Måndag 25 april 2022, Knivsta- Arlanda- Frankfurt- Porto
Jag hade satt tre klockor (två mobiler och en platta) på ringning med 1 minuts mellanrum. 02:55 väsnades den första och jag hann stänga av de andra två. Vilken okristlig tid att bli väckt på, men vad gör man inte för att äntligen få komma ut på resa igen.
Taxin kom precis på sin tid 03:45. Kände knappt igen oss på Arlanda, mycket ombyggnad på gång både ute och inne. Bra att få gå före långa kön i incheckningen och säkerhetskontrollen (tack vare guldkort på SAS/Star Alliance). Var inne på ”andra sidan” redan klockan 04:30, inte illa marscherat! Onödigt tidigt egentligen eftersom SAS-loungen inte öppnade förrän 05:00. En första frukost där innan det var dags för knölig ombordstigning på Lufthansas plan till Frankfurt med avgång 06:05. Första gången jag såg B-Å i munskydd (efter en stund dessutom rättvänt…).
Trots en liten försening och gigantisk lång intaxning till terminalen i Frankfurt hann vi där med en ”fransysk” visit i loungen för en andra frukost (cappuccino resp starköl med tilltugg). Åkte buss från terminalen till Porto-planet; så länge att det kändes som vi skulle ta landvägen till Portugal. Försökte finna ut presumtiva reskamrater; vi var en skock svenskar ombord som ska kryssa på Dourofloden.
På flygplatsen i Porto möttes vi av Marie, vår reseledare från Scandorama. Vi var 50 personer, jisses vilken stor grupp! Bussades till centrum och släpptes fria ett par timmar innan vi halv fyra skulle åka till båten. Vilken häftig stad Porto är med mycket folk ute i det vackra vädret. Det är Frihetsdagen till minne av Nejlikerevolutionen 25 april 1974, då diktaturen störtades (gick tämligen fredligt till). På kajen vid Dourofloden åt vi en typisk portorätt till lunch: Francesinha, mäktig och kaloristinn så det förslår, med bröd, kött, korv, skinka, gigantiskt med ost och sås. Gick en långpromenad i backarna och höll på att inte hitta tillbaka till mötesplatsen.
Båten MS Infante Don Henrique (Henrik Sjöfararen, född i Porto) låg förtöjd på andra sidan floden en bit bort. Inledde med en Campari orange i baren innan vi fick vår hytt, en trappa ned vid motorn (tur jag är halvdöv). Vi parade ihop oss med ett trevligt par från Lidingö inför middagen. Man ska ju sitta vid samma bord frukost, lunch och middag i en vecka, så det gäller att välja med omsorg…nädå, alla brukar vara trevliga på sådana här resor. Fick presentation av båten, besättningen och hur man tar på flytvästen. Det är ett franskt rederi (Croisi Europe) och kaptenen och kocken m fl är fransmän. Kaptenen pratade så grötigt att hans franska och engelska lät likadant dvs nästan oförståeligt i mina öron. Förutom vår svenska grupp finns det 51 danskar och 6 fransmän ombord bland gästerna. I princip alla har pensionsåldern inne. Middagen var lyckad med trevligt sällskap och god mat: ankterrin med sellerisallad, kalvkött med ravioli och petit chouxer med inbakad glass och kaffe starkt som synden (som jag drack utan mitt vanliga fusksocker och mjölk!) och obegränsat med vin.
Både Elfsborg och Landskrona vann sina fotbollsmatcher ikväll, sex poäng till familjen är synnerligen ovanligt.
 
Tisdag 26 april 2022, Porto
Vaknade som vanligt tidigt trots att sängen var perfekt, kudden uthärdlig och hytten lagom varm. Det enda ljud jag stördes av var det ihärdiga regnandet!
Till frukost hittade jag gott bröd, som såg lite nyttigare ut än alla baguetter och croissantvarianter.
Här ligger båtarna flera stycken i bredd och innan vi kunde gå iland bytte vår båt plats och hamnade i andra led, så vi gick igenom en annan båt för landstigning.
Gemensam sightseeing per buss i Porto. Stannade först vid katedralen från 1200-talet (med senare tillbyggnader) på en kulle i stan med fin utsikt. Var för snåla för att betala 3€ för att komma in, medan en del låtsades höra till gruppen från Viking cruises och smet in med dom. Promenerade ner till Bento, järnvägsstationen med de imponerande, konstmålade kakelplattorna. Åkte sen till tornet Torre del clerigos, 75 m högt, kollade in den långa kön till bokhandeln där den pampiga trappan berömd från HarryPotter-filmer finns (tar t o m inträde) och statyerna med glada pensionärer i parken. Stannade sen vid Börsen (som igår), besökte först toaletten som blivit vårt stamställe, innan vi gick en smal brant gränd, hamnade vid ”strandpromenaden” vid Dourofloden igen. Nu såg det helt annorlunda ut, saknade folklivet i det fina vädret på Frihetsdagen igår. På det hela kom vi lindrigt undan regnet.
I fredags lättade Portugal ytterligare på munskyddskrav och inresepapper. All personal på båten i restaurangen har dock munskydd på sej liksom vår busschaufför.
Vilken lunch på båten, så gott: friterad torsk, stekt fylld kyckling, ost, crêpes med sorbet, allt med trevliga tillbehör och dekorationer. Vi fyra vid bordet drack upp två flaskor vitt vin och jag blev helt lullig och måste vila bort det mesta av ruset innan vi kunde gå ut igen. Plötsligt sken solen och vi som bara skulle gå en bit längs floden, kom ända in i smeten. Blev en hastig marsch på bron över floden till vårt stamställe (toaletten, där allt vin skulle ut), sen kunde vi strosa lite i lugnt tempo, nu var det mycket folk ute igen. Drygt 2,5 km hem till båten igen, lite svettig, hade för mycket kläder på mej.
Inte världens bästa internet i hytten så vi provade uppe i baren, men där var inte bättre. Ville inte se åt alkoholen (trots mitt småländska sinne, det var ju ”gratis”) utan tog en Cola light istället.
Vid middan var allt gott, men havsabborren får guldstjärnan. Jag var något mer återhållsam med vinet jämfört med vid lunchen. Sen var det fado-kväll i baren med smäktande, vemodiga sånger (obegripligt var omdömet från B-Å) med en manlig och en kvinnlig sångare och två musiker. Trevligt med lite underhållning, men jag längtade nästan till hytten och danske Adler-Olsens senaste bok om avdelning Q.
 
Onsdag 27 april 2022 Porto - Guimaraes - Leverinho-Regua
Idag avgick ”äntligen” båten, men utan oss på för vi var på utflykt till Guimaraes per buss. Det är en mycket gammal stad som räknas som Portugals vagga. Blev huvudstad när Alfonso den förste utropade sej som kung av Portugal år 1139. På bussresan dit fick vi Portugals historia presenterad och trots att det var intressant var det (som vanligt) svårt att hålla sej vaken. Gick i gemensam tropp till slottet och på promenad i gamla stan (med på UNESCO:s världsarvslista) innan vi blev frisläppta. Många satte sej på cafét, men vi gick runt bland de gamla husen med så fint utsmyckade balkonger och fotade/filmade som några paparazzis (trots att vi alltid dricker elvakaffe hemma, men hit kommer vi ju inte fler gånger).
Båten hade avgått från Porto och lagt till i Leverinho där vi gick på igen. Kändes bra att resan på floden startat. Lunchen var super idag också: grillade sardiner på toast och spett med olika chorizo till förrätt, torskgratäng till huvudrätt, ost med marmelad och till dessert typisk portugisisk kaka med jordgubbsglass. Jag som skulle vara ”torrlagd” idag efter gårdagens utsvävningar, drack både vin och portvin (man är ju inte sämre än man kan ändra sej…).
Slussade 36 meter upp i Carrapatelo, det var trångt, inte så många cm till godo till väggen på vardera sida. Eftersom det är högvatten i floden blev vi bortkörda från soldäck så vi kunde komma under slussbron och efterföljande bro över floden. Så då blev det baren/loungen istället. Vi hann med var sin dagens cocktail (Port tonic) och var sin cappuccino innan det där blev portugisisk språklektion med övning av diftonger. Då flydde vi ner till hytten. Med tanke på hur det låter från motorn i vår hytt, är det bra att båten till skillnad från andra kryssningsbåtar ligger still på nätterna och går på dagarna.
Vid sextiden la vi till för natten i Regua. Körde ut en motvillig B-Å på promenad i stan med mej så jag kunde få ihop mina 10 tusen steg innan det var dags för middag. 
Middagens guldstjärna delas mellan förrätten (melon och skinka) och huvudrätten (förvånansvärt saftigt anklår). Efter middan var det dans, men det skippade vi.
 
Torsdag 28 april 2022 Regua- Vila Real & Mateus- Pinhao- Vega de Terron (Spanien)
Solsken men kallt när vi startade dagens utflykt. I Vila Real bjöds vi på tuppkamskaka (Cristas de Galo), typisk för trakten. Den var ack så god. Jag hade bestämt mej för att äta och dricka allt som bjuds på resan, annars borde denna fettdrypande sockerbomb verkligen inte ha ingått i min diet. Gjorde en promenad i stan också.
Casa de Mateus är slottet byggt i barockstil som finns avbildat på etiketten på den runda flaskan med vinet Mateus rosé. Slottet har dock inget med just det vinet att göra. Vi började med att kolla in den vackert anlagda trädgården innan det var dags för att utforska insidan i smågrupper med specialguide. Det är både ett museum och en privatbostad för en Mateusättling. Många gamla möbler, inredning och tavlor från 1600- och 1700-talet. Huset har varit ett nationellt monument sen 1911.
Gick på båten i Pinhao och den seglade direkt vidare på floden.
Lunchen var en höjdare: Krabbsallad, brasiliansk kötträtt (även de svarta bönorna till var goda!) och jordgubbsbakelse ackompanjerat av vitt vin, rött vin och portvin. Mycket gott! B-Å bad om en jordgubbsbakelse till, eftersom han glufsat i sej sin innan portvinet anlänt… Sen var jag färdig för sängen. Bytte ut sängen mot en solstol på övre däck efter ett tag. Här finns t o m en pool, men jag har inte sett någon bada än. Slussarna är inte så intressanta efter den första, man blir lätt blasé och tycker mest de stör utsikten.
Middagen bestod av gazpacho (vi har ju kommit till Spanien), lamm och mandelkaka med hela batteriet av vin (vitt, rött, port). Allt var gott. Vi avstod från bingo till förmån för våra spännande böcker.
 
Fredag 29 april 2022 Salamanca, Spanien 
Efter tidig frukost var det buss 12 mil till Salamanca i Spanien. Nytt språk och annan tid annars inte så stor skillnad. På vägen såg vi massor av korkek och många svarta tjurar. När jag såg en tjur under en korkek blev jag glad och tänkte på Ferdinand. Hade en duktig engelsktalande lokalguide, som jag hörde perfekt i mina ”whispers”, bra när man är många. Salamanca har en mycket fin medeltida stadskärna, med på UNESCO:s världsarvslista. Den kallas den gyllene staden; husen är byggda i sandsten som ger ett gyllene sken i solen. Universitetet är ett av Europas äldsta, grundat 1218 (Uppsala är äldst i Norden grundat 1477). Den gamla katedralen är ihopbyggd med den nya katedralen (även den lastgammal) till en gigantisk stor kyrka som vi var inne i. Byggnaderna var så stora att man fick fota dom i ”småbitar”. I ett kyrktorn hade en storkfamilj byggt ett stort bo. Har nog aldrig sett så många storkar som idag.
Åt gemensam lunch på ett hotell. När kyparen ställde ett fat med mängder av skivade korvar och skinkor framför mej, trodde jag att det var för alla vid bordet, men icke så, alla fick var sin tallrik. Jag glufsade i mej mitt snabbt och sen började B-Å langa över hälften av sitt, det försvann det med. Salamanca är ”hemstad för världens bästa skinka”, enligt reklamen. Sen var det mör köttgryta och melon, gott det också.
Fick två timmar att strosa omkring på egen hand. Var på Plaza Mayor, ett gigantiskt torg kringbyggt av hus i barockstil med arkader och massor av serveringar och promenerade sen genom stan igen och över romerska bron, byggd på 100-talet. Det är fler i Spanien som bär munskydd än i Portugal.
Båten hade vänt och förflyttat sej 300 m under dagen, från Spanien till Portugal. Väl ombord igen blev det en cola light och två sangria på raken innan jag släckt törsten.
Spansk middag där den spejsade paellan får extraplusset, med räkor, musslor, fisk och kyckling. Stod en flaska à 1,5 liter Mateus rosé på bordet, är ju ingen höjdare, men den tog slut.
Flamencokväll i baren utan oss (vi är ju för asociala…)
 
Lördag 30 april 2022 Barca d’ Alva - Pinhao
Ibland är det bra att låta det småländska sinnet (snålheten) bestämma och inte uppgradera hytten från grundutbudet. Fick höra av våra bordsgrannar vid frukosten att deras hytt med öppningsbara fönster igår kväll övertagits av mygg och andra flygfän. Här har varit väldigt regnigt och kallt i vår så när det nu plötsligt blev varmt (solen kom med oss!) gick flygfäna bananas. Hytten var obeboelig och som tur var fanns det en ledig hytt intill, där fönstren varit stängda. Fönstren i vår hytt går inte att öppna; dom är precis i vattenlinjen. När vi möter en båt sköljer svallvågorna över fönstren.
Dagens utflykt var unikt nog på eftermiddagen. Det blev en slö förmiddag i en solstol på soldäck som idag gjorde skäl för namnet. Vid elvatiden letade jag upp Bengt-Åke, som höll sej i skuggan/inomhus: Dags för kaffe (cappuccino).
Maten ombord är så vansinnigt god. Till lunch idag: portugisiska charkuterier, sjötunga med havskräfta och fruktsallad med melonsorbet.
Buss upp i bergen där vi på utsiktsplatsen såg vårt fartyg slussa långt nedanför. När ”alla” gått på bussen och reseledaren räknat in oss fattades en mej närstående person…. Nöden hade ingen lag och Bengt-Åke hade varit tvungen att gå bakom en buske (lunchens myckna vin och kaffe precis innan avfärd måste ut), så han fick skämmas lite.
Besökte en liten vingård (quinta) och provsmakade tre portviner. Väldigt backigt och ”livsfarliga” trappor ner i vinkällaren. Verkade lite ålderdomligt, man trampade allt vin! Jag som trodde att sånt inte existerade längre. Tänker på Lucy Ball och hennes kompis Vivian som var i farten med det i Lucy show i TV anno dazumal (den scenen fanns med i Pretty woman också).
Ikväll var det Galamiddag, stod dock inget om att prydligare klädsel var anbefallt. B-Å hade kavaj och jag var (i mina ögon) ganska propert klädd också. När man knappt har haft örhängen på drygt 2 år, är det inte så lätt att knö i dom i hålen men jag lyckades till slut, med bara lite lätt blodvite. 
Gåslever med fikonmarmelad, kalvkött med tjusiga tillbehör, portugisisk ”rinnande” ost och baked alaska (blev nästan rädd när glassen brann friskt av påtuttad Grand Marnier), heter ”omelette norvegienne” på franska (ibland uppfattar man nåt även vid utropen på detta vackra språk).
 
Söndag  1 maj 2022, Pinhao - Lamego- Regua-Porto
Efter en stadig frukost, som alltid med fina lokala och franska ostar, åkte vi på utflykt. Vi var bara ca 20 personer av 50 med på utflykten till Lamego idag, vet inte om dom andra tröttnat på sightseeing. Lamego är en vallfärdsort för pilgrimer med en fin kyrka högt uppe i staden med 685 trappsteg upp. Om man går dom får man syndernas förlåtelse. Vi lyckades inte riktigt gå alla ned; reparationer pågick. Å andra sidan har vi nog inte så många synder som måste förlåtas, möjligtvis denna resas frosseri vad gäller mat och dryck…. 
Strosade omkring i stan och drack en cappuccino (3€) innan det var dags för hemfärd. Vi kom före båten till upphämtningsstället i Regua där vi sa hej då till vår busschaufför Carlos. Vägarna här är smala, branta och kurviga, men han har kört lugnt under tre dagars utflykter.
Hann med dagens cocktail i baren innan det var dags för lunch: Laxrulle med ost, vaktelfilé med tillbehör på höjden, inbakad getost och inkokta päron med choklad och glass åtföljt av vitt vin, rödvin och portvin. Sen var det lång siesta för att komma i form igen.
Vid eftermiddagskaffet i baren blev det musikquiz. På första låten som spelades, skrek Bengt-Åke ”Volare” så högt att jag fick lock för örat… Andra deltagare hade varit med hela veckan på frågetävlingar, men vi fick i alla fall tröstpris: två pennor med båtens namn på.
Middan blev senarelagd för att kaptenen bestämt att vi skulle åka ut och se flodmynningen och havet. Så han satte full speed, passerade vår förtöjningsplats i Porto och centrum och vi hamnade i Atlanten. Det var blåsigt och kallt att stå ute och fotografera, men det blev några fina bilder på de vackra husen i skymning.
Vid avskedsmiddan kom veckans enda kulinariska missräkning: den portugisiska kålsoppan var ingen höjdare, inte ens de två korvbitarna i förgyllde den. Uppvägdes dock av desserten, som var en höjdare med okända ingredienser.
 
Måndag 2 maj 2022, Porto - Frankfurt - Arlanda - Knivsta
Packade och satte ut väskorna innan vi gick till frukost. Nu är det slut på baguette och brieost för ett tag.
Just nu strax efter åtta här är det samma väder i Porto och i Knivsta: 13 grader och sol. Hann läsa lite bok innan det var dags att gå på bussen kl nio. Det blev lite allmänt rörigt och oro i lägret när det fanns väskor med likadana gröna band från en annan båt som låg utanför vår. Till slut löste det sej. Planet till Frankfurt gick inte förrän klockan16:30 så vi tillbringade dagen fram till 13 inne i Porto. Åkte linbanan upp på berget och gick över till andra sidan Dourofloden högt på bron där vi i början av resan gick över på den lägre gångbanan, så också nu tillbaka. Blev många kort tagna på alla vackra hus igen. Åt en macka på ett fik och nyttjade toaletten två gånger. Snabb incheckning på flygplatsen och sen en massa ”skräpmat” i loungen. På med munskydd, krav från Lufthansa. Bättre standard på loungen i Frankfurt, där jag åt sallad och varmkorv och drack Cola light. Nu börjar snart nedtrappningen för mat och dryck.
Landade på Arlanda på exakt tid, klockan 23:55 och förbeställd taxi gjorde att vi redan 50 minuter senare satt vid köksbordet och läste post. Skönt att vara hemma igen efter en mycket lyckad resa.
Allt har varit bra: Gruppen (om än stor), reseledaren, båten, hytten, maten (superb), vinet, våra två bordsgrannar, utflykterna, och vädret (med bara lite regn)…
Det var första gången vi åkte med Scandorama, som kan få nytt förtroende.

Söndag 14 augusti 2022 Knivsta - Reykjavik (Island)🇮🇸
Taxi kl 10:45 till Arlanda (515 kr, samma som i april trots inflationen). Extra kontroll att vi inte var tidigare än 3 timmar före avgång innan vi fick gå in i terminalen. Både incheckningen och säkerhetskontrollen gick snabbt, det var inte särskilt mycket folk. Jag blev slumpmässigt (?) utvald till särskild kontroll (narkotika eller kanske var det sprängmedel) och fick mina knotiga händer och byxlinning ”topsade”. Spännande, man har väl sett lite för många tv-program om Gränsbevakarna från Australien, men maskinen lyste naturligtvis grönt.
Lättlunch (morotssoppa och pastramisallad) i SAS-loungen (där Icelandair hyrt in sej). Där satt vi och hyggede oss så vi missade att det stått Go to gate, som övergått till Boarding, så på snabba ben fick vi pinna på till gaten. Drink (GT resp Campari orange) med ostsnacks före maten: marinerade kycklinglår med ugnsrostad sötpotatis och tomater med senapsdressing. Var lite skeptisk, för vid första anblicken såg kycklingen helt rå ut (Campylobacter!?), men det var den inte och den var väldigt god liksom ostkakan efteråt med kaffe och Bailey’s.  Släppte loss kolhydraterna i kroppen mer än vad jag borde. Såg tyvärr inte den aktiva vulkanen, trots att kaptenen pratade om den och vi satt på rätt sida i planet. 
 
Landade på utsatt tid. Lärde mej genast isländska ordet ”snyrting”, dit jag hade bråttom. Hade bokat flygbuss hemifrån, först en stor buss de 48 km in till Reykjavik och sen en lite mindre buss till hotellet. När vi väl hittat den mest diskreta hotellentrédörr vi någonsin (inte) sett, gick incheckningen på Centerhotels Ahrnarvoll lätt, men så var också receptionisten från Malmö, så det blev en skånsk ”förbrödring”. Rum på sjätte våningen med havsutsikt och utsikt mot nya konserthuset Harpa (som fått EU:s arkitekturpris) på andra sidan vägen. Pampigt! 
 
Gick på promenad utmed havet. Provgick vägen till busshållplats 12, där vår utflykt ”Gyllene cirkeln” avgår ifrån imorgon bitti. Med en duktig kvinnlig kartläsare hittade vi dit direkt. Efter att ha ätit två luncher, ville vi ha nåt lätt att äta på kvällen, men blev så förtjusta när vi fann kinesrestaurangen Shanghai att vi gick in där. Det blev Kung pao chicken till mej, som alltid. Portionerna var groteska, löjligt stora, men vi glufsade naturligtvis i oss allt med kinesisk öl till. Massor med folk ute på stan; en del satt ute och åt även utan infravärme! Det var så där 10 grader och en isande vind, men solen sken för första gången på evigheter (sa receptionisten), så den kom med oss.
 
Måndag 15 augusti 2022 Reykjavik 
Tidig frukost i Sky bar på åttonde våning, där vi kunde se vår kryssningsbåt stäva mot hamnen. Hade bokat utflykt klockan nio, med uppmaningen ”var där 30 minuter innan för pick up-buss”. Så det var vi, men pyttsan, bussen kom inte förrän kvart över nio, när anarki utbrutit och vi blivit stelfrusna av den kalla vinden. Med lite fler upphämtningar var vi till slut 62 personer på en buss med 59 sittplatser… Efter strulet på morgonen hade vi en helt underbar dag med solsken hela tiden.
Stopp 1: Vulkankratern Kerid med sin illblåa sjö och röda mark (järn). Vackert. Jag gick hela varvet runt kraterkanten, medan B-Å gick en bit och tyckte det var för knöligt och dant. Här var vi inte när vi gjorde rundturen med barnen förra millenniet. 
Stopp 2: Gullfoss vattenfall. Pampigt. Gick vägen ovanför fallen och såg ner på vattnet. De som ville komma närmare och verkligen bli blöta gick nedre vägen.
Stopp 3: Geotermiska området med gejsrar. Den stora gejsern Geyser, som givit namn åt företeelsen, är mer eller mindre vilande och har inte haft utbrott på länge. Gejsern Stokkur intill är mer tillförlitlig och har utbrott var 5-10 minut, sprutar normalt 15-20 meter upp i luften (ibland det dubbla). Vi lärde oss den hårda vägen att inte stå i vindriktningen, fy så blöta vi och kamerorna överraskande blev. Här åt vi också en sen lunch: Fiskur og franskar med tartarsosur (vilket gulligt språk!)
Stopp 4: Tingvalla, nationalparken där islänningarna höll sitt första Allting år 930. Är med på UNESCO:s världsarvslista. Ligger där nordamerikanska och eurasiska kontinentalplattorna möts, ett märkligt landskap där många filmer och TV-serier spelats in.
 
Som traditionen bjuder, blev det pizza och vin kvällen före en kryssning. Var på en italiensk restaurang vi sett ut igår, Rossopomodoro. Jag tog ”kockens favorit”, så mycket fyllning har jag nog aldrig sett på en pizza och stor var den. Jag bleknade och undrade hur i hela friden jag skulle få i mej allt detta, men klarade det naturligtvis med bravur (lämnade kanterna). ”Verkmästaren i magen” måste väl undra vad som pågår… Kalaset gick på 14050 ISK, vilket är över tusen spänn, (en ISK är 0,075 SEK), helt normalt för Island. 
 
Tog en välbehövlig kvällspromenad i hamnen bakom Harpa. Antal steg idag: 18129, ”bra jobbat” enligt min klocka.
 
Tisdag 16 augusti 2022 Reykjavik- till havs på väg mot Isafjördur
Checkade ut från hotellet. Beställde en taxi, som kom direkt, hann knappt ut genom den diskreta dörren. Både krångligare och enklare incheckning på båten än vanligt. Vi hade tagit kort på oss därhemma och ”skickat in”, så det var klart. Fick problem när dom ville veta datum för alla covidvaccinationerna. På vaccinpasset står ju bara den sista (senaste!). Hade väl gått att fixa på 1177, men lyckades övertyga dom om att slippa. 
 
Båten heter Sirena och är från det amerikanska rederiet Oceania, registrerad på Marshallöarna i Stilla havet (huvudstad Majuro). Vi kände igen oss, det är en kär gammal vän (eller snarare väninna, båtar är väl feminina). Det är fjärde resan med båten och vi har tillbringat så där 50 dagar ombord tidigare, senast 2019 på min födelsedag.
 
Det är Putins fel (förtjänst tänkte jag skriva, men det passar inte in i sammanhanget) att vi är här. Egentligen var vi bokade på en annan kryssning, till St Petersburg.
 
Gick direkt för att äta lunch i bufférestaurangen, där man som vanligt inte får ta något själv. Åt falafel och en massa annat från Mellanöstern, sånt som vi aldrig äter hemma. Gäller att passa på nu när B-Å kan ta nåt annat. Till dessert: Gorgonzola, fruktsallad och portvin.
 
Satte oss i pompösa fåtöljer i biblioteket i väntan på att hytten skulle bli klar. Ville inte bryta min svit med 10000 steg/dag, så jag gick runt runt i min ensamhet på ”fitness track”, där varje varv är 150 steg. I lä i solen var det riktigt varmt och det låg folk barklädda och solade vid poolen på däcket nedanför. Nådde precis målet, när det ropades ut att även de simplaste hytterna var klara (precis så uttryckte dom det naturligtvis inte)
 
Hytten ligger på däck fyra, är liten men har ett fönster i alla fall. Femton kvm och det blir lite femtonspel om vi båda rör oss i hytten. Behövde inte tagit med mina fem tunna galgar hemifrån, fanns redan 33 galgar. Räckte mer än väl, trots alla mina ”bra-att-ha-plagg”.
 
Avnjöt middagen i Grand Dining Room. Började med att inviga kryssningen med att skåla i champagne (inte för att det är gott, utan för att vi kan, ingår i vårt vinpaket). Hedersomnämnandet får de lokala musslorna (gröna i färgen), såsen var så god att jag fick be om en sked så jag kunde få i mej allt till sista droppen. Alla i besättningen har prydliga munskydd, vilket naturligtvis är utmärkt. Det underlättar dock inte för en halvdöv svensk kvinnlig pensionär, som envist nog inte har med sej hörapparaterna, att förstå kyparnas asiatiska engelska.
 
Halv tio varje kväll är det show i teatern. Ikväll var det en presentation av underhållningsteamet: sångare och dansare, stråkkvartetten, orkestern och kryssningsvärden, som visade sej vara en duktig sångerska. Påfallande många var ukrainare.
 
Onsdag 17 augusti 2022 Isafjördur, Island
När jag drog ifrån gardinerna i morse, såg jag lätt grönklädda, soldränkta klippor med lite snö på och lotsbåten på väg mot oss. Väldigt vackert (annat än grannens gavel därhemma)! En stund senare blev det annorlunda när en tenderbåt dinglade ner utanför. Beroende på vädret (blåsten?) skulle båten ankra och inte gå in till kaj. Gör livet lite besvärligare.
 
Har som alltid läst recensioner. En kvinna varnade sina medsystrar för att duschen, ve och fasa, är så liten att det inte går att raka benen i den. Duschen var förvisso liten men helt OK, men jag skippade förstås håransningen…
 
Frukost i bufférestaurangen på däck 9. Där var så kallt att jag frös trots T-shirt och två långärmade tröjor. Imorgon blir det fleecetröja också eller så går vi till stora matsalen, där det inte finns några dörrar ut till friska (kalla) luften.
 
Alla som bokat utflykt hade tjing på tenderbåtarna före oss andra, så det blev lite väntan. Helt lugnt att gå på och av tendern, en kort tur. Isafjördur har 2600 invånare, ligger mycket vackert i en fjord och luktar fisk. Promenerade omkring och tog kort på de snöfläckade bergen och båtarna. Gick mot centrum enligt skyltarna och förstod att vi var framme när skyltarna till centrum försvann… 
 
Lunch ombord i matsalen. Bengt-Åke var nostalgisk och tog ”A taste of Scandinavia” med bland annat svenska köttbullar. Jag var lite mer exotisk och åt Osaka bowl med vegetariska japanska godsaker. Efterföljande kaffe hos baristan.
 
Eftersom promenaden iland inte var tillräckligt lång för stegmålet, var jag tvungen att gå ganska många varv på däck. Ingen mer än jag var där idag heller. 
 
Afternoon Tea serverades i Horizon, loungen högst upp i fören. Kunde inte motstå tre små sandwichar med lax, äggsallad resp BLT, som skrek åt mej.
 
Före middan tog vi en drink i baren Martini, nej det blev fel, om nu inte Cola zero till mej räknas som en drink… Vinpaketet gäller bara till lunch och middag. Bengt-Åke har uppgraderat sitt vinpaket till att gälla allt hela tiden. Middag i stora matsalen. Kvällens plus får havsabborren (Sea bass). Båten gungade betänkligt, märktes inte så mycket när vi satt ner, men när vi skulle ut ur matsalen verkade man stupfull. Skippade showen och raglade ner till hytten istället.
 
Tidsomställning en timme i natt bakåt. Hittade först ingen ort med den tiden, men med trial and error, kom vi till slut till Praia på Kap Verde (!) för rätt tid, så det fixade sej på alla apparater. Vi är inne i radioskugga, internet ombord är uselt och fungerar i varje fall inte här nere bland kölsvinen.
 
Torsdag 18 augusti 2022 Till havs, på väg till Paamiut, Grönland 🇬🇱
Överlevde nattens höga vågor, trots att båten gungade, gnisslade och knackade. Detta verkade dock bara befrämja sömnen, för vi vaknade senare än vanligt (trots tidsomställningen). Båten gungade fortfarande, men mycket mindre, så det gick att stå i duschen utan större svårigheter. 
 
Frukost i matsalen: Ketoomelett = äggvita, lax, svamp, avokado, mozzarella och pancetta; lite kolhydrater med andra ord.
 
Första föredraget ombord i serien ”In the footsteps of the vikings”: Across the North Atlantic, med Dr Colleen Batey från Orkneyöarna, som sysslat med vikingaarkeologi i över 40 år. Hon ska hålla ytterligare fyra föredrag på resan. Mycket lättförstådd och ganska rolig, som tur var annars har jag väldigt lätt för att somna… Pratade bland annat om och visade bilder från Birka.
 
Rusade sen till baristan (körde om slögångarna) för att få sitta i våra gröna favoritfåtöljer när vi drack cappuccino. Lyckades slänga mej ner i en fåtölj, precis framför en förvånad dam (och skämdes lite).
 
Lunch, beställer för mej udda rätter, idag Mexican fish ceviche (rå tonfisk och seabream), till förrätt och Cancun power ball (med mexikanska ingredienser) till huvudrätt. Båda innehöll koriander; jag vill verkligen lära mej gilla det… Försöker redan dra ner på alkoholen, så det blev bara vatten till maten.
 
Den andre föreläsaren (astronom) har missat båten och kanske dyker han upp senare, men idag visades istället filmen ”The Northman”. Efter en halvtimme hade jag fått nog av eländet (de trevliga skådespelarna till trots) och övergav Bengt-Åke i loungen. Klädde på mej tröjor och täckjacka och gick runt ute på däck istället. Var nästan förvånad över att man tilläts gå ut; det blåste 15 m/s och våghöjden var 5 m (enligt rapport från bryggan på TV:n). Varvet blev längre än de 150 steg jag mätte upp första dan. Man kunde inte gå rakt och jag ville också undvika vattenpölarna (det blir halt). Det hade regnat, men nu sken solen från en molnfri himmel och det var 10 grader; fick till och med ta av mej mössan ibland. Gav upp efter precis en timme, resten till 10000 steg får jag klara av inomhus.
 
Bengt-Åke känner sej lite ruggig och förkyld, så vi skippade eftermiddagens quiz. Går inte på egen hand, för jag hör och förstår inte den snabbpratande kryssningsvärdens märkliga dialekt från Australien (Tasmanien) och behöver min tolk. Skippade också den bulgariske kaptenens cocktailparty. Det är då han presenterar sina Senior Officers (brukar vi oftast skolka ifrån). Förr i världen, på den gamla goda tiden, kunde man hälsa på kaptenen och ta honom i hand (och bli fotograferad, men inte på Oceanias fartyg, här finns ingen fotograf ombord, skönt). Inte så nu av förklarliga skäl. Slutade med det redan före coronan, det finns ju andra virus som lätt sprids ombord på kryssningsfartyg.
 
Middagens guldstjärna får förrätten Molten cheese soufflé. Påfallande många som satt där hade åkplåster bakom örat, men nu har det lugnat ner sej betydligt.
 
Kvällens show var en skönsjungande, snygg tenor från Israel/England, Shimi Goodman. Vilken fantastisk röst, publiken var i extas. Det lät inte riktigt lika bra när vi alla skulle sjunga Volare…
 
Fredag 19 augusti 2022 Till havs, på väg till Paamiut, Grönland 
Alltid spännande att dra isär gardinen på morgonen. Idag var det en wow-upplevelse: sol, lugnt hav utan vita gäss (dock andra fåglar) men med isberg, ibland oroväckande nära (överdrift naturligtvis) och Grönlands delvis snöklädda kust. Mycket vackert! Bor alltså på rätt sida på båten.
 
Senare på dagen gick vi in i Prins Christians Sund och fick land på båda sidor, branta klippor och glaciärer, varav en del går ner till vattnet. Onödigt vackert!
 
Tog några bilder med plattan genom det skitiga hyttfönstret, här är en på en glaciär.
 

 
 
Annars var vi uppe på däck i solen med kameran, där klädseln på folk gick från T-shirt och shorts till täckjacka och mössa. Jag höll mej till det senare. Fick varm chokladdryck, så stark och söt att det kändes som chokladsås, men gott var det. När B-Å fått nog av de vackra vyerna, fortsatte jag att gå mina steg på däck. Där jag tidigare gått mestadels helt ensam, var det nu fullt med strosande människor i vägen. Hittade en man, som gick i min takt och var duktig på att slinka förbi folk och jag hängde bakom honom. Ibland tittade han bakåt och undrade nog vad det var för galen stalker som limmade på honom…
 
Till lunch: A taste of Italy med massa italienska smårätter, gott + en cappuccino hos baristan. 
 
Var sen uppe på däck och gick igen, betydligt färre personer där nu, när nyhetens behag lagt sej och man blivit lite blasé. Fotograferade ett expeditionsfartyg och några småbåtar i närheten av en liten by med några enstaka hus; dit når man nog bara med båt. Tenoren från igår var lika snygg på nära håll i tjock mössa. Gav upp när klockan meddelade: Bra jobbat, UL.
 
Lyssnade på Dr Colleens föredrag nr 2, om Erik den röde och dennes bosättning på Grönland. 
 
Efter föredraget var Bengt-Åke inte det minsta alert (hade nog inget samband). Han ville inte ha någon middag! Jag gick upp i buffématsalen på egen hand och åt först två grillade lammkotletter, en grillad hummerstjärt och sallad med blue cheese dressing följt av blåmögelost och fruktsallad. Kvällens plus till hummern, som normalt inte brukar smaka så mycket, men nu var den riktigt god.
 
Kvällens underhållning var en komiker från London, Jeff Stevenson. Riktigt rolig och lättförstådd; skämtade om resande och i synnerhet kryssningar.
 
Lördag 20 augusti 2022 Paamiut, Grönland Till havs på väg till Nuuk, Grönland
Imorse såg jag några isberg nära båten och sen bara dimma. Man blir lite lätt orolig när båten går med mistluren på. Som tur är, är väl trafiken inte särskilt tät här, men det finns ju annat att krocka med… När vi satt och åt frukost, kom meddelandet (som vi nästan redan förstått) att besöket i den mycket lilla orten Paamiut (1300 invånare) var inställt. Det gick inte att navigera dit. Synd för oss, men särskilt för lokalbefolkningen som missar lite inkomst. Vi har två hamnar till i Grönland (förhoppningsvis).
 
Har förberett oss med att se många danska program på TV om Grönland. Två dokumentärserier, en med fyra program om Grönlands danska historia (inte alltid så snäll) och en med fem program med danske skådespelaren Nikolaj Coster-Waldau (Game of thrones). Hans pappa jobbade på amerikanska Thulebasen och hans fru Nukaka (också skådespelare, med i båda serierna) är grönländska med släkten kvar där. De nya avsnitten av Borgen handlar ju också om Grönland och vad som sker när grönländarna hittar olja (men det är ju fiktion).
 
Lunchen var A taste of Asia (asiatiska smårätter), mycket gott. Desserten var däremot en skuffelse: Caramel fleur de sel (salted caramel ice cream, caramel sauce, almond croquant). Inte i närheten av den godaste glassen därhemma, Salted caramel från ICA. Bengt-Åke blir allt piggare igen. Det förstod jag när han beställde sin cognac (Remy Martin XO, det dyraste som ingår i hans dryckespaket, $30) till espresson. 
 
Det blir nog svårt att få ihop 10000 steg idag. På fitness tracket var det väldigt ogästvänligt, fyra grader, blåst, gungigt och däcket blött, helt uteslutet att gå där. Har gått inne på båten i allmänna utrymmen, men faran är väl att någon kommer fram till mej i tron att jag irrat bort mej och vill hjälpa den gamla damen hem…
 
Extra föredrag om vikingar: Vikings in Iceland. Sen direkt dagens Trivia med 20 frågor. Kunde en del svar, men de flesta inte, inte ens frågan där Sverige var inblandat, riktigt korkat (vad gjorde Sverige 1921, England 1965 och Frankrike 1981?)
 
Middan ikväll intogs i den asiatiska specialrestaurangen Red Ginger. Det är då jag alltid tar på mej min röda ”skinn”-jacka, röda glasögon och röda örhängen, så jag smälter in i möblemanget. Svårt att utse nån vinnare av kvällens rätter (frånsett den mystiska bruléepuddingen, som kommer sist): Avocado Lobster Salad, Seared Salmon with Scallop Ceviche och Miso Glazed Sea Bass. Allt var jättegott och miljön är stillsam och sober jämfört med matsalen.
 
Jodå, jag gick mina 10000 steg (7 km), närmast en bedrift. I korridorerna utanför hytterna möter man inte så många. De sista hoppade jag i hytten när B-Å var på toa; han blir tokig på mej annars…
 
Söndag 21 augusti 2022 Nuuk, Grönland
När jag vaknade tidigt i morse var det helt stilla, båten gled fram utan det minsta gungande (kände inte ens att jag var på en båt). Ventilationen var tyst, Bengt-Åke var tyst. Det enda jag hörde var min egen tinnitus (regnskog på Borneo). Dimman låg så vacker över bergen när solen tittade fram.
 
Båten lade till i Nuuk, Grönlands huvudstad, grundad 1728 av den dansknorske missionären Hans Egede (fast här fanns naturligtvis människor långt tidigare). Stan har sådär 17 tusen invånare. Hette tidigare Godthåb (på danska)
 
Efter frukost tog vi shuttlebussen in till centrum (kulturhuset Katuaq) och gick omkring bland färgglada små trähus och mindre färgglada höghus. Stan ligger i olika nivåer och vi har gått i många trätrappor. I Grönlands domkyrka (en röd träbyggnad) ringde det till gudstjänst med många deltagare i grönländska finkläder. Bredvid kyrkan stod Hans Egede staty på en hög kulle med ogästvänlig klättring upp men med en fin utsikt över stan och fjorden. 
Besökte Grönlands Nationalmuseum (med fritt inträde på söndagar), ett mycket fint museum i flera hus om historien från tidiga ursprungsbefolkningen via vikingar och danska missionärer och handelsmän till nutid, intressant. 
Drack cappuccino på ett litet fik, till det facila priset av 36 DKK styck (x 1,5 = SEK). Känns konstigt att ha åkt så långt och ändå betala med danska pengar. Dessa hade legat till sej i byrålådan hemma i många år.
Skippade shuttlebussen och promenerade tillbaka ”hem”. Gick ner vid fiskehamnen i tron att vi skulle komma till båten den vägen, men så var det inte, så det blev en liten, trevlig umleitung.
Vädermässigt var det en fantastisk dag, med gassande sol, 10 grader och framför allt ingen vind. Det är vinden som gjort att det känts så kallt tidigare.
 
En sen lunch med A taste of Greece (sex grekiska små rätter) till mej, lasagne till Bengt-Åke och Peach melba till dessert till oss båda.
 
Vacker segling ut från Nuuk i fjorden. Nu bär det av söderut igen.
 
Upptäckte att det var skandinavisk buffé uppe på däck nio. Det är där det är så kallt fast man sitter inomhus; en del satt med ytterkläder på. Jag hade fyra lager på mej på överkroppen, men frös ändå och beställde en kanna te så jag kunde värma händerna. Maträtterna hade originalnamnen på isländska, danska, norska och svenska. Där fanns bland annat ordagrant (som på IKEA utomlands): Köttbullar, Kycklingspett, Rödkål, Hasselbackspotatis (heter så på engelska också), Rabarberpaj, Äppelkaka med nötter och Prinsesstårta. Jag åt danska smörrebröd, lax och sill, men övergick sen till de ordinarie grillrätterna däruppe: lammkotlett, hummer och räkor. 
När Bengt-Åke ville njuta av en Remy Martin XO-konjak, utspelade sej ett drama i tre akter: ”Jakten på den försvunna konjaken”. Plötsligt gick den inte att beställa, fanns inte i sortimentet, fast han druckit den flera gånger. Krävdes tre nivåer av sommelier/hög chef (food and beverage manager!) innan läget var klarlagt och B-Å:s röst lämnat upprördhetens falsettstadium. XO-konjak ingår inte i sortimentet på denna resan, men dom hade haft lite skvättar över av Remy Martin som han fått, nu var dessa slut. Det fanns en flaska XO kvar av ett annat märke (Courvoisier) och den skulle dom spara enkom för Bengt-Åkes beställningar!! Han var nog lite hotfull… När han ändå var i farten kommenterade han även den danska fläsksteken (too dry, not juicy), prinsesstårtan (no whipped cream) och polarkölden i lokalen… Ta bort mej härifrån, tänkte jag.
 
Kvällens underhållare var Chris Hamilton, piano showman ursprungligen från Wales och jurist i ett tidigare liv. Tror vi sett honom på en tidigare kryssning. Kände i alla fall igen numret där han likt Liberace (med kandelaber på flygeln) lät publiken ropa upp låtar dom ville höra, som han skrev ner på ett papper (blev väl en 20 st). När någon skrek ”ledmotivet till Titanic” blev det allmänt, hysteriskt skratt (med tanke på var vi är och att det är fruktansvärt dimmigt igen). Han vävde ihop alla låtarna till en lång låt, med formidabla övergångar. Som sista nummer spelade han Borås, Borås, men det konstiga var att han visade bilder från New York…
 
Måndag 22 augusti 2022 Qaqortoq, Grönland
Dimmigt och blåsigt och förbjudet att gå ut på däck, för första gången.
 
Efter frukost lyssnade vi på föreläsare nr två, Dan Benedict, journalist som ägnar sej åt bland annat astronomi. Idag pratade han om Norrsken och annat man kan se på himlen. Dom som var uppe på övre däck sent igår, såg ett häftigt norrsken. Skam till sägandes har jag aldrig sett norrsken, så man kanske får anstränga sej lite här ombord. Bengt-Åke tyckte att föreläsaren var på tok för vimsig och stod inte ut, utan avlägsnade sej, medan jag tålmodigt lyssnade på allt (kanske kände jag igen mej i att inte hitta ord och kände viss sympati)
 
När vi närmade oss Qaqortoq vid lunchtid hade dimman och blåsten försvunnit och det var strålande sol och mycket lugnare, härligt. 
Vi ankrade utanför Qaqortoq och fick åka tenderbåt in till stan. Har drygt 3000 invånare. Hette tidigare Julianehåb på danska. Det fanns två mataffärer öppna alla dar i veckan, den ena klockan 7-21 och den andra 7-22 och så Jysk. Inte illa för en så liten ort. Invånarna lär ha fina benmuskler för det var stora höjdskillnader. 
Jag blev plötsligt väldigt i behov av en toalett (brukar normalt vara B-Å) och var inne på museet och frågade om dom hade en. Visst, men det kostade 60 DDK i inträde först. Det är helt OK att det är så, dom vill väl inte ha en massa turister som inte går in på museet springandes där (men kanske kunde de gjort ett undantag för en desperat, äldre kvinna). Det var mer sättet han sa det på som retade mej, han hade behövt gå en charmkurs… Det löste sej, hittade en annan, innan vi började utforska stan mer, gick utmed en fin sjö och kämpade oss uppför backarna till färgglada hus. Man kan bara ta sej till Qaqortoq per båt eller helikopter. Vi mötte två som pustande knuffade sina stora resväskor uppför branten till hotellet.
 
Väl tillbaka ombord blev det cappuccino hos baristan och sen dagens trivia. Hade ganska många rätt, men en del frågor var ganska lätta typ: I vilket nuvarande europeiskt land utspelade sej slaget vid Waterloo?
 
Vid middagen var det kö till två-bord, och att behöva försöka höra vad andra säjer och prata annat än västgötska under en fyrarätters middag tilltalar inte mej. Vi såg dock ett bord inne i hörnet där ingen ville sitta (nobody puts Baby in a corner, för att citera en känd filmreplik), där satte vi oss. Mycket bra bord med extratrevlig kypare. Middagens extraplus får förrätten Porcini&forest mushroom timbale. Fanns ingen fisk på menyn, så jag fick hålla till godo med hummer. Det mest spännande på middan var ju att se hur det skulle gå med Bengt-Åkes finkonjak. Jag hade förväntat mej nya diskussioner, men sommeliern visste direkt att det fanns en flaska sparad för B-Å! Jag blev imponerad.
 
Efter showen (de fyra duktiga sångarna ombord) byltade jag på mej och gick upp på däck för att se norrsken. Vi var väl ett 50-tal personer inkl föreläsaren som stod där huttrandes och stirrade upp i skyn. Efter en dryg timme var det en svag grön ton på himlen och när inte ens föreläsaren trodde på mer, gav jag upp och gick ner till värmen i hytten, där Bengt-Åke satt uppe och väntade för att räkna in alla fåren i familjen…
 
Tisdag 23 augusti 2022 Till havs, på väg mot Torshavn, Färöarna 🇫🇴
Sov högst oväntat ända till klockan åtta imorse, härligt (men så var jag ju uppe sent inatt för tji norrsken). Regn och rusk och förbjudet att gå ut på däck (så dagens stegmål reducerades till 5000)
 
När jag satte på navigeringskartan på TV:n såg jag att vi var på precis samma breddgrad som Knivsta 59˚43’. Jag trodde nog vi var längre norrut.
 
Egentligen skulle vi gå genom Prins Christians sund på tillbakavägen också, men kaptenen ”chansade” och rundade Grönlands södra udde, Kap Farvel (Uummannarsuaq), där det brukar vara för många isberg och nog var dom många alltid.
 
Vid frukosten ville Bengt-Åke ha några ostskivor till toasten, men råkade beställa en hel ostbricka med fyra stora ostbitar, frukt, valnötter mm. Han blev lite blek och protesterade, men när kyparen ville ta bort osten, protesterade jag: den vill jag ha… Bordet var alldeles för litet för allt vi fick in.
 
Idag har vi haft två föreläsningar. På förmiddan om Leif Erikson (son till Erik den röde) och hans Vinland (nuvarande Newfoundland, Kanada) och på eftermiddan om Liv bortom jorden. På det sistnämnda fick jag gå ensam, eftersom B-Å inte tål föreläsaren, men sen igår natt är Dan och jag vänner…
 
Middagens plus delas mellan huvudrätten Herb-crusted tuna loin och efterrätten Baked banana & macadamia nut pudding with rum raison ice cream. Konjaksbeställningen gick bra ikväll också.
 
Tenoren och pianomannen hade gemensam föreställning ikväll (dom är kompisar i London), väldigt bra. Dom hade roat sej under coronatiden att sätta ny text till kända melodier. En var om IKEA på melodin Maria (från West side story), inte så snäll på slutet då IKEA rimmade på diarrhea (som man fick av köttbullarna).
 
Fick med mej min bättre hälft en repa ut på däck i det ogästvänliga vädret. Inget norrsken i sikte, men vi gav upp ganska fort.
 
Onsdag 24 augusti 2022 Till havs, på väg mot Torshavn, Färöarna 
Vid frukosten beställde Bengt-Åke ”Swedish pancakes” utan att vi riktigt visste vad det var. In kom vikta crêpesliknande pannkakor med florsocker på och frukt bredvid. 
 
Det mest anmärkningsvärda idag var att vi blev tilltalade på svenska vid frukosten. Efter att ha trott oss vara unika, ensamma svenskar, dök det alltså på dag nio upp ett par från Umeå. Merparten ombord är annars från USA (gissningsvis 90%) och Kanada, ett fåtal från UK och Australien (allt enligt en fråga på showen häromkvällen). Fartyget tar 648 passagerare, men är inte fullbelagt. Nästan alla är pensionärer. Det är en tämligen stillsam båt, som satsar mycket på det kulinariska. Det var därför vi föll för rederiet (Oceania) vid ett fartygsbesök i Stockholm, där vi fick utsökt mat och vin. Detta är den tionde resan med rederiet sen 2015, en bra bit över hundra dagar, inte undra på att vi känner igen de flesta maträtterna. Det här med powerballs från olika länder är dock en nyhet.
 
Idag till lunch åt vi gravlax till förrätt och glass med päron och karamellsås till dessert.  Jag tog Persian powerball till huvudrätt och intaget av kikärtor ombord fyller mer än hela årskvoten. Bengt-Åke åt ”Seafood stir fry”, vars beskedliga utseende var bedrägligt. Håret reste sej på honom när han fick nåt jättestarkt i munnen. 
 
Försökte gå mina steg uppe på däck, men det var inte lätt. Omväxlande uppförsbacke och nerförsbacke när båten gungade i längdriktningen. Var nästan förvånad över att man fick gå ut. Det var lätt fuktigt också, så det var halt trots rejäla gummisulor. Gav snabbt upp.
 
Lyssnade på föredrag om vikingar i Skottland, men även jag skolkar numera från Dans dragningar.
 
Vid middagen fick vi fönsterbord rakt akterut. När vi beställt mat och vin, fastnade min blick på de stora vågorna och jag började känna mej lätt illamående. Eftersom jag inte hade handväska med mej, frågade jag B-Å om jag fick använda hans kavajärm. Han fattade inget; kom inte ihåg regeln för nobelmiddan om olyckan är framme: kvinnor spyr i handväskan och män i kavajärmen (kanske är det en skröna). Fick dock i mej alla fyra rätterna, men drack inte vinet. Höjdpunkten var hälleflundran. Konjakbeställningen medförde inga problem alls.
 
Kvällens bensprattel till show var inställt pga det ostadiga dansgolvet och ersatt med den rolige engelske komikern som skämtade om de grönländska orter vi besökt.
 
Torsdag 25 augusti 2022 Till havs, på väg mot Torshavn, Färöarna 
Livet går sakta vidare ombord; vi försöker fördriva tiden mellan måltiderna. Solen skiner och det är lugnt på havet, härligt.
 
Favoriträtten Dover Sole till middag.
 
Fredag 26 augusti 2022  Torshavn, Färöarna 🇫🇴
I morse när jag tittade ut, såg jag en grönklädd hög kulle med nio strilande ”vattenfall”, så vackert. Men inte kunde detta vara Torshavn vi lagt till i…!?
Som kryssningspassagerare vet man aldrig vad väder och vind ställer till med. Det hade varit omöjligt att gå in i hamnen i centrala Torshavn. Tidigt på morgonen hade man tagit beslutet att gå till en godshamn drygt två mil norr om stan. Alternativet hade varit att skippa den helt, vilket hänt på flera kryssningar i sommar. Så jag är väldigt tacksam eftersom Färöarna saknats på min lista, men inte Bengt-Åkes. Han var här för mer än 30 år sen på nordiskt ledarmöte i volleyboll.
 
Färöarna har 18 öar och drygt 50 tusen invånare (men fåren är fler), varav 20 tusen i Torshavn på ön Streymoy
 
Morgonens ösregn övergick till varierande väder, dåligt/bra/halvbra, när vi var ute. Mycket vacker natur runt hamnen och vacker bussfärd in till Torshavn. Spatserade omkring i stan. Gick runt bland gamla röda eller svarta hus med grästak och vackra trädgårdar och var nere i fiskhamnen med de vackert färgade husen. Var upp vid gamla borgen/skansen från 1600-talet, med en massa kanoner, några från Andra världskriget då britterna ockuperade öarna och förbindelserna med Danmark var brutna. Drack cappuccino på ett kafé som rostade sitt eget kaffe. Var nog den finaste och godaste, jag någonsin druckit, och var värd varenda krona, 43 DKK styck.
 
Väl ombord igen blev det en mycket sen lunch på Waves grill ute på däck under infravärme: Texas burger med extra coleslaw och var sitt glas vin.
 
Gjorde ganska bra ifrån oss på Trivian i eftermiddag med 11 av 20 frågor rätt. Fanns som ofta frågor vi inte förstod, ens när vi hörde svaret. Det är därför vi alltid tackar nej till erbjudande att vara med i ett lag, så och idag.
 
Ikväll var vi på specialrestaurangen Tuscan Steak, ett sånt där ”posh” ställe där damerna (inte herrarna) får färg på servetten efter färg på nederdelen (svarta långbyxor på mej = den vita servetten byttes till svart servett!). Skippade det konstnärliga brödet och olivoljan till (man väljer olivolja efter region i Italien, jag brukar ta Ligurien). Åt rödbetor med getost, sniglar i gräddsås, Surf&Turf (dvs för en gång skull kött [med hummer på] och inte fisk) med extra tillbehör (gräddstuvad spenat, svamp och sparris) och pannacotta. Allt var gott, men extrapoängen går till spenaten(!). Kom till ska-aldrig-äta-så-här-mycket-igen-stadiet.
 
Lördag 27 augusti 2022  Lerwick, Shetlandsöarna UK🇬🇧 
Lite lägre, gröna kullar när jag drog bort gardinerna i morse, men vackert. Lättfrukost (bara müsli) efter gårdagskvällens utsvävning. Man blir ju glad när servitrisen heter Sunshine!
 
UK Immigration utförde en Face-to-Face Inpection ombord på alla. Tycker fortfarande att Brexit var dumt och onödigt. Shetlandsöarna har så där 23 tusen invånare och Lerwick, huvudstaden, har sju tusen. Shetlands flagga är blå med vitt kors på, men den finns inte bland plattans flaggor. Den är minst lika vanlig här, som den brittiska.
 
Skippade shuttlebussen och gick de två km till stan (town center enligt skyltningen). Förra gången vi var här (på en mycket större båt) tendrade vi in mitt i smeten. Hade alldeles för mycket kläder på mej, fick skala bort lager efter hand och lägga i ryggan. Kom in i stan vid Fort Charlotte på en kulle med många kanoner och fin utsikt. Bakom fortet låg polisstationen och jag blev lycklig. Här måste väl poliserna i TV-serien Shetland jobba. Fotade naturligtvis. Och ännu lyckligare blev jag när jag såg på kartan ”Home of fictional detective Jimmy Perez”, så där var vi också, kände igen oss och fotade, knäpp som man är (men Shetland är ju en av mina favoritserier). På kartan fanns också en ”coastal walk” prickad, som vi tog oss an. Vacker natur utmed havet med mystiska klippor. Vad som inte syntes på kartan var ju den kuperade terrängen, det blev mycket upp och ner. Kom förbi en golfbana och när man såg flaggorna på greenerna insåg man hur mycket det kan blåsa här; flaggorna var fullständigt sönderblåsta. Det var mycket som hette Anderson i stan: en skola, ett institut (en jättelik byggnad), en plats, en yllefabrik. B-Å fick ställa upp, så jag kunde fota… Till slut hittade vi ett hus (byggt för änkor) med en stor inristning om Arthur Anderson, som levde på 1800-talet, var affärsman och parlamentsledamot, från Lerwick. Det fanns ett Anderson-slakteri också, men det kanske inte hade med honom att göra… Cappuccinon kostade £5.62 för två, billigare än de två senaste öarna. Tog shuttlebussen tillbaka.
 
Pasta carbonara och ostar till lunch i buffén. 
 
På Trivian kom frågan om vilken Disneyfigur som sjunger When you wish upon a star. Benjamin Syrsa, kunde vi ju och tänkte på Bengt Feldreich. När laget vi satt bredvid ville ha hjälp, hade vi ingen aning om vad BS heter på engelska. Försökte beskriva honom, en insekt, va fan heter nu syrsa? Nu vet jag att Benjamin Syrsa heter Jiminy Cricket.
 
Var uppe på däck för att se avfärden, som blev försenad 45 minuter. Det kom en ambulans och hämtade en passagerare, som gick själv nerför landgången. Medicinska personalen från båten hade full mundering. Covid tänkte jag, men ambulanspersonalen var inte klädd rätt i så fall. Precis då plingade det i meddelandesystemet och jag trodde att vi skulle ”få vår dom”, men det var bara kryssningsvärden som berättade vad vi kunde roa oss med på kvällen. Puh!
 
Har sett många fåglar och sälar i Lerwick idag och en val ute till havs nära båten.
 
Middag i buffén. Extraplus till gorgonzolan med portvinet.
Den makalösa pianisten Chris Hamilton hade sin avskedsföreställning. 
Blev stegrekord för denna semester idag, 22651 steg.
 
Söndag 28 augusti 2022 Stavanger, Norge 🇳🇴
Stavanger är Norges fjärde stad (Norges Uppsala med andra ord). En vacker stad med mycket vatten, öar och bergen i bakgrunden. Båten la till mitt i stan precis vid konserthuset, som inte fanns här för 13 år sen, när vi var här förra gången. Tänk att varje stad med självaktning ska ha ett spejsat kulturhus. Här är det ett högt glashus med gräs och annan växtlighet på det platta taket. Gick genom gamla stan med vackert renoverade vita trähus, vackra blommor och trädgårdar. Stan hade inte riktigt vaknat till liv när vi gick längs kajerna, men vid halv tolv var det high life med mycket folk på gator och restauranger. Kom förbi Oljemuseet med häftig arkitektur (där var vi förra gången). Fikade; en cappuccino kostade 55 NKR. Gick runt en liten sjö med svanar. Satte oss på en bänk och njöt i solen och kollade svanarnas tvagning. Då skrämde en unge upp dom med en massa flaxande svanar över oss som följd. Sånt avskyr jag (salmonella eller annat elände?)! Domkyrkan från 1100-talet var helt inslagen (som ett konstverk av Christo), men det var storrenovering som pågick tills nästa år.
 
På sista Trivian gissade vi extremt bra. Vi fick 19 rätt av 22 möjliga (samma resultat som gruppen som vann), mycket tack vare många geografifrågor. Även filmfrågorna gick bra. Robotarna i Star Wars var ju inga större bekymmer (dom figurerna är ju barnen uppväxta med), men jag blev lite imponerad över mej själv att jag kunde värka fram de två huvudrollsinnehavarna i Love Story från 70-talet…
 
Det är inga bestämda tider (bara restaurangens öppettider förstås) eller bord för middagarna. Idag fick vi vår favoritkypare, Sanray från Indien, som alltid sjunger och skämtar och småspringer hela tiden. Alla är inte lika flinka; märks att många är nya och håller på att lära sej. Vi har överseende med det mesta, även om B-Å ibland manar på. Middagens plus får Fingerling potatoes med rysk (?) kaviar.
 
Kvällens show var akustisk pop med orkestern, stråkkvartetten och de fyra sångarna. Riktigt bra!
 
Rekord i antal steg igen idag: 23747.
 
Måndag 29 augusti 2022  Skagen, Danmark 🇩🇰
Imorse var det slut på bergen utanför när jag drog bort gardinerna. Platt som en pannkaka och massor av lastfartyg ute på redden.
 
Åkte shuttlebuss in till centrum eftersom bussen precis kom, annars hade vi tänkt gå, inte långt, men hamnkvarter är ju inte alltid så trevliga (om än intressanta). Mysiga gågator med fina hus, restauranger och butiker. Jag hade bestämt oss för att vara kulturella, så vi besökte Skagen museum och tittade på berömda målningar av Skagenmålarna. Fint (eller Helt OK, enligt B-Å). Det kom en utflyktsgrupp från båten i buss precis när vi kom. Jag föreslog att vi skulle smita in med dom utan att betala inträde, men det gick naturligtvis inte min ärlige make med på. Åt smörrebröd i den gassande solen på ett välbesökt smörrebrödställe; man fick en lista att pricka i för de man ville ha. För varje macka stod också lämplig snaps och jisses vad folk omkring oss drack snaps… Efter lite mer promenerande utmed alla restaurangerna på kajen, gick vi tillbaka till båten. Skagen är en riktigt turistmagnet. Förra gången vi var i Skagen, regnade det så mycket att vi inte ens gick ur bilen. Men vi har varit i Skagen och Grenen med barnen och stått med ett ben i Skagerrak och ett i Kattegatt.
 
Dristade mej att för första gången lägga mej i en solstol, med kläderna på. Några forskare har ju kommit fram till att det är farligare att inte sola än att röka, fan trot…
 
Coronapandemin har inte märkts så mycket ombord. Incheckningen var till stor del gjord hemifrån, så trängseln där var reducerad. Säkerhetsgenomgången gjordes både hemma + via TV:n ombord i hytten (annars kunde man inte se på vanlig TV, smart). All besättning har haft munskydd prydligt på liksom så där 25 % av passagerarna (det finns munskydd i hytten). Spritdispensers finns det fler av än tidigare. I buffén får man aldrig ta mat själv på den här båten, så där är ingen skillnad.  Bord och stolar saneras mellan gästerna. Bättre renad luft och fler luftomsättningar, såpass att det blåser in kalluft i hytten mest hela tiden (brr). Trodde att den sociala distanseringen skulle vara större, men amerikaner är ju så sociala att det inte riktigt skulle funka för dom ombord. Vi håller oss som vanligt på vår kant, men med amerikaner i närheten är det inte alltid så lätt.
 
Det var Sanray som passade upp oss vid middan igen. Hedersomnämnandet får hälleflundran med kaviar. Kunde inte bestämma mej för pannacotta eller bruléepudding, men varför välja… jag tog både och!
 
Väskorna skulle sättas ut utanför hytten i korridoren senast klockan 22, så vi packade, tråkigt värre.
 
Tisdag 30 augusti 2022  Oslo, Norge 🇳🇴- Knivsta 🇸🇪🇸🇪🇸🇪
Fin kajplats i Oslo mellan Akershus fästning på den ena sidan och operahuset och nya Munchmuseet på den andra och med Holmenkollens backtorn i horisonten.
 
När vi skulle gå och äta tidig frukost fanns inte mitt keycard där det borde (vi har mycket bestämda platser i hytten för det). Hade det i gårkväll när vi åt middag (och ”betalade” för vinet med det). Utanför hytten har jag det alltid i byxfickan och kom på att det nog fanns i byxorna jag hade då, som nu ligger nedpackade i resväskan, som nu är på okänd plats på båten. Så det fick bli ett besök i receptionen och utverkande av nytt kort, så jag kunde stämpla ut från båten.
Dessutom var det fel på räkningen. Jag hade blivit debiterad två konjak! Gillar ingen starksprit, särskilt inte konjak (fordras pistolhot för att jag skulle dricka). Så det fick man korrigera i receptionen också.
 
Skulle gå av båten klockan åtta, men det blev inte förrän klockan nio. Utlastningen av väskor tog tid, ja egentligen att få dom från båten till tältet där vi skulle hämta dom. Norska pensionärsgubbar i all ära, men snabba är dom inte. Rederierna har ofta årsrika som hjälper till vid avgång och ankomst.
 
Promenerade den korta sträckan till Oslo Sentralstasjon med våra någorlunda lättrullade väskor. Tog Flytoget till flygplatsen, fick rabatt 50% (över 67 år), så jag tyckte det var billigt, 105 NKR per styck, för 22 minuters snabbtåg.
 
I säkerhetskontrollen blev min rygga specialundersökt och B-Å:s grejer fick åka en vända till genom apparaten, men vi blev godkända båda två. I taxfree köpte B-Å den konjak han glömde köpa i somras i Bordershop i Tyskland (och som jag nu fick släpa på i min rygga, B-Å har bara en fotoväska). Hyggede oss i SAS-loungen med lite lättlunch tills det stod Go to gate. Väl där blev det väntan och sen beskedet att det var något tekniskt fel på planet… men ett nytt plan fixades fram och vi blev väl bara drygt en halvtimme sena vid start och efter lite mankemang gick det till och med att öppna dörren så vi kom ur planet på Arlanda.
 
Förbeställd taxi väntade på oss. Skönt att komma hem igen efter en lyckad resa med många nya intryck (och några kg mer i vikt).

Lördag 22 oktober 2022 Knivsta - Rom, Italien 🇮🇹🍕🍝
Jag sov så gott, när Bengt-Åke burdust knackade på min dörr och undrade varför jag fortfarande låg och drönade. Min första tanke var att jag nu blivit helt döv och inte hört de två ”väckarklockorna” jag satt, men sen insåg jag att dom stod på 04.30 istället för 03.30. Jag vet inte vilket som är värst, döv eller dement. 
Taxin till Arlanda kom långt i förväg, men hade sen det lite jobbigt att hitta den enda vägen ut ur området. Kostade fortfarande 515 kronor, samma som i april, konstigt med något som inte ökat i pris sen dess. 1 timme och 15 minuter tog det från mitt abrupta uppvaknande tills vi var genom incheckning och säkerhetskontroll, onödigt fort egentligen, eftersom planet var 1 timme och 20 minuter försenat. Mannen vid gaten ropade ut att planet skulle ta oss till Köpenhamn, men ändrade sej till Rom, när han hörde suset som gick genom oss resenärer. Fick en andra frukost i det fullsatta planet (den första i SAS-loungen). Sen var B-Å snabbast på knappen att beställa drinkar. GT till honom, men jag fick ingen Campari orange för det hade dom inte; blev vodka med ginger beer (har inget med öl att göra) istället, gott det också. Flygvärdinnan ursäktade sej för sin tankevurpa, när hon försökte ta betalt av oss; vi satt ju framför det imaginära skynket. Åkte på en voucher från 2020 för en inställd flygning, som vi hållt på att boka om hela tiden eftersom den bara gällde ett år egentligen.
 
Skönt att vi packat i våra små resväskor, inte mycket större än dom stora kabinväskor folk kommer med och ska knö upp i hyllan ovanför på planet. Resväskorna är nog bara häften så stora som våra normala ” kryssningsväskor”, så regnjackan, kudden, galgarna mm fick stanna hemma.
Åkte Leonardoexpressen från flygplatsen in till Roma Termini, 32 minuter direkttåg. Hade bokat hotell (Best Western Plus Hotel Universo) nära stationen, men jag blev ändå trött av att köra resväskan. Trottoarerna var i ungefär samma skick som de historiska ruinerna. Rummet var helt OK, högst upp på sjunde våning med utsikt över stan, men ingen identifierbar stor sevärdhet. Vi fick inte lägga oss, utan skulle ut i smeten direkt.
 
Tog först en macka på andra våningen i stationen, kom på att vi varit på stället på en tidigare resa. Hade ingen fysisk karta med oss ut, eftersom jag (mitt nöt) trodde mej vara en Romkännare av rang… men det finns ju bra karta i mobilen. Gick till Spanska trappan, nu utan blommor och utan sittande folk (förbjudet att sitta där). Så mycket folk det var på Via Condotti nedanför, där lyxbutikerna frodas och det var kö utanför. Ryggen fick vila på ett kafé, där vi drack cappuccino till det facila priset av 6€ styck (1€ är 11,90 kr på Forex idag!), den vi drack vid lunchen kostade bara 3€. Det var trängsel utan dess like vid Fontana di Trevi. Gick åt en öl resp Pepsi max innan vi utmattade kom tillbaka till hotellet. Vi vilade oss iform inför middan. 
 
Åt på vår lilla kinesrestaurang i närheten, som vi varit på vid en tidigare resa. Inte så mysig lokal, men maten är bra och personalen mycket trevlig. Sweet&sour pork (till mej) och anka. Beställde in en liter vitt bordsvin och tyckte att det var lättdrucket och alkoholsvagt, men när vi reste på oss insåg vi att vi definitivt var påverkade (fulla) av en halv liter var. Eftersom vi har lock för alla våra öron efter flyget, var vi mer närgångna än vanligt; vi hörde ju knappt varandra. Här i kvarteren finns mängder av hotell (detta är det tredje vi bor på här, inom mindre än 100 m från varandra) och mängder av restauranger. Vi promenerade omkring och såg ut ett ställe för den obligatoriska pizzan och vinet kvällen före en kryssning. Tidigt isäng, vi kommer nog att ligga och bråka om det gemensamma täcket.
18296 steg blev dagens skörd.
 
Söndag 23 oktober Rom
Sängen var skön, kudden godkänd (jag är lite ”känslig”, det är därför jag brukar ha med mej egen kudde) och ingen fajt om täcket förekom, men jag vaknade väldigt tidigt som vanligt. Mycket bra frukost på hotellet.
 
Tog sikte på Piazza Santa Maria i de mysiga kvarteren i Trastevere (= på andra sidan Tibern), men det blev några umleitungar dit (Victor Emanuel-monumentet och Capitolium med utsikt över Colosseum och Forum Romanum). Efter att ha strosat omkring i det ”pittoreska” (innebär för mej tvätt över gränderna) Trastevere, tog vi en annan bro tillbaka över Tibern till Campo de’Fiori med marknad. Där åt vi god macka (varm med parmaskinka, ost och ruccolasallad) och drack vitt vin resp cappuccino till lunch. Jisses, så mycket folk det var ute denna vackra söndag (26 grader och sol). På det hajpade Osteria da Fortunata var det 30–40 personer som stod i kö till det överfulla stället där pastan tillverkas mitt i restaurangen till allmän åsyn (även utifrån). Promenerade förbi Heliga Birgitta-huset/kyrkan, Piazza Navona och Pantheon på vår väg hem. Fastnade på vår kvarterskrog från igår för en öl resp Pepsi max innan vi stöp i säng för eftermiddagsvila. Det tär på krafterna att vara turist. Jag blev pigg igen när Elfsborg spöade Hammarby i fotbollen.
 
Vi gick en promenad i kvarteren på andra sidan järnvägsstationen, såg lite mer bedagat ut där. Restaurangen vi såg ut igår, visade sej ha söndagsstängt, snopet. Fast här finns ju gigantiskt många, så det blev pizza utomhus på en annan. En Capricciosa till mej och en Diablo till Bengt-Åke och en flaska rödvin, Shiraz härifrån Lazio. Gatumusikanter kom och underhöll. Det var tur att B-Å hade munnen full med pizza när dragspelaren spelade en snutt på Volare, för annars brukar han sjunga med i just den. Vi hade ju så trevligt i källarrestaurangen i Sorrento när vi lärde oss texten… Tog en kvällspromenad, kikade upp på hotellets takterrass (var tämligen dött) innan vi drog oss tillbaka.
18866 steg blev det idag.
 
Måndag 24 oktober Rom-Civitavecchia-Medelhavet
Tog tåget till Civitavecchia klockan 10.12 och redan 09.55 kom det upp vilken perrong det skulle avgå ifrån. Tur det, för det var ett par hundra meter att gå, mycket längre än till alla andra perronger. Jag hade gjort reseachen lite dåligt, så vi hamnade på ett tåg som skulle vidare till Pisa, men det var inte mer folk ombord än att vi (med någorlunda gott samvete) kunde ockupera två säten var. Fanns absolut ingenstans att placera resväskor. På hatthyllorna (heter det fortfarande så, ingen lägger väl en hatt där…) fanns möjligtvis plats för en chic italiensk handväska. Resan tog 1 timme och kostade bara €4.60 per biljett, vansinnigt billigt med svenska mått mätt, så man ska väl inte klaga alltför högljutt.
 
Hittade en lokalbuss i Civitavecchia, som tog oss till båten som inte alls låg på gångavstånd där jag tänkt mej, utan mycket längre ut på andra sidan hamnbassängen. På mitt tilltänkta ställe låg tre andra kryssningsfartyg från Costa (gigantiska Costa Toscana med 6338 passagerare!), Celebrity respektive Royal Caribbean (Vision of the Seas, där jag tillbringade min 60-årsdag; den träffar vi på överallt). Vår båt heter Riviera och rederiet Oceania cruises och det är vår tredje resa med den. Den senaste var den sista innan pandemin i mars 2020; den som blev så dyr för Trygg Hansa. Det är samma ryske kapten nu som då.
Vi (Bengt-Åke mest) har slagit på stort och bokat en penthouse suite, 41 kvm inklusive balkong och med butler. Det här med butler ha gjort mej lite nervös; vad ska vi med en sån till (vi är ju båda sprungna ur rejäl svensk arbetarklass)?! Han heter Ismail och var vänlig och lagom skojfrisk (alls inte skräckinjagande). Bengt-Åke gav honom direkt ett uppdrag: Pressning av linnekavajen. Han fick det att låta som om den blivit skrynklig av att ligga i resväskan nu. Sanningen är att den varit som ett dragspel sen den var ny för sådär 10 år sen, har aldrig pressats. Jag hakade på med en blus också (arvegods från Lena, daterad med axelvaddar), här gäller det att smida medan järnet är varmt… Sviten ligger på däck 10, nästan längst framme i fören, strax ovanför ligger kommandobryggan.
 
1447 passagerare ombord (om det nu är fullt) och vi har redan hört tre par som pratar svenska (ovanligt många). Gick på tidig middag, när Grand Dining Room öppnade klockan 18.30, någorlunda propra. Som alltid, ett bord för två (honeymoon table). Vi hade grundligt läst dagens digra meny på TV:n i förväg och visste precis vad vi skulle beställa. Mitt såg ut så här:
Musslor i kokosmjölk, en gigantisk hög, räknade till 30 musslor, och det var ändå bara en appetizer. 
Siciliansk sallad.
Seabream (heter väl seabream hemma i fiskdisken också, enligt Google havsruda) på grönsaksbädd. Bytte ut riset och bad om mer grönsaker istället.
Osttallrik, där vi bytte så jag fick B-Å:s roquefort och han min brie. 
Cappuccino 
Allt var väldigt gott, men kvällens medalj får musslorna.
Skippade kvällens välkomstshow, där ”de fasta” underhållarna ombord skulle presenteras: sångare, dansare, stråkkvartett och orkester. Vi får se och höra dom vid många tillfällen.
Med ansträngning (många varv [225 steg] på fitness track runt skorstenen), fick jag ihop mitt stegmål på 10000.
 
Tisdag 25 oktober 2022 Neapel, Italien
Det är 10 år sen vi var i Neapel och hamnen mitt i smeten, mer centralt än så här kan man nog inte komma någonstans. Tre kryssningsfartyg (med totalt drygt 11000 passagerare om dom är fullbelagda) och många färjor låg här. Efter frukost i Terrace café, bufférestaurangen där man aldrig få ta själv, gav vi oss ut i Neapel i det soliga vädret; alla måsten runt omkring här som Vesuvius, Pompeji och Capri har vi redan gjort. Hade inte riktigt fått kläm på geografin i stan, så vi gick på måfå, vilket blev väldigt bra: affärsgator, arkader, torg med statyer och fontäner och ett otal gränder och bakgator. Började nynna på Peter Sarstedts låt ”Where do you go to my lovely” (bra, gammal låt) och textraden ”I rememer the back streets of Naples”. Många ställen med ett otal, fantastiska bakverk. Hur kan italienskorna vara så smala? Vi nöjde oss med en slät kopp cappuccino. Vesporna kom farandes, tutandes i de smala gränderna, livsfarligt, jag är glad att jag kom undan helskinnad. Mycket handlade om fotboll. Imorgon möts Napoli och Glasgow rangers i UEFA Champions league på Diego Armando Maradona stadium och Maradona verkar vara ett helgon här. 
Efter ett par timmar i gränderna, gick vi tillbaka till båten och åt lunch (provencal tuna tartar, fusilli alla crema di aglio och coconut cream pot) och sen blev det som det brukar: vi orkade inte gå ut igen. Var på Afternoon Tea (brukar numera bli en gång/resa, mer frekvent tidigare) och sen på Trivia (där vi fick en gliring av kryssningsvärden för att vi inte var med i nåt lag). Åt kanapéer i hytten (som butlern ställt in), kollade avfärden ute på däck och tog en cocktail när kaptenen utlyst ”open bar” i två timmar. Åt grillad middag i Terrace café: två lammkotletter, två jätteräkor, en hummerstjärt och grönsaker. Å så lite ogrillad fruktsallad. Vilade oss i form (nyktrade till) i hytten innan det var dags för show på teatern: Philippa Healey, sopran och pianist från London, helt fantastisk!
 
Onsdag 26 oktober 2022 Catania, Sicilien, Italien
Klockan på ringning tidigt för idag skulle vi på organiserad utflykt med buss till Etna, Europas högsta verksamma vulkan.
Det tog en evig tid att komma ut ur Catania i rusningstrafik, så många små tutandes bilar (mest Fiat) överallt. Åkte upp på vindlande vägar, som dom som blir åksjuka blivit varnade för. Stannade på 2000 meters höjd vid kratern Silvestri (1986 m). Gick runt kratern på den bedrägliga lavasanden/stenen, gällde att både se på utsikten och att titta ner var man satte fötterna. Etna är 3357 m och har en toppkrater där (som det bolmade ur) + många mindre kratrar. Etna har utbrott ganska ofta, senaste var i februari 2022. Vi såg de stelnade lavaströmmarna från 1984 och 2001 som ”dränkt” en del hus.
 
Vi blev tyvärr för sena till skaldjursbuffén till lunch, utan åt i grillen ute på däck. Grillad lax med en massa grönsaker. Gott! Efter en stunds vila, kände vi oss tvingade att masa oss ut i Catania, här har vi ju inte varit förut. 29 grader och sol. Promenerade till Piazza del Doumo med domkyrka och andra vackra byggnader omkring och en staty med en elefant i mitten. Tog vår obligatoriska cappuccino på ett café där. Trodde det var dom-tillägg, men var helt ute och cyklade, billigaste kaffet hittills: €2.00. Gick i godan ro på en gågata, när vi hamnade i en polisjakt. Först kom boven på sin (?) motorcykel som ett jehu/idiot, vinglande väldigt nära oss, kände vinddraget och sen kom tre tjutande motorcykelpoliser i samma höga hastighet. Kunde gått riktigt illa där.
 
Ikväll var vi på den franska, snofsiga specialrestaurangen Jacques, iförda vår nypressade linnekavaj/blus. Min meny (förlåt franskan, men jag vill också vara snofsig):
Amuse-Bouche (kockens aptitretare)
Carpaccio de Saint-Jacques au Cresson et son Tartare de Pommes Vertes et Oignons des Cévennes (pilgrimsmusslor).
Escargots à la Bourguignonne (sniglar).
Homard Thermidor à ma Facon (hummer).
Fromages Francais AOC (ostar)
Grand Marnier-flamberade Crepes Suzette med vaniljglass (var kvällens specialdessert som inte fanns på menyn, därav svenskan).
Allt (utom Amuse-Bouche, som trots namnet inte ”roade munnen”) får kvällens plus, men en extra stjärna får hummern, vilken sås!
Showen ikväll var en snabbpratande, oartikulerad, engelsk ståuppkomiker/sångare Dave Kristian. Han var väldigt rolig, tyckte i alla fall mina bänkgrannar, själv förstod jag väl sådär 50%…
 
Torsdag 27 oktober Valletta, Malta🇲🇹
Malta är det minsta landet i EU, både till folkmängd (ungefär en halv miljon) och yta (mindre än en fjärdedel av Öland) och Valletta är minsta huvudstaden. Hela staden är med på UNESCO:s världsarvslista.
Vi var enda kryssningsfartyget i hamnen, som ligger centralt, men på en annan nivå än centrala staden. Visserligen fanns gigantiska MSC Seaside här också men den låg inne för reparation (maskinfel, kom inte upp i rätt hastighet). När vi gick därifrån (redan klockan två), anlände Norwegian Escape (drygt 4000 passagerare). Kanske vill inte myndigheterna ha för många turister här samtidigt (?).
Vi har varit här ett par gånger förut, en chartervecka när vi bodde i Sliema, en kort färjetur bort och på kryssning. Mamma, Lena och jag var en vecka på Gozo, ön intill Maltaön. Det var helikoptertransfer mellan öarna. Lena och jag tyckte det var läskigt, medan mamma (i 90-årsåldern) njöt i fulla drag… 
 
Gick med möda i backar och i trappor upp till centrum. Bilar och motorcyklar kör fort på de smala gatorna, till råga på allt till vänster, men förarna är lika artiga som i Knivsta, de stannar vid övergångsställena. Så var det inte i Italien, där man fick ta ett steg ut och hoppas på det bästa. Stan är känd för sina fina balkonger och många fastnade på bild. Fikade på vårt stamställe på torget (St John’s square) vid kyrkan, en cappuccino för €2.25, billigt. När det gäller toabesök, måste B-Å alltid gå först och sen i detalj beskriva hur jag ska gå. Nu råkade det dock bli lite fel; inte nog med att mannen före mej på den enda toan (precis vid bardisken) inte hade låst, så när jag drog undan skjutdörren stod han där i ”full karriär”. Dessutom blev jag bortmotad av en dryg servitris, som upplyste mej om att jag var inne på fel restaurang… dålig research alltså. Var nere vid vårt gamla färjeläge, vilket medförde ytterligare en uppförsbacke sen. Till slut var B-Å nästan grinig, men blev glad igen när vi hittade hissen som för €1.00 tog oss ner till havsnivå i den nästa 30-gradiga värmen.
 
Till lunch blev det A taste of England, med många engelska rätter (i kontrast till franska finmiddan igår kväll). Fish&chips var väldigt gott, i klass med den på O’Neills Irish Pub i Uppsala förra onsdan då jag sa att det var den bästa fish&chips jag någonsin ätit. 
Gästföreläsaren David Plourd höll sitt första föredrag ombord. Han är både läkare (professor i obstetrik och gynekologi), marinbiolog och dykare. Han talade om den fantastiska Musse Pigg-molekylen: Vatten. Vi fick bland annat lära oss varför is flyter, när is egentligen borde sjunka, vilket han illustrerade med drinkar. Detta har jag inte ens funderat över tidigare…
Butlern var inne med våra ostar (”kanapéer”) vid femtiden. Man fyller i en beställning dan innan vad man vill ha. Nu blir det alltid ost, B-Å provade kycklingvingar första dan, men blev väldigt avundsjuk på min ost. Butlern tycker vi är lättskötta, som aldrig ber om något…
Middagens plus får zucchiniinslagna jätteräkor med pasta i gräddsås.
 
Fredag 28 oktober På Medelhavet på väg till Mallorca
Trots en dag till havs, kunde vi inte dröna hur länge som helst. Efter frukost var vi på Dr. Daves andra föreläsning, som handlade om hajar och rockor. Visade fina bilder på de vackra, ”snälla” djuren. Visade också statistik på hur många fler som blir dödade av hundar, när man skickar sms bakom ratten eller tar selfies på olämpliga ställen än av hajar, trots skräckfilmer.
Future cruise director pratade sen entusiastiskt om Oceania och kommande kryssningar. Vi lyssnade i förhoppning om att vinna $250 i onboard credit, men icke så, och lika bra det för vi har redan överskott av dessa ”monopolpengar”, som måste göras av ombord.
Efter lunch, där Salade nicoise med hälleflundra får plus, satt jag nån timme i en solstol på däck medan min bättre hälft höll sej inomhus.
Plockade ihop 20 plagg för gratis tvätt, gäller att utnyttja det vi kan (3x20 plagg ingår). Tog inte allt, för vi skämdes lite grann över utseendet på de slitna plaggen…. Kanske blir det en påse till sen mot slutet, är ju fint att komma hem med rena kläder. 
Vi (ut)nyttjade butlern när han kom med osten i eftermiddag och han blev så glad att kunna göra något för oss! Vi bad honom öppna vårt chilenska vin, som stod i hytten när vi kom, så vi kunde njuta av rödvin till osten. Han berömde oss för att ha den mest välordnade hytten, här är inget stök (så tycker hela vårt ”entourage”). Jag tror att Bengt-Åke var militär i sitt föregående liv… hemma är han dock inte lika militärisk.
Middag i den italienska specialrestaurangen Toscana. Som vanligt ”skrek” vi i korus: ”No bread, no butter”, när kyparen vill ställa brödkorgen och smöret på vårt bord. Ofta får vi göra det flera gånger, eftersom kyparna jobbar två och två eller fler. Ett bord utan bröd gör en kypare olycklig! Ikväll blev det än värre, eftersom en kypare hade som sin enda (?) uppgift att berätta om varje brödsort i den extra spejsade brödkorgen och att låta varje gäst välja sin vinäger och olivolja (från de olika regionerna i Italien) att doppa brödet i, från den eleganta specialvagnen han gick runt med. Något annat som upprepas vid varje måltid är: ”Can I have a small spoon instead, please” för hur ska man annars kunna äta upp allt ur ett dessertglas med spetsig botten?
Lite övning i italienska, detta åt jag:
Sformatino di peperoni con fontuda di parmigiano (inte alls som jag tänkt mej, trodde jag fått fel rätt, var paprikamousse(?))
Tagliolini carbonara (halv portion pasta)
Sogliola alla mugnaia (sjötunga)
Biscotti di mandorle e pesche con zabaione all’amaretto (rostad persika, såsen var ack så söt, men ett himmelrike)
Bengt-Åke drack tre glas vin (förnärmade sommeliern med att beställa ett vin från Kalifornien istället för ett italienskt som han föreslog) + en Remy Martin VSOP (vi måste göra oss av med monopolpengarna annars blir ekonomiavdelningen ombord olycklig)
Butlern kom in på restaurangen och frågade om vi hade det bra. Det var väl snällt, men han hade inget annat bättre för sej?
 
Lördag 29 oktober Palma, Mallorca, Spanien 🇪🇸
Vår båt var en av fyra kryssningsfartyg i hamnen. Avståndet till den berömda katedralen La Seu var inte så långt, fågelvägen… men gångvägen var det 6 km. Vi har sett kyrkan, Placa major och gatorna däromkring ett antal gånger. Det gick visserligen shuttlebuss till centrum, men inte så ofta och ibland har dom en tendens att bli fulla. Skulle på utflykt klockan 13 och ville inte riskera något, så vi höll oss i närområdet istället, en av Europas största marinor. 
 
Efter den grekiska lunchen var det dags för organiserad utflykt: Soller Vintage Train Ride. Vi åkte buss till Soller, men först en panoramatur förbi katedralen och centrum i Palma, innan vi drog norrut, bland annat i en 3 km lång tunnel genom berget. I Soller gick vi i samlad tropp ett tag innan vi blev frisläppta. Jag har varit i Soller tidigare med mamma och Lena, runt sekelskiftet (gissar jag). Nu verkar stället vara mycket mer turistiskt med fullt av kaféer och restauranger vid torget. Vi bodde då en vecka i Puerto de Soller, dit det går spårvagn (rakt över torget i Soller, trevligt fotoobjekt). Cappuccinon kostade €3.25. Man känner knappt att man är i ett nytt land, när det är samma pengar överallt.
Tillbaka till Palma åkte vi det gamla trätåget från 1911/1912, ”apelsintåget” (fraktade apelsiner och citroner). Det gick i sakta mak, genom 13 tunnlar, den längsta 3 km (mer lock för öronen). 
 
Skippade kaptenens inbjudan till cocktailparty för trogna gäster och njöt av ost och vin i hytten istället.
Middag i Grand Dining Room. Hedersomnämnande får hälleflundran. Till den skulle serveras potatis med jättelångt, fint, komplicerat namn (såpass att jag inte kommer ihåg) och jag var jättenyfiken på vad det kunde vara, och in kom tre puttekulstora kokta potatisar… Bengt-Åke tog in konjak ikväll också, nu med 10% extra spansk skatt.
Orkade iväg till teatern för en show med Burt Bacharach-låtar, men väl där somnade Bengt-Åke direkt, medan jag lyckades hålla mej vaken lite längre. 
 
Söndag 30 oktober 2022, Alicante, Spanien
Den extra timmen i natt till normaltid, var ju inget jag egentligen behövde, bara ytterligare en timme på morgonen att fördriva innan man får kliva upp. Trodde inte paddan ställde om sin tid per automatik när den inte var ansluten till internet, men det gjorde den, så det blev lite förvirring där ett tag.
Övergav min lax, cream cheese, lök, kapris och citron (utan bagel) på frukosten efter fem dagar och tog swiss müsli med jordgubbar och blåbär istället. Gick över däck tillbaka till hytten och såg att det var två solstolar bokade, vilket inte är tillåtet. På den ena låg Hemmets Journal och på den andra Allas, svenskar som utmärkte sej som trotsiga med andra ord. Har hört ytterligare fler svenskar ombord än sällskapet på sex vi hörde första dagen.
 
En del städer är ju lite trista på söndagar, inte så Alicante. Här var väldigt mycket folk ute på strandpromenaden, på sandstränderna och i vattnet. Vi gick omkring även i gamla stan. Såg många personer i vackra folkdräkter vid ett evenemang, både på scen och bland publiken. Var en kvinna som talade och folk applåderade med jämna mellanrum. Lät inte uppsluppet, utan melankoliskt och dystert precis som musiken som spelades. Har visserligen en femma i spanska från vuxengymnasiet, men här gick jag bet. Fotade de vackra dräkterna lite disket innan vi gick vidare. Har varit här på två kryssningar tidigare, så vi skippade nu den gamla borgen högt på berget (166 meter, en av Europas äldsta medeltida fästningar). Det var många svenskar här, ett tag kändes som om det var fler svenskar än spanjorer, men så är det väl höstlov därhemma också. 
Cappuccinon på strandpromenaden kostade €2.50 och var den vackraste och mest välsmakande hittills. Vågar knappt erkänna att vi var på McCafé. 
 
Tredje specialrestaurangen ikväll, Polo Grill, där jag efter mycket beslutsångest åt lammracks. Beställde dubbla portioner gräddstuvad spenat till, det är så vansinnigt gott.  På teatern underhöll Jerry Goodspeed, comedy ventriloquist. Han var (nog) rolig, men dom där jäkla dockorna talade inte tydligt nog för mej. Dåligt betyg åt en buktalare alltså.
 
Måndag 31 oktober 2022, Melilla, Spanien, Afrika
Melilla är en av två spanska enklaver i Afrika, gränsande till Marocko. Den andra är Ceuta, där vi har varit, men Melilla är en ny bekantskap. Det är spanskt sedan 1497, då det togs från morerna, tillhörde sen aldrig Spanska Marocko. När Marocko 1956 blev självständigt från Spanien och Frankrike behöll Spanien både Ceuta och Melilla till Marockos förtrytelse, ses som en ockupation. Gränsen mellan Marocko och Melilla är EU:s yttre gräns i form av två stycken sex meter höga taggtrådsstängsel med vakttorn. Där har varit mycket bråk, i juni i år dog 37 migranter i slagsmål med marockanska och spanska gränsvakter. 
Området är 12 kvadratkilometer och där bor sådär 86 tusen invånare, ganska tättbefolkat alltså.
 
Besökte först gamla stan i citadellet, med stadsmurar byggda på 1400-talet. Gick sen till den moderna staden med sina vackra hus. Här finns många byggnader i samma arkitektur som i Barcelona, men så var också en av Gaudís adepter i farten här. Vackra böjda byggnader och mosaikbänkar som i Barcelona. 
Det firades Halloween för fullt och mängder av barn såg mer eller mindre läskiga ut. Såg en flamencodansuppvisning. Fikade med de mest spejsade cappuccinon på den här resan: med grädde, kanel och hela kaffebönor för €2.50. Besökte saluhallen med mest frukt och grönsaker, rikligt utbud, prydligt upplagt. 
 
Tog shuttlebussen tillbaka till båten för lunch: A taste of Lebanon. Mycket olika röror, kikärtsbiffar och lammfärs på spett. Gott, men vad jag trodde var paprika, var så in i h-e starkt att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, många scoville där. Tänkte på när Tareq Taylor och Pernilla Månsson Colt åt chili i Trädgårdstider.
Fick tillbaka tvätten, snyggt vikt. Tur att det är gratis för oss. Ordinarie pris för att få underbyxor tvättade överskrider inköpspriset (Gekås Ullared)!
Butlern brukar dyka upp strax efter klockan fem med ostbrickorna. Det är nästan så vi längtar efter honom (ja, osten alltså).
Middagens guldstjärna får tonfisken. Tror att kocken bara visat stekpannan för fisken, mycket röd var den, men god. Efter den bastanta fyrarätters middagen var det fullständigt omöjligt att gå på kvällens show, särskilt som det var en man som skulle sjunga swing. Vi skulle ha somnat på stört båda två, trots att vi drack starkt kaffe hos baristan i ett försök att bli alerta. Och halloweenparty med uppsluppna amerikaner var också uteslutet.
Fick inte kontakt med yttervärlden, fartygets internet är ingen höjdare, så jag får krypa till sängs utan att veta hur det gick för Elfsborg i fotbollen.
 
Tisdag 1 november 2022, Cartagena, Spanien
(Elfsborg vann med 3–0)
Cartagena har vi aldrig varit i tidigare, trots att det är en vanlig kryssningshamn. Jo, Cartagena i Colombia har vi varit i två gånger på kryssning. Cartagena är en stor flottbas, Spaniens största i Medelhavet. Här bor drygt 200 tusen. Båten la till mitt i smeten, tillsammans med ytterligare ett kryssningsfartyg (Norwegian Star, 2300 passagerare). Cartagena var en fin stad att promenera i. Det var helgdag (Allhelgonadagen) så det var fullt med folk ute i det vackra vädret. Många affärer var öppna trots helgdag, vem tackar nej till en bit över tre tusen kryssningspassagerare som presumtiva kunder… Väldigt fina byggnader och fina balkonger. 
Cappuccinon kostade €3 på gågatan. Cappuccinoindex på resan har i tre länder hittills varit mellan €2-€6. Får se om det blir nån cappuccino i det fjärde landet, Frankrike. Det ska regna 55 mm(!) i övermorgon när vi är där (Toulon), mest på em när vi ska på utflykt…
 
Vår shipboard credit, monopolpengarna vi måste göra oss av med ombord, går alltför sakta nedåt. $240 var det kvar idag och vi tog det drastiska beslutet att handla två dyra Lacoste-tröjor till Bengt-Åke, nåt så fint har han aldrig haft. Bland damkläderna finns inget jag ens vill ha… 
Fjärde och sista specialrestaurangen ikväll, den asiatiska RedGinger. Där var ett öronbedövande ljud och vi satt långt ifrån varandra vid det avlånga bordet, så vi fick nästan ta till teckenspråk. Plusset får Miso glazed Black Cod, som varken är svart eller en torskfisk. 
Var vakna mest av tiden på kvällens show, World Beat, med sång och dans från olika länder runt världen. Trevligt.
Det gungar lite för första gången på resan. Kanske är det det franska ovädret vi närmar oss.
 
Onsdag 2 november 2022, Barcelona, Spanien
Båten la till i Barcelona vid niotiden mellan två andra kryssningsfartyg, ett större (Norwegian Star, vår vän från Cartagena) och ett mindre (Silver Dawn, sprillans nytt, 596 passagerare). Hamnade på kryssningsterminalen längst bort från centrum, så vi åkte shuttlebuss.
 
Promenerade hela Ramblan. Gillar Wikipedias beskrivning: ”Den tolvhundra meter långa gatan är Barcelonas mest bevandrade och används till allt möjligt, från performance art till gatuprostitution. Den är även mycket populär bland Barcelonas ficktjuvar då trängseln gör deras jobb betydligt enklare”. Vid slutet av Ramblan satte vi oss vid en stor uteservering. Personalen var definitivt inte dimensionerad för antalet gäster. Bengt-Åke gick på toa (det är ju mycket därför vi dricker kaffe ute) och kom tillbaka efter väl förrättat värv och jag gick på toa och kom tillbaka efter lika väl förrättat värv. Ingen kypare hade ens noterat oss, så då reste vi oss och gick. Det viktigaste var ju avklarat… 
Vi har varit här ett par gånger och hade nu inga måsten. Hade tänkt gå upp till Gaudís mosaikbänk i Park Güell, men när vi såg på nätet att dom börjat ta inträde (€10) även dit, lackade vi ur lite och struntade i det. Vi ägnade oss mest åt att gå i gränder. Vilka fina hus det finns och vilka balkonger! Kaffetarmen gjorde sej dock påmind och det blev ett litet kafé i en gränd. Cappuccinon kostade €3.50 och toaletten var OK. Vi vek av i den ena gränden efter den andra och visste inte så noga var vi var. Kom till katedralen i alla fall och via några fler gränder ut till Ramblan igen och in i gränderna på andra sidan. Hittade till slut shuttlebussen.
 
Lunch (lax) vid halv fyra i grillen på däck. Efter den här resan, ska båten in för uppdatering/uppfräschning (inte på grund av våra härjningar) i sex veckor. Därför börjar lagret av allehanda drycker sina. När Bengt-Åke beställde öl från öllistan häromdan utspelade sej följande: Han beställde en Grolsch, det hade dom inte, en Peroni, det hade dom inte, en Stella, det hade dom inte, vad har ni då? Beck’s! då tar jag det… Idag skulle han ha vin: Cabernet sauvignon, det hade dom inte, så sommeliern undrade om det gick lika bra med Merlot. Påminner mej om Povel Ramels Sukiyaki (no more).
Hos baristan är det alltid Bengt-Åke som hämtar våra två cappuccino. Idag hade han lite otur och välte ut allt kaffe ur ena koppen, när han skulle sätta ner dom på det lilla, låga bordet. Kaffet hamnade på bordskivan, underredet, mattan, väggen…men jag var snabb och klarade mina vita byxor.
Även eran med Ismail, vår butler, tog slut idag; han åkte hem till Indien (det är många som ska åka hem nu när båten ska ligga stilla i torrdocka utan passagerare). Istället var det en ny butler, Rajkummar, också han från Indien, som kom med osten. Det är alltid jobbigt med nytt tjänstefolk…!
Vid middan får desserten ”Strawberry Romanoff” i knäckkorg med extrabeställd vaniljglass guldstjärnan (min diabetessköterska hade svimmat!)
Morgondagens ”planerade” regn i Toulon har minskat från 55 mm till 36 mm, men ändå har vi nästan bestämt att skippa den organiserade utflykten om det ösregnar. Den är betald med monopolpengar.
 
Torsdag 3 november 2022, Toulon, Frankrike 🇫🇷
Förra gången vi var i Toulon var vi på utflykt till Aix-en-Provence på fm och gick i Toulon på em. Det var en söndag och nästan inte en människa ute och jag tyckte Toulon var dötrist. Det har jag tänkt sen dess (2016) och det var därför vi bokade en utflykt idag, som skulle gå vid halv två. Men idag visade sej stan från sin charmiga sida med mycket liv och rörelse på gator och torg och kaféer och torghandel, en helt annan stad! På de pittoreska husen blev jag mest fascinerad av fönsterluckorna, riktiga och fejkade (målade på husen), svårt att se skillnad ibland. Vet inte vilket jag tycker är mysigast, Italien, Spanien eller Frankrike, men idag kändes det som Frankrike vinner.
Toulon har sådär 170 tusen invånare och ändå skulle den förbannade duvan skita på just mej. En stor klutt i håret och nerför jackan. Bengt-Åke fick hjälpa till att sanera mej, så gott det gick. Toulon sällar sej därmed till Oslo och Budapest, där skitfåglar överfallit mej. Fortsatte trots det vår utforskning av staden. Efter halvannan timme kom ösregnet snabbt. Jag som gått och släpat på båtens tunga ”golfparaply”, fick fort upp det. Bengt-Åke gick bet på sitt paraply. Han hade nöjt sej med sitt nya hopfällbara IKEA-paraply, och fick inte upp det ur fodralet, stängt med buntband… Mitt paraply var dock stort nog för två och regnet upphörde dessutom snabbt. 
Ville inte sitta på kafé efter mitt animaliska äventyr (vi hittade en publik inrättning), så vi tittade bara på cappuccino-priset: €3.40 på fint kafé på hamnpromenaden. Blev gratis cappuccino hos baristan på båten istället efter en efterlängtad dusch. B-Å bär inte kaffet själv numer (ber personalen), vis av gårdagens ”olycka”.
Efter mycket studerande av vädret på de två ställena vi skulle på utflykt till (en by upp i berget och en vid havet) var vi fortfarande i valet och kvalet. Bengt-Åke överlät till mej att bestämma, men blev överförtjust och gav mej franska kindpussar i massor, när jag sa att vi skippar utflykterna. När utflyktsbussen åkte (utan oss) ösregnade det, kändes bra!
Mahi-mahi (guldmakrill och andra namn) och blåmögelosten får plus vid lunchen. 
Vid eftermiddagskaffet gick vi igenom resan, alla städer, hur båten la till, vad vi såg, vad som hände, var vi fikade (hur toan såg ut) mm. Lite svårt är det att komma ihåg (bra med dagbok då!). Var överens om att det mest positivt överraskande stället var Melilla.
Njöt av den sista osten, som nye butlern kom med. Vi får gå på ostavvänjning/avgiftning efter det här. Vinet är slut så vi håller oss till Sprite zero.
 
Middagens höjdpunkt var fisken, cobia, nån slags abborre, serverad med kaviar, fyllda snäckor och vitvinssås. En sallad med massor av blue cheese dressing till, gör det ju inte sämre. Desserten, Panna cotta med karamellsås, var en sockerbomb.
Packade under B-Å:s ojande över att vi tog dom små resväskorna. Nästa kryssning tar han den gigantiskt stora istället. Jag tycker det är skönt med liten resväska, och både champagneflaskan och hans två nyinköpta tröjor fick ju plats (med lite möda), så varför klaga. Ställde ut väskorna i korridoren för avhämtning. Denna gång har jag inte packat ner mitt keycard i alla fall.
 
Fredag 4 november 2022, Monte Carlo, Monaco🇲🇨-Nice, Frankrike 🇫🇷-Knivsta 🇸🇪
Imorse när jag drog bort draperiet, kom kasinot i Monte Carlo sakta glidande förbi i soluppgången. Vi hade nått kryssningens slutdestination.
Det har varit otroligt lugnt på havet; det var bara två kvällar det överhuvud taget kändes att man var på en båt. Vädret har varit fantastiskt (utom regnet i Toulon), varmt och soligt, 30 grader i Valletta måste väl vara ovanligt i slutet av oktober(?). Är det klimatförändringen? Det var fint med en stor hytt/svit och butler. Hyttstewarderna var flinka och trevliga.
Det här rederiet (Oceania) satsar på det kulinariska. ”The finest cuisine at sea”, är deras ledord. För min del, mycket fisk, skaldjur, ost och frukt. Så nykter har jag aldrig varit på en kryssning tidigare. En cocktail och ett glas vin (båda vid kaptenens open bar), flaskan med välkomstvinet som vi delade på till osten i hytten och ett antal provsmakningar i smyg på B-Å:s glas. Det är allt, härligt! 
Vi lyckades ganska bra med vår shipboard credit/monopolpengar. Blev skyldiga 55 cent.
 
Efter en sista, tidig frukost blev det en lång väntan på att vi med ”luggage color tag blue 2”, fick gå iland. Vi hade bokat busstransfer till Nice flygplats, bekvämt. Hittade ingen Star Alliance-lounge på flygplatsen. När jag sökte på nätet, hittade jag en tråd där folk ondgjorde sej över detta faktum, men en hade ett bra förslag: Hyr en helikopter och njut av lunchen i Monte Carlo istället! Cappuccino på flygplatsen gick på €4.20 och serverades i semesterns första pappmugg. Närmar mej nog 50 cappuccino på dessa 14 dagars resa, de flesta gratis (hotell och båt), som tur är.
En delvis bumpig resa hem på flyget (kan knappt skriva detta, blir ”grekiska”, när jag träffar fel tangenter mest hela tiden, nu korrigerat). Som tur var hann vi, i alla fall, få maten (lax, min basföda på båten). Flög in förseningen och landade faktiskt före utsatt tid. På precis en timme efter touchdown var vi hemma, även om vi hade vissa besvär att hitta den förbeställda taxin. 

26/11Lördag 26 november 2022, Knivsta 🇸🇪 - Frankfurt 🇩🇪 - Abu Dhabi (Förenade arabemiraten, UAE)🇦🇪
Väckarklockorna stod på 03.20, en okristlig tid, men acceptabel om man ska ut på semester. Taxin kom i tid klockan 04.15, det såg vi på håll, men när vi kom ner för backen var den försvunnen. Efter lite telefonkontakt kom den till rätta. Fanns inte en chans att ta en tupplur i bilen. Den indikerade att en dörr var öppen och larmade hela vägen till Arlanda, vilket oljud. Dricksen uteblev.
Ingen före oss i vare sej incheckning eller i säkerhetskontroll, men där blev det lite stopp. Båda våra två ryggor blev slumpmässigt (?) utvalda och noga kollade i varje fack för sprängämnen. Blev lite skärrad när analysinstrumentet tjöt till, men det var bara en signal för att testet var klart…
En lätt frukost i SAS-loungen och en rejäl frukost ombord på Lufthansas plan till Frankfurt. Det var tur att den bestämda damen vid Lufthansaloungen där portade oss och sa att vi måste ta oss till gaten direkt. Vi tyckte att vi hade gott om tid, men då visste vi ju inte hur långt det var till gate E9. Den låg i en annan terminal och vi gick och gick och åkte buss och gick och gick. Vilken stor flygplats, det tog oss nästan en timme! Ethiad, Abu Dhabis eget flygbolag, är nytt för oss. Vi åkte flott i business class i svårbemästrad stol. Så många olika knappar att trycka på, inte helt enkelt att förstå. Det var full förplägnad. Champagne, Campari orange med nötter. Till lunch valde jag: arabic mezze, grillad torsk, ost och Apple and raspberry filo vanilla custard (serverad en rätt i taget). På det en cappuccino. Allt var väldigt gott, i klass med båtarna. Hur fixar dom det på ett flygplan? Min föresats att hålla igen lite på denna semester gick om intet direkt!
Flygkartan hade hela tiden Mecka speciellt utsatt så man visste åt vilket håll man skulle be. Bönetider kom upp och det fanns ställen att be på ombord. ”Exotiskt”, tyckte jag. Hela besättningen gick inte iväg samtidigt i alla fall. 
Vågade mej inte på mitt samlarobjekt, flygbolagsskedar. Ville inte bli påkommen och riskera att få handen avhuggen (vågade inte ens ta LH:s nya modell).
 
Fick ett Fast track-kort på flyget för att snabbare komma igenom passkontrollen i Abu Dhabi och få turistvisum, men apparaten där spottade tillbaka passet och räckte oss lång näsa (sa att vi inte var tillåtna där). Så vi fick stå i en lång kö. Mannen som satt i vårt bås gäspade nästan käkarna ur led. Mitt pass tog en evig tid i maskinen (jag hann bli nervös), fotograferingen av min vackra nuna blev såklart OK-ad kvickt, sen kom det värsta: fingeravtrycken. Det var inte som vanligt att man skulle lägga fingrarna på en platta, vilket är illa nog med knotiga fingrar. Nu skulle man föra fingrarna fram och tillbaka ett par gånger i en smal spalt; där fick mitt pekfinger inte plats… den gäspade mannen suckade och lät det passera.
 
Hade bokat taxi i förväg. Det var nog den vackrast skrivna skylten med Bengt-Åkes fulla namn som vi någonsin haft. Trots att taxiresan var längre än i morse kostade den mindre än hälften av det priset och bilen var dessutom tyst. Incheckning på hotell Courtyard by Marriott vid World trade center gick smidigt och väskorna levererades upp på rummet på sjunde våning. Nu har vi känt oss som givmilda amerikaner och strött amerikanska dollar omkring oss, både till taxichaufför och ”bellboyen”. Det är gamla dollar vi haft länge i lådan därhemma, känns därför som monopolpengar (precis som dom vi ”får” på båten).
Hade inte riktigt gått mina 10000 steg, så fast vi bara ville gå och lägga oss, blev det en repa på stan. Den obligatoriska pizzan med vin kvällen före en kryssning, var inte obligatorisk ikväll. Klockan var halv elva lokal tid (tre timmar före Sverige) och affärerna var öppna så sent en lördagkväll. Vi gick där med stora ögon. Hemma i Knivsta tycker vi att 12-våningshuset är högt…
 
Söndag 27 november Abu Dhabi
Vaknade som vanligt tidigt svensk tid, men det blev ju lagom UAE-tid, halv åtta. Vi hade inte bokat frukost och bestämde oss för att vi inte behövde någon (fick ju två igår). Tog en morgonpromenad. Skulle gå till havet, men den klantiga kartläsaren (moi) hade sett 90 grader fel på kartan, så det blev skyskrapor istället. 
Abu Dhabi är huvudstad i Förenade arabemiraten, förkortat UAE på engelska, som består av sju emirat (”furstendömen”). Stan har ungefär 1 miljon invånare och hela UAE tio miljoner, de flesta gästarbetare (från Indien och Pakistan).
 
Tog taxi till kryssningshamnen. Blev lite skärrade när vi först inte såg vår båt, men den visade sej gömd bakom gigantiska Aida cosma. Aida-båten tar nästan 10 gånger fler passagerare än vår lilla Nautica. Vid incheckningen till båten skötte B-Å det mesta av snacket och jag stod bredvid och iakttog våra medpassagerare. Plötsligt hör jag B-Å gapskratta och frustande utbrista ”I wish” och även incheckaren skrattar då. Han hade frågat om jag var gravid!? Jag tog det som en komplimang… men han hade nog ett standardprotokoll som var helt malplacerat bland kvinnorna som skulle ombord eller så såg han min stora mage… Lite kul var det i alla fall. 
 
Väl ombord var det första gången vi såg en julpyntad båt med en massa julgranar och andra juluppsättningar. Gick direkt till lunch: Skaldjursgryta, falafel power bowl med extra parmesan och blue cheese dressing och till efterrätt ost och fruktsallad och så en cappuccino, nu är vi igång. 
 
Har en Penthouse suite, precis som förra resan, men mindre (26 kvm) eftersom båten är mindre, tar bara hälften så många passagerare (684 st). Vi har inte åkt med Nautica tidigare, men väl med systerfartygen Sirena och Insignia, alla från rederiet Oceania. Vår butler Ashok från Indien och vår ”Stateroom attendant” Natalia från Ukraina var inne och presenterade sej. Kaptenen är från Kroatien, hotellchefen från Frankrike och chefskocken från Italien, internationellt så det förslår.
 
Kollade in när Aida-båten gick. Dom båtarna är så söta med stora ögon och en mun. Stan var väldigt upplyst när solen gått ner. Dock inte det spejsade konstmuseet Le louvre Abu Dhabi, som ligger vid vattnet på andra sidan ”hamnbassängen”. Där var det mörkt, men Louvren kanske styrs av en fransman, som tänker på el-tillståndet i Frankrike. Här behöver man väl knappast ransonera. Stadens enorma rikedom baseras ju på olja och naturgas.
 
Middag i bufférestaurangen, satt ute i lagom värme. Smårätter, grillad hummer och räkor, gnagde på B-Å:s ben (grillade lammkotletter alltså), ost och fruktsallad, cappuccino blev kvällens skörd. 
Var på teatern och såg kvällens show: Nauticas fyra vokalister tillsammans med orkestern framförde ”Broadway in concert”. Sjöng väldigt bra, men sångerna var lite för okända för oss. Vi höll oss i alla fall vakna.
 
Måndag 28 november 2022, Abu Dhabi, UAE 🇦🇪
Förra gången (2016) vi var i Abu Dhabi gjorde vi en stor rundtur i stan, så nu hade vi inte bokat någon. Efter frukost (lax med tillbehör, frukt) tog vi shuttlebussen till Marina mall. Jag dristade mej till att ha shorts (avklippta vita jeans) och kände mej lite lättklädd bland alla fotsida kläder. Fanns många fina butiker som Dior, Rolex och H&M… Cappuccino måste vi ju ha, men ratade Starbucks till förmån för ett som såg lite mer inhemskt ut (men som visade sej ha ett franskt namn). Vid bordet bredvid oss satt sex glada, skäggiga män i vita särkar och vit hängande huvudbonad med svart band (vet inte vad huvudsaken heter) och vid bordet på andra sidan satt fem glada kvinnor i svarta långa kappor och huvudduk. Det måste säljas extra mycket ögonmakeup här, så vackra välmålade ögon kvinnorna har. Jag är så noga med att inte fotografera folk, att jag knappt vågade ta upp kameran för att ta en bild på det vackra kaffet. Cappuccinon kostade 19 dirham styck och med en kurs på 1 dirham = 3,12 kronor blir det nästan 60 kronor, huvaligen. Är mer än 15 minuters taxiresa från hotellet till båten igår. En del hade så långa kläder att de släpade i backen. Jag förstår att det står varningar om att långa kläder kan fastna i rulltrappan. När vi stannade och tittade på en modell av ett stort hus, dök det upp en man och frågade om vi var spekulanter på en fin lägenhet i huset (hur tänkte han där?)... Hade snart fått nog av kommersen, trots stora reor överallt (vi har verkligen fullt i våra resväskor, köpa ny resväska också kanske) så vi gick omkring i omgivningarna utanför istället. Blev bryskt tillsagda av en vakt som kom springande: det var fotoförbud! Vi kom nog för nära de fina superyachterna i marinan.
 
Buss tillbaka till båten för en sen lunch: salade nicoise med hälleflundra (medium, alltid förvånad när dom frågar hur man vill ha fisken stekt), banana split; bara två rätter! Cappuccino hos baristan.
Hann med en stund i en solstol, nästan helt ensam på däck, innan det var dags att lyssna till Dr Chris Drake, föreläsaren ombord. Hon är kulturgeograf med skotskt ursprung och talade om Oman och de två ställen vi ska till där: Khasab och huvudstaden Muscat. Intressant historia och nutid.
 
Ikväll hade kaptenen cocktailparty, det skippade vi, men då är det också gratis dricka i alla barer. Blev en Bahama Mama till mej och två Whisky sour till Bengt-Åke innan det var dags för specialrestaurangen Polo grill: Sallad och ”Pancetta wrapped filet of veal with bay lobster tail Oscar style (se där fick vår gamle svenske kung vara med!) + crème brûlée. Sen var vi helt utmattade av all mat (kanske nötterna och chipsen till drinken bidrog) och orkade inte gå på show, utan stöp isäng vid nio! Gungade lite lätt, nu har vi lämnat Abu Dhabi och går mot Khasab i Oman.
 
Tisdag 29 november 2022, Khasab, Oman 🇴🇲
Khasab är en ny bekantskap. Väckarklockan stod på sex, tidig uppgång eftersom vi skulle göra en utflykt: Khasab and surroundings. Vacker soluppgång bakom bergen, det är ”fjordar” här. När vi åt frukost fick vi syn på nära hundra småbåtar på väg in i vår hamn i full speed. What? Fiskare, pirater… ?, men på utflykten fick vi reda på att det var smuggeltrafik. Iran ligger bara några mil härifrån på andra sidan Hormuz-sundet (och innan för det är Persiska viken/Arabiska viken) där den myckna oljetrafiken från Mellanöstern går igenom ut till de stora haven, väldigt strategiskt placerat och här händer incidenter ibland. Iran är ju under vissa sanktioner från USA och EU, men denna smuggeltrafik är ett sätt att kringgå det. Från Iran kommer varor som Oman, UAE och Saudiarabien vill ha (t ex getter!) och på andra hållet går cigaretter, iPhones, och annat som Iran vill ha. Businessen var enorm med varor i hamnen, precis vid vår båt. Här finns militärbåtar och polisbåtar, men dom bryr sej inte ett dugg, smugglingen är helt laglig i Oman! Intressant!
Våra medresenärer var påklädda (långbyxat och långärmat), som om vi skulle in i nån moské, men det skulle vi inte. Eller så hade de lite mer vett i skallen och anammat klädkulturen här, medan vi envisades med shorts. Guiden var från Indien och chauffören från Pakistan (”våra länder bråkar, men vi är vänner”). Vi började i basarkvarteren i den lilla stan, befriande fritt från souvenirer och väldigt opå försäljare. Besökte sen en borg/fort byggt av portugiserna på 1600-talet (där hade vi en guide från Pakistan), fint restaurerad och med museum inuti, innan vi tog den relativt nya kustvägen (”highway”) mot Dubaihållet. Det var bergigt och kurvigt och mycket vackert. Kändes som Carl Hamilton eller nån elak agent skulle dyka upp på bergskammen och börja skjuta (har sett för många filmer). Besökte ytterligare ett portugisiskt fort. Var fascinerad över att vägarbetarna, som grävde med spade, var klädda i sandaler, vita långbyxor och vit särk, fast vit var väl efter en stund en sanning med modifikation. Fruktansvärt torrt, här kan inte ha regnat på länge.
 
Åt lunch: A taste of Scandinavia med bl a Swedish meatballs, riktigt goda + mandelkaka med vaniljglass och så en cappuccino hos baristan.
Gick några tusen steg på nionde däck och däckade nästan i den 36-gradiga värmen innan jag placerade mej platt i en solstol.
Åt våra dagliga kanapéer=ostbrickor med lite vin på balkongen i den snabba skymningen. Böneutroparen var i farten och de kulörta lyktorna i hamnen lyste i rött, grönt och vitt, Omans färger.
Anrop över båtens högtalarsystem: ”Code Mike, Code Mike, Toscana restaurant”. Då blev jag först skraj, brinner det (hemska tanke)? innan vi kom på att det var nåt medicinskt. När man sen ropade efter bårteamet, kändes det som någon blivit allvarligt sjuk.
Middag i Grand Dining Room. Extraplus får havsabborren på ratatouillebädd, mycket gott. Bengt-Åke drack cognac, nu ska monopolpengarna ombord gå åt.
Ikväll var vi piggare och såg showen Gatsby, riktigt bra.
 
Onsdag 30 november 2022, Fujairah, UAE 🇦🇪
Khasab låg på yttersta tippen av halvön här, avskuret från resten av Oman. Nu är vi tillbaka i UAE, i Fujairah, det näst sist tillkomna av de sju emiraten i UAE och det näst minsta.
Båten Norwegian Jade, låg redan i hamn när vi kom. Den är från rederiet NCL (Norwegian Cruise Line), som trots namnet är amerikansk, men grundat av en norrman. NCL är vår (Oceanias) ägare.
Ambulansen väntade på kajen. Det var väl patienten med det allmänna anropet. Hen satt i alla fall upp i rullstol till ambulansen.
Det var fullt med oljecisterner i hamnen. Fujairah har ingen egen olja, men bunkrar olja åt andra, stort tillsammans med Singapore och Rotterdam. Det är ju den enda del av UAE som har kust i väster mot Indiska oceanen, övriga har ju bara hamnar i Persiska viken.
Med långbyxor på var vi på fem timmar utflykt (East side city tour). Det var sex bussar i sällskap, alla från Scania, fina med andra ord. Vi hade indisk guide och chaufför. Såg fort, trevligt museum med grejer från sex tusen år tillbaka, byar, moskéer (utifrån, bland annat den äldsta moskén i UAE) och en stor marknad med mycket, som bananer och mattor, där försäljarna var försynta bangladeshier. Åkte en sprillans ny väg genom bergen med fyra tunnlar. I första fortet skrev jag i gästboken, spegelvänt eftersom man läser från höger till vänster här. Tyckte det var kul att skriva spegelvänt när jag var liten. Så nu står det Knivsta, Sweden där bland alla USA.
 
Kom tillbaka halv tre och gick direkt upp i buffén som hade öppet extra länge (stänger normalt klockan två): Hawaiiansk power bowl, ostar och fruktsallad.
Gick några extravarv ensam på däck för att få ihop dagliga stegen. Lyssnade på föredrag av Dr Chris Drake om ställen vi ska till. Gillar att hon har mycket av sin text på skärmen.
Hade bytt ut min ostbricka mot falafelbricka, medan B-Å höll kvar vid ostbrickan, men bad om bara Brieost (nu när han inte kunde byta bort blåmögelost mot min Brie). Myste på balkongen där vi hörde böneutrop ikväll igen.
 
Vi är silvermedlemmar på Oceania, men plötsligt stod det guldmedlem på vårt konto på TV:n, så B-Å frågade försynt Oceania Club Ambassador om det. Plötsligt fick vi 150 dollar till i Shipboard credit (monopolpengarna) och 150 dollar var för spa-behandling. Spa är inget för B-Å, får se om jag vågar mej dit på egen hand, kanske räcker det till lite fotkillning… B-Å uppgraderade i alla fall sitt vinpaket till spritpaket för 140 dollar (7 dagar x $20) så nu får han dricka så många konjaker han vill utan att betala (och på denna båten har dom Remy Martin XO)
Middag i Italienska restaurangen Toscana: en tallrik parmesanostbitar, fylld kronärtskocksbotten, pasta med tomat/köttsås, sjötunga med grillade grönsaker och rostad persika med sabayonnesås. Mycket gott alltihop.
Skrattar alltid åt B-Å när han ska provsmaka vin. Normala människor roterar ju på vinet, men han roterar på näsan…
Showen ikväll var en relativt lättförstådd engelsk ståuppkomiker, Paul Adams. Trevlig!
 
Torsdag 1 december 2022, Muscat, Oman 🇴🇲
I morse kom vi till i Muscat, Oman, strax före den tyska båten Mein Schiff 6. Den ser gigantisk ut jämfört med vår, men tar ändå ”bara” två och ett halvt tusen passagerare.
Muscat är huvudstad i Oman. Har 1,4 miljoner invånare (hela landet har 4,5) och inga skyskrapor; man bygger inte högre än minareterna. Landet är ett sultanat (ett av två i världen, det andra är Brunei på Borneo), styrs av en enväldig sultan. Han är stats- utrikes- försvars- och finansminister och stiftar lagar. Politiska partier är inte tillåtna, inte så demokratiskt med andra ord.
Det var här Avicii dog. 
 
Var på guidad tur, Mystical Muscat, exakt samma som för sex år sen. Hittade ingen bättre; allt som inkluderar vatten, dyner eller tedrickning på fint ställe går bort direkt. Äntligen fick vi en inhemsk guide, en ung man i vit särk och en liten hatt (kummah), mycket trevlig och med mer lättförstådd engelska. Inget ont om indier/pakistanier men jag har lite svårt för deras snabba, stackatoengelska.
Landet lever på olja och naturgas. En liter bensin kostar motsvarande 0,60 $. Tur det, för här finns ingen järnväg. Åkte förbi ett nyöppnat IKEA, det första i landet. 
Började turen med Sultan Qaboos Grand mosque. Där blev min klädsel direkt godkänd. Förra gången vi var här blev jag ”underkänd” först; hade knutit sjalen så att halsen blev bar. Nu hade jag en gigantisk sjal med mej. Det blev lite varmt med långbyxor, långärmad tröja och sjal i värmen (30+), men man gick i alla fall barfota. Moskén är bland de största i världen. Männens sal var betydligt större än kvinnornas (ber mest hemma). Den stora ljuskronan i taket mitt i salen är 14 meter hög och väger 8,5 ton (och den gick jag under…). Har 600000 Swarovskikristaller med 24 karats guld och 1122 dimmade halogenlampor. 34 likadana mindre ljuskronor finns i salen. Den persiska bönemattan (en matta!) är 4343 kvm (näst störst i världen, efter den i moskén i Abu Dhabi) med 1,7 miljarder knutar. Imponerande siffror.
Efter moskén följde Bait Al Zubair Museum, ett av sultanens sex palats och till slut Mutrah Souq. Där i basaren var det knökafullt, det är nationell helgdag idag och många var ute och shoppade. Förra gången var försäljarna väldigt stillsamma, nu något mer framfusiga och ”skrek” åtminstone 5€/5$ om halsdukarna.
 
Lugn eftermiddag: lunch, steginhämtning runt på däck, solstolande, kaffe hos baristan, ostbricka med vin på balkongen… 
Åt middag sent, nu när B-Å har uppgraderat drickandet blir det drink i baren före, en Flirtini i Martinibaren, jag drack Diet Coke. Middagens plus får fisken (black cod). Missade showen, börjar alltid halv tio och då hade vi inte njutit färdigt av middan.
Tidigt i säng, vilket blev än tidigare eftersom det var tidsomställning och klockan skulle tillbaka en timme.
 
Fredag 2 december 2022, till havs, på väg mot Bahrain 🇧🇭
En dag till havs, riktigt skönt efter tre dagar med organiserade utflykter. Nu är vi på väg till Bahrain för två dagar. En av dagarna skulle varit Qatar, men det satte fotbolls-VM stopp för (ett missat nytt land, inte bra).
Vi har alltså passerat Hormuz-sundet igen. Gick väldigt nära Iran, såg höghusen i städer där. Några stora båtar har vi också sett.
Lämnade in vår smutstvätt för gratis tvätt, varenda pinal, det var 32 items.
Igår låg det två sammetsaskar på sängen med ”guldmedalj” inuti och idag hade det plötsligt dykt upp ännu mer pengar på vårt konto. Bengt-Åke pratade med Executive Concierge om det. Denne förstod inte heller vad det var för pengar, men det var bestämt från amerikanska huvudkontoret och alla pengar var nu ”refundable” dvs inga monopolpengar längre (där gick B-Å miste om en grön Lacoste-tröja), utan vi skulle få dom kontant i slutet av resan. Det gick inte att sätta in på svenskt/norskt kontokort. Vi kan öppna växlingskontor därhemma… Kanske har B-Å:s dispyt med Europakontoret om återbetalning av de inställda bokade utflykterna i Qatar spelat in. Vi tyckte det var så enkelt, sätt tillbaka summan på vårt ombordkonto, men så var det inte. Först fick vi en uträkning helt omöjlig att förstå, B-Å klagade, då fick vi ytterligare en konstig uträkning (annan summa) av en högre uppsatt person, B-Å klagade, då fick vi en tredje uträkning med en tredje summa. Då sa B-Å upp bekantskapen med rederiet och skrev att vi gör denna kryssning och den vi redan bokat nästa sommar, men vill sen inte ha med er att göra. Inuti denna lugne, sävlige skåning bor nämligen en arg liten man, som reagerar på felbehandlingar och orättvisor. Den mannen sköter de större klagomålen i familjen och jag sköter de mindre, som att reklamera till ICA när deras majonnäs är för lös… (gjorde jag förrförra veckan).
 
Pratade med två svenskar idag och de hade i sin tur pratat med ett annat svenskt par, så minst sex svenskar finns ombord. De flesta är, som vanligt, från USA och Kanada, men påfallande många andra språk än engelska hörs. Besättningen är från 52 nationer.
Idag var vi på Afternoon Tea för första och enda gången på denna resa. Det är fint så det förslår, men lite överreklamerat. Det roligaste var när de två höga vagnarna med flera våningar kakor, scones och smörgåsar som rullades runt från var sin sida i rummet ”krockade” precis vid oss och förarna tävlade om vår gunst.
Ikväll fick vi äta ostbrickorna och dricka vinet inne i hytten för första gången. Det blåste för mycket på balkongen för att det skulle vara riktigt njutbart, nu när båten var igång. Jag saknade böneutropet, vi hört tidigare kvällar.
Middag på Polo grill. Som vanligt sa vi att nästa gång ska vi inte äta så mycket. Waldorfsalladen var uppfriskande (har jag inte ätit på länge) och lammracksen var magnifika. 
 
Lördag 3 december 2022, Manama, Bahrain 🇧🇭
Anlände till Bahrain (nytt land, nr 103 på min lista) och huvudstaden Manama. Bahrain är en ö-nation med naturliga och konstgjorda öar. Har vägförbindelse med Saudiarabien, en 28 km lång vägbank och stora broar. Bahrain har 1,5 miljoner invånare och Manama 380 tusen. Blev självständigt från Storbritannien 1971. Är ett kungadöme med enväldig kung. Landet hamnar på plats 144 i demokratiindex bland 167 av världens länder. Oman är nr 130 och UAE nr 134. Sverige har plats 4 efter Norge (först), Nya Zeeland och Finland. I botten ligger Nordkorea, Myanmar (en väldigt trevlig sommelier därifrån ombord) och sist Afghanistan. En både intressant och förfärlig lista (från The Economist) att grotta ner sej i.
Landet lever mest på olja och naturgas. Har stora raffinaderier, även för saudisk olja. Satsar även på annan affärsverksamhet, finans och turism. Har en formel 1-bana och där går Bahrain Grand Prix.
Har nu pratat med de två sista (?) svenskarna ombord.
 
Tog shuttlebussen in till centrum till en souk (marknad), 40 minuter bort, inte så många km, men många trafikljus. Vi gick först till World trade center 240 m högt, de första två skyskraporna med integrerade (danska) vindkraftverk, för att producera el till byggnaderna. Tornen är designade för att fånga vinden från havet och på tre nivåer mellan husen finns ”vindsnurror”. Såg häftigt ut, har vunnit många priser.  
Drack cappuccino på Starbucks (blev i desperat behov av toalett och upptäckte det), kostade 1,9 dinarer/kopp = 45 kronor enligt Forex. Gick sen mot småaffärerna och marknaden i mallen. Blev nästan omtöcknade av all rökelse. Försynta försäljare, men en del hade början till Istanbul-stuk.
 
Lunch i Waves grill på däck, grillad lax med pommes och coleslaw.
Behaglig värme, bara 27 grader, och en liten fläkt. Gick några varv i min ensamhet, innan jag sjönk ner på en solstol.
Ostbrickorna avnjöts inne eftersom tankbilarna lät förfärligt när dom gav bränsle till båten och störde ron på balkongen. Solen går ner redan kvart i fem, nu när vi ställt om klockan en timme.
Vid middan blev Bengt-Åke så besviken på torskrätten (”resans bottennapp”) att han måste trösta sej och beställa konjaken dubbel.
Lyssnade på den engelske komikern igen, sådär kul. Han skämtade om hur det var att jobba på IKEA. Han fick oss i publiken som handlat på IKEA att klappa händer, och vi var många.
 
Söndag 4 december 2022, Manama, Bahrain 🇧🇭
Idag gjorde vi en utflykt med en bahrainare som guide. Så nu fick vi veta lite mer om Bahrain. 
Det är mycket ”reclaimat” land och det går fort. Mycket som är byggt vid havet, ligger inte längre vid havet. Såg ett fint Beach-hotell, som nu ligger 3,5 km från stranden. Bra med nya områden för landet (mycket folk på liten yta, det mesta är öken), men inte alltid så bra för miljön. Många fiskar har försvunnit på grund av ändrade förhållanden, som salthalt, så nu importerar denna ö-nation fisk från Oman.
Många som bor i Bahrain, jobbar i Saudiarabien (och tjänar mer där) och åker bil till och från varje dag på den 28 km långa bron/vägbanken. För 1$ får man tre liter bensin. Här finns ingen järnväg.
Det som jag igår trodde vara ett stort fängelse med taggtrådsmurar och vakttorn, visade sej vara USA:s femte flotta, där det finns 6000 amerikanska soldater.
Helgen är fredag och lördag; så det var vardag idag trots att det var söndag.
Första stoppet var Al Fateh Grand Mosque. Trots långbyxor och långärmad tröja måste alla kvinnor ha fotsid, svart ”kappa” också. Min var mer än fotsid, säkert 15 cm för lång och riktigt snubbelframkallande. Bengt-Åke fick gå i sina långbyxor och sin pikétröja. Känns som att kvinnorna i Bahrain är mer dolda än i de andra länderna vi varit i här, påfallande många har bara en springa bar vid ögonen.
Andra stoppet var Manama Souq, samma som vi var i igår, så vi gick inte runt så mycket utan satte oss i ett kafé och tog en cappuccino. Vi var båda övertygade om att kaffet skulle vara billigare än Starbucks ”overpriced coffee”, men där hade vi fel. 1,9 dinarer igår och 2,1 idag. Klockan halv tolv blev det böneutrop-battle. Vi hörde från tre olika håll.
Tredje stoppet var ett fotostopp vid WTC, skyskraporna med vindkraftverk mellan. Nu fick vi fota från andra hållet.
Fjärde och sista stoppet var på en kamelfarm, där en kamelsamlare(!) hade 500 omanska kameler, eller snarare var det väl dromedarer med en puckel. De användes inte till kamelkapplöpning, kanske till skönhetstävlingar. De ser så överlägsna ut och ögonfransarna kan man ju bli avundsjuk på. Läste att en del ägare i lönndom sprutat in Botox i kamelens läppar för att få dom ännu större (ett av tävlingsmomenten). Jag var sådär lagom intresserad. Gillar inte lukten. Vet inte vad som luktade värst, kamelerna eller rökelsen på caféet.
Duty free vid den lilla kryssningsterminalen sålde alkohol (som Absolut vodka). Bahrain är lite liberalare än länderna runtomkring, på den fronten, även ute på stan.
Efter en sen lunch (Persian power ball), blev det en stillsam eftermiddag ombord (som alltid).
Middag i italienska restaurangen Toscana. Lyckades hålla oss till tre rätter, skippade pastarätten, en framgång: Carpaccio på bläckfisk (mycket vacker och god), Filet Mignon med gorgonzola (perfekt röd, mums) och rostad persika med sabayonnesås (som förra gången, extremt gott). Till kyparnas förvåning/uppbragdhet: No bread, no butter, no olive oil, no vinegar, no almond cakes. Det var flera som försökte omvända oss…
 
Måndag 5 december 2022, Sir bani yas, UAE 🇦🇪
Sir bani yas är den största naturliga ön i UAE, 9 km från fastlandet. På mitten av ön finns ett naturreservat med 15000 frigående djur och miljontals träd och växter, en del av arterna är utrotningshotade. Dessutom finns många arkeologiska platser. Här på ön var vi på resan för sex år sen, sen har utbyggnaden varit stor för turismen. Då fick man ankra på redden och tendra in, men i år har man öppnat den långa piren, där två kryssningsfartyg får plats. Idag var vi dock ensam båt här. Booking.com erbjuder tre resort här, tjusiga och dyra. Man kan åka på safari på olika sätt. Vi promenerade dock bara omkring utmed vattnet nån timme, innan vi gick ombord igen. Piren var 800 steg, så det fanns buggy-bilar man kunde åka med, men jag blir ju bara glad åt lite ”gratis-steg”, så jag inte behöver gå så mycket runt på däck. Lyktstolparna på piren hade alla var sin solpanel som driver dom. Såg vindkraftverk också.
 
Vid lunch i matsalen var det ganska tomt. Åt Hearts of palm, avocado, pineapple salad och Braised kingklip fillet, creamy tomato-shallot sauce, buttered spinach, carrot mousseline, potatoes. Tror inte jag ätit palmhjärta förut, tänker på första säsongerna av Robinson då dom åt det (och jag fortfarande tittade). Ursprunget på fisken (kingklip) är lite okänt för mej, men rätten var väldigt god. En stor dessert slank visst också ner… Drack cappuccino hos baristan. Porslin mot marmorgolv är ingen bra kombination. Som tur var, var koppen Bengt-Åke bar (försökte bära) tom. Tur det inte var jag; jag skäms mycket mer.
Lyssnade på föredrag om Dubai, nästa hamn. Vi satte oss på första raden i tron om att hålla oss vakna, men B-Å sov så gott när det handlade om dåtid, men vaknade till vid nutid. Det verkar ha hänt mycket där på sex år. 
Middag på Terrace Café (bufférestaurangen) ute på däck, betydligt behagligare där än inne i AC:n. Grillade räkor och en massa smått&gott och två ex av samma efterrätt (Strawberry Romanoff).
 
Tisdag 6 december 2022, Dubai, UAE 🇦🇪
Sista dagen ombord, alltid lite deprimerande. Fin utsikt från hytten: QEII (Queen Elisabeth, båten vi åkte med över Atlanten 2003, nu hotell här) och en massa skyskrapor framför allt världens högsta byggnad, Burj Khalifa. Den var vi uppe i förra gången.
Dubaimyndigheterna hade face-to-faceinspektion i terminalbyggnaden. Våra pass har varit omhändertagna under resan (lite hemskt att gå omkring i ”mystiska” länder utan pass), nu fick vi tillbaka dom en kort stund för att visa upp och få stämplade, sen försvann dom ur vår åsyn igen.
Tog shuttlebussen in till Dubai Mall. Så gigantiskt stort och så många flådiga affärer och ett H&M också förstås. Cappuccinon i mallen kostade 19,90 dirham styck x 3,10 kr = drygt 60 kronor. Cheesecaken kostade nästan det dubbla…, men så var den gigantisk också och räckte till oss båda. Det var lite folk när vi kom halv tio, sen fylldes det på rejält.
 
På eftermiddan fick vi tillbaka våra pass. Vi hade fått nio stämplar, lite kul, det brukar ju inte bli så många nu för tiden. Bengt-Åke hämtade också våra innestående pengar på kontot ombord, dom vi inte förstår vad dom kommer ifrån. Taskigt att man därhemma på Forex bara får 9,67 SEK för en dollar, när en dollar att köpa kostar 11,32 SEK.
Butlern tog ajö. Vi hade varit lättskötta; han var glad att vi beställt kanapéer varje dag, så han då fick se att vi levde…
Fisk både till lunch och middag i Grand Dining Room, mahi-mahi (guldmakrill) resp torsk. Mycket gott, som det mesta har varit. Undrar vad vågen kommer att stanna på!?
Packade, lite mer än när vi kom. Ombord har vi fått champagneflaska, två kepsar och två väskor + tvålar, schampo som vi hamstrat.
Väckarklockan står på 03.30, transport till flyget går 04.45 och flyget 08.20.
 
Onsdag 7 december 2022, Dubai, UAE 🇦🇪- Knivsta 🇸🇪
Var lite lagom möra när vi blev utskannade (med ansiktsigenkänning) och klev av båten i ottan. Påminner mej om att det inte alltid blir rätt. När vi tagit bild på Jaltakonferensens deltagare när vi var på Krim, föreslog fotoprogrammet att Winston Churchill var mamma…
Det var en del ombord som skulle fortsätta på nästa kryssning, 30 dagar till Kapstaden, över jul och nyår. Hade blivit 5 nya länder: Maldiverna, Seychellerna, Kenya, Tanzania och Moçambique.
 
30 minuter med buss till Dubai flygplats. Var en gigantisk kö för manuell incheckning, men ingen för automatincheckning, så välinstruerande, enkel och snabb. Jag blir nästan lyrisk när tekniken fungerar så bra (om vi nu fick väskorna att gå till Arlanda…).
Magen knorrade lite trots den tidiga timmen och vi drack resans dyraste cappuccino på flygplatsen, 25 dirham/styck (77,50 SEK) och delade på en kalkonbaguette (49 dirham). Svenska kronan är ju inte nån hårdvaluta precis…
Första gången vi åker med Emirates. Nu kanske jag kan ”få” en ny tesked. Å andra sidan åker vi (för ovanlighetens skull) i ekonomiklass och då ser man nog inte röken av en riktig sked (?). Flygkartan gör mej lite (nej, mycket) nervös. Den streckade rutten där går över Ukraina: Donetsk och Kiev är utsatta på den. 
Fick frukost direkt: yoghurt, fruktmuffins och så fick vi välja mellan äggsandwich och jordgubbskaka.
Vi svängde som tur var till vänster vid Ankara ungefär på lugnare rutt, inte den som var streckad från början (var väl fågelvägen). Jag kollar hela tiden på flygkartan, intressant med alla mer eller mindre konstiga städer som dyker upp. B-Å kollar på Star wars (Return of the Jedi) och jag kastar då och då ett öga på Harrison Ford.
Fick riklig ”trerätters” lunch. Valde kalkon och inte räkor till huvudrätt, gott. Och jo, det var en riktig sked till efterrätten, ligger nu i stolsfickan framför mej.
Trots försening från början, landade vi nästan på utsatt tid. Väskorna kom till slut, trodde ett tag vi lyckats skicka dom till Karachi eller nåt… 
Taxichauffören stod med bara ”Bengt” på sin skylt. Kom snabbt hem. Brr så kallt.