Fredag 24 februari Knivsta - Malaga - Torremolinos, Spanien 🇪🇸
Klockan 02:40 tjöt mina två mobiler och min platta. Taxin var beställd till 03:40, men redan 03:25 ringde chauffören om att han var på plats vid förskolan (för att inte störa grannarna). Han körde som en biltjuv trots halkan, men fick dricks ändå och utbrast ”så gulligt”.
 
Eftersom incheckningen inte öppnade förrän 04:00, försökte vi oss på en automat. Det gick bra ända tills vi skulle printa ut boardingkort. Stod ”utskrift pågår”, men det kom inget ut, utan plötsligt dök det upp ”tillkalla personal” och någon sådan fanns inte i sikte… Bättre med en glad, levande kvinna i den manuella disken. Inte en människa framför eller bakom oss i säkerhetskontrollen och en munter, pedagogisk kvinna tog sej tid att metodiskt instruera oss hur vi bäst skulle lägga grejerna i backarna för att underlätta deras jobb. Förutom plattan, tyckte hon att även mobil och kamera skulle tas fram, det gör jag vanligtvis inte. 04:10 var vi innanför spärrarna, alldeles för tidigt, planet skulle inte gå förrän 06:00. Bengt-Åke har nu också blivit av med sitt guldkort så vi hade inte ens tillträde till SAS-loungen. Redan vid gaten bekantade vi oss med två till som skulle med vår resa, från Rättvik.
 
Helt fullt plan. Vi var jättetrötta tills vi fick kaffe/te. Hade egenhändigt gjord matsäck med oss: ostmackor och bullar, väldigt gott. Jag hade inte behövt vara orolig för öronen. Ett frenetiskt tuggummituggande vid start och landning, gjorde att jag inte fick nåt lock alls, skönt (brukar sitta i länge eftersom jag inte kan tryckutjämna på ena örat). Efter drygt fyra timmar landade vi i Malaga
 
Vi var fem par, som såg jämngamla ut (yngre äldre), som samlades på flygplatsen runt en lätt förvirrad kvinna från Jörns resor. Åkte buss de fyra km till Torremolinos och hotell Melia Costa del Sol. Bengt-Åke och jag vann definitivt tävlingen om vem som hade störst bagage, våra nyinköpta mintgröna resväskor, modell större. Tyckte på Arlanda att våra vänner från Rättvik hade stort handbagage, men det visade sej att dom inte hade nåt incheckat bagage, visa av erfarenhet från bortkommet bagage från tidigare resor. Hotellrummet på sjunde våning var stort och fräscht och hade balkong med havsutsikt.
 
Hungern gjorde sej påmind och vi gick ut direkt på strandpromenaden. Det var sol och en 14-15 grader, helt OK för nån som kommer från minusgrader och snö. Fanns någon enstaka individ som solade på stranden och ännu glesare med vinterbadare. Hittade Banana’s Beach Club, som såg trevligt ut och spelade Let’s twist again, och det avgjorde saken. Åt Chicken sandwich (med tvekan, kyckling är inte min grej ute), den var god. Bengt-Åke hade lite otur med den trilskande ketchupförpackningen, som inte gick att riva där man skulle. Efter mycket kämpande fick han hål på den och hela innehållet flög som en kaskad ut på byxorna! Drack cappuccino för €2:80, om jag nu ska fortsätta mitt cappuccinoindex. Spanien har enligt Forex förresten turistindex 61 (om Sverige har 100). Nepal har 19 och Monaco 286 för att ta ytterligheterna.
 
Efter partiell tvätt av byxor (alla fläckar gick bort), gick vi strandpromenaden åt andra hållet, rundade den stora statyn Picasso gjort, som stod i rondellen och travade upp i själva staden ovanför (40 m upp). Behövde sitta ner och pusta (cappuccino €2:50) innan vi såg oss omkring, mycket trevligt. Tog den hala trappvägen ner mot hotellet.
 
Behövde vila oss i form på sängen innan vi satte oss i baren på hotelltaket och huttrade och sen åt vi buffémiddag på hotellet med de övriga i sällskapet. Förutom vi 10 personer från Arlanda, skulle även fyra personer från Landvetter ha anlänt fem timmar efter oss. Två hade dock hoppat av pga ett akut ryggskott på morgonen, så de var bara två (en mej närstående yttrade då den inte helt politiskt korrekta meningen om 10 små n-pojkar…) och utan bagage. Avisning av planet hade gjort att det blev så sen avfärd från Landvetter att dom fick rusa som galningar för att hinna byta plan i Zürich. Väskorna hann inte, trist. Buffén var riklig och god
 
Lördag 25 februari Torremolinos-Malaga-Sevilla
Efter en diger frukost på hotellet, var det dags att checka ut. Nu hade vår reseledare Tord dykt upp för att ta hand om oss. Vi var 13 personer i en buss för 56 så vi behövde inte trängas. Åkte in till centrala Malaga för en sightseeingtur per fots. Såg borgen (på håll), Picassos födelsehus och katedralen bland annat. Bengt-Åke fotade mej bredvid Picassostaty på en bänk, och bredvid HC Andersen på en annan bänk. Åt tapaslunch: friterad aubergine, spansk potatisomelett, sallad och vitlökskyckling med vitt vin till, på en trevlig restaurang.
 
Åkte via flygplatsen för att hämta upp göteborgarnas senkomna väskor, innan det bar iväg mot Sevilla över bergskedjan. Vägen var så backig att jag fick ta fram tuggummi för öronens skull. Drack kaffe ute på vischan på ett ställe som inte hade cappuccino utan jag fick hålla till godo med kaffe med mjölk (€1:25). Som tur var, var busschauffören från Sevilla, så han visste vilka kringelikrokar han skulle köra för att komma ned till floden Guadalquivir och vår båt La Belle de Cadix. Båten tar 170 passagerare, men vi är bara drygt 50 ombord, de flesta fransmän, men besättningen är lika många som vid en full-lastad båt. Båten är registrerad i Bryssel, men rederiet är nu franskt. Gjorde oss hemmastadda i den lilla hytten. Infomöte och middag. Vår grupp satt alla (13 st) vid samma bord och hade riktigt trevligt. Jag har redan lärt mej vad alla heter. Åke är det mest gångbara namnet, finns en Bengt-Åke, en Nils-Åke och en Åke. Aptitretare+tre rätter med vin. Hedersomnämnande får den gratinerade getosten, men brylepudding är ju inte heller fel. Efter middan var det säkerhetsdemonstration, vi lärde oss hur man tar på flytvästen (utan egen praktik).
 
Programmet är omkastat pga av att det ska gå höga vågor på Atlanten och dom vill vi verkligen undvika. Så istället för att båten skulle ligga stilla och vi skulle kolla på Sevilla imorgon, ger den sej iväg vid midnatt för Cádiz (som ligger utanför flodmynningen). Kaptenen varnade för höga vågor på småtimmarna; denna nästan flatbottnade båt är ju inte gjord för de stora haven. Hoppas jag sover då (trots det becksvarta kaffet efter middan).
 
Söndag 26 februari Cádiz 
Milde tid så båten gungade tidigt på morgonen när jag vaknade. Det var nästan ogörligt att gå på toaletten. Att duscha var ett äventyr, B-Å fick en behagligare resa, då hade vi lagt till i Cádiz.
 
Efter god frukost gick vi på tur i Cádiz med engelsktalande guide i strålande sol, men bara 13-14 grader, så jag hade tunna täckjackan på mej. Vi har varit här en gång för x antal år sen med en större båt. Jag kom bara ihåg att vi fikade vid saluhallen. Kollade in vackra hus, monument, kyrkor och katedralen, statyer och parker. Gick i så långsamt takt att man blev riktigt mör i kroppen. 
 
Hann med en cappuccino ombord innan det var dags för lunch. Vi hängde på låset och kom först till buffén. Jag som ”klagade” vid frukosten på avsaknaden av mögelostar, fick nu mitt lystmäte. Det är definitivt omöjligt att hålla sej till en ”social splash” vad gäller vinet.
 
Efter lunch var det dags för busstur till den vita byn Vejer de la frontera uppe i bergen. Vacker men jobbig by pga nivåskillnaderna. Såg Afrika på andra sidan havet. Sen åkte vi ner till den andra vita byn Conil de la frontera nere vid havet. I solen var det varmt och skönt, i skuggan lite kyligt.
 
Båten lämnade Cádiz klockan sju och la till en dryg halvtimme senare i El Puerto de Santa Maria. Presentation av besättningen på tre språk engelska, franska och spanska. Kaptenen är från Portugal och behärskade engelska och spanska OK, men hade en lapp för franskan. De flesta i personalen som städar och serverar är från Filippinerna. Middan ikväll var spansk: kallskuret (skinka, korvar, ost), paella, ost och dessert (av okänt snitt). Och så massor av vin, portvin, sherryvin (som smakade lakrits). Vi hade väldigt roligt när Bengt-Åke skull lära dom (inte helt nyktra) i närheten räkna på danska, alla var helt frågande. Efter middan var det en grupp från land som dansade och sjöng flamenco med mycket snabba fötter. Som tur var satt vi på andra parkett och slapp bli uppdragna  på dansgolvet.
 
Måndag 27 februari 2023, El Puerto de Santa Maria - Isla Minima - Sevilla
Imorse tog vi sovmorgon och åt frukost helt ensamma. Övriga i sällskapet hade ätit tidigare och gått på en morgonpromenad i El Puerto de Santa Maria. Vi sammanstrålade med dom på Bodega Osborne, som grundades 1772 av engelsmannen Thomas Osborne och fortfarande är kvar i släkten åtta generationer senare. Där fick vi en visning av vinkällaren, förklaring av hur sherrytillverkningen går till, besök på museet fullt med tjurar och provsmakning av tre olika sherrysorter med korv och skinka som tilltugg. Den tredje och sötaste var den godaste. Fanns en stor affär som förutom drycker även hade kläder och annat med tjurlogga på. Efter det hade vi en timme på oss innan båten skulle gå vidare, så då gick B-Å och jag på egen sightseeing i stan. Såg tjurfäktningsarenan med tjurstatyer utanför, men vi missade kyrkan (B-Å var inte lessen för det).
 
Båten gick vidare klockan 12. När vi kom ut ur Cadizviken ut på öppna havet (Atlanten), var det nästan omöjligt att gå; dubbelstegen var dock bra för min stegräkning. Matsalen ligger på nedre passagerardäck (finns tre + öppna soldäck) och vågorna sköljde över fönstren med en duns. Man såg stundtals bara vatten och stundtals bara himmel. Mycket god trerätters lunch med ”bull stew” som höjdpunkt.
 
När båten kom in i floden Guadalquivir blev det lugnt igen. Idkade fågelskådning; har nog aldrig sett så många storkar tidigare. Lite försenade (18:45) kom vi till Isla Minima, där vi gick 10 minuter till en fin hacienda och kollade på damer och kartusianhäst som dansade flamenco (ja hästen dansade också, kanske inte helt typisk flamenco…). Satt på enkla stolar (typ IKEA klappstolar) och frös, mest om händerna. Till ”hemgång” hade det blivit mörkt och vi utrustades med ficklampa. Skönt att få komma ombord igen och tina upp.
 
Blev en sen middag (tidig för en spanjor) med fyra rätter. Kvällens plus får havsabborren med tillbehör. Slussade under tiden. Sen skippade vi besättningens show och stöp isäng istället.
 
Tisdag 28 februari 2023, Sevilla 
Grattis till oss! Idag har vi varit gifta 45 år, safirbröllopsdag. Som sig bör firades det ordentligt här med helgdag, Andalusiens dag.
 
Inte märktes det i morse att Sevilla är Spaniens varmaste stad. Temperaturen hade dock stigit till hela fyra grader när vi gick ut med duktig engelsktalande guide. Katedralen var stängd och istället besökte vi det kungliga palatset Alcazar precis intill, ursprungligen ett moriskt fort. Mycket fint och pampigt med utsmyckningar och en stor trädgård (som inte visade sej från sin bästa sida, så här tidigt på året). Fortsatte i de trånga gränderna och avnjöt cappuccinon (€1:80) på Don Juans favoritställe.
 
Lunch ombord med desserten som höjdpunkt: Floating Island, mjuk maräng i vaniljsås. Borde jag naturligtvis inte ätit, men alla mina goda intentioner om mathållning har verkligen kommit på skam.
 
Båten ligger på en kanal från floden precis vid de vackra paviljongerna från Iberio-amerikanska världsutställningen 1929. På eftermiddagen gick vi en tur med Tord, vår reseledare, genom stora Maria Luisa-parken med pampiga hus från utställningen, fontäner och keramikurnor och gröna parakiter i träden. Kom fram till det gigantiska Plaza de Espania med byggnader i en välkomnande halvcirkel och en stor fontän i mitten. En blandning av art deco, barock, renässans och morisk stil, utskällt när det var färdigt 1929 som för dyrt. Nu restaurerat och väldigt uppskattat. Jag hade blivit förtjust i det, bara genom att titta på bilder, och att få se det i verkligheten, wow! Promenerade förbi tobaksfabriken där Carmen jobbade. Det är flera operor som utspelar sej i Sevilla. Vilket folkliv det var ute denna helgdag, kul.
 
Ikväll var det galamiddag ombord. Körde som vanligt ”hel och ren” och en färgglad blus från 70-talet med axelvaddar. Knödde (med viss möda) i alla fall i örhängen och tog på ett tillhörande halsband (inköpta på marknad i Örkelljunga). Le chef presenterade den ”hemliga” menyn: Ravioli på japanskt vis (med koriander!), ankpaté, tournedos med fina tillbehör, getost (åt upp B-Å:s också) och inbakad glass (Baked alaska på engelska och ”norsk omelett” på både franska och spanska). Allt utom raviolin (trist utseende) blev i sedvanlig ordning fotograferat med mobilen.
 
Onsdag 1 mars 2023, Sevilla 
Väderlekstjänsten varnade för extremt väder på morgonen = köld! Var i alla fall nån plusgrad när vi gav oss ut för kort bussresa till Palacio de las Duenas, byggt i slutet av 1400-talet. Där bodde den rika och beryktade Cayetana Fitz-James Stuart, 18:e hertiginnan av Alba, fram till sin död 2014. Jag läser nog för lite skvallerpress för att känna igen henne. Hon var kompis med drottning Elizabeth i Storbritannien och det fanns foto av Grace Kelly och Jaqueline Kennedy/Onassis när de varit på besök. Numera är det hennes son Carlos, den nittonde hertigen av Alba, som äger stället och låter besökare komma till trädgården och första våningen av det gamla palatset byggt i renässansstil med gotiska och moriska inslag. Vackra innergårdar och intressanta ”prylar” och fotografier (även nutida) att titta på.
 
Efter lunch ombord (plus för fisken) gick vi ut på egen hand i Sevilla. Först till fantastiska Plaza de Espania igen. Sen tog vi en cappuccino på ett ”flott” ställe som passande nog hette Cappuccino Grand Café (€4:20) innan vi rundade katedralen utan att gå in. Den är stor, världens största romersk-katolska katedral (Peterskyrkan i Rom är större, men det är ingen katedral, utan en basilika…), här ligger Columbus begravd. Klocktornet är från början ett minaret (som man kunde rida häst uppför) påbyggt när kyrkan byggdes. Gick i de gamla gränderna och hade ingen aning om var vi var, men med hjälp av inre kompass och karta återfann vi båten.
 
Vilade oss i form inför avskedscocktail följt av avskedsmiddag för kryssningen. Om man nu kan kalla det ”kryssning”; det är ju inte så långt vi kryssat, men vi har i alla fall bott på båten och upplevt riktig sjögång. Allt var gott på middan, men jag tror att förrätten, ”Vegetable cappuccino and croutons” får hedersomnämnandet. Vi bjöds på en överraskning också, tre män som spelade och sjöng populära spanska låtar som Eviva Espana och Guantanamera (kubansk). Vi sjöng med (skrålade) så långt vi kunde, trevligt. Orkade inte packa, det får bli tidigt i morgon bitti.
 
Torsdag 2 mars 2023, Sevilla - Almuñécar
Packade och ställde våra resväskor utanför hyttdörren innan vi åt sista frukosten ombord på La Belle de Cadix. Maten har varit väldigt god med 3-4 rätter både till lunch och middag (med ost mellan huvudrätt och dessert). Mina tallrikar har varit helt renskrapade; tror inte jag lämnat något kvar, inte ens koriander. Vinet har varit gott och rikligt. Hade ju tänkt att dra ner på kolhydrater och vin, men inte fungerade det.
 
Åkte liten buss till vårt hotell i Almuñécar genom vackert landskap. Tord berättade om tjurfäktningar. Berättelsen om tjuren Ferdinand är byggd på en sann historia som Disney köpte. Slutet om att Ferdinand, efter den ”lyckade” tjurfäktningen, kom tillbaka hem och fortsatte lukta på blommorna är dock en snäll variant. Mycket olivodlingar (visste inte att Spanien är världens största producent av oliver, trodde det var Grekland) och citrusodlingar. Apelsinträden i Sevilla hade frukt och blommor samtidigt och det var mycket fallfrukt på marken att trampa på. Närmare kusten odlade man avokado och mango. Avokado är ju lite dumt, eftersom den är kitslig vad gäller vatten och vatten är en bristvara här. Åkte förbi två vattenmagasin uppe i bergen, det ena hade vatten (men inte så mycket som det borde) och det andra var helt torrt. Kiss/kaffepaus vid vägkrog (cappuccino €2:00) och lunchpaus i Nerja, där jag för många år sen var en vecka med mamma och Lena. Satt på Europabalkongen och åt en lååång bocadillo med skinka och ost i och chips (!) till och drack cappuccino (€3:00) i solskenet.
 
Checkade in på hotell Helios i Almuñécar, ett helt OK rum högst upp på nionde våning med utsikt mot havet och strandpromenaden. Här ska vi bo fyra nätter, frukost och middag ingår. Tog en promenad med täckjacka på. Det är visserligen strålande sol, ungefär 15 grader men det blåser och i skuggan känns det kallt. Drack cappuccino (€2:00) på en strandservering. B-Å beställde på ”spanska”, men sa ”bitte” på slutet också, för säkerhets skull. Vilade oss i form inför buffémiddan. Vi saknade båten: atmosfären, maten och kyparna. Ratade allt på buffén utom caesarsallad, som jag tog två skålar av, den var väldigt god. Sen tog jag visst en dessert också (bärmousse) och alldeles för mycket vin.
 
Fredag 3 mars 2023, Almuñécar
Efter frukost gjorde vi en stadspromenad med Tord, så vi lärde oss hitta. Stan har 20000 invånare (kommunen 30000) på vintern och 100000 på sommaren, de flesta turisterna är spanjorer, men väldigt många är svenskar (många som bor här hela året). Förutom strandområdet med många hotell och semesterlägenheter finns en riktig, gammal stad också med ett virrvarr av gränder. Det finns två vattendrag i stan som rinner ut i havet: rio Verde som är helt torr och rio Seco som har en liten rännil av vatten. Torrt så det förslår alltså. På Plaza de la constitucion njöt vi av dagens andra cappuccino (€2:00). Där fanns en stor skylt om Glühwein, har nog behövts tidigare för att värma sej i väldigt kalla februari. Gjorde inga fynd på den stora fredagsmarknaden, orkade inte ens gå in i trängseln, utan vi lämnade dom andra och letade oss ner till strandpromenaden och hamnade på vårt stamställe dvs samma som igår, men nu kom vi från andra hållet och kände knappt igen det. En öl resp en cola zero fick det bli istället för kaffe, för då får man alltid tilltugg till i Almuñécar. Nu var sin stor bit Tortilla de patatas (spansk potatisomelett) med vitlökssås. Efter ytterligare strosande var det lunchdags på restaurang med matsedeln på de europeiska världsspråken spanska, engelska, tyska, franska och svenska (men så är ägaren svenska). Menu del dia med råkosttallrik med god sås till drickat, sallad med sill (!), blandat friterad fisk/skaldjur med pommes och grönsaker och så tiramisu. Sen var vi färdiga för sängen.
 
Efter siestan gick vi strandpromenaden åt väster nästan ända fram till (de tomma) nakenbaden i slutet. Solen värmde gott och täckjackan fick bli hemma. På hemväg blev det cappuccino med vispad grädde och dekorationer som chokladpinnar (€2:70, jag gissade på 4:00).
 
Vid middan blev det två skålar sallad, ingen huvudrätt, mögelost med vindruvor, äppelkaka med vaniljsås och en pannacotta. Bengt-Åke stod länge och väntade på sin nystekta hela fisk (trodde han rymt), men det var den tydligen värd. Tittade in i oväsendet i baren och såg folk dansa till levande musik, men vi gick upp på rummet och kollade på Carina Bergfeldt och Svenska nyheter (SVT1 finns här, letade länge, fanns på kanal 56)
 
Lördag 4 mars 2023, Almuñécar
Idag var vi på utflykt till bergen, Sierra Nevada, med andra svenskar, som också bor på hotellet. Det var slingriga vägar upp och ner till två av de femtio vita byarna. Besökte först Capileira på 1436 meters höjd med utsikt över den högsta, snöklädda toppen Mulhacen 3482 m, vackert. Byn Pampaneira på 1060 m, kallas hantverksbyn. Där var vi inne hos den mycket skojfriske charkuterihandlaren och provsmakade korvar, skinkor och ostar. Det var väldigt mycket spanska besökare, och trots att det fanns många serveringar, var det svårt att hitta en ledig plats att äta lunch på. Helst ville man ju sitta i solen, men till slut hittade vi ett ledigt bord men med bara en stol och dessutom i skuggan. Den enda ”lediga” stolen var en där fyra paranta damer ställt alla sina shoppingkassar, men Bengt-Åke lyckades få damerna att ta bort kassarna utan alltför mycket protester. Engelska var inte gångbart, så vi fick ta beställningen på ”spanska”, och i slutändan efter lång väntan fick vi bara våra två glas vin med tillhörande tapas (gryta med kött och potatis, som B-Å vägrade smaka på) och inte våra mackor, som servitrisen med pantomim visade inte finnas… €5:00 för två glas vin, var ju billigt ändå. På hemväg stannade vi till vid en 132 meter hög damm och matade karparna med bröd.
 
Väl hemma var vi hungriga efter den torftiga lunchen och delade på en salamipizza omsvärmade av tre tilltufsade katter och vid bordet intill satt en bedjande hund på en stol och tassarna på bordet. Drack dagens första och enda cappuccino (med grädde, €2:30). Gick in i gamla stan och lite vilse, vi bestämde riktning i korsningarna varannan gång var.
 
Vid middan var det skaldjursbuffé. Nöjde mej med några räkor och knivmusslor innan den obligatoriska caesarsalladen och pannacottan. Skippade den högljudda, levande musiken i baren till förmån för slutet på semifinalen av Mellon.
 
Söndag 5 mars 2023, Almuñécar
Första dagen utan program (jo, vi kunde gått med Tord på promenad uppför, men det skippade vi) och då var vi lite vilsna. Först frukost förstås. Det vore en gigantisk överdrift att kalla matsalen för ”mysig”. Det är ett rum för flera hundra personer med en helt olidlig hög ljudnivå, men maten är OK. 
 
Gick upp på en ”helig” utsiktsplats (med ett kors däruppe) och tog lite bilder över strandpromenaden på båda håll. Travade omkring i stan i de många gränderna med pittoreska hus. Hamnade på Plaza de la constitucion igen och tog cappuccino på samma ställe som i förrgår. Det var det enda stället där som var öppet klockan elva, spanjorerna har lite sena vanor. Gick förbi arkeologiska museet och borgen, men utan att gå in. Bestämde oss för att gå in på supermercadon för att köpa lite bröd, ost och vin för lunch på vår balkong, men där blev vi dragna vid näsan, stängt på söndagar. Så det blev dagens meny på vår svenska restaurang istället. När drickat kom in fick vi paella (med räkor och kyckling) till som tapas. Sen var det ugnsbakad paprikasallad, fläskfilé i grönpepparsås och en ”trifle” (spritindränkt kaka, fruktsallad, grädde och glass i ett glas). Efter det matintaget var det siesta som gällde.
 
Hann med en cappuccino på vårt stamställe österut på strandpromenaden, för tredje gången. Där var det lugnt, men på övriga ställen i närheten var det hallabaloo med många ungdomar och levande musik. På hemväg fick vi några droppar regn på oss, de enda på hela semestern. 
 
Gruppen samlades på takterrassen för avslutning med Tord före middan. Det var utlottning av presentkort från Jörns resor. Var det stora siffror skrivna under ens mugg med rompunch, hade man vunnit den summan. B-Å vann 400 kr, så nu fordras det en ny bokad resa med Jörns inom ett år… Uppsluppen avskedsmiddag. Idag åt jag ingen caesarsallad (innehöll nåt obestämbart kött), men väl två endivesallader med lax och gorgonzolasås + lite annat smått och gott och en citronmousse. Tidigt i säng för sista natten på semestern.
 
Måndag 6 mars 2023, Almuñécar-Malaga-Knivsta
Vid frukosten ”firade” Bengt-Åke och jag semesterns sista dag med ett glas cava, men fy så surt det var. Efter en förmiddagspromenad i sakta mak, checkade vi ut klockan tolv och lämnade in väskorna till förvaring. Bussen skulle hämta oss halv tre för färd till flygplatsen i Malaga. Vi hade bestämt oss för att äta var sin pizza innan dess. Stället vi sett ut öppnade dock inte köket förrän klockan ett, så det blev ett okänt ställe i en gränd, där vi tampades med närgångna duvor, men pizzan var i alla fall god. Tapasen som kom med drickat är alltid spännande att se. Här var det riven kokt potatis med kryddiga korvbitar och stora vitlöksklyftor, mystisk (åt korvarna).
 
När vi hämtade resväskorna, stod min ask med ”juveler” på ena väskan. Den hade jag tydligen glömt på rummet. Det hade nog fordrats lite detektivarbete från hotellets sida för att fixa det. ”Juveler” är kanske att ta i, men det hade i alla fall varit trist att bli av med dom (även om mina fyra hål i öronen nästan är igenvuxna). Är det (den annalkande) demensen, som gör att man inte kollar bättre?
 
Drack en cappuccino på flygplatsen (€3:10). När planet precis startat kom jag på att jag inte satt min mobil på flightmode och den låg i handväskan, som låg i ryggan, som låg i bagagehyllan ovanför. Jag blev lite kallsvettig. Skulle jag nu orsaka att planet sprängdes?! Det hände inget och vi landade välbehållna. Åkte taxi hem med otålig chaufför som ringde två gånger och undrade var vi var (visste inte att vi hade incheckat bagage). Skönt att vara hemma igen.

Måndag 10 april, 2023 Knivsta 🇸🇪-Frankfurt🇩🇪- mot Amman 🇯🇴
Eftermiddagsflyg gör oss rastlösa. Packade i lugn och ro i resväskorna modell mindre. Var mycket disciplinerad och ratade många framtagna plagg. 12 kg vägde min väska (och Bengt-Åkes också) och ryggan vägde fyra. Taxi till Arlanda tre timmar i förväg. Incheckningen gick smärtfritt, men när jag kollade boardingkorten hade vi inte platser bredvid varandra på andra flyget. Sånt tolererar inte jag, så med mej i spetsen ilade vi direkt tillbaka och den vänliga kvinnan fixade det. Bengt-Åke blev kollad på sprängämnen i säkerhetskontrollen (inget upptäcktes). Fikade på Barino Italian bar & café, cappuccino 59 kr. Jag hade boardinggrupp 3 och gick ombord före Bengt-Åke med boardinggrupp 4, fast vi hade platserna bredvid varandra på rad 37 av 38. Satte i mina nyinköpta, specialdesignade flygöronproppar så jag skulle slippa lock för öronen och blev helt lomhörd. Bengt-Åke hade en trevlig kvinnlig researrangör/reseledare på sin andra sida, som han ägnade all sin tid åt i stället. Hon hade en liten grupp med sej, skulle till Neapel. Tog ur öronpropparna när vi landat i Frankfurt, förmodligen för tidigt, nog hade jag lock för mitt ”onda” öra alltid. Långt från pir A till pir B, men det fanns ”rullande gångbanor” (eller vad det kan heta?) och hiss på två ställen. Festade på frankfurterkorv och tysk potatissallad och under tiden hade dom bytt Gate ett par gånger… Vi pratade med ett par, som sett min Friskis&Svettis-rygga. Vår reseledare Lena gick omkring i tröja med texten Rolfs buss och flyg på och en flagga också och hälsade oss välkomna, hon såg väl vilka som var svenska pensionärer. Lång busstur ut till planet. Blev överraskade av att man fick nåt att äta ombord, en mycket grov, stor dubbelmacka med mozzarella, korv och grillad paprika (175 g och alldeles för mycket kolhydrater). Jag glufsade i mej den direkt innan drickat anlänt. Mannen innanför mej undrade om jag ville ha hans macka och det sa jag inte nej till. Men när sen B-Å också erbjöd mej sin macka, då blev det för bra. Hade varit kul om det funnits en karta över hur vi flög.
 
Tisdag 11 april, 2023 Amman, Jordanien🇯🇴
Landade ungefär när vi skulle kl 02:20 (01:20 svensk tid) på Amman Queen Alia International Airport (AMM). Proceduren på flygplatsen gick ovanligt fort. Gruppen samlades (vi är 41 resenärer), passen samlades in för visumhantering, väskorna fanns redan på bandet och vi kissade och väntade en stund på att få tillbaka passet, nu med stämpel. Visumet såg vi aldrig röken av. 40 minuter i buss till hotell Mövenpick och kl 04:30 låg vi till sängs i rum 919. Så skönt!
Efter frukost (där det fanns en falafel-man) satt vi klockan tio i bussen för sightseeing i Amman med reseledare Lena och lokalguide Sabatini. Jordanien är ett nytt land för oss (mitt nr 104, Bengt-Åkes nr 103) har ungefär 11 miljoner invånare och huvudstaden Amman har fyra. Omväxlande duggregn/uppehåll/nästan sol. Vi hade våra nya IKEA-paraplyer med konstigt fågelmönster på, så det blev lätt att identifiera B-Å; bra för han har en tendens att försvinna ut i periferin när han filmar. Besökte först citadellet (från stenåldern) på en av Ammans ursprungliga sju kullar och arkeologiska museet där och sen den branta romerska teatern (som hade plats för 6000 åskådare) med folklore-museum intill. Promenerade genom basarerna (vilka prydligt upplagda grönsaker) och gamla affärsgator med trånga mörka affärer med stånd ute. Tycker alltid det är hemskt att se en massa fjäderfä (flaxande fåglar, vad sprider dom för sjukdomar, fågelinfluensa?), kaniner och katter i trånga burar till försäljning. Åt en meze-lunch på stor restaurang, godsaker med en massa olika röror, och vissa av oss beställde grillspett också. Sen skulle vi ha åkt till de nyare områdena för att titta på fin utsikt, men det satte dimman stopp för. Vi vilade eftermiddag på hotellet istället, välbehövligt. Hade satt klockan på halv åtta och så länge sov vi!
Buffémiddag på hotellet. Bengt-Åke åt bara lasagne, han är redan mer eller mindre ”allergisk” mot den speciella maten här. Jag höll mej till det ”inhemska”. Tidigt i säng.
 
Onsdag 12 april, 2023 Amman, Jordanien🇯🇴
15 grader i Knivsta idag och 11 grader (och regn) i Amman, härligt! 
Birchermüsli med ett lass pistaschnötter, rökt lax och ostar blev min frukost idag. 
Utfärd till Jerash, en dryg timme norrut med bussen. Kallas Mellanösterns Pompeji, men staden var inte täckt med aska utan med sand, när den började grävas fram i början av 1900-talet. Området har bebotts sen stenåldern, erövrades av romarna år 63 f Kr och blomstrade fram till 600-talet, då först perserna och sen en massa andra erövrade staden. En stor del av arkitekturen är fortfarande välbehållen, och intressant när Sabatini berättade. Med på Unescos världsarvslista. Vi var där i nästan tre timmar och solen (!) tittade fram, men byttes till regn en knapp halvtimme innan det var dags att åka vidare. Så vi klarade oss bra.
Buffélunch på stor restaurang och jag har släppt alla hämningar av rädsla för magsjuka, äter till och med kalla, mystiska sallader. 
Regnet öste ner när vi besökte Ajlun och fästningen där. Den byggdes år 1184 för att hålla koll på beduinfolket och handelsvägarna mellan Syrien och södra Jordanien. Utsikten var obefintlig, dimman var tät. Jag skulle packat handskar. 
På hemväg stannade vi vid en mejeriaffär och smakade på ”kärnmjölk från smörtillverkning i en getmage”, låter märkligt men var ganska gott.
Buffémiddag på hotellet där vi sju vid runda bordet mest pratade resor. Förvånansvärt ungt folk i gruppen. Trodde att det som vanligt skulle vara mest pensionärer, men icke så och en del är riktigt unga.
 
Torsdag 13 april, 2023 Amman -Petra, Jordanien🇯🇴
Tidigt upp i morse. Väskorna skulle vara utanför rummet senast kvart över sju. Hängde på låset för frukost halv sju. Bussen är nästan fullsatt, så det gäller att vara ute tidigt så vi får platser lämpliga för Bengt-Åkes högerben. Idag var jag först på bussen…
Ösregn! 
Först åkte vi till Nebobergen där Moses levde och (förmodligen) dog och där fanns många minnesstenar. Man skulle kunna se över till Israel, men inte en chans idag; fick nöja mej att fota en skylt. I kyrkan där är mosaiken berömd, fina mönster. Fanns djurbilder i mosaik, men den som gjort dom har nog inte sett djuren själv utan gått på hörsägen, dom såg lite mystiska ut.
Besökte staden Madaba, där gatorna påminde mej om flumeriden på Liseberg med regnet forsade nerför backarna. Stan är känd för sina mosaiker. I St Görans kyrka finns världens äldsta karta över Jerusalem och det heliga landet, skapad på 500-talet av mer än två miljoner små stenar i olika färger. I en kakaffär blev vi bjudna på baklava och jag tog en liten, naggande god, men ack så söt och ångestframkallande. I en mosaikaffär såg vi hur mosaik skapades, vilket pillergöra. 
Till lunch fick vi Maqluba, en gryta med kött (i detta fallet kyckling) och grönsaker i botten under ris, som man välter upp och ner på ett fat. Tareq Taylor lagade den i TV-programmen han hade i sin fars hemland Palestina. Gott, och jag fick mina röror och sallader också.
Milde tid så blöta vi blivit under dagen trots regnjacka och paraply. Värst var skorna och fötterna, helt genomsura. Men allteftersom vi kom längre söderut blev vädret bättre och det var en fröjd att se blå himmel och sol, även om det var blåsigt och inte så varmt.
Åkte ner till den gamla byn Dana med en bedårande utsikt. Här är det många vandringsleder i omgivningarna och därför har byn fullt av enklare hotell. Jag visste inte att Jordanien var så kuperat, det blev lock för öronen hela tiden (hade glömt mina tuggummin i resväskan). 
Som en aperitif inför morgondagen var vi i Lilla Petra. Eftersom där var imponerande klippformationer, ökade förväntningarna på ”stora” Petra.
Åkte direkt (utan omväg till det nya hotellet för uppfräschning) till middag på restaurang i Petra. Jag höll mej till det kalla bordet och Bengt-Åke åt sin kyckling med ris.
Checkade in på hotell Mövenpick Nabatean hotel, högt över Petra, rum 201, som märkligt nog var två våningar ner med hissen. Entrén låg på våning fyra.
 
Fredag 14 april, 2023 Petra -Wadi Rum, Jordanien🇯🇴
Da capo på gårdagsmorgonen, bortsett från att solen sken från en klarblå himmel! Perfekt väder, lagom varmt, kanske 19 grader mitt på dan. 
Petra var helt fantastisk. Det är med på Unescos världsarvslista, vald till ett av de sju nya underverken. Klippstaden hade sin blomstringstid från århundradet f Kr (men är betydligt äldre än så, centrum för karavanhandel) fram till år 363 då det var en stor jordbävning. ”Återupptäcktes” 1812 av en schweizare. Kallas den rosa staden efter färgen på sandstensklipporna som många av monumenten är utkarvade ur. Vi gick fyra km sakta neråt, först genom den smala sprickan i berget (1,2 km), förbi Skattkammaren, som är det som brukar vara på bilder härifrån, och en massa annat t ex teater och gravar. Längst ner drack vi semesterns blott andra cappuccino till det facila priset av två dinarer (32 kr). Sen bar det tillbaka de fyra km igen med en del utvikningar som uppför 209 trappsteg till några gravar (B-Å satt nedanför och väntade). Vi borde tagit golfbilen de sista 2 km för B-Å blev väldigt trött i uppförsbackarna, men han piggnade till igen av en diet pepsi och sin lunch (kyckling och ris, vad annat, jo en samling efterrätter). Det var ganska lite folk i Petra, som tur var ingen kryssningsbåt i Akaba med ett antal tusen på utflykt hit. Kan vi ju tycka nu när vi åker på rundresa på land. Golfbil (de första 2 km), kamel (dromedar) häst, åsna fanns att åka på.
Åkte bussen vidare till öknen och Wadi rum (en av de få öknar med på Unescos världsarvslista) med en del fotostopp som olika lok och tåg som använts i filminspelningar t ex av Lawrence of Arabia. Jordanien tar emot filmteam med öppna armar. Landet har ingen olja eller gas och inte mycket att exportera (mest fosfat och pottaska). Lever mycket på turismen. 
Det är en nationalpark vi bor i, så bussen fick inte köra in till ”beduincampen” Aladdin camp utan det blev skumpig jeepfärd sista biten. Beduincamp är inte så spartanskt som det låter, har ett eget ”hustält” med toa och dusch. Vi samlades vid lägerelden i väntan på att maten (kyckling, lamm, potatis och morötter) som lagades i varm grop i sanden (i 4 timmar) skulle bli färdig. Lamm, tillsammans med sådär sex olika röror och ett par sallader, var supergott. Har aldrig ätit så mycket persilja som på den här resan (tabbouleh men även i annat) och inte ens en antydan till koriander har jag känt. Ikväll fanns det alkoholfri öl till lycklig Bengt-Åke. Det är det närmaste alkohol han varit sen GT:n på flyget. Så torrlagda har vi aldrig varit på en semester, men man mår så bra av det. Vacker stjärnklar himmel utan så mycket störande ljus. Fort in genom dörren så inte alla flygfän kom med in. 
20336 steg har jag gått idag.
En kväll utan internet, tja det går ju det också…
 
Lördag 15 april, 2023 Wadi Rum - Akaba, Jordanien🇯🇴
Mannen, som hjälpte oss in i ”tältet” igår, satte AC:n (!) på 25. Så varmt kan vi ju inte ha det, protesterade jag, men han visste nog vad han gjorde. AC:n gick bara sex timmar och imorse var det skitkallt. Det blev en snabbdusch, tänkte det var bäst att det fanns varmvatten kvar till B-Å (är han glad, blir jag glad, precis som det var med barnen…). 
Frukost, där jag tog en omelett med allt (i brist på annat som finhotellen hade) och ett alldeles pinfärskt tunt bröd som bagaren fixade nästan på beställning. Sen var det dags för jeepfärd i öknen (Måndalen), sex personer sidledes på varje flak. Vi åkte tillsammans med fyra ungdomar (omkring 30-35 år, gissar jag), mycket trevliga och hjälpsamma. Dom baxade upp oss på flaket och tog emot oss ner; det var jättekliv att bemästra. Chauffören gillade att åka fort i den lösa sanden, kändes äventyrligare än de sex andra ekipagen, ibland studsade vi omkring. Stannade tre gånger. Först kämpade vi oss upp på en hög sanddyn barfota och ”slajdade” ner. Sedan stannade vi vid en ”beduinaffär” och fick te och luktade på kryddor och medikamenter (köpte inget). Tredje stoppet var vid en grotta, där Lawrence of Arabia varit. Efteråt var ansiktet helt sandblästrat och jag hade sand i öronen, näsan, ögonen, munnen. Håret var bortom naturligt vindrufs. Lite kul var det, men ingen normal pensionärsresa. 
Sen åkte vi buss igen efter att ha bunkrat chips pga att lunchen skulle bli sen. När vi skulle torka av våra nersolkade händer efter chipsintaget visade det sej att de två våtservetterna jag tog på förra hotellet var en duschmössa och bomullstussar, big mistake. Kringströvande dromedarer på vägen var nästan lika exotiskt som renarna i norr därhemma. 
När vi kom till Akaba åkte vi direkt ut på båtfärd i Röda havet med lunch ombord. En timme ut, två timmar för bad/snorkling från båten (inget för oss!) och en timme hem. Vid starten ut ur viken var det strängt fotoförbud. Ett kungligt residens ligger på ena sidan. Jordanske kungen heter Abdullah II och är gift med drottning Rania och har fyra barn. Israel ligger på den andra sidan. Jordaniens kustremsa mot Röda havet är bara knappt 3 mil, mellan Israel (och sen kommer Egypten snabbt) och Saudiarabien. 
Vår inhemske guide Sabatini hade bytt ut den röda ”palestinasjalen” med repögla mot en keps i värmen och man kände knappt igen honom.
Incheckning på hotell Mövenpick Aqaba, rum 405 med havsutsikt mellan husen. Här ska vi bo två nätter. Trassel med kassaskåpet (till slut fick maintenance byta det till ett nytt) gjorde att vi inte fick middag på hotellet förrän strax före klockan nio. B-Å var lycklig när han kunde beställa en starköl, 7,30 dinarer (116 kr), men det var den värd. Åt två omgångar av den fantastiskt goda efterrätt som funnits på de flesta ställen. Har nu googlat mej fram till att den heter Um(m) Ali, en slags brödpudding, ”en tröstande rätt som smakar semla” (absolut inget för en diabetiker).
Härligt med internet igen. Fubbade med stegen, blev inte 10000 idag, men gårdagens siffra var ju desto bättre.
Ser fram emot en dag på egen hand i Akaba imorgon.  
 
Söndag 16 april, 2023 Akaba, Jordanien🇯🇴
Efter två ”tvärnit” (Dimor) tidigt i morse, var jag OK för frukost. Jobbigt att behöva tänka ut själva vad vi skulle göra. Ville ut på stan och kolla. Gick förbi stora moskén, ner på den korta strandpromenad som finns (hotellen ockuperar stränderna), fram till den femte/sjätte (olika uppgifter) högsta flaggstången i världen (137 m med flagga, 30 x 60 m, från den arabiska revolten (1916)) och upp i stan med de små butikerna/stånden med opå försäljare. Något anständigt kafé för elvakaffe hittade vi inte (mycket stängt under ramadan) och vi började bli trötta i värmen, 30+. Och inte hittade vi hem heller. Trodde jag hade full koll på hur vi gått, men när gatorna går lite snett och vint, tappar även jag ibland riktningen. Var tvungna att fråga oss fram och blev väldigt lättade när vi till slut såg hotellet och fick dricka från minibaren på rummet (läsk ingick).
Skulle bara vila lite på sängen, men somnade gott. Beslutade oss för en ramadan light och hoppade över lunchen. Promenerade ner till hotellets sandstrand genom stort poolområde och tog en öl resp cola. Åt en tidig middagsbuffé på hotellet, redan halvsju när dom öppnade. B-Å tog två glas rödvin (270 kr!), jag drack vatten (ingick). Tog bara en (stor) portion Um Ali till dessert. 
 
Måndag 17 april, 2023 Akaba - Döda havet - Amman, Jordanien🇯🇴
Packade för hemfärd via Döda havet dvs hade mina badkläder (tankini) i en kasse. Det är minsann inte ofta dom får se dagens ljus.
Öknen var ganska enformig. Ibland dök det upp en vattenmelonodling eller pottaskafabrik (kaliumkarbonat, en stor exportvara). Sabatini pekade ut var städerna Sodom och Gomorra låg och var Lots hustru blev en saltstod. Måste tillstå att jag inte riktigt hade berättelserna från bibeln helt aktuella. Stannade två gånger för att titta på utsikten över klippor och de salta stränderna i Döda havet. Åt fenomenal lunch på Holiday Inn Resort Dead Sea, hade en gigantisk Um Ali (nej nu får jag snart sluta tjata om denna delikatess). 
Efter lunch stannade drygt hälften av gänget kvar för bad, medan vi andra for vidare till Jordanfloden och platsen där Jesus döptes. Det har visat sej vid arkeologiska utgrävningar att platsen ligger i Jordanien och inte i Israel. Ligger nu en bit ifrån Jordanfloden, som varit mycket bredare. Jordanfloden är gräns mellan Israel och Jordanien och vid ”dopstället” bara sådär 10 m bred (gränsen är inte utsatt men går mitt i floden). På israeliska sidan vajade stor israelisk flagga🇮🇱 och där var fullt med folk som döptes i sina vita särkar. Vi var där 2012 och jag doppade fötterna. Så nu var jag tvungen att doppa fötterna på den jordanska sidan. Till Israels förtrytelse är Jordaniensidan med på Unescos världsarvslista, men inte Israelsidan. Det var varmt, 35 grader, och vi gick ganska långt.
Tillbaka till Holiday Inn så även vi ”religiösa” kunde bada. Så nu har jag bockat av badet i Döda havet, vars yta ligger 422 m under havsytan och har en salthalt på nästan 34%. Vattennivån sjunker ungefär en meter varje år (bland annat för att vattnet används till folket i Amman). Lite lerinpackning tog jag innan jag med möda tog mej ner i vattnet. Konstig känsla, men inget halleluja moment. Alldeles för jobbigt att duscha av sej saltet och byta om. Semesterns tredje cappuccino (50 kr).
Stannade vid en affär med dödahavsprodukter. Smorde där in mej med krämer mot rynkor och åldrande, men jag är nog bortom räddning (eller blir jag kanske av med pensionen).
Åt avskedsmiddag på libanesisk restaurang i Amman, samma sorts mat som hela veckan, men serverad vid bordet så ingen gående buffé, skönt. Till dessert bara baklava, inte…
För att få tiden att gå till flyget klockan 03:25 stannade vi vid ett bageri med baklava och andra kakor och folk handlade, inte vi förstås. Tog ajö av busschaufför Hassan och lokalguide Sabatini, båda helt fantastiska. Sen ett evigt väntande på flygplatsen innan incheckningen startade. Jag bad att vi skulle få sitta bredvid varandra och B-Å fyllde på med att han ville ha plats B och C i en rad och mannen vid disken skrattade åt det precisa önskemålet. Gick smidigt genom passkontroll och säkerhetskontroll, där våra kameror och iPads blev specialundersökta.
 
Tisdag 18 april, 2023 Amman, Jordanien🇯🇴 - Frankfurt 🇩🇪 - Knivsta 🇸🇪
Tröstlöst att vänta mitt i natten. När vi äntligen fick passera gaten, fick vi sen häcka stående i gången fram till planet i 20 minuter. Drygt en timme försenat vid start. Klockan 05:20 började man dela ut likadana grova dubbelmackor, som på nervägen. Vem har lust att äta vid den tiden?! Jo, jag förstås. Stolarna på planet gick inte att fälla. Vem kan sova sittandes rakt upp? Definitivt inte jag. Stackars killen innanför mej försökte sova på en mängd mer eller mindre omöjliga sätt.
Fullständigt lomhörd var jag, när vi kom till Frankfurt 40 minuter försenade. Gänget samlades och när Lena, vår reseledare kom, sjöng vi alla ”Gomorron, gomorron, hör fåglar sjunga glatt….” för henne. Den låten har vi sjungit varje morgon i bussen (töntigt, tja). Hon var extremt duktig, pratade med en genomträngande, skånsk röst så till och med jag hörde. Skötte logistiken perfekt (så hade hon också militär utbildning!) Passkontroll och säkerhetskontroll, där B-Å efter nakenskanningen blev manuellt tafsad på ända uppe i det heligaste… Macka och cappuccino (€4,40) till frukost efter att vi tagit oss den långa vägen från pir B till pir A. När vi startat mot Arlanda släppte locken för öronen helt och jag hörde plötsligt det förfärliga motorbullret, inte vet jag om det var positivt. Fick inte ens kaffe gratis, dock en flaska vatten. Locket kom tillbaka vid landning.
Förbeställd taxi stod och väntade på oss, härligt med snabb hemresa. 
 

Onsdag 5 juli, 2023 Knivsta - Aten - Pireus, Grekland 🇬🇷
Mobil och platta stod inställda på väckning klockan 02:25. Okristlig tid, men ändamålet var ju gott. Taxin var beställd till 03:45, men kom lite tidigare. Redan 04:10 hade vi klarat av incheckning och Arlandas nya säkerhetskontroll. Inte en människa före oss och inte behövde man ta upp något ur väskan (vare sej vätskor eller elprylar). Väldigt smidigt och där var mycket personal. Har bara varit öppen någon månad.
 
Planet till Aten skulle gå 06:00, men displayen visade att det var försenat till 06:30. Åt en första frukost i SAS-loungen och en andra på planet. Fönsterplatsen på vår trea var tom (trots att planet var fullsatt enligt personalen), så jag flyttade in dit så vi inte behövde ”tampas” med varandra om utrymmet. B-Å tog sin obligatoriska GT och eftersom den halva smålänningen i mej tog överhanden (det var ju gratis…) beställde jag en vodka mojito, men ångrade mej genast och drack bara mojitoblandningen och la den lilla vodkaflaskan i ryggan.
 
Gick ut ur flygterminalen i Aten och hittade till metron och blå linje M3. Åkte linjens hela sträckning till Dimotiko Theatro i Pireus, tog lite drygt en timme. Intressantast när den gick över jord i början (och vi såg IKEA). Jag hade sett ut gångvägen till hotellet, men i verkligheten var det inte så lätt med flera olika uppgångar från metron. Fick ta fram mobilen och gå efter Google maps, mycket bra. Var nedförsbacke som tur var, trottoarerna är inte så rullvänliga. Checkade in i det ganska enkla hotell Triton, i rum 66 på sjunde våningen med balkong över gatan. Ingen havsutsikt, inte ens med spegel. Vi bytte till mer lämpliga kläder för 35 grader. Jag dristade mej till att ta på den nyinköpta linneklänningen. Åt grekisk sallad resp souvlaki på ett helt osofistikerat ställe, där en äldre herre verkade sköta hela ruljansen. Mycket gott! Provgick vägen till kryssningsterminalen, så vi ska veta hur man går, när vi har resväskorna att asa på i hettan på fredag. Är omkring 1,5 km. Där låg kryssningsfartyget Vista, sprillans nytt och den båten ska vi ska åka med i augusti, kul att se den.
 
Kylde ner oss och vilade oss i form på hotellrummet. Tog en promenad i de ganska sjabbiga kvarteren vid hamnen. Hamnade på ett ställe i en gränd som gjorde reklam för sina lammkotletter, för det ville B-Å ha. Jag beställde souvlaki. Allt var gott. När vi ätit färdigt och skulle betala, bjöds vi på läskande melon också. En trio underhöll: bouzouki, gitarr och sång och Mikis Theodorakis-musik, bland annat en väldigt lång och fin version av ”En sång om frihet”, vackert och berörande, fast texten var förstås rena grekiskan för mej…
 
Torsdag 6 juli, 2023 Pireus - Aten - Pireus 🇬🇷
Har aldrig sett så mycket sötsaker på en frukost tidigare, men dom är förlåtna eftersom Euphoria med Loreens spelades  högt i frukostrummet. B-Å fick sitt lystmäte av sockerkaka stillat. 
 
Promenaden till metron var överraskande kort utan resväskor. Köpte tvåresorsbiljett så vi skulle komma hem från Aten också. Kostade bara €2:30 per person! Hade sett ut var vi skulle gå av för att ta oss till Lykabettoskullen, högsta berget i Aten, 263 meter. Var lite orolig för hur vi skulle klara uppförsbacke och alla trappor innan vi kom till bergbanan. Hade läst hemska ”recensioner” om hur jobbigt det är, men det gick bra trots värmen. Hade bunkrat med vatten och det fanns bänkar strategiskt utplacerade på den mycket lummiga gatan. Köpte tur och retur-biljetter till bergbanan, som gick helt i tunnel, tog 3 minuter. Fin utsikt över hela Aten och ända till havet i Pireus. B-Å kom ihåg att han drack vitt vin på topprestaurangen när vi var där förra gången (för 26 år sen kom vi fram till), så nu skapade han en fin tradition. Jag nöjde mej med cappuccino, samma pris €4:50. 
 
Efter bergbanan ner tog vi en annan trappförsedd gata ner i det sofistikerade Kolonakidistriktet med mängder av restauranger och affärer. Åt en god macka med skinka, ostar, svamp och en delikat dressing, på ett fint café. Vi fortsatte med våra respektive drycker, men här var vinet dyrare än cappuccinon (€3:80).
 
Sen blev det payback time för krigsmuseet i Narvik, när vi gick genom Nationella trädgården fram till presidentpalatset och kollade på vakterna. Fortsatte ner i trängseln (bland ficktjuvarna) i Plaka. Där blev det cappuccino till oss båda, €3:20, billigare för varje gång idag, med utsikt upp mot Akropolis, som vi skippade (var ju där för bara sju år sen). Sen var vi ganska utmattade i värmen och tog en annan metrolinje hem till Pireus. Vilken kontrast mot linjen vi åkte i morse, som gick helt i tunnel, där vagnarna var nya, fräscha och med perfekt luftkonditionering. Nu var vagnarna äldre och helt bombade av graffiti/klotter, mycket inuti också. Luftkonditioneringen verkade bestå av öppna fönster. Resan var dock intressantare eftersom tåget gick ovan jord hela tiden. Hamnade på en annan slutstation. Tog en Cola zero resp öl på restaurangen vi sett ut till kvällens middag, innan vi kom till hotellet för välbehövlig vila. 
 
Var på den utsedda restaurangen med anor från 1926, 100 m från hotellet, bredvid gårdagens ställe. Tveksamt om den får uppleva sitt hundraårsjubileum. Huset ovanför var ett ruckel och det byggs ett nytt högt hus intill. Det var trevligt och maten var mycket god. Det blev grekisk sallad resp souvlaki (igen). Grekiska restaurangstolar må se pittoreska ut, men är då inte bekväma på nåt sätt, vare sej sits eller ryggstöd. Om jag satt på halva sitsen framåtlutad med armbågarna på bordet var det ändå ganska OK ikväll. Gick en extrasväng till hotellet.
 
Vi är förvånade över att det är så många som bär munskydd här, både unga och gamla. Är det rester av pandemin (allmänt munskyddstvång var kvar länge i Grekland) eller är det luftkvaliten som inte är den bästa här (känner till och med jag). Ofta är dock munskydden nerhasade under hakan istället, precis som om folk behöver hålla upp dubbelhakorna…
 
Fredag 7 juli 2023, Pireus - ut på havet 🇬🇷
Der var precis 1,5 km till vårt kryssningsfartyg Sirena från Oceania cruises (enligt aktivitetsklockan). Den längsta sträckan bestod av plattor som i sin tur var uppdelade i smårutor, verkligen inte optimalt för väskans små hjul. Det kändes som om jag skulle få vibrationsskador. Allt övrigt gick väldigt smidigt; tog precis en timme från vi lämnade hotellrummet och hade checkat ut, kämpat oss till båten, lämnat bagaget, checkat in (blivit fotograferade och utfrågade om hälsotillstånd), gått genom säkerhetskontrollen i terminalen, gått ombord på båten, visat upp oss på muster station (förekommer ingen  praktisk säkerhetsövning längre) och satt oss i bufférestaurangen.  Där var frågan vad jag skulle ha till min blue cheese dressing. Blev en falafel poké bowl med lite extra grönsaker och ostar efteråt. Lyckades undvika alla desserterna som ropade på mej.
 
Vår hytt var inte färdig förrän klockan tre och under tiden häckade vi i Horizon observation lounge. Jag var ute på däck då och då och gick långsamt på ”fitness track” helt ensam. Ingen annan var idiotisk nog att gå runt runt när temperaturen är 38 grader (känns som 43 grader pga luftfuktigheten). Jag skulle ju ha ihop mina 10000 steg. Ingen låg i nån solstol i solen heller.
 
Hytten är liten (15 kvm) och ligger på tredje däck (av 11), det nedersta däcket där det finns passagerarhytter, nästan vid havsytan. Det finns bara en sämre kategori, insideshytter. Vi har i alla fall ett litet runt fönster (port hole). Vi bodde i en likadan hytt på denna båten när vi var i Amazonas 25 dagar, så vi ska väl klara av 10 nu. Vi har gjort fyra tidigare kryssningar med båten, 60 dagar, så vi känner oss hemma. Förra gången gick vi på i Reykjavik förra sommaren. Båten tar 684 passagerare och vi har redan hört två prata svenska.
 
Skönt att få packa upp och slippa bo i kappsäck mer. Så mycket jag tagit med mej. Det var nån som sa att hemma säjer man ”den här tröjan har jag bara haft en vecka, den kan jag ha en dag till”, till semestern packar man för tre byten per dag… När security varit här och öppnat kassaskåpet (som förra gästen låst, utan att lämna nåt i), så vi kunde låsa in våra värdesaker, gick vi till baristan och fick en cappuccino i våra favoritfåtöljer.
 
Åt middag i GDR (Grand Dining Room): Musslor, siciliansk sallad, kalvfilé Oscar och ostar. Köttet hade gratinerad polenta som tillbehör, men det bytte jag ut mot grillade grönsaker när jag beställde och Bengt-Åke skulle ha pommes frites istället. När maten kom in var polentan borta från min tallrik men inte från B-Å:s. Han ”skrek i högan sky” och skrämde kyparen och sen kom supervisorn också. Allt korrigerades och sen var det ett svassande utan dess like för oss… Kul, det är sånt som förgyller min tillvaro!
 
Var uppe på tionde däck och kollade på avfärden från Pireus. Inget glatt tutande, det fanns ingen annan båt att tuta till. Nu börjar vårt öluffande de luxe och kryssning nr 50. Skippade showen, en presentation av underhållarna ombord, och kröp till sängs redan klockan tio.
 
Lördag 8 juli 2023,(Mykonos)🇬🇷Till havs
Kollade ut på vågorna i morse och tänkte att fy sjutton för att åka tender in till Mykonos. Dröjde inte länge innan kaptenen (från Bulgarien) och kryssningsvärden (från Australien) förkunnande att landstigningen idag var inställd pga ”safety reasons”. Det är bara nackdelar med tenderhamnar (ankring utanför). Förutom att vara väldigt väderberoende, är det ofta läskigt att gå mellan den stora och den lilla båten och så tar det tid (kö på morgonen). Så nu irrar båten omkring ute till havs idag istället. Tur att vi redan sett väderkvarnarna och pelikanen på Mykonos, för 11 år sen. 
 
Efter frukost gick jag runt på däck för att få ihop mina steg. Idag hade jag sällskap av några personer till. Det var 10 grader ”kallare” och så fläktade det, behagligare än igår alltså. Lyssnade på föredrag om Medelhavet av en engelsman med många fina utbildningar. På slutet i den listan stod AFOL. Ingen visste vad det betydde: Adult fan of Lego, berättade han och visade stolt bild på en fyr i Lego, som vi ska passera på kryssningen. Det var det roligaste med den föreläsningen, nej nu var jag elak. Jag höll mej vaken, ett gott betyg.
 
Åt bara två rätter till lunch. Grekisk sallad (igen!) till mej, lasagne till B-Å och Peach Melba till oss båda, följt av kaffe. Vatten till mej, vin och konjak till min vidlyftigare hälft (som har vin- och spritpaket). Jag satt i solen en stund tills jag inte vågade vara kvar längre. Gick ner i hytten till B-Å och hängde upp kläderna på tork.
 
Var på Afternoon tea, brukar bli en gång per resa. Åt ett bakverk med vispgrädde till, inte bra, men gott. Ikväll var det kaptenens cocktailparty när han presenterar sin besättning. Skippade vi, men drog nytta av ”fri bar” i alla barer så även jag kunde få nåt starkt. Tog var sin Passion martini, supergod men jag blev alldeles lullig, är fullständigt ovan. Tog också med ett glas vin till middan (som jag inte drack upp) i Terrace café, bufférestaurangen där man inte får ta maten själv. Blev sashimi (lax, tonfisk), grillat (lammkotletter, räkor och en hummerstjärt) och ost. Kollade på en fin solnedgång.
 
Lyssnade på den engelske tenoren Karl Loxley med en gudabenådad röst. Känd från engelska The Voice, där han hade Tom Jones som mentor. Och känd för oss sen en tidigare kryssning. Han avslutade showen med operaarian Nessun dorma, wow!
 
Söndag 9 juli 2023, Santorini 🇬🇷
Blev jätteglad i morse när jag tittade ut och vågorna bara var pyttesmå. Efter frukost tog vi tendern in till land på Santorini. Det var inte Sirenas räddningsbåtar, utan externa turistbåtar. En kort tur, några minuter bara. Tog linbanan upp till stan Fira, läskigt (tänkte på olyckan på Gröna Lund). Såg ingen som gick uppför trapporna (600 trappsteg), däremot många nerför. Såg inga åsnor, men kände lukten av dom, förhoppningsvis är åsnorna som transporterar turister pensionerade. Inte så mycket folk i de trånga gränderna när vi kom, men det fylldes på. Nu var det bara två kryssningsfartyg som ankrat i ”vulkankratern”. En dag i augusti kommer det att vara åtta fartyg, milde himmel vilken trängsel det kommer att bli. Backigt och trappigt och pittoreskt så det förslår. Svårt att välja var vi skulle fika, men Loreen bestämde. Drack cappuccino resp öl på ett fik utan utsikt(!), men där Tattoo spelades. B-Å fick jordnötter till ölen men kastade så lystna blickar på grannbordets chips, att han fick det också. Så då ville han för en gångs skull ge dricks och halade upp en massa 10-centare, som han ville bli av med. Jag tittade på pengarna han lagt på bordet och tyckte det var konstigt att kung Carl XVI Gustav var på bild, det var svenska 10-kronor…
 
Gick oss snabbt trötta och tog linbanan och tenderbåten hem igen för en sen lunch i grillen ute på däck. Jag tog Surf&Turf-sandwichen utan pommes frites och när jag fick den, skalade jag bort brödet också, så det bara blev filet Mignon och hummerstjärten kvar. Gott tillsammans med blue cheese dressing och sallad. B-Å drack alkoholfri öl, vet inte om det var för att han fått för många % i sej tidigare. Det är två personer i besättningen som känt igen oss sen tidigare, båda sommelierer. Vet inte hur det ska tolkas… Gick några varv på fitness track, det var en kvinna till där. Vi gick exakt lika fort, ett halvt varv isär.
 
Ikväll var vi på den asiatiska restaurangen Red Ginger med samma matsedel som dom alltid haft. Det blev Tom Kha Gai-soppa, sallad på anka och vattenmelon, havsabborre och glass. Kyparen tappade Bengt-Åkes tallrik med fisk rakt ner på stålunderredet på vårt bord med en högljudd smäll. Som ”genom ett under” undkom B-Å att få nåt på sej, (det var värre när jag fick kött, sås och potatis i nacken på vår allra första kryssning 1999). Men kyparen ”fick sina fiskar varma” av B-Å, som krävde ett nytt bord. B-Å, denne snälle man, kan låta väldigt förorättad. Så nu blev det åter ett svassande av personer på olika nivåer i hierarkin. Kul!
 
Tagit del, men ej förstått allt, är kontentan av den engelske komikern ikväll. Vi har sett honom på tidigare kryssning, en del av skämten var desamma.  
 
Måndag 10 juli 2023, Heraklion, Kreta 🇬🇷
Åt en tidig frukost så vi skulle komma till Knossos innan trängsel och hetta. Frågade den vackre, unge greken från turistbyrån i stan, som kommit ombord (brukar vara medelålders damer) hur vi lättast skulle ta oss dit. Han föreslog Hop on hop off-bussen, som stannade utanför terminalen och vi gjorde som han sa. Satt i solen på övervåningen på bussen och blåste nästan bort. Det tog ungefär en halvtimme till Knossos, med info/musik i öronprylarna. Stort område med lämningar från den grekiska bronsåldern, huvudcentrum för den minoiska kulturen flera tusen år fKr. Har svårt att ta till mej tid så långt tillbaka. Utgrävningarna började i slutet av 1800-talet. Jag var där med mamma, pappa och Lena för över 50 år sen, när vi var en chartervecka i Agios Nikolaus, bodde på hotell Alkistis (”ej presenterat i bild”, i resekatalogen). 
 
Tog bussen tillbaka in till centrala Heraklion (150000 invånare). Gick av vid Arkeologiska museet (där de flesta av fynden från Knossos finns) utan att gå in, nu är årets kvot av fornlämningar fylld. Så mycket folk och vid ett fontäntorg (Morosini 1628) och anslutande gator var den största koncentration av caféer och restauranger jag någonsin sett. Fullt överallt verkade det som. På ett ställe utvidgade ”inkastaren” (en mycket trevlig, skojfrisk, äldre man, som verkligen passade för sitt jobb) sin uteservering och hämtade ett litet bord ur gömmorna och fällde upp för oss. Cappuccino €3:50, den stora ölen lite mer. Promenerade tillbaka till båten. Vilken skillnad mot 2012; då var det i slutet av hösten, inget folk ute och vi tyckte Heraklion var en trist stad…
 
Blev utskälld av en barsk vakt i kryssningsterminalen. Jag skulle bara få plats med hela båten på fotot och tog några steg för långt åt höger, när hon röt till. Hann precis tillbaka för lunch i buffén. Blev sallader och grönsaker till mej, bara jag får blue cheese dressing är jag glad och nöjd. Slank ner några ostar också.
 
Båten gick nästan en halvtimme innan den skulle (klockan fem). Då satt vi hos baristan och drack cappuccino i godan ro (med kamerorna med). Slukade kaffet fort och såg det mesta av utfärden.
 
Ikväll gungade det, så vi tog snedsteg och man fick inte gå ut på däck. Tur vi ska lägga till vid kaj de tre kommande turkiska strandhuggen. Kom på att ficklampa och visselpipa inte var nerpackade (hade fallit bort från packlistan), men förhoppningsvis kommer jag inte att sakna dom.
 
Middag i GDR, en utdragen tillställning, med ovanligt mycket väntetid, men vi hade ju ingen brådska och maten var god. Extraplus till desserten, den röda brödpuddingen (sommarvariant med mycket bär i). Den stod på den ”hälsosammare” menyn, till mitt försvar.
 
På teatern uppträdde Barricade boys, en vokalgrupp på fyra män från Londons westend. Sjöng alla möjliga stilar, mycket bra och med trevligt mellansnack. Tillbaka till hytten höll sej gungandet fortfarande på ett roligt stadium.
 
Tisdag 11 juli 2023, Marmaris, Turkiet 🇹🇷
Det var ju en bra dag att komma till Turkiet när herrarna Recep och Ulf till slut är såta vänner och Sverige åtagit sej att hjälpa Turkiet in i EU + alla andra eftergifter. Milde tid, blir det verkligen bättre/säkrare?
 
Efter tre dagar med lax, cream cheese, lök, kapris och citron till frukost blev det idag omelett istället. Omelettkvinnan bleknade, när jag sa att jag ville ha lite av allt i (utom det starka gröna), från 11 skålar! Hon kunde knappt rulla ihop den på slutet. Gott var det!
 
Marmaris (30000 invånare, vintertid) på det turkiska fastlandet (Asien!) ligger väldigt vackert mellan havet och bergen. Tog shuttlebussen in till stan. Trevlig strandpromenad, många statyer att fota, massor av restauranger och många affärer i Grand bazaar. Inte mycket folk i basarkvarteren och väldigt opå försäljare. Bara en dök på oss och bytte språk när han förstod att vi var svenskar. Han hade bott i Sverige en kort period. Han var lessen att det var så få svenskar i Marmaris nu för tiden (är en charterort). Hur trevlig han än var, fick han inte in oss i sin affär. Finns väl knappt nåt jag är mindre intresserad av än juveler, jo skulle vara mattor då. Stor cappuccino kostade 65 TRY (31 kr enligt Forex). Gick utefter yachthamnen hem till Sirena, vilka flådiga båtar det låg där.
 
Lunch i värmen på däck (under tak), grillad lax. Bara jag som gick steg i hettan och sen satt på en solstol med handduk om fötterna (tårna lite vidbrända). När plattan sa till att den var för varm för att funka, fattade jag att inte heller jag borde befinna mej där. 
 
Träffade på två svenskar ombord, inte de två vi hörde första dagen, så nu är det minst sex svenskar här. Härligt att prata rejäl västgötska istället för tafflig engelska.
 
Åt grekisk buffé till middag (trots att vi är i Turkiet), mycket gott. Irriterande flugor har invaderat restaurangen. Kyparna står och viftar bort dom över maträtterna och Bengt-Åke smäller till dom med servetten. Han tar kål på en och annan. Ytterligare en sommelier kände igen oss (och vi henne) från förra resan med Sirena. 
 
Karl Loxley underhöll med sin vackra stämma. Han avslutade med Time to say goodbye, så nu vill den låten inte släppa min hjärna.
 
Onsdag 12 juli 2023, Bodrum🇹🇷
Bodrum (30000 invånare, vintertid) är ytterligare en charterort på turkiska fastlandet. Ligger ett mycket större kryssningsfartyg vid sidan om oss, Resilient lady från Virgin Voyages, nytt för i år och med 4-5 gånger så många passagerare, adults only. Här på båten brukar det inte vara så många under pensionsåldern, men på denna kryssning är det ovanligt många  barn, tonåringar och unga vuxna med. På alla balkongerna på båten intill finns illröda hängmattor, har jag aldrig sett tidigare.
 
Åkte shuttlebussen in till stan och gick på smågatorna i basarkvarteren och utmed strandpromenaden med gigantiskt många restauranger. Trodde vi skulle kunna gå hela vägen tillbaka till båten utefter havet, men plötsligt var det stopp vid borg och hamn för båtar till de grekiska öarna utanför. Så vi irrade oss in i labyrinterna igen och hade ett tag ingen aning var vi var. Plötsligt fick vi koll på läget igen när vi kom ut till havet med borgen åt ena hållet och vår båt åt andra. Tog en cappuccino (90 TRY) resp öl på en restaurang utan inkastare. B-Å skickade tillbaka Tuborg-ölen och bad om en turkisk variant istället. Var badställen (uppdelade på olika restauranger) hela vägen hem. Vi var överhettade och halvt utmattade när vi gick ombord.
 
Lunch inomhus i luftkonditionering, hade nog tuppat av ute i värmen. B-Å beställde mat ute i grillen på däck, men fick den inlevererad. Jag åt räksallad och ost, mycket gott och lagom. 
 
När jag svalkat ner mej, gick jag mina steg runt på fitness track, i min ensamhet. Låg på en solstol till plattan gav upp. Flyttade mej in i biblioteket och skrev dagbok, tills en irriterad man bad mej att inte låta så högt. Jag trodde inte att varje knapptryckning på tangentbordet hördes så långt, men vad vet jag med min hörsel… 
 
Åt buffé med turkiska rätter (som sig bör), mer eller mindre mystiska, men det är ju kul att pröva på nya saker. Satt bordet bredvid en massa officerare (dock inte kaptenen). Tonåringarna på andra sidan klämde i sej en ansenlig mängd mat, det mesta ackompanjerat av tabasco, dock inte högen med turkish delight på slutet. Vi tittade på med stort intresse. 
 
Den engelske komikern (Dave Kristian) roade på teatern igen. Förstod honom bättre ikväll, men så hade vi hört hela ”rutinen” om hur det är att vara gift, på en tidigare kryssning. 
 
 
Torsdag 13 juli 2023, Izmir🇹🇷
Izmir är Turkiets tredje största stad med 3 miljoner invånare. Vi tvekade länge, ska vi stanna vid båtens omgivningar eller ta shuttlebussen in till centrum. Det blev det sistnämnda, fem km in till klocktornet. Fotade tornet, duvorna och moskén intill och gick sen in i basarkvarteren. Här var försäljarna lite mer på och många gissade att jag var från Kanada (?). Lätt att gå vilse när det inte finns några raka gator. Till slut gick vi tillbaka i våra egna fotspår, kollade de tvåbenta fiskarna på kajen och tog bussen tillbaka igen, det var lite långt att promenera hem i värmen. Inte ens en kaffe blev det.
 
Till vårt försvar för ett så kort besök i Izmir är att vi varit här en gång tidigare. 10 november 2012, då det var Atatürk memorial day. Atatürk var han som grundade det moderna Turkiet och det var hans dödsdatum (10 nov 1938). Man ska ju undvika folksamlingar utomlands, men det var nästan ogörligt då. Vilket liv på gatorna!
 
Härifrån gick det många utflyktsbussar från båten till den antika staden Efesos. Deltagarna fick det nog hett om öronen idag, skulle vara 41 grader på eftermiddan. Tur vi har varit där (två gånger).
 
Lunchbuffén hade engelskt stuk idag. Bengt-Åke var glad över fish and chips med tartarsås (men han tog inga mushy peas). Jag höll mej till sallad, ost och en liten vaniljpudding. Blev ”påhoppade” av ytterligare ett svenskt par, så nu är vi minst åtta svenskar ombord.
 
Åt middag i specialrestaurangen Tuscan Steak. Sa som vanligt ”no bread, no butter”, trots att brödkorgen var ett konstverk av olika italienska spejsade bröd. Olivolje/vinäger-mannen med sin stora vagn med produkter att doppa brödet i, blev då också arbetslös. Beef carpaccio med parmesanost till förrätt, en halv portion skaldjurspasta till mellanrätt, surf&turf (filet Mignon&hummerstjärt) med tilläggsbeställning av gräddstuvad spenat och grillade grönsaker till huvudrätt och panna cotta till dessert. Så gott allt var, men extrapluset får spenaten(!). Bengt-Åke var inte helt nykter: drink före maten, tre glas rödvin och en dubbel konjak.
 
 
Fredag 14 juli 2023, Chios, Grekland🇬🇷
Detta skulle varit en tenderhamn, men när vi vaknade i morse och tittade ut, satt vi nästan tillsammans med gubbarna på cafét precis utanför. Båten ligger mitt i centrum i Chios stad på den grekiska ön Chios (femte största ön i Grekland) alldeles intill turkiska kusten. Här bor nästan 30 tusen i stan. Ön är bergig, högsta toppen är 1297 meter. Mikis Theodorakis föddes på ön.
 
Hade tänkt gå och titta på fina väderkvarnar, men kvinnan från stadens turistbyrå ombord avrådde oss från att gå så långt. Strosade utmed kajen, inne i stan och vid hamnen. Här verkar vara många öluffare. Här finns också många flyktingar, men dom såg vi inte, är väl undanstoppade i nåt läger. Kändes som den varmaste dagen på semestern (även om temperaturen inte sa så) och vi gav snart upp, inget kaffe idag heller.
 
Bengt-Åke såg att matsalen serverade biff stroganoff till lunch, så då gick vi dit. Jag tog Flavors of France (är ju franska nationaldagen idag) med sex franska rätter, små portioner, men det blir mycket tillsammans ändå. Men inte mer än att en glasscoupe de luxe slank ner också. 
 
Fläktade på tionde däck när jag gick några tusen steg. Det var en till där och han gick åt fel håll (att gå moturs är en vedertagen kutym på kryssningsfartyg), så vi möttes hela tiden (ett varv är 149 steg) och han sa hello! varje gång.
 
Var uppe och fotade avfärden, som för en gångs skull blev försenad. Halv fem skulle alla vara ombord och båten skulle gå fem. Fem över halv fem kom en busslast som varit på utflykt. Sen ropade man i högtalaren efter Mr and Ms x i hytt y, två gånger. Tio i fem dök dom saknade upp vid landgången och den kunde dras in. Det tog sin lilla tid så en kvart försenad kunde Sirena gå ut mot nästa hamn på det grekiska fastlandet. Hoppas eftersläntrarna fick sej en åthutning.
 
Kaptenens cocktailparty för trogna medlemmar ratade vi. Inte ens en gratisdrink lockade mej (blev så påverkad senast). Matsalen var helt fullsmockad för middag, kyparna hade det jobbigt. Jag åt svamptimbal, guldbraxen (dorade) med musslor och chorizo (!) och äppelkaka med vaniljglass. Jag vet, det har blivit lite mycket efterrätter…
 
Barricade boys underhöll och lyckades få hela scenen/dansgolvet fullt med twistande människor, men vi deltog naturligtvis inte, lite värdighet har man ju…
 
Lördag 15 juli 2023, Kavala 🇬🇷
Kavala (55 tusen invånare) ligger i grekiska Makedonien, ett namn som det varit bråk om. Fanns ett land också som hette Makedonien (kommer man ihåg från Eurovision, där kallat Former Yugoslav Republic of Macedonia), det heter numera Nordmakedonien.
 
I Kavala finns Svenska huset, byggt av Svenska Tobaksbolaget på 30-talet när Kavala var en stor hamnstad för tobak. När sen den verksamheten ”sinade”, skänktes huset till Svenska institutet i Aten för att forskare, författare, konstnärer skulle komma dit för en stimulerande arbetsmiljö. Det är ett häftigt hus, såg det bara på bild, för tyvärr orkade vi inte gå uppförsbacke dit i hettan.
 
Lite lagom uppför var det till den stora akvedukten mitt i stan, från 1500-talet, var igång ända till 1911. 
 
Det fanns så många kaféer i stan att det var svårt att välja. Cappuccinon kostade €3:10 och kom med två kakor var (lämnades intakta). När vi satt där i godan ro, kollapsade en kvinna precis intill. Som tur var kom folk rusandes, så vi behövde inte ingripa. Hon såg ut att vara i 74-årsåldern, lätt överviktig, som jag alltså. Värmen är inte att leka med. Läste att myndigheterna i Aten stängt av Akropolis.
 
Går åt mycket solkräm, har väl sällan varit så len i huden som nu. Använder spf 15 och 30. Brukar tänka på solkrämerna man hade förr, spf 3 eller om man tog i 4! 
 
Vi har ”monopolpengar” (on board credit) att göra av med, dom fryser inne annars. Det är då Bengt-Åke brukar ”få” svindyra Lacostetröjor, $118 (-10% rabatt), inte klokt, blev en grön och en svart. Vi får ändå drygt $40 över. Får väl gå in i affären och fråga vad vi kan köpa för den summan. Det finns överpriskläder och dito smycken, inte nåt så simpelt som kylskåpsmagneter.
 
Ikväll till middagen tog jag mina ”finsandaler” på för första gången på denna semestern. De är lite trasiga på ena klacken, så jag blir lite lätt halt. Vad värre var, klacken av gummi började släppa gummifragment. Det insåg jag när jag gått från vårt bord, fram till buffén och beställt grillade lammkotletter, räkor och hummerstjärt, och skulle gå tillbaka. Det låg svarta bitar från klacken i min väg. Sen gick jag ytterligare två gånger… Skämdes och haltade än värre för att inte gå på den vittrande klacken när jag gick ut från bufférestaurangen. Åkte t o m hiss ner från nionde däck till tredje, vilket jag aldrig gör (räknat till 120 trappsteg från däck 10 till 3). När jag äntligen kom in i hytten, såg jag att även den andra klacken börjat gå sönder. Skinnet på Eccosandalerna är jättefint, men jag tror inte ens den bäste skomakaren kan fixa dom. Slängdes i papperskorgen, vilket kommer göra hyttstädaren olycklig, han tror nog dom hamnat där av misstag (om han inte kollar lite noggrant). Tyvärr har jag inte sett några liknande sandaler hos Ecco nu.
 
Vi har båda väldigt spännande böcker på gång, så vi bestämde att om kvällens engelska sångerska är med på Wikipedia, går vi och kollar på henne, annars inte. Som tur var, var hon inte det…
 
Söndag 16 juli 2023, Limnos 🇬🇷
Ankrade utanför staden Myrina (sex tusen invånare) på ön Limnos (17 tusen invånare). Ön är känd för sin getost och yoghurt. Åt frukost (både müsli och laxomelett) tidigt ute på däck, riktigt skönt med temperatur under 30 grader. 
 
Tendern tog ungefär 10 minuter och vi kom mitt i stan med sin stora venetianska borg. Flanerade längs havet vid hamnen där gubbarna satt på kaféerna. Gick på den smala gågatan/affärsgatan, delvis övertäckt med vinrankor. Kom ut till havet på andra sidan stan och drack cappuccino (€2:80) och njöt av utsikten dvs inget annat än havet (snart är det grannens gavel som gäller igen). Bara ett hus har blå dörr och röd bougainvillea, är det vackert och romantiskt, hur skruttigt det än är.
 
Åkte tendern tillbaka; den gick precis när vi kommit ombord. Jag gick några varv innan det var dags för lunch ute: sallad, ost, fruktsallad och glass.
 
Var i affären och kollade vad vi kunde köpa för våra $40. Hittade en T-shirt till B-Å för $43 (- 10% rabatt). Det blir $1:35 över som vi skänker till rederiet. 
 
Fick tillbaka våra pass, som vi lämnade ifrån oss när vi gick ombord. Amerikanerna behöver visum för att gå av båten i Istanbul, det slipper vi. 
 
Middag i stora matsalen, skönt att bli serverad. Kaptenen var snabb att meddela att den röklukt som kunde anas inte kom från båten. Skönt, brand ombord är verkligen inte så bra. Det var en stor skogsbrand på turkiska fastlandet. Vi såg röken hela tiden vi satt och åt och vattenbombande helikoptrar. Skogen är väl torr som fnöske. Middagens plus får desserten: Varm choklad- och nötpudding som jag beställde två skopor vaniljglass till. Vaniljglassen hinner bli sådär lagom rinnig när den är som bäst, innan den serveras.
 
Skippade showen och började packa, väskorna skulle stå utanför hytten klockan 22. Var både plus och minus i bagaget hem. Plus för B-Å:s tre tröjor, en vinflaska för trogen ”tjänst” och en massa papper (Currents, båtens vitsiga namn på dagliga infobroschyren) och biljetter. Minus för mina sandaler (som faktiskt försvann från hytten).
 
Måndag 17 juli 2023, Istanbul 🇹🇷 - Knivsta 🇸🇪
Klockan stod på ringning 5:50 för en tidig frukost med fin utsikt över Topkapi, Hagia Sophia och Blå moskén. Istanbul är en häftig stad, Turkiets största med 15 miljoner invånare. Kryssningsterminalen var ny sen senast, jättestor. Vi gick och gick tills vi kom till passkontrollen. Det gick fort igenom för alla tills det var min tur. Den unge passpolisen kollade mitt pass och sökte i datorn (efter vad, fattade jag aldrig). Sen sa han nåt om fotot och bad om ett ID-kort, som om passet inte dög. Han letade på nytt i datorn, tryckte på ”överfallslarmet”, men ingen kom så då började han ringa. Han svarade ”No problem” (!?) när jag frågade vad problemet var. Sen lämnade han båset och gick över till en kollega och diskuterade och dom tittade i datorn. Kom tillbaka och stämplade passet och släppte igenom mej, efter 20 minuter. Fattar fortfarande inte vad det handlade om… Hade bokat busstransfer med rederiet till flygplatsen, så alla andra fick sitta och vänta på oss.
 
Flygplatsen är också ny sen förra gången, invigdes 2018. Vi åkte med SAS-biljett, men det var Turkish Airlines som flög (vår första gång med det bolaget) och det gick att checka in när vi kom, fem timmar innan flyget skulle gå (klockan 15). Stockholm, Sweden, sa Bengt-Åke att vi skulle till. Switzerland, frågade incheckaren…
 
Flygplatsen är gigantisk. Jag spatserade omkring och förvånades över alla flådiga affärer och matställen. Fick lätt ihop mina steg. Där var norska priser, cappuccino (150 TRY x 0,42 SEK enligt kontokortets kurs) gick väl an, men mackan på Subway ska vi inte prata om. 
 
Fullsatt plan, vi satt på var sin sida gången på rad 30. Folk har så mycket handbagage att man blir alldeles häpen. En man gick bärsärkagång när han skulle ha in alla sina väskor. När han försökte knö in sin hårda väska utanför Bengt-Åkes kameraryggsäck, skrek B-Å för full hals: akta, det är en kamera för 50 tusen svenska kronor i den (fast på engelska). Nu ligger hans rygga inkilad ovanpå mannens väska, hoppas allt är helt…
 
Slumrade till och kände ljuvliga matdofter. Öppnade ögonen och såg ingen vagn i gången; det var lille killen i sätet bredvid mej som åt en medhavd hamburgare… Sen fick vi faktiskt mat: ”grekisk sallad” (heter den nog inte i Turkiet, knappt i Grekland heller), köttfärsjärpar och en cheesecake. Mycket gott, även efter finmaten på båten!
 
Den svenske passpolisen gottgjorde för sin ”elake” turkiske kollega. När jag sa hej, sa han hej och log så vackert och undrade om jag haft en trevlig resa. Så pratsamma brukar dom väl aldrig vara. Dessutom undrade han om jag varit i Istanbul. Ja, sa jag för jag ville ju inte uppehålla kön med några utvikningar om var jag faktiskt varit. Han frågade inte Bengt-Åke något…
 
Förbeställd taxi hem, skönt.

Torsdag 17 augusti 2023, Knivsta - London Heathrow - Southampton 🏴󠁧󠁢󠁥󠁮󠁧󠁿 🇬🇧
Nästan sovmorgon jämfört med de flesta semestrar. Taxin hämtade oss inte förrän klockan 08:15 (även om Swedavia tyckte att det var då vi skulle vara framme på Arlanda). Chaufförerna brukar ofta börja flippra med kortläsaren innan dom har stannat, men den här tog priset, redan ute på motorvägen i full fart. Milde tid och ändå fick han dricks. 
 
Incheckning och säkerhetskontroll gick snabbt och enkelt. Åt frukost i SAS-loungen och fick lunch på planet, kalkonbröst med potatissallad och picklad rödlök (sätter piff på det mesta). 
 
Heathrow är verkligen stort, men det gick relativt bra att hitta till bussterminalen även om det var långt att gå och krävde två hissfärder. National Express-buss till Southampton. Tog två och en halv timme (nästan lika lång tid som flyget), men 45 minuter av den tiden var inne på Heathrowområdet för upphämtning vid två terminaler. Bussen stannade också i Winchester, men jag såg inte katedralen. Började sjunga på låten Winchester Cathedral från 60-talet. Hittade snabbt till Novotel i Southampton, vi har bott här förr (2017). Provgick den korta sträckan till vår båt (vid ny terminal), sådär 500 m och till järnvägsstationen från båten (800 m) så vi inte irrar omkring med väskorna när det är dags. Trottoarerna är inte direkt vänliga mot rullväskor.
 
I ett område med massor av restauranger blev det ett italienskt ställe med enormt flink, ung personal. Trots många gäster, kom den mycket goda pizzan så snabbt att jag inte fattar att det ens var möjligt. Promenad hem i skymningen och tidigt i säng, skyller på tidsomställningen…
 
Fredag 18 augusti 2023, Southampton ut på havet
Trots egen skön dubbelsäng i lagom varmt rum, vaknade jag redan klockan fyra. Kroppen var förstås fortfarande inställd på svensk tid. Åt halv engelsk frukost, gränsen gick vid vit korv och bönor i tomatsås. Sen hade vi tänkt gå en sväng till IKEA, som låg några hundra meter från hotellet, och fika, men regnet stoppade oss. Så vi stannade på rummet och lyssnade på sirenerna från polisbilar och jag tänkte mej in i nån av alla dessa engelska kriminalserien man ser (stora polisstationen låg tvärs över gatan). Som genom ett trollslag blev det solsken när vi skulle gå till båten. Vid ett övergångsställe stod vi väldigt länge och väntade på grönt ljus. Precis när B-Å sa ”nä, nu går jag” och gick, kom bilarna farande i hög hastighet från oväntat håll. Usch, så han skrämde mej, men vi kom fram helskinnade. 
 
Säkerhetskontroll, incheckning och ombordstigning gick smidigt. I hissen upp till lunchen var B-Å så pratsam med folk i den fullpackade hissen att det verkade som han redan fått i sej en ranson från sitt vin- och spritpaket. Åt en ”lätt” lunch (kött, sallad och ostar) i buffén, där en av överkuckuna hälsade oss välkomna tillbaka; han kom ihåg oss från båten Riviera förra året. Kändes nästan bra; vanligtvis är det bara sommelierer som gör det.  
 
Fartyget heter Vista, från rederiet Oceania, registrerad i Majuro, huvudstad på Marshallöarna i Stilla havet. Vista är sprillans ny, jungfruturen gick i maj i år. Tar 1200 passagerare. Vi har en ”penthouse suite” på 41 kvm (inkl balkongen) på däck 10, många snäpp upp från våra 15 kvm ”i källaren” på förra kryssningen. Dessutom med butlern Santhosh från Indien och stewardess Cristine från Filippinerna. Tur jag inte tog galgar med mej denna gången, finns 60 st och nästan alla är nu upptagna med våra (mest mina!) kläder, inte klokt. 
 
Bekantade oss med båten. Här finns några nyheter och ändringar (inte alltid till det bättre) från rederiets andra båtar i samma storlek. Drack cappuccino hos baristan, som lämpligt nog fått ett bageri vid sidan om. Sen dristade jag mej ut på ”fitness track” i ensamhet och blåst, är 208 steg runt skorstenen på däck 15. Kollade när Celebrity Silhouette avgick, en mycket större båt, som vi åkte med runt Storbritannien förra gången (2016), alltid kul med gamla bekantingar.
 
Innan middan gick vi till en helt ny bar, med bara (för oss) okända drinkar. B-Å tog en på måfå och in kommer en bricka med en stor vit glaskupa på. När sommelieren tog av kupan kom en (i mitt tycke) illaluktande ”rökelse” ut och en drink uppenbarade sej med en stor iskub med infrusna apelsinskivor i. Och inte var drinken speciellt god heller. Dessa rökelsedrinkar var tydligen barens signum. När andra runt omkring såg B-Å:s drink, frågade dom oss vad det var. Till slut var där Lützendimma och vi flydde fältet.
 
Kände igen matsalens meny från den första kvällen med förra båten. Kollade i den dagboken och insåg att tre av de fyra rätterna jag valde ikväll var desamma: Musslor, siciliansk sallad och ostar. Det var bara huvudrätten kalvfilé Oscar, som jag nu bytte ut mot fisk. Gott var det i alla fall, extraplus för såsen musslorna simmade i.
 
Var uppe på däck 14 när båten avgick klockan nio på sin resa ”British Isles Splendors”, moturs runt Storbritannien. Det regnade, men Bengt-Åke filmade ändå, bland annat den stora gula IKEA-skylten. 
 
Som alltid, show i teatern klockan 21:30, ikväll en kavalkad (presentation) av alla fasta underhållarna ombord, trevligt. Vi fick reda på att vi är 1161 passagerare ombord (de flesta från USA, Kanada, UK och Australien) och 776 i besättningen (från 47 länder). Dom fick dock klara sej utan oss på välkommenomborddanspartyt. Vi kröp till sängs istället, nu med var sitt täcke. Efter så många kryssningar hade vi äntligen kommit på att be om två täcken istället för att tampas om ett stort.
 
Lördag 19 augusti 2023, Till havs
Idag sov jag ända till klockan fem.
Har haft örhängen i form av kängurur hittills, men idag fick dom avgå. Duger ju inte när Sverige ska möta Australien i fotboll, men har inga blågula att sätta i istället (blev delfiner).
 
Frukost i matsalen, skönt att sitta ner och bli serverad: Ketoomelett (bra för den som vill äta minimalt med kolhydrater) och lax med tillbehör. Sen gick vi till Horizon, loungen med utsikt på däck 14. Där blev vi efter ett tag omringade av damerna som deltog i ”Morning chat and needlepoint”, vilket kacklande! Till slut var vi tvungna att flytta oss ifrån den höga ljudnivån till andra sidan rummet. Inte mycket att se på havet, men det är rogivande att stirra ut. Kom en och annan båt och vi åkte förbi en ”skog” (park heter det kanske) av vindkraftverk. Sen blev jag rastlös och gick ut för att gå på banan runt skorstenen, men det var i det närmaste omöjligt, jag blåste iväg. Fick flytta ner till däck 12 med utsikt över poolen. 
 
Baristabesök klockan elva (för att fira VM-brons) och tidig lunch i matsalen, bara huvudrätt (Cancun power ball, mexikanskt stuk på maten idag) och dessert (osötad äppelkaka). Direkt efter maten var det föredrag. Trodde aldrig vi skulle hålla oss vakna, särskilt som ämnet inte var nåt vi jublade över. Men det gjorde vi tack vare en väldigt duktig skotte (numera brittisk honorärkonsul på Påskön!), som talade om författaren Robert Louis Stevenson från Edinburgh (född 1850), dit vi kommer imorgon. Han som skrivit Skattkammarön och Dr Jekyll and Mr Hyde. Påminner om den gången vi lyssnade på ett entusiastiskt föredrag om skorstenar på båtar… En bra föreläsare kan göra vad som helst intressant.
 
Satt i solen på balkongen och tittade på oljeplattformar och mer vindkraftverk utan land i sikte, åker långt utanför kusten. Cappuccino hos baristan innan butlern var här med ostbrickor, jordgubbar och portvin (B-Å).
 
Det var kaptenens cocktailparty ikväll. Som vanligt struntade vi i det, men det är öppen bar då i alla barer och jag beställde ett glas vitt vin (Riesling) i Martinibaren. Drack lite där och tog med glaset till middagen på Toscana, den italienska specialrestaurangen. Åt alldeles för mycket av det goda: Sallad, citronpasta (halv portion som ”förrätt”), filé Mignon med gorgonzolatopping och rostad persika med sabayonnesås. Sen var vi färdiga för sängen, så nån show blev det inte.
 
Söndag 20 augusti 2023, Edinburgh 🏴󠁧󠁢󠁳󠁣󠁴󠁿🇬🇧
”Nu är det slut på semestern”, sa Bengt-Åke i morse. Efter en vilsam dag till havs, blir det nu tio dagar med strandhugg. Om nu vädret är med oss, det är många tenderhamnar. 
 
Idag ankrade vi utanför Newhaven i utkanten av Edinburgh. Efter frukost i buffén (lax med tillbehör), åkte vi tenderbåt in till land. Där var det lågvatten och många båtar låg på sne på ”torra land”. Sen blev det shuttlebuss in till downtown Edinburgh, Skottlands huvudstad men inte största stad (Glasgow). Massor av olika festivaler och Edinburgh tattoo pågick. Gick ”The Royal mile” som går från slottet. Fullt med folk, god stämning och många underhållare inkl säckpipeblåsare, som sig bör. Tack vare två paraplyer i ryggan, sken solen mest hela tiden (stan lydde inte väderutsikterna). Cappuccinon kostade £3:30. Shuttlebussen hem för en mycket sen lunch i Waves grill, ute på däck: Surf och turf-sandwich utan pommes frites och utan bröd, men med massor av sallad och blue cheese dressing. 
 
Sen blev det besök hos baristan, där B-Å blev besviken på bageriet: Igår åt han en sockerbulle där ljuvlig vaniljkräm var gömd inuti, idag var det Nutella i! Butlern kom med våra beställda ”varor”: Mezetallrik (till mej) och kycklingvingar. Och även idag ett glas portvin fastän B-Å inte beställt det.
 
En drink före maten har blivit standard, men bara Coke Zero till mej. B-Å smakar sej igenom sortimentet i baren Martinis. Han har fått ont i högerfoten igen, hälsenan 
brukar göra sej påmind då och då, sandalerna är de enda skor som fungerar. De rimmar nog inte helt med klädkoden Country Club Casual för restaurangerna på kvällen (med undantag av buffén), eller så menar man flipflops och annat lite simplare. Som väntat var det ingen som sa nåt, han var ju ytterst propert klädd över markhöjd. Jag åt en av mina favoriträtter: Seabass (havsabborre) på ratatouillebädd. Bengt-Åkes perfekta pepparbiff var så jättestor att jag förbarmade mej över en stor bit, som han fick kotta åt mej, ogörligt med fiskkniv (så mör var den inte). Middan var så lång och sen, att vi missade den skotska sångerskan, ärligt talat ansträngde vi oss inte för att hinna.
 
Måndag 21 augusti 2023, Kirkwall, Orkneyöarna 🏴󠁧󠁢󠁳󠁣󠁴󠁿🇬🇧
Kirkwall är huvudstad på Orkneyöarna, har nio tusen invånare och är en ny bekantskap för oss. Vi ligger för ankar här. Vid kaj ligger Seven seas navigator, som vi åkt med mellan Rom och Lissabon (2016).
 
Tendrade in och var på organiserad utflykt ett par timmar. Guidens dialekt var till en början svårförståelig, skotska med norsk satsmelodi, men jag vande mej. Det var väldigt grönt och frodigt, med många får och stora kor (många fler än människor på öarna). Det regnar mycket här, normalt, men inte idag; solen sken och det var 22 grader (ovanligt varmt!). Först åkte vi till den typiska byn St. Margaret’s Hope och strosade omkring. Påminde oss om Shetlandsöarna (som ligger 17 mil nordost härifrån). Sen besökte vi Italian chapel, som italienska krigsfångar (från strider i Afrika) byggt under WWII. Dom togs till Orkney för att bygga Churchill barrier, fyra vägbankar som hindrade tyskarna att ta sej in till brittiska flottan som hade sin huvudbas här under kriget (i Scapa flow). Vi åkte på alla fyra, nu viktiga förbindelser mellan öarna.
 
Gick på egen hand i Kirkwall, på den smala huvudgatan fram till den stora St Magnus Cathedral. Började byggas 1137 över Magnus den helige som blev dödad 1115. Liknar Nidarosdomen i Trondheim. B-Å chockade mej med att föreslå att vi skulle gå in ”eftersom vi nu ändå är här”. Normalt brukar jag få gå in i kyrkor på egen hand (om det inte är en utflykt med guide när alla går in). Drack cappuccino (£3:20) på Pomona café. Tog tendern tillbaka till båten och rusade in på Waves grill fem minuter innan de stängde klockan fyra: Lax teriyaki resp texan burger. Kaffe hos baristan och sen kom butlern med ost. 
 
B-Å:s fot är bättre, i gengäld har jag fått lätt ryggskott, så familjens plågor är konstanta, men gnyendet är mindre. Är B-Å glad, är jag glad…
 
Middag i bufférestaurangen: Musslor, tonfisk, wokad szechuanbiff, ostar och glass. Gott!
 
Idag blev det inte så mycket gående på utflykt och i stan. Fick trava lite i korridorerna här (regn ute ikväll) och till slut i hytten för att få ihop mina tio tusen steg (synd att bryta sviten på 23 dagar), men jag fixade det, trots rygg och höft.
 
Tisdag 22 augusti 2023, (Stornaway, Yttre Hebriderna) 🏴󠁧󠁢󠁳󠁣󠁴󠁿🇬🇧
Tidigt upp, vi hade beställt frukost på rummet till klockan sex (butlern kom 06.03). Vi skulle samlas för utflykt klockan sju, samtidigt som vi skulle vara framme på vår ankringsplats utanför Stornoway, som vi inte besökt tidigare.
 
Det har vi fortfarande inte… När vi kom till samlingsplatsen, rådde närmast anarki, upprörda känslor i alla fall. Vädret (blåst och dimma) var för dåligt för att låta folk åka tenderbåt.😢😠. Beslutet var nyss taget, så inget meddelande hade gått ut. Vädret såg inte så farligt ut, men man måste ju tänka många timmar framåt, man vill ju inte ha gäster strandade på Yttre Hebriderna! Bara att acceptera, det är ju bra att man tänker på vår säkerhet, men ändå… gå upp så tidigt för ingenting. Nu missade vi The Standing stones of Callanish (från 2900 år fKr).
 
Hur skulle jag nu få ihop mina steg, inne på båten!? Finns väl ett gym (har jag hört…), så löpbandet hade varit den enkla vägen, men jag har vandrat omkring. Vet nu att det är 175 trappsteg från översta däck 15 ner till nedersta däck 4 (däck 13 finns inte i denna vidskepliga värld). Läste i AB att man ska rapportera suspekta personer på SL: ”Det kan vara en person som rör sej på ett märkligt sätt längs plattformen utan att verka vilja kliva på tunnelbanan”. Skulle det vara här ombord, skulle jag blivit anmäld flera gånger om…
 
B-Å har fått ordning på foten igen. Från att med möda ytterst sakta ha tagit sej fram, har han nu rask takt igen, jag kallar honom Perseus Andersson (efter VM-medaljören). Mina krämpor är också ganska OK.
 
Lyssnade på kryssningssäljaren ombord, enbart för att få chans att vinna $250 (det gjorde vi på en resa). Vi var ett nummer ifrån, vi skulle bara ha gått om damen som vann, in i salongen, jäklar. 
 
Efter lunch (svärdfisk carpaccio, salade niçoise med hälleflundra, glasscoupe) var vi på föredrag: ”RMS Titanic, an engineering marvel”. Vet inte om det är så lämpligt att höra om Titanic när man är ombord på ett kryssningsfartyg, men närmaste is vi kommer är väl den i drinkarna, men det var väldigt intressant.
 
Nu har vi lämnat in passen i receptionen, behövs för att vi ska komma in i EU om några dagar (Dublin). Där vill Immigration se pass från alla ombord, skönt att var och en inte behöver vara tillsammans med sitt pass. Det har vi dock varit med om antingen ombord eller i terminalen. Ofta snor dom passen direkt när man går ombord. 
 
Ikväll var vi på specialrestaurangen Ember i ”elegant amerikansk tradition”. Den har ersatt den franska finrestaurangen, som finns på de andra (stora) båtarna. Ett högljutt ställe med bord utan dukar, som blivit nedsablat i Oceanias FB-grupp. När kyparen skulle uttala mitt namn (som dom får upp på sin lilla beställningsskärm) skrattade han sej halvt fördärvad. Och när han frågade om vi var redo att beställa och Bengt-Åke sa att det har vi varit i två månader, bröt han ihop fullständigt. Det hemska är att det är sant; vi sitter hemma och kollar specialrestaurangernas matsedlar… . Vi hade det trevligt och allt vi åt var väldigt gott: Hummerröra, sallad med getost och rödbetor, till huvudrätt grillad lax (medium) och till dessert frusen yoghurt med bär. 
 
Ikväll masade vi oss iväg på show: Broadwaycabaret. Kände inte igen så många låtar och jag slumrade till då och då. Konstigt nog var B-Å alert hela showen. Det brukar definitivt vara tvärtom. 
 
Jodå, jag fick ihop mina steg, blev 10851 st. Det är jag väldigt nöjd med.
 
Onsdag 23 augusti 2023, Glasgow🏴󠁧󠁢󠁳󠁣󠁴󠁿🇬🇧
Skönt med en dag då vi lägger till vid kaj, så vi slipper ta så mycket hänsyn till vädret. Låg i Greenock ungefär fyra mil utanför Glasgow. Hade bokat utflykten ”Glasgow on your own”, då bara transfer dit och hem ingår. Nä, nu var jag inte helt sanningsenlig. På vägen fick vi guidning och info, bra eftersom vi inte varit där förut. Både guiden och chauffören var riktiga rolighetsministrar. Önskar att jag förstått skotskan bättre! 
 
Strosade i stan och tittade på fina hus, statyer, väggmålningar/klotter, floden Clyde, katedralen och universitetsområdet. Vi var inte inne i katedralen, där skulle det bli bröllop. Bruden i vitt fluff omgavs av 12 brudtärnor i vinrött (såg precis likadana ut, kan vara att man tycker så om folk från andra länder [Indien?]), antalet marskalkar var nog ”bara” åtta (likadana). Däremot var vi inne på Costa coffee ett flertal gånger, utan att dricka kaffe, hade föredömliga toaletter… Åt lunch på en puben Times Square, satt ute. Avstod från haggis och jag tog caesarsallad med löjligt mycket kyckling i. 
 
Hade otroligt tur med vädret, B-Å fick till och med ta på sej kepsen, när solen blev för påträngande. Regnade på morgonen, när vi satt i bussen dit och när vi satt i bussen hem (i trafikstockning), men kom inte en droppe på oss.
 
Kom hem och var trötta, nej jag var utslagen (”klubbad oxe”, sa B-Å om mej). Slocknade på sängen efter att ha ätit grönsaksstavar med dippmajonäs, som butlern satt in i hytten.
 
Grillen på däck blir en pizzeria på kvällarna. På middan beställde vi en pizza  ”Meatlovers”, som vi fick levererad in i bufférestaurangen och delade på. Sen orkade jag bara med lite ost och en syndig dessert (som bukspottkörteln fick lida för).
 
Tidigt i säng, nån show var inte att tänka på.
 
Torsdag 24 augusti 2023, Belfast, Nordirland 🇬🇧
När jag drog bort gardinen i morse och såg alla Stena-färjorna, hajade jag till, fast jag vet att dom finns lite varstans.
 
Var på utflykt: Panoramic Belfast, mycket trevlig och informativ. Irländska är inte lättare än skotska. Guiden idag var också en ”ståuppkomiker”. Stannade vid den pampiga parlamentsbyggnaden (från 1932, här finns inte längre nåt parlament) och besökte och gick in i slottet (från 1870), båda låg högt upp med utsikt. Sen kom vi till det jag tyckte var intressantast, the Peace Wall, som delar protestantiska och katolska områden åt. Det är fortfarande stor segregering och lite oroligt ibland mellan olika grupper fast det gått 25 år sen The troubles och fredsuppgörelsen. Där vi stannade var det fullt av väggmålningar och mycket inskriptioner. Hade jag bara haft en penna, hade det blivit fler. Intressant att höra guiden (60+) berätta hur det var och höra om hans liv och skolorna han och hans barn gått i. Sen var vi vid universitetet (Queen’s University 1849) och till slut i City hall (byggt runt förra sekelskiftet, där finns ett Titanic Memorial och en fin toalett). Åkte förbi Titanicmuseet (modernt, ser ut som ett isberg) och torrdockan Titanic byggdes i (och Game of Thrones-studion bredvid) på väg hem. Där var vi på besök förra gången i Belfast (2016).
 
När B-Å skulle ”betala” sin konjak efter lunchen, uppstod förvirring, minst sagt. Det visade sej att han räckt fram mitt kort (utan vin-spritpaket) istället för sitt eget (som jag hade i min ficka…). Vi har gått med varandras kort hela dan, upptäcktes inte när vi gick av eller på båten, för då var det bara ansiktsigenkänning. Visade dom här ett par gånger i hamnen med Mr och Ms fel. Vi har ju hållt ihop hela tiden, så det har ju egentligen inte varit något problem.
 
Trots att vi varit ute länge idag, hade jag bara gått 4000 steg, så det var till att börja gå runt på däck. Till en början var vi fyra damer som gick med ett kvarts varv mellan oss, sen kom en snabbgångare och förstörde symmetrin. Försökte hänga på henne ett tag, men hade nästan behövt syrgas… 
 
Under tiden jag samlade steg, hade B-Å kollat kvällens matsedel och tyckt att det inte fanns nåt han ville ha (tänkte inte på sushin och allt grillat man kan få i buffén). Han gick ner till restaurangbeställningsmannen och frågade om det fanns något ledigt bord för två i någon specialrestaurang ikväll. Fanns ett bord, halv nio i Polo grill, så fick det bli (vi ska äta där om några dagar också, beställt hemifrån). Om man ville dela bord fanns det fler, men jag vägrar konversera en hel middag på annat än västgötska och skånska…
 
Fick tillbaka tvätten (20 plagg i en tvättpåse) vi lämnat in för två dagar sen, så jag var lite huslig och parade ihop strumpor och sorterade. Gratis tvätt ingår i denna hyttkategori, annars kostar det mycket (mer än inköpspriset på Gekås i Ullared).
 
Klädkoden ombord i matsalen och specialrestaurangerna hade upprepats i dagens infotidning, men ingen ”sedlighetspolis” dök upp och kritiserade B-Å:s sandaler. Kyparen var från Indonesien och sken upp när vi berättade varifrån vi var. Han älskade Zlatan och rabblade hans klubbar och konststycken till mål. Åt ”bara” tre rätter: Tomat&löksallad, stekt hälleflundra med gräddstuvad spenat och haricots verts och äppelpaj med vaniljglass (onödigt och olämpligt, men gott). Som häromkvällen fick jag hjälpa B-Å med hans stora entrecote. 
 
Ikväll hade jag gärna lyssnat till den ukrainska stråkkvartetten spelandes rockmusik, men vi var alls inte klara med matintaget när det började (eller slutade).
 
Fredag 25 augusti 2023, Liverpool🇬🇧
Liverpool är ett sånt där härligt ställe där båten lägger till mitt i stan, på floden Mersey. Vi har varit här en gång tidigare, för sju år sen. Då gjorde vi allt som har med Beatles att göra, dessa fyra grabbar från Liverpool, som påverkade ens tonårstid så mycket (såg dom 1963 i Borås!).
 
Idag strosade vi utefter kajen, förbi stora Beatlesstatyn, till Royal Albert docks, där vi först gick varvet runt och sen var på två museer. Jag följde med B-Å på Maritime museum och tittade på utställning om Titanic (fanns en som hette Lindqvist ombord och han överlevde trots tredjeklass). Sen följde han med mej på Tate Liverpool under viss protest när det var underliga konstverk. Däremellan fikade vi på Tate (cappuccino £2:95). Härligt med kontrasten mellan moderna snea och vinda nya hus och de gamla pampiga byggnaderna med tinnar och torn. Gick tillbaka till båten och åt lunch, för att sen gå ut igen. 
 
Var på Mathew street där Cavern club ligger (där Beatles spelade i början). Jisses så mycket folk och vilken hög ljudnivå på alla de många pubarna runtomkring. Var livespelningar nästan överallt. Klockan var halv fyra, visserligen en fredag och med Bank Holiday på måndag, men ändå. Promenerade omkring i folklivet på de många gågatorna tills åldern tog ut sin rätt (slår i alla fall stegrekord för semestern idag) och vi gick hem och drack cappuccino. 
 
Kom på att vi glömt fylla i beställningslappen till butlern. Nu blir vi utan ”kanapéer” i eftermiddag. Ve och fasa, hur ska vi överleva? 
 
Bestämde oss för att gå tidigt till bufférestaurangen och äta sushi och grillat (lammkotletter, räkor, hummer). Ju fler dagar vi varit ombord desto sämre blir vi på att byta om till middan, så och ikväll.  Gick iväg i de kläder vi haft på dan, B-Å dessutom i tofflor och jag i gympaskor. När vi kom upp, såg vi att det var brittisk buffé och det vanliga var ersatt med sånt som Bangers&Mash. Vem vill äta korv och potatismos!? Fick bli matsalen istället; jag tog trapporna sex våningar ner och B-Å hissen, men han gick av på vår våning och bytte till sandaler i alla fall. Så ikväll hade ingen av oss godkända skor ”athletic footwear and sandals are not permitted”, men vi fick mat i alla fall: Polynesien-style tuna tartare, Mykonos salad, Grilled salmon tournedos och Carrot cake with vanilla ice cream. Så gott allt var!
 
Skulle gå på showen ikväll och sjunga engelska publåtar, men orken tröt. Jag sjunger nästan aldrig (mimar vid allsång av hänsyn till omgivningen) och B-Å sjunger hellre än bra, så det var kanske tur att vi avstod. 
 
Lördag 26 augusti 2023, Dublin, Irland🇮🇪☘️
Bengt-Åke tog på sej sin mörkgröna Lacostetröja för att hedra Irland idag. Det blåste hård bris (Beaufort 6) och gick vita gäss på havet. Eftersom vi skulle ligga för ankar utanför Dun Laoghaire trodde jag att det var kört för tenderbåtarna. Kryssningsvärden meddelade dock att man, efter moget övervägande, bestämt att man skulle tendra, även om proceduren skulle ta längre tid. 
 
Fyra starka män hjälpte oss mellan båtens plattform och tenderbåten. Tur det, för när jag skulle ta steget, blev det plötsligt stort avstånd mellan båtarna. Hann bli lite rädd, men det gick ju bra såklart. Åkte buss, satt överst på dubbeldäckaren, från Dun Laoghaire (uttalas ”dun-leery” enligt reklamskyltarna) in till Dublin. 
 
Det var ju lite som att ”komma hem”, när man kom till EU och kunde använda mobilen som man vill. Röstade Nej till Euro, när det begav sej (2003) och den var nio kronor, men nu (på Forex idag 12:80) tänker jag ibland på att vi borde byta (är jag ”folkpartist”?!)
 
Började med att äta ”lunch” (mycket goda mackor) på O’Briens och dricka cappuccino (€3:90). 
 
Vi har varit här förut och gjort ”måsten” som Trinity collage, Jameson whiskeydestilleri och Guinness bryggeri. Nu gick vi bara omkring. Lördag, mycket folk ute och trevlig stämning. Pubarna i blomsterförsedda hus var fullproppade. Blev mycket fotande/filmande. Kom en häftig, men kort regnskur, så ”äntligen” fick vi användning av de hopfällbara paraplyerna jag haft i ryggan hela resan. Alla skyltar var på två språk, iriska och engelska, fullständigt olika varandra. Lärde mej att Botar dunta = Road closed. 
 
Missade statyn i färg av vår vän, Oscar Wilde, halvliggande på en sten. Den gick vi förbi många gånger när vi bodde på ett hotell i närheten och vi hälsade på honom på förra kryssningen här. Nu var jag plötsligt lite vilse och vi hade bråttom till bussen ”hem”, så vi fick skippa honom.
 
Middag på Red Ginger, den asiatiska specialrestaurangen ombord med följande utsökta rätter:
Seared Salmon with Scallop Ceviche
Spicy Duck & Watermelon Salad
Slow-Cooked Indonesien Beef Rendang
Soft Ice Cream (Japanese togarashi, chili salt)
White Ginger Pear tea
 
På teatern underhöll Billy Boyle, en irländsk komiker och sångare, med oförargliga skämt, mycket lättförstådd. Vi har sett honom på en tidigare kryssning.
 
Söndag 27 augusti 2023, Holyhead, Wales🏴󠁧󠁢󠁷󠁬󠁳󠁿🇬🇧
När jag vaknade vid två, kändes det som om båten inte gick. Satte på TV:n för att kolla, jodå vi gjorde faktiskt 12 knop.
 
Avståndet mellan Dublin och Holyhead är bara 67 nautiska mil (=12 vanliga landmil), men i programmet anges 120 nautiska mil. Kan bero på att båten hade 12 timmar på sej och var tvungen att göra en stor omväg för att komma fram på angiven tid. Härifrån Holyhead går många färjor till Dublin; Stena tar 3h15min och snabbfärjan tar 2h15 min 
 
Från vår hytt ser vi den långa vågbrytaren 2,7 km (en av Europas längsta) med två gångvägar i lite olika nivåer (på den ena kan man köra bil) och en fyr ytterst.
 
Biff stroganoff till lunch och B-Å påstod att den jag lagar hemma är bättre. Inte illa att min matlagningskonst överträffar ”the Finest Cuisine at Sea”.
 
På eftermiddan åkte vi buss på guidad tur. Holyhead ligger på en liten ö (Holy island) utanför en större ö (Anglesey). Såg först de två fina broarna till mainland Wales. Sen kom vi till byn Llanfairpwllgwyngyllgogerychwyrndrobwllllantysiliogogogoch, 58 bokstäver och med kvadrupel-L! På svenska: ”Den Heliga Marias kyrka i den vita hasselns dal nära den strida vattenvirveln vid helgon Tysilio av den röda grottans kyrka". Byn har en mycket fotograferad järnvägsstation. Finns visst nån kulle i NZ med längre namn och Bangkok har också ett annat långt namn. Även i Wales var alla skyltar på två språk. Besökte stan Beaumaris med ofärdigt slott. Säg ut att vara en mysig stad, men regnet förstörde en del. For längs den vackra kusten tillbaka.
 
Guiden var en rolighetsminister (och en hönsmamma). När vi kom tillbaka till hamnen i Holyhead, och hon sa att tre kvinnor och tre män av oss i bussen skulle kroppsvisiteras av tullarna, trodde jag förstås att hon skämtade. Men det var sant! Fanns frivilliga, som tur var. När en av männen kom in i bussen igen, sa han att det var det bästa som hänt idag… Sen blev det stopp även på piren, men det var bara båten som måste byta däck för landgången. Det är stor skillnad på ebb och flod här. Kom på en kvart efter sista tillåtna tid (skönt att vara på en utflykt organiserad av båten då).
 
Till middag fick vi äntligen våra grillade lammkotletter (+grillade räkor och hummer). Så goda dom är, jag gnagde på benen från B-Å:s fyra lammkotletter också.
 
Måndag 28 augusti 2023, Waterford, Irland 🇮🇪☘️
Här far vi som skottspolar över Irländska sjön: Från Skottland, till Nordirland, till England, till Irland, till Wales och nu till Irland igen. Ankrade utanför byn Dunmore East och åkte tender in. Hade tänkt stanna i den byn (fiskehamn, turistort), men när vi kom fram stod en oannonserad shuttlebuss där, som körde till stora stan Waterford knappt 2 mil bort, så då hoppade vi på den. Waterford är Irlands äldsta stad, grundades av vikingarna på 900-talet och är känd för sin glastillverkning. I Viking triangle fanns försvarsmur, torn och gamla byggnader. Drack cappuccino där (€3:50). Gick sen vidare till stans nyare centrum med affärer och restauranger. Vackra, stora väggmålningar dök upp här och där, kul. Kollade in stora kristallpjäser på utställning/affär. En mycket trevlig stad och regnet höll sej borta.
 
Idag stod det sex starka män och hjälpte oss över från tendern till stora båten, var nog inte riktigt behövligt.
 
I eftermiddag lyssnade vi på den tredje föreläsningen ombord: Myteriet på Bounty. James Grant-Peterkin, som föreläsaren heter, är så vansinnigt duktig på att göra historier intressanta. Nu fick vi höra fortsättningen på historien om Bounty, hur det gick för myteristerna och om deras nutida ättlingar på ön Pitcairn i Söderhavet. Ön är den mest otillgängliga bebodda ön i världen, bara 50 personer, har varken hamn eller flygplats, är en brittisk kronkoloni,
 
Åt middag på specialrestaurangen Polo Grill igen (på tiden beställd hemifrån för flera månader sen). De två förrätterna (för mej rödbetor med getost och tomat-lök-blåmögelsallad) gick gesvint. Sen hakade det upp sej på huvudrätten: lammracks till oss båda. Vi väntade i ”evigheter”, till slut skickade de bekymrade kyparna ut le chef i egen hög person och mössa till oss. Han fick förklara att han behövde några minuter till. Lammet var helt superbt och alla mina tillbehör också. När kyparen frågade, sa B-Å att hans pommes frites var alldeles för hårda, verkade ha friterats flera gånger. Fan, tänkte jag, ta bort mej härifrån, nu kommer väl le chef i sin höga mössa ut igen och det gjorde han… Jag har egentligen inget emot att B-Å säjer som det är, men han låter så arg när han klagar. Sen blev alla olyckliga när vi inte skulle ha nån dessert för att vi inte hann (vi ville till showen ikväll). Jag kan skicka ner nåt till hytten efteråt, sa en av höjdarna…
 
Showen delades mellan irländske komikern/sångaren vi såg häromkvällen och irländske sångaren Alan Kavanagh (känd från irländska ”Idol”). Trevligt! Sen kom som vanligt i slutet på kryssningen ”hela” besättningen upp på scenen medan ”We are family” med Sister Sledge spelades och sen blev det ”YMCA” med armrörelser och steg i bänkarna. Det gillar jag, men en i min närhet rörde inte en fena…
 
Nervös koll hur det gått för Elfsborg ikväll. Ja!!!
 
Tisdag 29 augusti 2023, Portland, Weymouth, England 🏴󠁧󠁢󠁥󠁮󠁧󠁿🇬🇧
Efter frukost lyssnade vi på ytterligare ett föredrag: ”The real Robinson Crusoe: Alexander Selkirk”. Intressant historia om en man som blev strandsatt, när han inte tyckte att båten han var anställd på, Cinque Ports, var sjöduglig. Klarade sej på den öde ön utanför Chile i drygt fyra år innan han blev räddad 1709. Och båten Cinque Ports förliste faktiskt. Det är på denna händelse som Daniel Defoe baserat sin bok om Robinson Kruse (tror man). Föreläsaren har sett mycket korrekt ut i sin kavaj, liknade en ung Kevin Costner. Därför blev jag förvånad när jag hamnade bakom honom på fitness track och såg honom nedklädd och med stora tatueringar på ena armen. 
 
Bredvid oss låg ett större fartyg, TUI:s Mein Schiff 3, tar ca 2500 passagerare. Man vet att det är en tysk båt, när det väller ut cyklister. Vi har väl bara sett ett kryssningsfartyg tidigare sen vi lämnade Southampton, det här är nog inte en så vanlig rutt.
 
Sen upptäckte jag ett hus som såg bekant ut från TV och tidningar. När jag såg att det var en pråm, kom jag på vad det var: ”Bibby Stockholm”, omtalad för att England ska hysa flyktingar där (och avskräcka andra från att komma). Pråmen har varit allt möjligt sen 70-talet, var i Piteå för några år sen som bostäder för arbetare på vindkraftverk. Namnen verkar inte ha nåt med vår huvudstad att göra.
 
Efter tidig lunch ombord tog vi bussen till Weymouth, några km bort. Strosade i gamla hamnen med pittoreska hus, fullt med restauranger, fiskebåtar, krabbfiske, gatumusikanter. Mycket trevligt. Gick vidare till stranden, en väldigt lång och bred sandstrand full med semesterfirare, nöjesfält, strandpromenad och gata med små hotell. Framröstad som bästa strand i Storbritannien 2023, det kan jag förstå. Sen bytte allt skepnad, när det började regna. Tur att sandstatyerna hade tak över huvudet, fanns en fin av Kung Charles på sin tron. Cappuccino (£3:50) på ett ”cykelcafé”, (Ebike). Stan såg precis ut som jag föreställer mej en engelsk kuststad.
 
Buss tillbaka för sista klockanfemkanapéerna från butlern, som vi tackade för god service utan extra dricks (sånt får amerikanerna ägna sej åt). 
 
Sista middagen i Main Dining Room och B-Å protesterade intensivt mot bearnaisesåsen, den var rödaktig. ”Detta är inte bea, det är choronsås, ge mej ketchup istället”. Läste att irländarna äter mest ketchup i världen följt av svenskarna. B-Å brukar dock vara lite återhållsam mot det när han är på fina ställen.
 
Packade, en trist företeelse. Väskorna skulle vara ute i korridoren klockan tio.
 
Onsdag 30 augusti 2023, Portland - Southampton - London🏴󠁧󠁢󠁥󠁮󠁧󠁿🇬🇧
Det var många kramkalas vid frukosten. Amerikanerna är ju så sociala och pratsamma och nu var det dags att ta farväl. Det finns grupper på nätet för varje kryssning, så många känner varandra redan före resan. Vi höll oss som vanligt på vår kant, men blev ju överfallna ibland. Var mycket högre medelålder ombord på denna kryssningen än förra i Medelhavet. Fanns inga barn eller unga vuxna med. Träffade inte på nån annan svensk ombord, men hörde ryktesvägen att det skulle finnas ytterligare ett svenskt par.
 
Kom av båten vid kvart i nio. Gick till Southampton C, hade ju rekat och visste exakt hur vi skulle gå och hade biljetter (som gällde en resa när som helst på dagen, tågen gick varje halvtimme). Perrong 1, sa stationsmannen vi frågade om tåget till London. Hissen var avstängd, jag fick hjälp upp av sagde man, men B-Å släpade sin väska uppför trapporna. Ner på perrong 1 släpade vi väskorna båda två. Där tittade jag på displayen och såg att det var perrong 2 det skulle vara. Hittade en fungerande hiss, som vi delade med ett annat par från båten, som också blivit lurade. Tåget kom in, redan fullt med folk. Fanns ingen plats för väskor, ockuperade ett tomt utrymme för barnvagnar/rullstolar. Hittade två separata platser att sitta på den en och en halv timme resan tog. Andra fick stå upp. Långt tåg, 10 vagnar. Ankom London Waterloo i god tid. 
 
En kunnig guide (moi) hittade direkt de 800 meterna till Park Plaza London Waterloo och rummet var redan klart, fast klockan bara var 11:15. Snabbt ”marscherat” från hytt till hotellrum! Det var förvånansvärt mörkt på hotellet. Trodde först det var mina fotokromatiska glasögon som hakat upp sej, men lobby och korridorer hade verkligen bara låg mysbelysning. 
 
Skulle bara ta en promenad i närområdet och i Graffititunneln, där till och med Banksy varit i farten. Det var målningar på väggar, golv och tak. Kul att kolla. Sen kom vi allt längre bort, Westminster bridge och covidmonumentet där (100-tals meter mur med hjärtan med namn på personer som dött, stod att det var 229 tusen i UK), London Eye, lunchmacka och cappuccino (£3:50), Golden Jubilee Bridge (vid Hungerford Railway Bridge) över Themsen, Horse guards på Whitehall, Trafalgar Sq, innan vi vände hemåt igen via Big ben och Westminster bridge och graffititunneln igen. Såg en dubbeldäckare ”The English Tea Bus” med servering ombord och påmindes om att vi inte var på Afternoon Tea en enda gång på båten. Drack öl på lokala puben The Hercules mitt emot hotellet. 
 
Efter lite vila, skulle vi ut och äta middag. Hade sett ut en pizzeria på den lokala ”bar/reatauranggatan”, men där var knökafullt och inte ett bord ledigt. Skulle ta 10 minuter innan vi kunde få ett bord inne. Stället var fullt av ungt folk och ljudnivån var utan dess like. Kändes inte inbjudande; vi som nu var vana vid tysta restauranger med andra pensionärspar på båten… Vi gick vidare till ett thailändskt ställe precis vid ingången till den färgsprakande tunneln. Åt kyckling resp biff i sötsur sås, mycket gott. Tog en liten kvällspromenad. Stegrekord för denna semestern: drygt 22000!
 
Torsdag 31 augusti 2023, London🏴󠁧󠁢󠁥󠁮󠁧󠁿🇬🇧
Efter en fräsch frukost på hotellet, gick vi till Imperial War Museum här intill. Passade bra idag, när det skulle regna, att ”slå ihjäl” några timmar där (förlåt det opassande uttrycket i sammanhanget). Blev mycket WWII, såklart när B-Å fick bestämma. Jag valde sen ”The Troubles” om konflikten på Nordirland, intressant när vi nyss varit i Belfast. Fikade där, cappuccino (£3:50). Intill gick vi förbi ett fint hus med lila dörr och en blå plakett ”William Bligh, Commander of the Bounty, lived here”. Kul, honom hörde vi ju om på båten.
 
Sen promenerade vi över Westminster Bridge, förbi Downing Street (man får inte gå in på gatan, var länge sen). Det gjorde vi även igår. Då var det ett ”tältläger”, demonstration: ”Frige Julian Assange!” i närheten. Idag när vi gick förbi stod det så där 10 stora polisbilar och man höll på att mota bort folk och riva allt. Man ska ju undvika folksamlingar, och det gjorde jag, men B-Å skulle naturligtvis stanna och filma. Trafalgar Sq, Leicester Sq, China Town (utan att hitta ”vår” kinesrestaurang), Piccadilly Circus, Regent St till nostalgins Carnaby St (där vi åt lunch: mackor och cappuccino [£3:50, standardpris här verkar det som]). Sen började det duggregna, men vi gick vidare på Oxford St och ner till Covent garden, över Themsen på Waterloo bridge och med ett besök på vår pub (satt till och med på samma plats) tillbaka ”hem” med 19718 steg på klockan.
 
Ikväll orkade vi bara ner till den italienska restaurangen i hotellet för middag. Delade en pizza Diavola (55/45%) och blev mätta båda två. Bengt-Åke klagade ”som vanligt” (är väl tre gånger på några dagar), nu var det Irish coffee, som bara var ljummen. Fast nu gjorde han det på ett mycket lugnt sätt, han hade väl lärt sej efter mina tidigare ”skällningar”. Han fick in en ny, som var alldeles utmärkt, bättre än på båten.
 
Fredag 1 september 2023, London🏴󠁧󠁢󠁥󠁮󠁧󠁿🇬🇧
Det var så tyst när vi kom ut, inget razzel från järnvägen, det var tågstrejk idag. Jag ville till Borough Market och Bengt-Åke ville filma Tower Bridge, det passade bra ihop för vår promenad. 
 
Gick på södra Themsenstranden förbi Tate Modern där det var Hilma af Klint-utställning. Blev inget besök, hade ju lovat Bengt-Åke att slippa det, eftersom vi var på Tate Liverpool.  Borough Market var fullt med fräscha grönsaker, ostar och andra matvaror och serveringar, men också trångt och fullproppat med folk. Gick så långt som till museifartyget HMS Belfast, innan vi vände och filmade/fotade Tower Bridge från London Bridge istället. Tänkte på den gamla London Bridge som monterades ner och sattes upp i öknen i Arizona (i Lake Havasu City, där hela familjen övernattade på 90-talet).
 
Gick till Leadenhall Market och dess fina arkader. Har varit marknad sen 1300-talet, är med i en massa filmer och marantonlöparna i London-OS 2012 sprang igenom. Hade tänkt äta lunch där, men ställen lämpliga för våra lunchmackor hade stora serveringar ”ute”, men var bara ”kioskvarianter” där man beställde. Utan toaletter, såna tolererar vi inte. Fick bli ett ställe utanför. 
 
St Pauls Cathedral är gigantisk och svår att fota i ett stycke. Hittade till slut ett ställe lite ifrån, men precis då kom glassbilen med sin jingel och ställde sej framför. Gick Millennium bridge över Themsen och sen hem igen en ny väg efter en gammaldags fysisk karta. 
 
Övergav vår pub och drack öl/cola i hotellets bar, skönare stolar där. Idag var det hotellstäderskan som fick B-Å:s onda öga, när rummet inte var städat halv fyra. En paraply använd, jag tycker det är onödigt och jobbigt med paraply när det bara duggregnar (kanske beror på min uppväxt i Borås). Det växlade snabbt mellan regn och solsken.
 
Utgång för tidig middag på The real Greek inte långt från Tate modern. Mycket gott. Gick långa vägen hem på Southbank, svängde vid London Eye och gick sen genom graffititunneln (Leak Street Arches 300 m lång, närmsta vägen hem). Det var ett helt annat ställe på kvällen. Hög musik från barerna i tunneln, många målare i farten, lukten av färgerna var intensiv, snabb omsättning på alstren. Min favoritmålning var delvis övermålad. Irish coffee resp cappuccino (£3:50 + 12,5% i dricks las på) i hotellbaren.
 
26000 steg, det kändes i kroppen.
 
Lördag 2 september 2023, London🏴󠁧󠁢󠁥󠁮󠁧󠁿🇬🇧
Idag bestämde vi oss för att spara fötterna lite. Tunnelbanestationen Lambeth North på Bakerloo Line, ligger bara sådär 100 m från hotellet. Betalade med ICA-kortet direkt i spärren (väldigt praktiskt). Var ensamma i vagnen (läskigt, men inte lika läskigt som den gången i New York när alla gick av utom vi), bara en station före på linjen. Gick av vid Oxford Circus och ”fönstershoppade” på Oxford St. Marble Arch var fint inslaget, försett med Guccireklam. Hoppas det var för reparation och inte bara sålt som reklamplats. Promenerade i Hyde Park, ingen i Speaker’s corner (är väl mest på söndagar). Cappuccino i parken £3:40 (tydligen inte med i 3:50-kartellen), trevligt ställe, bra toalett. 
 
Tog ett kort på Harrod’s utanpå, också inslaget för reparation (?). La sen ner kameran i ryggan, blev utskälld där en gång när jag tog ett kort inne i varuhuset. Trodde att man kanske skulle flagga på halv stång eller nåt eftersom förre ägaren Mohamed Al-Fayed dött, men inte så. Han var ju Prinsessan Dianas ”svärfar”, jag har läst skvallerpress idag, men var kanske i onåd… Gick på avdelningarna Luxury Accessoires och Fine Jewellery & Watches på bottenvåningen, fullt med vakter. Fanns inga prislappar, som man kunde oja sej över. Kaffebaren tog £6:50 för sin cappuccino, drack inte, läste bara på nätet.
 
Åt var sin hamburgare på ”amerikanska ambassaden”, trångt och ungdomligt. Solen sken och det var fullt med folk ute. Kollade in folklivet i Knightsbridge-Kensington. 
Tunnelbana från South Kensington till Aldgate East på District Line. Besökte Brick Lane för att titta på och fota mer graffiti. Intressant område, mycket indiska restauranger. Sen hade jag tänkt att vi skulle gå till Towern, men då enades vi om att vi var för trötta och tog tunnelbanan hem igen. Bytte i Embankment där tre linjer möts. Det var många inställda sträckor idag på tunnelbanan men vi klarade oss undan det. Puben fick besök, vårt stambord var upptaget.
 
Slöa (och jag var dessutom sur pga Elfsborgsförlust) gick vi ner i italienska restaurangen i hotellet och delade på en pizza igen. Även jag drack rödvin till och dessutom tog jag en Kahlua coffee (fick vi förklara) när B-Å tog sin Irish coffee. Gick igenom hela semestern och vad vi gjorde i varje hamn, vad som var roligast o s v. Visst kom det lite regn, men inte alls i dom mängder man kunde befara. 
 
Räknade ut att vi gått 5,6 mil på Londons gator och insupit atmosfären under våra fyra dagar.
 
Söndag 3 september 2023, London🏴󠁧󠁢󠁥󠁮󠁧󠁿🇬🇧 - Knivsta 🇸🇪
Checkade ut från hotellet kvart i nio. Gick tvärs över gatan till tunnelbanan Lambeth North, som är en gammal station. Utan väska igår gick vi de 84 trappstegen ner. Idag tog vi hissen, som märkligt nog inte gick ända ner till plattformen, var 17 trappsteg att släpa väskan. Skönt att åka en söndag fm utan trängsel. Bytte till Piccadilly Line på Piccadilly Circus. Såg ingen hiss där, släpade väskorna 2 x 20 trappsteg. Fanns specialutrymme för resväskor ombord, men man måste hålla i dom. Lättrullade väskor är ett stort plus normalt, men inte på ett tåg som startar och bromsar friskt. I Hounslow tänkte kanske B-Å på sina fem veckor som utbytesstudent där, när han var 17 år. I alla fall släppte han uppmärksamheten från sin väska, som rymde och rullade iväg ett par meter som ett bowlingklot och höll på att slå ner tre käglor (medpassagerare)… Det gick dock bra (han var Usain Bolt-snabb ur startblocken), alla skrattade med honom när han försökte få stopp på väskan.
 
SAS-incheckningen var precis innanför ytterdörren på terminal 2. Åkte SAS plus, så vi fick gå snabbväg in, även genom säkerhetskontrollen. Dessutom fick vi tillgång till Lufthansas lounge, hade vi ingen aning om innan. Där kunde vi ”gratis” hygge oss med mat och dricka i sköna fåtöljer. 
 
Resan gick snabbt och vi landade en kvart före tidtabell. Sen blev det stopp i passkontrollen, har aldrig sett sådana köer. Fanns fyra ”kassor” för ”Alla pass”, där stod asiater och det gick långsamt. Längst bort fanns en med ”EU, EES, CH”, dit knödde vi oss fram, och där gick det betydligt snabbare.
 
Förbeställd taxi är bra. Taxichauffören var väldigt snacksalig. Jag hörde inte alls vad han sa, fullständigt lomhörd efter landningen. När vi gick ur taxin här hemma, blev vi överfallna av myggor. Så många har jag inte sett på hela säsongen förut. Skönt att vara hemma (ändå).

Lördag 23 september 2023, Knivsta - Paris - Lyon 🇫🇷
Uppstigning klockan 02:25. Taxin var beställd till 03:30. Chauffören ringde och meddelade att han var lite sen, körde sen väldigt lugnt ändå och joxade inte med betalningen förrän vi var framme vid Terminal 2, heder åt honom. Lång kö, incheckningen skulle öppna 04:00. Vi dristade oss till att checka in i automat, funkade hur enkelt som helst.  Skannade in våra väskor (12 resp 13 kg) på egen hand också. Slutdestination LYS, Lyon Saint-Exupéry; flygplatsen har namn efter piloten och författaren till Le Petit Prince (världens näst mest översatta bok, efter bibeln), född i Lyon.
 
I säkerhetskontrollen blev det extrakontroll av allt i min rygga. Våra två iPads hade jag tagit ut själv (kollades på sprängämnen, instrumentet pep, men lyste grönt). Sen grävde kontrollanten fram och ut allt övrigt elektronisk (kamera, mobil, batterier, laddare, hörapparater) och det skickades igenom apparaten en gång till (även själva ryggan). Det hade han inget för, men det är väl bra att dom är noggranna.
 
Inte ofta man åker Air France. Hade inspelade meddelanden ombord på svenska också, om än en något tafflig variant. Snacks ingick, men inget för en diabetiker: Citronkaka (30 % socker) och kex (26,2 %). Till råga på eländet, råkade jag spilla ut mitt te (tur jag inte tog kaffe) på mina vita byxor och tröja, så det krävdes en insats sen.
 
Christina, vår reseledare från Go Cruising, satt bredvid oss på planet. Vi skulle bli 25 personer i sällskapet. Landade på Paris CDG före utsatt tid. Hade drygt tre timmar att fördriva där innan nästa plan. Började med en skinkmacka och en cappuccino (€4:10) på ett, som det visade sej, spanskt ställe. Gott! 
 
På planet från Paris till Lyon hade vi fått plats 6B och 12D (det såg vi redan på Arlanda, men tänkte att en dryg timme klarar vi nog av att vara ifrån varandra). Jag hamnade mellan två tjusiga karlar, men det var ingen långvarig ”njutning”. Bengt-Åke knackade mej på ryggen och sa att jag kunde sitta bredvid honom… Han hade hamnat bredvid Christina igen, som erbjudit sej att byta. Lyckades dricka upp teet utan att spilla.
 
En så rörig flygplats. Fanns ingen skylt om bagageutlämning när vi kom ut från flygplanet. Folk gick åt båda håll, och vi hängde på den största strömmen. Enligt displayen skulle väskorna komma på band sju. Efter ett långt tag insåg vi att det nästan bara var vi kvar och när vi kollade displayen igen, gällde nu band åtta i ett annat rum. Min väska kom efter en evighet. Bengt-Åke hade redan föreställt sej använda mina underbyxor, innan hans väska dök upp. Tre i sällskapet fick inte sina väskor (trots tre timmar i Paris!); enligt Christina var det en framgång, förra resan var 21 väskor borta. Buss till vår flodkryssare Viva Voyage, som låg centralt i Lyon, utanför en elegant båt från Viking, som vi fick gå igenom. 
 
Hytt 229 på Ruby deck blev vår hemvist, inte alls pjåkig, men inte så mycket större än den stora dubbelsängen (med separata täcken!), har (lämpligt nog här) en fransk balkong. Vrålhungrig efter dagens torftiga kost, njöt jag av en god dubbelmacka med stekta grönsaker i och två koppar vanligt kaffe i Panorama Lounge. Där fanns också kakor, bakelser och annat onyttigt uppdukat. Packade upp (fanns 14 galgar att tampas om), tvättade delar av mina tefläckiga vita långbyxor, var på infomöte (tyska och engelska), kollade avfärden från Lyon söderut på Rhône och första slussen, var på välkomstcocktail med presentation av besättningen innan det var dags för kvällens begivenhet: Middag. 
 
Hamnade i trevligt sällskap vid ett bord för sex med ett par från Trosa (hon hette också Ulla) och ett från Lomma. Gruppen har sina bord, men vi har inga bestämda platser. Fick en meny att beställa från (på flodkryssningar med sina begränsade köksutrymmen är det inte alltid så). Skinka med melon, Lyonsallad (som sig bör), fisk (Seabream) och ost var kvällens skörd ackompanjerad av vitt vin och portvin. Försökte hålla mej till en ”social splash”, men det var svårt. Kyparen fyllde på glaset hela tiden… Bengt-Åke och jag fortsatte till baren för Rüdesheimer Kaffee (och tänkte på våra dagar i den byn vid Rhen). Sen var vi ganska utslagna och somnade gott. 
 
Söndag 24 september 2023, Châteauneuf-du-Pape - Avignon
Ibland är det en fördel att vara halvdöv; jag hörde inget från motorn inatt. Bengt-Åke hade blivit lite störd, men sovit gott i alla fall. Solen strålade in när jag drog bort gardinen. Järnvägen gick bredvid floden och ett godståg med 21 vagnar passerade oss (räknandet är en måstegrej från barndomen med mormor vid Södra stambanan). Frukosten lämnade inget övrigt att önska. Har en viss passion för ”Birchermüesli” med alla sina onyttigheter (för mej: honung, banan, russin…), är bara för gott och det unnar jag mej.
 
Lugn förmiddag ombord med vackra vyer och många slussar. Vid vissa broar är det bara några cm mellan båt och bro. Vid säkerhetsgenomgången igår, varnades vi för att gå upp på soldäck när trapporna var avstängda med kedjor för att slippa bli dekapiterade… Satt i loungen och läste och drack elvacappuccino. Åt lunch (salladsbord, kalv, ostar) innan det var dags för dagens utfärd när vi lagt till utanför Châteauneuf-du-Pape. 
 
Åkte buss till den romerska akvedukten Pont du Gard, 270 m lång och 49 m hög byggdes på 000-talet. Solen strålade från en molnfri himmel och B-Å insåg att jag haft rätt i att han inte borde ta jacka på sej när vi åkte. Jag förbarmade mej över den, fick ligga i min rygga tillsammans med min tröja. Fotade det pampiga byggnadsverket från båda håll. Vi har varit här en gång tidigare, tror det var år 2005. 
 
Fortsatte till den lilla stan Uzès med mysiga gränder och torg med restauranger. Idag var en av två söndagar per år (sista i maj, september) när det är stora loppmarknader ute på gatorna. Mycket folk och mycket skräp och en del fint också. Promenerade runt och tittade på kyrka och slott. Frankrike har flest rondeller i världen, en del med mystiska utsmyckningar. Åkte igenom en med odling av vinrankor med gigantiska klasar.
 
Under tiden vi varit på utflykt hade båten fortsatt till Avignon, där vi gick på igen. Blev en kort visit innan B-Å och jag på nytt gick ut. Båten låg mitt i smeten, så det var nära till Pont d’Avignon, den halva bron ut i Rhône. Bron är från 1200-talet och förstördes av flodens översvämningar. Sjöng på sången om bron: ”Sur le Pont d’Avignon, l’on y danse, l’on y danse”, sen kan jag inte så mycket mer. Fortsatte upp till påvepalatset och torgen däromkring, innan vi gick genom ringmuren ner till båten.
 
Kom lite sent till middan, delade bord med två snacksaliga damer. Ikväll beställde jag: råbiff, sallad, ”river trout” (bäcköring kanske, hoppas den inte var fiskad i det bruna vattnet här) och ost. Mycket gott!
 
Två av de tre borttappade väskorna, är nu återbördade till ägarna. 
 
Har blivit lite programändringar. Båten ligger kvar i Avignon, går söderut till Arles i morgon bitti klockan fem. Synd att det är mörkt, annars hade man kunnat ta en kvällspromenad i stan.
 
Måndag 25 september 2023, Arles - Avignon
 
Upp tidigt för frukost, innan det var dags för guidad promenad i samlad tropp i Arles. Det är Frankrikes Kiruna, landets till ytan största kommun, innefattar delar av Camargue (Rhônes stora floddelta med rosa flamingos, vita hästar och svarta tjurar), men har bara drygt 50000 invånare. 
 
Besökte den romerska amfiteatern som tog över tjugo tusen åskådare (Avicii Arena tar väl sexton tusen). Häftigt att den är så välbevarad. Används för evenemang än idag. Har en slags tjurfäktning där man inte skadar tjuren. Vi bodde några nätter på hotell i Arles 2005, men det var inte så mycket vi kände igen, var nog för snåla för att gå in på amfiteatern då. Fanns många fina gamla stenhus med fina fönsterluckor att fota och många förhatliga vita skåpbilar parkerade framför (var kommer alla ifrån, förstör bildens kompositionen). Vincent van Gogh bodde i Arles under drygt ett år (1888-89). På många ställen i stan fanns bilder på hans målningar på platserna där dom målades. Det var här han blev av med en bit av sitt öra, i dispyt med Paul Gauguin (eller hur det nu gick till).
 
Gick tillbaka till båten för en drink resp Cola zero innan det var dags för avfärd norrut och lunch. Quenellerna (låter finare än fiskbullar) var väldigt goda och såsen ännu godare. Sov middag och var på glassparty, innan vi kom till Avignon igen och dagens andra promenad. När vi samlades ute på kajen, upptäckte Bengt-Åke att han glömt ta med sin audioguide, så han fick springa tillbaka: Upp på soldäck på innersta båten, över till vår båt, ner från soldäck två våningar, längst bort i korridoren och sen samma väg tillbaka. Han var sist, men innan utsatt tid. 
 
Gick i våra egna fotspår från igår, exakt samma väg förutom att vi nu var inne i det pampiga påvepalatset (det var vi inte 2005 heller). Tur att B-Å redan filmat, för batteriet i kameran tog slut nästan direkt (hade inte kameraryggan med, där ligger alla tillbehör), men man fick i alla fall inte fota inuti palatsets finare delar med originalmålningar på väggarna intakta (som i den påvliga sängkammaren). Det var den franske kungen Filip IV (Filip den sköne), som tagit kontrollen över den romersk-katolska kyrkan och flyttat påvedömet från Rom till Avignon, där sju påvar huserade under 1300-talet. Istället för att signalera med vit rök när ny påve valts, ringde man 24 timmar i kyrkklockan (vilken tortyr!). Efter påvarna har bland annat militärerna hållt till där, nu är det ett museum. Hela stadskärnan i Avignon är med på UNESCO:s världsarvslista. Det var lite annat att gå med guide. Fick bland annat veta att stadsmurens portar kan stängas för att skydda stan när Rhône svämmar över.
 
Sällskapets sista saknade väska är på ingång, kommer till Viviers imorgon. Vi satt tillsammans med ägarinnan och hennes man vid middan ikväll, mycket trevligt. Väskan har varit tillbaka en sväng till Sverige. Åt gratinerad getost, laxsoppa, barramundifisk och ostar. Lite lagom lulliga, stöp vi isäng. Jag var extraglad, Elfsborg vann med mål i 89 minuten.
 
Tisdag 26 september 2023, Viviers 
Tidig frukost idag också, innan vi kom till Viviers för utflykt. Åkte genom tät låg ekskog. Besökte först ett lavendelmuseum. Trist att det inte var blomningssäsong, men vi fick se hur lavendelolja tillverkades (destillerades). Går åt 100 kg blommor och stammar till en liter olja. Det var en närmast bedövande lukt av lavendel i lokalerna. Förslaget att ta nån droppe på kudden för att sova gott, är inget för mej. Säkerhetsdatablad för lavendelolja har många piktogramsymboler.
 
Sen fortsatte bussen till ”Europas Grand Canyon”, ravinerna vid floden Ardèche och Pont d’Arc (bågbron). Såg några vilda getter, inte så vanliga, och en örn som svävade över oss.
 
Väl ombord igen var det direkt dags för avgång. Hyttnummer för ”saknade” personer ropades upp. Vi lyssnade inte så noga, för vi hade ju checkat in. Vid nästa strängare uppräkning hörde B-Å vårt hyttnummer och gick till receptionen och kollade. Det var jag som inte fanns ombord! Så nu har jag hamnat på ”svarta listan”, fast jag vet att jag skannade mitt kort. Kände mej lite förorättad… 
 
Vid lunchen var Bœuf bourguignon höjdpunkten. Fick reda på att sista saknade väskan nu var ankommen, på dag 4. På eftermiddan var det dags för High tea, med massor av smaskiga bakverk och sandwich, för de som så önskade/kunde.
 
Satte oss uppe på soldäck och njöt av vädret och den vackra utsikten. Bengt-Åke stod upp och filmade när vi åkte under en bro. Jag blev riktigt skraj när jag såg hur lite det var mellan bron och hans huvud. Bakre soldäck var avstängt för det ligger ett trappsteg högre. Styrhytten går att sänka ner och den var långt nere.
 
Middagens höjdpunkt var den goda fisken, laxöring. Fortsatte till baren en stund, men som vanligt gick vi i säng tidigt.
 
Onsdag 27 september 2023, Lyon
I morse kom båten tillbaka till Lyon, där vi startade. Nu är resan på Rhône slut och vi ska ikväll fortsätta på Saône istället. Lyon är Frankrikes tredje största stad (efter Paris och Marseille) med drygt en halv miljon invånare i själva stan.
 
Efter frukost begav vi oss ut på sightseeing per fots med trevlig lokalguide. Vi var bara 13 i gruppen av 24 som var med, lättare när man ska gå i en storstad. Fick var sin dagsbiljett på allmänna kommunikationer och vi åkte en station för att lära oss hur det fungerade när vi skulle ut på egen hand på eftermiddan (här blir man väl omhändertagen!). Kom upp från metron i Vieux Lyon med smala gator och fina hus. Passerade katedralen, kollade in en berömd klocka (som slog varje kvart, precis samtidigt som min mobil ringde och förvirrade mej), restauranger med Michelinstjärnor (och dom är många, i gastronomins huvudstad [även om Stockholm tydligen har utsetts till det för år 2023!]). Mest ägnade vi faktiskt oss åt att gå i traboules, hemliga gångar genom hus eller över innegårdar från gata till gata, stängda med vanliga anonyma dörrar i ändarna. Har använts olika under århundradena, för invånarna att snabbt ta sej ner till floden för att hämta vatten, på 1800-talet för sidenarbetarna att frakta sina varor snabbt och skyddat och under WWII för att gömma sej för nazisterna. Nu var de spännande att gå i. Guiden var inne i ett av de otaliga bagerierna och handlade spejsade kakor. Såg så goda ut att även jag åt en halv, ettersöt. Även om de traditionella små restaurangerna (bouchon) såg mysiga ut, gick vi till båten och åt god lunch (fisk). 
 
Efter lunch gick vi ut igen på egen hand. Tog samma metrosträcka för där visste vi att funikularen (bergbanan) startade. Åkte uppför kullen och besökte den stora basilikan Notre Dame de Fourviere (vacker även inuti), såg det höga ståltornet som liknar Eiffeltornet (fast det får man inte säja, rivalitet mellan Paris och Lyon) och den fina utsikten över stan och drack cappuccino (€2:00!). Efter nedfärd gick vi omkring i gränderna, gick över bro till halvön mellan floderna Saône och Rhône, hamnade bland högljudda, uruguayanska rugbysupportrar (pågår VM), promenerade på den breda gågatan/shoppinggatan Rue de la Republique, innan vi gick över nästa bro till östra Rhônestranden och vår båt. 
 
Klockan sex avgick båten, först söderut för att runda halvön innan den kom in på Saône. Låg många nya moderna hus där, måste ha varit väldigt fantasifulla arkitekter som fått utlopp för sina böjelser. 
 
Vi hade bokat plats i specialrestaurangen för fransk middag, delat bord för fyra. Vi kom först och satt där och funderade på vilket språk vi skulle behöva samtala på. Finns en norsk, en finsk och en tysk grupp ombord också (men inte Bellman) och några lössläppta engelsmän. Och in kom två i vår grupp, så det blev västgötska som vanligt. Menyn: Sniglar, löksoppa, fat med korvar, skinkor, patéer med tillbehör och till slut ost, allt med lämpliga viner till. Mycket gott!
 
Torsdag 28 september 2023, Chalon-sur-Saône - Beaune - Tournus 
I morse la vi till i Chalon-sur-Saône, en gammal gränsstad mellan Frankrike och Tysk-romerska riket. Såg inte så mycket av stan, för direkt efter frukost åkte vi på utflykt. Bussen tog oss genom små byar som livnärde sej på vinodling här i Bourgogne, upp till Beuane, en av de mest berömda vinstäderna i Frankrike. Besökte Hotel-Dieu de Beaune, som uppfördes 1443 som sjukhus för de fattiga i mycket vackra byggnader, efter tillåtelse av påven (hundraårskriget pågick och pesten härjade). Det var sjukhus ända fram till 1971, nu ett museum. Fanns ett apotek, fullt med vackra porslinsflaskor med olika grödor, kemikalier och gifter i. Fanns också ett intressant laboratorium. Sjukhuset blev rikt på donationer, bland annat vinodlingar. Varje år sen 1859 hålls en internationell vinauktion, som senare år sköts av Sotherby’s och drar in många pengar för sina kvalitetsviner (till välgörenhet). Fick fri tid i stan, gick bara omkring och kollade, drack vare sej vin eller cappuccino. 
 
Tillbaka på båten åt jag fisk (kolja) och ost förståss. Tror jag ätit ost till dessert lunch och middag hela resan, nästan alltid med portvin. Båten styrde kosan söderut igen och vi vilade upp oss.
 
Har kommit på varför jag blev efterlyst vid avgång häromdan. När man skannat sitt kort, ska man lyfta det rakt upp, inte dra det av för då registrerar det en gång till. Så när jag skannade in mej då, skannade jag nog ut mej sekunden efter och blev därför rapporterad som saknad…
 
På eftermiddan kom vi till Tournus, den stad i världen som har flest restauranger med Michelinstjärna per capita, fyra stycken på 6000 invånare. Såg dock ingen när vi gick genom den gamla stan. Var nog den varmaste promenaden på denna resan, sol och 26 grader.
 
Avreseinformation innan middan, trist att resan snart är slut. Beställde ”bara” tre rätter vid middan: Räkor, havsabborre och Tiramisu. Notera, ingen ost för första gången. Därför skulle vi inte ha vårt röda portvin, men Robert kyparen övertalade mej att ta vitt portvin och då hängde B-Å på.
 
Fredag 29 september 2023, Mâcon 
Dagens utflykt tog oss till ett kloster och till en vingård. Klostret Cluny var ett benediktinerkloster från 900-talet. Hade på 1500-talet den största kyrkan i världen. Efter franska revolutionen gick det utför och det mesta av kyrkan gick till spillo. Nu är klostret ett museum med konst och skulpturer. Fanns också ett campus för studenter i sina färgglada ”uniformer”. 
 
Vingården hette Château de Pierreclos, specialiserad på vita viner. Vi lärde oss hur man provsmakar vin. Bra för Bengt-Åke, som brukar snurra på näsan istället för på glaset. Vi smakade på tre vita viner, ett (tunt) rött vin och två likörer. Den sista vinbärslikören var trögflytande som sirap, ska med fördel blandas med bubbel. Det var den enda jag inte drack upp (den överlät jag åt B-Å), allt annat gick lätt ner. Hade önskat mej lite skinka och ost till, men det enda vi fick var bröd, för att bryta av mellan vinerna.
 
Efter lunch ombord, gick vi ut i Mâcon på egen hand. Båten låg som vanligt centralt, väldigt praktiskt. Såg fina hus, kyrkor, minnesmärken och den största väggmålningen på denna resan. Fikade, cappuccino (€3:50) på en gågata innan vi gick ombord igen.
 
Drack avskedscocktail med kaptenen innan det var dags för sista kvällens galamiddag.
 
Meny:
Praliné Foie Gras Français (gåslever med vinkokt päron)
Palsternackssoppa med muskotskum
Le Meilleure de L’océan (lax och jätteräka)
Chateaubriand med goda tillbehör
Lavakaka (chokladkaka med flytande choklad inuti), vaniljsås och glass
 
Allt var väldigt gott. Efteråt hade jag lätt ångest över att jag gamade i mej desserten, särskilt som de övriga tre vid bordet inte åt upp sina.
 
Packade våra väskor utom det sista. Väskorna ska stå utanför hytten i morgon bitti. Tog med oss vinflaskan som stod i hytten när vi kom.
 
Lördag 30 september 2023, Lyon - Paris - Knivsta
Tidig uppgång. Ställde väskorna utanför hyttdörren och gick för frukost strax efter klockan fem. Åt som vanligt mycket, trots den tidiga timmen. Tog två stora portioner av den onyttiga müslin, snart blir det ”andra bullar” därhemma.
 
Blev lite förskräckta över översta nyheten i Aftonbladet: Panik i Paris, vägglöss lite överallt, metron, biografer och på flygplatsen CDG. Inte kul att läsa när man just skulle dit och vänta fyra timmar mellan flygningarna. En snäll kvinna i incheckningen i Lyon, bokade om så vi fick platser bredvid varandra på båda planen. En barsk kvinna ”hjälpte” oss i säkerhetskontrollen. La min klocka tillsammans med platta, mobil och kamera i en back, jackan skulle vara i egen och ryggan likaså. När backarna kom ut efter apparaten, var klockan borta! Sen upptäckte jag att den kom åkandes ensam och övergiven, lös på en rulle på bandet. Hur hade det gått till? 
 
Lång väntan i Lyon och ytterligare lite extra, planet var en halvtimme försenat vid avgång. Satt bredvid vad jag (av kläderna att döma)  tror var en pilot på väg från/till tjänstgöring. Det första han gjorde var att sanera det fällbara bordet och annat runt omkring sin plats med våtservetten som fanns att ta vid ingången. Han borde ju veta bäst, men jag hade känt mej dum om jag härmat honom. 
 
Lång väntan i Paris CDG. Åt en baguette med ost, skinka och tomat och drack rödvin resp cappuccino (€4:80). Såg inga vägglöss. Kom iväg i tid. Satt på rad 2 instängd bakom skynken (till och med i gången), var bara en rad i finklass. Såg inget framåt, men kände den goda lukten från den varma maten på rad 1 (fyra personer). Rena tortyren för en stackars hungrig individ, men vi fick faktiskt en macka. Redan från början sa kaptenen att han sätter ner planet klockan 18:38 för att vara i gaten på officiell tid 18:45. Och det gjorde han! Väskorna kom så snällt på bandet. Tog ajö av medresenärerna och reseledare Christina. Taxiföraren väntade med sin skylt och efter precis en timme från landning var vi hemma. Slut på denna flodkryssning med fin båt, god mat, bra reseledare, trevliga deltagare, mestadels intressanta utflykter och fint väder hela veckan.

Tisdag 7 november 2023, Knivsta - Helsingfors Vanda 🇫🇮- mot Tokyo 🇯🇵
 
Vi blir alltid lite rastlösa när vi inte ska åka direkt på morgonen. Hann med en promenad till ICA i duggregnet för att lämna in stryktips och köpa tuggummi (för start och landning) och halstabletter. Det lyste rött i kassan för total avstämning. Med två inköp blev vi inte alltför oroliga; hade inte gjort fel eller fuskat. Precis innan vi skulle ut till taxin halv elva, kom jag på att vi inte varit ute med soporna, så Bengt-Åke ilade iväg till soprummet samtidigt som taxin kom, en bil för åtta personer.
 
Incheckning på Terminal 2 och säkerhetskontroll gick smärtfritt, även om det tjöt om Bengt-Åke (fick gå igenom en andra gång, nu utan bälte) och hans elprylar fick åka igenom scannern två gånger också. En gulvästad man dök på mej och undrade om jag ville göra en enkät om min resa. Såklart, sånt gillar jag. Handlade om hur ofta jag flyger, hur jag tog mej till Arlanda o dylikt. Varje tisdag frågar fortfarande FoHM hur jag mådde förra veckan, några förkylningssymptom? Startade före utsatt tid. Det var inte Finnair själva som flög oss, utan N˚rra (Nordic Regional Airlines) i en Embraer ERJ-190. Avstod både vatten och blåbärsjuice, vilket var det som erbjöds. 
 
Två och en halv timme på flygplatsen i Helsingfors gick ganska fort. Åt en fancy korv (cheddar/barbecue) på Hot Dog Gourmet och drack cappuccino (€5,70) på Starbucks. Att vi aldrig lär oss att vi ska ha den minsta storleken, nu tog vi mellanvarianten och det var en stor ”balja”.
 
Det gick tre plan till Tokyo inom en timme, två med Finnair till olika flygplatser och ett med Japan Airlines. Påminde mej om färjorna som på kvällen brukade (brukar?) gå i kolonn ut från Stockholm över Östersjön. Åkte Ekonomi Premium på denna Airbus A350 för att få lite bättre stol och mer benutrymme. Och bättre mat: Rödbetor med getost, biffgryta även den med rödbetor (har dom kommit över ett stort bestånd?) och stor chokladbit. Lite morot (eller snarare piska) var det att på 1177 igår kväll se en bokad tid till provtagning och diabetessköterska direkt efter denna resa, här gäller det att skärpa till sej (lite).
 
Upptäckte en stor stad nedanför oss och undrade vad det var. Hade läst att rutten skulle gå norrut över Nordpolen ner över Alaska nu när Ryssland är ”stängt”, så jag blev mäkta förvånad att vi åkt söderut mot ett annat Nordpolen, vi var vid Warszawa!
 
Såg två långfilmer på raken: Ticket to Paradise med George Clooney och Julia Roberts och Top Gun: Maverick med Tom Cruise i sin gamla roll, evigt ung, men tjejen har dom förstås bytt ut till en yngre förmåga. 
 
Försökte sova. B-Å somnade sött, men inte jag. Blev ytterligare en film: The accountant med Ben Affleck, våldsam värre. Sen stirrade jag på de intressanta flygkartorna. Vi flög Östeuropa ner, över Svarta havet, Kaukasus, Kaspiska havet, långtbortistanländer, Kina och Sydkorea. Tror aldrig jag flugit så långt i ett svep förut, 13 h. 
 
Onsdag 8 november 2023, Tokyo 🇯🇵
Svårt att veta när onsdan började. Satte om mina klockor till japantid redan i Helsingfors. Blev glad när kabinen tändes upp för att folk skulle vakna till frukost, som var svampcrêpes med broccoli, gott. Lyckan blev stor, när jag såg att vi skulle flyga med Fuji på vår sida om planet. Snart dök det mytomspunna berget upp, häftigt även om det inte var snö på toppen (försvinner tydligen ibland efter sommaren).
 
Vi var en halvtimme tidiga vid landning på Tokyo Haneda (HND), världens femte största flygplats. Hade fyllt i inresepapper och tulldeklaration på flyget och att komma genom passkontroll gick extremt fort (antal ”kassor” var inte långt efter Gekås), fast mitt osamarbetsvilliga högra pekfinger bråkade när fingeravtrycken skulle tas (glad att bara det var pekfingrarna som behövdes). Hade förbeställt taxi, så det stod en trevlig ung man med skylt med Bengt-Åkes namn på. Taxiresan tog drygt en timme.
 
Checkade in på vårt hotell med imponerande lobby med stor julgran: Hyatt Regency Tokyo. Vi bor på våning 15 (av 27) med utsikt mot andra höga hus. För att inte falla i koma, gick vi direkt ut till Goverment building på andra sidan gatan med två utsiktstorn. Hade tänkt ut det så fiffigt att vi precis skulle hinna upp i dagsljus och sen stanna lite så vi fick se utsikten i neonupplyst mörker också. Bra tänkt, men kön var lång, hamnade efter skylten med kötid på 30 minuter (som på ett nöjesfält), så nån utsikt i dagsljus blev det inte. Kön organiserades av en bugande, energisk kvinna, som hade millimeterordning på oss, som den bästa bordercollie. 
 
Sen promenerade vi till Tokyos ”Red light district”: Kabukicho. Hade både fysisk karta och den i mobilen, men gick mest på känn. Vissa gränder var så smala att man nästan kunde nå ställena på båda sidorna med utsträckta armar. Fullt med folk både inne och ute och röken från grillad mat låg tät. Vi var inte hungriga och skulle inte ha något att äta, men innan vi kommit tillbaka hem hade vi slunkit in på både McDonalds och Starbucks (satt ute), så amerikaniserade är vi (enkelhet gick före japansk pittoreskhet).
 
Torsdag 9 november 2023, Tokyo 🇯🇵
Sängen var ljuvligt bekväm och jag somnade utmattad i går kväll och sov i 7,5 timme, inte illa! Väldigt riklig, god och välorganiserad frukost. 
 
Idag var den stora begivenheten Shibuya scramble crossing. Vi promenerade den knappa halvmilen dit genom en park och utmed mer eller mindre trafikerade gator. Väl där vid övergångsstället, tyckte jag först inte att det var så imponerande. Var vi verkligen på rätt ställe? (Kom att tänka på när vi såg Manneken Pis i Bryssel första gången, så liten!). Vi har redan sett en hel del ”scramble crossings” här (där all trafik har rött och man även kan gå diagonalt över gatorna). Jo, men visst var det rätt, men det var ju inte dom där upp mot 3000 personerna som vimlar över vid grönt i rusningstrafik, nu var det mitt på dan. Gick över mot Shibuyastationen där den trogna hunden Hachiko står staty. Hunden, född 1923, mötte sin husse efter jobbet varje dag vid stationen, även nästan tio år efter dennes död. Han har blivit en symbol för japansk lojalitet. Det var när Lasse Hallström gjorde långfilmen ”Hachiko - en vän för livet”, med Richard Gere som husse, som jag hörde om historien. Det var en lång, välorganiserad kö för att ta kort tillsammans med hunden, men vi struntade i att vara med själva. En snygg japanska är ju minst nästan lika fin att fota bredvid hunden som en ovillig Bengt-Åke… 
 
IKEA har en sjuvåningsbutik nära korsningen med en restaurang överst. Där blev det fika med 50 % rabatt på kaffet med Familykortet. Blev som vanligt fascinerad av att produkterna över hela världen har sitt svenska namn; kaffebönorna har det passande namnet Påtår. Det stod Hej! på ryggen på personalens gula tröjor. Man blir ju nästan lite rörd när man tänker på att en yngling i Småland startade verksamheten med att sälja pennor. Som alltid, även i Tokyo, har IKEA bra toaletter, ja bättre här egentligen. Här var toaringen uppvärmd och det fanns en musikknapp att trycka på för att förhindra att generade ljud sprids eller om det är för att med klassisk musik underlätta slutmuskelns arbete för lättare ”avfallshantering”… Jag tryckte inte på den. Japanska toaletter kan ha en massa finesser, så ock vår toalett på hotellet, även om musikknappen saknas.
 
Besökte Meijitemplet på vägen hem. En shintohelgedom ursprungligen invigd 1920, tillägnad det moderna Japans första kejsare, Meiji. Han förärades med en svensk Serafimerorden av Oscar II. Templet förstördes under WWII, men återuppbyggdes. Vi passerade under många japanska portaler (torii), som ska hålla onda andar stången. Templet ligger i en stor park/skog. Vi är tyvärr lite för tidiga för att uppleva de riktigt pampiga, röda höstfärgerna.
 
Åkte upp i Tokyo Goverment igen, nu med mycket kortare kö, för att eventuellt se Fuji, när det var ljust och molnfritt. Gick inte så bra, var ett soldis som gjorde att man bara med mycket god vilja kunde skönja berget. Finns en gul flygel för hugade spelare däruppe. En del som satte sej vid den var riktiga pianovirtuoser och fick väldeliga ovationer. Tror inte min ”Kalle Johansson” skulle ha blivit särskilt uppskattad. Bengt-Åke fick sej en öl där och sen tog vi båda en cappuccino för JPY 490 styck (100 Yen är 7,67 kronor på Forex idag) på stamstället Starbucks. Till vårt försvar, ligger det fint vid en park nära hotellet och kaffet är väldigt gott. Frukosten var så riklig att vi fortfarande inte var hungriga.
 
Efter 22000 steg var vi färdiga för sängen, måste vila oss i form. Var lite lata och tänkte vi kunde gå på en av hotellets restauranger för middag. Efter att ha kollat priserna skippade vi chockade det och hittade en restaurang i närheten. Man fick en ”iPad” vid bordet att beställa maten på och det lyckades vi bra med trots min skeptiska inställning till såna ”nymodigheter”. Hade det varit en robot som serverat maten, hade jag varit ännu gladare. Åt mycket gott kött tillagat på ”sizzling plate” med goda såser, extra grönsaker till mej och pommes frites till B-Å och så en hel flaska rödvin (man måste kryssa i att man inte skulle köra bil sen). Vinet kom alldeles kallt och med kylda glas, var lättdrucket. Hela notan var på ungefär samma summa som vad enbart kycklingen B-Å bespetsat sej på på hotellet skulle kostat. När vi kom ut var vi kaffesugna och kom till ni vet vad och fick kaffe tre minuter före stängning (klockan nio). Blev bortkörda från utebordet och drack kaffet ute i mörkret på en parkbänk. 
 
Väldigt bra väder, sol och drygt 20 grader; T-shirt och en tröja över axlarna var lagom på dagen. Imorrn ska det regna, fast de 112 mm som förespåddes för fredagen för ett par dagar sen har nu förbytts i ensiffrigt i alla fall.
 
Fredag 10 november 2023, Tokyo 🇯🇵
En usel natt sömnmässigt. Vet inte om det var det myckna vinet i går kväll eller om det var tidsomställningen som spökade. Lyckades somna om framåt morgonkvisten och sov gott när B-Å tyckte vi skulle vakna halv nio. Vi måste ju hinna med den goda frukosten innan halv elva. Åt en omelett med ”a little bit of everything” eftersom jag inte kunde välja bland de åtta möjliga ingredienserna. Beundrade hystandet i luften. Det är så mycket bugande och artiga fraser från personalen att det nästan känns som en parodi på föreställningen om japaner.
 
Vi är ju verkligen inga fantaster av att gå i affärer, men nåt stort varuhus borde vi ju besöka, särskilt som det regnade idag. Hade sett ut ett varuhus, Isetan, som kändes ”perfekt” för oss, med beskrivningen: ”Berömt ställe som började som kimonobutik 1886 och numera är berömt för designershopping”.  Det låg här i Shinjuku på andra sidan järnvägsstationen, så vi fällde upp våra paraplyer och travade iväg. Snart kom vi in i det enorma stationsområdet med fullt med folk trots att det inte var rusningstid och affärer och restauranger i massor. Stationen sägs vara den mest trafikerade järnvägsstationen i världen med 3,6 miljoner passagerare per dag (Guiness rekordbok 2018 i alla fall). Väl ute på andra sidan irrade vi omkring lite på affärsgatorna innan vi hittade rätt. Så många expediter som väntade och bugade sej för oss. Det hade dom som vanligt inget för, men vi bugade artigt tillbaka. Man är verkligen ”utlämnad” när det bara är japanska på infotavlorna. Jag ville se matavdelningen och gissade rätt att den var en trappa ner. Vilket gigantiskt utbud av vackert upplagd tillagad mat att köpa med (serveringar lyste nästan helt med sin frånvaro där), verkligen imponerande. Hade velat fota, men vågade inte. Det brukar inte vara så populärt i fina affärer. Prydligheten påminde mej om jobbet på Pharmacia, där allt som skulle exporteras till Japan fick genomgå en extra syning för eventuella skönhetsfel. 
 
Vi blir fort trötta i affärer och vände hemåt genom stationen igen. Har nog aldrig förut sett så stor koncentration av personer klädda i mörk kostym resp dräkt. Påfallande många hade munskydd. Gjorde en liten ”marknadsundersökning”, av 100 mötande bar 49 munskydd.
 
För fjärde gången drack vi cappuccino på vårt Starbucks vid hotellet. Hade slutat regna så vi satt ute och tittade på parken. Sen tog latmasken vid och så började det regna igen så det blev en lååång vila innan middan.  När jag föreslog att vi skulle gå till stationen och kolla på folk i riktig rusningstid, tittade Bengt-Åke på mej som om det varit det knäppaste jag någonsin sagt. 
 
Kvällen före en kryssning är det pizza som gäller. Vi delade en god peperonipizza på hotellet och tog var sin kvällscappuccino där också (JPY 1210, är bland de dyraste nånsin). Tog en mycket kort kvällspromenad.
 
Lördag 11 november 2023, Tokyo 🇯🇵 - Seven Seas Explorer, ut på havet
Vilken katastrofal nattsömn och nu var det bara inre kroppsklockan att skylla på. Drack inget vin, utan bara Cola zero till pizzan igår kväll (och bannade mej själv, glömde säja ”No ice” och fick ett dyrt glas med mer is än cola). 
 
Vid frukosten idag behövde jag inte ens beställa; omelettkvinnan visste vad jag skulle ha, bara jag visade mej. Fascinerades av hennes flinkhet med pinnarna när hon fixade den ytterst prydliga omeletten. Packade ner de få saker som varit ur resväskan och checkade ut. Förbeställd transfer kom långt före sin tid. Mycket folk ute på lördan, men inte så mycket trafik. Jag är förvånad över att allt är så rent och fint och jag har inte sett ett endaste klotter.
 
Anlände till Tokyo International Cruise Terminal, lämnade ifrån oss väskorna, träffade på ett svenskt par, väntade, checkade in (blev fotograferade och svarade på hälsofrågor), gick ombord på Seven Seas Explorer, fick champagne, med glaset i hand blev vi eskorterade till ”muster station” (asiatiska restaurangen), fick lite säkerhetsgenomgång och åkte upp till bufférestaurangen och dagens lunch. På det här rederiet (Regent Seven Seas) får man ta maten själv. På vårt ”vanliga” rederi (Oceania) säjer/pekar man och personalen lägger upp det på din tallrik. Det här sättet känns mycket enklare, men mikrobiologen i mej gillar det andra bättre. Satt hos baristan med en cappuccino tills hytten var klar vid kvart i två. Sen fick vi vänta på väskorna till halv fem och under tiden sov vi som stockar, förutom när rumsstewarden knackade på och önskade oss välkomna. Vi bad om separata täcken och bara Cola light och Sprite zero i kylen.
 
Vi har åkt med det här fartyget en gång tidigare, genom Panamakanalen 2019. ”Once in a lifetime” sa vi då (men så fel vi hade) på detta ”the most luxurious ship ever built”. Det var då B-Å:s födelsedagspresent. Fartyget är registrerat i Majuro på Marshallöarna i Stilla havet. Tar 732 passagerare och har 567 i besättningen. Bor i ”sämsta” hyttkategorin; hytten är på drygt 20 kvm och balkongen 8 kvm (alla hytter har balkong). Kaptenen är italienare liksom även le chef (kompis med Gordon Ramsey) och kryssningsvärden är amerikan. De flesta passagerarna är från Australien.
 
Middag i Compass Rose, huvudmatsalen, med följande (för mej):
Alaska Crab & Avocado, Bloody Mary Sauce
Black Mussels, White Wine Cream Sauce, Poblano, Tomatoes, Scallions
Whole Dover Sole (även B-Å)
Dark Chocolate Mousse, Mango Sauce, Vanilla Icecream
Rieslingvin
 
Kvällens plus får såserna till musslorna och till fisken. Har ätit många Dover sole ombord på båtar, men alltid fått den rensad från ben och fint hoplagd efteråt. Så inte här (nog därför det stod Whole), men vi har ju kollat in hur det görs och benen är ju ytterst välordnade, så det gick galant att få ihop den igen.
 
Nån show blev det inte, vi stöp i säng.
 
Söndag 12 november 2023, Shimizu 🇯🇵
Tidigt upp, vi skulle på utflykt med samling 08:50 och skulle hinna med ”caviar breakfast” innan (är varje söndag). Drack champagne till den lilla klicken svart kaviar och röd kaviar (det fick man inte ta själv). Lär väl inte vara rysk nu, iransk är väl inte heller så gångbar. 
 
Utflykten gick först till en pinjeskog och strand (Miho no Matsubara) för fin utsikt mot Fuji. Idag var det moln överst på berget och ingen snö på toppen, så ärligt talat såg det lite trist ut. Fanns fina bilder i besökscentret hur det kan se ut, så jag fotade en sådan och låtsades lite. 
 
Stopp två var Sumpa Castle Park. I slottet från 1500-talet har bland andra en berömd shogun bott. Det är delvis återställt, men vi kom mest för den fina parken, fast november kanske inte är den bästa månaden.
 
Tredje stoppet var Shizouka Sengan Shrine, en välbesökt helgedom en söndag. Fullt med riktigt finklädda människor, jag kände mej lite nedklädd i bylsiga jeans och täckjacka… Många bar kimono, särskilt barn, mest flickor men även en del pojkar. En del av flickorna var tillsnofsade så man tänkte på geishor. Fotade lite diskret, passade på när familjerna ställde upp sej för egna foton.
 
Kom hem till båten i sista momangen innan deadline. Skyndade upp till hytten och hällde ut all svart lavasand ur skorna från stranden. Snabb buffélunch för att sen lyssna på föredrag. Adam Tanner, journalist mm, fd utrikeskorrespondent på Reuters pratade om: The Japanese view of the Pearl Harbour attack, riktigt intressant och lätthört.
 
Hos baristan beställde jag Americano (med lite mjölk till) istället för cappuccino, allt för att spara på kolhydraterna. En halv cocktail före maten på den italienska restaurangen med mycket antipasti, ingen pasta, cioppino (seafood stew) och tiramisu. Ikväll orkade vi med showen: The piano man med engelske Brett Cave, som spelade och sjöng låtar av Billy Joel och Elton John med trevligt mellansnack. 
 
Måndag 13 november 2023, Kobe 🇯🇵
En dyster natt här med Elfsborgs miss i fotbollen…tur man är på resa och har annat att tänka på, annars hade jag deppat. Nog om det.
 
Kobe har vi varit i tidigare på en kryssning, 2018. Då var vi en dag i Kyoto (på slott med näktergalsgolv) och en dag i Osaka, så denna gången höll vi oss kvar i Kobe. 
 
Åkte på guidad tur, först till världens näst längsta hängbro Akashi Kaikyo Bridge 3911 meter lång, längsta spann 1991 m, invigd 1998 och besökscentret där. Längst är nu en bro över Dardanellerna i Turkiet. En kallfront från Mongoliet har dragit in över Japan, här är ovanligt kallt och blåsigt. Vi tog pliktskyldigast några kort på bron och sen drack vi cappuccino på Starbucks (samma pris som i Tokyo) innan vi tog nya kort eftersom det klarnat upp något. Så ljuvligt att gå på toa och sitta på den varma toalettsitsen. Stod bara på japanska på alla knapparna, så jag fick chansa vilken som var spolknappen. Platsen vi var på låg nära epicentrum för den stora jordbävningen 1995, då drygt 5000 människor dog.
 
Nästa stopp var Sorakuen Gardens, en japanska trädgården. En japansk trädgård är ju mest träd, stenar och vatten och fungerar bra även i november. En proffsfotograf tog bilder på tre kimonoklädda, tålmodiga barn där i alla möjliga positioner, så jag hängde på och fick några fina bilder. 
 
Åkte tillbaka till båten och åt buffélunch innan vi på egen hand tog shuttlebussen till Chinatown. På en gata låg de kinesiska matstånden och restaurangerna väldigt tätt. Såg på bilderna att det var kinamat, men om tecknen var på japanska eller kinesiska vet jag inte (antar att det är skillnad på dom?). Guiden på rundresan idag, berättade att han ofta var där och att han älskade kinamat. Fortsatte i de mer japanskt normala affärsområdena. Ratade Starbucks (den amerikanska kedjan måste ha lyckats oerhört bra i Japan) och åkte tillbaka till båten och baristan där. Prövade Coffee Vanilla: Espresso med svart te och mycket (madagaskisk) vanilj i. Ovanlig smak, men gott.
 
En lokal trumkvintett (fyra unga män och en kvinna) kom ombord och uppträdde på teatern. Jäklar, vad dom trummade, dom blev alldeles svettiga (och mitt bröstben kom i resonans). Trevligt med lite lokala förmågor, blev oerhört uppskattade.
 
Middag på specialrestaurangen Prime 7, ett mestadels köttställe. Bengt-Åke åt entrecote och jag Surf&Turf med perfekt rött kött och den största hummerstjärt jag någonsin ätit. Mycket gott! 
 
Efter flera nätter med dålig sömn, avstod jag från kvällens ståuppkomiker. B-Å gick iväg på egen hand. Han hade sett de första och sista minuterna, däremellan hade han sovit gott.
 
Tisdag 14 november 2023, Kochi 🇯🇵
Kochi är en av Japans regnigaste platser (Japans Borås…) och ofta utsatt för tyfoner, men idag sken solen från en klarblå himmel och havet var lugnt. Var på organiserad utflykt. Först var vi vid den vackra stranden Katsurahama, där strömmarna är så starka att det är ständigt badförbud. Där fanns fina promenadvägar utefter vattnet och i barrskogen intill. På en kulle stod en stor staty av samurajen Sakamoto Ryoma, stadens store son, som förhandlade mellan shogunen och kejsaren så kejsardömet återinfördes på 1860-talet. 
 
Sen besökte vi Kochi Castle högt uppe på en kulle i stan. Slottet byggdes på 1600-talet och slottstornet är ett av de äldsta, mest välbevarade i Japan. Det var många besvärliga trappor. Först stentrappor upp till slottet omväxlande i höjd, ett mycket lågt steg kunde följas av ett riktigt högt, lite huller om buller. Man var tvungen att ta av sej skorna för att gå upp i slottstornet och dess jättebranta trätrappor i originalutförande. Hade verkligen behövt jympaskorna på, så halt! Bengt-Åke gav upp efter en våning, men jag gick/kröp ända upp och såg den fina utsikten över Kochi. Gå nerför var ännu läskigare. Kanske blir det träningsvärk i morgon?
 
Lunch i poolgrillen, grekisk buffé med souvlaki, moussaka och grekisk sallad. Kaffe hos baristan. Bestämde mej för att gå några varv på joggingtracken, men där var mycket maintenance (målning mm), så det blev bara ett varv (300 steg). Istället la jag mej i en solstol, så skönt. Efter 45 minuter vågade jag inte ligga kvar oinsmord. Hallabaloo på kajen när båten gick, flaggviftning och glada tillrop. Ankommer inte så många kryssningsfartyg här, nästa är om 14 dagar. Sen är det stiltje fram till mars.
 
Middag i Compass Rose vid bord 90. Bord 76, som vi satt vid i lördags och gillar sen förra resan, var upptaget. Nr 90 var minst lika bra, ett runt bord där man sitter bredvid varandra och båda har utsikt mot restaurangens ingång, så vi ”elakt” kan kommentera alla på väg in. Åt gravlax (heter så på menyn!), lammkotletter och brylépudding (tog bort sockertäcket) med vaniljglass. Lite ”barhäng” efteråt gjorde oss alltför trötta för någon show.
 
Onsdag 15 november 2023, Till havs 🇯🇵
Stilla havet gör verkligen skäl för sitt namn. Inget strandhugg idag och ingen väckarklocka som väckte oss. Efter frukost lyssnade vi på Adam Tanners föredrag nr 2: ”Japan under Gen. MacArthur, The American occupation from 1945-52”. Så intressant att jag höll mej vaken, trots en usel nattsömn.
 
Lunch med asiatiskt stuk, så lämpligt med tanke på var vi är: Vietnamesiska vårrullar och Sweet and sour chicken. Till efterrätt hade jag tänkt mej en kula vaniljglass, men in på vårt bord kom sex skålar med olika smaskiga desserter. Har mycket svårt att hejda mej när godsaker sätts precis framför mina ögon. Syndade lite (nej ganska mycket).
 
Lyssnade på föreläsare nummer två, australiske dokumentärfotografen Pieter de Vries med ”On the wild side, capturing fascinating images for David Attenborough & National geographic”. Visade snuttar ur naturfilmer med fotografisk bakgrundsinfo. Längre fram ska han tipsa om hur man filmar med mobilen, vilket är just det B-Å gör denna resa. All tung kamerautrustning är kvar i Knivsta.
 
Martini i baren och trerätters middag vid bord 90. Gjorde mej till och provsmakade vinet enligt alla regler jag nyligen lärde mej på vingården på Rhônekryssningen, tittade, skakade, luktade, smakade. Så fånig jag kände mej! Kvällens guldstjärna får kalvfilén. Besvikelsen var en ”Cashew Panna Cotta with Berry Sauce”, som var ”Plant-Based, No-Sugar-Added”. Vilket stolpskott!
 
Torsdag 16 november 2023, Naha, Okinawa 🇯🇵
Solen sken och det var drygt 20 grader tidigt på morgonen. Vi satt för första gången ute på riktigt (utan infravärme) vid frukosten. B-Å tog shorts  på sej. Vi har åkt 100 mil söderut från Kochi och kommit in i lite annat klimat. Naha är huvudstad på ögruppen Okinawa.
 
Dagens utfärd hette: Battle of Okinawa. B-Å var väldigt intresserad, det handlade ju om WWII och USA:s attack på Japan. Det blodiga slaget pågick länge, april - juni 1945 och orsakade stora förluster på båda sidor och det civila lidandet var enormt. Vårt första mål var den japanska flottans underjordiska huvudbas så det var mycket nedför i smala tunnlar. Sen var vi i fredsparken med eviga lågan och stora stenblock med namn på alla soldater som stupade, både japanska och amerikaner. Där fanns 23 Anders(s)on, men såklart ingen Lindqvist. Gjorde en snabb tur inne i minnesmuseet (deprimerande) och uppe i utkikstornet. Där fanns riktning och avstånd till några andra länder utsatta, bland annat Sweden 8586,41 km bort (det är till att vara exakt). USA har över 50000 soldater i militärbaser på ön, vilket inte alltid ses med blida ögon av lokalbefolkningen. Guiden var den bästa på utflykterna hittills, informativ och ibland en riktig ståuppkomiker. Tur det var några amerikaner med i vår buss, så han fick lite dricks, trots att dricks inte existerar i Japan. Amerikaner verkar bli olyckliga om de inte får dricksa. 
 
Lite annat om Okinawa som guiden berättade: det är härifrån kampsporten karate ursprungligen kommer och det är här som kvinnorna blir äldst i världen.
 
Innan vi fick gå ombord på båten igen var det Face-to-face-inspection för utresa ur Japan. Fick stämpel i passet, bredvid det fina ”frimärket” vi fick vid inresan. Nu blir det Sayonara till Japan.
 
Var på föreläsning om Taiwans historia och hörde om Chiang Kai-chek och hans flykt från fastlandssidan 1949, när han blev slagen av Mao. Vi kommer dit imorgon. Drack dagens första kopp kaffe sent på eftermiddan. Lyssnade på kryssningsvärden Andy, när han var 70-talstrubadur, riktigt bra. Jag kände dock inte igen nån låt förrän hans sista, långversion av American pie, så bra. Publiken sjöng med i refrängen och jag ”sjöng” lite också. Kryssningsvärdar har påfallande ofta ett förflutet på scenen.
 
Middag på den franska specialrestaurangen Chartreuse, där det ”svassas” mycket för en. Svårt att välja en favorit bland: Sauterade sniglar i gudomlig sås, Pilgrimsmusslor med chorizo och den syndiga Äppletårtan med vaniljglass. Alla var supergoda. 
 
Orkade gå på kvällens show, den engelske ståuppkomikern Paul Adams. Vi har sett honom och just denna rutin på en annan båt. Han berättade om hur han jobbade på IKEA med arbetsuppgiften att varje morgon plocka ur några skruvar ur varje fyrkantigt paket. 
 
Blev många dubbelsteg ikväll, båten gungade betänkligt. Kaptenen varnade oss, men han skulle fälla ut (?) stabilisatorerna och köra lite saktare. 
 
Fredag 17 november 2023, Keelung (Chilung), Taiwan🇹🇼 
Överlevde nattens gungningar och lyckades hålla oss kvar i sängen. Ställde om klockan bakåt i går kväll (nu +7 h jämfört med Sverige), så vi fick en extra timme att (inte) sova på. Vid frukosten fanns en skylt utanför restaurangen om dagens special: Swedish pancakes with lingonberries, så då måste B-Å beställa det, fast han normalt aldrig äter pannkaka. Jag körde min omelett med allt.
 
Taiwan är ett konstigt ”land”, som inte riktigt existerar. Det är bara 14 ”udda” länder som erkänner Taiwan. Och så jag förstås, som räknar in det på min landlista. ”Tyvärr” har vi varit här tidigare (2016), så det blev ingen uppräkning. Då gjorde vi utflykt till huvudstaden Taipei och besökte måstena (Chiang Kai-cheks mausoleum, Palace museum och Taipei 101, som en gång var högst i världen), nu höll vi oss i närheten av Keelung, hamnstaden.
 
Taiwan är ett mycket bergigt land med många höga toppar. 95 % av Keelung (390000 invånare) är byggt på kullarna runt centrala stan, berättade vår trevlige 30-årige guide. Först åkte vi upp på en höjd och kollade några vackra tempel i Zhongzheng Park och en 25 m hög imponerande, vit staty av barmhärtighetens gudinna Guan-Yin. Man hajar till när det är hakkors på templen, men svastikan är ju en gammal symbol för sol och lycka, som nazisterna kidnappade och solkade ner.
 
Besökte sen Yehliu Geopark med stenformationer bildade av vatten och vind. Imponerande. Den mest berömda var Queen’s head, framför vilken alla ville bli fotade. Så och vi (jag), guiden tog många bilder med min mobil och instruerade oss till olika poser; gränsen gick vid att kyssas, den gick vi inte på… Många formationer hade fått namn efter vad de liknade, men jag tyckte att de flesta liknade kameler.
 
Åt grillkorv med sauerkraut till sen lunch, för att på något sätt stilla suget efter falukorv.
 
Middagen avnjöts i italienska restaurangen. Går inte att boka bord där. Öppnar 18:30 och 18:31 när vi kom, fick vi det näst sista bordet för två. Vi som tänkte att vi skulle hänga på låset. Efter förrättsbuffén åt jag perfekt grillade lammkotletter. B-Å var inte nöjd med sin ”kalla” lasagne, skickade ut den i köket och fick en ny lasagne som nu var varm och mycket god. Dessertbuffé, men jag tog ”bara” tiramisu. Det var helt öppet in i köket och jag satt och stirrade på logistiken och jobbet där, så intressant att B-Å tyckte att jag negligerade honom.
 
Lördag 18 november 2023, Sydkinesiska sjön
Frukost.
Föredrag. Dokumentärfilmaren om Titanic och hans dyk ner i ubåt. Började med att hedra de som nyss dog, på liknande äventyr. 
Cappuccino hos baristan.
Genomgång av Future Cruise Consultant. Bara för chansen att vinna $250, förgäves.
Lunch (grillad torsk).
10000 steg runt på däck, fick skoskav av sandalerna.
Föredrag: Frankrikes Indokina, inför ankomsten till Vietnam i övermorgon.
Cappuccino hos baristan.
Star Martini i en av barerna innan middan och en massa nötter och chips.
Middag i Compass Rose. Extraplus till Misoglazed Seabass, det godaste som finns.
Kaffe och konjak till B-Å i baren som vanligt (inget till mej)
 
Lämnade in två par långbyxor och en skjorta på tvätt och strykning i morse och de var tillbaka redan ikväll, så snabbt! B-Å hade lagt lite av lingonsylten till de svenska pannkakorna på sina långbyxor istället och mina vita långbyxor hade en fläck (av okänt ursprung) och var allmänt sjaskiga. Fläckarna var borta, byxorna strukna utan minsta extraveck (som det blir när jag stryker) och dessutom var det ”gratis”.
 
Söndag 19 november 2023, Sydkinesiska sjön
Ytterligare en dag till havs.
 
Caviar breakfast with champagne. Nästa söndag blir det Kalles kaviar, eller Svennes snarare.
6000 steg runt på däck.
Föredrag om filmer om Vietnamkriget. Det mest överraskande i ett föredrag hände, talaren tog fram gitarren och spelade ledmotivet ur en av filmerna. Det är tur han inte ska livnära sej som musiker…
Cappuccino hos baristan.
Till 10000 steg runt på däck. Det är svettigt nu, närmar sej 30 grader. Vågorna är stora, men båten gungar inte så mycket.
Gala brunch i Compass Rose. I mitt tidigare liv hade jag gått fram över faten som en afrikansk gräshoppa, men nu var jag väldigt noga med vad jag åt, bortsett från en och annan mousse och panna cotta (är alltför svag för efterrätter!).
Dokumentärfilmaren visade och pratade om ”On tour with the Queen” (Elizabeth II). Han hade upprepat drottningens 8-månaders ”eriksgata” runt kolonierna i världen och vävt ihop ny filmning med filmer från 1953-54. Lite kul!
För första gången satt vi båda två på balkongen, riktigt skönt. Såg till vår förvåning en båt på havet, ett containerfartyg, den enda på två dagar!
Cappuccino hos baristan.
Drink i baren med nötter och chips.
Stor besvikelse, bord 90 i Compass Rose var upptaget. Kyparen där känner nu till våra vanor: No bread, no butter, still water till mej och sparkling water till B-Å, att jag alltid byter ut potatis, ris, pasta, polenta till cauliflower rice, att jag vill ha en liten sked till desserten. Men även vid bord 76, där vi satt första kvällen också, kom kyparen ihåg No bread, no butter. Det måste vara en ovanlig replik…
Dubbel espresso och Remy Martin VSOP kommer per automatik till B-Å i baren och ”Nothing for the lady”.
 
Att vi kan vara så trötta av att göra ingenting, men det är kanske den myckna maten, och överansträngning hos Verkmästaren i magen. Nån show blev det i alla fall inte. Den australiske violinisten fick klara sej utan oss. Ställde tillbaka klockan ytterligare en timme.
 
Måndag 20 november 2023, Nha Trang, Vietnam 🇻🇳
Nha Trang är en stor turistort, både inhemska och utländska turister, bland annat kör Ving resor hit. Stan har 400000 invånare. Hade dålig koll och blev överraskad över att det var tender in till land. Gick med tvekan bra. Hem var det utbildning av tenderföraren, som hade en del svårigheter att komma rätt när han skulle lägga sej nära stora båten. Fick ta om manövern innan det till slut gick bra. Både han och jag blev svettiga.
 
Var på utflykten: Nha Trang Ancient Civilization. Jag trodde att guiden pratade vietnamesiska med oss i början, innan jag kom på att det var hans engelska. När till och med B-Å har svårt att förstå, då är det fara å färde. Här ser helt annorlunda ut än i Japan och Taiwan, som sinsemellan såg ganska lika ut, men med fler motorcyklar i Taiwan och så sidan de kör på, vänster i Japan och höger i Taiwan. Här i Vietnam är det högertrafik och antalet motorcyklar är enormt. Och så har de vanliga bokstäver, nästan, det är några extra och en massa krumelurer över och under bokstäverna. Det var 30 grader, känns som 35.
 
Vi gjorde fyra stopp:
 
Po Nagar Cham Towers, torn som började byggas på 700-talet, är fortfarande heliga för chamfolket och buddister. Där var fin trädgård, statyer och musik och dans. Vi var lite lata i värmen, orkade inte ta av oss skorna och gå in i tornen.
 
Long son pagoda, ett buddisttempel med 21 m hög buddastaty högt upp på höjden bakom. 152 trappsteg i hettan fick B-Å att avstå att gå ända upp. Han stannade vid den gigantiskt långa liggande buddan knappt halvvägs upp. Jag trippade på starka ben (nåja) upp…
 
Gigantiska Cha Dam marknaden med mycket försynta försäljare. Såna här stopp är trevliga i en kort stund tills vi fotat de udda varorna och (diskret i smyg) folk i sina typiska hattar, sen blir de nästan en plåga för oss, men många av de övriga i bussen kom tillbaka med kassar.
 
Ett hantverkscenter. Lyssnade först på musik från olika konstiga slaginstrument. Sen såg vi hantverk, som broderier, vietnamesisk kalligrafi, gitarrbygge, målning, sandmålning, hattillverkning. Trädgården var fin med mycket blommor och drakar.
 
Lunch med indisk inriktning i buffén. Den speciella kryddlukten låg tät. Jag fick tag i en röra, som var så inihelvete stark. B-Å beställde hamburgare ute i poolgrillen, var lite sur för där fanns ingen coleslaw idag. Jag rekommenderade min röra…
 
En drink i baren med jazzmusik av en kvartett före middan i den asiatiska specialrestaurangen Pacific rim. Där finns massor av bönerullar utanför. Jag snurrade på några och hoppas att det var lämpliga böner att skicka till Buddha. Åt tre favoriträtter: Peking Duck & Watermelon Salad, Tom Kha Gai-soppa (hu så stark) och Miso Black Cod (är vare sej svart eller en torsk) + desserten Coconut ”Tres Leches”. Sen var vi färdiga för sängen, vi tacklar av alltmer…
 
Tisdag 21 november 2023, Ho Chi Minh City, Vietnam 🇻🇳
Efter frukost var vi på föredrag om fotografering med mobilen. Dokumentärfilmaren visade sina bästa tips och vi lärde oss lite nytt. 
 
Vid elvatiden la båten till vid Saigonfloden långt söder om Ho Chi Minh City (fd Saigon) i en nybyggd containerhamn. Förra gången vi var här på kryssning, låg vi mycket närmare centrum, men nu är det nya broar i vägen.
 
Vid lunchen kom jag äntligen på vem en av sommeliererna är lik, har funderat länge: Han som var präst i serien Grantchester, men som åkte i fängelse och fick sluta för han var gay, Leonard. Fruktansvärt lik och med samma melankoliska uppsyn. Andra lookalike ombord är Lars Lerin och Gösta Linderholm (en svensk).
 
Efter lunch åkte vi på utflykten ”Chinatown then and now”. Skulle varit 34 på bussen, men blev bara 18, de andra backade nog ut pga den hemska värmen. Blev utrustade med ”kommunikationsutrustning” eftersom vi skulle gå i trängsel.
 
Gick i gränderna och kollade på folk (familjeföretag) som gjorde fina buddhastatyer i cement. Besökte skolösa ett utsmyckat buddistiskt tempel med munkar. Promenerade på medicingatan, med allehanda stånd med läkande örter o dyl + apotek och kliniker. Kom till en kinesisk pagod där vi fick behålla skorna på. Hängde upp en korg i taket med önskningar från gruppen (god kryssning och säker hemresa).
 
Sen kom prövningen, att gå över en bred gata utan övergångsställen med hundratals motorcyklar/skotrar farandes förbi (men bara enstaka bilar). Det gäller att våga ta första steget ut i gatan, att gå i samma takt hela tiden (inte stanna och framför allt inte gå baklänges), så förarna kan beräkna på vilken sida om dej dom ska köra. Vi överlevde. Besökte en stor marknad med allt möjligt till försäljning. I mitten fanns fontäner med skulpturer och bänkar runt omkring, där satte vi oss och väntade in resten i sällskapet. 
 
Vietnam exporterar näst mest kaffe i världen (efter Brasilien). Guiden höjde det vietnamesiska kaffet till skyarna, en speciell dryck. Var på ett fint utsmyckat kafé och fick typiskt vietnamesiskt kaffe med kondenserad mjölk och fullt med is i glaset och sugrör. Smakade choklad och var sött. Man fick te (!) att skölja munnen med. Jag som är rädd för is drack upp mitt fort som fan, för att inte få i mej något elände från isen. Många serveringar har plaststolar, så låga och små att det ser ut som barnmöbler, men här satt vi i riktiga stolar. Ju lägre stolar, desto billigare, sa guiden. 
 
Åkte tillbaka till båten med ny chaufför. Den första fick böta och blev av med körkortet i två månader, när han stannade olämpligt för länge, när han skulle hämta upp oss efter ett av stoppen. 
 
Asiatisk buffé till middag. Det har varit ovanligt mycket lokal mat på denna resan.
 
Onsdag 22 november 2023, Ho Chi Minh City, Vietnam 🇻🇳
Idag var vi på utflykten Good Morning Vietnam. Åkte redan strax före åtta och det blev en lång bussresa till Cu Chi och FNL:s tunnlar där. Tog 2,5 h i rusningstrafiken, intressant att se det ”organiserade kaoset”. Var bara 11 deltagare med en trevlig guide.
 
Det var lite skillnad att höra om Vietnamkriget (eller Amerikanska kriget som det heter här) från en inhemsk sydvietnames (vars pappa tjänade i Sydvietnams armé ihop med amerikanerna), jämfört med svenska reseledare (vi har varit på två rundresor i Vietnam + en kryssning). 
 
Allmän insmorning med myggmedel. Ofta brukar jag bara hålla mej vid B-Å, som myggorna älskar, men nu sprutade jag också på. Man vet ju inte vad myggen bär på här (malaria, denguefeber…?). Så solkräm och myggmedel, vilken kemikalieblandning… Såg inte en enda mygga.
 
Vi kände inte igen oss först, det var sådär 17-18 år sen senast. Det fanns nu ett fint Visitors center vid ingången och dessutom ett stort kafé inne i ”djungeln”, precis vid skjutbanan, där det smällde outhärdligt högt. Tunnelsystemet gick i flera våningar under marken (t.o.m. under den amerikanska basen som låg intill området). De trånga tunnlarna fanns överallt i landet och användes som förbindelsegångar, gömställen, förråd, sjukstugor. Fanns en riktig tunnelnedgång där mycket smala, djärva turister kunde gå ner och lägga locket på, vilken en vitklädd amerikansk dam i vårt sällskap modigt gjorde. Förra gången vi var där gjorde en dansk man i vår grupp det och fastnade i maghöjd på uppgång, till allmänt jubel (han själv skrattade mest), och fick lyftas upp av starka karlar. Sen fanns det en mer turistanpassad tunnel att gå. Var nog lite mer vig och rörlig förra gången, för nu blev det riktigt jobbigt. På ett ställe var det stor nivåskillnad och jag fastnade en lång stund med ena foten i marken på lägre nivån och den andra i öronhöjd (kändes så, förmodligen överdrift) på den övre nivån. Smala långbyxor som klibbade fast, gjorde det inte lättare. Var en befrielse när jag kom loss och ut ur tunneln på första möjliga uppgång. B-Å var förståndigare och höll sej ifrån underjorden.
 
Åt lunch med vietnamesiska specialiteter precis vid Saigonfloden med plus för kycklingen. Som om det inte var tillräckligt varmt innan, blev det definitivt det med stor gasplatta med rykande soppa i mitten på bordet.
 
Tillbaka in till stan gick det något fortare, nu när det bara var mycket trafik, inte rusningstrafik. Besökte Krigsminnesmuseet, en snabbvisit på bara 25 minuter, tiden rann iväg, vi måste ju hinna med båten. Utanför byggnaden var en massa militärfordon, tanks, flygplan och helikopter. Inne var det många bilder och olika utställningar. Kollade in proteströrelserna i olika länder och letade efter bilder från Sverige. Lyfte blicken och såg en stor banderoll i taket: ”Med FNL för Vietnams folk”. Då kände jag mej ung och nostalgisk.
 
Vi åkte en snabb sightseeing förbi ”franska” byggnader, Notre Dame-katedralen (inslagen för renovering) och det vackra Postkontoret intill. Och så förbi före detta Presidentpalatset där Vietnamkriget slutade 30 april 1975, när nordvietnamesiska tanks åkte genom grinden och man sen hissade sin flagga. Vi skulle stannat där, men det hade vi inte tid med. Gjorde inte så mycket, vi har varit där tre gånger. Kom tillbaka till båten klockan fem i fyra. Sista tid var egentligen halv fyra, båten skulle gå fyra, men kom iväg drygt en halvtimme försenad. Vid såna tillfällen är det skönt att vara på utflykt organiserad av båten, annars hade den lämnat oss akterseglade.
 
Gick direkt till Afternoon Tea, första och enda för oss. Det var inte bara te, blev ett glas champagne också. B-Å fick sina favoriter, päronmandeltårta med vispgrädde och ”fruit tartlet”. Jag föll nästan för scones med grädda och sylt, men hejdade mej.
 
Middag i Compass Rose, bord 90. Plus får lammkotletterna, löjligt goda.
 
Torsdag 23 november 2023, Till havs, Thailandviken
Riktigt skönt med en dag till havs efter den långa utflykten igår. Vi gjorde inte många knop, men båten gjorde väl sådär 16 knop.
 
Lyssnade på två föredrag: ”The history of cruise ships” och ”Inside Titanic, revealing the past”. Vi har inte missat ett enda föredrag av de två gästföreläsarna på resan. Jo, kanske några korta stunder här och där, när vi slumrat till…
 
Såg besättningens show på teatern. Det finns alltid många talanger ombord bland annat en som sjöng Sweet Caroline och fick igång publiken för fullt. Som vanligt blev det YMCA också. Vi satt på första bänk och jag var beredd på att resa mej upp och göra alla rörelser, men kastade att öga bakåt och såg att alla satt ner. På vårt ”ordinarie” rederi Oceania står man upp…
 
Middag vid bord 90. ”Dörrvakten” skrattar alltid när vi ber om det bordet. Ikväll hade sommeliern synpunkter på att jag alltid beställer Riesling. Han tyckte jag skulle pröva dagens vita vinförslag, ett vin från Alsace. Så då gjorde jag det och det var ju om möjligt ännu sötare än mina Rieslingviner. Kvällens plus får pilgrimsmusslorna. Sherwin, vår kypare, sa att normalt får man bara tre, men jag skriver att du vill ha fem… Thanksgiving firades ombord, så vi kunde ha fått kalkon med alla tillbehör, men det överlät vi åt amerikanerna. 
 
För en gångs skull var vi på kvällens show: My revolution om brittisk musik som erövrade USA på 1960-talet. Det är duktiga sångare och dansare ombord.
 
Fredag 24 november 2023, ”Bangkok”, Thailand 🇹🇭
Vi skulle lagt till i Laem Chabang utanför Bangkok, men pga trängsel där, ändrades det till Siri Racha en halvmil norrut. Vi har inte sett ett enda kryssningsfartyg på hela resan. Det var två till i HCMC, men dom var osynliga, låg i en annan hamn.
 
Utflykt till Wood Pavillion at Sanctuary of Truth i Pattaya. Var nåt mellanting mellan tempel och slott, över 30 m högt, byggt helt i trä i tre olika träslag utan en enda spik. Rikligt utsmyckat, varenda träbit hade utkarvade figurer. Började byggas 1981 av en affärsman, som ville upplysa folk om buddism och hinduism för att uppnå fred. Fick med oss många visdomsord, de flesta var vanligt sunt förnuft. Bygget var fortfarande pågående, så vi fick gå omkring med tung hjälm på skulten i värmen.
 
Nästa stopp var det tjusiga Gems Gallery Pattaya, World’s Biggest Jewelery Store. Gigantiskt, hade en hel del akvarium, som var det intressantaste på det stället. Vi fick ett tag en ”Personal shopper”, men hon tröttnade snart på oss. Bokstavligt talat var det att Kasta pärlor för svinen…
 
Hann precis tillbaka till båten för buffélunch. Mycket skaldjur och sen gick jag loss på desserterna så här sista dagen: två tiramisu och en cannoli! Gick några varv på däck i min ensamhet, fruktansvärt tryckande värme. Känns som man får en klubba i huvet när man kommer från AC inne, ut i värmen. Gradtalet är ju inte extremt (33 grader), men det är nog luftfuktigheten som gör det. Bara tre personer på solstolar. Många på långa utflykter i Bangkok, två timmar bort.
 
Hämtade ut våra pass, som samlats in för all hantering av de olika ländernas immigrationsmyndigheter. Hade fått thailändsk stämpel, det är kul med lite stämplar nu när man knappt märker att man byter land i EU. Sista cappuccinon hos baristan och ytterligare en tiramisu.
 
Packade. Eftersom vi har haft gratis tvätt och press har vi lämnat in en stor påse vid tre tillfällen, så mycket av det vi använt är ändå rent. Klädkoden, som brukar vara ”Elegant casual”, var ikväll ”Relaxed casual”, inte för det gör någon större skillnad för oss (men jag hade gympaskor, finskorna var nerpackade). Middan var en Asiatisk buffé med nästan bara okända rätter. Googlade innan, allt verkar vara filippinskt. Tog lite av mycket, gott. Och en sista efterrätt, dock fanns där ingen tiramisu.
 
Vi kände oss som amerikaner när vi gav extradricks till vår hyttstewart Jannet. Extradricks har vi nog inte lämnat de senaste 10 åren, vi brukar smyga ut. Det hade vi kunnat göra nu också, eftersom vi ska gå av klockan tre i morgon bitti, men han var så extremt trevlig och lärde sej våra namn på en gång. Har varit Mrs Lindqvist i 14 dar nu, han hade perfekt uttal (mitt namn brukar vara svårt).
 
Skippade ABBA-partyt i stora atriet och la oss halv nio med klockorna på väckning klockan 02:00.
 
Lördag 25 november 2023, Bangkok🇹🇭 - Helsingfors🇫🇮 - Knivsta 🇸🇪
Så var det då slut på kryssningen ”Mighty Mount Fuji to Thai Beauty”. Vi har åkt 3284 nautiska mil (6082 km) med besök i fyra länder. Det var 8,5 svenskar ombord. Den halva var en amerikan, som bott länge i Lerum, pratade lite svenska, men nu bodde i San Diego.
 
Konstigt nog sov jag väldigt bra inatt, visserligen bara 5,5 h, men det är ju så länge jag oftast sover. Körde våra resväskor till utcheckningen och skannade våra kort för sista gången. Fick hjälp nerför den branta landgången. Hade hemifrån bokat privat transfer från båten till flygplatsen och före klockan 03:00 stod det en tjusig bil och väntade på oss (skylten med våra namn var stor!). Resan till Bangkoks Internationella flygplats (BKK) tog 1 h 20 min, inberäknat ett något överraskande stopp vid en 7-11, där chauffören köpte sej en kaffe. Den behövde han kanske för att hålla sej vaken, lite illavarslande. 
 
Finnairs incheckning var öppen, trots att klockan bara var strax efter fyra och planet skulle gå 08:05. I säkerhetskontrollen var det nästan omöjligt att höra den svaga kvinnliga rösten bakom tjockt munskydd. B-Å fick tolka, skorna skulle av. Passkontrollen innefattade även fotografering och tagning av fingeravtryck, alla fingrar (ovanligt när man ska ut ur landet). Blev godkänd ganska fort, konstigt nog.
 
Cappuccino (150 bath = 49 kronor, enligt dagens Forexkurs) och en toast på ett av de otaliga kaféerna/matställena. Allt var redan öppet, även alla fina affärer. Här verkar det gå flyg mest hela dygnet.
 
Plats 22A även på denna resan, men trots att detta också var en Airbus A350, såg kabinen inte riktigt likadan ut som till Tokyo. Fick frukost nästan direkt, Äggröra med ugnsstekt potatis, svamp och tomatsås. Såg fyra filmer, ”When you finish saving the world”,  ”The departed” (såg jag för skådisarnas skull, Jack, Leonardo och Matt, alldeles för blodig för mej), Past lives och Veronica Mars. Mycket god havsabborre till middag. 
 
Landade i Helsingfors efter dryga 12 h och med 4h tills planet till Arlanda skulle gå. Cappuccino på Moomin coffee (€4:90) med muminfigurer. Sen korv med bröd på numera stamstället Gourmet Hot Dog (som jag har längtat efter korv!). Ganska öde på flygplatsen så här sent på lördagskvällen. När vi satt där nästan ensamma vid vår gate, upptäckte vi plötsligt att det nu stod Riga på skylten istället för Stockholm. Med tanke på att flygplatsen är utdragen (det var 32 minuters gångtid till vår gate från säkerhetskontrollen) blev vi lite ”skraja”, men den nya var bara två gater bort.
 
Så segt det blev innan vi kunde gå ombord. Det var ett propellerplan ATR 72-500, som stod en bit ut och vi fick gå i snön/isen. En aning kallt i mina vita sommarbyxor, utan jacka (nerpackad i resväskan). Ingen vidskeplighet här, vi satt på rad 13. Toaletten var så liten att man måste ta fram sina akrobatiska färdigheter, sa B-Å. 
 
Så skönt att landa på Arlanda. Väskorna kom snällt på bandet och förbeställda taxin väntade på oss. Exakt 24 timmar efter vi steg av båten, var vi hemma, utan sömn.