Fredag 2019-02-15 Knivsta -Oslo-Las Palmas, Gran Canaria
I dessa tider med ”flygskam” som nyord, vågar man knappt andas att man ska ut och flyga och än mindre att man just fått guldkort på SAS (på bara privatresor!). Jag tycker dock guldkortet är kul, eftersom B-Å inte har något, trots att vi åkt lika många mm (beror på datum för medlemsstarten). Han fick ”på nåder” bli min gäst i guldloungen... men där var ingen större exklusivitet. Fanns ingen Campari att markera startskottet på semestern med. Nu är Biggest loser inom familjen avslutad; startade 7 januari och slutade i morse. Jag vann med en viktnedgång på 7,8 % och eftersom B-Å förlorade måste han följa med mej på Iventus resa till fem långtbortistan-länder (dit han egentligen inte vill). Kors i taket, jag sov på andra flyget, händer i princip aldrig.
Väderappens prognos för Las Palmas: 14 grader och regnskurar, stämde och lägg dessutom till blåsigt. Men solen visade sej ibland i alla fall, så efter taxi till hotellet och incheckning gick vi raskt ut på strandpromenaden och var glada vi behöll långbyxor och jacka på. Trevliga fikapriser, två konstnärligt utformade cappuccino och ett stort bakverk (till B-Å) kostade på fint café €4.
Kvällen före en kryssning är det standard att äta pizza och dricka rödvin. Var på ett favoritställe från förra gången vi var i LP (en vecka för tre år sen) och intog var sin gigantisk pizza med extra allt. Vilken ångest jag hade efteråt, medan B-Å bara glatt konstaterade att nu är det semester! Sen blev det Irish coffee på annat stamställe. Karnevalen i LP började ikväll, synd att vädret var så trist. Barerna runt Parque de Santa Catalina var knökafulla, annars var det inte så mycket bevänt med karnevalsaktiviteterna, men vi var nog där lite tidigt.
 
Lördag 2019-02-16 Las Palmas
Vaknade alltför tidigt (trodde klockan ändå var sex, men paddans klocka var inte omställd, så klockan var bara fem) och låg och läste recensioner för kryssningsbåten vi ska ut med: Zenith från spanska rederiet Pullmantur. Den första startade: ”The food is a disaster on this ship”, mycket upplyftande läsning. Fast då kanske jag inte går upp så många kilon...
Morgonpromenad åt andra hållet på strandpromenaden bland joggare och power-walkare och korsande surfare som skulle ut i de stora vågorna. Checkade ut från det mycket fräscha och trevliga hotellet, tog en taxi till kryssningshamnen och blev mötta med ett glas cava. Buffélunchen ombord var helt OK, fanns mycket att välja på, massor av härliga efterrätter och vin så mycket vi ville (så länge vi höll oss till standardsorten av rött, vitt, rosé och cava).
Vädret blev allt bättre och vår balkong låg åt rätt håll (solsidan). Väntan på väskorna blev lång, min kom dock till slut, men inte B-Å:s utan istället smögs en lapp in under hyttdörren med meddelandet att säkerhetstjänsten kvarhållit väskan pga otillåtet föremål. Väldigt spännande, tyckte jag. Det visade sej vara en grendosa/förlängningssladd för laddning av alla våra tekniska prylar. Hu, så hemskt! Det hjälpte inte att B-Å högröd försökte argumentera; berättade om alla kryssningar den varit med på. Rederiet tillhör Royal Caribbean och dom är extremt strikta; min väska har också blivit kvarhållen en gång och en pytteliten, trubbig sax ”konfiskerad”...
Efter säkerhetsövning (samlingsplats är casinot) bar det direkt av till middan. Vår sittning är klockan halv åtta och nästa är kvart i tio (spanjorer har sena vanor; lunch serveras fram till klockan fem). Hamnade vid ett runt bord för sex och väntade med spänning, men förgäves, på de fyra övriga. Det blev ett bord för två (jag var inte alltför lessen), men vi skålade med våra imaginära vänner: Mr Pommeroy, Admiral von Schneider, Sir Toby och Mr Winterbottom. Recensenten imorse hade definitivt fel, maten var långt ifrån en disaster. På teatern var det ABBA-föreställning, Thank you for the music, med duktiga sångare och dansare. Det är ju riktigt bra låtar och lite svenskt stolt blir man ju!
 
Söndag 2019-02-17 Santa Cruz, Teneriffa
Härifrån startade vi en kryssning (Senegal, Gambia och Cap verde [autokorrigeras till vrede]) för fem(?) år sen. Då låg vi över natt på båten här och hann med några repor in i stan. Så det var kul att komma hit igen. Solsken från molnfri himmel och några och tjugo grader och ingen blåst, perfekt promenadväder alltså. Många gator avstängda för jättestora loppmarknader; man undrar vem som köper, men det finns väl alltid en samlare av allt udda. Santa Cruz triathlon pågick också, betydligt större än Knivsta-varianten. En stor öl och en cappuccino (med ett gigantiskt lass ångestframkallande grädde) kostade €4.90.
Efter lunchen ute i solen ombord (med plus igen för efterrätterna, nöjde mej med tre) bestämde jag mej för att gå till ”Knivsta Ar-terminalen” (motsvarande min 38 minuters morgonpromenad till bussen därhemma) på däck tolv, soldäck ovanför pooldäck. Det var bara jag som gick, alla andra låg stilla på solstolar; ibland mötte jag någon som hämtat drinkar och såg skuldmedveten ut. Hörde för första gången svenska språket ombord, två kvinnor som hade huvudbry över hur solstolarna skulle placeras för största utbyte.
Idag fick vi amerikanskt sällskap vid middagsbordet, en snygg karl (flygsteward på Delta) och hans 85-åriga paranta mormor, så då måste man vara lite social. Har lagt märke till dom tidigare. Dom går alltid hand i hand och jag har undrat över konstellationen. Sällskapet var helt OK, liksom maten. Klädsel Black&Red var ”anbefallen”, men det var inte många som lytt. Jag hade i alla fall röda glasögon och röda örhängen. Kvällens show på teatern var tal och sång på spanska och dans. Vi förstod inte så mycket, mer än att det var olycklig kärlek, och att pojken och flickan fick varann på slutet.
Kaptenen har ”lovat” lite hårt väder inatt.
 
Måndag 2019-02-18 Santa Cruz, La Palma (ny kanarieö för oss)
Stan heter för enkelhets skull Santa Cruz även idag. Det är en stor dag, B-Å fyller 70 år, vilket är lite svårt att ta in. Jag har inte bett om någon uppvaktning för honom ombord, för jag vet att jag då får tillbaka det i sommar på nästnästa kryssning. Ibland håller dock rederierna reda på sånt och uppvaktar ändå. På Costa sjöng personalen och gav mej en stor tårta, efter en femrätters paltkomaframkallande middag, hur tänkte dom? Samma skedde på en flodkryssning i Ukraina där orkestern sjöng och spelade för mej vid middagsbordet och jag fick en tårta...
Enligt dagsprogrammet skulle det vara sol idag, men nog regnade det alltid. På förmiddan häckade vi i den speciallounge som finns ombord för folk som betalat lite mer än andra (och ändå bara en bråkdel av vad vi betalar på de amerikanska båtarna). Båten är byggd 1992 (vilket är en evighet sen i denna branschen), ett kryssningsfartyg av den äldre modellen med få balkonghytter, men vi har lagt beslag på en. Hytten är mycket större än normalt. Spanskan är förstaspråk ombord, men nästan allt säjs/skrivs även på engelska (om än inte i så många ord). Vet inget språk som talas så fort som spanskan (”kulsprutespråk”, enligt B-Å), och inte hjälper en gammal femma i spanska från vuxengymnasiet; jag är helt lost. Att läsa går bättre. Det är yngre och högljuddare passagerare än på våra ”vanliga” kryssningar. 1828 passagerare med full beläggning, men vi är färre nu. I vår hytt finns det till exempel plats för två till (bäddsoffa).
Till slut måste vi ju ut och se på stan, regn eller inte. Utrustade med regnjackor och paraplyer gick det bra. Var en mycket trevlig stad med fina hus med fantastiska balkonger. Det fanns t o m gatuskyltar som pekade ut pittoreska balkonger!
Cocktailparty i specialloungen där vi hälsade på och småpratade med alla cheferna för olika ”avdelningar” utom kaptenen. Det var Galakväll och jag kände mej fin i klänning (såg ingen som var riktigt galaklädd). Galamiddagen bestod av fem/sex fasta rätter: Aptitretare (tre små rätter), rödbetssoppa med valnötter och getost, fiskquenell (fiskbulle) med blomkålspuré, tournedos med champinjoner och risotto, chokladdessert och som avslutning petit-fourer. Slukade allt utom risotton och chokladdesserten. Ingen tårta till B-Å!
Skippade kaptenens cocktailparty och tog en cappuccino med vit chokladlikör istället. Det gungar betänkligt, lite mer än att det är kul när man går.
 
Tisdag 2019-02-19 Funchal, Madeira (Portugal)
Klockan ett lade vi till i Funchal precis nedanför hotellet vi bodde på för 16 år sen när vi firade silverbröllop och B-Å var så romantisk och gav mej vackra silverörhängen varje kväll i en vecka. Jag har varit här på kursen ”Kvinna och arbetsledare” också för kanske 35 år sen. Det var då vi kom 20 tjejer till en restaurang och hovmästaren frågade: ”Är ni ensamma?”
Trevlig stad att flanera i. Hittade till den smala Rua de Santa Maria i gamla stan där dörrarna var ett konstprojekt, vackert dekorerade. Alla uteserveringarna gjorde gatan trång och mysig. Tog linbanan (15 minuter) upp till byn Monte. Vi bestämde oss för att gå tillbaka, så vi köpte enkelbiljett. Det var ju inte mer än knappa fem km... ”Big mistake, big. Huge ”, som Julia Roberts säjer i filmen Pretty Woman. Det är från Monte man kan åka korgkälke på asfalten ner mot Funchal med två vitklädda halmhattsförsedda män som styr. Det gjorde vi förra gången och trodde vår sista stund i livet var kommen. Det trodde vi nu också när vi skulle gå ner. Kändes som Hahnenkammrennen i Kitzbühel eller nån annan störtloppsbana. Vi gick på den smala gatan där kälkarna och bilar kom farande. Taxiförarna stannade, virrade på huvet och erbjöd skjuts. Det blev dyrare ju närmare stan vi kom, dom såg väl vår alltmer desperata blick. Vi tryckte oss (som ödlor) mot husväggarna när vi hörde något ekipage närma sej; B-Å höll på att få ena foten massakrerad av en kälke! Halvvägs ner, vid slutstationen för kälkarna, fanns ett fik; aldrig har det väl varit så gott att sitta ner (helt OK med ”kälktillägg”, en öl och en cappuccino kostade €7). Innan vi kom ner till stan kändes benen som gelé och jag trodde mina skor skulle få en öppning för tårna. Vilket idiotiskt ”projekt”! Jag var riktigt orolig för B-Å, han är ju lite till åren kommen nu... Fick ta en ny fika (2 cappuccino €5.40) innan vi sakta med värdighet skred fram de återstående plana 2-3 km till båten.
Våra amerikanska bordsgrannar fick klara sej utan/slapp oss ikväll i matsalen. Vi åt middag i buffén istället. Inget fel på maten; hade den varit ordentligt varm hade den varit ännu bättre. Kaffe och likör i loungen.
Vår ömkliga lekamen fick ett tidigt sänggående. Frågan är om mina stortånaglar finns kvar på sitt ordinarie ställe imorgon....
 
Onsdag 2019-02-20 Till havs 
Passar utmärkt med en dag till havs efter gårdagens vedermödor. Stortånaglarna är blå men annars intakta på plats. Det är en pina att gå i trappor, värre ner än upp. På slät mark går det bra.
 
Torsdag 2019-02-21 Agadir, Marocko 
Agadir är ett nytt ställe för oss. Vi har bara varit i norra Marocko förut på utflykt från Spanien med färja över Gibraltar sund till spanska Ceuta och därifrån till Tanger. Agadir med 400 000 invånare hade en stor jordbävning 1960 så det mesta är byggt efter det. Marocko har 34 miljoner invånare inräknat Västsahara som dom elakt nog ockuperar. Gränsar därför i söder till Mauretanien, vars huvudstad har ett sånt ”kul”, lättihågkommet namn: Nackskott, eller egentligen Nouakchott. Marockos huvudstad heter Rabat och där bor kung Muhammad VI, som har stor makt, utser premiärminister, ministrar, HD-ledamöter.
Upp tidigt för utflykt ”Agadir fascinante”, ”discover the charms of multifaceted Agadir”. Åkte buss med en engelsk- och tysktalande guide, så man fick höra allt två gånger. Gjorde fem stopp:
*Berbershow med musik, sång och dans, akrobater, ormtjusare och hästryttare vars gevärsskott var så överraskande att jag var på väg och slänga mej ner för att ta skydd. Naturligtvis skulle turister upp och dansa med. I vanliga fall tycker jag det är jättekul att få visa upp mina färdigheter, men idag gjorde jag mej så liten jag kunde. Ville för allt i världen inte dansa med mina obrukbara ben (än värre idag).
*”Apotek” som demonstrerade allehanda oljor (den för trakten unika argan-oljan) och medikamenter mot allt möjligt och omöjligt. Vi luktade som en hel parfymfabrik efter allt vi smorts in med.
*Souk med fint hantverk, naturligtvis fyra våningar högt med trappor. Försäljarna var så opå att man blev förvånad och undrade hur affärerna gick ihop.
*Frukt&grönt-marknad, gigantisk med hur mycket fint utbud som helst. Här åker man till Marocko och tar kort på vackra mandariner... fast hemma på ICA är det ju fotoförbud.
*Kashban, ett gammalt fort som försvarat staden, med fin utsikt. Atlasbergen åt ena hållet och stan med fina sandstranden och havet åt andra hållet.
Vid lunchen blev jag mäkta förvånad över att den svenska hasselbackspotatisen ens finns utomlands och att de dessutom heter ”hasselback” på både spanska och engelska.
Vid middan är det varje kväll olika dresskoder som ingen verkar bry sej om. Igår var det vitt, idag elegant och imorgon retro. Med tanke på våra gamla kläder kanske vi är korrekt klädda då...
 
Fredag 2019-02-22 Arrecife, Lanzarote 
Lanzarote är en ny kanarieö för oss. Vi lade till vid en ny kryssningshamn på gångavstånd till staden Arrecife. Det var en trevlig stad med vita och blå hus, så man stundtals kände sej som i Grekland. Ett av våra simpla nöjen är att läsa matsedlar (trots att vi på kryssning sällan äter i land) och då förstår man ju var man är: Paella, Gazpacho och Sangria istället för Souvlaki, Moussaka och Ouzo.
Bästa vädret på hela semestern.
Nu har vi packat och satt ut väskorna utanför hytten.
 
Lördag 2019-02-23 Las Palmas-Knivsta 
Alla nedsablande recensioner om maten ombord till trots tycker jag den varit riktigt bra och omväxlande. Vi som åker ”finklass” har haft egna områden att äta på och där har varit bättre och lugnare än i stora allmänna buffén, även om vi ibland ätit där för att få lite oordnad trängsel, liv och rörelse och högljudd spanska.
Gick av båten strax före klockan tio, ”körde” resväskorna med några pusta-ut-uppehåll till Santa Catalinaparken som flygbussen går ifrån. Hade våra gamla resväskor som är betydligt trögare än våra nya, som dock är alldeles för stora för en vecka (måste nog börja träna armarna). Satt först på en uteservering i solen så länge vi kunde med utan att skämmas på två kaffe, en juice och en ”kanelbulle” (€5,50) och försökte undvika Aftonbladet i tidningskiosken intill (vill inte veta resultatet på På Spåret), innan vi tog bussen till flygplatsen. På bussen fanns ett USB-uttag på varje säte, men inget säkerhetsbälte, konstig prioritering! Fikade på flygplatsen ute på taket i solen, förmodligen inte så hälsosamt bland cigarettrök, flygbränsle och svarta partiklar som landade på mina vita långbyxor.
Lugn flygresa hem som sig bör.

Torsdag 2019-03-07 Knivsta - San Pedro, Los Angeles, USA
En observation från SAS Guldlounge: Det var kö till herrtoaletten men inte till damdito, en ganska märklig upplevelse, men det återspeglar helt könsfördelningen där. Kändisspaningen gav intet i utbyte, inte en enda liten B-kändis (som var känd för mej i alla fall; brukar inte ens veta vem ”den kände TV-profilen” är, när hen presenteras med namn och bild).
Direktflyget ARN -LAX tog 12 timmar. Vi hade uppgraderat oss (med poänganbud) och hyggede oss i business class. Kalix löjrom, hälleflundra, ostar och bärpaj med passande drycker till, så gott! Två filmer: The wife, med ”stackars” Glenn Close som aldrig får en Oscar och The green book med min favorit Viggo Mortensen. Fast honom kände man ju knappt igen; vilken kroppshydda han hade (såg ut som om han varit på en långkryssning utan hämningar...).
Automatincheckningen till USA gick förvånansvärt smidigt. Allt fungerade direkt: att svara på frågor (på svenska), ta fingeravtryck och fotograferas (”utan hatt och glasögon”). Sen tog man sitt kvitto med det ”fina” fotot och ställde sej i kö till passkontrollen, för det var fortfarande en riktig människa som skulle småprata med en och stämpla passet. Hade redan hemifrån bokat del i taxi med SuperShuttle till San Pedro; det blev en lång resa eftersom vi var sist på ”slingan”. Oj, så många stora affischer det fanns med Zlatan!
Port of Los Angeles är USA:s största hamn och ligger i San Pedro och hotellet ligger nära kryssningsterminalen där. Det är ju bara 24 år sen vi gjorde alla måsten i Los Angeles, så det struntar vi i nu (vad kan ha hänt sen dess...). Vi kom fram till hotellet vid midnatt svensk tid och sängen såg fruktansvärt inbjudande ut, men klockan här var ju bara tre på eftermiddan, så vi tvingade oss ut och promenerade till solen gått ner. Gick i ”centrum” med mest envåningshus (inte hotellet, vi bor på sjätte våning) och på hamnpromenaden med stopp för ”overpriced coffee” på Starbucks och en macka extra allt på Subway. Klockan sju stöp vi isäng detta konstiga dygn med 33 timmar. Ibland önskar man ju några extratimmar för att hinna med allt, men...
 
Fredag 2019-03-08 (internationella kvinnodagen) San Pedro, USA
Klockan 00:10 tyckte min inre klocka att det var dags att vakna. Läste nyheter, bok (Jan Guillou) och författade fram till klockan fyra då jag lyckades somna om och vakna som en ny, bättre människa klockan sju.
Idag var det ”i nöd och lust”-besök på slagskeppet IOWA BB-61, som tjänstgjort i både WWII och Koreakriget. Nä då, jag tyckte det var ganska (tänkte skriva ”kul”, men inget som har med krig att göra är ju kul) intressant, en historielektion. Fortsatte sen till The Maritime museum intill och lärde oss om San Pedros hundraåriga historia som jättestor fiskehamn och konservindustrin (tonfisk, sardiner, makrill) som hörde till. Promenerade förbi Svenska sjömanskyrkan, inrymd i Norska sjömanskyrkan. Öppet, stod det på skylten, men vi längtade inte tillräckligt efter kanelbullar för att gå in (är ju inte medlemmar). Som betalning för slagskepp fick B-Å gå med mej till fontänen som dansade till mexikansk musik och skämmas för mej när jag dansade med. Som alltid kvällen innan en kryssning: pizza, men öl istället för det ”obligatoriska” vinet. Populärt ställe, vi fick vänta på bord, men det var det värt.
 
Lördag 2019-03-09 Ombordstigning på Explorer, San Pedro, USA
Sov ända till 01:32, ett framsteg alltså. Efter frukost checkade vi ut och tog hotellbussen till kryssningshamnen och B-Å:s onceinalifetime-kryssning med Regent Seven Seas båt Explorer, ”the most luxurious ship ever built”, som ska ta oss genom Panamakanalen till Miami. Det är mer båten än hamnarna det handlar om. Helt klart den finaste båten vi någonsin åkt med, men så är det ju B-Å:s födelsedagspresent; resan beställdes för över två år sen. Byggd i Italien 2016, registrerad i Majuro på Marshallöarna, tar 750 passagerare och har 542 besättningsmän. Kaptenen är italienare.
Lunchen var en fullständig njutning, synd man blir mätt. Vit vin, portvin till osten och Kahlua till kaffet, nu är vi på gång...
Hytten är 30 kvm och balkongen 8 kvm, champagnen stod framdukad (den flaskan tar vi med oss hem). Stort och fint, tycker vi, men största hytten ombord är 281 kvm plus 132 kvm balkong med utsikt i tre riktningar. Där finns en Steinwayflygel som man, enligt resereportaget ”Världens lyxigaste kryssningsfartyg” i Aftonbladet, kan plinka Für Elise på (som om man vill höra den på sin fritid, den har man väl nog av på jobbet...är dörrsignal där)
Middagens guldstjärna får fisken (steelheaded fish som visade sej vara regnbåge). Min annars så timide make har redan fyra gånger gjort sin stämma hörd/argumenterat med besättningen:
När vi fått bord och satt oss ner till middan, började han vifta på kyparen och säja att ”här kan vi inte sitta, jag ser inget” så då fick vi flytta till ett bord med spotlight på, och blev väldigt synliga. Vi kompletterar varandra; jag ser bra och B-Å hör bra.
Till sjötungan fanns mängder av olika potatisar att få, men inte kokt potatis och B-Å sa några väl spydiga ord om alla spejsade potatisvarianter. Till slut bedyrade kyparen att han skulle ordna kokt potatis, naturligtvis det är ju en fin båt...
Man ska aldrig fråga B-Å vad han tyckte om Irish coffeen om den serverats med sprutgrädde som försvinner på nolltid. Det fick barkyparen erfara när han fick sej en lång föreläsning (”disaster” var ordet) och gick i svaromål. Jag blir imponerad av B-Å:s ordförråd i uppretat tillstånd.
När hyttstewarden ville komma in klockan halv tio på kvällen och fylla på minibaren med våra begärda drycker (vitt vin och Sprite zero) och vi inte var ”respektabla” blev hon ”bryskt” utföst igen.
Tidsomställningen är definitivt inte avklarad, men inatt går USA över till sommartid, så då får vi hjälp med en timme. Båten avgår kl 11:59 pm.
 
Söndag 2019-03-10 Catalina Island, USA
Efter att ha sprungit på toa hela natten bestämde vi oss att redan dra ner på alkoholen, men det gick sådär. Söndagar är det nämligen Caviar breakfast och då dricker man champagne till...
Kom en timme för tidigt till utflykten! Fattar inte hur det gick till, vi skulle ju ställa fram klockan en timme. Vi gick efter klockan på båtkanalen på TV:n, men den visade sej vara fel. B-Å:s blodtryck steg betänkligt... och receptionen fick ett besök (jag håller mej på betryggande avstånd). Men bättre för tidigt än för sent.
Catalina Island ligger 35 km från San Pedro, begriper inte hur kaptenen körde för att det skulle ta sex timmar. Åkte tenderbåt in och på utflykten ”Skyline drive historical tour” upp till ”Airport in the sky”, en vindlande väg med vacker utsikt till toppen på ön. Bisonoxe, räv och en skrälldus med ekorrar var dagens fauna.
Föreläsning om valar och delfiner utanför mexikanska kusten. Bedrev sen val/delfin-spaning liggandes i sängen, som står så bra till att man ser ut mot vattnet genom den breda balkongdörren.
Middagens hedersomnämnande går till lammracksen. Höll oss vakna på kvällens sång&dansshow, kanske med någon liten minneslucka, ett gott betyg.
 
Måndag 2019-03-11 Stilla havet utmed Baja California, Mexico
En dag till havs med väder så man höll sej inomhus, igenmulet, blåsigt, inte varmt (15 grader i luften och 16 i vattnet enligt kaptenens nautiska rapport klockan 12) och på eftermiddan regnade det. Tur då att det fanns aktiviteter: Ett föredrag om kommande platser och ett med kameratips. Bio med popcorn: Bohemian rhapsody om Queen och Freddie Mercury. Bra, men som vanligt saknar jag engelsk textning. Det skriver jag i varje utvärdering av kryssningar, men inte hjälper det. Nu var det ju ingen djupare dialog så jag hängde med ganska bra ändå.
Den italienske kaptenen hade cocktailparty och presenterade sina officerare, de flesta européer; chefskocken är tysk. Kaptenens viktigaste info var att han är singel... Vi åt middag på den italienska restaurangen Sette Marie at la Veranda: antipasti, pasta (carbonara), siciliansk torsk och persikojox (har glömt bort det flådiga italienska namnet). Till det prosecco och vitt vin. Skippade limoncellon, försöker minska alkoholintaget, men det blev i alla fall en mojito på teatern där vi förstod det mesta av vad den amerikanske ståuppkomikern sa; han var en fena på att interagera med publiken (vi satt dock på betryggande avstånd)
 
Tisdag 2019-03-12 Cabo San Lucas, Mexico (trodde jag ja)
Idag blev vi bokstavligt talat blåsta på konfekten (landstigningen). Ankrade utanför Cabo San Lucas, sydspetsen på Californiahalvön (världens näst längsta halvö) mitt på dan. Vi satt och åt lunch utan vin eftersom vi skulle vara nyktra till tequilaprovningen iland, då kryssningsvärden tog till orda: Kaptenen har bestämt att det inte blir någon tendertrafik idag, vågorna är för höga och värre ska det bli. Vi går direkt söderut istället. Så då blev det portvin till osten och Kahlua/konjak i/till kaffet. Landstigningar som inte blir av har vi råkat ut för några gånger tidigare, en gång missade vi ett nytt land (Bahamas, nu reparerat).
Man skulle ju kunna tro att ett föredrag om ”The history of Stand-up comedy” skulle vara kul, men hu så torrt. Dagens trivia var bättre, vi hade sex rätt (av 15): Orientexpressen, noll (ben i en elefantsnabel), hjärter (enda kungen utan mustasch i en kortlek), Kanada (land med längst kust), palindrom, Thriller (mest sålda popalbum).
Middag i kött&skaldjursrestaurangen Prime 7. Populärt ställe, hade bokat ett bord för två hemifrån för flera månader sen (på julafton, då det var fritt fram för vår hyttkategori). Det blev som vanligt alldeles för mycket mat: tonfisk&avokado, amerikansk löksoppa, surf&turf (oxfilé med hummer, 6 oz av varje) och färska bär med vaniljsås. Kocken (Pieter från Holland) var ute och hälsade och förhörde sej om vad vi tyckte om maten och serveringen. Orkade inte gå på show (gillar i alla fall inte magiker), att knäppa upp dom trånga byxorna och släppa ut magen var mycket mer lockande.
 
Onsdag 2019-03-13 På Stilla havet på väg mot Acapulco
Blev av med en timme i natt, passar mej utmärkt. Minimal frukost efter gårdagskvällens matorgie. Föredrag om kommande hamnar och länder: Puerto Quetzal i Guatemala och Corinto i Nicaragua. Följt av föredrag och praktiska övningar om finesser på iPaden. Första varma dagen, 25 grader i luften, 26 i vattnet enligt kaptenen klockan 12. For söderut så det blev allt varmare på eftermiddan. La mej i en ”solstol”, en rund en, drygt 2 meter i diameter med en massa kuddar. Efter en kvart gav iPaden upp ”TEMPERATUR, måste kylas av för att fungera” och det stämde ganska bra på mej också.
Middag i Compass Rose (huvudrestaurangen) igen, vid bord 76 med spotlight: krabbsallad med melon, dumplings, mahimahi-fisk (i efterhand googlad till guldmakrill) och pistagesufflé med vaniljsås, inte alls så mäktigt som igår. Hade det romantiskt på balkongen, var som att sitta i en våt bastu.
 
Torsdag 2019-03-14 Acapulco, Mexiko 🇲🇽
Mexiko har 127 miljoner invånare, 10:e landet i världen till folkmängd, 14:e största till ytan och drygt 300 mil beryktad gräns mot USA.
Äntligen landstigning igen, i Acapulco med 700 000 invånare. Tidig utflykt ”Acapulco highlights and cliff divers”. Häftigt att se de dödsföraktande klipphopparna dyka 45 meter ner i trångt, strömt, grunt vatten; en företeelse som startade på 1940-talet. Kommer ihåg en gammal (såklart) Elvis-film som hette Fun in Acapulco där ”Elvis” dök från klippan. Acapulcos storhet som turistort har på senare år fått sej en ordentlig törn av gängbråk (och bråk med poliser), droghandel och en massa mord. Är en av världens farligaste städer, låg på tredje plats på listan jag såg (Caracas i Venezuela låg överst). USA avråder från resor hit. Vi dristade oss trots det att gå ut på egen hand i eftermiddags. På ett ställe mötte vi sju kamouflageklädda individer med k-pistar, får väl anta att det var militärer, men det gör en ändå inte säkrare precis.
Middagens hedersomnämnande får fisken, ”red snapper”. Vår ”gamle” kypare Augus vid bord 76 lämnade båten idag och flög hem till Indonesien.
 
Fredag 2019-03-15 Stilla havet på väg mot Guatemala
En stilla dag på Stilla havet.
Att vara naturfotograf är svårt, jäklar så fort fåglar flyger. Jagade Nascasulor (tror jag) idag med det trevliga engelska namnet boobies. Blev väl nån bra bild till slut från balkongen.
Hade många rätt på Trivia men två minst sagt plågsamma fel: färgen på korset på Finlands flagga...! och valutan i Marocko (det var ju hela tre veckor sen vi var där, heter dirham).
Skakade tass med kaptenen på cocktailpartyt för dom som åkt med rederiet förut. Damen som tillbringat > 1000 dagar ombord presenterades; såg (konstigt nog) helt normal ut. Sångarna&dansarna underhöll med ABBA-låtar (Mama mia, Dancing queen och Waterloo), vilken stämning det blev och jag blev som alltid stolt svensk.
Middagens medalj får Miso glazed Sea bass, äter nästan alltid fisk.
Sätter oss i baren efter middan och får numera vad vi vill ha genom att bara nicka... dubbel espresso med konjak resp cappuccino och Kahlua.
 
Lördag 2019-03-16 Puerto Quetzal, Guatemala 🇬🇹
Guatemala med 17 miljoner invånare är första landet i Centralamerika på komihågramsan ”Gubben Bertil sa, hunden Nicke kostar pengar” (Guatemala, Belize, Salvador, Honduras, Nicaragua, Costa Rica, Panama).
Var här för åtta år sedan på förra Panamakryssningen (från Vancouver till Miami den gången) och gjorde då en utflykt till gamla huvudstaden Antigua, på UNESCO:världsarvslista. Idag åkte vi till nuvarande huvudstaden Guatemala city på 1500 meters höjd med 4 miljoner invånare, enligt guiden, som pratade oavbrutet på den 2 timmar långa bussresan dit. På hemresan var det inte lika mycket prat, men hög marimbamusik ur högtalarna, mycket enerverande. Marimban är ett väldigt populärt instrument här (xylofonliknande). Näst största guatemalanska staden är Los Angeles i USA, dit många flydde under inbördeskriget 1960-1996, då 200 tusen dog. Det är val till president och parlament i år. Det finns 26 partier, vilken röra det kan bli! Det kom lite pys från vulkaner vi åkte förbi. Besökte museet för Mayatextilier på ett universitetsområde där det var examen. Alla där var finklädda; jag kom i mina bekväma, men urfula halvlånga byxor som aldrig vill bli utslitna (köpta på Gekås i Ullared för sådär 15 år sen och flitigt använda). Buffélunch på restaurang med typiska guatemalanska rätter, plus till kycklingen (så djärv var jag) och guacamolen. Har svårt att betygsätta ”världens bästa kaffe”, gillar inte svart kaffe, smakade annorlunda i alla fall.
Kom tillbaka till båten på senast ”tillåtna” tid. Middagens plus får torsken.
 
Söndag 2019-03-17 Corinto, Nicaragua 🇳🇮
Jag är numera frukterian på frukosten, extra kul nu med lokala, okända frukter också. Idag söndag gjorde jag dock avsteg för kaviar och champagne.
Nu är vi inne på andra halvan av kryssningen och har kommit till Nicaragua. Här är det också återbesök. Nicaragua har 7 miljoner invånare och som många länder här en orolig nutidshistoria med Sandinister (FSNL), Contras och USA inblandat (Reagans Iran-Contrasaffär). Sandinisten Daniel Ortega är en långlivad president. På huset med FSNL:s högkvarter i León stod ”Hugo, Daniel y Fiedel todo León esta con el”, men när jag fotade det kom en kvinna fram och fräste/fnyste åt mej. Hon höll kanske inte med...
Vi var väldigt glada att vi avbokade utflykten ”Cerro Negro Trek”, man skulle klättra upp till kanten på yngsta vulkanen i Centralamerika. Två timmar upp och 10 minuter ned, sa föredragshållaren som visade bilder. Ner gick det fort eftersom man slajdade ner i sanden, varje steg var flera meter... Med backen i Madeira i färskt minne, en titt på mina ännu missbildade stortår därifrån, 100 grader F i sikte och en höjdrädd B-Å var det ingen diskussion, vi bytte utflykt till ”Old León & Colonial León (båda på UNESCO:s världsarvslista). Gamla León grundades 1524 av spanjorerna, men förstördes av vulkanutbrott och jordbävningar som begravde staden i aska. Barfota i sandaler var helt fel idag, har aldrig varit så svart om fötterna. Staden låg sen orörd till 1967 när utgrävningar startade, kallas ”Centralamerikas Pompeji”. På 1700-talet började koloniala León byggas på samma sätt som gamla León, bland annat katedralen, som vi beundrade från insidan och sen gick vi upp på det spejsade taket (via en väldigt smal trappa, några kryssningar till och vi skulle fastnat med ändan). Den klättringen räckte för oss i värmen, vågar inte tänka på vulkanklättringen! Vi nöjde oss med att ha fotat mängder av vulkaner idag. 
Middag på den franska restaurangen Chartreuse där allt får hedersomnämnande, vilken mat! ...så här kommer mina rätter (liten franskövning):

1. Escargots à la Bourguignonne
2. Steak Tartare et Caviar
3. Bar du Chili Dieppoise (kanske behöver en engelsk ”översättning”: Poached Chilean Sea Bass in Chablis Sauce with Bouchat Mussels, Baby Shrimp and Pommes à l´Anglaise)
4. Fromage AOC (vilka goda ”okända” godkända franska ostar det finns!)

Lördag 2019-05-11 Knivsta-Wien-Sarajevo i Bosnien Hercegovina (BIH)🇧🇦
Vid incheckningen på Arlanda sa B-Å att vi skulle till Zagreb... Ja, det är inte lätt att hålla reda på länder och städer på Balkan.
Passagerarna ombord på Austrian airlines plan till Wien var pensionärer/nästanpensionärer (vi som skulle ut på Albatros Stora Balkanresan) och något yngre medelålders män. När jag såg en i blågul hockeyhjälm, fattade jag att det var gänget som skulle till hockey-VM i Slovakien. Glada trots förlusten igår. När skylten för säkerhetsbältet släcktes efter start, hoppade sådär 50 karlar direkt upp ur sina stolar och trängdes till toaletterna. Ölen gjorde sej nog påmind...
När jag skannade boardingkortet i gaten i Wien poppade det upp en biljett med texten ”Neuer sitzplatz”, Business class, platz 1A! B-Å fick hålla till godo med sin 28A. Fullständigt överraskande och kul först, men sen blev det nästan pinsamt. Jag satt helt ensam i Business och fick en egen säkerhetsgenomgång. Den stackars manliga flygvärdinnan såg också en smula plågad ut. Utsökt lunch på fint porslin uppvägde dock det hela liksom den nya teskeden till min unika samling flygbolagsskedar.
Bosnien Hercegovina (nytt land, nr 99 på min lista) har 3,8 miljoner invånare och en komplicerad historia (och nutid), som man måste vara väldigt alert för att orka förstå. I huvudstaden Sarajevo var Tunnelmuseet vårt första stopp. Under Bosnienkriget 1992 till 1995 var Sarajevo under nästan fyra år belägrat av serberna. 1993 byggdes den smala, låga tunneln för att transportera förnödenheter, krigsmateriel och folk in och ut ur Sarajevo. Vi gick 25 m tunnel och jag slog i huvet ett par gånger trots att jag visste hur låg den var. Runt 60 tusen från Bosnien kom till Sverige under kriget, inklusive vår reseledare Valina.
Vi såg platsen för ”skotten i Sarajevo”. 1914 mördades den österrikisk-ungerske ärkehertigen Franz Ferdinand och hans hustru, vilket blev startskottet till Första världskriget.
Men det är inte bara elände, 1984 hölls vinter-OS här (Göteborg hade också sökt!), och Sverige tog åtta medaljer (Gunde Svan var i farten). Gamla stan var mysig och där hade varit trevligt att vara på kvällen istället för på vårt femstjärniga hotell, med det förtroendeingivande namnet Radon Plaza, utanför stan. Där åt vi 28 personer i gruppen middag på den snurrande restaurangen på 15:e våningen. En del märkte inte när handväskorna på fönsterbrädorna sakta åkte iväg. Mannen bredvid mej hade skådat fågel i 130 länder.
 
Söndag 2019-05-12 Sarajevo -Mostar, BIH
Efter frukost på den nu stillastående restaurangen bordade vi vår albanskregistrerade buss för resa söderut över bergen på smala vägar.
I Konjic besökte vi ett märkligt byggnadsverk: Titos bunker. Tito var president i forna Jugoslavien 1953-1980. Bunkern uppfördes i stor hemlighet och för enorma summor pengar och skulle skydda Tito, hans fru, sekreterare och 350 toppmilitärer och politiker om det blev atomkrig. Var hemlig ända fram till 2011. Numera är där också en konstutställning, med häftiga installationer på temat: Kalla kriget.
Åt grillat lamm på ett ställe längs vägen. Såg hur de grillade hela lamm utanför restaurangen, mycket gott och typiskt för området.
Sen kom vi då till Mostar, resans höjdpunkt för mej, när jag skulle promenera på den berömda bron Stari most över Neretvafloden. Bron invigdes ursprungligen 1566, förstördes under kriget 1993, rekonstruerades och invigdes igen 2004. Regnet öste ner och fotografering var nästan utesluten, trist. Hängde kläder på tork i hotellrummet. Uppehåll när vi åt ost&skinkfylld kyckling i samlad tropp på mysig restaurang i Gamla stan.
 
Måndag 2019-05-13 Mostar, BIH
Mostar har över 300 soldagar per år, fan trot, idag spåddes 38 mm regn...
Besökte först staden Medugorje, där Jungfru Maria 28 juni 1981 uppenbarade sej för sex flickor. Staden blev därför en pilgrimsort och Maria skickar fortfarande meddelanden till dom nu snart 50-åriga kvinnorna (sms?). Händelsen är inte erkänd av Vatikanen. Ösregn och en del ”känsliga” stannade kvar på bussen. Det pågick en mässa på engelska i kyrkan och vi fotade trots förbud.
Reste vidare till staden Blagaj och ett tecke, ett slags kloster för islamiska sufimystiker (som det står i vårt program). Är vackert beläget vid floden Bunas källa. Mycket vatten som rann fort och de romantiska restaurangerna vid flodkanten var översvämmade (här har regnat i veckor). Skor av (= blöta strumpor) och sjal på för att få komma in i det heliga huset. Åt forell på en restaurang i närheten. Gick sämre än vanligt för mej att hantera hel fisk, många ben som hamnade fel. Fel hamnade också mina egna ben... slog foten i ett ”osynligt” trappsteg och for med huvudet före in på toaletten (dit jag var på väg); vet inte riktigt hur jag ändå lyckades landa på rätt köl.
Hoppade av vår buss i centrum av Mostar med ryggorna innanför regnjackan. B-Å såg ut som den puckelryggige (numera arbetslöse?) ringaren i Notre Dame. Som ett under slutade regnet och jag har nu promenerat på bron i Mostar i torrväder och det finns bevis för det. Kändes väldigt bra att kunna bocka av det från min ”bucket list” (använder engelska eftersom svenskans ”att-göra-innan-jag-dör-lista”, låter alldeles förfärligt! ”hinklista” låter lite bättre). Nu är det ”bara” Petra, Machu Picchu, Iguazufallen, Röda torget mm mm kvar. Promenerade hem i solskenet (!) till hotellet (35 minuter effektiv tid) med kiss- och kaffepaus på McCafé i stort köpcentrum.
Vilade oss på hotellrummet igenom ett ösregn, men sen var det OK hela kvällen och vi gick de tre km till Gamla stan igen, åt grillade köttspett på en restaurang utmed floden, drack en liter billigt ”home made red wine”, upplevde bron belyst (nästan ensamma) och gick hem igen med nytt livsviktigt besök på köpcentrat (glädjande nog öppet halv tio på kvällen)...
20850 steg.
 
Tisdag 2019-05-14 Mostar-Dubrovnik (Kroatien 🇭🇷), Herceg Novi, Montenegro 🇲🇪
Lämnade Mostar och for söderut. Fick ett ”föredrag” om Bosnienkriget (över hundra tusen dog) och om Bosnien Herzegovina idag. Ju mer jag hör desto mindre förstår jag... Landet är nu en förbundsrepublik av Federationen Bosnien Herzegovina, Republika Srpska och distriktet Brcko (ett mycket litet område). Etniska grupper är bosniaker (50%), kroater (12%) och serber (35%) vilket också återspeglar religionstillhörigheten muslimer, katoliker resp ortodoxa kristna. Två olika alfabet, men de tre språken, bosniska, kroatiska och serbiska är väldigt lika varandra. Inget lätt land att styra med andra ord. Ungdomsarbetslösheten är 60%, många unga lämnar landet. Det gjorde vi också och kom in i Kroatien.
Tillbringade några timmar i gamla stan i Dubrovnik i uppehållsväder(!), ett häftigt ställe med på Världsarvslistan. Vi har varit där två gånger tidigare på kryssningar. Promenerade därför inte på stadsmuren när vi såg priset, 27€, vilket är över 300 kronor (växelkurs 11,50 kronor!). Kroatien är det yngsta EU-landet (2013) och folk i gruppen började ringa som galningar nu när det var billigt igen.
Åkte buss i mycket sakta mak på grund av vägarbete och gränskontroll men kom till slut fram till Herceg Novi i Montenegro och vårt hotell för natten. Åt goda cevapcici och tänkte på den jugoslaviska restaurangen som låg vid Siviatorget i Uppsala när vi bodde där.
 
Onsdag 2019-05-15 Herceg Novi-Kotor-Cetinje-Podgorica, Montenegro
Hotellet gjorde inte rättvisa åt sitt namn på morgonen, Sun Resort. Förutseende nog fanns det tak över alla gångarna mellan de olika husen i semesterkomplexet. Såg trist, östeuropeiskt ut utanpå, men rummet var ytterst fint med modern design.
Solen kom fram lagom till vi kom till Kotor, en mycket välbevarad medeltidsstad, längst inne i Kotorbukten, ”Europas sydligaste fjord”. Två kryssningar+utflykt från chartervecka i Budva har tidigare tagit mej dit. Lika mysigt varje gång, med torg, smala gränder, kyrkor, palats, trevliga butiker och restauranger. Hann med lokalguidad tur och tid på egen hand innan två tusen kryssningspassagerare från Vision of the Seas invaderade stan...
Åkte över bergen på väg med dubbelriktad trafik fast bara en buss bred. Störst går först gällde och alla mötande bilar fick backa tillbaka till en mötesplats. Lite tjorvigt blev det när vi mötte en buss. 25 hårnålskurvor, så det var omväxlande stup och bergsvägg. Den albanske chauffören var dock ett under av lugn och körskicklighet. Åt lokalt producerad lunch i den lilla byn Njigusi känd för sin torkade skinka och ost, mycket gott och rödvinet var lättdrucket.
Besökte Cetinje, Montenegros forna huvudstad och kung Nicolas palats där, på väg mot den nutida huvudstaden: Podgorica.
Åt grillspett, pommes, sallad och drack vin med en del av sällskapet på en populär restaurang i närheten av vårt hotell New Star. B-Å:s portion av Mixed grill var groteskt stor och när han langade över en fin köttbit till mej visade det sej vara lever...
 
Torsdag 2019-05-16 Podgorica-Kolasin, Montenegro 🇲🇪
Montenegro bröt sej loss från Serbien efter en folkomröstning 2006. Landet har bara 650 tusen invånare och huvudstaden Podgorica har 200 tusen.
Sovmorgon, började kl 10 med stadsvandring i Podgorica. Stan blev nästan jämnad med marken under andra världskriget. På Titos tid hette staden Titograd. Besökte en nybyggd ortodox katedral, där konstnären fick stora friheter och målade Tito, Marx och Engels som brann i helvetet/drunknade i vågorna (lite oenighet där). En bit utanför stan vid Moracafloden såg vi vattenfallet Niagara(!). Blodvite och blåmärke uppstod när jag baktung (av ryggan) trillade baklänges på de otympliga stenarna och tog emot mej med mitt redan missbildade stackars lillfinger och underarm. Var glad att jag undkom vattnet i alla fall.
Gjorde en vacker tågresa mellan höga berg och djupa dalar. Valina gjorde oss extra glada med vin och chips. Steg av i Kolasin på över 1000 m:s höjd för övernattning i nationalparken Biogradska. Bjöds på raki när vi kom, vilket rävgift. Fick först ett pyttelitet rum, där vi knappt kunde vända oss om och än mindre få in resväskorna. Våra klagomål slutade med en tvårumslägenhet. Buffémiddag och sen direkt isäng, påbyltade.
 
Fredag 2019-05-17 Kolasin, Montenegro-Pristina, Kosovo 🇽🇰-Skopje, Nordmakedonien 🇲🇰
En dag med två nya länder är en bra dag! Andades frisk luft i bergen i Montenegro, lite kylslaget men uppehåll (hade snöat två dagar tidigare), innan vi startade bussfärden söderut. Första kiss-och kaffepausen blev misslyckad på ena fronten. Ställets namn Duga var lite missvisande, där var strömavbrott... Gränsövergång till mitt land nummer 100: Kosovo. Mycket komplex historia och nutid med många krig, senast Kosovo-kriget 1998-99 som slutade när Nato bombade Jugoslavien (Serbien, bland annat Belgrad). Kosovo förklarade sej självständigt från Serbien 2008, omtvistat men Sverige har erkänt landet. Har 1,8 miljoner invånare, varav 93% är kosovoalbaner och albanska flaggan 🇦🇱vajade lite överallt.
Efter lunch (forell med välordnade ben) besökte vi minnesmärket för Adem Jashari (Kosovos befrielsearmé), hans grav och av serberna sönderskjutna hus där över 50 familjemedlemmar gick åt 1998. Han är hjälte för kosovoalbanerna och terrorist för serberna. Det finna alltid två sidor av myntet. Pristina är huvudstad och där hamnade vi i trafikstockning på Bill Clinton boulevard, där Clinton står staty (som tack för hjälp i kriget) och affären med fina klänningar intill heter Hillary.... Vandrade omkring i stan. Såg nationalbiblioteket, valt till en av världens 10 fulaste byggnader; jag tyckte det var häftigt.
Fortsatte vidare mot Nordmakedonien (B-Å:s land 100, han saknar Albanien, jämfört med mej). Vår albanske chaufför bjöd på albansk brandy på bussen, tog inget själv som tur var. Middagen på hotellet i Skopje var en upplevelse, någon tafattare betjäning har jag nog aldrig upplevt. Fick mej att tänka på Pang i bygget...
 
Lördag 2019-05-18 Skopje, Nordmakedonien
Nu är det slut med jackor och regnkläder, härligt att se alla i skrynkliga sommarkläder. En veckas vistelse i resväska sätter sina spår.
Makedonien blev självständigt från Jugoslavien 1993. Bytte namn till Nordmakedonien i februari i år efter långa, arga diskussioner med Grekland vars norra provins också heter Makedonien. Att döma av vår lokalguide är ingen av parterna egentligen nöjd. Jag, som fotosamlar på bilskyltar från olika länder, fick här ta två foton, ett med MK och ett med det nya NMK.
Landet har 2 miljoner invånare och huvudstaden Skopje en halv. Här var en jordbävning 1963 då 80% av stan förstördes.
Alexander den store, fältherren från 300-talet f.Kr., var från Makedonien (hans födelseort ligger i nuvarande Grekland) och det finns en gigantisk staty av honom två hundra meter från vårt hotell, som ligger mitt i smeten. Grekland gör också anspråk på honom.
Moder Teresa, den katolska nunnan som verkade bland fattiga i Indien, är född i Skopje 1910. Hon fick Nobels fredspris 1979, men mycket kritik efteråt har gjort att helgonglorian hamnat på sned.
Mer skulpturer än jag någonsin sett på samma ställe (även om dom i min hemstad Borås är många och intressantare) av historiska och kulturella män, kvinnor lyste mest med sin frånvaro.
Åkte båt på konstgjord sjö Matka i en ravin utanför stan, innan det blev stadsvandring till en borg, en moské, genom gamla stans albanska basar och i den nybyggda delen av stan med broar över floden Vardar, stora torg, palatsliknande byggnader och statyer. Promenerade sen på egen hand med ”vattenhål”: lunch (Spagetti Carbonara), inhemsk öl bland ungdomen, middag (Kung pao chicken, fruktansvärt gott, och inhemskt vin på en trevlig kineskrog), kaffe i gamla stan.
Skopje är resans höjdpunkt hittills, slår till och med Mostar.
22616 steg, rekord för denna semestern.
 
Söndag 2019-05-19 Skopje, Nordmakedonien-Belgrad, Serbien 🇷🇸
Efter en kaotisk frukost, där mycket saknades (tog slut) inkl sittplatser, startade vår resa norrut. En del av sällskapet var ohälsosamt röda efter gårdagens intensiva sol. Lätt att glömma solkräm när vi tidigare snarare behövt rostskyddsmedel...
Vid gränsen tog det lång tid för den nordmakedonska tullen att gå igenom bussen (knacka på TV:n, kolla ventilationen och bagageutrymmet) och gå igenom de insamlade passen, men vi behövde inte stiga ur bussen där. På den serbiska sidan var det däremot utgång och koll av var och en. Har fått väldigt många stämplar i passet på denna resan.
Besökte en vingård och smakade på tre viner, åt lunch (grillspett) där och drack mer vin. Mätt, lite lullig och dåsig blev man klarvaken framför de inmurade serbiska skallarna i Scull Tower i Nis. Det var osmanerna (ottomanerna) som lät bygga tornet med kranier från ett slag 1809 för att avskräcka serberna från att göra fler upprorsförsök. 58 av 958 kranier finns kvar, makabert. Nis är också känt för att romerske kejsaren Konstantin den store är född där.
Serbien har sådär 7, 5 miljoner invånare och huvudstaden Belgrad 1,5. Bor på hotell ABBA (med första B:et bakvänt, som sig bör). Åt middag på hotellet, betjäningen var en fröjd jämfört med hotellet i Skopje. Avslutade med ett besök på baren högst upp där vi kunde titta på det värsta åskväder jag upplevt på länge.
 
Måndag 2019-05-20 Belgrad, Serbien
I Belgrad var vi för knappt två år sen så mycket av dagens sightseeing var en repris. Då regnade det, idag sken solen. Började med Sankt Savas, världens största ortodoxa kyrka. Var nere i kryptan och kollade på guld och målningar och ”lyssnade” på sång så högljudd att jag knappt hörde lokalguidens info. Fortsatte till floden Sava, som här rinner ut i Donau, och tittade upp mot det mycket gamla fortet, som vi sen besökte. På vår fria tid promenerade vi på gågatorna, åt pizza på ett ställe och drack kaffe på ett annat.
Avskedsmiddag på restaurang från 1832, tre sorters kött. Lugnt till en början, men sen kom det in en annan, stor tjattrande grupp och en orkester med smäktande fiol. Fortsatte på hotellets bar på översta våningen.
 
Tisdag 2019-05-21 Belgrad-München-Arlanda-Knivsta
Checkade ut från hotell för sista gången på denna resa. Besökte Titos museum och mausoleum. Han låg där dock inte till allmänt beskådande (som Mao och onkel Ho), utan vi såg bara hans och hans hustrus grav. Åt lunch (getostsallad) nere på en ”pråm” på Donau innan vi for ut till flygplatsen. Hyggede oss i loungen i Belgrad, på planet, i loungen i München. Sen mådde jag nästan illa och nöjde mej med en kopp te på sista planet. Förbeställd taxi på Arlanda var perfekt.
Slut på denna mycket trevliga resa. Det var första gången med Albatros, och dom får nog förnyat förtroende. Många upplevelser, intressanta platser, dramatisk historia, fin natur, bra och kunnig reseledare, lokala guider på varje plats, mycket trevliga medresenärer. Två dagars regn i Mostar i början av resan (lyckades dock vandra på bron där i uppehåll ena eftermiddan + kvällen i belysning), sen har regnjackan och paraplyt hängt med men knappt använts. Regnade på nätterna, så vi kom lindrigt undan i alla fall.

Fredag 2019-07-12 Knivsta – Rom
Nackdelen med att gå upp tidigt uppvägs med råge av tanken på att kunna sitta i solen vid ett litet bord med rödrutig duk i en romantisk gränd i Rom och njuta av pasta till lunch samma dag. Taxi till Arlanda med en förvirrad chaufför som körde fel flera gånger hemma i kvarteren och inte förstod höger och vänster, åtminstone inte när Bengt-Åke gav direktiv. Frukost i SAS-loungen och på planet. Pursern Anders ombord var en fröjd att se med vackert leende och de grå tinningarnas charm. När han sen också hälsade oss välkomna på smäktande italienska smalt jag direkt.
Tåg, Leonardo Express, från flygplatsen in till Terministationen i Rom. Kort promenad till hotellet, Albergo Nord Nuova Roma. Mannen i receptionen talade italienska och engelska tills han såg våra ID-kort, då han sken upp och till vår stora förvåning övergick till... skånska! Han var italienare, men hans fru var från Malmö. Rummet är fint, men litet, vilket kompenseras av stor takhöjd.
Frångick min princip att aldrig ha shorts i storstäder, det var ju 35 grader. Promenerade till Piazza della Repubblica och Piazza Barberini (där den sena lunchen [trots ingressen] blev en bångstyrig macka [”hälften” på golvet]), Spanska trappan, Fontana di Trevi, Pantheon (trots många Rom-besök första gången vi gick in i detta tempel/basilika med en nio meter rund ljusöppning i det runda taket, marmorgolvet under har små hål som ev regn rinner ner i), det gigantiska Viktor Emanuel-monumentet (med många smeknamn/öknamn som ”bröllopstårtan”, ”lösgommen” och ”skrivmaskinen”) och diverse utgrävningar. På slutet av promenaden gick B-Å som en zombie i värmen. Han blev pigg igen när jag föreslog takterrassen på hotellet. Konstig prissättning där: 20 cl öl 3€ och 40 cl 7€?! Ölen kom med chips och jordnötter och ”lärkvingarna” började agera.
Vi blev förvånade när vi insåg att vi bodde bara 89 m från vårt förra hotell (2016) och den då besökta kinakrogen bredvid. Turligt nog var där fullt, det vore ju ett nederlag att äta kinamat första kvällen i Rom. Vi njöt istället av pasta och vin på takterrassen på en väldigt italiensk restaurang i samma kvarter. Vid betalningen skred QA-granskaren i mej och ”rättshaveristen” i B-Å i tjänst, en bra kombination. Fel på den svårlästa, handskrivna räkningen: 4€ för icke existerande vatten bestreds och dricksen uteblev. Kvällen avslutades med en repa i omgivningen.
18277 steg blev dagens skörd.
 
Lördag 2019-07-13 Rom
Efter en natt med perfekt sömn var vi redo att ta oss an en ny dag. Strax före klockan tio gick vi ut i värmen och kom hem drygt sex timmar, tre ”vattenhål” och 22318 steg senare. Promenerade på Via Veneto, som förr var glamorös, numera en bedagad gata. Café de Paris där är stängt sen länge, fanns bilder i fönstren med alla kända skådisar som varit där bland andra Anita Ekberg (tillsammans med Fellini och Mastroianni från La dolde vita). Gatan ledde till Villa Borghese, ett stort grönområde, fullt med folk och picnickorgar. Kom ut ur parken vid Piazza del Popolo (där Greta Thunberg höll tal i våras) och gick vidare ner mot Vatikanen och Petersplatsen. Kön till Peterskyrkan var gigantisk lång (tänkt Ullared förr i tiden), så besöket för drygt 30 år sen är fortfarande det enda. Gick runt på smågatorna vid Piazza Navona ett tag och sen ”raka” vägen hem. Bengt-Åke var bara en halv zombie idag...
Sovande siesta och när vi kom ut hade det regnat färdigt och solen sken igen. Pizza på ett närbeläget ställe, den tunnaste pizza jag någonsin ätit, mycket god. Sen ville B-Å till Capitolium och se på utsikten över Colosseum och Forum Romanum i mörkret. Och mörkt är det i stan, har gatlampetillverkaren gått i konkurs?
30443 steg blev det till slut.
 
Söndag 2019-07-14 Rom
Idag kom vi inte ut förrän halv elva och hem 4,5 timme, två pitstops och 17044 steg senare och en ond fot rikare (kullerstensgator är helt ok om alla stenar finns på plats; jag fastnade i ett hål).
Gick efter karta, tog ut riktning eller helt på måfå. Det är vid det sistnämnda man råkar på okändheter, som kyrkan Santa Brigida och Birgittahuset (med kloster och hotell) där heliga Birgitta bodde och dog (1373).
På Campo dei Fiori var det full marknad med grönsaker mm trots att det är söndag. Gick över bro till andra sidan Tibern, till Trastevere där det var det mängder av flanörer (mycket turister i skock från kryssningsfartyg) och vi gick omkring på de mysiga gatorna tills dagens gränd-kvot var fylld. Fortsatte till Colosseum och Forum Romanum utan att gå in (gjorde vi 2016).
Åt inte lunch förrän halv tre, en macka och cappuccino, då B-Å orsakade trassel i maskineriet när han försökte betala med hotellkortet istället för Bank Norwegian-kortet, båda knallröda (och B-Å blev det också)...
Efter siestan blev det trots allt kinakrog några kvarter bort. Mycket god Sweet and sour pork (som alltid, om det inte finns Kung pao chicken) och kinesisk öl. Gästerna var sådär 50 kineser och så vi två (och det fanns ståtoalett också). Trots min fot bestämde vi oss för en sakta kvällspromenad mot Spanska trappan och folklivet där, tog drygt en timme och sen blev det dricka på hotellets tak.
23427 steg.
 
Måndag 2019-07-15 Rom-Civitaveccia
Det onda i foten har nu vandrat uppåt och satt sej i knät, snart har jag väl huvudvärk...
Packade ihop (det lilla som varit uppe ur resväskorna), checkade ut och begav oss till Stazione Termini för tågresa till Civitavecchia och kryssningshamnen. Att numret på plattformen kommer upp på stora ljustavlor först några minuter innan avgång, är ett stressmoment på en så stor station när man har packning. Och det fanns absolut inga sittplatser att vänta på, satt på en 10 cm bred avsats vid ett plexiglasstaket, inte så mycket plats för min stora ända... Lite bråttom blev det och lite trångt ombord med resväskor. Nog med klagande! Vi kom fram med mjölkatåget, 1 timme och en kvart senare, 80 km för 4,60 €, billigt! Delade taxi till båten med ett par från Brasilien.
Blev gratulerad i förväg av de som checkade in oss på Sirena från rederiet Oceania. Tredje gången vi åker med denna båten, senast till Amazonas i november. Sen dess har den varit på uppfräschning (inte beroende på våra härjningar). Åt lunch ute på däck i väntan på hytten. Eftersom vi köpt till fullt dryckespaket blev det två glas vin, portvin till osten och Kahlua till kaffet (cognac till B -Å). Lite i mesta laget för mej...
Vi har en ”simpel” insideshytt på däck åtta bland alla fina butlerhytterna där. Båten tar knappt 700 passagerare och det finns påfallande många småbarn och ungdomar ombord bland pensionärerna. Packade upp kläder och prylar; fanns bra lådor och garderob med många galgar (har några med hemifrån också eftersom jag som vanligt har alldeles för mycket kläder med mej). Vi håller alltid en minutiös ordning i hytten, till skillnad från därhemma. Obligatorisk säkerhetsgenomgång med många förmaningar.
Första middan avnjöts ute på däck nio i Terrace café, buffén där man inte får ta själv: Först sushi, sen grillad hummer, grillade lammkotletter, bakad potatis och sallad med blue cheese dressing. Ostar (Stilton är en favorit) och fruktsallad. Allt med lämpliga drycker. Mycket gott och trevligt.
Kaptenen varnade för blåst och oväder. Blev ett intensivt regnande och åskande. Blixtarna var verkligen häftiga att beskåda. Inte kan det väl vara farligt att vara ute på en så stor båt på sjön när åskan går, eller...?
Benen fick vila idag, bara 5827 steg.
 
Tisdag 2019-07-16 Livorno (Pisa), Italien 🇮🇹
Vi hade sen länge bestämt att ta tåget till Pisa när vi kom till Livorno. På varje ställe med självaktning kommer det ombord en hurtig person från turistbyrån i stan. Idag avrådde hon oss med stor bestämdhet från att promenera ända till tågstationen. Det är alldeles för långt (stationen låg utanför kartan...), det går bara inte i värmen, sa hon och granskade mej. Klart det gör! Tog 50 minuter i sakta mak. Fint tåg, som tog 17 minuter till Pisa och bara kostade 2,60 €.
Åt lunch (macka och öl) på en spejsad bar med så mycket dekorationer att det räckt till tio ställen och blivit över. Lutande tornet lutade mer än vad jag kom ihåg (> 30 år tillbaka), men folk gjorde sitt bästa att stötta upp det vid fotograferingen. Förra gången var vi och barnen uppe och gick i tornet, lite nervöst, inte särskilt barnsäkert. Trångt och gemytligt var det vid tornet idag, det är klocktorn till den pampiga katedralen bredvid, men det fanns mycket annat trevligt att titta på också, som fina hus utmed floden Arno, som rinner genom stan.
Tog tåget tillbaka och promenerade från Livorno Centrale till båten igen, ganska så kvickt eftersom vi såg en chans att hinna till Afternoon Tea. Och det gjorde vi, inmundigade fyra sandwich med kall dryck istället för te.
Ikväll åt vi på Red Ginger, den asiatiska specialrestaurangen ombord. Kunde inte bestämma mej så det blev tre appertizers (karamelliserade räkor, kycklingspett med jordnötssås och tonfisk med wasabikräm), till huvudrätt Beef Teryaki och till dessert citronsorbet (det var det enda jag då mäktade med). Allt var gott!
22303 steg
 
Onsdag 2019-07-17 La Spezia (Cinque Terre), Italien 🇮🇹
La Spezia är den enda orten på denna semester jag inte varit i tidigare, knappt 100 tusen invånare, med en stor hamn och flottbas.
Framför oss var som en vägg (med klättervägg) i form av ett av världens största kryssningsfartyg, Oasis of the Seas. Tar nästan 10 gånger så många passagerare som vårt fartyg, som såg ut som en liten jolle bakom. Promenad till tågstationen och tåg till Cinque terre, området med fem små byar som klättrar uppför klipporna, sammanbundna med järnväg. Vansinnigt mycket folk på stationen med långa köer, men vi lyckades hitta en ensam, ”undangömd” automat att köpa tågbiljett i. Började i Monterosso, byn som ligger längst bort. Monterosso är den enda av byarna man (med möda) kan köra bil till och det gjorde vi för några år sen efter en kryssning från/till Genua. Så nu gick vi i våra egna fotspår, fikade på stamstället och kollade hotellet. B-Å glömde sin kära Knivsta.nu-keps där, men vi enades om att det nog inte var lönt att gå in och fråga efter den... Tog tåget till nästa by Vernazza, enda byn med hamn. Här hade vi tänkt äta lunch, men folkmängden gjorde det ”omöjligt”. Hoppade över mittersta byn Corniglia, där det från stationen är 377 trappsteg upp till byn. Dom har jag kämpat mej uppför två gånger tidigare i gassande sol (förutom med B-Å även på en vandringsresa med syrran) så det fick räcka. I nästa by Manarola åt vi mycket god pizza och drack en flaska vin, på en restaurang vi var på förra gången också, satt till och med vid samma bord (men då åt vi Pasta Carbonara, minnet är bra, om än lite selektivt). Kärleksstigen (Via dell’Amore) till sista byn, Riomaggiore är fortfarande stängd efter ras för flera år sen (2021 beräknas den vara öppen igen). Trötta hoppade vi över den byn och åkte hem. Tre av byarna fick räcka och man vill ju komma till båten med marginal så man inte riskerar att bli akterseglad, hemska tanke!
Skippade den ukrainske kaptenens cocktailparty och tog en power nap istället innan middan i Grand Dining Room. Men först blev det en visit till Red Ginger, för att leta efter min försvunna lilla kamera och där stod den kvar i fönsterkarmen (nästan i golvnivå) vid vårt bord. Puh, hade varit synd på alla Rom-bilder (i Rom orkade jag inte ”släpa på” den stora kameran).
Middagens hedersomnämnande: Den väldigt goda fisken, Black cod. Lite lyxigt känns det förstås att äta rysk kaviar och dricka champagne, men särskilt gott är det ju inte... Kvällens show var en engelsk virtuos på piano, mycket fingerfärdig och med trevligt mellansnack.
18374 steg.
 
Torsdag 2019-07-18 Calvi, Korsika, Frankrike 🇫🇷
Båten ankrade ute på redden så vi åkte tender in till Calvi (cirka 6 tusen invånare, men många turister), där jag fick vara B-Å:s privata guide. Här var mamma, syrran och jag en vecka för sådär 15 - 20 (?) år sen. Småbåtshamn, restauranger och kaféer (med priser så det räckte), små affärer, vårt hotell Méditerranée (mycket uppsnofsat sen sist), kastellet (där Främlingslegionen hade utställning, har ett regemente i stan, 89 % utlänningar från över 80 länder i legionen) och staty över Christopher Columbus, som enligt korsikanerna är född i Calvi (dock mest troligt i Genua).
Lunch i Grand Dining Room, Afternoon Tea, drink i poolbaren, drink i Horizon (baren med utsikt framåt högst upp), middag i Terrace Café och drink på teatern (B-Å; jag har lite självbehärskning), var eftermiddagens/kvällens tillräckliga kaloriintag.
Några av kalorierna gjorde vi nog av med när vi skrattade åt den engelske komikern Rikki Jay , ”direkt från London Palladium”. Han var fruktansvärt snabbpratande, man hann inte skatta färdigt från ett skämt till nästa. Satt på betryggande avstånd, som alltid när komiker och trollkarlar uppträder.
11446 steg.
 
Fredag 2019-07-19 Portofino, Italien 🇮🇹
Tender idag också in till det fashionabla stället Portofino, med sina pastellfärgade hus omkring den lilla hamnen med tjusiga båtar. 400 invånare och mångdubbelt fler turister. Känt för sina celebriteter, Greta Garbo och Ingrid Bergman var här. Bland nutida fanns Rod Stewart och Elton John på stora foton på en restaurang. På vandringsresan till Ligurien drack jag här den dyraste cappuccinon någonsin på kajen, men idag tyckte jag inte det var så farligt, 5€ koppen (4 för kaffet och 1 i ”cover charge”), fast på stället intill kostade det 9€...
Åkte hem till båten igen (en av rederiets slogan är ”Home away from home”) och åt lunch ute med bedårande utsikt. Dristade mej till en vistelse på en solstol i solen, annars har jag övergått till ”livets skuggsida” på sistone. Lyssnade på föredrag ”Chic, Sexy and Spectacular: The Story of the French Riviera”. De tre epiteten stämde ganska bra in på den kanadensiske föredragshållaren också...
Middag i The Grand Diningroom. Vi är förvånade över alla kypare som känner igen oss från tidigare resor, dom har ju trots allt nästan 700 nya ansikten varje kryssning och jag kan inte tänka mej att vi utmärker oss på något sätt. Fast att sommelieren vi åkte med på två långkryssningar på olika fartyg förra året, totalt 51 dagar, och som B-Å hade en liten dispyt med då, känner igen oss är kanske inte så konstigt.
Akustisk popmusik från de fyra senaste decennierna på teatern, en del härligt nostalgiska låtar.
11489 steg
 
Lördag 2019-07-20 Monte Carlo, Monaco 🇲🇨(likadan som Indonesiens flagga!?)
Furstendömet Monaco är världens näst minsta land till ytan (efter Vatikanstaten). 37000 invånare på två kvadratkilometers yta, gör det till det mest tättbefolkade. Inte så många av dem är ”riktiga” monegasker. Nästan 300 är svenskar.
Tendrade in till land. Gick upp till Gamla stan (fuskade lite, tog hiss på ett ställe). Besökte katedralen med furstinnan Grace (Kelly) grav. Till min förvåning gick B-Å med in i kyrkan; det brukar han aldrig göra om vi är på tu man hand. Kollade in vaktavlösningen vid furstepalatset. Albert II visade sej inte. Ner för den kullen och upp till nästa kulle där kasinot ligger. Vilka bilar där fanns, massor av flådiga Lamborghini och Rolls-Royce och mitt bland vrålåken kom en risig dansk Volvo. Gick inte in på kasinot. Tog en öl resp en Coca-Cola på fashionabla Café de Paris intill till det facila priset av 25€ (17 för ölen och 8 för colan), men då fick man salta nötter och oliver till och toaletten var en fröjd.
Åt en sen lunch i poolgrillen ombord, kubansk macka. Matsedeln är ändrad sen senast, borta är ”Swedish hot dog” med räksallad och den grillade gravlaxen. Inte bra!
Efter middan ute på däck med grandios utsikt över Monaco, var det poolparty med fyrverkeritävling från hamnen (det var därför vi inte kunde lägga till utan fick ankra upp utanför), väldigt pampigt.
17525 steg , mycket svettigt idag trots varmare i Knivsta än här enligt klart.se.
 
Söndag 2019-07-21 Antibes, Frankrike 🇫🇷
Antibes har Europas största småbåtshamn. Marina kanske är bättre ord med tanke på storleken på båtarna, en hel del megajakter (över 60 m långa), många ägda av ryska oligarker (det finns listor på nätet, norske kungen är med). Vi fick inte plats, så för fjärde (och sista) dagen i följd ankrade vi utanför och fick åka tender in.
Antibes med sådär 75 tusen invånare och många turister har en mysig Gamla stan med slingrande gator med små affärer och restauranger. Gick på måfå och hamnade i ett område särskilt känt för sina fina och blommande gränder. Det ”gick åt mycket film”, som man sa förr i tiden... Den stora marknaden hade livlig kommers av särskilt frukt och grönsaker. Fina men inte direkt billiga, mycket dyrare än ICA hemma. Besökte Musée Picasso i Château Grimaldi där han var verksam 1946. Trevligt ställe, har varit där förut med syrran, påstår hon, mitt minne är lite diffust. Dessutom hävdar hon att jag visst varit i La Spezia... på vandringsresan.
Ikväll kom så tillställningen jag bävat för sen i maj, då vi fick inbjudan att äta middag med båtens gudmor, Claudine Pépin. Det är hon som slängde champagneflaskan mot skrovet vid dopet av båten 2016. Hon är dotter till Jacques Pépin, den franskamerikanske TV-kocken som är Oceania Cruises’ Executive Culinary Director och grundare av ”The finest Cuisine at Sea”. Claudine är matproffs som skriver kokböcker, undervisar och gör TV-program och hennes man Rollie Wesen är kock och professor i Culinary Arts vid ett universitet i Rhode Island.
Vi var fem par vid det runda bordet: det amerikanska värdparet, tre engelska par och så ett par från Knivsta (som båda undrade vad dom gjorde där...). Jag satt mellan Rollie och B-Å, som hade en intressantare kvinna på andra sidan. Hon var född i Egypten med en mamma från Syrien och en pappa från Turkiet; dom flydde till Frankrike på femtiotalet. Hon mötte sin ryske man i England och hade jobbat där som inköpare för H&M och besökt Sverige många gånger. Varje gång hon underströk något, slog hon B-Å på armen; han var öm efteråt. Tillställningen, som tog tre timmar, var trevlig, men inte särskilt avkopplande... Höjdarna, hovmästaren, kyparna, och sommeliererna svassade runt bordet som en gräshoppssvärm. Nio av oss hade beställt Dover sole och vips dök det upp en skrälldus med folk som rensade fiskarna.
11319 steg.
 
Måndag 2019-07-22 Marseille, Frankrike 🇫🇷
Marseille är Frankrikes näst största stad. Det är tredje kryssningen vi är här, men första gången vi lade till centralt i stan bredvid färjorna till Algeriet. Båda tidigare gångerna har vi sagt att vi nästa gång ska promenera upp till kyrkan Notre dame, som ligger högt uppe på en kulle. Och det säjer vi även efter detta besök i stan. ”Ska du ta livet av mej i värmen” från B-Å, fick mej att ompröva strapatsen. Höll oss på havsnivå, nästan. Jag var inne i en annan vacker kyrka istället. Mycket spektakulär graffiti fanns att fota i några gränder.
I eftermiddag åt jag för första gången scones med sylt och grädde (”some more please”) på Afternoon Tea, det var mumsigt och onödigt.
Middagens hedersomnämnande får pilgrimsmusslorna med palsternackspuré. Tre glas vin och portvin till osten, gjorde att jag kände mej redo för sängen istället för illusionisten på teatern. B-Å fick gå på egen hand.
12470 steg
 
Tisdag 2019-07-23 Palma de Mallorca, Spanien 🇪🇸
Grattis till mej, nytt decennium! Inte så mycket att fira kanske, men alternativet är ju sämre. Efter B-Å var det min klocka (!) som var först att gratulera... När hyttstewardessen Karyll sa Happy birthday förstod jag att ”båten” visste.
I natt var sträckan lite längre än tidigare, så vi anlände inte till Palma förrän klockan 12. ”Våra vänner” Claudine och Rollie hade cooking demonstration på scenen i teatern på fm. Dom lagade ”Potato gnocchi and Sauted Pork Tenderloin (fläskfilé) with Roasted Cashews and Mushrooms” på ett väldigt underhållande sätt. Såg gott ut. Fick recept, bara man håller reda på grader F, cup, lb, oz och räknar om rätt, ska det nog gå bra...
Åkte shuttlebussen in till Palma och strosade runt vid katedralen och Placa major. Vårt favoritställe hade blivit en Burger King... Det var nästan outhärdligt, förmodligen ohälsosamt, varmt. Så det blev en fransysk visit, om än i Spanien.
Födelsedagsmiddagen intogs i specialrestaurangen Tuscan Steak and Grill, en crossover mellan italienska Tuscany och amerikanska Polo Grill, som finns på Oceanias större båtar. Samma rätter som alltid: Escargots in Casserole, Oysters Rockefeller och Surf and Turf (Maine lobster tail and Filé Mignon). Denna gången var ostronen gigantiska och fullständigt oaptitliga att se på och än värre få in i en ”tugga”. Tre ostron var nu tre för många. Resten var gott. När vi bestämt oss för att skippa dessert, kom hovmästaren med ett gäng personal i släptåg och överlämnade en chokladtårta med ett ljus i och text med mitt namn på. Mums efter en stor middag... Dom sjöng och spelade (på köksredskap) också, Happy birthday, och uttalade mitt namn rätt till och med. Trevligt! Var på kryssning även när jag fyllde 50 (vår allra första kryssning, i Medelhavet från Limassol på Cypern) och 60 (med Royal Caribbean från Stockholm till St Petersburg), återstår att se hur det går med kommande 10-tal...
Ekonomiavdelningen ombord är så bekymrade att vi ligger på +$22 på vårt konto. Skickar ideligen brev om att vi inte kan ta med pengarna utan måste göra av med dom ombord. Så för att avhjälpa deras problem, köpte jag ikväll ett par örhängen för $44. Fanns inte mycket så billigt som 22 dollar. Jo, det var utförsäljning på alla varor där det stod ”Cuba” på. Under några år gick även amerikanska kryssningsfartyg som detta till Cuba, innan Trump satte stopp för det nu i sommar.
13765 steg
 
Onsdag 2019-07-24 Valencia, Spanien 🇪🇸
Tog shuttlebussen in till centrala Valencia, Spaniens tredje stad och en stor hamnstad (stor fruktexport). Fina gamla hus, gator, torg, kyrkor och en vacker, gigantisk saluhall. Den är en av Europas största (400 handlare) och äldsta. Kul att titta på alla fina matvaror, det var mycket billigare än i Frankrike och Italien. Vi gillar ju att gå, men ibland tar hettan ut sin rätt. Tog alltså taxi (med en guidande chaufför) till Ciudat de les Arts i les Ciències (valencianska: Konst- och vetenskapsstaden), byggd i den gamla flodfåran när floden Turia leddes om efter en stor översvämning. Där är en samling futuristiska byggnader, varav många är utformade av Valencia-sonen Santiago Calatrava. Det är han som ritat Turning torso i Malmö. Mycket flanerande, fotande och fikande i skuggan under Operahuset, innan vi tog taxi igen, nu tillbaka till båten.
Efter lunch i utegrillen satt jag med mobilen (som inte funkar i hytten) och plattan i en solstol tills plattan protesterade ”iPad måste svalna innan du kan använda den”, då är det nog dags att återvända in i luftkonditioneringen.
Cappuccino hos baristan, Campari Orange i Horizon, middag i Terrace café (inomhus, ute var det förfärligt klibbigt) med gudomligt god blåmögelost, packning och utställning av väskorna i korridoren, föredrag om Barcelona (klockan nio på kvällen! som gav större förståelse för kataloniernas självständighetsivrande) och martini i baren Martinis (där folk var annorlunda klädda ikväll, i morgondagens kläder shorts och T-shirt).
10495 (så få som möjligt i hettan)
 
Torsdag 2019-07-25 Barcelona, Spanien 🇪🇸- Oslo, Norge 🇳🇴- Knivsta, Sverige 🇸🇪
Efter frukost, var det transfer till flygplatsen. Diskuterade livligt när vi bestämde resan om vi skulle stanna några dagar i Barcelona. Idag är jag glad att få åka hem.
Vid incheckningen på flygplatsen, steg B-Å:s blodtryck rejält, när vi fick plats 1D och 1E. Vi hade sen månader tillbaka bokat 2D och 2E. Vid första raden finns nämligen en vägg som gör att man inte kan sträcka ut benen ordentligt. Inte blev det bättre när vi fick veta att SAS inte köpt in sej i någon lounge. pH-värdet i konversationen med den stackars mannen i incheckningen sänktes betydligt. Vi överlevde dock. Hyggede oss i loungen i Oslo i alla fall. Härligt med förbeställd taxi, det är annars inte lätt att på Arlanda hitta en taxichaufför som vill köra till Knivsta till rimligt pris.
12488 steg (flygterminalerna är stora)

Söndag 8 september 2019 Knivsta - Moskva, Ryssland 🇷🇺
Kryssningen på Europas längsta flod Volga har vi haft på vår önskelista länge och nu ska det äntligen bli av, från Moskva till Astrachan vid Kaspiska havet.
För första gången flög vi med АэрофЛот, inga problem och en jättegod baguette ombord. Enda nackdelen var att vi inte kunde hygge oss i någon lounge innan.
Efter lite mankemang för att få ihop oss från Arlanda med dom från Köpenhamn (som kom till en annan terminal), åkte vi buss till båten. Vi är 28 deltagare på Iventus resa, plus reseledare Al och ombordguide Maria.
Tilldelades platser vid middagen, vid ett runt bord tillsammans med två andra trevliga personer. En rejäl fyrarätters middag; i öst är det ju alltid soppa också. Riktigt gott och mina tankar om att inte gå upp dom vanliga kryssningskilona grusades direkt.
 
Måndag 9 september 2019 Moskva
Tidig uppgång för sightseeing i Moskva en bit bort med en engelsktalande lokalguide. Inledde med Röda torget. Vasilijkatedralen där invigdes 1561 och är verkligen spejsad med alla sina färgglada olikmönstrade torn som ser ut som i en sagobok. En del åskådarläktare var kvar sedan gårdagens festival och gjorde att inte hela torget var öppet, men det var häftigt ändå att vara där. Namnet Röda torget kommer från ett gammalt ord som också betydde ”vacker”, så det har inget med den röda muren och tornen till Kreml eller politisk färg att göra.
Åkte upp till en utsiktsplats för att se ut över hela staden. Den låg bredvid Moskvauniversitets huvudbyggnad, en av ”Stalins sju systrar”, ett gäng skyskrapor som byggdes 1947 - 1953 när Stalin ville ha skyskrapor som i New York. Finns också en senare som kallas den åttonde systern byggd 2003, Triumfpalatset som är 243 m högt och Europas högsta bostadshus (Turning torso i Malmö är 190 m). I Warszawa finns det en ”släkting” till systrarna, Kulturpalatset (som jag var uppe i för drygt 50 år sen).
Besökte sedan Kreml, det muromgärdade området där Putin jobbar. Han var inte ute och hälsade den svenska delegationen välkommen. Vid Katedraltorget finns tre katedraler och vi var inne i en av dem och trängdes med andra turister. Plötsligt fanns det två grupper med nummer 1 på skylten, som gjort för att följa efter fel guide. Vi hade ”whispers” på oss så man höll ju sej inte alldeles nära heller, men det ordnade upp sej. Såg tsarklockan, världens största kyrkklocka som är sex meter hög och väger 216 ton och står på marken vid Ivan den stores klocktorn.
Efter den goda fyrarätters middagen gjorde vi en kvällsutflykt i Moskvas berömda tunnelbana och Röda torget. Vid första rulltrappan ner i underjorden drabbades jag av lätt svindel när jag såg hur lång den var. Besökte fem stationer, med olika utsmyckning som kristallkronor, statyer, målningar och mosaiker, väldigt intressant. Tågen gick med två-tre minuters mellanrum trots den sena timmen, men så bor det ju också över 12 miljoner i stan, och alla 20 i kvällsgruppen (svenskar, danskar, engelsmän) lyckades gå på och av på rätt stationer. Röda torget i nattbelysning var verkligen överväldigande. Det stora, långa varuhuset GUM var helt översållat med lampor, kändes som jul.
 
Tisdag 10 september 2019, Moskva
Efter frukost var det utflykt till Tretjakovgalleriet, världens främsta samling av gammal rysk konst. Där finns 130000 verk, men vi tittade lite noggrannare på sådär 0,2 promille. Gillar riktigt små tavlor och väldigt stora, som tar upp en hel vägg och som ska fotas med folk framför så man ser proportionerna.
Efter en sen lunch var det dags för båten att lämna Moskva och Moskvakanalen som förbinder Moskvafloden med Volga. Våra bordsgrannar som varit ute på egen hand kom tillbaka i taxi någon minut innan avgångstid och fick en ”utskällning”. Champagne och ost serverades på soldäck till båtens knappt 200 passagerare från olika länder och kaptenen (en snygg ung ryss) och besättningen presenterades.
Vid middagen hetsade herrarna vid bordet den unga kyparen att hälla mer vin i glaset, så till den milda grad att en man några steg högre upp i hierarkin lite senare kom och ”skällde”=berättade på ett mycket bestämt sätt att det ingick 150 ml vin och inget mer. Vill man ha mer vin får man beställa enligt vinlistan, därmed basta. Väldigt god mat; man får i förväg kryssa i vad man vill ha till förrätt, soppa, huvudrätt och dessert. Man kan välja mellan 2-3 sorter av varje. Ikväll var ”lite elegantare klädsel förväntad” enligt dagsprogrammet, men det verkade inte vara så många som riktigt brydde sej...
 
Onsdag 11 september 2019 Uglich, Ryssland
Sover väldigt bra, märkte inte ens att vi slussade inatt. Sovmorgon, åt frukost, satt på soldäck, var på infomöte om kommande tilläggsutflykter (B-Å får sitt WWII-begär stillat med bland annat Stalins bunker), buffélunch, slussning, ankomst till Uglich klockan tre. Trots sitt (på engelska) hemska namn var Uglich med 32000 invånare en fin stad. Har fått sitt namn från ryska ordet för böj eftersom Volga gör en sväng här. Var på stadsrundtur till fots till Kreml (betyder borg eller befäst stadsdel på ryska och finns i många städer) och besökte Dimiti blodskyrka (där Ivan den förskräcklige enligt legenden mördade sin son) och Återuppståndelsekatedralen. Lyssnade på minikonsert med fyra sångare och tre musikanter (varav en spelade en gigantisk balalajka), mycket vackert. Sen blev vi frisläppta och fotade lökkupoler till höger och vänster och när vi närmade oss båten igen upptäckte jag fina blåa lökkupoler på en kyrka en bit bort, men då var B-Å:s dagskvot av lökkupoler fylld, så jag fick gå ensam (lite orolig i område utan turister...). Låg sex flodkryssare vid kaj, tre och tre, så vi fick gå igenom två andra båtar för att komma till vår.
God middag där soppan (borsjtj) får hedersomnämnandet. Skippade konserten med folkmusik till förmån för sista (senaste?) Milleniumboken om Lisbeth Salander, som vi båda med spänning läser på våra plattor.
 
Torsdag 12 september 2019 Jaroslavl och Kostroma, Ryssland
Tidig frukost och landstigning (via en annan båt) i Jaroslavl med ca 600000 invånare. Det var här Stefan Liv spelade ishockey och dog i en flygkrasch med laget 2011 där alla utom en omkom. Är en mycket fin, gammal stad (har haft milleniumfirande), med på UNESCO:s världsarvslista, ”Rysslands Florens”. Besökte på organiserad tur Kreml här också med fin lökkupolsförsedd kyrka, park med utsikt över de två floderna Kotorosl och Volga som rinner ihop här, musikstund med fyra sångare som lät som en stor manskör i sal med maffig akustik och besök på konstmuseum där vi också bjöds på musik och dans; vi fick också chansen att visa framfötterna (utan att ta den). Strosade drygt en timme på egen hand på gågata och på marknad innan det var dags att bege sej till båten igen för buffélunch och avfärd.
Efter lunchen satt jag på soldäck och njöt av ”seglatsen” tills det var dags för vår reseledare Al att lära oss om dagens Ryssland, ett intressant land.
Ankomst till dagens andra strandhugg, Kostroma, en stad med sådär 300000 invånare som ligger där floderna Kostroma och Volga möts. Ipatiev-klostret med Treenighetskatedralen är den stora sevärdheten. Michail Romanov gömde sej i klostret med sin mor innan han 1613 (efter ”den stora oredan”) vid 16 års ålder blev tsar (Mikael den förste av Ryssland), den förste tsaren i ätten Romanov som sen styrde i över 300 år. Kyrkan är vacker med fem lökkupoler och med många ikonmålningar. Det tog lång tid innan vi lyssnat färdigt på guiden, som var mycket för detaljer, så rundturen till fots i centrala stan var i skymning/mörker. Stort torg med intressanta byggnader bland annat en före detta brandstation (numera ett museum), statyer och fina arkader med affärer och kaféer.
 
Fredag 13 september 2019 Nizhny Novgorod, Ryssland
Tur man inte har ”paraskavedekatriafobi”, rädsla för fredag den trettonde (har googlat).
På förmiddan var det två slussar och rysk språklektion. Det är ju bra att kunna de ryska bokstäverna, så man kan läsa skyltar; en del ord är ju faktiskt lika på ryska och svenska. Och lite artighetsfraser skadar ju aldrig.
Strax efter klockan tre kom vi till staden Nizhny Novgorod, som vår båt har fått sitt namn efter. Det var här Sverige spöade Sydkorea med 1–0 i fotbolls-VM förra året. Stan hette Gorkij förut (1932–1990, efter författaren Maxim Gorkij som föddes här) och är Rysslands tredje stad med 1,3 miljoner invånare.
Var på stadsrundtur och såg Kreml med massa militärfordon som barnen lekte på och en kyrka vi gjorde en snabbvisit i (inte B-Å, vars kyrkkvot var fylld). Var på två utsiktsplatser för att se ut över stan (byggd i två nivåer) innan vi släpptes fria. Meddelade att vi struntar i bussen tillbaka till båten utan tar oss dit på egna fötter. Efter flanerande på den lååånga gågatan fram och tillbaka tog vi den fina trappan med 436 trappsteg ner till den lägre nivån. Blev lite spagettiben där och sen var det ytterligare 83 trappsteg till båten. Fordrades en stor öl efter den strapatsen.
Det är nästan alltid sopporna som får hedersomnämnandet vid middagarna, ikväll krämig svampsoppa.
 
Lördag 14 september 2019, Cheboksary, Ryssland
Cheboksary (alternativ stavning Tjeboksary) är huvudstad i delrepubliken Tjuvasjien. Har nästan en halv miljon invånare varav 62 % är tjuvasjier, ett turkiskt folkslag som talar tjuvasjiska, och 34 % är ryssar. De flesta är ortodox kristna. 2002 blev staden utnämnd av Putin till den mest välskötta i Ryssland, rent och snyggt alltså.
Var lite sena till frukost så våra bordsgrannar blev oroliga och knackade på och undrade. For på stadsrundtur direkt efter frukost. Åkte gator uppkallade efter Lenin, Marx och Gagarin. Gjorde fyra stopp. Vid en utsiktsplats (bredvid teatern som såg ut som en silo, kallas ”hissen”); vid ett monument över en gammal krigare (jag och namn… är för ointresserad); i Segerparken med tanks och flygplan, fontäner, monument och en evighetslåga; på en gågata för 10 minuter (!) fri tid innan bussen skulle köra tillbaka till båten. Vi skippade bussen och tog oss tillbaka den korta sträckan till båten på egen fot. Kors i taket, ingen kyrka idag.
Efter lunchen (alltid buffélunch, idag med mycket goda biffgrytor, en med senap och vitlök, den andra med lök och svamp) gick vi ut på egen stadspromenad utrustade med paraplyer som vi efter en timme var tvungna att slå upp. Första regnet på denna semestern, tidigare sol och lagom varmt.
Vid middan bestod både förrätten, soppan och huvudrätten av fisk, förhoppningsvis inte uppdragen ur Volga. Lyssnade på saxofonkonsert med gamla örhängen.
 
Söndag 15 september 2019 Kazan, Ryssland
Kazan är huvudstad i delrepubliken Tatarstan och har 1,2 miljoner invånare, varav mer än 50 % är tatarer, som talar tatariska och är sunnimuslimer. Är mycket gammal, en stor industristad och finansiellt centrum. Kallas ibland Volgas pärla pga sin fina arkitektur.
Sol igen, men betydligt svalare än tidigare och en kall vind. Tidig uppgång och efter frukost var det direkt stadsrundtur med fyra stopp idag också: I gamla tatarkvarter med fina trähus, i en nyanlagd park för barn och ungdom, i Kreml och en fri stund på en fin gågata bland söndagsflanerande människor. Kazans Kreml byggdes av Ivan den förskräcklige på 1500-talet på ruinerna av ett gammalt slott. Är med på UNESCO:s världsarvslista. Idag kom jag ihåg att ta med min sjal så jag kunde täcka håret i både moskén (nybyggd på en tidigare moské som förstörts i ett krig, invigd 2005, finare utanpå än inuti) och i den fina ortodoxa kyrkan i Kreml. Där fanns också ett högt, lutande torn, namngett efter en prinsessa/drottning som enligt legenden slängt sej ut därifrån; bara ont förtal. Det sägs att tornet är upprätat, men nog lutade det betänkligt.
Efter lunch (där köttfärsfylld paprika får hedersomnämnandet) besökte vi kaptenen på bryggan. Han visade oss all utrustning och berättade att båten byggdes 1977 i DDR och har 3000 hk.
På eftermiddagen serverades vodka och blinier med (oäkta) rysk kaviar. Svepte tre glas vodka på ryskt vis (botten upp, men kastade inte glasen) + en vodkalikör. Man ska ju ta seden dit man kommer... fast nå’t lurt är det, jag kände mej inte särskilt berusad.
Vid den ryska (särskilt påpekat i programmet) middagen var det sång och dans innan vi kom in i matsalen. Huvudrätten får ett stort plus: fisk med skivad potatis, svamp och tomat ugnsbakad i en liten form, mycket gott.
Fick hoppa de sista stegen till 10000 i hytten (i badrummet, så B-Å slapp mej).
 
Måndag 16 september 2019 Samara, Ryssland
Vaknade när vi gick på grund och folk på däck började skrika... trodde jag i mitt sömndruckna tillstånd, men som tur var höll vi bara på att slussa.
Ägnade en bra stund åt att leta efter min klocka i hytten. Vid en andra genomgång av allt låg den kära ”dyrgripen” bara där i sängen, mellan madrass och sängram där vi redan letat... Kanske var den sur för att det på båten är Moskvatid, men egentligen är vi nu i en annan tidszon (en timme före).
Samara har 1,2 miljoner invånare och är en stor industristad. Vostok, rymdfarkosten Gagarin flög med, var byggd här. Det var i Samara Sverige fick spö av England i fotbolls-VM förra året (fan zone var på Europas största torg). Regnet var i antågande när vi började vår utflykt. Besökte konstmuseet med både gammal rysk konst och mer moderna impressionister och abstrakta verk. Stannade vid Segertorget med den jättehöga statyn, den eviga lågan vaktad av fyra skolungdomar och en fin kyrka. Besökte ytterligare ett torg vid teatern, med utsikt över ett nunnekloster och ett bryggeri. Stan är känd för sitt öl och sin speciella choklad (tills Nestlé tog över tillverkningen).
Under WWII var Samara under en period Sovjetunionens alternativa huvudstad ifall Moskva anfölls (och svenska ambassaden flyttade också hit). I början av 1990-talet ”upptäcktes” Stalins bunker här. En del av oss i gruppen var nere i bunkern i källaren till ett hus som var statlig administration under kriget (men nu hörde till universitetet), 180 trappsteg ner (och upp!). Troligen var Stalin aldrig där, men jag satt vid hans skrivbord med telefonluren i hand (vad gör man inte för ett ”historiskt” foto!)
Kom tillbaka lite sent till lunch (plus för biff i plommonsås) men någon minut innan båten skulle avgå; idag låg vi som mittersta båt av tre.
Slöade i hytten tills det var dags för middag. Satt kvar sist av alla med våra underhållande bordsgrannar Ann-Marie och Lasse, som är riktiga resenärer; vi är mer ytliga turister...
 
Tisdag den 17 september 2019 Saratov, Ryssland
Imorse fick B-Å ett utbrott på den stackars personalen. Eftersom vi skulle komma fram till Saratov klockan 11 och åka klockan 15 och hinna med utflykt, var det enligt programmet brunch mellan klockan 8 och 11. När vi kom till restaurangen strax före halv 10 var redan yoghurt och juice och såna typiska frukostgrejer inplockade och kvar fanns bara varma lunchrätter. B-Å fick nästan dåndimpen när han inte skulle få ett glas juice och förklarade noggrant begreppet brunch för personalen (som vi tyder det...). Han fick i alla fall ett glas juice, men fortsatte muttra...
Saratov är en långsträckt stad utmed Volga med sådär 840000 invånare, en viktig industristad. Gagarin, som var den första människan i rymden 1961, lärde sej flyga här och står staty. Ironiskt nog dog han i en flygolycka i unga år. Nya flygplatsen Gagarin International Airport har just öppnats i Saratov.
Var uppe i Segerparken med militärfordon, en evighetslåga, högt minnesmärke med tranor och en vacker utsikt över stan, med förvånansvärt många små trähus bland alla stora höghus. Kvoten med konstmuseer var fylld, men vi tjuvanvände toaletten där. Strosade omkring på stan och såg vacker lökkupolskyrka (utan att gå in) och en gigantisk staty av Lenin.
Väl ombord igen var det presentation av rysk teceremoni innan vi fick njuta av kryddigt te med tre stora fyllda bakverk. Sen hade reseledare Al en dragning om rysk politik och Putin. Middan var redan klockan sju och desserten (”kaka” med mörk choklad och kaffesås) får förstapriset.
 
Onsdag den 18 september 2019 Volgograd, Ryssland
Volgograd, som har 1 miljon invånare sträcker sej långt utmed Volga. Staden hette tidigare Stalingrad och gör så fortfarande några dagar per år. Under Andra världskriget pågick under 200 dygn (aug 1942-feb 1943) intensiva, grymma och blodiga strider vid Stalingrad då runt 2 miljoner människor dog och >90 % av stan förstördes, så nästan alla hus vi såg var byggda efter kriget. Ett enda träd i centrum överlevde och finns kvar mitt på en gångväg vid ett torg. Besökte en kulle med en jättestaty, 83 m hög ”Moder Ryssland” (världens högsta ”kvinnliga” staty), där de intensivaste striderna stod. Hon var tyvärr lite extra påklädd; renovering på gång. I minnesbyggnaden såg vi vaktombytet. När soldater går i noggrann marsch med höga benlyft tycker jag både det är förfärligt men också ganska fascinerande; ser trots allt lite ut som balett. Besökte Panoramamuseet om slaget vid Stalingrad, tyvärr bara beskrivningar på ryska, men vi hade en bra guide med oss. Betalade inte fotoavgift, men kunde inte hålla mej utan tjuvfotograferade lite.
Efter en sen lunch ombord, var vi ute och gick två timmar till. Regnet var utlovat till klockan åtta, men redan halv sex (när vi var 10 minuter från båten) kom blåst och ösregn. Hopfällbara paraplyer är ett skämt när det regnar sidledes. Alla kläder var dyngsura, till och med innehållet i ryggan. Den fina handduksvärmaren blev perfekt.
Innan middan var vi inbjudna på ”cocktailparty” i hytt 431 hos Ann-Marie och Lasse, som bjöd på Aperol med apelsinjuice och chips, mycket trevligt.
 
Torsdag den 19 september 2019, på Volga, Ryssland
En lat dag ”till flods” (om det nu finns ett sånt uttryck); jag fick bara ihop 2265 steg. Strålande sol på klarblå himmel, men det var nästan omöjligt att njuta av det på soldäck där blåsten var i sitt esse. Förutom måltiderna var vi med på några aktiviteter som ny rysk språklektion, info om avmönstringen (klockan 03.30 Moskvatid på lördag morgon) och kaptenens cocktailparty. Plus firande med ”rosa champagne” hos Ann-Marie och Lasse; det var idag 17 år sen de träffades i mogen ålder på en Rysslandsresa. Apropå språklektion övar vi bokstäver på skyltar ute där vi vet vad det står som МАКДОНАЛДС осh ВЕРО МОДА (som kränger hamburgare resp damkläder).
Efter avskedsmiddagen skolkade vi från svenska gruppens framförande av ”Vi äro musikanter allt ifrån Skaraborg”. Varje grupp (isländsk, dansk, spansk, italiensk, fransk) ombord skulle uppträda med något. Vi har plågsamma minnen från tidigare flodkryssningar i öst, särskilt på Yangtzefloden i Kina då vi svenskar och norrmän (inte helt nyktra) sjöng svenska sjömansvisor...
 
Fredag den 20 september 2019 Astrachan, Ryssland
Efter 357 mil på Moskvakanalen och Volga, kom vi fram till kryssningens slutmål: Astrachan, som ligger i Volgas delta nära Kaspiska havet. Stan har drygt en halv miljon invånare.
Kaspiska havet är världens största insjö, där Volga står för 80 % av inflödet och det inte finns några utflöden; vattnet dunstar bort. Fem länder har kust mot Kaspiska havet: Ryssland, Azerbajdzjan, Iran, Turkmenistan och Kazakstan.
Var på rundtur till Kreml (var inne i två kyrkor) och till fiskmarknaden. Där såldes många konstiga olika beredda fiskar, såg ingen färsk fisk. Och så naturligtvis (dyr) rysk kaviar i olika kvalitet från utrotningshotad (? åtminstone så tidigare) stör i Kaspiska havet. Efter lunch var vi ute på egen hand i två timmar, fotade statyer av bland annat Peter den store och Lenin, såg massor av brudpar och rundade Kreml.
Sista middagen är alltid lite trist, men nu har vi upplevt så mycket att vi nog inte är mottagliga för fler intryck.
 
Lördag den 21 september 2019 Astrachan - Moskva – Knivsta
Väckarklockan ringde 02:05, nästan ingen idé att man la sej. Väskan skulle ut 02:30, frukost serverades 02:45 och bussen avgick 03:30. Det gick förhållandevis bra till att börja med, men vid planbytet i Moskva var jag trött och grinig. Trots att vi hade 1h45 min på oss blev det ont om tid. Buss från planet, krånglig väg till annan terminal, passkontroll, säkerhetskontroll och framför allt lång toakö (på alla tre som jag kollade). På Arlanda stod förbeställd taxi och väntade på oss; härligt med snabb hemfärd.

Måndag 18 november 2019,
Knivsta-Moskva 🇷🇺-Singapore 🇸🇬på väg till Auckland, Nya Zeeland 🇳🇿
TORNADO stod det på min väderapp om Auckland igår kväll och det var en massa ”föremål” som flög omkring på displayen för att accentuera. Tornadon orsakade bortblåsta hustak och översvämning i en av Aucklands förorter. Men det tar ju ett tag innan vi kommer fram, så...
Blev skjutsade till Arlanda av snäll granne. Hade bara en väska var (min vägde 18,2 kg) trots att det på en biljettutskrift stod att vi fick ha 64 (!) väskor var. Nya Zeeland har precis infört visumtvång. Det gick tämligen smidigt att ansöka, betala och få visumet på nätet, men vid incheckningen hos Singapore Airlines på Arlanda blev det problem. Tog en evig tid; vi hade ju inte flygbiljett hem från NZ utan från Australien. Till slut fick vi gräva fram kryssningsbiljetten och visa. Åt frukost i SAS-loungen innan vi bordade flygplanet (en Airbus A350-900) där jag genast beställde en Singapore sling (fanns färdigblandad på flaska). Mellanlandning i Moskva och vi måste ut ur planet, gå igenom säkerhetskontrollen, inte hinna till loungen och gå på igen till samma platser. Från Arlanda var planet sådär 25 % fullt, från Moskva däremot knökafullt. Såg nya Lejonkungen för den fanns med engelska subtitles. Resan gick bra, enda missödet var väl att flygvärdinnan lyckades med bedriften att hälla mitt te på B-Å. Ett amerikanskt flyg och vi hade blivit dollarmiljonärer...
 
Tisdag 19 november 2019, Singapore-Auckland
I Singapore hade vi drygt två timmar på oss och åt en andra frukost i loungen. Efter två flygturer, 2 + 9 timmar, var det ändå drygt 9 timmar ytterligare i en Boeing 777. B-Å lyckades som alltid sova ombord (till och med under den hemska turbulensen), medan jag var klarvaken. Fördrev tiden med att läsa bok, lägga pussel och patienser, se en halv film (trist), lyssna på ABBA och barnskrik, stirra på flyginfot och dricka fler Singapore sling (blev totalt fyra).
Hade en väldig medvind på slutet så vi landade före tidtabell klockan elva på kvällen lokal tid. Det är tolv timmars tidsskillnad så egentligen behövde jag inte ställa om min analoga klocka om det inte vore för datumet och stegräknaren i den. Gick smidigt i passkontrollen och i tullkontrollen, där jag bedyrade att jag inte hade några livsmedel, blommor mm med mej. Blev sniffad på av en hund; vet inte om det var en bananhund eller en knarkhund eller både och. Hunden var i alla fall totalt ointresserad av mej. Hade förbokat Super shuttle de dryga två milen till hotell M Social i centrala Auckland; det är egentligen en delad taxi, men vi var ensamma och det gick rysligt fort.
 
Onsdag 20 november 2019, Auckland
Så skönt att få sova även om det bara blev knappt fem timmar. Ut på stan för frukost på vårt stamställe från förra besöket här år 2000: varm ägg&bacon-macka och en cappuccino. Vi är djupt imponerade av oss själva att vi hittade dit. Märkligt väder med sol och duggregn huller om buller. Åkte upp i Sky tower (högsta byggnaden på södra halvklotet, 328 m) och tittade på utsikten och fikade. Gick med stor försiktighet ut på glasgolvet, det är ju lite läskigt. Blev närmast chockad när en människa kom farandes förbi utanför fönstret; hade glömt bort att det fanns ”sky jump” från tornet.
Auckland har 1,5 miljoner invånare och är NZ:s största stad, hela landet har bara 4,5 miljoner. Kallas City of Sails (största antalet båtar/invånare i världen) och vi bor precis vid hamnen med småbåtar, färjor och kryssningsterminalen. Här är halva stan uppgrävd, år 2024 ska tunnelbanan invigas, och det pågår också ”transformation of downtown”.
På eftermiddan vilade vi lite, men inte blev vi piggare av det, snarare tvärtom. I nybyggda hamnkvarteren Viaduct Harbour var det mest sofistikerade italienska restauranger och (irländska) pubar, men vi ratade dom till förmån för en av de otaliga asiatiska restaurangerna som finns i andra delar av centrum. Våra två kinesrätter hade nog räckt att mätta fem personer, men vår vana trogen möljde vi naturligtvis i oss rubb som stubb. Tur vi bad om gaffel, tragglandes med pinnar hade vi blivit utkörda vid stängningsdags...
18230 steg.
 
Torsdag 21 november 2019, Auckland 
Efter frukost på annat café köpte vi tvådagarsbiljett på Hop on Hop off-buss. Hoppade av vid Auckland Domain, en stor park på en vulkan. Där ligger Auckland War and Memorial Museum, där vi bland annat kollade in utställningar om Maorierna (den polynesiska urbefolkningen), NZ:s insatser i olika krig (stred för USA i Vietnam, märkligt) och som kontrast till krigen en specialutställning om väskor (”the good, the bag, the ugly”). Var också på en ”Maori cultural performance” med sång och dans och naturligtvis en haka. Hakan, ursprungligen en krigsdans, framförs numera vid alla möjliga tillfällen. Man stampar, rullar med ögonen, räcker ut tungan och låter. Här var det sex personer, inte riktigt lika mäktigt som när NZ:s rugbylag All blacks framför sin haka för att skrämma skiten ur motståndarna (?).
Nästa stopp var vulkanen Mt Eden. Det var 15000 år sen den hade utbrott, så det kändes ganska säkert att vandra upp på toppen (lagom ansträngande) och titta ner i den gräsbevuxna kratern och på den fina utsikten över Auckland och havet. Gick sen av vid en shoppingmall enbart för att äta en försenad lunch (shopping finns inte på kartan). Fanns en stor food court, med intressant mat från en massa olika länder och ändå åt vi på KFC.
Styrkta av lite vin på rummet åt vi middag på en italiensk restaurang i hamnen. Den hette Portofino och hade en bild på den italienska byn med samma namn (där vi var i somras). Vi njöt av god spagetti carbonara resp. lasagne ute på terrassen uppvärmd med infravärme och utsmyckad med juldekorationer.
Antal steg: 16091 (samma tal upp och ner)
 
Fredag 22 november 2019, Auckland
Efter frukost på det nya stamstället hoppade vi på bussen och hoppade av vid tre stopp: The Bastion med fin utsikt in mot Auckland, en rosenträdgård där blomningen var på sin höjdpunkt och sist ”The Winter garden” = två viktorianska stora växthus från början av 1900-talet varav ett är tropiskt med värmeälskande växter. Har aldrig någonsin sett så tätt med vackra blommor, en sann fröjd för ögat (och näsan). Tog sen färjan (12 minuter) över till Devonport och åt lunch och promenerade runt i den trevliga byn med alldeles bedårande viktorianska små hus. Till B-Å:s glädje fanns där ett marinmuseum så det blev lite payback time för mej för alla blommor tidigare idag. Strålande sol och varmt och gott i lä, men det blåser mycket och kallt.
Som alltid kvällen före en kryssning: Pizza och en flaska vin. Ikväll på en trevlig restaurang som hette Da Vinci’s. Blev lite på lyran, men så hade vi ju tjuvstartat med vin på hotellrummet...
16833 steg.
 
Lördag 23 november 2019, Auckland, NZ ut på havet
Vid frukosten på vårt nya stamställe anföll en (ej artbestämd) fågel mej och tog en stor bit från min macka som jag höll i handen på väg mot munnen. Blev verkligen överraskad när jag fick fågelflax i ansiktet (satt inomhus). Bestämde mej för att mackan var helt förbrukad. 
Checkade ut från hotellet och gick de 580 stegen till väskinlämningen vid vår båt; så nära har vi aldrig bott. Checkade in men i stället för att sitta och vänta på att få gå ombord, tog vi en runda på stan och en öl.
Båten heter Noordam och är från Holland America Line (HAL, med 150-åriga anor) och registrerad i Rotterdam. HAL var vårt favoritrederi den första tiden i vårt kryssningsliv, innan vi fick lite större pretentioner. Noordam tar nästan 2000 passagerare, vilket är många fler än ”normalt” för oss. Den sjösattes 2006 och vi åkte med den i Västindien 2009. Då hade vi en balkonghytt, men nu nöjer vi oss med en stor insideshytt på åttonde däck.
Efter en god asiatisk lunch var det som alltid innan avgång en obligatorisk säkerhetsgenomgång på vår ”Muster station” under livbåtarna. Det var en snabb variant på enbart engelska, behövde inte ens öva praktiskt på att ta på flytvästen. 
Blev glatt överraskad av middagen, så god att jag måste notera de fyra rätterna jag valde:

• Salmon Jerky, hot smoked salmon and halibut, clam, shrimp, dill aioli.
• Baby spinach and button mushrooms, oven roasted tomato, red onion, bacon, egg, gorgonzola cheese.
• Fresh New Zealand cornflake crusted monkfish fillet, boiled new potatoes, sauted vegetable medley, remoulade.
• Mango and blueberry crisp, French vanilla ice cream