senast 2020 när vi kom hem med andan i halsen innan allt stängdes ner.
 
När vi kom hit i morse låg här redan två kryssningsfartyg och ytterligare ett kom strax efter oss. Ett av dom är Insignia, den båt vi varit längst tid i ett svep på, 35 dagar (Peking - Sydney 2018), som alltid, kul att se en gammal bekant.
 
Var på sex timmars utflykt: ”Highlights of St. Lucia”. Åkte i småbussar (20 passagerare), stora bussar går det inte att köra på vägarna här. Smalt, backigt, kurvigt (varning för ”Hair pin bend” hela tiden) och dåliga vägar med hål och tvättbrädestuk. Det är vänstertrafik, men ibland körde chauffören på höger sida om det var mindre håligheter där. Fick ihop över 2000 steg sittandes ”still” i bussen, ett mått på vägarnas beskaffenhet. Nog med klagan. Väldigt grön ö, regnskogen var tät, upptar ca 70 % av öns yta. 
 
Gjorde ett första stopp i en fiskeby och fotade lagom förfallna, pastellfärgade hus. Stor marknad i byn. Andra stoppet var ett ställe med utsikt mot de två höjderna Gros Piton och Petit Piton. De är vulkaniska pluggar dvs magna som stelnat och sen har de omgivande mjuka bergarterna vittrat bort, blir branta berg. Bergen är med på UNESCOs världsarvslista. Dom är populära att klättra på. Tredje stoppet var en botanisk trädgård med ett vattenfall, fina blommor och träd. Åt lunch där, med lite mer lokala rätter jämfört med vad vi är vana vid från båten. Jag prövade på det mesta från buffébordet, medan B-Å var mer restriktiv. 
 
Kom tillbaka trötta efter den skumpiga bussfärden. Tog med oss var sin ostbricka från baren och öppnade vinet vi hade i kylskåpet och njöt. Gick sen och drack dagens första cappuccino. De tre andra båtarna skulle alla gå klockan sex och vi var uppe på däck i regn och mörker för att se hur det skulle gå till. 
 
Tänkte variera mej och skippade drinken Faces of Frida idag och beställde en Yellow house, en hyllning till Van Gogh, som målade solrosor i sitt gula hus i Arles i Frankrike. Fy fan vilket nerköp, hann jag tänka när jag tog en sipp på drinken och kyparen kom och slet glaset ur näven på mej. Jag hade fått fel drink, grannens vid bordet intill. Fick en ny drink, som var något bättre. Middan i restaurangen bestod av Gravad lax med goda tillbehör, Wienerschnitzel och päroncrumble med vaniljglass. Allt var gott!
 
Onsdag 11 december 2024 Basse-Terre, Guadeloupe (F) 🇬🇵 
Idag kom vi tillbaka till Guadeloupe, nu till Basse-Terre, som är huvudstaden med 12000 invånare. Den ligger nedanför vulkanen La Grande Soufrière, 1467 m hög. 1976 evakuerades ett stort område runt vulkanen inför ett väntar vulkanutbrott, som blev mycket mindre än vad man trott. Mycket folk och verksamhet flyttade då till Pointe-à-Pitre, som blev ekonomiskt centrum och den största stan i Guadeloupe. (Vi var där 2014).
 
Var på utflykten ”Botanical Garden & Beer tasting” (konstig kombo) med en mycket trevlig guide. Han var fransman, kom hit på semester och förälskade sej i ön och i en tjej härifrån. Så han blev kvar. Han var lärare och hade undervisning med oss i det lokala kreolspråket, en förenklad franska med mindre grammatik och annat uttal. Franska må vara det officiella språket, men de flesta i befolkningen pratar kreol, så han hade varit tvungen att lära sej kreol för att kunna prata med blivande fruns familj. Vi fick lyssna på musik i bussen, zoukmusik härifrån. 
 
När vi åkt buss en timme, på fin väg (”riksettan” som går mellan Basse-Terre och Pointe-à-Pitre), kom vi till Botaniska trädgården i ösregn. De hopfällbara IKEA-paraplyerna kom väl till pass. När sällskapet skulade vid entrén, hörde vi plötsligt svenska, eller åtminstone skånska. Ett par från Landskrona dessutom, efter åtta dagar på båten! Regnet upphörde snart och vi åkte först ett litet tåg runt i parken, innan vi gick på egen hand. Väldigt frodigt! När vi skulle åka därifrån skulle jag fota det stora hjärtat vid entrén. Tog ett steg ut på det jag trodde vara gräsmatta, men som visade sej vara en leråker i förklädnad. Stod med den sandalförsedda foten med lera upp till fotknölen (koloss på lerfötter)…men jag fick mitt fina foto. 
 
Nästa stopp var ölbryggeriet. Man tillverkade ”vanlig” öl, men satte alltid till nån lokal frukt eller krydda. Vi smakade på öl med ingefära och med kokos. Märkliga smaker, inga höjdare. Smakade väldigt stark rom också. Behållningen av besöket var tilltugget, friterat bröd med ost och skinka i, typiskt härifrån. Och alla häftiga väggmålningar både utomhus och inomhus. Precis som igår på St. Lucia såg vi stora områden med bananodlingar längs vägen. 
 
Efter en snabb lunch ombord gick vi ut på stan i värmen. Hade tänkt dricka em-cappuccino där, men såg inget kafé nånstans. Det närmaste var en glassbar och McDonald’s. Blev lätt antastade av diverse män och vi var ganska snabbt tillbaka i luftkonditioneringen på båten och kaffet i baren.
 
Ikväll var vi bjudna på cocktailparty med kaptenen och Venetian Society (för dom som åkt tidigare med rederiet, som från början var italienskt, därav namnet), men det skippade vi. Vi orkade inte klä upp oss. Efter gårdagens drinkfiasko, var jag ikväll tillbaka till drinken Faces of Frida. Middagen intogs i grillrestaurangen ute på däck. Lammkotletterna var borttagna från menyn, men dagens fisk var torsk, så då tog jag det. Bengt-Åke åt kalvmedaljonger. Allt var gott!
 
Torsdag 12 december 2024 Gustavia, St.Barth (F) 🇧🇱
Ön heter St. Barts på engelska och St. Barth på franska, eller egentligen Saint-Barthélemy. Är ett franskt utomeuropeiskt område, inte med i EU (ingen mobil på idag), men valutan är Euro. Ön var svensk i nästan 100 år, 1784-1878. St Barts har tre (svenska) kronor och tre (franska) liljor i sitt vapen. 11000 invånare.
 
Skulle på utflykten ”Views of St. Barts” klockan halv två, men tog tendern in vid tiotiden. Tendern skulle ta en halvtimme sas det, men efter en kvart var vi inne, men sen skulle vi lägga till också. Det blåste ganska bra och tendern drev iväg och jag var övertygad om att vi skulle ramma alla småbåtarna som låg där. Men föraren lyckade backa ut på nåt sätt och sen till slut få den bångstyriga tendern dit den skulle. Så det tog nog en halvtimme i alla fall.
 
Vi har varit här tre gånger tidigare, men har bara hållit oss i kvarteren runt hamnen och den fina bukten. Det började vi med nu också, strosade från Artillerigatan till Vanadisplatsen. Ja, en del av gatorna har svenska namn förutom de franska. Var uppe vid det svenska fängelset, klockstapeln och kyrkan. All info om byggnaderna stod på franska, engelska och svenska. Svenska flaggor vajade lite här och där. St. Barts lever på lyxturism, och ön är ett tillhåll för många i Hollywoodeliten. Det ser man på affärsutbudet, restaurangerna och inte minst på de gigantiska lyxjakterna som ligger vid kajen och ute på redden.
 
Åt lunch på Le Select, äldsta baren på ön, fin årgång, grundat 1949 och firade 75-årsjubileum i november. ”Avoiding progress since 1949” stod det på en skylt och ”Utlämningsställe för Systembolaget. Telefonbestallningar kan göras” på en annan. Där var svenska flaggor och bild på svenske kungen och drottningen. Jag utmanade ödet och åt Caesarsallad med bacon och kyckling i, B-Å cheeseburgare.
 
Vi var sex personer på utflykten i en stor hög taxibil. Tur jag tog shorts och inte linneklänningen som jag tänkt (för att smälta in i gatubilden lite mer). Det var stora kliv in och ur bilen, vi satt längst bak och hade det jobbigast. Den svårbemästrade flygplatsen hade jag bara läst om tidigare, nu har jag sett den 650 m långa (korta!) landningsbana, dessutom berg intill som stör och badstrand. Flygplatsen hette tidigare Gustav III. Var på utsiktsplatser på den bergiga ön och fina stränder. Vilka sjangdobla hus och hotell det låg på sluttningarna. Undrar fortfarande var Harrison Ford håller till.
 
Prövade en ny drink före middan, Provocateur med rom, kaffelikör, Bristol cream och espresso, en hyllning till Banksy, som tros vara född i Bristol. Ganska god. När vi satt där i baren gick en stor man förbi med exakt samma mönster på skjortan, som jag hade på min blus. Blå stora blommor på vit botten, inköpt i Ullared. Jag var nästan på väg ner i hytten för att byta, men B-Å tyckte jag var lite knäpp, ”ä, honom ser du inte mer ikväll”. Där hade han fel. Vi blev placerade bordet bredvid honom i restaurangen! Vi låtsades som inget. Jag åt: Mezzeplatta, lammkotletter och ananaskaka med passionsfruktsglass. Väldigt gott! Efter kaffe och konjak i baren, var vi uppe på däck på Chocolate extravaganza, chokladbuffé med musik och dans i mörkret. 
 
Fredag 13 december 2024 Jost Van Dyke, Brittiska Jungfruöarna (GB)🇻🇬
Jost van Dyke är en flugskit på kartan, en ö på 8 kvadratkm. Har 200 invånare. Brittiska Jungfruöarna hör till Storbritanniens utomeuropeiskt område. Har 30000 invånare som inte är brittiska medborgare, men blir det om de bosätter sej i GB. Största ön är Tortola med huvudstaden Road Town (där har vi varit några gånger).
 
Hade bokat en lite ”utflykt”, en transfer till en flådig strand intill, men den lämnade vi tillbaka. Vad ska vi göra på en badstrand, inte bada i alla fall… Åkte tendern in till land, var bara sex personer ombord. Promenerade utefter stranden, nästan helt kantad av märkliga barer och en kyrka utan tak. Gillar barstolarna som bakifrån ser ut som kvinnorumpor och ben (det blir så skojiga foton), men fick inte med mej B-Å in på baren, trots att ”Brown eyed girl” lät ur högtalarna.
 
Tender tillbaka och lunch i buffén: Wokad biff med grönsaker, lammkotletter och sallad med parmesan och blåmögelost. Gott. När jag gått mina steg, la jag mej i en solstol och täckte fötterna, dom behövde inte mer sol. Där var det skönt, och jag slumrade nog till lite.
 
Eftermiddagskaffe, drink (Negroni) före middan i Restaurangen: Krabbsallad, Sjötunga och pilgrimsmusslor och vaniljglass med portvin. Kaffe i baren. Sen skulle vi gått på kvällens show, med pianisten igen, men jag var så trött att jag bad att få slippa (man blir trött av att inget göra). Då blev Bengt-Åke jätteglad, då kunde han fortsätta på sin spännande bok av Tom Clancy istället.
 
Vi klarade av fredagen den 13 utan missöden.
 
Lördag 14 december 2024, Charlotte Amalie, Amerikanska Jungfruöarna (US)🇻🇮
US Virgin Islands är ett amerikanskt territorium, det enda amerikanska området med vänstertrafik. Det har 90000 invånare. Huvudstaden Charlotte Amalie på ön St. Thomas har 18000. 1754-1917 var området danskt. Charlotte Amalie var en dansk drottning.
 
Det var tidigt uppgång. Hängde på låset och var först i kön när frukosten öppnade klockan sju. Utflykten:”Panoramic St. Thomas & Skyride to Paradise point” startade klockan åtta. Vi var 17 personer i en öppen ”buss” (fanns tak) på skumpiga vägar, backigt och kurvigt och klockan räknade steg under färd. Stannade på tre utsiktsplatser högt upp i bergen. Bedövande vackert med havet, öarna och växtligheten. På ”World Famous Mountain Top” fanns en gigantisk affär med souvenirer (så mycket blingbling och T-shirts!) och en bar (”Home of the world famous banana daiquiri”). Fattar inte hur båten åkt i natt, gårdagens ö ligger ju strax intill, färjan tar bara 1 timme och 27 min. Åkte sen linbana upp till Paradise point, trevligt och inte alls hemskt. Serveringen däruppe var jättestor, men nån cappuccino fanns inte, inte ens vanligt kaffe. Efter att ha sett oss omkring och fotat vår båt där nere, tog vi linbanan ner igen. Vi gick in till stan 45 minuter, ville till Dronningens gade (Main Street) och besöka vårt fik där. Det hade hänt mycket på 15 år, men vi hittade ett annat fik och fick vår cappuccino ($5,25). Tillbaka till båten tog det precis en timme. Det var mitt på dan och vi kom fram helt genomsvettiga färdiga för dusch och klädombyte. 
 
Kung Pao Chicken till lunch, så gott! Och två efterrätter, kokoskaka och brylépudding, eftersom jag inte kunde bestämma mej. Värmde upp mej igen i en solstol. Kollade på avfärden. Det var tre kryssningsbåtar i hamnen, längst in Norwegian Viva (3219 passagerare), sen Silver Moon (576) från samma rederi som vår lilla Silver Shadow. Vi avgick först och det var ett evigt kompistutande mellan de två Silverseabåtarna.
 
Efter en drink i baren (Faces of Frida resp Singapore sling) åt vi middag i Restaurangen (den heter faktiskt ”The Restaurant”). Till förrätt tog jag Mille-feuille med sparris och cream cheese mellan lagren av smördeg. Jisses, vilken stor bit. Ibland är förrätterna så små att man nästan behöver förstoringsglas, men inte denna. Blev mätt, hade inte behövt nåt mer. Men hade ju beställt Lobster Thermidor också. Hummerbitar blandat med svamp i vinsås och ostgratinerat i hummerskal, så gott (och mycket). Då borde man ju tycka att jag skulle hoppa desserten…men inte då.
 
Kvällen show var Duo Siqueira Lima, två gitarrvirtuoser. Hon från Uruguay och han från Brasilien, ett ungt gift par. Spelade fyrhändigt på en och samma gitarr, häftigt. På sidobilder visades närbilder på dem, men också några bilder från deras framträdanden i världen. Fyra platser: Amsterdam, New York, Uppsala University Hall, Sweden och ”with Gävle Symfoniorkester, Sweden”, lite förvånande samling.
 
Söndag 15 december 2024, Atlanten på väg till Fort Lauderdale 🇺🇸
Nu är det slut på landstigningar, ja inte riktigt, men nästa är vid avmönstringen i Fort Lauderdale på tisdag. 
 
Var lat och tog solkräm bara på utskjutande delar dvs näsa, öron och fötter. Mest utskjutande är förstås magen, men den är inom lås och bom för solen. Skulle bara ha grekisk yoghurt med nötter och frukt till frukost, men man är ju inte sämre än man kan ändra sej. Blev lite lax med tillbehör, champinjoner och bacon också. Märks att vi är på slutet av en kryssning; jordgubbar, hallon och blåbär försvann häromdagen. Än värre, chipsen till Bengt-Åkes drink var slut i förrgår kväll, men igår hade dom lyckats skrapa ihop lite till honom.
 
Gick lite på däck innan det var dags för Q&A med de högsta befälen ombord. Vi var en tapper skara i publiken. Turligt nog, var dom andra väldigt frågvisa. Sen var det cappuccino i baren innan jag gick färdigt mina steg. För varje gång man varit ute är det klädombyte. Kaptenen åt lunch samtidigt som oss. Nu vet jag varför han är så rund om magen. Han tog tre efterrätter och har varit på sjön i 42 år. Jag tog bara två. Smorde in mej på riktigt, för säkerhets skull, innan jag satte min fot på däck igen. 
 
Var på föredrag om Ocean liners, båtarna som gick över Atlanten med emigranter bland annat. Användes som trupptransportmedel under WWI och WWII. Queen Elizabeth II var med under Falklandskriget på 1980-talet. Henne åkte vi med från Southampton till New York under vår tidiga kryssningskarriär. Är numera hotell i Dubai. 
 
Tidig show på teatern, Singers and Dancers framförde Motownmusik. Efter det var det besättningens Farewell, med ”alla” uppe på scen. Hann knappt med vår predinner drink, innan vi hade bokad tid i den italienska restaurangen: Antipasti, Capresesallad, tonfisk (så stor bit att jag faktiskt lämnade lite, inte likt mej) och kaffepannacotta med vaniljglass. Två kaffe och en konjak i baren. Nu har jag kommit på vem den alltid jobbande bartendern Jeffrey där är lik, Tony i Lady och Lufsen, trots att han är asiat. Han är min absoluta favorit ombord.
 
Tidigt i säng och ännu tidigare blev det på grund av tidsomställningen. Vi fick en timme, helt onödigt eftersom vi snart blir av med sex timmar.
 
Måndag 16 december 2024, Atlanten på väg till Fort Lauderdale 🇺🇸
Finns egentligen inget att rapportera, den slöaste dagen på hela resan. Frukost, elvakaffe, lunch, em-kaffe, tidig show, ingen drink (!), middag, kaffe (och konjak) och packning. Men 13 tusen steg tog jag i alla fall.
 
Showen var den trevlige kryssningsvärden PG från Sydafrika, som sjöng opera. Dom med det jobbet har ofta ett förflutet inom nöjesindustrin. När han sist sjöng Con te partirò/Time to say goodbye, var knappt ett öga torrt.
 
Gick fort att packa. Det mesta var använt och inte så mycket behövdes läggas ner fint. En flaska champagne (gåva) och en flaska Rieslingvin (beställd från butlern till vårt kylskåp, men inte påbörjad) las bland smutstvätten. Slipsarna glömdes först bort, så dom får åka i handbagaget hem.
 
Tisdag 17 december 2024, Fort Lauderdale - Miami🇺🇸- flyg mot München 🇩🇪
Tidig uppgång, klockan åtta skulle hytten var utrymd och klockan kvart över åtta beräknades vi med gul färg på väsklappen gå av. Vi hade beställt busstransfer till flygplatsen i Miami, enkelt och praktiskt. Vid frukosten var jag så åpen/hagalen att jag faktiskt måste lämna lite lax mm, illa.
 
Efter 2914 sjömil (540 landmil) skannade vi ut med vårt keycard en sista gång. Silver Shadow ska gå vidare ikväll genom Panamakanalen till Los Angeles under jul och nyår. Vi hämtade våra väskor och blev visade till bussen. Ingen myndighet var intresserad av vare sej oss eller vårt bagage. Vi fick inte ens en stämpel i passet när vi kom till USA för drygt två veckor sen. Transfern tog en timme. Kom till flygplatsen strax före klockan tio. Lufthansa skulle inte öppna incheckningen förrän halv två. Vid tolv drack vi var sin cappuccino ($4,99 inkl skatt $5,39) och åt en liten varm baguette med skinka, cheddarost och tomat, så gott. Lufthansa hade hyrt in sej i Turkish Airlines lounge så där kunde jag mumsa på hummus och andra röror, sallader, oliver. Gott! Bengt-Åke som inte är så förtjust i dylikt, höll tillgodo med jordnötter och öl. Sen blev det förstås en cappuccino också. Tiden gick ganska fort. Vid gaten behövde vi inte visa vare sej pass eller boardingkort; det var bara ansiktsigenkänning som gällde. Har vi inte varit med om tidigare. Plats 3H och 3K, precis som på förra flygningen, men rutten är inte riktigt densamma. Då gick vi närmare Grönland och vid USA:s östkust ner. Nu svängde vi av ut över havet direkt. Ser att sträckan är 300 km kortare nu (8263 km).
 
Jag förstår inte hur dom lyckas servera så god mat på flyget, nästan i klass med den på båten. Tilltugg: nötter, vattenmelon och fetaost (dubbel ranson). Förrätt: räkor och pilgrimsmussla i Soubisesås. Huvudrätt: kycklingbröst med  bacon i madeirasås. Dessert: Ostar (Tomino, Morbier och Cheddar). Genomgående dryck: Chardonnay. Bengt-Åkes konjak var så väl tilltagen att han bleknade och bara drack upp hälften. Sen lyckades jag sova två timmar.
 
Onsdag 18 december 2024, München 🇩🇪-Knivsta🇸🇪🇸🇪🇸🇪
När det var en och en halv timme kvar till München serverades frukost: äggröra med stark rödpaprikasås. Förvånade mej själv med att äta upp allt. Landade en kvart sent, och trots att det var många steg att gå, och tågåkning också, hann vi med en cappuccino i LH-loungen. Nu ska jag ta mej ur cappuccinoberoendet och dricka vanligt ”svenskt” kaffe med lite mjölk i, i kaffehörnan hemma (och på IKEA). 
 
Landade före utsatt tid på Arlanda. Öppnade min resväska och tog ut våra jackor. Förbeställd taxi hem, skönt.