Torsdag 27 mars 2025 Knivsta 🇸🇪-München 🇩🇪-mot Seoul, Sydkorea🇰🇷
 
Taxi var beställd till klockan nio, men den kom kvart i. Chauffören fick dricks trots kortterminalsfipplande under färd, men det var åtminstone inte på motorvägen. Kändes nästan lite ovant på Arlanda, det är ju över 3 månader sen, som vi var på resande fot. Våra väskor vägde 13,6 kg (min) resp 11,1 kg. Fick inte platser bredvid varann vid incheckningen, var en gruppbiljett. F-piren var tämligen öde, men det fanns ett ställe där vi kunde få cappuccino (55 kr). Mina steg var klara före flygningen. Ombord på planet, lyckades vi byta bort min plats, så vi fick sitta bredvid varandra till München. Där gick det väldigt lätt att gå igenom passkontroll och ta sej till nästa gate (14 minuter bort). Hälsade på Andrea, vår reseledare från Rolfs Flyg&Buss. Folk i sällskapet (39 st) hade flugit från Arlanda, Landvetter, Gardemoen och Kastrup och strålade nu samman i München. Vi (Bengt-Åke naturligtvis) försökte vid gaten få plats bredvid varandra, men med fullt bokat plan var det omöjligt. Men när jag sen skulle passera spärren i grupp fem (B-Å hade grupp sex) lyste det rött ”kontakta personal” och då hade den vänliga kvinnan vid disken ändå lyckats para ihop oss. Inte världens bästa platser men ändå; Bengt-Åkes sällskap överglänsde att toaletterna låg för nära. Väggen bakom var ju faktiskt en fördel; ingen kunde sparka en i ryggen. Före middan var det en drink: tog mousserande vin och blandade det med cola zero, is och citron, helt perfekt. Red thai vegetable curry var gott. Fick en stor, nästan inbrottssäker, påse kimchi också, fermenterad koreansk kål, starkt så in i helvete. Sova på flygplan är inte lätt, särskilt inte i ekonomiklass.
 
Fredag 28 mars 2025 Seoul 
Blev glad när kabinen tändes upp och frukost serverades. Aktivitetsklockan gav betyget 16 för sömnen: kort och inte återställande sömn. Jag skulle vilja påstå att den var obefintlig.
 
Härligt att sätta sin fot i ett nytt land. Sydkorea är nr 105 på listan, blir inte så många nya nu för tiden. Nr 104 var Jordanien för två år sen. Fyra tjejer från den resan är med här också (det var dom som hittade oss). Som sig bör i detta land, fick vi en Kia-buss, som vi ska ha hela rundresan med samma chaufför. Den engelsktalande guiden, Daniel, var trevlig och lagom skojfrisk. Det var soligt, men med en kylig vind. Först åt vi gemensam lunch, en gigantisk buffé, med allt. Jag höll mej nästan helt till grönsakerna, bortsett från mexikanskt fläskkött med tacokryddning, så gott! Diskplockaren var en robot, som man kunde be (knapp på bordet) att komma och ”hämta” disk, bra när det är buffé och man tar nya tallrikar hela tiden.
 
Lite omkastning i programmet gjorde att vi idag besökte N Seoul Tower. Först åkte vi linbana upp på berget och sen hiss upp i själva tornet med fin utsikt över Seoul, som har 10 miljoner invånare i själva stan, 25 miljoner med omgivning. Hela landet har 52 miljoner på en yta som Norrland, som Andrea sa. Kör på höger sida.
 
Var bra trötta när vi kom till hotell Kukdo(!). Vi delade in oss i fyra grupper för att lättare hålla ordning på oss, 10 st (tre herrar och sju damer) i vår grupp Drakarna.
Fint, stort hotellrum på tolfte våning. Vi ska bo här två nätter nu och tre på slutet. Bred, låg ”fönsterbräda” som passade perfekt att låta resväskorna ligga uppslagna på. Hade först bestämt oss för att direkt stupa i säng, men sen insåg vi att det var ju bra trist när man är i en världsmetropol för första gången (och jag saknade 4000 steg). Ratade Starbucks, vårt normala stamställe för fika med dopp och hamnade på ett Ediya coffee, som åtminstone är en sydkoreansk kedja. Vi tittade frågande på automaten att beställa på, tills kaffetjejen bakom disken förbarmade sej och lät oss beställa på gammalt hederligt sätt. Två stora cappuccino (4250 won = 33 kr styck med den dåliga kurs vi hade på Forex) och en stor varm dubbelmacka med ost, bacon, ägg mm att dela på. Strosade lite på ”bakgator” i närheten av hotellet och såg ut en restaurang för morgondagens middag.
 
Toastolen på rummet är en asiatisk ingenjörskonst med en hel panel knappar för olika inställningar. Vågade mej bara på värmen i sitsen, det är skönt…
 
Lördag 29 mars 2025 Seoul 
Full sightseeingtur idag med följande stopp:
 
Gyeongbokgung-palatset med denna beskrivning i programmet: ”Ett ikoniskt landmärke där vi kan fördjupa oss i Koreas kungliga historia”. Var ett mycket stort område, som ursprungligen uppfördes 1395. Har bränts ner och rivits under årens lopp, men återuppbyggts igen. Japanerna har inte varit snälla erövrare här. Såg ett ceremoniellt vaktombyte, som infördes när dom behövde nåt att visa turisterna i samband med VM i fotboll 2002 (den turneringen där min favorit Anders Svensson, Elfsborg gjorde ett snyggt frisparksmål). Många hade vacker traditionell klädsel, såg kallt ut. Vi huttrade, och jag längtade efter långkalsonger, tjock vinterjacka men framför allt vantar. Var glad åt mössa, halsduk och fleecetröja. Några i gruppen köpte täckbyxor. Det var en isande vind, och det kom en horisontell snöstorm också (om än kortvarig). Det var trängsel vid de blommande körsbärsträden; blomningen har inte riktigt kommit igång.
 
Bukchon Hanok Village ”ett charmigt område känt för sina välbevarade traditionella koreanska hus”. Folk bodde i några av husen och på grund av överturism var det förbjudet att gå där på vissa tider på dygnet och att prata högljutt. Fanns levande vakter som hyssjade åt oss.
 
Buddhistiska templet Jogyesa med kulörta lyktor med önskningar och allehanda annat färgglatt upphängt som ”tak” över området. Först uppfört 1395. Jag var inne i templet utan skor, tittade på de stora buddhafigurerna och försökte att inte störa de många bedjande. Tog kort, fast man nog inte fick det.
 
Isadong Street ”ett kulturellt nav fyllt med traditionella tehus, konstgallerier och antikaffärer” och krimskramsbutiker och karikatyrtecknare (väldigt lika porträtt, så då heter det kanske inte karikatyrer). Där åt vi också lunch. Vi fick koka grönsaker och kött själva. Härligt att stelfrusna få sitta vid ”lägerelden”. Bad om gaffel, omöjligt för mej att äta med pinnar. Till och med Bengt-Åke åt med gaffel, annars brukar han vara en fena på pinnar, men inte dessa stålpinnar med motsträviga (kalla) fingrar.
 
Vattendraget Cheonggyecheon, som var 6 km långt, mitt i Seoul , grävdes ut på 1600-talet när stan växte, restaurerades i början av 2000.
 
Hamnade i demonstrationer för och emot presidenten. Det är en konservativ president, som utsett en regering, men det är oppositionen (mittenvänstern) som har makten i parlamentet. Presidenten kunde därför inte få igenom sina förslag. Han ville ha mer makt och utlyste undantagstillstånd. Han fängslades och ersattes av en minister. Båda falangerna demonstrerade en bit ifrån varandra. Trots UD:s råd att undvika folkmassor blev det inte så. Bengt-Åke var i sitt esse och filmade och gav Andrea, reseledaren, stora bekymmer. Inte lätt att hålla reda på 39 personer som inte gick lika fort som Daniel, lokalguiden, i början. Presidenten är ersatt i väntan på dom.
 
Struntade i shoppinggatan och tog bussen hem med dom som var trötta. Fikade på A twosome place ”ungdomscafé” nära hotellet innan vi vilade oss i form för middag. Blev Sweet&sour chicken, som var mycket god, även om det nog var alldeles för många kolhydrater. Hade en dispyt om ifall vi skulle ha en eller två portioner. Tur att jag vann med en portion. Det tyckte även Bengt-Åke, som bleknade lite vid åsynen av all kyckling på fatet… Sen blev det en sen cappuccino på kaffestället från igår.
 
Söndag 30 mars 2025 Seoul-Gongju-Daejeon
 
Efter två nätter i Seoul checkade vi ut från hotellet och startade vår bussrundtur i landet. Efter knappt tre timmar kom vi till Gongju där vi var på tre sevärdheter.
 
Det buddhistiska Magoksatemplet ”ett fridfullt och vackert tempel omgivet av natur”, grundades redan år 640. Är med på UNESCOs världsarvslista. Här blev vi omhändertagna av en munk. Fick på oss munkkläder över våra egna, en gul väst. Vi såg ut som ungarna på förskolan hemma, fast en aning förvuxna. Fick byta skor till tofflor innan vi startade med lunch. Var vegetarisk buffé även om det fanns lyckat fejkkött, som såg ut som kött och smakade som kött. Sen gick vi på vandring bland templen och fick info. Hade tagit på oss våra egna skor igen, men dom åkte av några gånger till. Blev inbjudna till en traditionell teceremoni, men där gjorde vi alla först våra egna radband och trädde 108 träkulor. Så nu är vi av med 108 bekymmer, låter härligt. Vi satt obekvämt vid mycket låga bord. Jag härdade ut, men Bengt-Åke förärades med en riktig stol. 
 
Nästa stopp var Kung Muryeongs grav. Han regerade på 500-talet. Upptäcktes 1971 när man höll på med markarbeten. Man fick inte gå in i de riktiga gravarna, men vi var inne på en utställning, trevligt ställe mest för värmen, så vi tinade upp lite. Mycket backigt runt gravhögen. Och än backigare var det på muren runt Gongsanseong-fästningen, ett riktigt träningspass.
 
Åt tidig middag i Gongju, likadan Hot pot som vid gårdagens lunch, men godare. Buljongen man kokade köttet och grönsakerna i var så sjukt god (för att tala ungdomsspråk). Satt bredvid en i gänget som läser koreanska därhemma, så hon hjälpte mej att be om en gaffel på infödingsspråket. 
 
Åkte vidare till staden Daejeon, ”Sydkoreas silicon valley”, 1,5 miljoner invånare och Hotell Ramada by Wyndham. Fick ett fint rum på fjärde våning. Gick direkt ut, var så kaffetörstiga. Bestämde att vi skulle gå in på första, bästa café som vi såg. Och det råkade bli Starbucks, ganska nära hotellet. Två cappuccino (5200 won= 40 kr styck) och en cheesecake, mycket gott!
 
Måndag 31 mars 2025 Daejeon-Jeonju-Jinan-Gwangju
Efter en perfekt frukost lämnade vi hotellet och fortsatte vår resa söderut. En och en halv timme senare kom vi fram till Jeonju. Där klädde vi (ut/upp) oss i traditionella koreanska kläder. Bengt-Åke skulle absolut inte ägna sej åt nåt dylikt, men veknade efter en stund och gjorde det för min skull (❤️). Men huvudbonaden vägrade han och hade kvar sin keps. Det kändes konstigt att ha på sej underkjol med ”ståltråd” och fotsid klänning och diadem och glida genom stan till Gyeonggijeon-helgedomen, ”en historisk plats som rymmer ett porträtt av kung Tae-jo, grundaren av Joseon-dynastin ” (år 1392). Att gå i trappor var inte lätt. Som tur var fick vi ta av oss ”utstyrseln” före lunchen. Vi åt Bibimbap, ”en kulinarisk höjdpunkt”, en skål med ris, kött, grönsaker och en rå äggula i mitten, så himla gott! Och risbrännvinet smakade annorlunda, men gott det också.
 
Vi fortsatte till Tapsa-templet i Jinan dvs Bengt-Åke och jag avstod. Bengt-Åke ville/orkade inte gå 30 minuter upp till templet och lockade mej med cappuccino istället för unika stenpagoder. Blev en stor balja svagt kaffe (4000 won= 31 kr) hos en dam i yllekofta och mössa på ett ställe utan övriga gäster.
 
Det är några relativt unga i gruppen som är väldigt intresserade av K-pop och koreanska filmer och serier (och därför pluggar koreanska). På vägen till Gwangju höll en av dom en liten dragning och spelade K-pop i bussen. Mycket trevligt! 
 
Vi kom fram till Gwangju vid sjutiden. Stan har 1,5 miljoner invånare. Är mest känd för massakern 1980 då studentdemonstrationer mot regimen brutalt slogs ner av militären. Officiellt dog ungefär 200 personer, inofficiellt tio gånger fler. Senaste nobelpristagaren i litteratur Han Kang föddes här i stan och har skrivit om händelsen i boken Levande och döda.
 
Åt middag innan vi checkade in på hotell Holiday Inn. Vi hörde bara att det var Hot pot igen och Bengt-Åke stönade, men han sken upp betydligt när vi insåg att det var massor av fler rätter bland annat sushi. Och kaffe, så vi slapp gå ut igen.
 
Tisdag 1 april 2025 Gwangju-Boseong-Busan
Efter frukost klev vi på bussen igen för vidare färd. Besökte en stor teplantage i Boseong, specialiserad på grönt te. Promenerade bland tebuskarna, förbi ett och annat blommande körsbärsträd. Avstod att gå uppför backen till högsta toppen, med magnifik utsikt (sa dom som orkade). Vi är inte så förtjusta i grönt te, så det blev inget köp. Åt lunch på en restaurang en kort bit ifrån. I strumplästen, men det var varmt och gosigt med golvvärme. Vid besök på toa fanns det tofflor att ta på. Maten var en kolossal mängd skålar med allehanda mystiska saker som sattes fram på bordet, mycket var starkt så in i h-e. Godast var en ”pannbiff” och friterad svamp. Milde tid så mycket mat det blev över, hoppas den kommer till nytta på något sätt. Sen blev det en lååång bussresa på 3,5 timmar med ett pitstopp på en stor rastplats (blev en glass) innan vi kom fram till Busan. Under bussresan lyssnade vi på info om Korea, mer K-pop och en beskrivning av en bok med anknytning till Korea (Stulet barn).
 
Busan är Sydkoreas näst största stad med 3,6 miljoner invånare. Stan benämns även Pusan (som i min väderapp). Har Sydkoreas största hamn och är en av de största hamnarna i världen (på topp 10-listan). Vi bor på ett Ramadahotell några hundra meter från den berömda badstranden Haeundae, har havsutsikt mellan höghusen. Precis som på förra Ramadahotellet ligger Starbacks nästan vägg i vägg och dit ilade vi för cappuccino (5200 won) för att vakna till liv.
 
Bytte om till lite proprare kläder, samlades i lobbyn och gick i samlad tropp några hundra meter till en restaurang på sjunde våning i ett affärshus. Det var internationell buffé med det största sushiutbudet jag sett. Mina favoriträtter var krabbsallad och anka. Köpte ett ”åkband” för alkoholhaltiga drycker och blev lite lullig. 
 
Inte så långa promenader idag, så jag fick gå de sista tusen stegen till tio tusen i hotellrummet.
 
Onsdag 2 april 2025 Busan
Frukosten var ett organiserat kaos, men vi fick mat som inte var så pjåkig. Godast var friterade cream cheese-bollar. 
 
Idag var det sightseeing i Busan. Vi var en något decimerad styrka, 30 av 39 var med (magsjuka och två ”lata”). Åkte till Jagalchi fiskmarknad, där huvudbyggnaden var stängd för underhåll, men kommersen med levande och döda fiskar var igång utanför också. Det räckte för mej, är glad att jag slapp fisklukten. Fick nästan hjärtslag när en fisk plötsligt hoppade ut ur sin balja och landade framför mej. Gick över gatan till den Internationella marknaden med kläder (sockar!), juveler, matstånd, övertäckt grönsaksmarknad mm. Var lätt att irra bort sej, så vi gick två långa gator och samma väg tillbaka. Fanns en snutt filmgata med handavtryck av kändisar som varit med i Busans årliga filmfestival, en av de viktigaste i Asien. Svensk representant: regissören Jan Troell.
 
Nästa stopp var Busan tower ”ett ikoniskt landmärke som erbjuder hisnande panoramautsikt över staden”, ligger i Yongdusanparken. Åkte en snabb hiss upp 120 m. Det var klart väder och man lär kunna se några japanska öar då. Fina blommande körsbärsträd där, mest vita.
 
Lunch redan halv tolv för att undvika trängsel i restaurangen. Fullt med mer eller mindre mystiska smårätter på borden, med biff och lök-gryta (det goaste hittills) och omelett som höjdpunkter.
 
Eftermiddagen inleddes med Gamcheon Culture Village ”med färgglada gator”. Småaffärer, kaféer, väggmålningar, färgglada hus, byggt på en sluttning. Har kallats ”Koreas Santorini” och ”Busans Machu Piccho”. 
 
Dagens sista stopp var Haedong Yonggunsa-templet ”ett lugnt tempel vid havet”. Var inne skolös och tittade och fotograferade, fint utsmyckat. Fanns en stor guldbuddha utanför och massor av andra stenstatyer. 
 
Fisk-och skaldjursrestaurangen fick klara sej utan oss ikväll. Bengt-Åke kände sej inte riktigt pigg och bäddade ner sej efter medicinering mest i förebyggande syfte: två Dimor (”tvärnit”) och en Ipren. Jag kände inte heller nån större matlust, men gick ut i mörkret och kollade på ”nattlivet”. Gatan utanför hotellet till havet några hundra meter var kantad av matställen, småaffärer och nöjeslokaler. Fullt med ungdomar, mötte knappt en fullvuxen. Kul att se för en lantis.
 
Nu har jag sett bilder från kvällens middag och det är nästan att jag ångrar att jag inte gick med. Fina skaldjur!
 
Torsdag 3 april 2025 Busan-Gyeongju
Efter 12 timmars sömn var Bengt-Åke fit for fight igen. Inga friterade cream cheese-bollar fanns vid frukosten idag, skandal. Jag som aldrig äter vanligt bröd, njöt av en skiva vitt bröd med smör och ost på, och skyllde på att jag behövde stoppande kost. De flesta sjuka i gruppen hade repat sej någorlunda. Två kom inte med bussen idag, utan tog en uber senare till nästa hotell, 1,5 timme bort. 
 
Vi började dagen med fortsatt sightseeing i Busan: APEC-huset ”känt för sin fantastiska arkitektur och panoramautsikt”. Fick en morgonpromenad i parken på ön där huset ligger och ser ut som en rymdfarkost. APEC = Asia Pacific Economic Cooperation forum hölls här 2005. Där fanns bilder på deltagarna som George W Bush och Vladimir Putin. Där växte mycket röda kamelior och vita körsbärsblommor.
 
Fortsatte till FN:s krigskyrkogård efter Koreakriget 1950-1953. Det blev bara vapenvila 1953, så formellt pågår kriget fortfarande. Började besöket med att se en gripande film som tårade ögonen. Jag känner mest till kriget genom TV-serien M*A*S*H, lite för humoristisk kanske. Sverige deltog inte med stridande trupper, men hade ett fältsjukhus i Busan genom Röda korset. Så den svenska flaggan var hissad på området.
 
Vi lämnade Busan och for till Gyeongju, som har 260 tusen invånare, är med på UNESCOs världsarvslista och är ett av Sydkoreas populäraste turistmål. Där började vi med hot pot-lunch. Åt bara het mat (med några få undantag) för säkerhets skull. Sen utforskade vi Daereungwon gravkomplex, ”hem till de imponerande gravhögarna av forntida koreansk kunglighet”. Lite fler högar här än i Uppsala (men lika ointressant, enligt Bengt-Åke). Träffade på en annan svensk grupp (Korea-Japan med Albatros). I närheten låg Cheomseongdae-observatoriet, ”det äldsta astronomiska observatoriet i Asien”. Var ett 9,4 m högt torn. Namnet betyder ”tornet för stjärnobservationer” på koreanska. Byggdes på 600-talet. 
 
Checkade in på hotell Commodore, rum 514 med sjöutsikt. Gick direkt ut på kaffejakt, men skippade hotellcaféet och McCafé och hamnade på ett bageri som hade latte (4500 won), men inte cappuccino. Inga andra som satt där, men fullt med folk kom in och köpte kakor. Gick i ”allé” med körsbärsblom, snart blir vi blasé på dom träden. De allra flesta är vita, men från bussen ser de rosa ut; bussen har vinröda tonade rutor, som ger helt kajko färger. Solnedgångarna är vackert röda. I Gyeongju ska nästa APEC-toppmöte äga rum i november i år. Träffade på en självkörande buss.
 
Kvällens middag var en internationell buffé en knapp halvtimme bort med bussen. Vi höll igen lite. Fullständigt galen ljudnivå i lokalen och jag var glad att dom stängde redan klockan nio och vi blev utkörda. Karaoken på hotellet fick vara för vår del, sängen hägrade. 
 
Fredag 4 april 2025 Gyeongju-Andong-Pyeongchang
Att klippa luggen med nagelklippare och dåligt närseende är inte att rekommendera, men jag var desperat på morgonen.
 
Sällan har väl en grupp svenskar intresserat sej så mycket för sydkoreansk inrikespolitik. Idag kom utslaget på riksrätten mot president Yoon. Daniel, lokalguiden, blev förvånad över att presidenten blev fälld. Andrea, reseledaren, berättade om ödet för de tre föregående presidenterna, inget lätt jobb. Får se hur mycket demonstrationer och bråk det blivit i Seoul; svenska ambassaden har redan uppdaterat sina råd.  Redan när vi var i Seoul för några dagar sen, var gatorna runt Förvaltningsdomstolen kantade av polisbussar för att hindra att folk kom nära där. Nu stundar nytt val om vem som ska bli president i Blå huset och för Yoon en ny, ”vanlig” rättegång.
 
Kom till historiska staden Andong (160000 invånare). Det var i dessa trakter, som stora skogsbränder nyss härjade och man såg spåren i naturen. Området har varit avstängt, men öppnade i månadsskiftet. Besökte Hahoe Village ”ett UNESCO världsarv som erbjuder en fascinerande inblick i traditionellt koreanskt liv med sina välbevarade hus och kulturella arv”. Började med lunch: kycklinggryta med grönsaker och nudlar och grillad fisk, helt OK. Såg olika scener med maskförsedda aktörer som talade och dansade till något enformig, levande musik. Som tur var fanns det engelsk översättning på sidorna. Gick sen omkring i folkbyn, grundad på 1500-talet, med gamla hus med halmtak. Åkte en bit och tittade på Hanji, koreanskt traditionellt handgjort papper. Fick hela processen förklarad för oss. Det hade även Drottning Elizabeth II fått 1999, när hon var på statsbesök i Andong, enligt en skylt på taket.
 
Kom till Pyeongchang, där vinter-OS hölls 2018. Sverige tog 14 medaljer och Norge kom först med 39 (finns två norskor i gruppen). Började med middag och till min oerhörda lycka låg det ”frukostkorvar” i den stora grytan med kött och grönsaker. Så himla gott med denna verkligen välsmakande korv! Var på hotell Ramada vid niotiden och stöp nästan genast i säng. En konstig dag, inte en enda kaffeslurk.
 
Lördag 5 april 2025 Pyeongchang-Seoul
Efter frukost, checkade vi ut och for till hoppbackarna från OS. Det låg fortfarande lite snö kvar här och där. Åkte monorail (bergbana) uppför backen och hiss i hopptornet. Fin utsikt på omgivningarna där uppifrån. Kan omöjligt förstå hur någon vågar ge sej utför backen och hoppa. 
 
Nästa stopp var Jumunjin fiskmarknad. Fullt med mer eller mindre fula fiskar. Gillade bäst de stora, röda krabborna som låg travade på varandra. Förvånansvärt lite fisklukt i lokalen.
 
Vid Jumunjin beach besökte vi en busskur, ja inte vilken som helst förstås. Världens största pojkband, sydkoreanska BTS, sitter i denna busskur på omslaget till albumet You never walk alone. Där blev det ett evigt fotograferande. Man lär sej nåt nytt varje dag.
 
Hade börjat regna när vi åt lunch, bestående av mest fisk och grönsaker. Därefter var det en vandring i den vackra naturen med vattenfall dvs vi avstod i regnet. Det var ett tiotal som gav sej iväg. Vi andra satte oss på ett kafé, drack en latte (5500 won) och löste klurigheter. Andrea gav oss länder med omkastade bokstäver (anagram), en världsdel i taget. Svårare än vad man kunde tro. ”Eva Stina Knatt” gav oss mest bekymmer (Europa).
 
Tre timmars bussresa till Seoul med stopp på en servicestation modell gigantisk. Full rusning in på toaletterna, skönt att alla är lika. Ibland blir det dock mest säkerhetskissning. Checkade in på samma hotell som för en vecka sen. Ingen gemensam middag ingick ikväll. Vi gick direkt ut, in på hamburgerbaren bredvid vid namn No Brand Burger. 19 personer från gruppen var där samtidigt med oss! Trötta på den vanliga koreanska maten, kanske? Gick sen ytterligare ett snäpp för var sin cappuccino på A twosome place (som vi varit på förr). Tog en runda så jag skulle få ihop mina steg. Precis när jag tog i rumsdörren, meddelade aktivitetsklockan att jag nått målet, 10000 steg.
 
Söndag 6 april 2025 Seoul-DMZ-Seoul
Framför hotellet var det en springtävling på morgonen. I väntan på bussen stod vi och hejade på deltagarna, som var i olika stadier av utmattning. 
 
Idag var det resans höjdpunkt (?), besök i den demilitariserade zonen (DMZ) mellan Sydkorea och Nordkorea, en timme med bussen norrut. DMZ är fyra km bred och 25 mil lång och delar Korea utmed 38:e breddgraden. Förr kunde man som turist komma väldigt nära gränsen, där soldater från båda sidor ”blängde på varandra”, men inte nu längre. Sverige har haft en liten delegation sen begynnelsen efter Koreakriget 1953. 2019 var president Trump här och hälsade hjärtligt på Nordkoreas Kim Jong Un.
 
I Imjingak kollade vi först in olika monument, många statyer, tågräls och lok. Sen åt vi lunch med koreanskt småplock. Nudlarna var väldigt goda. Bengt-Åke matstrejkade men drack sej mätt på öl. 
 
Efter lunch var det dags för tredje infiltrationstunneln, en av fyra tunnlar som Nordkorea byggde under DMZ, men som Sydkorea upptäckt (finns förmodligen fler). Militären kom in i bussen och kontrollerade våra pass gentemot en lista där våra namn och födelsedatum fanns angivna. Snabbt och effektivt, han fick en applåd när han lämnade bussen. Tunneln är 2 m hög (sägs det) och 2 m bred, är 1,7 km lång och går på 73 meters djup. Vi gick en 350 m lång brant ramp ner och sen fick vi bara gå 265 m i tunneln. Det räckte mer än väl. Man måste gå hopvikt, några 2 m hög var den då inte. Tur man hade hjälm på, för jag slog i huvet 5 gånger. Rampen upp var också ett h-e. Bengt-Åke hade vett att stanna ovan jord, njöt av en glass i solen istället.
 
Åkte upp till Observatoriet, där vi kollade in över Nordkorea. Var förbjudet att fota norrut, för att inte irritera (då kommer det kanske fler skitballonger norrifrån). Det är därifrån Sydkoreas störningssändare sänder högljudda budskap, som svar på dom från Nordkorea, men idag var det tyst. Även när vi åkte ut ur området, kollades våra pass.
 
Tillbaka i Seoul, var det middag direkt, dvs som vanligt inget klädombyte. Vad skulle man med alla packade ”finkläder” till? Barbecue, där vi grillade fläskkött och het kyckling på bordet framför oss. Fanns pommes men jag tog de goda nudlarna ändå.
 
Gick ut, skulle bli en runda runt kvarteret, men blev många kvarter. Tvärgatorna såg för dystra och öde ut. Cappuccino på A twosome place.
 
Måndag 7 april 2025 Seoul
En dag utan program, helt utelämnade åt oss själva. Kändes konstigt efter 10 dagar med nästan bara ”titta till vänster-titta till höger” och tider för ”tillbaka i bussen”. Vi fick tips på aktiviteter, som att åka till det välbärgade distriktet Gagnam. Det hade ju varit kul att fotas vid Gagnam Style-statyn, men så långt orkade vi inte bege oss. 
 
Vi tog till apostlahästarna och gick ut till vänster från hotellet. Gick hela gatan till slutet och svängde höger och kom fram till Gyeongbokgung-palatset, där vi var för drygt en vecka sen. Nu utan snöstorm, var 20 grader varmare och sol. Mycket folk ute. Vi var inne på ett flådigt varuhus. Där var det mycket få kunder, men desto fler expediter. Kände oss lite som de ”kusiner från landet” som vi är och försvann ut ganska snabbt. Vi var alldeles för USA-vänliga idag med elvakaffe på Starbucks och dagens lunch på McDonalds. Dessutom passerade vi framför USA:s ambassad med många poliser och polisbussar och en ensam demonstrant, som skrek sej hes. Blev cappuccino (och en stor jordgubbsbakelse) på det lokala A twosome place innan vi vilade benen på hotellet. 
 
Ny promenad, denna gången bland annat utmed det lilla vattendraget, där det var romantiska gångvägar på sidorna. Skippade middag och tog en varm sandwich och cappuccino på vårt Edyia coffee. Blev över en mil på Seouls gator idag.
 
Tidigt i säng. Klockan står på 05:45.
 
Tisdag 8 april 2025 Seoul-München-Arlanda-Knivsta
Frukost klockan sju och avfärd med bussen från hotellet klockan åtta. Daniel gjorde en sammanfattning av vad vi upplevt på resan. Han har varit en mycket bra lokalguide och även busschauffören (Mr Park) har skött sej utmärkt. De fick var sitt kuvert med insamlade pengar som bevis på vår uppskattning. Andrea spelade Auld Lang Syne och Time to say goodbye. 
 
Vid incheckningen graderade vi upp oss till Premium Economy för en bra slant, men det är det värt. Skönt med lite större utrymme. Drack en cappuccino (5500 won) och delade på en trekantsförpackning med mackor från Angel-in-us Coffee innan vi gick ombord
 
Flygkartan visade 10128 km till München över Ryssland, men där lär vi inte flyga nu heller. Flygtiden beräknades till 12h39min. Vi skålade i mousserande vin, för oss och för denna trevliga semester.
 
Fick vänta ut turbulensen innan vi fick mat. Till förrätt coleslaw med skinka. Till huvudrätt fick vi välja mellan kycklinggryta och beef Bibimbap. När jag valde det sista, sa flygvärdinnan: Du vet att det är koreanskt? Så klart jag visste. Smakade på kimchin till, men det var bara för starkt. Till dessert morotskaka med vaniljsås. Nu fick min bukspottkörtel jobba!
 
Fördrev 1h47 min med att se det bitterljuva dramat The Room Next Door, en bra film av Pedro Almodóvar. Bengt-Åke kollade på Gladiator II. Efter ett tag blev det ytterligare en film, den argentinska Linda, OK som tidsfördriv.
 
Maten strax före landning var den mest smaklösa/menlösa jag nånsin fått på ett flyg, tror jag: Fjärilspasta med broccoli, morötter och svamp (allt kokt för länge). Det koreanska alternativet som fanns på menyn fanns inte i verkligheten.
 
Landade något försenade i München, det hade varit motvind. Det gjorde inget, vi hade gott om tid till planet till Arlanda, som också var försenat. Vinkade adjö till dom i gruppen, som skulle till andra destinationer. Fick gå igenom säkerhetskontroll och passkontroll. Åt en macka och drack cola. Väntade vid gate G48, men plötsligt stod det Naples i stället för Stockholm och dit ville vi inte, just nu.
 
Landade en knapp timme försenade på Arlanda, vid halv ett. Den förbeställda taxin väntade snällt på oss. Skönt att komma hem efter en intressant resa, med trevlig reseledare Andrea och trevliga medresenärer.

Fredag 18 april, Knivsta🇸🇪-Köpenhamn🇩🇰-Prag-Melnik, Tjeckien 🇨🇿
Klockan 02.25 tjöt larmen: Upp och hoppa, det är resa på gång! Taxin kom som den skulle, 03.45. Vi hade checkat in hemifrån. På Arlanda skrev vi ut bagagetaggar i en automat och skannade in väskorna på bandet själva. Det var nästan så vi fick köra planet också. Kaptenen blev akut sjuk när passagerarna var på väg ombord. Alla fick gå tillbaka in till gaten igen och vänta på en ersättare. Tänkte att det måste ju ta lång tid om ny kapten måste vakna, borsta tänderna, ta på sej uniformen och bege sej till Arlanda. Men det klarade han på en dryg timme. 45 minuter sena startade vi i dimman. På SAS får man åtminstone kaffe och te (inte så på Lufthansa häromdan) och vi mumsade på medhavda mackor och bulle. Landade i Köpenhamn långt ute på A-piren och nästa plan stod längst ut på B-piren Hade en halvtimme på oss. Ett pitstop var av nöden tvunget däremellan också. Jag småsprang först och Bengt-Åke tog sej fram lite sävligare. I gaten väntade man på oss två och vi gjorde en bejublad entré (nåja) på planet, sist av alla. Det är inte ofta man blir så iakttagen. Kaffe/te och matsäck igen. 
 
Blev glatt överraskade när våra väskor dök upp på bandet, trots den knappa tiden vid planbytet. Bra jobbat av danska personalen! Vi är bara åtta deltagare i denna resa: Kryssning på Elbe från Prag till Berlin, och en reseledare från Escape travel. I sällskapet är det bara en, som inte varit i Prag tidigare och det är reseledaren(!). Blev bussade till centrala Prag och frisläppta några timmar. Vi var för tidiga för att få gå på båten. Bengt-Åke och jag gick utmed floden (Vltava, eller Moldau på tyska) och tränges med folk på den berömda Karlsbron. Vid ”bortre” brofästet åt vi var sin lång, vansinnigt god baguette. Min var fullproppad med tre sorters ost, tomater och en god sås. Bengt-Åkes öl var billigare än min cappuccino (85 Koruna, CZK, lite mindre än hälften i SEK), som sig bör i detta ölland. Sen började det regna, tur jag hade paraplyer i ryggan. Skulade på ett nytt kafé med cappuccino till samma pris. På förra stället var det automattryck i pappmugg, men här en fin kopp med mycket skum med hjärtan på. Hade nog den finaste kafétoaletten jag varit på (sånt är viktigt!)
 
Åkte bussen till båten Elbe Princesse från franska rederiet CroisiEurope. Den låg i Melnik, 3,5 mil norr om Prag. Kunde inte gå till Prag pga av vattenstånd och avstängda slussar. Vi häckade en bra stund i loungen i väntan på att få tillgång till hytt nr 108. Kände igen den från ”kollegan” Loire Princesse i höstas. Båten är byggd 2016, är 95 m lång, har skovelhjul bak, tar 80 passagerare och har 24 i besättningen. 
 
Vi bytte kläder, hoppas skorna torkar till i morgon! Gick till loungen och drack vitt vin resp GT och umgicks med våra medresenärer. Besättningen och programmet för i morgon presenterades på lång franska och kortare engelska. Trevlig middag med vin, ankpaté, kyckling och chokladkaka med vaniljsås.
 
Efter middan var det föredrag om Tjeckien, men vi var trötta och stupade i säng istället.
 
Lördag 19 april, Melnik-Prag-Melnik, Tjeckien 🇨🇿
Gillar när man inte behöver högskolepoäng i VVS-teknik för att förstå sej på duschen, här var det enkelt. Frukost i min smak med många ostar och skinkor, men så är det ju ett franskt rederi, båten har hemmahamn Strasbourg. Croissanterna stod nybakta och doftade förföriskt gott precis i ögon/näshöjd framför en vid bordet (lyckades motstå).
 
Åkte buss till Prag. Vi nio svenskar är tillsammans med två engelska damer den ”engelska gruppen” ombord. Hade en vältalig engelsktalande kvinna i våra whispers, hörde henne bra, även om det blev lite trångt med extra placera-i-örat-pluppar utanför hörapparaterna. 
 
Pragborgen är världens största forntida slott enligt Guinness rekordbok. Inom borgen finns flera palats, kyrkor, andra byggnader och trädgårdar. Kön till Saint Vitus-katedralen var enorm, flera hundra meter och rörde sej mer myrsteg, så den fick vi ge upp. Var inne i en annan, mindre kyrka. Såg Old Royal Palace och den pastellfärgade Gyllene gatan, där Franz Kafka bott i ett hus. 
 
Åt lunch i Plzenska restaurant som låg i källaren i det pampiga huset Obecni Dum (Municipal house) byggt i Art Noveau-stil, invigt 1912. Här hölls Tjeckoslovakiens självständighetsförklaring 1918. Den rikt dekorerade lokalen var häftigare än maten. Matiga soppan var OK, av huvudrätten gulasch åt jag bara köttet (lämnade knödeln åt sitt öde), efterrätten Apfelstrudeln med vaniljsås var godast. Ljudnivån var katastrofalt hög i denna stora sal, hörde knappt vad närmsta bordsgrannen sa.
 
Efter lunch blev det guidad promenad i först i Nové Mesto (nya staden, som inte alls är ny) och sen Staré Mesto (gamla stan, på UNESCOs världsarvslista) och fick ibland mer info än jag riktigt orkade med. Sverige var här och härjade och intog delar av stan under 30-åriga kriget. När gruppen var på väg mot Karlsbron (som vi trängdes på igår), lämnade vi den och gick på egen hand. Och då blir det som vanligt en cappuccino. Fiket låg precis vid det berömda astronomiska uret och tog lite extra betalt för det (115 CZK). Gick runt på matmarknad och njöt av doften från all grillad korv. Prag är en fantastisk stad och kom mer till sin rätt idag när solen sken. Kändes som alla 1,3 miljoner invånare och ett otal turister var ute.
 
Efter lite möda, hittade vi bussen tillbaka till båten. Bytte om och hann med en drink och nötter i baren innan middan. Ljuvligt god sellerisoppa, ljuvligt god fisk (seabream), ost och söt smarrig efterrätt. Sen var det underhållning, folklore med musiker/sångare och dansare. Stannade en stund (tills drinken var uppdrucken) innan vi drog oss tillbaka. Imorgon bitti ska kryssningen på Elbe börja.
 
Söndag 20 april, Melnik-Litomerice, Tjeckien 🇨🇿
Sovmorgon, enda tid att passa var frukosten. Vi kom dit 25 minuter innan den stängde klockan nio. Där blev jag lite besviken, när vitmögelostarna var utbytta mot getostar, som jag har lite hatkärlek till. Båten hade gått från Melnik klockan sju och vi var uppe på soldäck och kollade den andra slussen (den första märkte vi inte ens). Solen sken och det var härligt, så länge båten låg still. Fartvinden gjorde det lite kallare sen. Drack första cappuccinon ombord, helt OK. Blev kidnappad till jympa av en svenska och vi rörde på oss tillsammans med fem fransyskor, ledda av en söt yngling. Var kul och förmodligen välbehövligt. 
 
Båten anlände till dagens mål, Litomerice, som är en av Tjeckiens äldsta städer, grundad på 900-talet, har 24 tusen invånare. Efter en god lunch: grekisk sallad, kycklingfilé i illgul sås, rabarberpaj och lite vila var det dags att bege sej ut. Åkte buss en kort sträcka upp till centrum. Centrala torget var väldigt stort med fina byggnader i olika åldrar och stilar runt om. Tycker det är trist när själva torget domineras av bilparkering. Helgdag och inte mycket var öppet. Fanns många kyrkor, de flesta stängda. Var inne i en rikt dekorerad kyrka. Mannen som berättade där inne, stod också för vinkällaren vi sen var i. Var djupt nere i källaren med ovanligt formade vintunnor. Smakade ett vitt Rieslingvin där och gick sen upp i värmen igen och fortsatte med ett rött vin, Pinot noir, och småbitar av ost och korv. Mina fingrar rörde sej som lärkvingar över fatet. När jag rensat vårt fat, kastade jag lystna blickar över grannborden och när vi sen gick, gick jag fram som en egen gräshoppssvärm. Bengt-Åke skämdes och låssades inte känna mej. 
 
Mycket god middag: Pilgrimsmusslor, rikligt med lammkött (inte ens Bengt-Åke orkade äta upp, så jag gamade till mej hans sista skiva), camembert (med portvin) och tre sorters sorbeter. Och en liten kopp starkt kaffe. 
 
Vi varnades för att ha fönstren öppna för då kunde det komma in myggor. Trots att vi inte hade så flott hytt att fönstren var öppningsbara (en del har fransk balkong), hade vi i alla fall rikligt med myggor ikväll. Dom stacks inte, var pyttesmå och lät sej lätt bli dödade. Tog livet av många tills jag inte iddes länge och lät resten leva.
 
Måndag 21 april, Litomerice 🇨🇿-Königsstein🇩🇪-Litomerice🇨🇿
Oj, så många myggor som dött i tvålkoppen under natten, rena massgraven! Idag var vi fem svenskar och två fransyskor på morgonjympan, ledd av en annan söt yngling. Han hade ett roligare, men jobbigare program. Bengt-Åke nöjde sej med att fota oss.
 
Det är i Litomerice vi ska gå av denna båt imorgon bitti och åka buss till nästa båt pga av rasad bro och vattenstånd. Idag körde båten i alla fall en tur norrut så långt den kunde och tillbaka igen för att vi skulle få kryssa lite och se vackra byar och en borg (och många trista fabriker).
 
Lunchen bestod av tärnat griskött med sallad, lax med linser och Ile flottante (flytande ö, maräng i vaniljsås). Gott!
 
Sen var det busstflykt till Königssteins fästning i Tyskland (inte för att man märkte att man åkte över gränsen). Fästningen ligger på en sandstensklippa, som stupar ner på tre sidor. Började byggas 1589 och avslutades 1731. Åkte hiss upp. Tittade in i många byggnader, som kommendantens bostad. Såg vacker utsikt över Elbe och tänkte att där skulle vi ha åkt.
 
Info om morgondagens byte av båt, från Elbe Princesse till Elbe Princesse II. Detta är en ”Trumpresa”, saker kan ändras från ena dagen till den andra.
 
Fransk middag dvs det var rödrutiga dukar på borden och personalen bar basker: pocherat ägg med svamp och god sås, en hel liten svåräten kyckling per man (tyckte den var lite röd och gnagde inte alltför enträget på benen) och en Paris Brest. Efterrätten ser ut som ett hjul och ärar cykelloppet mellan de två städerna. Smakar förträffligt.
 
Tisdag 22 april, Litomerice 🇨🇿-Dresden-Meissen-Wittenberg🇩🇪
Gick upp tidigt, packade, ställde ut väskorna i korridoren, åt frukost, lämnade båten för gott och satte oss på bussen för avfärd mot Dresden klockan åtta. 
 
Dresden har drygt en halv miljon invånare, är huvudstad i delstaten Sachsen. Stan blev under slutskedet av WWII väldigt sönderbombad. Många byggnader har återuppbyggts, ibland med material från de raserade och ser gamla ut. Kallas ibland ”Florens vid Elbe”. Var inne i en del byggnader bland annat Frauenkirche där Luther stod staty utanför. Såg den kollapsade bron som förorsakat oss problem. Skedde i september förra året och turligt nog skadades ingen. Tio minuter efter sista spårvagnen på natten, föll 100 m av bron ner i Elbe. 
 
Åt lunch i källaren på restaurang Pulverturm med spejsad inredning och öronbedövande ljudnivå. Sparrissoppa, kycklingschnitzel och ostkaka (en specialitet från Dresden). Helt OK, plus till efterrätten.
 
For vidare med bussen till Meissen som har 30 tusen invånare. Stan klarade kriget bra, var för betydelselöst för att bombas. Promenerade i staden innan vi besökte porslinsfabriken, den första i Europa att tillverka porslin, från 1700-talet (fast nu i ny byggnad). Fick en genomgång av processen på svenska i hörlurarna. Kände mej som en elefant i en porslinsaffär, jätterädd att välta ner något i golvet med min rygga. Hade bespetsat mej på en cappuccino i en kopp av äkta blått meissenporslin, men det blev vi blåsta på, det var bråttom till nya båten. 
 
Drygt två timmars bussresa till Wittenberg. Åkte på småvägar genom otaliga småbyar, ibland fick man bara köra 30 km i timmen. Traktorer och avstängd väg saktade ner resan. Är nästan ett hån att se Elbe flyta så fint i städerna vi besöker och utefter vägarna och veta att det är där på floden vi borde vara med en drink i handen. 
 
Kom fram till nya båten i Wittenberg strax före klockan halv åtta. Samma nummer på hytten, med nästan samma utseendet. Största skillnaden är att kassaskåpet hade förflyttats från golvnivå till taknivå, föredrar den höga placeringen.
 
Direkt till middag. Nu hade vi på begäran fått ett bord för alla nio, i stället för två bord tidigare. Lökpaj, gös med pärlcouscous och svartvinbärskaka med frukt. Plus till förrätten. Sen direkt i säng.
 
Onsdag 23 april, Wittenberg🇩🇪-Burg🇩🇪
Sovmorgon, utflykten i Lutherstadt Wittenberg var inte förrän klockan 09:45. Åkte buss fram och tillbaka en kort tur till centrum. Sightseeing per fot i stan, som har 45 tusen invånare och som präglas av Martin Luther, reformationens fader. Nästan lika intressant var hans hustru Katharina von Bora (fd nunna) med vilken han fick sex barn. Kollade in huset där dom bodde, universitetet där han verkade och slottskyrkan där han spikade upp sina 95 teser år 1517. I Sverige startade reformationen 1527, men tog många år att genomföra innan vi blev protestanter. Fanns en plakett på ett hus att Karl XII var där en natt år 1707.
 
Båten avgick från Wittenberg klockan tolv. Lunch: laxverrine (i glas), rådjursstek med rödkål och smördeg med karamelliserade päron. En slö eftermiddag ombord medan båten sakta gled fram med hjälp av sina skovelhjul (med Volvomotor). Jag travade fram och tillbaka på däck. Var inte med i lekarna (olympiska spelen).
 
Middag: Råa grönsaker, salted beef, ost, chokladfontant (med rinnande chokladsås i en chokladbakelse) med grädde. Både vitt och rött vin, blev lite ”rund om fötterna”.
 
Torsdag 24 april, Burg-Magdeburg-Genthin-Berlin🇩🇪
Avfärd med buss klockan 8.15 mot Magdeburg med 240 tusen invånare, huvudstad i Sachsen-Anhalt. Stan förstördes under 30-åriga kriget på 1600-talet och bombades hårt under WWII och större delen av stadskärnan raserades. 
 
Vi var först på Alter Markt och huttrade och tittade på rådhus och statyer innan vi gjorde en rundtur med buss i denna gröna stad. Kom till Domkyrkan (St Mauritius und Katharina) i gotisk stil, med två torn 104 m höga. Inne i kyrkan fanns många statyer, klockor och en pampig orgel. Gick över det jättestora öde torget till konstmuseet Kloster unser lieben Frauen och in i en kyrkolokal med en ljudinstallation; ljudet ändrade sej efter hur vi rörde oss i lokalen. Häftigt!
 
Blev glad när jag såg det spejsade, färgglada, märkliga huset Grüne Zitadelle ritat av den österrikiske konstnären Hundertwasser. En korsning mellan Fred Flintas Bedrock och Gaudis verk i Barcelona. Var likt huset som vi besökt i Wien. Var inne på två innergårdar och kollade. 
 
Under vår vistelse i Magdeburg hade båten kryssat vidare och vi gick på den igen i Genthin. Åkte på Elbe-Havelkanalen. Färden där var väldigt hoppig. Vi satt och studsade på stolarna (och skrattade) vid lunchen: burrata med sallad, torsk med svamprisotto och kaka med chokladglass. 
 
Hade fem tusen steg kvar. Gick lite på soldäck, men blev nerkörd därifrån när vi närmade oss låga broar. Annars skulle jag sluta som Marie Antoinette... Det var så nära bron att solstolarna måste fällas ihop och läggas ner. Gick över tre tusen steg i korridorer och i hytten. 
 
Såg många svanar och storkar, fiskare och flådiga villor.
 
Hoppade i finkläder, drack galadrink i loungen och njöt av galamiddan: Blomkålssoppa, gåslever, vaktel med polenta och grönsaker, gratinerad getost och baked alaska. Sött, vitt vin till gåslevern, rött vin till pippin och portvin till osten.
 
Slut på den här dan då vi varit lite småkriminella och smitit från en toaavgift och ett fototillstånd. Båten la till i utkanten av Berlin sent på kvällen.
 
Fredag 25 april, Berlin🇩🇪
Vaknade upp och såg en ”hjulångare” från Mississippi (Havel Queen), som låg här i Berlin-Tegel kryssningshamn. Redan klockan åtta startade sightseeingturen i Berlin (3,7 miljoner invånare) med en duktig lokalguide. Var fyra stopp i kylan.
 
Stopp nr 1 Bebelplatz vid paradgatan Unter den Lindén, där nazisterna hade bokbål 1933. Där ligger Staatsoper, Sankta Hedvigskatedralen och Humboldtuniversitetet. Toalettbesök på den juridiska fakulteten. 
 
Stopp nr 2 Brandenburger Tor, detta ikoniska byggnadsverk, som är symbol för Berlin. Hamnade i ingenmansland när Berlinmuren byggdes.
 
Stopp nr 3 Berlinmuren (som fanns 1961-1989) vid East Side Gallery med målningar av konstnärer från hela världen. Mest berömd är kanske kyssen mellan östtyske ledaren Erich Hornecker och sovjetiske ledaren Leonid Brezhnev.
 
Stopp nr 4 Checkpoint Charlie, den vanligaste övergången mellan Öst-och Västberlin på tiden före murens fall. Är inte det gamla huset (där jag gått över några gånger före 1989). 
 
Kom tillbaka till båten lagom till lunch och insåg att vi haft röd ”signal” på dörren, vilket betyder ingen städning. Obäddade sängar är OK, precis som hemma, men nya handdukar ville vi ju ha (de ”gamla” låg på golvet), så det bad vi om. Lunchen bestod av: köttpaj, ankbröst och cheesecake i glas. Extra plus för desserten, fruktansvärt god. Fick bråttom ut igen på eftermiddagstur till Potsdam, en dryg timme bort. Potsdam är huvudstad i delstaten Brandenburg, har två hundra tusen invånare. För oss mest känd för att en av oss kom lite för nära en spårvagn förra gången där. Gjorde tre stopp i solskenet.
 
Alter Markt med fina byggnader som Nikolaikyrkan och museer.
 
Sanssouci slott och park, uppfört på 1740-talet som Fredrik den stores sommarresidens. Sanssouci är franska och betyder ”utan bekymmer”. Förutom byggnader, är det en stor park med statyer och fontäner.
 
Holländska kvarteren från slutet av 1700-talet, med holländska hus och caféer. Det har inte varit så mycket fri tid på resan, men nu hann vi med varsin cappuccino (€4,00) på café Cecilie.
 
Middag: smördegsinbakad lax, kalvkött med spätzle och rabarberpaj. Och vin i stora mängder denna sista måltid med gänget. Tog adjö av vår reseledare Suzi, som ska åka tidigare än oss andra i morgon bitti. Hon har varit mycket bra och ska nu vidare till södra Italien för att ta hand om en ny grupp på vandringsresa. 
 
Tidigt i säng för sista natten ombord. Idag smet jag bara från en toaavgift (heder åt Bengt-Åke som betalade).
 
Lördag 26 april, Berlin🇩🇪-Knivsta🇸🇪🇸🇪🇸🇪
Packade det mesta, åt en riklig frukost, packade färdigt, satte ut väskorna i korridoren och lämnade hytten klockan nio. Det var flera transfers för de olika sällskapen beroende på flygtider. Det har varit en stor grupp från Israel ombord, som åkte i egen utflyktsbuss. I en annan buss samsades vi med en större fransk grupp på utflykterna, med olika kanaler på whispersen. Idag satt vi i loungen tills klockan tio, då våra fyra kamrater som skulle till Köpenhamn (2xSkanör, 2xHalmstad) lämnade båten. Vi fyra som skulle till Arlanda (2xVästerås, 2xKnivsta) tre timmar senare, tog en promenad utefter stranden och sen upp i Tegel centrum och ner på en restaurang- och kafégata, fint dekorerad cappuccino €3,10. Många stånd med försäljning av sparris, vilka fina exemplar av denna tyska vårprimör. Tillbaka på båten gick jag på soldäck i ensamt majestät tills jag fick ihop mina steg. Detta inträffade precis när vår transfer till flygplatsen anlände. Tog en knapp timme till Berlin Brandenburg Airport Willy Brandt. 
 
Man var tvungen att checka in och dra ut bagagetaggar själv. Ny design, väldigt enkelt att sätta på, inget skulle dras av. Scannade in på bandet själva också. Undrar varför väskorna vägde mindre nu än när vi åkte ner till Prag. Det kompenseras mer än väl av vår ökade vikt. Åt asiatiskt på en food court (Tom Kha Gai-soppa till mej) och drack cappuccino (€5,60) på ett ”kafferosteri”. Var 25 minuter sena vid start, planet var helt fullt och ombordstigningen tog en evighet. Landade 11 minuter efter tid. Väskorna kom snällt på bandet. Avskedskramar till Anita och Annika från Västerås. Förbeställd taxi väntade på oss, snabbt hem.
 
Trots besväret med lågvatten, kollapsad bro och därmed bussresor och byte av båt, har detta varit en lyckad resa. Har sett mycket, ätit väldigt god mat (vilka efterrätter, har ätit upp rubb som stubb fast jag inte borde) och druckit för mycket vin i en grupp på bara åtta mycket trevliga personer, helt perfekt. Första resan vi gjorde med Escape travel, kan få förnyat förtroende (nästa resa med dom är redan bokad).

Måndag 5 maj 2025 Knivsta 🇸🇪-München 🇩🇪-Catania 🇮🇹-Lipari 🇮🇹
Lite förvirring när taxin skulle hämta oss. Vi fick leta upp den på annan plats i kvarteret, men vi kom iväg på utsatt tid (06.30). Hade checkat in hemma, skrev ut bagagetaggar i automat på Arlanda och skannade in väskorna på egen hand. Min vägde 14,2 kg. Ovanligt lång kö i säkerhetskontrollen. Det är 456 steg från vägg till vägg i F-piren. Åkte med Lufthansa i ett tämligen litet plan CRJ900, 2+2 platser på en rad. En del långa personer fick huka sej i gången och Bengt-Åke slog huvudet i hatthyllan. Flög över Knivsta och såg vårt hus, alltid kul. 
 
Kom fram lite sent till ett regnigt München. Och naturligtvis måste vi ut och åka buss in till terminalen. Gick till Cataniaplanet i kontrollerad marsch i Bengt-Åkes takt. Boardingen var startad, men vi hann med ett toalettbesök i lugn och ro. Större plan nu (A321), 3+3 platser på en rad. Våra väskor hann också byta plan. Vi var elva deltagare från Arlanda, som fick vänta nästan en timme i Catania på sju deltagare + reseledare Ulla, som kom försenade från Köpenhamn via Rom. Hann då med en macka och en cappuccino på ett fik. Blev förvånad över kaffepriset: en lagom varm cappuccino med ett fint mönstrat skum, serverad i en porslinskopp med fat på en flygplats för endast €2,70.
 
Buss, framförd av en ung tjej, till färjeläget i Milazzo på nordöstra Sicilien. Vi åkte genom ett otal tunnlar på en motorväg med skarvar. Trots att jag satt ”stilla” fick jag över två tusen steg på aktivitetsklockan. Det är bara att tacka och ta emot… Bärplansbåt till Eoliska ön Lipari (via ön Vulcano), där största orten också heter Lipari, tolv tusen invånare. Väskorna fraktades med bilar till hotell Filadelfia och vi gick. Ett gammaldags, familjedrivet hotell med gigantisk nyckel och filt i sängen (en till hela dubbelsängen). Fick order om att gå direkt till middan efter att ha lämnat väskan på rummet. Inget byte av kläder och sånt. Trerätters middag: Pasta med tomatsås med fisk i, svärdfisk med gröna bönor och så fruktsallad och rikligt med vitt vin till. Fisken var god, brukar normalt rata svärdfisk efter några hemska upplevelser av torra och sega varianter, får nog ompröva det. Tidigt isäng, orkade inte ens packa upp. Här ska vi bo fem nätter.
 
Tisdag 6 maj 2025 Lipari 🇮🇹
Nattens sömn var god. Duschade och slängde inte handdukarna på golvet som vi brukar, de miljöbovar som vi är (ont om vatten på ön). Frukost ute på terrassen. Tog en morgonpromenad och fotade gränder med blomsterprakt och tvätt, ett av mina favoritmotiv. Sen åkte gruppen buss utefter kusten och berget och såg ön uppifrån och smakade sött Marsalavin. Lagom varmt med långärmad top. Reseledare Ulla berättade om öarnas historia och alla erövrare som varit här och om alla fina växter vi såg. Åkte tillbaka till stan för att besöka det högt liggande kastellet. Det var trappor och backar att gå upp. Väl uppe gick vi på egen hand. Såg katedralen, en amfiteater och arkeologiska museet. ”Inte en kruka till, inte ens en skärva”, stönade Bengt-Åke efter ett tag. Gick nerför backen igen och bort mot den andra hamnen (inte den vi kom till igår), turisthamnen med mycket dagsturister. Såg ut ett café till eftermiddagens kaffe. Först tillbaka till hotellet och lunch: Pasta med fisksås (rester av gårdagens svärdfisk?), braxen (säkert annan art än hemma) med tomater, basilika och kapris och så glass och vin så mycket man ville. Tog sedan seden dit vi kommer med lite siesta (= sov ruset av oss) innan vi gick ut igen. Gick en ny väg till hamnen och vårt utsedda cappuccinoställe. Gott kaffe för €3,00. Promenerade till andra hamnen och en bit bortanför, innan vi var inne i en stor mataffär och kollade utbudet och köpte en flaska vatten. Är vana vid att det finns gratis vatten på rummet, men inte så här. Middag klockan sju: Grönsakssoppa (fullmatad med kikärter), tonfisk med picklad rödlök och råkost (Bengt-Åke saknar potatis här) och sorbet och ett antal glas vitt vin. Tidigt i säng.
 
Onsdag 7 maj 2025 Lipari-Salina-Lipari 🇮🇹
I morse efter frukost tog jag en egen promenad i närområdet. Trevligt att hälsa buongiorno till gubbarna jag mötte (i min ålder eller yngre). Gick i samlad trupp till turisthamnen där turbåtarna utgår från. Satt ute på taket på båten till Salina.  Mitt hår blev (om möjligt) ännu rufsigare än vanligt i vinden. Salina lever inte lika mycket på turister som Lipari. Viktiga exportvaror är kapris och vin (Malvasia). Kaprisen sägs vara den bästa i världen och man har en årlig kaprisfestival. Ön är mycket grön. Den är den enda av Eoliska öarna som har eget vatten. Den har drygt två tusen invånare och vi gick iland i största orten Santa Marina Salina. Vi såg oss omkring i byn och drack god cappuccino (€2,00) innan vi åkte på båtsightseeing runt ön. De två högsta vulkanerna är 962 och 860 m och har varit utdöda länge. Åt lunch i Lingua på restaurang Il Delfino: Pasta med tomatsås, fylld bläckfisk med lök och sorbet. Och vin så mycket vi ville. Allt var gott! Sen hade vi tre timmar att slå ihjäl där i solen. En del badade, men vi gick omkring och luktade på blommorna och drack en god cappuccino till (€2,50) innan båten gick tillbaka till Lipari. Fick en lektion i Italiens historia av Ulla ombord,  från fenicierna 3000 år BC via greker, etrusker, romare, normander och allt vad det nu var fram till Garibaldis enande av Italien 1861. Resten av historien till nutid blir en cliffhanger till nästa lektion. Bengt-Åke, som slarvat med insmorningen annat än näsan, blev illröd i övriga ansiktet och armarna, jag bara i nacken. Kvällens middag: Risotto med pancetta, två stekta korvar med stekt potatis och inget mer på tallriken (en näringsexpert hade fått tårar i ögonen, men potatis räknas som grönsak här) och till dessert Malvasiavin med kakor. Plus till risotton. Blev nog lite mycket vin, full ranson av både vitt och rött vin. Somnade tidigt, ovaggade.
 
Torsdag 8 maj 2025 Lipari-Vulcano-Lipari 🇮🇹
Efter frukost gick jag min boungiorno-promenad. Åkte privat båt (bara vår grupp ombord) till närbelägna ön Vulcano. De två i sällskapet som skulle gå upp på vulkanen hade åkt tidigare. Svaveldoften välkomnade oss, kom från vulkanen som lättar lite på trycket då och då. Har inte haft nåt utbrott sen slutet av 1800-talet. En del tog en sightseeing-buss runt på ön, men vi gick en långpromenad med Ulla. Såg svavelbadpölar, som sägs vara nyttiga att bada i, men som nu var stängda för att deras temperatur ökat för mycket. Kom förbi uppgången till vulkanen och jag gick några meter för fotografering. Det lyste rött och fler vandrare var inte tillåtna. Vilken tur/otur! Satte oss på en trevlig uteservering och tog en cappuccino (€2,00) och B-Å även en bit jordgubbspaj. Där blev vi sittande länge och njöt även av ett glas vitt vin resp en öl innan det var dags att ta båten hem igen. God lunch på hotellet: Pasta med tonfisksås, gott kryddade räkor med cikoriasallad och en semifreddo till dessert och vitt vin, malvasiavin (men inte det söta dessertvin vi fått tidigare). Tog lite siesta innan vi gick ut igen. Promenerade ner till hamnen och en cappuccino på vårt numera stamställe tillsammans med Sylvia. Till vår (min) lycka beställde hon en aperol spritz och när man tar en drink ställs en trevåningsbricka fram, full med godsaker. Hon bleknade av mängden, men jag offrade mej på ganska mycket (pizzabitar, salami, jordnötter, oliver mm). Tog ut pengar i en ”bankomat”. Första automaten ville inte kännas vid vårt ICA-kort och spottade raskt ut det, men i den andra lyckades vi. Kvällens middag på hotellet bestod av bönsoppa (vilket var lämpligt eftersom vi åt den just när nye påven presenterades på TV:n i hörnet), kött med potatismos och vitlök och chokladmousse. Rött vin serverades till, men efter ett glas beställde jag in vitt vin istället. Som alltid, tidigt i säng. 
 
Fredag 9 maj 2025 Lipari-Filicudi-Alicudi-Lipari 🇮🇹
Idag fick vi äta frukost inomhus för första gången; det hade regnat och var blött. Heldagsutflykt med båt till två av de minsta, bebodda öarna. Satt först uppe på däck, men blåsten där gjorde att vi strax räddade oss ner och satte oss inne. Allt fler kom ner efter hand. Första ön var Filicudi, som har 240 invånare. 1971 placerade italienska polisen 18 maffialedare där i väntan på rättegång. Då lämnade många av invånarna ön. Blev överraskad av hur många bilar där fanns. Det är ju lågsäsong och nästan inget var öppet. Definitivt inget kafé. Hotellet öppnar 29 maj. Gick en promenad och ”kollade in bensinstationen”… Åt lunch på båten, som gick så ”snällt” den kunde (att ligga vid kaj var helt omöjligt): Antipasti (ost, salami, skinka, soltorkade tomater och picklad fänkål [tror vi]) och sen pasta med god sås och vin därtill. Allt var jättegott! Sen satte båten fart till nästa ö, Alicudi med 120 invånare och inga bilar eller ens vägar. Transporter sker med åsnor och vi hälsade på en. Men där fanns, till vår överraskning, en bar och en god cappuccino (€2,50)! Besökare kommer nog mest hit till öarna för att vandra och klättra uppför vulkanerna. Sjögången idag var inte rolig, fy sjutton vad båten gungade. Det är tur jag vuxit ifrån min sjösjuka. På hemvägen tog båten upp regnblöta hurtbullar på olika ställen och var knökafull när vi kom tillbaka till Lipari. Vi tog en cappuccino på vårt stamställe och gick en umleitung till hotellet. Ikväll var den sista gemensamma middagen på resan (de två sista kvällarna är på egen hand). Vi samlades på terrassen i solen och skålade i prosecco för vår resa, innan det var dags för middag: Risotto med skaldjur, friterat fiskjox och nougatglass och alldeles för mycket vin. Efteråt gick Bengt-Åke och jag ut, ner till hamnen och upp igen. Frågade förgäves på tre barer om dom hade Irish coffee innan vi fick napp på den fjärde. Där satte vi oss som enda gäster, men vad vi fick är höljt i dunkel. Det var nåt kallt i cocktailglas som inte smakade vare sej kaffe eller whiskey (€6). Men gott var det!
 
Lördag 10 maj 2025 Lipari-Panarea-Stromboli 🇮🇹
Ihoppackning av pinalera. Resväskorna har legat öppna på extrasängen, så mycket har inte varit uppe ur väskorna. Förkastligt kanske ur vägglöss/loppor-synpunkt, men bekvämt. Hoppas att de hemska kliande betten jag har på vänsterhanden är från myggor och inget annat. Jag har i alla fall sett myggor och Bengt-Åke har hört dom ina (för att använda en korsordsterm). Ställde ner väskorna i receptionen för ”automatisk” transport till hamnen, checkade ut och begav oss så småningom ner till hamnen och stamstället där för fjärde och sista gången och elvakaffe. Behöver nästan bara visa oss, så vet dom. 
 
Båt till sjätte ön Panarea, som är den till ytan minsta av de bebodda öarna, har 280 åretruntboende invånare och mängder av jetsetturister (och så vi). Fick lunch direkt på Trattoria da Francesco: Pasta med pesto, fiskspett (utan spett), vin och kaffe. Gott! Gick omkring i byn; fanns många exklusiva boutiquer  i ”centrum” ovanför hamnen. Hamnade på en parkbänk med ”främmande” svenskar, som var på rundresa med Rolfs Flyg och Buss. 
 
Båt till Stromboli, ön med aktiv vulkan, som har utbrott stup i kvarten. Senaste stora utbrottet var 2019. Fem hundra invånare som mest livnär sej på turismen. Väskorna fick åka liten lastbil och vi fick gå utmed havet i 20 minuter till La Sirenetta Park hotel. Många små byggnader med trappor mellan. Vacker trädgård och havsutsikt. Hade drygt två timmar på oss innan kvällskryssningen med vulkanutsikt skulle starta. Bengt-Åke och jag gick direkt ut. Jag frågade i receptionen efter bästa vägen till kyrkan på höjden. Inte så mycket för kyrkans skull, utan för att Ingrid Bergmans ”kärleksnäste” med Roberto Rossellini ligger i närheten. Vilken skandal det blev, båda var ju gifta (men inte med varann)! En massa trappor och backar senare fann vi stället och fotade plaketten och huset med och utan oss själva. Passerade kyrkan (utan att gå in) och gick ner mot hamnen. Aktade oss för golfbilarna och de trehjuliga ekipagen. Satte oss vid en bar/pizzeria och delade på en pizza och drack öl resp cappuccino (€3,50), trots fel tidpunkt på dan (enligt vissa). 
 
Trängdes på båten med tyskar och Rolfs-svenskarna, alla med kamerorna riktade mot vulkantoppen. Kändes i armarna efter ett tag. Fyra utbrott såg vi och skrek ååååhh. Fullmånen gjorde det hela än mer spektakulärt. På sluttningen såg vi pannlamporna från de vandrare (två i vår grupp) som varit uppe 400 m och var på väg ner igen. Såg ut som ett ringlande pärlband. De 20 minuterna hem från hamnen gick vi med mobilens ficklampa på (fanns ingen vägbelysning). På muren utanför hotellet dukade reseledare Ulla upp vin och chips, trevligt. 
 
Lite besviken var jag allt på vulkanen. Från förra gångens jag var på Stromboli (vandringsresa i Kalabrien på fastlandet), var minnet att det var större och mer frekventa eldslågor. 
 
Söndag 11 maj 2025 Stromboli-Catania (Sicilien)🇮🇹
Aktivitetsklockan bedömde att jag sovit dåligt (”ej återställande sömn”), men själv tyckte jag att jag sovit väldigt gott. Troligen på grund av ytterst begränsat vinintag i går kväll, åtminstone jämfört med de andra kvällarna på resan. Frukost kvart över sex. Har aldrig sett så mycket bakverk på en frukostbuffé i hela mitt liv. Fanns annat nyttigare också. Väskorna stod och väntade på oss på kajen efter vår rush från hotellet. Mycket folk som skulle med bärplansbåten i linjetrafik. Satt bekvämt inne som i flygstolar. Båten stannade på fyra ställen på sin väg till Milazzo på Sicilien. 
 
Vid hamnen i Milazzo väntade rolig hattförsäljare och vår buss på oss. Åkte skumpig motorväg (skarvarna gav nästa fyra tusen steg) till Etnas sydsluttning och vingården La Sciarelle. Blev guidade genom vinfälten av en ung man, den sjätte generationen på denna familjeägda gård. Smakade ett vitt och ett rött vin enligt konstens alla regler. Fick en plocklunch till vinet, mycket gott. Mängden vin var dock icke alls i paritet med tidigare måltider i veckan, men kvalitén var såklart bättre.
 
På bussresan berättade Ulla om Italiens nutidshistoria och geografi. Eftersom hon sagt att vi skulle få ett frågeformulär efteråt och att vi kunde vinna presentkort, lyssnade jag extremt noga. Så nu kan jag ”allt” om Italien, men det hade jag ingen nytta av. Det var helt random allmänna frågor med tre svarsalternativ, typ ”Vad heter huvudstaden i Schweiz?”, ”Vem var Fantomen gift med?”. Med gemensam kunskap och väldigt bra gissande, lyckades Bengt-Åke och jag vinna förstapris (38 av 40 rätt): 1000 kr rabatt på nästa resa med Jörns. Nu fick dom oss i sina klor…, 
 
Checkade in på hotell Centrum, centralt i den gamla stadskärnan (600 meter från katedralen) i Catania, med drygt 300000 invånare. Gruppen träffades i receptionen efter en timme för en avskedsfest hos Ulla, som fått en stor lägenhet intill med en häftig, stor terrass helt inklädd i grönt (vinrankor?, kollade inte så noga). Vi fick ihop stolar så alla 19 kunde sitta i en ring och dricka vin och äta småtilltugg. Ulla hade dåligt samvete för att hon inte berättat om maffian, så vi fick en sista ”föreläsning”!
 
Gick samlat till katedralen och det stora torget där, Piazza del Duomo. Där avvek vi från gruppen och satte oss på vårt kafé från 2022 och tittade på kyrkan (invändigt efter kaffet), andra vackra barockbyggnader och elefantskulpturen mitt på torget. Den utdöda dvärgelefanten är symbol för Catania efter en legend om att den skyddade staden mot farliga djur och kanske Etna också. Cappuccinon kostade bara €2,00, samma pris som förra gången (enligt dagbok)!
 
När vi gick mot hotellet igen en annan väg, irrade vi lite och blev konfunderade när vi mötte en i gruppen, som också var på väg till hotellet, men gick åt motsatt håll… 
 
Vilade oss i form inför kvällens middag på tu man hand. Blev kidnappade in på en tämligen öde restaurang. Kalvschnitzel till B-Å och Spagetti Carbonara till mej (med hela skålen parmesan framsatt, tog tills jag skämdes). Pastaätandet fick därmed ett storstilat, gott avslut. Nu blir det som vanligt igen, aldrig pasta (men rysligt gott var det!). Avslutade med varsin cappuccino (€2,50, billigt det också) på ett fint jättekafé på gågatan. Massor med folk ute denna söndagkväll. Hittade lätt tillbaka till hotellet och den sköna sängen.
 
Måndag 12 maj 2025 Catania🇮🇹-Zürich🇨🇭-Knivsta🇸🇪🇸🇪🇸🇪
Tiramisu och pannacotta till frukost (bland annat). Packade ihop för sista gången på denna resan. Fanns ingen hiss till plan 1, där vi bodde, så vi bad mannen i receptionen att bära ner våra väskor (branta trappor). Bussen skulle hämta oss Arlandaåkare halv tre, så vi gick ut på stan vid halv elva för att fördriva tiden. Husen är gamla och charmiga, många är dock i behov av upprustning. Unesco kanske inte tillåter så mycket nytt. Mycket graffiti på sina ställen. Drack elvakaffe på stamstället. Catania har en underjordisk flod (begravd vid ett vulkanutbrott), syns bara på två ställen. Det ena vid en fontän, den kollade vi in. Gick på fiskmarknaden, där även annat såldes. Fanns många matställen där som såg trevliga ut, men fisklukten gjorde mej avogt inställd. Satte oss på en restaurang ute på ett torg en bit ifrån och delade på en pizza och jag åt en tomat-lök-ostsallad också, gott. På hotellet kramade vi Ulla ajö. Hon har varit en fantastisk bra reseledare, mån om alla, en riktig hönsmamma. Talade italienska. Var flygvärdinna på SAS i ett tidigare liv. Äldre än oss till och med.
 
Kort transfer till flygplatsen i Catania. Fick vänta länge innan vår incheckning började. Kön till säkerhetskontrollen var väldigt lång, men gick fort framåt. Cappuccino (€3,70) resp en öl i en servering. Vårt plan kom in lite sent till gaten, så vi blev försenade vid start. Till vår förvåning fick vi en stor, god dubbelmacka och dricka ombord. Kom till Zürich i ösregn och naturligtvis skulle vi ut och ta buss in till terminalen. Hade gott om tid för planbyte. Ombord på nya planet gick vi förbi riksbankschefen i kavajklass, läsandes hemliga(?) papper. Ingen gratisförplägnad. Landade en halvtimme sent på nytt dygn, långt ute på F-piren. Fick vänta på bagaget och på den förbeställda taxin. En trevlig vecka med trevliga ”kamrater”, men ändå skönt att komma hem igen.

Måndag 16 juni 2025 Knivsta 🇸🇪-Frankfurt 🇩🇪-Barcelona🇪🇸
Tidig uppgång (02.40) och taxi (04.00) till Arlanda där incheckning och säkerhetskontroll gick väldigt snabbt. Lufthansaflyget till Frankfurt kom iväg en kvart sent, men landade ändå före tidtabell. Den skojfriske kaptenen ”skällde” på oss för att vi ville flyga så tidigt (06.05) att han måste gå upp mitt i natten, men nu hade han fått kaffe, så kanske kunde han hålla sej vaken, annars var hans co-pilot yngre och alertare… Ombord fick vi god frukost (yoghurt, ost, skinka, prickigkorv). I Frankfurt låg loungen finurligt nog mellan gate A34 där vi landade och A13 där nästa plan skulle gå ifrån. Så där njöt vi av en cappuccino och lite vin med ost och nötter. För enkelhets skull har vi plats 4A och 4C genomgående på båda planen på både ut- och hemresa. På planet till Barcelona blev det en andra frukost med chiapudding med grekisk yoghurt (jag åt två) och ostar och korvar med vitt vin, gott. I avsaknad av Aperol spritz (som dom gjorde stor reklam för i ”Onboard delights”) fick det bli fransk vodka med cola zero. Blev två nya teskedar (ny design) till samlingen därhemma.
 
I Barcelona kom väskorna så snällt på bandet, lätta att upptäcka med sin ovanliga, mintgröna färg. Det var en lång välordnad kö till flygbussen. Vi kom med första bussen som sista passagerare, så vi blev utan sittplats, men en yngling var artig och erbjöd en gammal grånad kvinna sin plats. Ja, även Bengt-Åke kunde fått sitta, men han ville väl visa sej ung och alert och stod upp hela vägen. Gick av vid Universitetet. Jag hade sett ut vägen till hotellet (4 minuter) på kartan redan hemma, men i verkligheten är det inte alltid lika enkelt. Vilket håll? Hittade dock snart Acta Splendid. Kunde checka in och bli av med väskorna, men rummet var inte klart förrän klockan tre. Så vi fördrev de nära två timmarna på ett kafé, cappuccino €3,10, och sen i en fåtölj på hotellet. Några fysiska kartor hade dom inte, men väl broschyrer med lättklädda, välutrustade karlar. Rev ut mittenuppslagets karta med gayklubbar och mer normala sevärdheter utsatta. 
 
Kartan fungerade bra, när vi sen gick ut i hettan på jakt efter Gaudíhus och hans ofärdiga kyrka Sagrada Familia. Där hade det hänt en hel del med byggnationen sen vi såg kyrkan senast för några år sen. Det är nog en 15-20 år sen vi var inne på guidad tur där, men nu nöjde vi oss med att sätta oss med öl resp cola zero på fiket intill och titta på den häftiga skapelsen. Kyrkan började byggas på 1880-talet och senaste tidsplanen sattes 2010 till att den skulle vara klar 2026 då det är 100 år sen den ursprungliga arkitekten Antoni Gaudí dog (överkörd av en spårvagn i Barcelona). Men det kommer den inte att vara. Nu är det dock inte längre pengarna som saknas utan byggnader intill som är i vägen. Fick, ovanligt nog, sällskap vid vårt lilla fikabord av ett trevligt engelskt par, som just varit inne i kyrkan.
 
Fortsatte ner mot Gamla stan, där kartan var värdelös och den självutnämnda guiden (jag) likaså. Efter att ha svängt in på de vackraste gränderna (med utsmyckningar och tvätt) ett tag hade jag ingen aning om var vi var. Egentligen var vi på väg mot Ramblan (ficktjuvarnas arbetsplats), men med en något gnällig (och kissnödig) make, tog jag upp mobilen och hittade galant direkt tillbaka till hotellet istället.
 
Som ”alltid” var det pizza och vin kvällen före en kryssningsstart. Blev en italiensk restaurang i grannkvarteret med mycket på menyn inklusive en stor skock pizzor och ändå blev det en vanlig capricciosa. Den var god och vinet var lättdrucket. Trevligt!
 
Tidigt i säng. Det tar på krafterna att gå upp före klockan tre på morgonen. Och att gå så långt som idag; slog dagsrekordet i antal steg för 2025.

Tisdag 17 juni 2025 Barcelona🇪🇸-ut på Medelhavet
I morse kollade jag på nätet var vår båt Nautica befann sej, som tur var. Det visade sej att den inte alls låg där rederiet meddelat oss utan närmare centrala Barcelona. Så då tog vi en promenad till hamnen och kollade in båten fysiskt. Lite skillnad att göra morgonpromenaden på Ramblan i Barcelona istället för på Gredelbyleden i Knivsta. Hade bestämt att dricka förmiddagskaffet klockan halv elva på det kafé som då låg närmast. Misstänker Bengt-Åke för att manipulera tiden (genom att stanna och filma t ex), för precis halv elva var vi utanför ett Starbucks. Han gillar ju dom ställena (och i Barcelona kryllade det av dom), medan jag säjer att det är ett nederlag att fika där. Men OK, kaffet är bra (cappuccino €3,90). B-Å tog en varm ostmacka också; vi hade ju råkat (?) beställa hotellrummet utan frukost. 
 
Packade ner det lilla som varit uppe ur resväskorna och checkade ut från hotellet. Det såg inte mycket ut för världen utifrån, men rummet var fint och fräscht. Duschen var perfekt och lättmanövrerad. Läget var också perfekt. Vi gick några minuter till en ”taxihållplats” och tog en taxi till hamnen (€15 inkl dricks). Kö till säkerhetskontrollen, men sen gick incheckningen på båten snabbt. Direkt upp på lunch i Terrace café där man nu får ta buffén på egen hand, nyss infört på rederiet Oceania, till förskräckelse för folk (rädda för norovirus mm) i Facebook-gruppen. Lite nyhetens behag blev det med champagne, vitt vin och portvin och tre efterrätter (nackdelen med att ta själv, annars hade jag inte kunnat med). Hytten var inte klar och jag gick runt på däck på fitness track, medan Bengt-Åke ägnade sej åt sudoku på plattan, men sov nog mest i sin bekväma fåtölj, åtminstone när jag var inne och tittade till honom.
 
Vid piren där Nautica skulle ha legat, fanns fyra mycket större fartyg, med totalt sådär 16000 passagerare. Nautica tar 670. Vår lilla hytt ligger längst ner, däck tre (hytt 3027), men är i alla fall utrustat med ett litet runt fönster.
 
Efter att ha packat upp, fått info av vår filippinske hyttsteward Dolfin och druckit en macchiato (ingen cappuccino för mej, för att minska mjölkmängden) gick vi av båten igen ut i Barcelona (den skulle inte gå förrän klockan nio). Strosade i hamnkvarteren och hamnade på ett stort köpcentrum på en ö. Blev ingen shopping men väl ett ”barbesök” (öl resp Pepsi) innan vi gick ombord igen.
 
Tidig middag vid ett bord för två (”honey moon table”). Efter att vi sagt ”No bread, no butter” till två kypare, bröt vi ut i fnitteranfall när en tredje försökte pracka på oss det. Lokala musslor, siciliansk sallad, pancettalindad kalkonentrecote och ostbricka. Vitt vin och portvin. Sen blev det tidigt tillbakadragande. Alltid lika spännande att se hur det är bäddat, när vi bett om separata påslakan i dubbelsängen, denna skandinaviska företeelse. Här var en ny variant, så vi fick bädda om lite. 

Onsdag 18 juni 2025 Castellón 🇪🇸
I morse anlände vi till den första av nio hamnar på resan, tre i vardera Spanien, Frankrike och Italien innan vi anländer till slutdestinationen Monaco. Castellón är en ny bekantskap för oss. Ligger norr om Valencia och har 180000 invånare. Hamnen är fem km från centrum. Det är ytterst få kryssningsfartyg som lägger till här. Ett nästa vecka och sen inget förrän i september.
 
Vi fick gå upp tidigt för organiserad utflykt: ”The fortified seaport of Peñíscola”. Tog en timme med buss tills vi anlände till målet Peñíscola med 8500 invånare. Slottet högt upp i byn byggdes ursprungligen år 1294-1307. Det var rena gympapasset att ta sej uppför backarna och trapporna till slottet. Var fin utsikt däruppifrån över landskapet och badstränderna. Byn lever nästan helt på de många turisterna och var mycket turistiskt med hantverkare, små affärer och matställen. 
 
Väl på båten igen, blev det nästan språngmarsch upp till bufférestaurangen, som bara skulle vara öppen en kvart till, men dom la på ytterligare en kvart. Ingen alkohol och bara en efterrätt till skillnad från igår. Huvudrätten var desto större med mycket skaldjur, sallader och ost. Bengt-Åke tog Svenska köttbullar, kryddade med timjan. 
 
Tog shuttlebussen in till centrala Castellón. Det var siestatid och stillsamt i stan. Gick omkring och tittade på vackra hus innan vi satte oss på Plaza mayor framför kyrkan och det blomstersmyckade rådhuset och drack cappuccino med kanel (€3,90).
 
Efter en aperitif i Horizon, baren högst upp däck 10, åt vi middag i Grand dining room. Framför oss i kön in dit, stod en man i shorts. Detta kommer inte att sluta väl, tänkte jag. Visserligen är det ganska avslappnad klädsel ombord, men det finns en gräns och en klädkod: ”country club casual”, vad det nu innebär, men inte shorts i alla fall. Mycket riktigt blev han diskret tillsagd och fick lomma ut (han återkom sen mer passande klädd). Middagens plus får fisken, sea bass (havsabborre). Drack ett halvt glas vin, det var hela mitt alkoholintag på hela dan. En rekyl från gårdagen kanske, medan Bengt-Åke gick på i ullstrumporna och köpte till ett spritpaket. Så efter middan blev det fin konjak till kaffet.
 
Tog en ”romantisk” promenad uppe på däck innan vi bäddade om sängen och somnade tidigt.
 
Torsdag 19 juni 2025 Ibiza🇪🇸
 Frukost i stora matsalen tar en evighet eftersom man beställer och blir serverad vid bordet, men idag hade vi tid. Båten skulle inte lägga till på ön Ibiza förrän vid lunchtid. Blev signaturomeletten Keto gjord på äggvitor med bara nyttigheter i (lite kolhydrater): lax, champinjoner, avokado, tomater, mozzarella, pancetta med grillad tomat, bacon och champinjoner vid sidan av. Gott! Sen gick jag på däck i sällskap av många andra och alla gick åt samma håll, ungefär lika fort. En stund av lycka där. Lyssnade på Future cruise consultants dragning, i hopp om att vinna $250, men det bidde inte vi. Hon är numera Bengt-Åkes kompis, för hos henne har han bokat en gratiskryssning. Nu har vi kommit så långt i hierarkin, att vi blivit Platina-medlemmar och då ingår en kryssning på max 14 dagar. Blev Valetta till Barcelona (med umleitung) nästa år.
 
Vi gjorde ingen organiserad utflykt idag. Åt en asketisk lunch i Waves grill på däck, en Texan burger utan bröd och utan pommes och drack bara vatten (jag alltså). Tog shuttlebussen in till centrum av Ibiza stad, 4 km bort. Detta är ett hett ungdomsställe, men ganska stillsamt på dagtid. Fullt med barer och restauranger. 50000 invånare. Vi gick upp till stadsmuren och in genom porten till Gamla stan med fina hus. Drack inte kaffe, utan tog sista bussen tillbaka före bussförarnas sena siestaperiod och tog kaffet på båten.
 
Bengt-Åke lyckades i morse med konststycket att boka bord för två på de två specialrestaurangerna, 3 kvällar dessutom. Hemifrån var det inte görligt; fanns inga två-bord då (men väl shared table). Började med Polo grill redan ikväll. Blev fyra rätter fast vi bestämt oss för tre innan, för mej: sniglar i vansinnigt god sås (fick be om sked, så jag fick upp allt), BLT-sallad, surf&turf (hummer och filé mignon) och apple crumble pie med vaniljglass. Plus att jag förbarmade mej över ett par bitar entrecote som en olycklig B-Å fått för mycket av. Ett glas vitt vin och ett glas rött vin, det var dagens alkoholhaltiga drycker.
 
Kollade in de få som dansade på danspartyt på däck, innan vi drog oss tillbaka tidigt som vanligt.

Fredag 20 juni 2025 Mahón, Menorca🇪🇸
Tidig uppgång och tidig frukost med bland annat jordgubbar. Det är ju midsommarafton idag, men det är knappt nån annan på båten, som vet det. Än har vi inte träffat på några svenskar.
 
Var på bussutflykten ”Highlights of Menorca”. Ön har 70000 invånare, men 150000 under turistsäsong. Huvudstaden Mahón har 30000. Stan heter Maó på katalanska, det andra officiella språket här (det stod Maó på vägskyltarna). Den kvinnliga guiden pratade hela tiden med sin sensuella röst (passande för andra uppdrag). 
Vi gjorde tre stopp:
Fornells, en fiskeby i en stor bukt, grundat på 1600-talet runt ett vakttorn och senare ett slott, som fransmän, engelsmän och till sist spanjorer kämpade om (numera förstört). Söta, vita hus och många båtar i hamnen (hummerfiske).
Monte toro, högsta punkten på ön, 358 m med en fin utsikt. Där finns ett kloster, en kyrka och en hög staty av Jesus (à la Rio och Lissabon).
Binibeca, en arkitektritad by (1960-talet) med bara vitkalkade hus med vita tak och trånga gränder som vi trängdes i. Antalet besökare är nu uppe i en miljon per år, efter ”reklam” på sociala medier. De som bor där protesterar mot närgångna turister, som pratar högljutt, invaderar hem och sätter sej på privata balkonger. Restriktioner har införts, inga turister på morgnar och kvällar. 
 
Gick direkt upp till lunchbuffén och försåg oss, innan vi gick ut i Mahón. Båten låg mitt i smeten på nedre ”våningen” av stan. Det fanns en ny hiss, så man inte behövde gå alla trappor upp till övre våningen. Strosade omkring ett tag, innan vi satte oss ute på ett café och drack en mycket god cappuccino (€3,00). Tog trapporna tillbaka ner till båten, tämligen varma och trötta, så vi vilade oss i form igen.
 
Idag var vi bjudna på kaptenens cocktailparty, men det struntade vi i. Då är det gratis bar på andra ställen också, så snåla jag beställde en Negroni (annars kör jag alkoholfritt före maten). När vi väl satt där, kom plötsligt kaptenen fram till oss och sa några välkomnande ord. Han är italienare och vi har åkt med honom tidigare, kanske förra gången på Nautica år 2022. Middag i bufférestaurangen. Åt grillade lammkotletter, räkor och hummerstjärtar. Blev av misstag två av de sistnämnda, fastän jag bara beställt en. Och två efterrätter (inget misstag).
 
Efter middan var vi och botaniserade i ena affären. Vi har en massa ”monopolpengar”, som fryser inne om vi inte använder dom, $374. Det brukar bli Lacoste-tröjor till Bengt-Åke, men nu såg jag ett par lagom slafsiga linnebyxor, som jag kan tänka mej. Vi får se.
 
Lördag 21 juni 2025 Sète, Frankrike🇫🇷
 Idag fick vi byta språk i hjärnan, från spanska till franska. Trots att jag tragglat franska mycket mer än spanska, är kunskaperna nästan lika fördolda. Sète, som kallas ”Frankrikes Venedig”, ligger långt söderut i landet och har 45000 invånare. Vi körde bil hit i början av 90-talet med barnen. Bodde en vecka på en semesteranläggning vid havet. För 20 år sen bodde Bengt-Åke och jag på hotell en natt här, också på en bilresa. 
 
Båten låg mitt i smeten här också, med kajen utefter en gata med lägenheter på andra sidan gatan. En kort promenad, så var man vid kanalen och mitt i centrum. En mycket trevlig gammal stad med många gågator med massor av affärer och serveringar. Och en stor saluhall med frukt, fisk och skaldjur och kött. I vattnet i bukten utanför stan finns mängder med ostronodlingar och folk satt i saluhallen och åt ostron och drack vin redan klockan tio på förmiddan. Vi nöjde oss med varsin cappuccino på en uteservering (€3,80). 
 
Vår bussutflykt idag, gick på eftermiddan, så vi en mycket tidig lunch i Waves grill på däck, en matig macka med sallad (och Blue cheese dressing) till mej. 
 
Besökte först Valmagne abbey, ett kloster grundat 1138, som hade 300 munkar som mest. Munkarna försvann 1790 efter en massa elände (inkl franska revolutionen). Sen 1838 har samma familj ägt stället, som nu är en vingård (redan munkarna odlade vin) med många byggnader. Klosterkyrkan används för att lagra vin i gigantiska tunnor och till kulturella evenemang. Stod inte i utflyktsprogrammet att det skulle bli vinprovning, men det blev det. Smakade ett vitt, ett rosé och ett rött vin i minimala mängder, som en större fingerborg. 
Sen for vi vidare till orten Pézenas med 8000 invånare och en mängd historiska monument och byggnader. Författaren Molière verkade där ett tag. Strosade först med guiden och sen på egen hand i gränderna i Gamla stan med mängder av vackra, gamla hus. Resans varmaste dag (34 grader) och Bengt-Åke behövde en stor öl och jag tog en…cappuccino (€3,80). 
 
Kaptenen hade bjudit in på cocktailparty igen ikväll, nu för dom som åkt med rederiet förut. Eftersom vi nu blivit platinamedlemmar, skulle vi få ”medalj” i belöning på scenen inför alla andra under partyt och dessutom få träffa kaptenen i förväg. Jag såg det inte som en belöning, utan snarare som en bestraffning. Bengt-Åke tyckte det skulle bli kul, (exhibitionist!). Igår kom vi, till min glädje, på att vi inte skulle hinna i tid på partyt eftersom eftermiddagens utflykt skulle sluta precis när partyt började. Så vi meddelade det igår och fick medaljen direkt. Puh! 
 
Ikväll åt vi middag lite senare än vanligt, för att vi skulle orka hålla oss vakna till kvällens show klockan halv tio. Middag i stora matsalen med plus för den goda fisken, ”black cod” (den missförstådda fisken som varken är svart eller en torsk). Sen lyssnade vi på den något åldrade ståupparen Tom Drake, från New Jersey (det upprepade han hela tiden). Han berättade om vad som hänt honom på andra kryssningsfartyg och skämtade om olika nationaliteter inkl svenskar. Jag förstod nog kanske drygt hälften…
 
Söndag 22 juni 2025 Saint-Raphaël, Frankrike🇫🇷
 Idag var en dag utan organiserad utflykt, det är skönt med såna ibland. Båten låg för ankar utanför Saint-Raphaël på Franska rivieran (Côte d’Azur, som det heter på franska). Orten, som har 36000 invånare, ligger några mil väster om Cannes. Tog tenderbåt in, en kort sträcka och vi kom in väldigt centralt. En ny trevlig bekantskap för oss. Hade en alldeles nybyggd strandpromenad med sandstranden (med massor av folk en söndag) på ena sidan och restaurangerna/affärerna på andra sidan gatan intill. Här ligger orterna som på ett pärlband. Efter att ha gått ett tag, hamnade vi i grannorten Frejus som är äldre och större (59000). Båda orterna hade stora pariserhjul. I Saint-Raphaël var vi inne i kyrkan och tittade diskret, högmässa på gång. Drack cappuccino på det gamla hotell Excelsiors uteservering, resans hittills dyraste €5,50. Satt och iakttog kindpusseriet, det var ett himla pussande när folk hälsade på varandra, precis alla! Upptäckte stora statyer i ”plast” av den franska pop-artskulptören Richard Orlinski runt om i stan. Googlade sen att det var en utställning som öppnades för två dagar sen, med sju verk. Vi råkade komma förbi sex, missade bara en röd krokodil.
 
Tog tendern tillbaka och åt buffélunch. Gick nästan en timme runt på däck. Började ensam men sen dök det upp två till, varav den ena sprang som ett jehu. Tur inte Bengt-Åke var med för han var klädd precis som dom som jobbar på pooldäck ett däck ner: ljusblå pikétröja och mellanblå shorts, fast det skiljer väl 50 år så det är nog bara nån synsvag som kan ta fel.
 
En gång per kryssning går vi på afternoon tea, och det var idag. Det allomstädes earl grey byts då ut mot darjeeling. Vi tog båda en bit päronkaka, inget mer trots att en hel vagn med godsaker parkerades framför ögonen på oss.
 
Ikväll var det fransk buffé, väldigt gott. Särskilt salmon tartar och beef tartar (båda med varning från amerikanska myndigheter för rå mat) och ostarna (som krävde portvin). När jag satt där och mumsade i godan ro, kom en för mej okänd amerikanska fram och berömde min ”lovely shirt”.  I hastigheten kom jag inte på hur man säjer ”den gamla trasan” på engelska, så jag tackade bara.

Måndag 23 juni 2025 Bastia, Korsika🇫🇷
Bastia är en ny bekantskap för oss (jag har landat där med flyg två gånger, men inte besökt stan). Åkte på tidig bussutflykt ”Erbalunga and Bastia”, med den ende kinesiske guiden på ön. Hela Korsika har 355000 invånare, de flesta bor utmed kusterna. Ön är bergig med många toppar på över 2000 m. Bastia  har 47000 invånare och huvudstaden Ajaccio 75000. Guiden kom från en liten by i Kina med 400000 invånare… Erbalunga är en gammal fiskeby norrut på Cap Corsica med ett vakttorn. Nu är snart kvoten fylld med byar med pittoreska, något skamfilade hus med lila bougainvillea och röda och rosa nerium framför. Fick lite guidning innan det var fri tid. Hann fotografera/filma lite fler väderbitna stenhus med fönsterluckor, innan vi satte oss på ett kafé (cappuccino €3,00). Buss tillbaka till Bastia och citadellet. Var inne i tre kyrkor där. Guiden var väldigt pratsam men talade så tyst i kyrkorna att jag slutade försöka höra efter ett tag, men det var väldigt skönt att sitta och vila på svala kyrkbänkar. Stan har tre hamnar: Gamla hamnen med lite fritidsbåtar och fiskebåtar och en massa kaféer runt omkring, den kommersiella hamnen där vår båt och alla färjorna låg och en marina med lyxjakter. 
 
Var tillbaka på båten för lunch med lite ditt och datt på buffén inkl två efterrätter och ett glas vitt vin. Gick runt på däck, helt ensam i värmen, tills jag nådde dagens stegmål. Sen gick vi ut, jag hade upptäckt fler statyer av Orlinski här, bland annat såg jag en på långt håll när vi var i Gamla hamnen tidigare. Så nu måste vi gå dit. En röd King kong, fem meter hög. Fanns en blå staty av ett kattdjur nära båten och så såg vi två vita utanför stan på bussresan. En produktiv konstnär. Drack öl resp cola zero vid Gamla hamnen, det var alldeles för varmt för kaffe (cappuccino kostade €3,50 såg jag). Tog kaffet inomhus på båten sen. 
 
Som alltid, en drink före middan. När vi kom in i baren, spelade orkestern Volare och jag blev rädd att Bengt-Åke skulle börja sjunga med (om man uttrycker det fint). Den italienska texten har han lärt sej på en källarkrog i Sorrento. Fick inga chips till drinken (som vi brukar), bara nötter och små pretzels, så Bengt-Åke klagade och fick kyparen att ila ner fem däck till baren där för att hämta chips. Middan intogs i den italienska specialrestaurangen Toscana. Allt får guldstjärna: Parmesanost, bläckfiskcarpaccio, sallad med rostade grönsaker, Filé Mignon med gorgonzolacrust och rostad persika på mandelbotten med sabayonnesås. Så mätt jag blev och vinet gjorde det inte bättre. Men vi åt inget bröd i alla fall, det är väldigt spejsat där, och därmed fick vi inte heller välja av det stora utbudet av olivolja och vinäger att doppa det i.
 
Efter middan var vi och shoppade för monopolpengarna. Fanns inte en enda Lacostetröja i rätt storlek för en välväxt karl, så jag blev ägare till en liten gul handväska till det facila priset av $191! Många pengar kvar ändå, så vi får gå in där igen nån annan kväll; affären har bara öppet när båten är ute till havs. Hade tänkt gå på kvällens show, men vi orkade inte. Det var den amerikanske rolighetsministern igen, kombinerat med ett par där han spelar fiol och hon dansar flamenco. Dom såg vi förra året på en annan båt. Så vi överlever.
 
Tisdag  24 juni 2025 Civitavecchia (”Rom”), Italien🇮🇹
 
I morse programmerade vi om hjärnan till italienska, det lilla som finns där mer än pasta- och pizzasorter (en årskurs på vuxengymnasiet i forntiden). Civitavecchia är Roms hamnstad; Rom ligger en timme bort. Stan har 53000 invånare. De flesta på båten åkte tidigt på utflykt till Rom. Fanns 14 olika varianter att välja mellan. Vi stannade kvar och hade båten nästan för oss själva. Vi har startat/slutat många kryssningar här. Vi har mest bott på hotell i Rom och tagit tåget hit, bara en gång har vi bott på hotell här. Båten låg långt ut på den jättelånga piren. Det gick shuttlebussar in till stan, men det stod ingen inne, så vi gick. Hur svårt kan det vara, tänkte vi, men det var det. Tog oss 45 minuter i sakta mak innan vi var inne i Civitavecchia. Gick först på den för oss nya strandpromenaden och insåg att vårt lilla hotell (Miramare) inte fanns länge (eller låg det längre ut än vi minns?). Drack elvakaffe med havsutsikt (cappuccino €2,50) innan vi gick in i Gamla stan. Stor saluhall med kött och fisk, och frukt, blommor och kläder utomhus. Var inne i kyrkan och satte oss i en kyrkbänk, inte för att vi plötsligt blivit religiösa, men det är svalkande. Landskrona har (hade?) en staty i form av en penna som markerar Europas mittpunkt. Här hade dom 10 pennor i olika färger i sin staty. Och dessutom en gås bredvid. Städerna är dock inte vänorter… Eftersom vi inte riktigt visste vart shuttlebussen gick, tog vi en promenad hem också. Lite mer än halvvägs låg en MSC-båt, så där snodde vi lite vatten ämnat för dess passagerare. Den plus en Aida-båt här är de enda kryssningsbåtar vi sett sen Barcelona.
 
Lunch i bufferestaurangen. Jag tar alltid smårätter, medan Bengt-Åke vill ha ”riktig” mat, idag kalvgryta med ris. Champagnen var vi dock överens om, nu när resan snart är slut, måste vi passa på. Bengt-Åke vilade i sängen och jag på en solstol, skrivandes dagbok, tills paddan blivit överhettad och la av. När detta skett två gånger  behövde jag också svalkning i form av dusch. 
 
Fick ett vädjande brev från ekonomiavdelningen ombord: Snälla, gör av med er onboard credit (monopolpengarna), annars fryser dom inne. Så när Bengt-Åke tog sin drink före middan (och jag brukar ta cola zero), beställde jag en Aperol Spritz för att göra ekonomerna glada. Kontot minskade med $15,10. 
 
Middag i matsalen vid ett perfekt bord för att hålla koll på det mesta. Vågade mej på en ”palermo-style grilled swordfish”. OK, men kompakt och lite torr. Kvällens plus får efterrätten, apple crumble pie med vaniljglass, ett säkert kort. 
 
Båten skulle gå klockan åtta, men kom inte iväg förrän kvart över nio. Gavs ingen info, men vi gissar på att det hänt nåt med en buss från Rom. Var på kvällens show där ”Nautica singers and dancers” framförde stora artisters lite mindre kända låtar. Trevligt! Sen kom de flesta i besättningen upp på scenen och vi tackade dom och dom tackade oss. Halv elva var vi inne i affären och botaniserade igen. Nu hittade Bengt-Åke en vit Lacostetröja i sin storlek, så nu kan jag nog dricka alkoholhaltiga drinkar för resten av pengarna. 
 
Onsdag 25 juni 2025 Livorno Italien 🇮🇹
I morse kom vi till Livorno i landskapet Toscana. Stan har 158000 invånare och är en vanligt förekommande kryssningshamn, eftersom man här gör utflykter till Florens, Pisa och Lucca. Detta är vårt tredje besök. Första gången var vi på en organiserad utflykt till Florens, andra gången tog vi tåget på egen hand till Pisa och idag var vi i Lucca. Fast det var först sent på eftermiddan, så efter frukost tog vi shuttlebussen in till centrala Livorno (trots att det var gångavstånd, men tråkig väg i hamnen). Gick av vid katedralen och gick i de många arkaderna till marknaden med fin frukt. Jisses, så många olika sorters tomater det finns. Stan har två stora fort och vi gick runt vallgraven till Fortezza Nouva innan vi gick in. Hade konstutställning och fin trädgård. Kvarteren kallas Venezia nuova eftersom de liknar Venedig med sina många kanaler (man kan åka en kanaltur). Cappuccino på ett kafé vid stora torget (€4,00) innan vi åkte bussen hem (till båten med slogan ”Home away from home”) igen.
 
Lunchen var italiensk buffé. Ursäktade mina två Tiramisu med att dom var löjligt små.
Halv tre startade utflykten till Lucca. Ovanligt få med 20 personer i bussen och för första gången utrustades vi med whispers. Bra, så hör även Bengt-Åke när han försvinner ut i periferin och filmar. Lucca har 88000 invånare. Stan har en intakt 4,3 km ringmur med trädallé och promenadstråk uppepå. Innanför är det bilfritt, i princip för budbilar körde omkring på de trånga gatorna och cyklisterna var många. Massor med kyrkor och torn. Staty av Puccini, operakompositören som föddes här. Var på Piazza anfiteatro, där amfiteatern inte längre fanns och materialet var återanvänt vid husbyggen. Det ovala torget är helt kringgärdat av fina hus och ingångar in var i form av valv i en del hus. Fick sen fri tid och Bengt-Åke ville heller gå i de smala gränderna än på stadsmuren (jag har gjort det på en vandringsresa, då vi låg över i Lucca) och dricka kaffe förstås. Trodde det skulle vara dyrt på det anrika kaféet grundat 1880 vid torget, men det kostade bara €3,70. För första gången sen Arlanda hörde vi andra prata svenska, satt ett gäng vid bordet intill oss, för ombord har vi fortfarande inte träffat på någon svensk. Det stora flertalet är amerikaner, inklusive en servicehund. Sen kommer kanadensare, australiensare och engelsmän. Precis som vanligt.
 
På hemvägen såg vi det lutande tornet i Pisa långt bort. Var inte hemma förrän klockan sju, så efter en Negroni i baren, blev det en sen middag i matsalen: Caviar med fingerling potatoes, serrano cured ham, till huvudrätt Florida lobster tail med rémy martin konjaksås och till dessert Key lime pie med vaniljglass.

Torsdag 26 juni 2025 Portofino Italien 🇮🇹
Sista anhalten, ankring utanför Portofino. Under frukosten blev det allmän oro och språngmarsch till fönstret. Det var en val i närheten av båten. Har sen googlat: ”Liguriska havet (där vi nu befinner oss) är ett område känt för sina valobservationer, särskilt av vikvalar”.
 
Citerar mej själv vad jag skrev 2019: ”Tender idag in till det fashionabla stället Portofino, med sina pastellfärgade hus omkring den lilla hamnen med tjusiga båtar. 400 invånare och mångdubbelt fler turister. Känt för sina celebriteter, Greta Garbo och Ingrid Bergman var här. Bland nutida fanns Rod Stewart och Elton John på stora foton på en restaurang. På vandringsresan till Ligurien drack jag här den dyraste cappuccinon någonsin på kajen, men idag tyckte jag inte det var så farligt, 5€ koppen”. Samma pris idag sex år senare, men på de flådigare ställena var det mycket dyrare. Där skulle jag känna mej lite som kusinen från landet med shorts från Gekås i Ullared (20 år gamla) och T-Shirt från Thun’s i Faringe (lite yngre). Svenskar vid bordet intill även idag. När vi gått oss trötta på kullen ovanför, tog vi tendern tillbaka igen.
 
Lunch med småplock och tre efterrätter, ingen idé att dra in nu sista dan ombord. Bukspottkörteln får vila hemma i Knivsta. Räknade ut att jag behövde 20 varv på däck för att nå dagens stegmål. Efter dom la jag mej i en solstol. Kom små lätta moln, de första som synts på hela semestern. Plattan gav upp före mej. Ett sista besök hos baristan. Bengt-Åke packade det mesta av sina grejer före middan, men jag väntar till efter. Det blir som ett femtonspel om båda ska gå runt i hytten. Klockan tio ikväll ska resväskorna placeras i korridoren utanför hytten.
 
Jag beställde en Aperol spritz vid  barbesöket före middan, så nu hamnar vår sluträkning på $3,27 när vi går av imorgon. En gång blev vi skyldiga 50 cent och tänkte att det efterskänker dom nog, men inte så. Sista middan var i specialrestaurangen Polo grill vid fönstret och en vacker solnedgång. Sniglar (igen, pga den goda såsen med grönsaker), Ostron Rockefeller (för att jag kan) och Pancetta-wrapped Filet of Veal oscar-style lobster tail (oscar är vår kung Oscar II, gott, köttet hade passerat stekpannan riktigt kvickt) och äppelkaka med vaniljsås. 
 
Packade, mycket jag inte använt, som t ex långärmade tröjor. Har varit sol och runt 30 grader varenda dag, inte en droppe regn. Shorts och T-tröjor hela tiden förutom på kvällarna. Och lugnt på havet har det varit, man har knappt märkt man varit till havs. Och ändå går folk med åkplåster bakom örat, stackare.

Fredag 27 juni 2025  Monaco 🇲🇨-Nice 🇫🇷-Zürich🇨🇭-Knivsta🇸🇪🇸🇪🇸🇪
Lämnade (smög ut ur) hytten utan att ge extra dricks (vi är inte så amerikaniserade). Att äta frukost och titta ut över Monte Carlo och kasinot är inte fy skam. Väntade på att vår färgkod Blå tre skulle ropas upp, så vi kunde gå av båten. Hade bokat transfer till flygplatsen i Nice, som heter Côte d’Azur. Vårt flyg skulle inte gå förrän klockan 19 via Zürich där vi bara skulle ha en timme för flygbyte. Han som bokat det tyckte själv att han varit knäpp. Försökte boka om till ett tidigare flyg till Zürich; fordrade ett telefonsamtal till Lufthansa i Tyskland, för någon fysisk flygbolagsperson finns tydligen inte längre på flygplatser, inte här i alla fall. Skulle kosta en smärre förmögenhet (trots att vi hade ombokningsbara biljetter), så det slog vi ur hågen. Inte heller fanns det någon bagageinlämning, så vi kunde förvara bagaget och ta spårvagnen till Nice. Inte enligt den ointresserade infopersonen i alla fall, kanske i den andra terminalen, sa hon. Så då gav vi upp och muntrade upp oss med en cappuccino (€4,50 i pappmugg) ute. Trevlig plats, kunde se en jätteskylt: # I love Nice (såna ”samlar” jag på), en röd femmeters Wild Kong-staty av Orlinski (likadan som i Bastia, tror jag) och spårvagnar som gled fram och massor med folk. Många hade ovanliga väskor, för tävlingscyklar. Iron man går av stapeln i Nice i helgen. Tröståt en sallad resp varm macka, hemskt när man ska börja betala igen. Två och en halv timme innan avgång kunde vi checka in. Det gick fort och säkerhetskontrollen också. I VIP-loungen blev det lite allt möjligt i mat- och dryckesväg, men cappuccino hade dom inte.
 
Alla var ombord på planet till Zürich i god tid, men vi kom iväg 20 minuter sent i alla fall. Flög så vi såg vår kära båt i hamnen i Monte Carlo. Den skulle gå vidare till Marseille klockan nio med nya förväntansfulla gäster. Kom nästan i tid till Zürich och eftersom nästa plan till Stockholm var en kvart försenat, hade vi gott om tid. Då gjorde det inte så mycket att vi inte observerade gateändringen. Den vi fått på planet stämde inte, så vi gick en onödig umleitung. På Swiss brukar kaptenen ofta hälsa en välkommen IRL. Nu blev jag lite störd över att han såg ut som en långhårig prao från högstadiet. Vi fick mat på båda planen. På första tomat- och mozzarellasallad och pannacotta. På andra resans godaste biff. Vi skålade i ”champagne” som avslut på resan.
 
Landade en halvtimme sent, hade hunnit bli ny dag. Den förbeställda taxin väntade på oss. Härligt att komma hem så fort.