Torsdag 2018-01-11 Knivsta - Dubai, Förenade Arabemiraten (nytt land!)
Uppstigning klockan 03:55, taxi till Arlanda terminal 2 (nästan folktomt), frukost (39 kronor för en kopp hett vatten och en tepåse är ju rena rånet) och British Airways till London Heathrow. Att åka 1 timme bakåt i tid för att i nästa flygning till Dubai åka fyra timmar framåt verkar ju vara lite felriktat. Valet mellan Kyckling och Pasta till lunch ombord var inte svårt. Kyckling och British Airways är för mej helt inkompatibelt efter Campylobactern som slog till en gång; visserligen i forntiden (25 år sen), men ändå... Den stackars mannen som satt på sätet utanför oss på planet, fick sin sömn avbruten hela tiden när vårt inmundigande av allehanda drycker (det var ju gratis...) gjorde sej påmint.
En låååång kö för att komma genom pass/visum-kontrollen, men till slut fick vi vår efterlängtade stämpel och kunde hämta våra väskor och leta upp personen med skylten med vårt namn på. Förbeställd taxi är perfekt om man är lite bekväm av sej. Har nog aldrig checkat in på ett hotell så sent, nästan halv två på natten, men på Arabian Courtyard var dom vana.
 
Fredag 2018-01-12 Dubai
Inte många nätter nu för tiden med perfekt sömn, men detta var en av dom. Frukost på hotellet och utcheckning innan vi tog en taxi till Dubai mall. Milde tid så stort, 1500 inrättningar (affärer, restauranger, akvarium, skridskobana, flygsimulator...). Vi gick 6 km där enligt min aktivitetsklocka. Rea överallt utom i dom riktigt fiiina affärerna. Var bara inne i en (1) affär, H&M, annars var det ekonomisk fönstershopping. Åt kinamat; det godaste jag smakat på länge, biff och kyckling, när jag nu (av förklarliga skäl) inte kunde få min obligatoriska rätt: fläsk i sötsur sås. Kaffet på Starbucks smakade som vanligt.
Taxi tillbaka till hotellet för att hämta de ”magasinerade” väskorna och ny taxi till kryssningsterminalen och fartyget Costa Mediterranea. Nästan där skrek jag: Min jacka! och ”beordrade” chauffören att genast vända tillbaka. Hade kommit på att jag glömt jackan i garderoben på hotellrummet. Och B-Å misstänkte att inte heller hans var med oss. Så jag satt kvar i taxin (att ta en ny taxi var uteslutet, tre karlar hade ägnat lång tid åt att få in våra gigantiska väskor i bagageutrymmet) medan B-Å rusade in på hotellet och många minuter senare kom ut med en ”soppåse” innehållande två jackor, mina svarta långbyxor och min prickiga jeansskjorta! Inte alls likt oss, vi brukar vara sjukligt noggranna med att kolla. Tur att taxi var billigt. Alla fyra taxibilarna i Dubai framfördes av trevliga indier, på indiskt vis där trafiksignaler och stoppmärken bara är rekommendationer.
Costa Mediterranea har vi åkt med en gång tidigare, för fyra år sen i Karibien, och efter ett tag började minnena komma tillbaka. Det är en ”historisk” kryssningsbåt: den enda jag har badat på. Den är italiensk, registrerad i Genua, byggd i Helsingfors 2003 och tar 2680 passagerare. De flesta verkar vara italienare och tyskar men ett par från Hedemora har vi också iakttagit (läste på deras väska, gav oss inte till känna). Hytten är stor och balkongen också med fyra solstolar. Så vi avslutade kvällen med att njuta av Dubai skyline därifrån. Det mest anmärkningsvärda hittills är att vi fått info om vad man ska göra i händelse av piratattack! Regel nummer 1: Stay calm!
 
Lördag 2018-01-13 Dubai - ut till havs på väg mot Oman
Så mycket väderprat blir det nog inte i den här delen av världen, när det alltid är 24 grader och sol (denna säsong). Första semestern någonsin som jag har lämnat regnjacka och hopfällbart paraply hemma. Säkerhetsövning med rabblande på bara två språk, italienska och engelska. De som talade tyska, franska, spanska och ryska fick en broschyr (det tackar jag för, det är bra tradigt annars).
Vid lunchen var det stor skillnad på kvinnors klädsel i bufférestaurangen, från minimal badklädsel på tjocka damer, visandes mer än vad man vill se, till heltäckande svart med bara en springa för ögonen, och allt däremellan. Det är livligt, italienskt ombord, med massor av aktiviteter. Idag hade vi bland annat kunnat lära oss dansa argentinsk tango och salsa och B-Å hade säkert vunnit tävlingen ”Mr Sexy Legs” om han bara ställt upp. Den sistnämnda aktiviteten (som i Sällskapsresan) vore nog helt utesluten på något annat kryssningsfartyg än ett italienskt... Två sittningar till middag och vi hade valt den tidiga (klockan 18:30) och lämnat den sena (21:15) till sydeuropéerna, även om spanjorerna nog tycker det är alldeles för tidigt... Ett fönsterbord (fast här får man nog inte större köttstycken för det) för två, tillräckligt långt borta från grannbordet (med ett tyskt par) för att man inte skulle känna sej tvungen att konversera alltför mycket.
 
Söndag 2018-01-14 Muscat, Oman (nytt land)
Idag gjorde vi en organiserad utflykt. Efter lite italienskt kaos och skrikande fick vi vår nummerlapp till rätt tur, Mystical Muscat med engelsktalande guide. Muscat är huvudstad i sultanatet Oman (ett av två sultanat i världen; det andra är Brunei på Borneo, där vi också har varit med Costa). Staden har cirka 2 miljoner invånare, landet ca 4,5. Ungefär hälften är från andra länder, särskilt Indien, Bangladesh och Pakistan. Första stoppet var Grand Mosque. Klädseln på männen i sällskapet var det inte så noga med (bara dom inte hade shorts), medan kvinnorna skulle ha täckta anklar och handleder och sjal. Vi blev uppställda på led och inspekterade. Det blev bara en avvikelse på oss ca 25 damer och det var naturligtvis jag som skämde ut mej... sjalen var fel, lämnade halsen bar. Men inspektören var snäll och hon hjälpte mej med korrigerande åtgärd så jag blev godkänd. Det var en engångshändelse med grundorsak Ovana och bristande utbildning. En förebyggande åtgärd är att ta den större sjalen med nästa gång. Imponerande byggnader, särskilt männens sal; kvinnornas var mindre och något anspråkslösare. Ljuskronan och mattan var nu bara världens näst största, sedan en moské i Abu Dhabi gått om 2007. På programmet stod också Mutrah Souq, en basar med försynta, artiga försäljare, ett museum och sultanens palats. Sultanen är nu 77 år och har inga barn som kan ärva tronen, vilket är bekymmersamt. Ovanligt i ett land där män får ha fyra hustrur. Guidens far hade tre hustrur och en skrälldus med barn. Men det är så dyrt att gifta sej, så nuförtiden har de flesta unga män bara en hustru.
Har nu fattat att middagarna består av rätter från olika italienska regioner (en i taget) och vi är så italienska att vi äter pasta som mellanrätt. På teatern sjöng en charmig, italiensk tenor. Publiken var i det närmaste i extas och skrek Bravo. Som tur var sjöng B-Å inte med; han somnade...
 
Måndag 2018-01-15 Till havs
Inatt gick vi (för andra gången) genom Hormuz-sundet, där Iran ligger på andra sidan, och kom in i Persiska viken igen (eller Arabiska viken, språkgräl om namnet). Här passerar oljetankrarna i skytteltrafik (?), det är alltid lite läskigt med tungt trafikerade farvatten.
Det är kav lugnt, känns inte ens att vi är på en båt och ändå blåser det massor på däck. Mina foppatofflor gjorde en egen utfärd från min solstol utan mej i.
Undrar om Håkan Juholt har fått sparken som ambassadör på Island (också). Han tycks ha tagit anställning som diskplockare på denna båten... fruktansvärt likt. Vi (mest jag) brukar ägna oss åt att leta kändis-look-a-likes och Håkan är vårt bästa exemplar hittills (så vi har inte så stora pretentioner på vad som är en kändis).
När tre par från Tyskland, Frankrike och Sverige (men inte Bellman) utan annat gemensamt språk än kroppsspråket ska konversera vid lunchen kan det bli rena rappakaljan. Åt fiskspett med lax och svärdfisk, värt ett hedersomnämnande.
Kvällens klädkod, Gala/Retro elegant, brydde vi oss inte om utan kom hela och rena som vanligt. Först var det cocktailparty med kaptenen, italienare utan vänner på öarna här (?) innan middan: Galameny eftersom Costa Cruises fyller 70 år. Det mest anmärkningsvärda ikväll var att vi skickade tillbaka huvudrätten ut i köket, Biff Wellington var alldeles kall.
 
Tisdag 2018-01-16 Sir Bani Yas Island, Förenade Arabemiraten
Båten låg för ankar en bit ut och vi åkte tenderbåt in till ön, inga problem i det lugna vattnet. Ön är ett reservat med en massa införda växter och djur som giraffer (mina favoritdjur tillsammans med pingviner). Vi som inte bokat utflykt fick hålla oss på stranden och inte besöka det inre av ön. Jag som av princip inte badar, doppade i alla fall fötterna i Persiska viken. Grillparty på stranden till lunch, men B-Å och jag åkte tillbaka till båten och åt lunch i nästan ensamt majestät (fler upp-passare än gäster), vilken gorgonzola!
För första gången gungade båten ikväll och det berodde inte på att jag för första gången var onykter (kaptenen bjöd på Spumante till middan)
 
Onsdag 2018-01-17 Abu Dhabi, Förenade Arabemiraten (UAE)
Tidigt upp för utflykt efter en gungande natt och ett oregelbundet, enerverande gnisslande ljud i hytten. Till slut lyckades vi härröra det till toalettdörren och kunde vidta åtgärder.
Abu Dhabi är huvudstad i UAE. Hela UAE (bestående av 7 emirat, ”furstendömen”) har drygt 9 miljoner invånare, varav drygt 1 miljon är medborgare (med privilegier) och resten har uppehållstillstånd (gästarbetare, flest indier). Vår guide idag var från Egypten. Halva bussen var engelsktalande och andra halvan pratade franska. Vi satt i mitten och den franska guiden var väldigt högljudd... Rundturen i Abu Dhabi tog oss till förre shejkens museum (fina bilar, svärd, frimärken, fotografier på politiker och kungligheter han träffat), fotostopp vid torg och palats, utsiktsplatser för att se skylinen, hembygdsmuseum med hantverksby och shoppingmall. Konstigt att tänka sej att nästan allt detta är byggt de senaste åren, med inkomster från oljan. Det finns inga partier och inga val hålls, inte särskilt demokratiskt med andra ord.
Wi-fi i kryssningsterminalen når ända ut till båten och vi har balkong nära åt rätt håll, så jag är lycklig...
Costas italienska middag (när klädsel i rött, grönt och vitt ”anbefalles”, vilket vi förstås struntar i) är veckans höjdpunkt då kyparna uppsluppet sjunger och dansar med gästerna. Det var långdans genom hela restaurangen, t o m B-Å tycker det är kul.
 
Torsdag 2018-01-18 Tillbaka i Dubai igen
Extra tidigt upp för en heldagsutflykt på ca 8 timmar (enligt beskrivningen), som blev 10 timmar. Det var en tysk-engelskspråkig buss med en fenomenal, humoristisk guide, men så var han också lärare och utbildade guider och reseledare. Vi gjorde nio stopp med Burj Khalifa och Burj Al Arab som höjdpunkter.
Burj Khalifa är världens högsta byggnad, 852 meter, och vi var uppe på 125:e våningen (456 m) och tittade på utsikten, lite disigt. Snart blir byggnaden dock omväxt av Dubai creek tower som ska byggas till världsutställningen i Dubai 2020 och bli mer än 1 km högt. Det är mycket ”högst, störst och bäst i världen” i Dubai och guiden fick oss att skrika ”world” och ”Welt” som avslut på hans meningar. Det blev mycket skratt och trams i bussen.
Burj Al Arab kallas världens enda sjustjärniga hotell och där har det gått åt mycket guld att smycka med. Det brukar vara med på bilder på Dubai, som en symbol (byggt som ett segel). De hade hissat den rödgula skånska flaggan idag; tänk att dom visste att B-Å skulle komma! Högst upp i hotellet åt vi en grandios buffélunch (och det var väl förklaringen till priset på utflykten, €210 var) och jag satt kvar längst och njöt under syrliga kommentarer från en mej närstående, som har vett att sluta i tid
Sista middan är alltid lite ”vemodig”. Vi har haft bord 23A hela tiden och samma filippinske kypare, alert och bra på att dansa...Första kvällens tyska grannar byttes (av okänd anledning) mot engelska (walesiska) vilket gjorde livet lite lättare språkmässigt. Ikväll hände det hemska att jag inte orkade äta upp pastarätten mellan förrätten och huvudrätten; kände mej inte sjuk utan det var nog sviter från lunchen...
 
Fredag 2018-01-19 Dubai – Knivsta
Åt frukost, checkade ut från båten och åkte rallytaxi till flygplatsen i Dubai. Kycklingburgare på KFC (ska någon kunna laga kyckling ordentligt är det väl dom!) innan vi gick ombord på planet till London. Matvalet ombord blev vegetarisk biryani (jättegott) och inte kyckling... Såg filmen Dunkirk och lyckades så småningom få fram engelska subtitles, bra när man är halvdöv. Ingen höjdarfilm, vissa dramatiska flygscener är inte så lämpliga när man sitter i ett flygplan... Flyget till Stockholm var försenat, bra för våra väskor, även om dom var märkta ”short transfer”. Taxi hem till Knivsta, framme halv ett på natten, en lång dag. Vågen visade +2,8 kg. En bidragande orsak var nog alla goda cappuccino med Kahlua i.
Home sweet home! Skönt att komma in i vanliga rutiner igen.

Lördag 2018-03-31 Knivsta-Köpenhamn på väg mot Beijing (Peking)
Att packa för 42 dagar var inte lätt. Packade redan igår, packade upp (tog bort lite skor, långbyxor och T-shirts för att kunna stänga väskan) och packade igen. Fördrev tiden innan taxin hämtade oss klockan 12 med att städa, för att sen ”stöka till” igen i ett försök att lura ev. tjuvar som kikar in genom fönstret. Förhoppningsvis blir de störda av den väl synliga web-kameran också.
I Köpenhamn uppgraderade vi oss till SAS Plus och satt i loungen och hyggede oss. Att planet var försenat på grund av teknisk undersökning var inget jag ville höra. Blev dock en helt odramatisk resa, där det mest uppseendeväckande var att Bengt-Åke åt upp sin broccoli...
 
Söndag 2018-04-01 Beijing, Kina
Efter turbulens över Mongoliet landade vi i Beijing och tog oss smärtfritt förbi pass- och tullkontrollen ut i ankomsthallen. Hittade lätt skylten med våra namn på. Att döma av storleken på den, var vi två de mest betydelsefulla passagerarna som anlände. Blev omhändertagna och placerade i en bil med chaufför som talade kinesiska med oss och hittade till hotell Regent Beijing.
Enligt väderappen var det ”Väldigt hälsovådlig luftkvalitet” och 27 grader och dis. Vi gav oss direkt ut. Hade vi lagt oss på sängen, hade vi förmodligen inte vaknat mer den dagen. Jag hade (nog) inte sovit en blund på flyget. Trodde jag gjort det eftersom jag inte kom ihåg slutet på filmen ”Three billboards outside Ebbing, Missouri”, men sen visade det sej att det inte fanns nå´t riktigt slut på den filmen.
Hotellet ligger centralt och vi promenerade till Himmelska fridens torg och Förbjudna staden via shoppinggata Wangfujing och en lång gränd med hundratals matstånd och små ”restauranger”. Där var jag mest fascinerad över alla insekter, uppträdda på pinnar, en del sprattlandes med benen, i väntan på att bli friterade. Inte inbjudande, men detta är väl framtidens protein. Har inmundigat en skalbagge en gång i Vietnam, urk för knastrandet.
På hemvägen letade vi nå´t lämpligt ställe att äta på. Det är inte mycket vi förstår av matsedlar, engelska är inte att tänka på, annat än på de fina (dyra) ställena. Det är tur det finns bilder. Valde ett ställe som i alla fall hade en dörrmatta där det stod ”Welcome” på. Där hade vi lika gärna kunnat prata svenska som engelska, men Google translate (eller vad nu kyparen hade) är ju perfekt. Så fruktansvärt god mat det var och så mycket. Jag är fullständigt kass på att äta med (hala) pinnar, medan B-Å är en fena på det. Att be om en sked eller gaffel är ju ett nederlag, så jag kämpade på och började undra när dom stängde...
 
Måndag 2018-04-02 Beijing
Vi är sådär 150 personer som bor på hotellet och som om två dagar ska åka på 35-dagarskryssningen från Beijing till Sydney. Efter frukosten startade vårt gemensamma program med färd till Kinesiska muren vid Juyongguan. Vilken trafik! Rusningstrafiken är från klockan sju på morgonen till åtta på kvällen... och idag var privatbilar med slutsiffra 0 eller 5 förbjudna. Har varit vid muren två gånger tidigare, en gång med B-Å och en gång med Lena (min entusiastiska syster), båda gångerna vid ett annat ställe. Här var det mindre folk, inga envetna försäljare, men brantare och benen tog mycket stryk och var nästan helt odugliga efteråt. Det är trappor på de värsta ställena, men trappstegen är ojämna, mellan 2 och 60 cm höga... Och att sen sitta på huk på en ståtoalett (och resa sej upp!), mamma mia...
Lunch på en gigantisk statlig restaurang vid runda bord med snurrande mitt och massor av goda rätter inkl fläsk i sötsur sås, mums. Tyvärr var vi alla vid vårt bord (två personer från vardera USA, Australien, Tyskland och Knivsta) matvrak och förtjusta i den rätten. På våningen under var en gigantisk jadebutik, där vi fick en genomgång och kunde se hur slipningen av jade går till. När vi såg alla försäljarna som ivrigt väntade på att få slänga sej över oss, avvek vi. Att få en ”personal shopper” är verkligen inget för oss.
Nästa stopp var Minggravarna, där 13 av de 16 kejsarna från mingdynastin ligger begravda tillsammans med kejsarinnor och älskarinnor från 1424 till 1644, allt enligt feng shui.
Kvällens begivenhet var Pekinganka, en fin specialitet här, men först fick vi massor av andra smarriga rätter på snurrbordet. Trots att alla (sex från USA, två från England och vi) åt med god aptit hade vi inte en chans, det blev massor av mat över. De restauranganställdas familjer säjer nog: Nää, måste vi äta anka ikväll igen...
 
Tisdag 2018-04-03 Beijing
Efter en god natts sömn (hoppas jag är i fas med tiden nu) och frukost åkte vi en låååångsam busstur till Himmelens tempel. Passerade centrala järnvägsstationen (det finns ytterligare fyra) med en miljon passagerare per dag, men så bor det också 22 miljoner här (+ några miljoner oräknade). Jag kollade så att inga obehöriga bilar var ute idag dvs de med nummerskyltar som slutar på 1 och 6, har lärt mej systemet nu. Himmelens tempel skapades på 1400-talet för Mingdynastins ceremonier. Kollade in tempel, men framför allt folket (pensionärerna) som träffas i parken och gör morgongymnastik, Tai chi, dansar och spelar kort och domino; fina fotoobjekt. Efter två dagar med nästan 30 grader, är dagens väder en chock, 8 grader, ”känns som 4”. Trots två långärmade tröjor och jacka frös jag i den isande vinden. För att accentuera eländet började det regna på eftermiddan också. På den positiva sidan är att luftkvaliten blev mycket bättre. Såg på våra kameror därhemma (en framåt och en bakåt, precis som på kryssningsfartyg) att snön ligger kvar och solen skiner.
Idag var det fri tid för lunch och resten av dagen. Några extraturer till Sommarpalatset och andra sevärdheter var vi inte intresserade av (been there, done that) utan gick på måfå på egen hand. Lunch på Starbucks, för enkelhetens skull. Trafiken är enorm, trafikreglerna är svårförståeliga. Störst går först, gäller i alla fall, och för cyklister och andra tvåhjulingar är trafikljus bara dekorationer; dom kör mot rött hela tiden och en gång nästan över B-Å.
Middan avnjöts på restaurang med namn även på engelska: ”Gourmet kitchen”. Ingen av de unga som jobbade där kunde ett ord engelska, vilket naturligtvis är helt OK, mandarin är ju ett världsspråk. Dock fanns matsedeln på engelska, men när vi inte hittade ris där bröt förvirringen ut. Fyra servitörer försökte storögda förstå B-Å:s levande charader för ris... Mobilen var bättre. Att den ena rätten skulle ta drygt en halvtimme att laga till och att vi då beställde två ”Sweet and sour pork” istället löste vi också genom att tala i mobilens översättningsprogram (vilket påminda mej om ”ställ Turkiet i ugnen” när jag lagade kalkon efter ett amerikanskt datoröversatt recept). Porslinet kom från IKEA (jobbets gröna och blå muggar bland annat) och plötsligt ser jag till min förvåning B-Å kalla till sej en av servitörerna och peka på undersidan av muggen där det stod ”IKEA of Sweden” och klappa sej på hjärtat... att han orkade! Detta föranledde två personers granskning av den konstiga gubben och av muggen och ett ivrigt slående på mobilen, sen nickade dom, log ansträngt och gick snabbt därifrån...
 
Onsdag 2018-04-04 Beijing-Tianjin, Kina
Checkade ut från hotellet i Beijing för lite sight-seeing innan bussen skulle ta oss till Tianjin vid havet. Först Förbjudna staden, som var det kejserliga palatset där 24 kejsare under Ming-och Qingdynastierna bodde med familjer, tjänare och ämbetsmän under nästan 500 år. 980 röda byggnader i trä, byggda utan en enda spik. Det påstås att antalet rum är 9999 1/2 (endast himlen kan ha 10000), men det finns egentligen ”bara” 9371 rum och ändå hann vi inte med alla... Vanligt folk fick på den tiden inte komma in, därav namnet. Är ett av världens mest besökta turistmål. Himmelska fridens torg är världens största torg. Där ligger Maos mausoleum där Mao finns till påseende. Han fick dock inget besök denna gången. Lena och jag hälsade på honom när vi var där, en i taget. Det krävdes pass och bara en av oss hade passet med sej där, men vi är väldigt lika...
Bussresa till Tianjin där kryssningsfartyget väntade för resan ”Far East and Coral seas”. Det snöade (!) när vi gick ombord på Insignia från det amerikanska rederiet Oceania. Båten är registrerad i Majuro på Marshallöarna i Stilla havet, tar 684 passagerare och har 400 besättningsmän (från över 50 länder). Vi har en liten insideshytt (15 kvm) och här gäller varje sak på sin plats (5S). Vår cabin steward heter Viachlesav och är från Ryssland.
Första middagen av 35 avnjuten. Maten är fantastisk god, ”best cuisine at sea” är Trade Mark för rederiet (vi har åkt med dom fyra gånger tidigare, men inte på denna båten). Ikväll blev det extra + för den inbakade italienska osten till förrätt.
 
Torsdag 2018-04-05 Tianjin, Kina
Idag var det ingen rusning till solstolarna, dom var täckta med snö... kunde inte avhålla mej från att i snön skriva: ”Ulla + B-Å = sant” (och ta kort). Har aldrig upplevt snö på en kryssning tidigare. Det är extremt väder här, för tre dagar sen var det + 30 grader och nu + 3 grader, vi är trots allt på samma breddgrad som Rom.
Tianjin (med ytterområden) har 16 miljoner invånare och är vänort med Jönköping (vad nu dom två städerna kan ha gemensamt?). Det är helgdag i Kina idag, Qingmingfest, när man hedrar sina döda förfäder, ”sopar gravar” och offrar mat och pengar; de unga offrar (falska) mobiler för att få kontakt. Besökte ett tempel, där vi gjorde vår debut i kinesisk TV när vi hamnade mitt i en sändning till minne av Konfucius, den kinesiske filosofen (levde ungefär 500 f Kr). Besökte också ”Ancient culture street” där kulturen till stor del bestod av souvenirbutiker och matstånd, men det är kul att kolla på hus och folk i alla fall och själv bli minst sagt uttittad.
Klockan sju på kvällen lade Insignia ut på sin färd mot Sydney. Detta är en delsträcka på en 180-dagars jordenruntresa, som startade i Florida i början av januari. Vi har träffat på amerikaner som varit med hela vägen och som nu kommit halvvägs på sin resa tillbaka till Miami (och vi som tycker 35 dagar är fruktansvärt långt).
Från kvällens middag får torsken ett extra +, var välsmakande och konstnärligt dekorerad, och hade bara ett blad koriander (förrädiskt persiljelikt!)
 
Fredag 2018-04-06 Dalian, Kina
Dalian är vårt Seoul i Sydkorea. Det var dit båten skulle egentligen, innan det amerikanska rederiet fick kalla fötter och ändrade det stoppet när det var som mest infekterat mellan herrarna Kim och Trump (och bråk om vem som hade störst knapp!). Så vi blev blåsta på ett nytt land och en utflykt till den demilitarisera zonen mellan Nord- och Sydkorea.
Det var absolut förbjudet att föra iland en massa saker bl a mikroorganismer; undrar hur man ska kunna undvika det
Utflykt ”Dalian with less walking” (”walking” autokorrigeras till ”walk-in-closet”), vilket var ganska klokt med tanke på vädret: +3 grader, känns som -5 grader, och vind på över 20 m/s i byarna. Hade inte koll på att vi skulle ha mössa och vantar med oss. Dalian (6 miljoner invånare och en stor hamnstad) har varit både ryskt och japanskt och många byggnader tillkom med hjälp av en rysk arkitekt som gillade europeisk arkitektur (Paris) och öppna platser. Stannade vid utsiktsplatser (där det inte ens gick att hålla kameran still i blåsten), stora torg (ett var enligt den unga, fnittriga guiden mycket större än Himmelska fridens torg) och en berömd bro. På bron skulle man gå över hand i hand för att få ett lyckligt, långt liv (äktenskap) tillsammans. När vi kommit halvvägs över bron, blåste det så mycket att vi inte kunde gå upprätta och höll på att blåsa ner i vattnet. Så då bestämde vi oss raskt för att ”skita i det långa äktenskapet”... Utflykten avslutades i ett gigantiskt, flott varuhus med riktiga märkesvaror. Rolexklockor för 96000 yuan (x 1,4=kronor), när de bara kostar 100 spänn på gatan...
Middagens extra+ utdelas till roqueforten på ostbrickan (bytte till mej B-Å:s också, mot en camembert).
Vi rådde bot för två dagar på båten utan alkohol med en cocktail under happy hour. Valde bort ”fria” alkoholhaltiga drycker på denna resan (man kan inte gå lullig 35 dagar i sträck!), vilket är bra för att minimera den normala viktuppgången på 3-4 hg/dag. Har infört några andra små restriktioner för mej (damage control): inget bröd, inga kakor, ingen potatis (bortsett från Fingerlingpotatis med rysk kaviar), inget socker i cappuccinon, inga snacks till drinkarna (det kommer på intet sätt vara synd om mej!). Dessutom inget hissåkande; bor på däck 7, nästan allt finns två däck upp eller två däck ner. Får se hur länge detta håller...
 
Lördag 2018-04-07 Dalian, Kina
Mycket bättre väder, sol på molnfri himmel och ingen snö på solstolarna längre. Promenerade omkring på egen hand i stan. Skyskraporna såg ut som i vilken annan storstad som helst i världen och shoppingmallen också. Roligare när man hamnade i gamla typiskt kinesiska områden. Gick vilse och var inte alls där vi trodde, men det ordnade upp sej.
Checkade ut från Kina. Lunch (grillad gravlax) ute på däck, lite kyligt, men det gick! Klockan fem började resan mot Japan.
Vid middagarna hittills har vi ätit fyra rätter och sagt att vi måste minska på det. Vad händer idag, jo jag beställer fem rätter... Extra + går till första förrätten: Serranoskinka med marinerade kronärtskockor och parmesanost.
Klockan halv tio varje kväll är det ”show”. Idag var det en engelsk sångare som också var pianist och steppdansare. Vi höll oss vakna, vilket är ett gott betyg.
 
Söndag 2018-04-08 Till havs (Gula havet) mellan Kina och Japan
Blåser lite väl mycket idag. Förbjudet att gå ut på däck och jogging/gå-banan, så nu blir det svårt att få ihop dom 10000 stegen. Å andra sidan tar man många snedsteg, mer än någonsin, spik nykter. Spypåsarna är strategiskt utplacerade runt omkring i båten...
Den italienske kaptenen hade cocktailparty ikväll. Det struntade vi i, men utnyttjade de två timmarna med fri dricka i barerna. Så stärkta av tre drinkar ”raglade” vi till middan (4 rätter). Extra + till blinier med rysk kaviar.
Med tanke på båtens gungande lade jag fram visselpipa och ficklampa på nattduksbordet och såg till att flytvästarnas ”handtag” låg utåt i skåpet...
 
Måndag 2018-04-09 Nagasaki, Japan 🇯🇵
Överlevde nattens oväder, men båten blev försenad. Tog också tid att komma in i Japan, det var ”face-to-face”-inspektion och alla måste lämna fingeravtryck (mina fick OK till slut).
Var på rundtur med en mycket underhållande, bestämd, japansk guide. Nagasaki (nästan en halv miljon invånare) ligger längst västerut i Japan och har länge varit en viktig hamn. Först kom portugiserna hit och bedrev handel och därefter holländarna. Var på nåt slags Skansen om den tiden.
1945-08-09 klockan 11.02 fällde USA i slutet av andra världskriget sin andra atombomb (plutonium) som sprängdes 500 m upp i luften över Nagasaki. I Peace park pågick demonstrationer mot kärnvapen framför den stora Peace Memorial Statue. Jag hade kunnat hoppa in och delta. Måtte det aldrig hända igen! Var också på själva hypocentrat med minnesmärken. Allt mycket rörande.
Åkte linbana (gillar jag inte) upp till ett observatorium för att se hela staden och vår båt.
Middan ikväll var en höjdare och det är svårt att välja vad som ska få plusset, i konkurrens med hummern blir det den Miso-glaserade havsabborren inlindad i ett blad av (för mej) okänd härkomst som hölls ihop med en vanlig klädnypa.
 
Tisdag 2018-04-10 Hiroshima, Japan.
För första gången ombord en varm, solig dag och jag häckade i en solstol på förmiddan. Båten anlände till Hiroshima (1,2 miljoner invånare) vid tiotiden.
Efter tidig lunch iväg till Peace memorial park och Atomic bomb museum. USA:s första atombomb (uran) fälldes 1945-08-06 klockan 08.15 och exploderade 600 m upp i luften ovanför Hiroshima. Uppgifter om antalet som dog direkt eller inom någon dag varierar mellan 90000 och 120000, enligt museet hade 140000 dött i slutet av 1945. Vår turguide berättade osentimentalt om händelsen och hur lycklig hon var att finnas till. Hennes mor var en överlevare, var 16 år och hade befunnit sej i utkanten av stan just den dagen och vilken tur att någon (hennes far) ville gifta sej med en överlevare. Alla monument, berättelser, föremål och min ”ringning” i fredsklockan gjorde att det gick åt många näsdukar. Att Hiroshima och Honolulu på Hawaii (där japanerna bombade Pearl Harbour vilket fick USA att officiellt ”gå med i” kriget) nu är vänorter är ju starkt tårframkallande.
Väl ombord igen behövdes lite ”debriefing” och vi begrundade dagens upplevelser gåendes på joggingbanan på översta däck. Har inte sett någon jogga där; klientelet är inte det rätta. Ett varv är 150 steg.
Vid middan går hedersomnämnandet till den mäktiga desserten: Banan- och nötpaj med nöt/chokladsås och romrussinglass (många goda kalorier där!)
 
Onsdag 2018-04-11 Kobe, Japan.
Kobebiff är det första jag tänker på när jag hör Kobe (1,5 miljoner invånare). Det sägs att korna får massage med sake, får dricka öl och lyssna på klassisk musik för att köttet ska bli extra mört. Denna beskrivning är dock mer kul än sann.
For på utflykt till Kyoto (1,5 milj), som var huvudstad före Tokyo mellan år 794 och 1868. Här kröns fortfarande kejsaren. Staden vimlar av buddisttempel och andra religiösa byggnader. Det jag håller på att skriva nu är väl ett slags Kyoto-protokoll, annars är det ju den internationella miljööverenskommelsen som slöts här 1997 (som tyvärr inte alla länder skrivit under).
Besökte Nijo-Jo Castle som byggdes för 400 år sedan av shogun Tokugawa Leuasy som enade Japan. Har hört massor om shoguns, samurajer och kejsare idag, men kan inte redogöra särskilt bra för Japans historia i alla fall. Har nog sett för få TV-serier och Tom Cruise-filmer. Golvet i borgen kallas Näktergalsgolv och är en försvarskonstruktion som gör att golvet kvittrar när någon går på det och varnar för inkräktare. Häftigt att det kvittrade än idag när vi gick på det! Går (naturligtvis) att höra på You Tube.
Ordet Lunchbox (Bento) fick en ny innebörd för mej idag. Vi fick var sin vacker trä/lacklåda och lyfte man på locket såg man en hel massa dekorativa, färgkoordinerade smårätter i olika fack. Det mesta såg okänt ut, men jag åt upp rubb som stubb + det som B-Å inte vågade sej på. Allt var gott men ätställningen jobbig vid det låga bordet.
Gyllene paviljongen Kinkaku-ji byggdes åt en shogun 1397, blev buddistiskt tempel efter hans död. Byggnaden är klädd med bladguld. Den brändes ned 1950 av en förvirrad munk, men återuppbyggdes några år senare. Körsbärsblomningen var någon vecka tidigare än vanligt i år så vi missade den, nästan... i parken fanns senblommande trän och vår lycka var stor.
Middagens plus var fisken, ”grouper”, som enligt Wikipedia kan vara en mängd olika fiskar, bl a havsabborre (men den brukar heta ”seabass”), skit samma vad den hette, mycket gott var det i alla fall med tomatrisotto och en ljuvlig sås, som jag skulle velat haft receptet på.
 
Torsdag 2018-04-12 Kobe, Japan.
Utflykt till Osaka (2,7 miljoner, Japans tredje största stad) en knapp timme bort i rusningstrafik (på vänster sida).
Osaka är en stor handels- och finansstad och en alltmer växande turiststad. Först besökte vi Kuchu-teien observatorium. Det var ett utsiktsdäck ovanpå två skyskrapor, där man hade fin utsikt över staden.
Osaka Castle är ett berömt byggnadsverk, ett riktigt fotoobjekt. Byggdes på 1500-talet, har förstörts och återuppbyggts. Vilken gigantisk mängd besökare där var och bland de få körsbärsträden som blommade var det lätt kaotiskt.
Toalettbesök i Japan är en upplevelse. De högteknologiska supertoaletterna, en slags bidétoaletter, har en hel panel med knappar (med konstiga symboler och japanska tecken) för olika funktioner. Den vanligaste frasen bland oss från båten var ”I can´t flush”, för man vågar ju inte trycka på måfå när man inte vet vad som händer. Man kan ställa in värmen i sitsen, få spolning med vatten på olika ställen av ändalykten (med olika temperatur och styrka och med bakteriedödande medel) och lufttorkning efteråt. Och man kan sätta på olika slags musik så ingen utanför behöver höra generande, olämpliga ljud...ja, milde tid! Låter som ett gammaldags aprilskämt. Fast ibland hamnar man på gammaldags ståtoaletter, intressant det med, och mycket enklare...
Det dröjde nio dagar innan vi var på Afternoon tea (vi har mest hängt hos baristan). Den stora vagnen med tre hyllplan kakor och tårtor var inget större problem att ignorera, men när jag på silverbrickorna (som de vitbehandskade kyparna stack under nosen på mej) såg dom små, läckra munsbitarna med lax och krabba bedömde jag dom som en absolut nödvändighet för mitt fortsatta välbefinnande och min överlevnad (och brödförbudet utgick för stunden)...
Middan ikväll var en liten skuffelse, mest beroende på min egen okunnighet. Trodde jag beställt fisk (som alltid), men kom på misstaget när jag inte fick en fiskkniv. Jag hade beställt inbakad vaktel (benen som stack ut var större än fiskben)... inte helt i min smak. Middagens + får pilgrimsmusslorna till förrätt.
 
Fredag 2018-04-13 Kagoshima, Japan.
Sovmorgon, ingen organiserad utflykt bokad idag och båtens ankomsttid 13:00 ändrades till 14:00 beroende på motvind inatt, just nu är det kav lugnt och sol. Frukosten har, efter utprovning av diverse rätter, standardiserats till två skivor rökt lax med cream cheese, kapris, lök och citron och frukt: skivor av apelsin, grapefrukt, papaya, ananas, kiwi + jordgubbar. En färgglad tallrik för ögat och nyttig för hälsan (tror jag i alla fall).
När vi åt lunch ute på däck längst bak, kom ett allmänt utrop från kryssningsvärden om att vi snart passerar en vulkan med utbrott på styrbords sida. Snacka om att vi blev populära då; det var som en gräshoppssvärm runt vårt bord som stod bäst till. Vi satt lugnt kvar och väntade på att den bolmande vulkanen skulle komma till oss. Vulkanen ligger precis vid Kagoshima (600 tusen invånare) dit vi var på väg. En mycket trevlig stad som vi besökte på en kryssning för två år sen och då gjorde en guidad tur. Så idag strosade vi i våra egna fotspår + lite nya utsvävningar.
Middagen avnjöts i en av de två specialrestaurangerna ombord, Polo Grill, specialiserad på kött. Fick ett litet fnitteranfall när kyparen kom och visade upp kockens utsökta specialrätt för kvällen som inte fanns på matsedeln: Tre (!) vaktlar vackert upplagda med saffranssås runt om. Fick bita mej i tungan för att inte kläcka ur mej nåt opassande typ: ”Fisken” jag beställde igår visade sej vara en vaktel, fick med möda i mej halva, vad är det som får dej att tro att jag idag skulle vilja ha tre vaktlar... ?! Mitt val: Ostron Rockefeller (ostgratinerade, inte för att det är särskilt gott utan för att jag kan), Sniglar och grönsaker i god gräddsås, Surf och Turf (hummer och oxfilé) med så mycket extra tillbehör att jag nästan skämdes när jag beställde och färsk frukt (den enda dessert jag i uppkommet tillstånd mäktade med). Plusset får sniglarna. Paltkomad i ”Jag ska aldrig äta så mycket igen!”-stadiet direkt i sängen. Nu säjer vi Sayonara till Japan och seglar söderut i tre dagar till havs mot Filippinerna. ”Motion in the Ocean” utlovat inatt.
 
Lördag 2018-04-14 Till havs (Östkinesiska sjön)
Varmt, men så blåsigt att övre däck (nr 10) var stängt. På däck 9 var poolen (med imponerande stora vågor) stängd och alla solstolar var undanställda och inrepade. Så jag blev blåst på min soltid och satt men min platta i utsiktsloungen Horizon högst upp i fören. Där pågick olika aktiviteter: en broderigrupp (förvånansvärt många deltagare), en måleri/teckningsgrupp (sysselsatta med att teckna av Abraham Lincoln) och plötsligt blev det bingo där vi satt. Då gick vi på elvakaffe till baristan istället. Resan är annonserad som en bridgeresa med instruktörer ombord. Det enda vi deltar i är föreläsningarna, idag populärvetenskapligt om Einsteins relativitetsteori. Trots en massa praktiska förklaringar med äpplen och klockor gick det lite över min horisont (”kasta pärlor åt svinen”).
Idag lyckades jag i alla fall beställa fisk både till lunch och middag. Middagen ikväll är den bästa hittills på båten. Går inte att dela ut bara ett +, alla fyra rätterna får +: Beef carpaccio med parmesanost, skinkinlindad marulk, panerad grönsaksfylld hälleflundra och äppelpaj med vaniljkräm. Showen var den bästa hittills också, en 71-årig skotte som sjöng ”de bästa låtarna från de bästa popartisterna” från 50-talet och framåt. En häftig röst och dessutom spelade han piano, saxofon, klarinett och säckpipa (!). Jag tog honom i hand efteråt och tackade och tvättade genast händerna med den allomfinnandes handspriten (med tanke på alla bakterier han utbytt med tacksamt folk). Efter denna lyckade kväll kom jag snabbt ner på jorden igen när jag kollade Elfsborgs resultat i fotbollsallsvenskan. Vilket elände, tre matcher och tre förluster...
 
Söndag 2018-04-15 Till havs (Filippinska sjön)
Det har slutat blåsa (nästan) och solen gör sitt bästa att lysa igenom molnen. Inreseformaliteterna till Filippinerna klarades av redan idag, fick OK på temperaturchecken. B-Å var på två föredrag, ett om Manila (vår nästa hamn) och det andra ”Top 10 Stephen Hawking fun facts”, medan jag ”skubbade” (skånska) och gick varv efter varv på däck istället.
Våra medpassagerare är ”per default” pensionärer. Det kan inte finnas många yrkesverksamma som kan ta 35+ dagars semester, definitivt inte amerikaner och dom är merparten ombord, gissningsvis 85 %. Sen har vi träffat på folk från UK, Australien, Tyskland, Holland och Kanada. Knivsta får representera hela Sverige; några andra svenskar har vi inte sett till. 200 av passagerarna åker hela varvet runt jorden dvs 180 dagar!
På varje resa brukar jag ha en middag när jag inte alls är pigg på mat. Förmodligen är det kroppens (den utarbetade verkmästaren i magens) förtvivlade uppmaning: Nu har du gått till överdrift, slå av på takten! Det värsta är att jag inte känner det förrän jag börjar äta och då har jag ju redan beställt tre rätter... så kvällens + får förrätten rödbetscarpaccion (tunt skivad rödbeta med dressing, vad dom hittar på), den var i alla fall lättäten (och god). Övrigt vill jag helst glömma, det är nästan så jag skäms när jag lämnar så mycket mat; det brukar vara helt tomt på mina tallrikar (bortsett från koriandern).
 
Måndag 2018-04-16 Till havs (Sydkinesiska sjön)
Gungningarna inatt slog rekord. Lät som om en slagverksorkester huserade i hytten. Det är främst skåpsdörrar som slår på ett regelbundet sätt (ska tejpa dom till nästa gång), men det är de oregelbundna ljuden som är mest irriterande. I morse hittade jag mascaran i tvättstället uttrillad från ett magnetstängt badrumsskåp (som B-Å till och med hade problem med att öppna när vi kom ombord...).
Har fått reda på att stoppet vid den filippinska ”paradisön” Boracay har ersatts av en extra dag i Manila. Ön som nyss blev nr 3 i en amerikansk omröstning om världens vackraste öar är så förorenad av massturismen (många hotell har ingen avloppsrening) att myndigheterna stänger ön för turister ett halvår från 26 april. Och då känns det ju lite stötande att ett stort kryssningsfartyg ska ankra där precis innan, så jag tycker rederiets beslut är rätt. Dessutom luktar där ”skit” (sa landets president!) och vattnet är fullt av colibakterier...
Vid kvällens middag blev det extra + till alla mina valda rätter:
Baby scallops with lemon, capers and seaweed
Fingerling potato with sturgeon caviar and lemon sour cream
Florida lobster tail with Remy Martin cognac sauce on rice pilaf
Crème brulée
 
Tisdag 2018-04-17 Manila, Filippinerna 🇵🇭
Var i Manila (1,6 miljoner invånare, stor-Manila 11,5 miljoner) på en kryssning 2010 och då fick vi varsin bra keps där det stod ”The Philippines” på. B-Å som slitit ut båda hoppades nu på en ny, men istället fick han ett halsband... Den gången åkte vi på guidad tur till en ö berömd från WWII (gissa vem som valde!), nu hette utflykten: Old Manila & Jeepney. Jeepney är de mycket färgglada, mönstrade bussarna med stor motorhuv fram som från början byggdes från jeepar som lämnades kvar av amerikanerna. Komforten är inget över sej! AC var dock installerad som tur var för nu har vi fått värme så vi tiger. Inte ens jag klarar av mer än korta stunder i solen.
Filippinerna hörde till Spanien under mer än 300 år (1565-1898) och därför är 80 % av befolkningen romersk-katolska. Därefter hörde landet till USA fram till 1946 (under andra världskriget ockuperade Japan landet några år), då det blev självständigt. Besökte ett fort från spanska tiden, en handicraft store (= souvenir/krimskramsaffär, samma som förra gången!), kyrkan/museet San Augustin, en stor park till frihetshjälten José Rizals ära. Han var läkare, målare, författare mm och talade 17 språk + några lokala filippinska språk. Han avrättades 1896, 35 år gammal. Sista stoppet var anrika Manila hotel (invigdes på USA:s nationaldag 1912) där vi efter stor säkerhetskontroll invaderade lobbyn och började fota. Märkligt!
Ikväll var vi på den andra specialrestaurangen ombord, den italienska Toscana och jag hade klänning (vill särskilt påpeka detta eftersom det inte händer så ofta). Middagens + går till huvudrätten: Sjötungan.
 
Onsdag 2018-04-18 Manila, Filippinerna.
Nu har vi blivit som de kryssningsresenärer vi alltid ansett som konstiga: de som inte går iland varje dag tillfälle ges... Efter gårdagens utflykt till ”intra muros” (gamla stan) i Manila var vi nöjda med vad vi sett och orkade idag inte med hettan, trafiken, tiggande småpojkar som pockande petar på en och envetna försäljare och cykeltaxiförare...
De flesta som jobbar ombord är från Filippinerna och igår och idag hade många av dem sina familjer på besök. Barn och ungdomar existerar annars inte på båten; ingen barnklubb, ingen klättervägg, ingen vattenrutschkana. Det finns dock ett fint gym (säjs det) och ett (russin)disko. Jag uppskattar avsaknaden av professionella fotografer och att engelska är enda ”officiella” språket ombord (slipper höra meddelanden på fem-sex språk). Vi sitter ofta i det eleganta biblioteket vid ”elden” i öppna spisen. Kollade där i en bok om Sverige. I avsnittet om Uppsala fanns, under punkten shopping, två affärer omnämnda: The English Bookshop, vilket jag kan förstå (den fick ju en utmärkelse häromdagen), men den andra var lite mer överraskande, Systembolaget i Svavagallerian!
Här är mycket frågesporter (trivia) med massor av deltagande lag. Som vanligt förstår jag ibland inte ens frågan när jag hör svaret. Idag var jag helt säker på bara tre svar: vilket europeiskt land Flandern ligger i, vilket ämne som har den kemiska beteckningen K och vilka tre nobelpris som delas ut förutom dom i fysik, kemi och fred.
Middagen var synnerligen dramatisk: vår igår påbörjade vinflaska var försvunnen! Min annars så sävlige (skånske) make tände oväntat på alla cylindrar när sommeliern mer eller mindre ”anklagade” oss för att ha druckit upp den... inte så att B-Å började kasta Versace-porslinet omkring sej, men högröstad och mörkröd blev han (och jag befarade att hjärtinfarkten var nära). Till slut löste det sej; gårdagens sommelier hade skrivit fel hyttnummer på flaskan. Kvällens plus får havsabborren med ratatouille och salladen med Blue cheese dressing (denna gudomlighet!)
Vid en rutinkontroll på båten upptäcktes ett fel på en barlasttank så avfärden mot Borneo försenades drygt fem timmar innan felet var avhjälpt: plastic padding eller silvertejp...?
 
Torsdag 2018-04-19 Till havs (Sydkinesiska sjön)
Det första vi fick höra idag var att magsjuka brutit ut bland passagerare och besättning. I vilken omfattning är höljt i dunkel, men ”åtgärder är vidtagna” och vi uppmanades att tvätta händerna ofta.
Det finns en tvättstuga (launderette) för passagerare ombord och den ligger vägg i vägg med vår hytt. Befarade att det skulle låta och vibrera, men så har det inte alls varit. Insåg det positiva idag, när vi kikade in efter frukost och ny säkerhetsövning och såg en ledig maskin och hade nära att hämta tvätten. Man kunde välja mellan olika smutsighetsgrad, men inte temperatur och hela tvättprocessen tog bara 27 minuter. Riktigt kruttorrt blev det inte i torktumlaren så hytten har varit dekorerad med underbyxor, sockar och tröjor på tork idag. Till slut tog jag fram hårtorken. Ikväll åt vi för första gången middag i bufférestaurangen och ångrade att vi inte gjort det tidigare. Vilket urval av sushi och sashimi; jag bad om en bit av allt och B-Å nästan svimmade när han såg min tallrik (och inte mej bakom...). Satt ute, ”al fresco”, var bara strax över 30 grader...
 
Fredag 2018-04-20 Kota Kinabalu, Malaysia (Borneo)🇲🇾
Malaysia bildades 1963, tillhör brittiska samväldet (och kör på vänster sida), har en del på Malackahalvön och en del på Borneo. Borneo är enda ön i världen som är delad på tre länder: Malaysia, Brunei och Indonesien (bra att veta till frågesporter). Kota Kinabalu har en halv miljon invånare och kallas KK (i enlighet med huvudstaden Kuala Lumpurs KL). Vi var här på vår Asienkryssning 2010 och struntade idag i guidad tur. Tog shuttlebussen in mot stan och gick omkring i fiskehamnen, saluhallen (fina grönsaker och fin frukt!), bland hantverkare, waterfront med restauranger och Chinatown. B-Å överraskade mej med att aldrig vilja vända. Han brukar inte gilla att vara ute i solen och gå när det är 32 grader (känns som 43), men alternativet att gå runt, runt på båten för att få ihop steg är tydligen sämre. Det var utlovat regn och åska idag och vi hann precis hem innan det brakade loss.
Vi ser alltfler åtgärder för magsjukebegränsning (finns säkert en detaljerad SOP). Utanför varje matställe står en ”vakt” och kör in en på toaletten (som står med ytterdörren öppen) för handtvätt. I bufférestaurangen får man aldrig ta mat själv, men nu får man inte längre ens ta bestick, cornflakespaket, sockerpåsar o dyl. Borden och stolarna saneras mellan varje gäst (har lite synpunkter på hur; glömmer vissa ställen...), man skriver upp klockslag, verkningstiden är fem minuter. Vår granne tvättstugan är stängd, liksom bokutlåning på biblioteket, schackspelet är borta mm. Hytten städas alltid två gånger per dag och ikväll (när vi ätit sushi igen) stod det en ”bordsryttare” (har jag lärt mej att det heter vid dukning) på sängen med det absoluta dråpslaget: Is kommer inte längre att levereras per automatik till hytten; vad är det med amerikaner och is...?
 
Lördag 2018-04-21 Muara, Brunei 🇧🇳
Sultanatet (kungadömet) Brunei är delat på två områden omslutna av Malaysia och Sydkinesiska sjön. Landet har nästan en halv miljon invånare och huvudstad är Bandar Seri Begawan, dit vi åkte på utflykt. Förra gången vi var här var vi i regnskogen, i mangroveträsken (där den lilla båten började ta in vatten, lite panik där ett tag) och besökte en familj i vattenbyn (bodde i hus på pålar i vattnet). Nu kollade vi in moskéer och sultanens regalier på ett museum. Där letade jag förgäves efter svenska kungaparets present, vad ger ”vi” bort, en glaspjäs kanske med tulpaner på, dalahäst, lovikkavantar...? Vår kung fick i alla fall på nöten i svenska pressen då efter uttalanden om att folket hade det så bra här. Sultanen är enväldig, styr i samråd med sina släktingar, inga val sen 1962, ingen fri press, många förbud. Men BNP/capita är bland de högsta i världen tack vare olja och naturgas, skolans alla stadier och sjukvård är gratis, bostäder och annat är subventionerat, så... Dock tycker jag att de skulle satsa lite mer på väghållningen: GOAL lyste på mitt aktivitetsband, fastän jag omöjligt kunde ha gått mer än 500 steg. Bussens skumpande (på motorvägen!) hade gjort att stegen tickat på (har ett delmål på 4000 steg).
Middagen idag var den mittersta på vår resa och ackompanjerades av världens åskväder. Plus för pilgrimsmusslorna.
Vi skulle lämnat Brunei ikväll, men kryssningsvärden meddelade att pga ”technical issues with the portside propulsion” skjuts avfärden upp till imorgon bitti.
 
Söndag 2018-04-22 Till havs (Sydkinesiska sjön)
Halv sju i morse kom vi iväg från Brunei och passerade massor av oljeplattformar.
En slö dag resulterandes i illröda knän.
Har nästan bara ätit fisk och skaldjur vid middagarna, men ikväll skippade jag svärdfisken, en synnerligen torr fisk. Lammfilén var en höjdare, så gott!
”The outbreak response plan” fortsätter med restriktioner. Det är första gången vi upplever det; hade varit intressant att vara med bakom kulisserna. Serveras inga snacks till drinken, så jag kan inte visa min stora ståndaktighet...
 
Måndag 2018-04-23 Kuching, Malaysia (Borneo)
Tillbaka i Malaysia igen. Var på guidad tur i Kuching (en halv miljon invånare), en trevlig stad med en blandning av olika folkslag, kulturer, språk och religioner. Såg moskéer, sikhtempel, buddistiska tempel och en katolsk kyrka. Intressant att strosa bland de kinesiska småaffärerna och på den indiska marknaden, där kryddlukten nästan knockade en. Stadens namn betyder ”katt” på malajiska och det fanns massor av kattstatyer och även ett kattmuseum. Vi hade i alla fall tur med vädret, kom två häftiga regnskurar, men då satt vi i bussen. Men dyngsura blev vi i alla fall, inifrån! Att gå i regnskogen i denna hetta, höga luftfuktighet och backiga hinderbanor till stigar kräver en del. Min tinnitus hundrafaldigades plötsligt, men när även B-Å hörde ”oväsendet” blev jag lugn. Nu kan jag i alla fall beskriva min tinnitus: låter som i djungeln på Borneo. I en ”wildpark” levde halvtama orangutanger, som kom fram och visade sej när en djurvårdare lockade på dom och gav lite extramat. Så söta dom var och så akrobatiska!
 
Tisdag 2018-04-24 Till havs, Sydkinesiska sjön
Nu har man lättat lite på magsjukerestriktionerna, men inte så mycket att vi kunde fira när vi passerade ekvatorn på ”normalt” sätt, att alla skulle pussa på en fisk (?!) för att göra kung Neptun nöjd. Har fått ett fint diplom om passagen ändå. Det var ingen markering i vattnet, streck eller nåt sånt... Får en ny chans till riktigt firande i november när vi ska korsa ekvatorn igen.
Idag var det så varmt på däck att ipaden klagade ”måste kylas ner för att fungera” och det gällde mej också.
Fick en bronsmedalj av rederiet för vår stora lojalitet och en pratstund (mycket kort) med kaptenen på ett cocktailparty. Det bästa med den träffen var att vi snikade till oss var sitt glas vin till middan, där det var ombytta roller idag: B-Å åt fisk (Dover sole) och jag åt kött (kalvkött med hummer), båda var mycket nöjda.
 
Onsdag 2018-04-25 Till havs, Javasjön på väg mot Bali.
Efter ett tag på en kryssningsbåt får vi hallucinationer om vardagsmat därhemma istället för detta finlir. Idag önskade jag mej köttfärslimpa. Och vad händer... på ”carving station” där det tidigare legat stora stekar, kalkoner och en gång till och med en hel liten gris tronade en förskrämd ”meat loaf”! Däremot sket sej önskemålet om Drömvinsten på lotto.
Som vanligt har vi en privat kändis-look-alike-tävling. Solklar vinnare är Nordkoreas Kim Jong-un som jobbar som nån mellanchef i restaurangen. Det roliga är att Donald Trump är gäst ombord. Tänk vad dom kunde uträttat tillsammans här...
 
Torsdag 2018-04-26 Benoa, Bali, Indonesien 🇲🇨
Indonesien blev självständigt från Nederländerna 1949 och har sen dess haft en både brokig och blodig historia. Det bor 252 miljoner i Indonesien varav 4 miljoner på Bali. Majoriteten i landet tillhör Islam, medan majoriteten på Bali är hinduer. Turismen är stor på Bali, annat är jordbruk och fiske.
Hamnen ligger långt från ära och redlighet utanför staden Benoa. Normalt finns det en shuttlebuss som kör in till stan, men inte här pga taxiförarnas protester. Jag är klart för starka fackföreningar men kanske inte just här och nu... När man ska åka taxi och måste förhandla om priset och kolla bilarnas körduglighet känns det inte kul. Så vi som hade tänkt strosa på egen hand, bokade organiserad utflykt idag också. Kollade på batiktillverkning, ett stort fint tempelområde (Taman Ayun) och ett tempel till som låg ute i havet (Tanah Lot). Var vid det sista vid solnedgången och det var verkligen knökat med folk. Har aldrig sett så många tempel förut, det säjs att det finns 20000 på Bali.
 
Fredag 2018-04-27 Bali, Indonesien
Väckte tuppen, klockan ringde 05:15 för en tidig utflykt. Mycket trafik med massor av skotrar. En skoter rymmer mycket, hela familjen eller hela bohaget. Åkte många smala, krokiga vägar. Besökte terrassodlingar med ris. Här äter man ris till frukost, lunch och middag. Gjorde hemma-hos-besök på en ”compound”, en muromgärdad samling hus med eget tempel (naturligtvis). Åkte upp i bergen (1200 m) till ännu ett berömt tempel, Ulun Danu Beratan. Templet ligger i sjön och tycks flyta där. Är avbildat på indonesiska 50000 rupiah-sedlar (inte så mycket som det låter, 35 kronor). På hemvägen i bussen vaknade jag hastigt till liv från min slummer, när det exploderade under mej... en rejäl punka. Mitt myckna ätande till trots, tror jag dock inte det berodde på mej. Vid såna tillfällen är man glad att vara på en utflykt ordnad av båten. Blir man försenad annars blir man akterseglad och får klara sej bäst man kan!
Till middag åt jag Beef rendang (som jag var tvungen att googla innan jag beställde), en indonesisk kötträtt som blivit vald till världens bästa maträtt (CNN 2011). Mycket mört och gott! Trevligt att det serveras maträtter från de länder vi besöker (det blir ju inte så mycket genuin mat iland).
 
Lördag 2018-04-28 Komodo Island, Indonesien
Överlevde Komodo dragon (Komodovaranen), världens största ödla, 3 meter lång och 70 kg tung!
Hade fått en massa förmaningar och förbud redan ombord: lyda de tre rangers som leder gruppen på 20 personer, inte avvika från stigen eller gruppen, inte bära något rött, inte ha något blödande sår, inte ha mens (en biologisk sensation för flertalet damer ombord...) och som avskräckande exempel tänka på den schweiziske turisten som man bara hittade kamera och glasögon efter. Båten låg för ankar en bit ut och vi fick ta tenderbåt till land. Jag var halvskärrad; titta upp för ödlebäbisarna lever uppe i träden (ödlorna är kannibaler, till och med deras mamma kan äta upp dom!), titta åt sidan så det inte kommer nån vuxen ödla gåendes och titta ner för att inte snubbla på trädrötter mm. Hade gått fem meter när en ödla kom nedkrypandes från ett träd. Ledarna ritade streck i backen för hur nära vi fick gå, ungefär som fotbollsdomarnas sprayande av vita streck vid frispark. Såg elva ödlor totalt (av 1300 på ön), de flesta vid ett vattenhål där de låg och slöade (och visade upp sej). Plötsligt prasslade det till och en ödla kom ut från bushen vaggandes rakt emot mej, viftandes med den kluvna tungan (och i munnen fanns också 60 vassa tänder med 57 olika arter farliga bakterier). Höjde kameran för att ta kort innan jag insåg att jag nog borde flytta på mej istället. Trots sin klumpighet är de snabba; hade nog inte hjälpt att jag hade gympadojorna på...
 
Söndag 2018-04-29 Till havs, Timor Sea, på väg mot Darwin, Australien
Förlorade en timme i natt och kommande natt blir det en halvtimme(!) till. Så just nu är min klocka på aktivitetsbandet rätt igen, har varit fel sen Japan, då den blev obstinat.
Klockan 12 varje dag tar kaptenen till orda för nautisk uppdatering, berättar om position, hastighet, avstånd, temperatur mm. Att han nämner vattentemperaturen när vi är mitt ute på öppna havet, tycker jag alltid låter lite olycksbådande...
Australiska myndigheter är redan ombord. Visum sökte vi ju hemifrån och vi blev godkända vid inspektionen idag. Nu måste vi bara tvätta skorna rena från jord från Komodo Island, på stränga order.
 
Måndag 2018-04-30 Darwin, Australien 🇦🇺
Darwin i North Territory har ca 120000 invånare. Eftersom det ”bara” är 18 år sen vi var här (rundresa på land!), skippade vi organiserad tur. Kommer inte ihåg så mycket från själva stan sen dess, men har fragment i minnet från Kakadu National Park med krokodilspaning, gigantiska termitstackar, gammal aboriginsk graffiti (klippkonst) och Flying doctors som fick hämta en av våra medresenärer som trillade och bröt lårbenshalsen.
En märklig ”engelska” dom pratar här. Kändes nästan som han som letade bananer i vår väska (hårda införselregler!) överdrev språket en smula inför alla amerikaner. Varmt som satan, inga moln och ingen vind alls och ändå gick vi omkring nästan en mil. Många minnesmärken från världskrigen och cyklonen Tracy julafton 1974 då stora delar av stan förstördes. Köpte solskyddsmedel; har kört med faktor 15 hittills, men nåt så klent fanns inte, det var mest 50 och 50+, men vi lyckades hitta 30. Ölen på en pub på slutet är nog den bästa och välbehövligaste jag druckit, svepte nästan hela pinten på en gång.
 
Tisdag 2018-05-01 Till havs, Arafura Sea, på väg mot Cooktown, Australien
Onsdag 2018-05-02 Till havs, Coral Sea, på väg mot Cooktown, Australien
Två väldigt lata dagar till havs. Har rundat nordöstra hörnet på Australien och är nu på väg söderut och lite lägre temperaturer, hoppas jag. Jag tillbringar mycket tid på däck, dock för lite gåendes på motionsbanan och för mycket häckandes i solstolen. Den nya solkrämen får en att glänsa som en inoljad bodybuilder (inga andra likheter...). iPaden är helt ovärderlig, skulle inte klarat mej utan. Internet är ”gratis”, vi har varit inne mer än tre dygn (80 timmar, men så är det också långsamt till sjöss), säkert 80 % på mej. Har hittat en (för mej) ny deckarförfattare, amerikanskan Tess Gerritsen, som skriver lättläst och spännande. Märks att hon varit läkare, skriver detaljerat hur mördaren skär ut livmodern från sina levande offer och därefter lägger dödande snitt på offrens halsar. Har fyra böcker av henne på plattan.
Stående aktivitet är trivian varje eftermidda. Gillar frågor som: vilka är de fem största spansktalande städerna i världen? Kazakstans fem grannländer? USA:s fem mest/minst befolkade stater? Frågor som: vad heter en ko som inte kalvat? är ju skit, ordet kviga ingår inte i min engelska vokabulär. Det är som mest kul när det blir diskussioner om svaren; kryssningsvärden som ledet det är som en ståuppkomiker.
De kulinariska glädjetjuten börjar avta en smula. Vad vore livet utan falukorv i ugn? Går alltmer i bufférestaurangen på kvällarna. Där kan man alltid få sushi och nygrillade räkor och lammkotletter och sitta ute i mörkret och mysa.
 
Torsdag 2018-05-03 (Inte Cooktown, Australien) Till havs, Coral Sea, och Cairns
Har lite dåligt samvete nu. Har gått och grymtat om hur knäppt rederiet är som lägger till i (ankrar utanför) Cooktown, som verkar vara en gudsförgäten håla, som knappt finns på kartan. Och vad händer... det blåser så mycket (och tidvattnet är så ogynnsamt) att kaptenen inte vågar låta oss åka tenderbåt iland och han hoppar över Cooktown! Synd om ägaren av souveniraffären... Sen läste jag dock (visserligen i reklam för en utflykt från Cairns): ”Cooktown är en av Australiens mest spännande ”nya” destinationer och en av de sista utposterna mellan outback och det moderna Australien”. Jo, jo och det har man nu missat!
Vi gick direkt till Cairns och för andra gången på denna resa hämtades en passagerare med ambulans när vi lade till där sent på kvällen.
 
Fredag 2018-05-04 Cairns, Australien
Cairns i Queensland har ca 150000 invånare. De flesta av båtens utflykter klarade vi av år 2000 då vi var här i några dagar: åkte med katamaran ut till Stora barriärrevet där jag faktiskt tog ett av mina få vuxna dopp och snorklade (det finns ju vissa saker på måste-listan man ska bocka av), åkte ”världens vackraste järnväg” (finns många med det epitetet) i Kuranda, åkte ”gondol” (Skyrail rainforest cableway) över regnskogen, besökte en aboriginpark (om man nu får säja så, med föreställningar, hantverk, konst mm) och åkte ”Army Duck” som gick både på land och vatten (synnerligen obekvämt).
Båten ligger centralt i stan och vi strosade bara omkring. Kollade in alla katamaranerna och de många turisterna som skulle ut till revet (och såg dom komma hem ikväll). Det var lågvatten och en massa fåglar att titta på (vadare, pelikaner och andra) och krabbor. Doppade benen (upp till knät) i en säker bassäng (dvs inga maneter och saltvattenkrokodiler...). Såg sen UV-indexskylten, visaren stod på det högsta fältet: Extreme! och jag som just sabbat solkrämen på benen, hjälp! Stannade och fotografera de pampiga rötterna på ett träd och tittade upp på oväsendet: 100-tals, kanske 1000-tals flygande hundar. En del gav sej ut på flygtur och var riktigt stora när de nästan gjorde mittbena på oss... Härligt väder, under 30 grader, så vi bestämde oss för att slå semesterns stegrekord (19601 steg en av dagarna i Peking) på den fina strandpromenaden. Som belöning fick vi en öl på boardwalken innan vi gick ombord för kvällen, efter 20822 steg och 14,5 km. Nu ska vi hoppa ur shortsen och T-shirten och svida om till något lite elegantare, ikväll tänker vi äta i Grand Dining Room. Har kollat in kalvfilé på menyn.
 
Lördag 2018-05-05 Townsville, Australien
SMHI:s prognos ”lovade” regn idag i Townsville (180000 invånare), Queensland, men så fel dom hade. Sol, inte ett moln på himlen och Queenslands ”slogan” The Sunshine State (precis som Floridas) stämde.
En prydlig, trevlig stad med mycket folk ute denna lördag. Vi flanerade på The Strand, den långa, prisbelönade strandpromenaden med parker, lekplatser, bassänger och restauranger. Och fin badstrand, utan en människa. Det var röd flagg och badförbud på grund av marine stingers (de farliga maneterna) och förutom varningsskyltar för dom fanns det även varningsskyltar för solen: Det finns ingen hälsosam solbränna! Folk höll sej snällt i skuggan (mycket sittplatser med tak över) och många hade picknick och födelsedagsfester. Papegojorna var motsträviga fotoobjekt, vände sej bort, tog ett steg in i grenverket (precis som i Kalle Anka på julafton) eller flög sin kos.
Läste en lista på kända personer födda i Townsville. En stack ut: Julian Assange. Det finns en pizzabagare ombord, men det dröjde till lunch dag 31 på kryssningen innan jag anlitade honom för en pizza (Prosciutto&Fungi), nästan lika god som på Panorama i Knivsta.
Varje dag serveras Afternoon Tea, vilket vi för det mesta skippar. Idag hade man tagit det ett steg längre och hade ”Gala Tea Time - An Afternoon Inspiration” med spejsade bakverk och stora bakkreationer jag aldrig tidigare skådat. Stråkkvartetten spelade som vanligt. Eftersom jag inte äter kakor, förvandlades en kaka till en efterrätt (det äter jag!).
Åt middag på bufférestaurangen ute på däck längst bak på båten: Sushi (en bit av alla 10 varianterna, behöver inte längre beställa det, sushimakaren vet), grillade lammkotletter och grillad hummer med sallad och (naturligtvis) blue cheese dressing (more Ma´am? yes, please!). Till dessert skulle jag bara ha den marinerade fruktsalladen, men sen kom B-Å med crème brulée med kokostäcke och då gick det åt skogen. Vi satt kvar och njöt sist av alla.
 
Söndag 2018-05-06 Till havs, Coral Sea på väg till Brisbane, Australien
En kapten från Australian Reef pilots ”Guardians of the Reef” är ombord eftersom det är obligatoriskt på vissa sträckor utmed Stora Barriärrevet och kusten här. Han höll ett intressant föredrag. Skönt att vara ovetande om vissa saker t ex hur passagen i Torres Strait mellan Australien och Papua Nya Guinea var: grund, smal och med svåra strömmar...
Det gungar ganska bra nu och när vi satt och väntade på lunchen (grekisk sallad, lasagne och peach melba), kände jag en liten (väldigt liten) antydan till sjösjuka när jag tittade ut på de stora vågorna. Tänkte på en av etikettreglerna för Nobelmiddan om olyckan är framme: damer spyr i handväskan och herrar i kavajärmen... Regeln var inte tillämplig nu, fast det finns faktiskt damer som går omkring med handväska på båten (inte av den anledningen, tror jag). Spypåsarna är strategiskt utplacerade igen, det var längesedan, har varit lugnt många dagar.
Vid middan hade kyparna svårt att servera mat och särskilt dryck i gungandet och vi fick koncentrera oss ordentligt för att maten skulle hamna i munnen...
Tejpade lådor och dörrar i hytten inför natten.
 
Måndag 2018-05-07 Brisbane, Australien
Sov som två stockar i ovädret, bortsett från när jag nästan trillade ur sängen. Kom 1,5 timme försenade till Brisbane (2,4 milj), Queensland. Var på guidad tur till Mount Tamborine, som inte har något med musikinstrument att göra utan är aboriginska för ett träd. Skulle bli regn på eftermiddan och temperaturen var nästan 20 grader lägre än i Darwin, så jag tog på mej jeans. Oj, vad dom hade krympt på bara några veckor...
Gick Rainforest skywalk, en stålkonstruktion uppe bland trädtopparna. Tror man gjort den lite gungig för spänningens skull. Höjdrädde B-Å var inte alltför skraj. Gick nere på marken i regnskogen också. Häftigt, men koalorna kom inte fram och hälsade. Lunch på anrikt hotell, svårt att konkurrera med båten. Är glad att jag tog biff och inte den fyllda kycklingen, som såg rå ut inuti. Pavlovan till efterrätt var dock en höjdare. Galleri walk var en gata full med söta hus med gallerier, hantverkare, caféer och affärer inkl en med tyska gökur med massor av asiater i (affären alltså, inte klockorna). Vinprovning med sex olika viner. Hällde faktiskt ut en del i spottkoppen, men absolut inte det sista med portvinsstuk, riktigt gott. Det var helgdag i Queensland idag (”första maj”) så det var mycket trafik på motorvägen hem. Kom tillbaka till båten med 10 minuter tillgodo innan landgången drogs in.
Efter showen ikväll med Oceania Singers and Dancers kom ”hela” besättningen inkl kaptenen (tänkte på Långbens: Öhh, vem är det som kör...?) inmarscherandes och tog avsked och vi applåderade varandra. Det är näst sista kvällen ombord för oss och de flesta av passagerarna, men drygt 200 fortsätter vidare från Sydney (med nypåstigna) mot NZ, Söderhavsöar, Hawaii, Kalifornien, genom Panamakanalen till Miami (ankomst i början av juli). Vi tycker att det räcker gott med 35 dagar, men Daniel tipsade oss om en jordenruntkryssning med Viking Ocean Cruises på 245 dagar (och ändå är inte Påskön med!)...
 
Tisdag 2018-05-08 Till havs Coral Sea/Tasman Sea mot Sydney, Australien
Milde tid vad det kan regna och så fort det kan ändras till sol. Höll mej i skuggan idag i en ”solstol” tillsammans med B-Å, som aldrig är i solen frivilligt (ofta är vi på olika ställen). Här har man varit ombord i mer än 30 dagar och ändå kommer man på att man inte fotat och filmat allt, så vi gled omkring som paparazzis.
Åt wienerschnitzel ikväll, stora som dassalock, omöjligt att äta upp.
Nu har vi packat ner allting (utom det vi behöver imorgon bitti) och ställt ut väskorna i korridoren. Känns alltid lite vemodigt när en kryssning är slut, men vi har några dagar i Sydney att se fram emot i alla fall. Då blir det mindre mat och ingen ”fine dining”.
 
Onsdag 2018-05-09 Sydney, Australien
Framme vid kryssningens slutdestination, Sydney, New South Wales, 4 miljoner invånare. Båten la till mitt i smeten med Operahuset och Harbour Bridge på var sin sida. Eftersom vi numera aldrig ger extra dricks, smög vi ut ur hytten...
Vårt hotell Rendezvous, visade sej ligga bara 200 meter från piren, i The Rocks, som är Sydneys äldsta stadsdel. Det var hit de engelska fångarna kom på 1700-talet. Det var tur vi gick och inte tog taxi som vi först tänkt...
Vårt rum var inte färdigt, så vi lämnade in bagaget och gav oss ut på stan till Operahuset, denna ikoniska byggnad. Dansk arkitekt och över en miljon skånska kakelplattor på fasaden. Vi fotade och filmade byggnaden ur alla tänkbara vinklar och ljus. Var inne också, på toaletten... Förra gången var vi på visning, som hölls av en manerad (tillgjord) skådespelare (minerad föreslår autokorrigeringen, men så illa var det inte).
Fortsatte till Botaniska trädgården intill, mycket vackert. Massor av kakaduor ”hade konferens” under ett stort träd, trevliga fåglar. Mindre trevliga var de närgångna fåglarna av olika slag som kalasade på rester på caféet där vi fikade.
Åt lunch på Subway, den första mackan på 35 dagar, bortsett från några snittar vid Afternoon Tea på båten, å så gott! Nu gäller inga restriktioner längre!
Hotellrummet med pentry ligger högt upp med magnifik utsikt mot Operahuset, bron och vår båt från balkongen och vi satte oss där med kaffe från lobbyn och bara njööööööt.
Att handla mat till frukost, lite god ost och vin till kvällen visade sej inte vara så lätt mitt i stan. Fanns mest små ”convenient stores” med livets nödvändigheter som läsk och chips. När vi var på väg att ge upp, uppenbarande sej en supermarket med en separat spritaffär inuti. Att handla mat utomlands är verkligen intressant.
Båten skulle gå 18.45 och vi gick ut för att vinka adjö, men där satt vi på en bänk och väntade förgäves på avfärden (och tog några fler bilder på Operahuset).
Pizzan (Meatlovers) vi åt på en italiensk restaurang var en av de godaste någonsin; Panorama i Knivsta är utkonkurrerat! Det är ju höst här, nästan vinter (blir mörkt redan klockan fem) och även om det var 25 grader och sol på dagen, var det lite kyligt på kvällen. Vi hade två gasolbrännare intill oss, skönt i början, men sen blev vi nästan kokta...
Vår båt låg kvar även när vi släckte för natten. Vad är det nu som gått fel?
 
Torsdag 2018-05-10 Sydney, Australien
Efter att i 35 morgnar ha haft kompakt mörker i insideshytten när man vaknade, kändes det konstigt att slå upp ögonen och det var ljust i rummet. Vår båt var ”utbytt” mot en betydligt högre båt med vattenrutschbana. Den stör vår utsikt mer, bara översta toppen av Operahuset syns.
Härligt att få göra någon praktisk nytta igen som att fixa frukost.
Tog snabbfärja (18 minuter) till Manly. Började med att fika på Fika Swedish kitchen. Första gången sedan taxikön i Beijing 1 april som jag hörde någon prata svenska, B-Å:s skånska undantagen... Kaffe och kanelbulle smakade utmärkt. Fin strandpromenad och många surfare att kolla in. Rumpstek till lunch på en pub innan vi tog färjan hem igen.
Fika på balkongen, det gäller att utnyttja extrapengarna vi betalat för utsikten maximalt. Gjorde en repa i The Rocks och fotograferade Operahuset (för sjuttioelfte gången) nu i solnedgång. Ost och vin på balkongen till middag.
 
Fredag 2018-05-11 Sydney, Australien
Fortfarande sol men betydligt kallare idag. Besökte två (gratis)museum precis härintill: The Rocks Discovery Museum om stadsdelens historia, med aboriginer, fångar och vanliga immigranter (som svenske sjömannen Carl Gustav Carlsson, som kom hit utan att kunna skriva men som jobbade sej upp till ett ”fastighetsimperium”). Det andra var Museum of Contemporary Art, lätt plågsamt för B-Å, men jag har nog fortfarande en del innestående tid tillgodo för de franska slagfälten...
Kall vind mellan skyskraporna och vi vände hem igen för att ta på långbyxor och jacka. Promenerade till Darling Harbour med fika på vägen. I Chinatown blev det inte kinesisk till lunch utan koreansk, gott, starkt och rikligt. Ondgör mej fortfarande över den ändrade kryssningsrutten som gjorde att vi inte kom till Sydkorea.
Mycket gående blir det, alla tre dagarna i Sydney har vi gått > 20000 steg, ett drygt maratonlopp ihopräknat!
Efter den sena, bastanta lunchen skulle vi bara ha något litet på kvällen. Och vår fina avskedmiddag på denna resa blev på....(fanfar) McDonald´s!
 
Lördag 2018-05-12 Sydney, byte av plan i Singapore 🇸🇬
Huttrande frukost på balkongen när friden plötsligt stördes av polissirener precis nedanför på gatan: fem motorcyklar och två polisbilar omringade svarta bilar med tonade rutor. Vi bestämde oss för att höjdaren var Hillary Clinton, som enligt stor annonsering hållit ett föredrag kvällen före.
Taxi till flygplatsen, snabb incheckning, automatisk passkontroll och säkerhetskontroll utan kö (bra att man inte behöver bälte i långbyxorna längre). Med tanke på hur jag lyste upp när jag såg alla flaskorna i loungen, var det tur att alkohol inte ingick på båten. Det var härligt att vara nykter hela tiden, men nu tog jag igen lite med Campari och vin.
Hellre storm på havet än turbulens i luften! Stora delar av första flygtrippens åtta timmar var väldigt skakiga. Blev både lite lätt illamående och lite skraj. Första gången jag suttit på andra våningen i ett flygplan, i mitten på sista raden i en avdelning. Inga fönster på raden; ingen utsikt och inget att sugas ut genom...
 
Söndag 2018-05-13 Singapore - Köpenhamn 🇩🇰- Knivsta 🇸🇪
Bytte till nytt (envånings)plan i Singapore med ännu värre turbulens under den 12 timmar långa flygningen. Kan aldrig sova på flygplan, säkert någon psykisk defekt. Hade ett säte som man kunde göra om till en helt plan, full-lång säng, men fy så obehagligt det var att ligga ner och skaka omkring (inte alls som på båten). Definitivt inget som främjade min sömn!
Kom hem mör i kroppen. Semester i all ära, men sol, 25 grader och sill med färskpotatis på hemmaplan är inte så dumt det heller!

Onsdag 2018-09-26 Knivsta – Amsterdam
Taxi till Arlanda, incheckning, frukost i SAS-loungen (vi är kusinerna från landet bland de finklädda, sofistikerade, framgångsrika (?) människorna där), en frukost till på planet och en gin&tonic (= semesterstart, inte för att det är gott, utan för att jag kan och det är ”gratis”), perfekt landning, tåg till Amsterdam Centraal och snabb incheckning på Ibis precis intill. Klockan var halv tolv och rummet var redan klart, guldstjärna! Och en till för det stora kassaskåpet som rymde allt.
Ut direkt för promenad till Rijksmuseum 3 kilometer bort med ett pitstop på Subway och en macka ”extra allt”. Hade bokat biljetter hemifrån (€13:50 per person, ingen pensionärsrabatt, men så är museet inte längre statligt). Rembrandt och de andra gamla mästarna i all ära, de var ju extremt skickliga, men jag föredrar nog Lars Lerin i alla fall...
Öl resp cappuccino (€3:60 om jag nu ska fortsätta med cappuccinoindex) på en uteservering på Leidseplein, soligt och 20 grader, perfekt semesterväder i en storstad. På vägen tillbaka till hotellet såg vi ut restaurang för kvällens pizza; stan vimlar av italienska ställen. Efter en tupplur (det tär på krafterna och ryggen att flanera, mycket bättre med snabb gång) njöt vi av väldigt goda pizzor, cappricciosa resp pepperoni och en liter lättdrucket rödvin, bland på väggarna uppsatta sedlar (hittade en svensk tjuga) och recensioner skrivna på ölunderlägg. I Red Light District trängdes vi med de andra turisterna och smygkikade på de vackra flickorna i fönstren som bjuder ut sina tjänster, märklig företeelse men helt laglig. Liksom också cannabisförsäljningen i Coffee shops. Finns många gränder att gå vilse i, men till slut hittade vi ut till kända trakter igen. Glada över att ha överlevt alla snabba cyklister och spårvagnar återvände vi till hotellet, där vi blev ännu gladare av att Elfsborg krigat till sej 3 poäng.
Dagens steg: 20846, ”fler än en normal onsdag”.
 
Torsdag 2018-09-27 Amsterdam - ombordstigning på Marina, ut på Nordsjön.
Gick en sväng utefter pittoreska gator och kanaler och tampades med cyklisterna. Fortfarande mätta efter gårdagens pizza hade vi tänkt skippa frukost och förmiddagskaffe och gå direkt på lunchen ombord. Vid elvatiden sög det dock i kaffetarmen och det blev cappuccino (€2:35) och en kaka på ett bageri.
Manövrerade våra lättrullade väskor till den närliggande kryssningsterminalen, där vår båt Marina från Oceania cruises väntade på oss. Vi kände oss direkt hemmastadda. Det är tredje resan med båten (den sjätte med rederiet). 1250 passagerare och det skrämmande är att vi fortfarande sänker medelåldern (av utseendet att döma). De flesta verkar (som vanligt med Oceania) vara amerikaner eller kanadensare. Min grillade lax och sallad till lunch fick mannen vid bordet bredvid att utbrista att jag inte skulle bli fet ombord (”gain weight”), men han såg aldrig mitt lass av gorgonzola och rispudding till efterrätt...
Har en insideshytt på 10:e däck där också de fina hytterna med pingvinklädda butlers ligger. Vi har ingen butler, men väl Carolina från Honduras, som vi gett en liten geografilektion, så hon vet var Sverige ligger och varför vi vill ha ”tidningen” Britain Today istället för USA Times. Packade upp vår ”Country club and resort style attire”; är alltid osäker på om våra kläder uppfyller den beskrivningen av lämplig klädsel ombord. Har inte ens en kjol eller klänning med mej.
Efter den obligatoriska (trista) säkerhetsdrillen, vinkade vi farväl av Amsterdam. Eftersom vi valt bort de ”fria” alkoholhaltiga drinkarna blev det en cappuccino ($0:00) hos baristan, som på intet sätt når upp till baristan i köket därhemma och hans nya apparat...
Middag på den italienska specialrestaurangen Toscana. Möjligheten, nyhetens behag och svårigheter att bestämma sej, gjorde att det blev en femrättersmiddag: Sparris med parmaskinka och parmesan, Scampi (i skinkklädsel), Risotto med ost och svamp, Havsabborre med extra tillbehör och Pannacotta med bär. Och som avslutning: te och en liten mandelkaka...
Med det kaloriintaget hade vi behövt gå lite längre idag, blev bara 11793 steg.
 
Fredag 2018-09-28 Dover
Vår förra vistelse i Dover är preskriberad, måste vara 30 år sen hela familjen var här en dag, nynnandes på låten Dover - Calais, som var populär då (fortfarande bra!). Då kände vi oss väldigt internationella: hade tältet i Belgien (Brügge), bilen i Frankrike (Calais) medan vi själva var i England.
Engelska myndigheterna ville se oss ”face to face” inne i terminalen så vi fick masa oss upp tidigt. Passkvinnan var måttligt intresserad av våra svenska pass, kollade förstrött (de vackra) passbilderna, medan amerikanerna bredvid blev utfrågade länge innan de till slut fick en stämpel i passet. Gick ombord igen och åt frukost enligt modellen som utkristalliserade sej på långkryssningen i våras: rökt lax med tillbehör (inget bröd) och färsk frukt.
Promenerade in till stan i duggregnet och uppför det branta berget mot Dover Castle, som byggdes 1180 av Henrik den II för att skydda engelska kusten. Under Napoleonkriget skapades de underjordiska tunnlarna, kaserner där soldater bodde. Dessa togs i bruk igen under Andra världskriget. Vi var på guidad tur nere i tunnlar som då tjänade som sjukhus med operationssalar. Upp kunde man åka hiss (B-Å) eller gå de 74 stegen i en trång spiraltrappa. Jag hamnade precis bakom guiden som sprang upp som en gasell och jag kunde ju inte sacka efter med 20 personer bakom mej. Behövde nästan syrgas när jag kom upp... Sen skulle vi ner i andra tunnlar varifrån evakueringen av trupper från Dunkirk planerades. Då var kön så lång att vi inte kom med utan skulle väntat 45 minuter och det orkade inte ens Bengt-Åke (yippee). Besökte istället puben The White Horse nere i byn.
Tillbaka på båten ratade vi den mexikanska buffén och tog en Swedish hotdog i grillen på däck. Och sen däckade vi och vaknade till liv lagom till Afternoon Tea.
Struntade i den italienska kaptenen Luca Manzis välkomstcocktailparty, men utnyttjade att det då under drygt två timmar är gratis dricka i barerna. Detta resulterade i båtens specialmartini Big O, så god att vi njöt av ytterligare en likadan innan vi beställde vitt vin som vi snikade med oss till middagen i Grand Dining Room. Alldeles för mycket mat, allt var gott, men inget hedersomnämnande. Orkade inte gå på show ikväll heller, men har i alla fall lärt mej det mycket användbara ordet buktalare på engelska, ventriloquist...
Dagens steg: 19671, helt OK, en del av dom var riktigt jobbiga, känns i knäna.
 
Lördag 2018-09-29 Le Havre
Le Havre är ett nytt ställe för oss. Ligger på norra sidan av Seines utlopp och är Frankrikes största hamnstad (tampas med Marseille). Det skulle vara 38 minuters gångväg in till centrum (precis som promenaden till och från bussen därhemma), men hamnkvarter är ju inte så upplyftande, så det blev shuttlebuss in till stan.
Kollade in Le Volcan, det spejsade biblioteket som ritats av den brasilianske arkitekten Oscar Niemeyer. Kul byggnad. Fick mej att tänka på vårt hotell med vidbyggt casino i Funchal på Madeira, som han också ritat. Frukostrestaurangen där låg en dubbelvåning ner och för att komma dit måste man gå en lång, svängd gång så alla i restaurangen kunde kolla in en, som en mannekäng på catwalken.
Le Havre blev sönderbombat under andra världskriget, så de flesta husen är byggda efter det. Trevliga parker med mycket blommor, torg med skulpturer och minnesmärken och många kaféer. Blev en fransysk visit (i dubbel bemärkelse), tog bussen hem igen efter ett par timmar.
På lunchbuffén serverades svenska köttbullar (inte godkända) och gravlax (godkänd). Kyparna är löjligt artiga. Hade tagit en pytteliten skål med fruktsallad, när han som serverade oss vid middan igår kom framrusande och bad att få bära den. ”Jag vet var du sitter”, lät nästan som ett hot. En gång har jag avböjt bärhjälp, men då fick jag dåligt samvete för det...
I sin iver att ta många karameller till mina arbetskamrater, välte B-Å igår kväll godisskålen som finns vid utgången på Grand Dining Room. Den föll ner med ett brak på hovmästarens pulpet och alla karamellerna flög ut på golvet. Så ikväll var vi tvungna att gå till en annan restaurang för middag... Sushi, musslor och en massa mer eller mindre mystiska smårätter med skaldjur.
Första showen vi orkade med, A tribute to Peggy Lee (daterar gästerna!), med sång och dans, riktigt trevligt!
15840 steg blev det idag, men då ansträngde jag mej och gick 25 varv på båten, barfota i foppatofflor.
 
Söndag 2018-09-30 Saint-Malo
St. Malo är en trevlig gammal bekantskap. Här tillbringade vi en vecka år 2005, åt massor av skaldjurstallrikar och åkte runt i Andra världskrigets ”fotspår” med självklar reseledare (jag fick väl in en och annan Bayeauxtapet).
Låg för ankar en bit ut så det var tenderbåt som gällde för att ta sej in till land. Här är jättestor skillnad på ebb och flod. Öarna vi sett från båten gick vi nu torrskodda ut till. Tog ett varv på stadsmuren också. Husen innanför är inte så gamla; stan bombades illa under kriget, de allierade trodde felaktigt att tyskarna hade stora trupper här. Massor av folk, fullt överallt så när vi kollat färdigt på stan åkte vi tillbaka med båten. Gungade väldigt, så det krävdes fem starka karlar att baxa över mej från tenderbåten till stora båten...
Mellan klockan fem och sex varje kväll är det Happy hour, två likadana drinkar till priset av en, så vi måste vara eniga. Man får inte längre något sugrör i drinken, ett sätt för rederiet att vara miljömedvetna och dra sitt strå (!) till stacken...
Idag var det besök på den andra specialrestaurangen (av fyra): Köttstället Polo grill. Sniglar och grönsaker i gräddsås, Rödbetor med getost, Surf och turf (filé Mignon och hummer) och Brulépudding.
Inte så många steg idag, 13401, men en del riktigt jobbiga i Saint-Malo.
 
Måndag 2018-10-01 Brest, längst ut i Bretagne.
Okänt territorium för oss. Tog shuttlebussen in till stan (man fick inte gå i hamnen). Fanns mest ruiner kvar av staden efter kriget, var en strategiskt belägen tysk flottbas. Flanerade utmed de breda gatorna och i parker, besökte slottet/kastellet med maritimt museum (med en tysk tvåmansubåt) och drack öl/cappuccino på ett stort torg. Cappuccinoindex? Enligt listan kostade kaffet €3:60, men på notan €1:80. Vet inte om det var seniorrabatt eller rabatt för dom som ser hemlösa, tiggande ut eller helt enkelt felslagning i kassan. Vi ifrågasatte det inte. I Dover Castle lyckades B-Å få en rabatt (£4) som inte fanns genom att fråga om ”discount for elderly, tired and wet people...”
I en ganska tät följd avverkade vi en mycket sen lunch, Afternoon tea, drink och middag.
Under happy hour spelade orkestern låtar från 50- och 60-talet och jisses vilken fart det var på dansgolvet. Vår motion bestod dock bara av att armarna gick som lärkvingar efter drinktilltugget: nötter, chips och Pretzels. Så med det i tanke var ju mina 12211 steg inte mycket att hänga i julgranen.
 
Tisdag 2018-10-02 La Rochelle
Äntligen en fransk stad som klarade sej bra under kriget. Här finns massor av trevliga, gamla hus med arkader med småaffärer och restauranger. Här var vi några dagar för drygt 10 år sen, och kände igen oss på vissa ställen bl a var vi åt en gigantisk skaldjurstallrik i flera våningar. Nu nöjde vi oss med cappuccino till det facila priset av €4:70 (dvs i praktiken €5:00), men då var det nog mitt-i-smeten-tillägg. Solen sken från molnfri himmel (det var nog fel La Rochelle jag slagit upp på Klart.se för där skulle det vara 100% molnigt och regn) och det var knökafullt överallt runt den gamla hamnen med sina omgivande gamla torn. La Rochelle har Europas största småbåtshamn, men vår båt lade till 8 km utanför. Hade otur både in till stan när shuttlebussen blev full precis framför oss och hem likaså. Och innan nästa buss hem kom (efter 20 minuter) hade den fullständigt oorganiserade kön vuxit sej gigantisk och oj vilka vassa armbågar det finns. På mej också... När vi kom till båten fanns det ingen landgång! Den skulle flyttas en våning upp, det är så med ebb och flod.
Ibland är det synd att man blir mätt. Ikväll kändes det så på den franska middagen i buffén. Så många godsaker: grodlår, sniglar, bläckfisk, moules marinieres, grillad hummer, roquefortost, crème caramel, klarade jag av i alla fall.
Jätterolig komisk trollkarl ikväll, som vi sett på tidigare kryssningar. Han driver med publiken och jag förstår inte att folk sätter sej på de första bänkarna. Han tar dock aldrig upp nån på scenen (”eftersom vi har en dress code här”...)
Dagens skörd: 14259 steg.
 
Onsdag 2018-10-03 Bordeaux
Bordeaux ligger vid floden Garonne en bit från havet. Båten ligger centralt i stan, precis som flodkryssare brukar göra. Jättetrevligt, i stället för vid nån oljehamn. Här var vi på en misslyckad vinresa (med Temaresor) för många år sen. Resan var förstås lyckad, men syftet att jag skulle lära mej älska rödvin gick åt skogen... Så mycket folk på stan. Stor universitetsstad, här pluggar hundra tusen studenter och terminen verkar precis ha börjat, med nollningar överallt, folk som badar i fontäner och sånt. Vackra hus med pittoreska balkonger, jag gick fram som en paparazzo. Cappuccinon (€3:90) avnjöts i solen på ett litet torg med en fontän, så romantiskt. Gjorde en promenad på förmiddagen och en på eftermiddan, med lite lunch och vila mellan.
Middag på den tredje specialrestaurangen, den asiatiska Red Ginger. Det är då jag tar på mej min röda jacka för att smälta in. Matsedeln är utan överraskningar, är densamma sen vi började åka med rederiet. Sommeliern nästan svimmade när vi beställde in en flaska sött tyskt vin, Spätlese. Vi fick övertyga honom om att vi visste vad det var...
22441 steg, semesterrekord.
 
Torsdag 2018-10-04 Bordeaux
Låg övernatt i Bordeaux. Första dan jag tog på mej solkräm på denna resa. Promenerade 5000 steg norrut på den trevliga strandpromenaden. Vände vid vinmuseet, ett underligt hus som man kunde misstänka Oscar Niemayer för också. Cappuccinon på ett modernt café var perfekt (€4:00). Milde tid så många restauranger med fullt av folk och dessa svårlästa menyer på griffeltavla. Fast vi behövde vi ju inte anstränga oss; både skönt och lite trist, att alltid äta på båten.
Kvart i tre lämnade båten Bordeaux under bron som man höjde upp mittpartiet på så vi kom under med några cm. Floden Garonne flyter ihop med floden Dordogne innan de mynnar i Biscayabukten/Atlanten. Lyssnade på info om nya kryssningar, bara för att $250 lottades ut, men det hade vi inget för. Bättre utdelning då på kaptenens cocktailparty för Oceaniamedlemmar: Två drinkar och ett glas vin att snika med till middan. Hoppas ingen ser oss med vinet när vi tar oss från däck 15 till restaurangen på däck 5, tänkte jag, och steg in i hissen där det var fyra personer, alla med vinglas i handen... Kvällens plus får tonfisken.
13679 steg.
 
Fredag 2018-10-05 Hendaye
Hendaye är sista utposten i Frankrike, precis vid spanska gränsen. Tenderbåt in på gränsfloden mellan Frankrike och Spanien. Promenerade först till Centre ville: en kyrka, stadshus, post och torg med fyra restauranger. Cappuccinoindex? Kaffe och en öl kostade €5:60. Allt var på två språk, franska och baskiska. Sen gick vi till och utmed den magnifika, breda sandstranden med en och annan surfare, som såg ut som nybörjare i de måttliga vågorna. ”Proffsen” håller nog till i San Sebastian, några mil bort.
Har fått reda på de fem största nationaliteterna bland passagerarna ombord, de är från: USA, Kanada, Australien, Storbritannien och Nya Zeeland. Tyvärr sas det inget om de minsta. Vi har i alla fall inte träffat på några från Sverige.
Lyssnade på tenoren Karl Loxley från England, deltagare i The voice för några år sen, bra pipa! Fick stående ovationer.
17842 steg blev dagens skörd.
 
Lördag 2018-10-06 Bilbao, Spanien
Båten ligger i Getxo i mynningen till floden Nervion. Bilbao ligger vid floden en knapp mil söderut. Hängde på låset till Guggenheimmuseet. Byggnaden, ritad av den kanadensisk-amerikanske arkitekten Frank Gehry, är riktigt häftig och titanet lyste så fint i solljuset. ”Den mest framstående byggnaden i vår tid” var ett omdöme när det byggdes på 1990-talet. Plötsligt när vi började gå därinne hörde jag nåt som larmade och tittade mej omkring och insåg att alla tittade på mej! Det var min audioguide som gått bananas och jag fick inte stopp på oljudet. Rusade fram till en vakt, som elakt ”anklagade” mej att gått utanför spärrarna med den. Intressant att se utställningen Från Van Gogh till Picasso. Roligast var dock fransk-portugisiska Joana Vasconceles utställning med skulpturer och installationer av vardagliga saker, bland annat en fem meter hög takkrona av 25000 ob-tamponger hopknutna i sina snören... Cappuccinon på museets fina café kostade bara €2.20. Promenerade utefter floden till mysiga Gamla stan. På Plaza nueva var det fullt med folk på restaurangerna som drack vin och åt pintxos (som tapas heter i Baskien), och vi gjorde likadant. Gott och mysigt i solskenet.
Biscayabukten lever upp till sitt rykte. Har tidigare knappt märkt att vi varit ombord på en båt, men nu gungar och kränger det. Middan blev roligare än vanligt när alla skulle parera de oregelbundna rörelserna. 17162 steg blev det idag, då var några snedsteg ikväll.
 
Söndag 2018-10-07 Ferrol
Efter en mycket gungig natt kom vi i morse till Ferrol i Galicien i Spaniens nordvästra hörn. Är ingen stor kryssningshamn; kommer ett fartyg i månaden ungefär. Stan är kanske mest känd för att Franco föddes här. Ett stort utflyktsmål härifrån är Santiago di Compostela, dit pilgrimerna vandrar. Där var vi för några år sedan på en utflykt från ett kryssningsfartyg som lade till i La Coruña. Härifrån Ferrol startar ”The English Way”, en vandring på 93 km till Santiago, varav vi idag gick en kilometer... Stan sov fortfarande när vi var ute tidigt i förmiddags, men vaknade upp framåt elva och blev riktigt trevlig. Många balkonger att fotografera. Slog oss ner på en uteservering, där vi blev fullständigt ignorerade av personalen men desto mer uppvaktade av flaxande duvor eftersom borden intill inte var avdukade. Till slut flyttade vi oss till nästa kafé och genast kom någon och tog upp vår beställning. Till cappuccinon fick man en churro och ett bröd med potatistortilla på, allt till priset av €2:50, det tycker till och med snåla jag är jättebilligt. Och den överraskande, eleganta toaletten var ett nöje som B-Å missade eftersom han var på toa på det snorkiga stället...
Vid lunchen idag kom en kvinna fram och talade vårt här ombord udda tungomål. Hon hade hört oss prata svenska, så jag hoppas att jag inte sagt något ofördelaktigt, man får akta sej. Dom hade också trott sej vara enda svenskarna ombord... konstigt att det tog 11 dagar innan våra vägar korsades.
Ikväll var det den fjärde specialrestaurangen, den franska Jacques, snofsigt värre: Krabbsallad, fransk löksoppa, kalvkött, ost och crème brulée. Vi avböjde vänligt kvällens väldigt speciella efterrätt som inte fanns på menyn: Swedish pancakes! När B-Å skulle välja sina ostar från ostvagnen, utspelades en mystisk konversation. Han beställde först Camembert och fick en bit och sen Brie och då sade kyparen att det var Brie han fått, det är samma ost. Vadå samma ost, är det det ena eller det andra? B-Å:s röst gick nästan upp i falsett till slut... Osten var tydligen en hybrid, en Camembrie.
Antal steg idag, 14282.
 
Måndag 2018-10-08 Porto
Nu har vi ställt tillbaka klockan en timme och anlänt till Porto, Portugals näst största stad. Här gör vi resans enda organiserade utflykt ”Highlights of Oporto”, vi hade så mycket Onboard credit kvar att vi omöjligt kunde dricka upp pengarna. Jag måste medge att det blir bättre sightseeing när en kunnig guide berättar, än när vi själva läst på nätet. En massa gamla monument och hus att titta på, smala och backiga gator (stan är byggd på tre kullar) och väldigt livligt nere vid floden Douro. Var inne på järnvägsstationen och kollade mosaiken; det var en man som målat alla kakelplattorna med motiv från landets historia, tog honom en massa år. Besökte en portvinstillverkare. Var nere i mörkret i källarna och lärde oss ett och annat och fick prova två olika portviner. Det vita var så gott att vi köpte två flaskor (en liten sensation eftersom vi normalt aldrig handlar nåt).
Osentimental avskedsmiddag i Grand Dining Room och därefter packning, alltid trist; väskorna skulle vara utställda i korridoren klockan 22.
Antal steg, 12504.
 
Tisdag 2018-10-09 Lissabon
Utcheckning från båten klockan nio. Efter Amsterdam har vi varit den enda kryssningsbåten på varje ställe tills idag. I Lissabon var det tre stora båtar, vilket medförde den längsta taxikö jag någonsin stått i. Augusta boutique house var bokat, ligger mitt i smeten på en gågata nerlusad med restauranger med bord i mitten. Incheckningen var först klockan tre så vi lämnade väskorna så länge. Köpte dagsbiljett på Hop on hop off-buss och höll på att blåsa bort uppe på andra våning. Fick guidning på svenska (ett av 12 språk), med lite konstiga ordval som ”ockupera” i stället för ”bo”. Hoppade (gick) av vid Belemtornet och kollade det, Monument to the discoveries och Jeronimosklostret i solen och folkmassor, drack cappuccino (€2.20), innan vi hoppade (steg) på igen och tog bussen vidare. Stod i kö till Santa Justa-hissen, ungefär lika länge som i taxikön. Åkte upp och gick den öppna spiraltrappan ytterligare två våningar till utsiktsplattformen. Värt mödan. Sen tog vi bussen en annan linje på en tvåtimmarsrundtur i områden av Lissabon vi aldrig varit i och kollade spejsade hus från Världsutställningen Expo 1998. Det är femte gången vi är i stan, den första var för precis 40 år sen (och jag kunde till B-Å:s förvåning peka ut hotellet) och den senaste för två år sen.
Semestern startade med en pizza och vin i Amsterdam och avslutades med en pizza och vin i Lissabon (och en sabla blandning av mat och dryck däremellan, kläderna stramar)
15538 steg idag, trots att vi åkt mycket buss.
 
Onsdag 2018-10-10 Lissabon-Knivsta
Det lilla chica hotellet hade cirka 10 rum och var obemannat när vi klockan sju ljudligt brötade ner för de smala trapporna. Hissen var trasig (igår funkade den bra) och att tre våningar ner bära en gigantisk väska, som slog i både trappsteg och vägg och mej var inte helt enkelt. Drar ner betyget på detta annars perfekta hotell.
Taxi till flygplatsen. Blev blåsta på loungevistelse (hade sett fram mot ostar och portvin); SAS hade bara lounge för guldmedlemmar. Blev cappuccino (€3.90) och bakverk på ett enklare ställe istället.
Om jag nu ska rangordna de 12 städerna vi varit i under denna kryssningen blir det som följande:
Plats 1, Lissabon, Porto, Bilbao,
Plats 2, Bordeaux, Amsterdam
Plats 3, La Rochelle, Saint-Malo
Plats 4, Ferrol, Hendaye
Plats 5, Brest, Le Havre
Plats 6, Dover
Fast på allra första plats kommer som vanligt Knivsta...

Fredag 2018-11-02 Knivsta - Köpenhamn - Miami Beach (Florida, USA)
Taxi var beställd till 04:15. Klockan fyra ringde taxichauffören och undrade om vi verkligen skulle ha två bilar. Nä, så mycket packning hade vi inte och inte var vi osams heller. Kan ha varit B-Å:s vackra dialekt som spökade vid beställningen...
En dag med tre frukostar är en bra dag och då åt vi ändå inte frukost hemma (SAS-lounge, flyg, lounge). Trodde vi skulle få en fjärde men dom serverade lunch direkt på andra flyget, redan klockan halv elva.
Hade lyxat till oss med business class. Manöverpanelen för stolen var nästan i klass med den på en modern japansk toalett. Det var så många lättåtkomliga inställningar, att B-Å av misstag åkte omkring som en jo-jo/guttaperkaboll i början.
Efter champagne, drink, vitt vin till förrätten (Kalix löjrom, mums för denna exklusivitet), rött vin till huvudrätten (pasta med kantareller), portvin till osten, sauternes till desserten och Bailey’s till teet var jag mer än salongsberusad men lyckades ändå titta på nya Mama Mia-filmen.
Över Atlanten var det så mycket turbulens att stegräknaren i klockan levde sitt eget liv, tickade på ibland utan att jag rörde ett finger (ben). Intet ont, som inte....(stegtävling på jobbet; vi ska ta oss till Lidköping, där svenska huvudkontoret ligger).
Tog nästan en timme i välordnad kö till incheckningsautomaterna för att på egen hand (!) ta fingeravtryck, bli fotad och svara på frågor (som fanns på svenska!) om varför man vill in i USA. Jag passerade nålsögat direkt (bara högerhanden behövdes, annars hade mitt bångstyriga vänsterlillfinger satt stopp), medan B-Å hade märkbara problem att bli godkänd (fixade fingeravtrycken på sjätte-sjunde försöket).
Rejält gammal, gul taxi i rusningstrafik till 1818 Meridian House i Miami Beach. Rummet med köksdel är väldigt fräscht, men med ett stort aber: det ligger i markplan med ingång utifrån, visserligen från en trädgård, men balkongen är mot gatan (Meridian Avenue, därav namnet som är adressen) och planen att en av kvällarna sitta där och mysa med ost och vin gick om intet. Min research var tydligen inte tillräcklig; det är ett fyrstjärnigt boutiquehotell men ändå av motellstuk...
Det gällde att bara bita ihop och gå ut och äta trots att vår inre klocka var nästan vid midnatt (tidsskillnad 5 timmar) och sängen såg väldigt inbjudande ut. Promenerade ner till folklivet på Lincoln Road Mall och Ocean drive i Art Deco-området. Åt cheeseburgare och drack öl på en restaurang där, lyssnandes på kubansk musik (Guantanamera och dylikt). Trevligt!
Det blev cirka 13000 steg (cirka pga att min stegräknare ställer om till 0 vid midnatt och jag inte lyckats fixa rätt tid än...)
 
Lördag 2018-11-03 Miami Beach
Klockan 03:15 tyckte kroppen att jag sovit färdigt. Tidsomställning är verkligen ett gissel. Baserat på väderutsikterna borde vi smörja in oss med rostskyddsmedel istället för solkräm (men jag la ändå på lite på näsan och öronen).
Tog hop-on/hop-off-buss från en hållplats mindre än 100 m från hotellet (där Holocaust Memorial ligger). Åkte över till Miami och höll på att blåsa bort på bron, där vi satt på öppna övervåningen. Gjorde tre stopp där.
Nr 1: Bayside marketplace nära down town med mycket parker, affärer och restauranger. Vår kinesrestaurang sen förr var dock inte i drift, så det blev brunch på ett annat trevligt ställe. Det var i Bayside som Sonny Crockett i TV-serien Miami vice bodde på båt med sin alligator (för er som var med på 80-talet, då alla kollade på samma serier...).
Nr 2: Wynwood walls med massor av gigantiska, intressanta väggmålningar. Där ligger klotterplanket hemma i Knivsta i lä! Presidenten fick sej en känga, avbildad med sin plutande underläpp och stora kalufs och med endast blöja på sej.
Nr 3: Little Havana där vi kollade in gubbarna som spelade domino, cigarrtillverkning, lyssnade på kubansk musik och drack öl (skulle naturligtvis varit en mojito, glasen med mynta stod förberedda i långa rader på bardisken).
För övrigt fick vi viktig info om var storheter som Madonna, Sylvester Stallone och Justin Bieber har hus/lägenheter.
Klarade oss från regn hela dagen (stundtals sken solen), men när vi ikväll skulle ut och käka, öppnade sej himmelen. Våra hopfällbara paraplyer är ett skämt i ösregn och blåst. Vi har visserligen regnjacka med oss och B-Å har regnbyxor också (jag kom inte i mina...), men vi insåg att det var ett hopplöst läge och stannade ”hemma” kollandes på SVT Play på datorn (finns program som luras att vi är i Sverige). Allt vi hade att livnära oss på var öl. Vad heter en måltid där man kombinerat frukost, lunch och middag...? Brunner?
Bara 10893 steg blev det idag pga den ofrivilliga stugsittningen.
 
Söndag 2018-11-04 Miami Beach
Inatt ställde USA om till normaltid (det finns dock undantag: Hawaii och delar av [!] Arizona) och då blev det ytterligare en timme ”fel”.
Promenerade ute i solen i 30 grader med tre ”vattenhål” för frukost, dricka och lunch. Gick 20 kvarter ner (17 numrerade gator + 3 gator med namn och inga nummer) till södra ändan av Miami Beach, passerade hotellet vi bodde på förra året vid Sjätte gatan (B-Å sörjer att vi inte bor där nu) innan vi kom till South Pointe Park and Pier. Hade hoppats på att vår trevliga pelikankompis från förra året var där, men hen struntade i oss. Mycket folk på stranden; fotade alla färgglada badvaktstorn med gul flagga hissad. Fotade också Art deco-hus på Ocean Drive, så gott det nu gick med alla parkerade bilar i vägen. Tog siesta på eftermiddagen innan det var dags för den obligatoriska pizzan kvällen före kryssning. Vi tog igen rejält det vi inte åt igår kväll; pizzabagaren måste ha kommit över ett stort extraparti ost.
En vanlig skylt här är ”No trespassing” och den har vi nu vett på att inte passera. En gång i Fort Lauderdale kom en skrikande vakt springandes och skrämde skiten ur oss med pistolen halvvägs ur hölstret. Och allt vi velat göra var att se det nya kryssningsfartyget Oasis of the Seas lite bättre (då störst i världen).
22512 steg känns bra.
 
Måndag 2018-11-05 Miami Beach - ut på Atlanten och kryssningen Amazon Odyssey
Tog en taxi till kryssningshamnen där det låg åtta kryssningsfartyg, varav sju var gigantiska (bland annat Allure of the Seas, ett av världens största) jämfört med vårt, Sirena från Oceania Cruises, som tar 684 passagerare. Åt lunch ute i solen och tillbringade sen 2 timmar i solstol på pooldäck (mest i skuggan) i väntan på att hytten skulle bli klar. Vår hytt ligger på däck 3, längst ner bland passagerardäcken, på samma däck som öppningen för tenderbåtarna. Bortsett från placeringen, är hytten trevlig med soffa, ett runt litet fönster (port hole) och stora speglar, förmodligen för att den ska verka större än sina 15 kvm. Här ska vi nog klara av 25 dagar...
Blev mäkta överraskade när vi insåg att vi redan blivit silvermedlemmar i Oceania och fått dricksen efterskänkt (800 dollar) och mer i onboard credit. Så detta som skulle bli en mycket nykter resa förvandlades plötsligt till något helt annat...har 1200 dollar som måste spenderas!
Satt ute och njöt i fulla drag av buffémiddag (som man inte får ta själv): sushi, sniglar, musslor, grillad hummer, grillade lammkotletter med siciliansk sallad och marinerad fruktsallad. 
Dagens steg: 11853 (många i väntan på att få fatt i en taxi)
 
Tisdag 2018-11-06 Atlanten på väg mot Gustavia, St Barts
Efter frukost lyssnade vi på en kanadensare som talade om Amazonas. Han ska hålla fem föredrag ur olika aspekter så vi vet lite mer när vi kommer dit. Idag handlade det om geografin, alla bifloder till Amazonfloden och storleken. För att illustrera storleken flyttade han Amazonas och la det på ett mer känt område; täckte nästan hela USA.
Åt lunch i Grand Dining Room. Vår klädsel: T-shirt, shorts och foppatofflor var OK vid lunch, men till middan där hade vi nog diskret tagits åt sidan i den klädseln. Även om klädseln är ledig ombord finns det gränser, noggrant nedskrivna. Vid lunch får man ha baseballkeps...
Kaptenen är italienare och hade sitt välkomstcocktailparty ikväll. Som vanligt struntade vi i kaptenen (han blev nog lika glad; två färre att ta i hand och mumla några vänliga ord till, stackars man), men utnyttjade fri dricka under två timmar i alla barer. Det kändes som vi var på speed-dejting där de två platserna i soffan mittemot vår bytte folk. Tre par hann vi avverka (från Kansas, Florida och Ontario [Kanada]) och tre drinkar. Sällan vi är så sociala, amerikaner pratar hela tiden, så det var nästan skönt när vi gick för middag och fick sitta tysta och blänga på varandra igen...
Dagens skörd: 11271 steg, som jag fick kämpa för. Ett varv på Fitness track, däck 10 ovanför poolen, är 164 steg. På ena långsidan var det så mycket motvind att det var svårt att ens gå, på andra sidan sprang man mer än vad man ville, åtminstone när jag hade dom snubbelframkallande foppatofflorna på ibland...
 
Onsdag 2018-11-07 Atlanten på väg mot Gustavia, St. Barts
Ställde fram klockan en timme; bra för mej som fortfarande vaknar extremt tidigt. Dagens föredrag handlade om Amazonas regnskog, som tyvärr reduceras dramatiskt på sina ställen.
Lite fakta om fartyget: längd 180 m, bredd 25 m, djupgående 6 m, Gross tonnage (vilket inte är nåt så enkelt som vikt) 30 000 ton (mest bland kryssningsfartygen har Symphony of the Seas, 228 000 ton, som en supertanker), byggd i Frankrike, har finska motorer, maxfart 18 knop (fortare än en orkan förflyttar sej!), besättningsmän 400, gäster 684. Registrerad i Majuro, huvudstad på Marshallöarna i Stilla havet. Vi bor ganska nära vattenytan (förväntar mej att rosa delfiner kommer fram och hälsar i Amazonfloden...). Genom fönstret ser det ut som vi går med en svindlande hastighet, men uppe på de översta däcken går det långsamt. Kommer vi fram före?! Vi är inte de enda svenskarna ombord, B-Å träffade på två i kaffekön idag.
Dagens steg: 12169, passerade 10000 redan före lunch. Solbrännan blir väl jämnare om man rör på sej istället för att ligga stilla.
 
Torsdag 2018-11-08 Gustavia, St. Barts (Saint-Barthélemy)
Ibland kan man vara lat... klipper in min beskrivning av ön från dagboken när vi var här i januari 2017:
Idag ankrade vi utanför hamnen i Gustavia, huvudort på ön St Barts, som tillhör Frankrike och har €uro som valuta, men inte är med i EU. En gång i tiden ägde Sverige ön, köpte den från Frankrike år 1784 för att Gustav III ville att Sverige skulle bli en stormakt igen och ha en inkomstbringande handelsplats (frihamn) här. Ön såldes tillbaka år 1878 när inkomsterna dalat och svenska staten fick skjuta till pengar för att den skulle överleva. Sverige hade till och med slavhandel här och befolkningen delades då in i "vita, kulörta och svarta slavar"!
Slut på citat. I höstas härjade en av de värsta orkanerna (Irma) här och förstörde mycket. När man sett bilderna från förödelsen förstår man knappt hur det kan se så fint ut idag. Fast ”svenska” stället Gustav där vi skulle dricka öl på fanns inte längre. Fick bli Le Selection med skylten ”Utlämningsställe för Systembolaget” och ”Beställ era drinkar här”. Vi kom en dag för tidigt, imorgon börjar fransk-svensk jubileumshelg: 140 år sen Sverige lämnade St. Barts och 40 år sedan Gustavia och Piteå blev vänorter. Det finns en gata som heter Rue de Piteå med svenska namnet Köpmansgatan (ofta två gatskyltar, en på franska och en på svenska). Partytälten var uppställda på Vanadisplatsen, namngedd efter det sista svenska fartyget Vanadis som lämnade ön 1878. Piteå kommun är medarrangör till festligheterna. Svenska flaggan vajade lite här och där, trevligt.
Att gå på/gå av tenderbåten från/till Sirena gick bra (behövdes bara fyra karlar på ena hållet och tre på andra som hjälpte till), men man kunde satt streck för alla långa personer som slog i huvudet på tenderbåten (dock inte B-Å, som lärt sej den hårda vägen).
Karamelliserade, varma räkor får middagens hedersomnämnande, avnjuten al fresco (ute).
11310 steg.
 
Fredag 2018-11-09 Castries, huvudstad i Saint Lucia 🇱🇨
Vi har varit här två gånger tidigare men det var före denna iPad, så ingen hjälp från de besöken i beskrivningen.
St Lucia är ett eget land, självständigt från Storbritannien 1979. Är en monarki och Bettan är statschef. 178000 invånare, valuta östkaribiska dollar, officiellt språk engelska, odlar bananer och har en nobelpristagare i litteratur Derek Walcott 1992 (+ en i ekonomi 1979, bra utdelning för ett så litet land). Vulkanisk och bergig ö.
Organiserad utflykt: ”Island splendor” i en minibuss. Stora bussar hade aldrig kunnat ta sej fram på dessa branta, smala vägar med hårnålskurvor. Många olika fordon har vi åkt med under årens lopp, men minibussen idag är nog på topp-tre-listan bland dom sämsta (knäna uppe vid öronen). Hade tur med vädret; när vi satt i bussen regnade det och när vi gick ut var det uppehåll. Fast det regnade in genom ventilationen på bussen.... Vackra utsikter, färgglada hus, frodighet, bananer, hundar, kanoner (14 växlingar i herravälde mellan England och Frankrike). Träffade på en intressant tandlös man (63 år berättade han) med dreadlocks och virkad gröngulröd mössa (lik Bob Marley). När vi sa att vi var från Sverige, sa han direkt Stockholm, lite imponerande. Många svenskar vet nog inte ens att det finns ett land som heter St. Lucia...
Båten låg mitt i centrum av Castries och vi tog en repa på stan till folklivet på den stora, livliga, högljudda marknaden.
Middag på Red Ginger, båtens asiatiska restaurang, där jag som vanligt klär mej i rött för att gå ihop med inredningen. För första gången masade vi oss iväg till showen, en amerikan som spelade klassiskt/country/jazz på sin elviolin. Inte lät det så när jag spelade fiol i musikskolan...
Bara 7177 steg, en usel siffra, men tävlingen på jobbet är väl slut. Jag har faktiskt läst att 7000 steg är tillräckligt för pensionärer.
 
Lördag 2018-11-10 St. George, huvudstad i Grenada 🇬🇩
Grenada är ett eget land, självständigt från Storbritannien 1974. Är en monarki med Bettan som statschef. 111 000 invånare, valuta östkaribiska dollar, officiellt språk engelska, odlar muskot, bananer och kakao. Vulkanisk och bergig ö.
Grenada kallas ”Island of Spice”, är en av världens största producenter av muskotnöt. När vi var här förra gången var vi på en muskotplantage. Det är en krydda jag använder väldigt lite, burken därhemma har nog decennier på nacken. Muskot innehåller myristicin, ett amfetaminliknande ämne, som kan vara livsfarligt. Tidningen Matmagasinet fick dras in då det i ett kakrecept stod 20 muskotnötter istället för 2 kryddmått (märklig felskrivning)...
Vi har insett att vi omöjligt kan dricka upp de 1200 dollar vi har i onboard credit (även om B-Å gör sitt bästa med fin konjak vid middagen), så vi försökte boka en utflykt här på ön, men hamnade överst på väntelistan. Elaka jag önskade lite förkylning till nån av deltagarna, men hade ingen framgång i den illasinnade tanken. På nästan alla andra platser har vi bokat utflykter och betalt hemifrån.
Båten låg mitt i centrum av St. George. Var först på marknaden och luktade på allehanda kryddor, gick sen i backar och trappor över berget till fiskehamnen och ”strandpromenaden” och tittade på båtar och vänligt folk i solskenet och hettan. Hade min brokigaste top på mej för att smälta in, men dreadlocks och rastaflätor gick jag ju bet på. Drack lokalt öl på en strandbar. Som tur var hittade vi en tunnel genom berget tillbaka till båten.
Efter en massa skaldjur till lunch ombord satt jag en kort stund i solen och gick några stapplande varv på fitnessbanan, helt ensam. Ingen mer idiot än jag befann sej i solen...
Afternoon Tea är en trevlig företeelse, äter snittar men inga tårtbitar eller kakor. Bakverk ingår inte i min diet ombord, även om jag syndat med ett wienerbröd som såg förödande gott ut (och som tur var det också!)
Middag i buffén, inomhus ute är det alltför klibbigt.
13886 steg, inte så illa.
 
Söndag 2018-11-11 Port of Spain, Trinidad 🇹🇹
Trinidad and Tobago är ett nytt land för oss (nr 95 på min lista), självständigt från Storbritannien 1962. Är en republik, 1 354 000 invånare, valuta trinidaddollar, officiellt språk engelska, har en nobelpristagare i litteratur VS Naipaul 2001. Lever bland annat på olja, gas och turism. Ligger väldigt nära Venezuela och därifrån kommer nu båtflyktingar.
Var på utflykt med en mycket engagerad guide. Började med att besöka fabriken som tillverkar angostura bitter, en massa örtextrakt i alkohol (44,7 %). Receptet är hemligt, fem personer vet och så finns receptet i ett bankvalv i USA. Bra för aptiten (precis som om det skulle behövas) och matsmältningen (snarare det) och mot allt ont (enligt guiden), man tillsätter några droppar i drickat (bland annat i drinken Singapore sling) och maträtterna. Några av amerikanerna i sällskapet verkade närmast besatta av det och köpte på sej. I introduktionsfilmen dök plötsligt den svenska flaggan upp och Gustav VI Adolf; 1952 blev denna tillverkare tydligen Kunglig Hovleverantör i Sverige. Guiden malde på om angosturan och folk ställde massor av frågor. Utflykten som skulle vara fyra timmar blev drygt fem. Vi hann med en stadsruntur också, promenad i Botaniska trädgården och en tur upp i bergen till en utsiktsplats där några gamlingar (i vår ålder) hade ett steelband och spelade oljefat.
Undgick precis ösregnet, som sen höll i sej mest hela dagen. Det är ju regnsäsong här nu (har bara två årstider: torr eller regnig). Hann in i matsalen för lunch två minuter innan dom stängde.
Vid middagen var jag till min förtvivlan tvungen att lämna lite av den goda huvudrätten (Lobster Pan thai), orkade bara inte, väldigt ovanligt. Men desserten gick lätt ned.
Var på showen, där den lite torre kryssningsvärden visade sej vara en alldeles utmärkt sångare och sjöng Om jag hade pengar ur Spelman på taket, med stor inlevelse.
På grund av regnet fick jag kämpa med stegen, de sista två tusen tog jag hoppandes i hytten till B-Å:s högljudda protester. 10028 steg.
 
Måndag 2018-11-12 Atlanten på väg till Santarém, Brasilien
Lite skönt med en dag till havs efter fyra landstigningar. Tredje föredraget om Amazonas handlade om krokodiler och ormar (Anacondor). Efter det är jag inte säker på om jag vill gå av båten. Fast mest rädd är jag nog för myggor med malaria, denguefeber och cikavirus (Gula febern är vi vaccinerade mot). Fåglar och fjärilar ser jag däremot fram emot.
Ösregn och när det blev sol igen ”regnade” det ändå; hundratals måsar flög ovanför båten och släppte ett och annat, däcket var alldeles vitprickigt. Promenad var utesluten.
Igår var Remembrance day (100 år sen WWI slutade) och Veterans day. Idag råkade vi hamna i närheten av ett veteranmöte, där amerikanska fd militärer berättade om var de tjänstgjort. Intressant att tjuvlyssna på. Fanns till och med en som varit med i WWII, han var 95 år.
I dagsprogrammet finns det olika gruppsamlingar, som solo travelers, LGBTQ och Friends of Bill W. Det sistnämnda tog några kryssningar innan jag fattade vad det var, inte förrän någon ställde frågorna: Who is Bill W and Why does he have so many friends? Det är alltså en omskrivning för AA (kan inte vara lätt att vara alkoholist ombord på ett kryssningsfartyg).
För att förbättra nedgången i onboard credit, köpte jag ett par örhängen (50 % rea), som jag invigde på middagen. Där får Herb crusted tuna loin hedersomnämnandet. Äter nästan bara fisk och skaldjur till huvudrätt. Det var någon överkucku till kypare som hade hand om oss och som enligt egen utsago blev överlycklig när han fick duka undan tallrikar där allt var uppätet. Vi gladde honom genom att efterlämna åtta helt tomma tallrikar...
13936 steg (det blev lite bättre väder och fågelfritt sent på eftermiddan).
 
Tisdag 2018-11-13 Atlanten på väg till Santarém, Brasilien
Ytterligare en dag till havs, där vi efter frukost (numera bara Swiss müsli och frukt ute på däck) betade av tre ”tillställningar”:
Q&A med kaptenen, General Managern och chefsmaskinisten (två italienare och en kroat) med favorithamnarna, ”alla hamnar” (feg kapten), Venedig resp Sydney.
Future Cruise Director, en väldigt entusiastisk kvinna, som bland annat berättade om nya rutter. Var helt fullpackat, de flesta var nog precis som vi där för att en person skulle vinna $250. Förra gången vi åkte med denna båten var det den lycklige Mr Andersson from Sweden, så inte nu.
Fjärde föredraget om Amazonas, nu om flora och mer om fauna (vilka sötnosar till apor det finns), vilken ofattbar artrikedom! Sorgligt då att vissa arter som bara finns här, är hotade när skogen avverkas.
13344 steg
 
Onsdag 2018-11-14 Atlanten in i Amazonfloden
När jag tittade ut genom vårt lilla fönster i morse såg jag att vattnet var alldeles brunt. En massa partiklar och slam från Amazonfloden kommer långt ut i havet.
Sista föreläsningen om Amazonas handlade om Henry Ford (han med T-forden) och hans försök att anlägga gummiplantager där för att få billig tillgång till material i bildäcken. Hans folk hade ingen erfarenhet av att odla i denna typ av område, högg ner regnskogen, planterade gummiträd alldeles för tätt så insektssjukdomar kunde härja. Det hela blev ett fiasko.
I våras när vi skulle passera ekvatorn norr om Australien var det magsjuka ombord på båten Insignia och alla festligheter som att pussa en fisk fick ställas in. Nu var det fullt firande med romerske havsguden kung Neptun och alla som ville fick knäböja framför honom, skrika ”I want to be a shellback (= en erfaren sjöman som passerat ekvatorn, autokorrigeras till ”Shellmack”)”, pussa en stor, riktig fisk och bli döpta med en stor skopa isvatten. Även om det var varmt som satan avstod jag och dessutom var det ju inte första gången över ekvatorn för mej.
Tekniskt stopp nära Macapa för ankar för att ta ombord de två piloter (lotsar) som båten måste ha på floden och få all pappersexercis gjord. Skulle anlänt där klockan 10 i morse, men kom dit klockan fem i eftermiddag. Blev försenade vid bunkring av diesel i Trinidad och ytterligare sena pga att det var motströmt när vi närmade oss Amazonfloden. Det är ett enormt utflöde av vatten, i medeltal 219 000 kubikmeter i sekunden. Amazonfloden är, enligt nya uppskattningar, världens längsta flod, 7025 km lång, och Nilen 6670 km.
Rolig engelsk komiker&trollkarl Danny Buckler på teatern ikväll. Stackarn hade blivit av med sitt bagage på flyget, men tog hem många poänger på det. Vi satt lite för nära scenen för att det skulle kännas helt bekvämt, men klarade oss.
18450 steg (blev många pga att jag bestämde mej att vid tekniska stoppet gå i den vackra solnedgången tills båten lättade ankar; det tog mycket längre tid än jag trodde...)
 
Torsdag 2018-11-15 Santarém, Brasilien 🇧🇷
Brasilien är ett nytt land för oss (nr 96). Världens till ytan femte största land (efter Ryssland, Kanada, USA och Kina; Sverige på plats 56), med den sjätte största befolkningen på 207 miljoner (efter Kina, Indien, USA, Indonesien och Pakistan; Sverige på plats 91). Jag är väldigt förtjust i listor... Gränsar till alla länder i Sydamerika utom två (var en fråga på Triviat häromdagen): Chile och Ecuador. Blev fritt från Portugal 1822, talar portugisiska, valutan är Real, är en republik. Den nyvalde presidenten Jair Messias Bolsonaro tillträder vid årsskiftet (hoppas att han, trots allt man hört, lever upp till sitt mellannamn).
Staden Santarém har drygt 200 tusen invånare och ligger där Amazonflodens bruna vatten möter det blåa vattnet från floden Tapajós, ser häftigt ut.
Utflykt: Hike in Tapajós National Park (svårighetsgrad 3 gubbar, på en skala 0 - 3). Tog på mej mer myggmedel än i hela mitt tidigare liv. Brukar annars förlita mej på B-Å, som myggen älskar.
Åkte buss sex mil rakt söderut till nationalparken. På ett ställe hade ett stort träd fallit över vägen och en halvtimmes motorsågande behövdes innan vi kunde ta oss förbi. Vi såg inte en enda mygga, men däremot blev vi anfallna av myror. Det var verkligen inte mycket ljus som kom ner till botten av regnskogen; hade behövt pannlampa. Och inte bättre blev det när regnskogen började göra skäl för namnet och det blev åska och ösregn (trots torrperiod nu). Första stunden skyddade träden och man hörde bara det mysiga smattrandet, men sen... Vi var de enda i sällskapet som hade regnjacka med oss och kände oss jätteduktiga, men där jackan tar slut... Guiden pratade på om de olika träden och vi lyssnade (lagom) intresserade (och blev alltmer fnittriga) trots att vi alla var dyngsura och mannen framför mej stöp rejält i backen. Min regnjacka skulle ha fått synnerligen dåligt omdöme i en Råd och Rön-test, jag var helt genomblöt under, medan B-Å:s borde fått toppbetyg. Såg nästan inga djur, förutom myrorna...
Kom mycket försenade tillbaka till båten, hann precis innan senast-tiden. Fick boka om vår middagstid i specialrestaurangen Tuscan steak, där jag njöt av den första köttbiten ombord (Surf ’n’ Turf [hummer och oxfilé]) och B-Å av en 20 oz T-benstek (1 oz [ounce] = 28,35 g). Inte så miljömedvetet att äta så mycket kött, men å andra sidan är väl vare sej kryssningen eller flygresorna det heller...
Hytten ser ut som en tvättinrättning, med allt vi hade på oss hängandes på tork.
10401 steg (de flesta i genomsura gortex-skor)
 
Fredag 2018-11-16 Boca da Valeria, Brasilien
Vi ankrade utanför Boca da Valeria, en liten fiskeby med 75-100 invånare. B-Å tyckte det var helknäppt att 684 personer skulle invadera ett sånt ställe och det blev ju inte bättre av att jag högt läste de 10 recensionerna som fanns på Tripadvisor. Han skulle minsann inte gå iland och titta på några hus på styltor och fotografera barn med djur för 1 dollar fotot. Han ”bokade tvättstugan”. Då var ”skilsmässan nära”... Jag tänkte åka tender in på egen hand, men då började det regna och tenderbåtarna gick tomma och då struntade jag också i landstigningen.
Sen blev jag glad igen när rosa delfiner började hoppa kring båten. Vi stod ett gäng fotografer högst upp på 10:e däck, skrikandes, svärandes (på olika språk) och suckandes. De var verkligen inte lättfotograferade, vet inte hur många tomma vattenytor det blev innan jag gav upp och bara njöt ändå.
Denna kryssnings look-aliketävling har inte många deltagare. Vinnare är utan tvekan B-Å som med neddragen keps på pricken är lik filmaren Michael Moore.
Förutom måltiderna har vi som vanligt på kryssningar en stående aktivitet varje dag: Team Trivia. Avböjde alla erbjudanden att vara med i ett lag eftersom det är så mycket vi inte förstår. Bäst är frågor om geografi (vilket land i Centralamerika har inte kust mot Karibien?) och sport (vilket tal är högst upp på en darttavla?). Tre kategorier som återkommer är: engelska kungahuset (rätt ibland), flygplatsförkortningar (helt hopplöst, YYZ?, väntar på ARN) och filmrepliker (väntar på ”Nobody puts Baby in a corner”, kunde i alla fall ”I’ll have what she’s having”, från en av mina gamla favoritfilmer). Rätt hade vi också på frågan vad Perry Masons sekreterare hette i för- och efternamn, en sån fråga daterar en verkligen...
Hedersomnämnande från middagen får pilgrimsmusslorna.
18366 steg. Eftersom jag nu inte kom iland är de flesta steg runt, runt på båten (bättre än att ligga i solstol), mitt på dan var jag helt ensam i hettan förutom dom stora sländor och fjärilar som jag krockade med.
 
Lördag 2018-11-17 Manaus, Brasilien
I morse när jag sömndrucken kikade ut genom vårt lilla fönster såg jag en Stena-båt. Göteborg, hann jag tänka, innan jag kom på att Stena inte bara är färjor därhemma utan finns överallt.
Manaus har 2 miljoner invånare, är huvudstad i delstaten Amazonas och ligger där Rio Negro mynnar i Amazonfloden. Eftersom skillnaden mellan högvatten och (som nu) lågvatten är mycket stor, har hamnen ett sinnrikt system av ”floating docks” där båtarna lägger till. Här ligger massor av små/halvstora passagerarbåtar, vårt kryssningsfartyg är absolut störst.
Det var här i värmen Sveriges herrar spelade OS-fotboll 2016.
Var på utflykt: Highlights of Manaus. Trafikkaos trots att det är lördag.
Började med Zoo som drivs av militären, tar hand om skadade djur de hittar. Tycker oftast djurparker är deprimerande, men har nog ingen annan chans att se en jaguar än på zoo...
Operahuset, Teatro Amazonas, byggdes i slutet av 1800-talet när gummiindustrin stod på sin höjdpunkt och gummipotentaterna ville leva europeiskt lyxliv i djungeln. Byggdes med material från Europa (som marmor från Carrara och glas från Murano, Venedig). Förföll när gummiboomen tog slut och höjdarna flyttade. Upprustad igen för sådär 20 år sen och nu finns här en symfoniorkester, kör och dansare. Väldigt elegant byggnad.
Museo do Indio, ett litet museum om ursprungsbefolkningen som bodde här, med många intressanta grejer men texter bara på portugisiska.
När jag slog på TV:n fick jag närmast en chock, Annie Lööf framför Vita huset: We have breaking News. Vad i h-e... det var dock bara en reporter som var väldigt lik henne och det handlade inte alls om svenska regeringen...
2 minuters vila skulle vi ha innan vi gick ut på marknaden. Det blev 2 timmars sömn! för sent att gå ut, snart mörkt (inte kul i hamnkvarter). Nåja, vad är väl en timme på marknaden i Manaus (en bal på slottet)...
Hedersomnämnande från middagen (som var den mittersta på kryssningen, nr 13 av 25): Black cod, bästa rätten på hela resan enligt B-Å. Black cod är inte svart, den är inte ens en torskfisk, ”delicious and unique fish with a boring and incorrect name”
10932 steg.
 
Söndag 2018-11-18 Manaus, Brasilien
Imorse gjorde jag en akrobatisk övning och gick ner i spakat på fitness track... ena benet bara for iväg i en vattenpöl (foppatofflor!), benen höll men jag slog (ironiskt nog) i armen i skylten: Caution, wet floor! som hängde på inre relingen. Så nu har jag ett stort blåmärke på gäddhänget.
Har varit ute på en femtimmarsutflykt, som blev drygt sex timmar eftersom guiden aldrig slutade prata på den gamla gummiplantagen. Vi förflyttade oss uppför Rio Negro per båt, liksom de flesta transporter här sker. Besökte först en indianby mitt i djungeln, där vi blev mottagna av hövdingen, som hälsade oss välkomna och presenterade musikinstrument och danser. På slutet bjöd ”infödingarna” upp oss ”utbölingar” till dans. Trodde att B-Å sin vana trogen skulle vägra, men han var inte svårflirtad. Det är ju inte var dag han blir uppdragen av en barbröstad ung dam... Hon svängde runt med honom å det vildaste; har väl aldrig sett honom så koncentrerad (på stegen). Själv dansade jag med en, som var väldigt lik hövdingen, men hade mindre mage ovanför höftskynket... Dansen var inte helt olik zorba. Tur att det inte finns några bevis från denna turistiska tillställning på oss, om nu inte någon annan i sällskapet (ca 20 personer) lägger upp något på nätet. Vi fick i alla fall också berättat för oss hur ursprungsbefolkningen har det.
Sen var vi på en gummiplantage som numera är ett museum. Fy 17 vilket hårt liv gummiarbetarna hade och väldigt dåligt betalt (om något). När sedan någon engelsman smugglade ut frön från gummiträd i Brasilien och planterade i täta rader (utan naturliga skadeinsekter) i Malaysia var det slut på gummi-boomen här, omkring 1920.
Inga vilda djur idag heller, annat än illgula vackra fjärilar, en papegoja som gjorde mittbena på B-Å och hägrarna som annars hade fågeljouren idag. Hettan och luftfuktigheten är ”mördande” och vissa i sällskapet såg helt färdiga ut efter promenaderna från den lilla båten (som vi gick av från på gungande plankor) till sevärdheterna. Kanske är november hemma inte så dum ändå...
Lämnade Manaus och styrde kosan ”hemåt”.
10686 steg.
 
Måndag 2018-11-19 Parintins, Brasilien
Imorse hade jag (vis av erfarenhet från igår) greppvänliga Ecco-sandaler på mej på morgonpromenaden runt på båten.
Lyssnade på en enormt duktig kvinnlig föreläsare. En timmes brasiliansk historia gick med en väldig fart. Hon berättade att det portugisiska hovet och 15000 av deras ”närmsta vänner” abrupt flydde undan Napoleon 1807 hit till Brasilien och tog som jämförelse: Det var som om presidenten och hela hans stab plötsligt skulle lämna Washington, D.C. Oj, vilka applåder det blev i salongen då!
Hade en organiserad utflykt i staden på eftermiddan då värmen är som värst, men vi åkte in med tenderbåten tidigare och strosade på egen hand först. Parintins ligger på en ö i Amazonfloden, har 70 tusen invånare och är mest känd för sin stora Boi Bumba-festival, tre dagar i juni (mäter sej med karnevalen i Rio). Det är en kombination av teater, cirkus, musik, sång och dans i en historia om en tjur (Boi). Man har gigantiska stora figurer, vi var och såg dom från i år (där ligger Knutsmasso i Gimo och Österbybruk i lä!). Man tävlar i två lag: Garantino (de röda) och Caprichoso (de blå), stan är verkligen uppdelad. Har egen Bumbodrom för 35000 personer, häften av sittplatserna är blå, hälften röda.
Stan kryllade av muralmålningar, många tredimensionella.
Har nog aldrig varit så svettig i hela mitt liv. Vi åkte omkring i en skolbuss, troligen för lågstadiet, det var i alla fall väldigt tätt mellan sätena, och vi satt dessutom vid hjulhuset bak (kom på sist). Att sätena var klädda i plast och bussen saknade AC bak gjorde ju inte saken bättre...
14044 steg
 
Tisdag 2018-11-20 Alter do Chao, Brasilien
Uppför floden var vi försenade till varje ställe, men medströms ut mot Atlanten går det fort och vi kommer ”för tidigt”. Alter do Chao är en mycket liten ort, Amazonas Karibien, med mycket fina stränder med vit sand i Rio Tapajós och en liten ö som heter Ilia do Amor (Love Island). ”Världens vackraste sötvattensstrand”. Åkte tender in tidigt för att undgå den värsta hettan, men med 36 grader, känns som 42 grader, blir det ganska svettigt ändå. Svalkade oss med inhemsk öl på ett lokalt ställe utan kryssningsturister och jag ”badade” upp till knäna i det kristallklara, varma vattnet. Plötsligt låg där en sådär 1 meter lång ödla framför mina tår och B-Å undrade om han ville ha en dollar för att ställa upp på kort... Annars bestod djurlivet av olika fina fåglar.
Under vistelsen i Brasilien har det varit 25 % i brasiliansk skatt på allt ombord, så vårt drinkintag har varit på noll i flera dagar (så snåla är vi, köpte ett vinpaket med sju flaskor innan, som vi haft till middagarna), men nu är skatten borta och vi återgår till normala drinkrutiner för att få ner onboard credit.
12034 steg, de flesta ombord.
 
Onsdag 2018-11-21 Amazonfloden - ut i Atlanten på väg till Franska Guyana
Lat dag till flods/havs. Amazonfloden är så bred att det ofta tycks som vi vore ute på en stor sjö. Ibland kommer flytande öar farandes. Och ibland en stor lastbåt, som jag memorerar namnet på och googlar.
Lite aktiviteter var det förstås:
Två omgångar Trivia. Laget med det idag misspassande namnet ”I don’t give a shit” hade alla rätt, 16 frågor. Första gången detta hänt, oerhört duktigt. B-Å och jag hade 3 rätt...
Allvarligt (men ändå roligt) föredrag om klimatförändringar med väldigt illustrativa bilder.
Föredrag om Barbados (vårt nästnästa stopp) och sockerodlingen där.
Hedersomdömet vid middagen går till lammracksen, ingen fröjd för ögat med allt dystert: kött, ”stekt” potatis (med fint namn som jag glömt), brun sås, mörkgrön spenatpuré och mina extrabeställda stekta champinjoner. Det enda som piffade upp var den illgröna mintgelén. Man fick nästan blunda, men så ljuvligt gott det var!
15094 steg
 
Torsdag 2018-11-22 Atlanten på väg till Franska Guyana
Idag är fjärde torsdagen i november och Happy Thanksgiving!
Vi bestämde oss för att äta ”riktig” frukost (inte bara müsli och frukt på däck), men det blev en smärre ”katastrof”. Kaprisen var slut, den är ju obligatorisk till lax, cream cheese och lök! Var tvungen att trösta mej med ett ytterst kletigt wienerbröd... Såg sen att det faktiskt var helt rätt, är ju wienerbrödets dag idag.
Föredrag om de tre”Guyana”-länderna norr om Brasilien: Guyana (självständigt från Storbritannien 1966), Surinam (självständigt från Nederländerna 1975) och Franska Guyana (som ”tyvärr” fortfarande är franskt dvs inget nytt land för mej imorgon!) Väldigt skönt väder idag, bara 28 grader (sa kaptenen i klockan 12-rapporten, och 27 grader i vattnet, varför man nu ska veta det) och en lätt bris. Kom igenom mina 10 000 steg redan på förmiddan.
Föredrag om Frankrikes fångläger på Djävulsön och de två mest berömda fångarna där: Alfred Dreyfus (falskt anklagad för spioneri och högförräderi) och Henri Charriere (mord), författare till boken Papillon.
Struntade i att se filmen Papillon från 1973, med Dustin Hoffman och Steve McQueen som franska livstidsfångar på Djävulsön, som visades på eftermiddan. Kunde ju visat den nya filmen istället. Blir sur när det inte finns engelska subtitles. Vore ju bra för alla som hör dåligt eller inte har engelska som modersmål (eller som i mitt fall, både och).
Jag skippade också kalkonen vid middan, medan B-Å åt med god aptit, även om han saknade dansk rödkål till.
15108 steg (hade dom haft en svensk dansbandsorkester ombord istället för ett showband hade det definitivt blivit fler steg ikväll, längtade efter Arvingarnas Eloise)
 
Fredag 2018-11-23 Ile Royale, bredvid Djävulsön (Ile du Diable), Franska Guyana 🇫🇷
Franska Guyana är en del av Frankrike, tillhör alltså EU och har €uro som valuta. 215 000 invånare. Har en rymdbas varifrån Europa (ESA) sänder upp satelliter, tydligen väldigt gynnsamt att skjuta upp precis vid ekvatorn.
Det är tre öar som ligger tätt och som hade fängelser. Djävulsön, där de ”värsta” fångarna satt, får man inte besöka för de starka strömmarna.
Tender in till ön, där det inte alltid var så lättgånget. Besökte fängelseceller eller vad som var kvar av dom, och andra hus som hörde ihop med fängelsekolonin, upphörde 1953. Fanns även ett observatorium som hänger ihop med rymdbasen, som vi såg på fastlandet.
Djurlivet bestod av intressanta, mellanstora apor med lång svans (söta när de försökte få hål på frukterna), stora gnagare (som jag googlat fram till agutiner), stora sköldpaddor, små kolibrier och så dessa förbaskade myror. Myrorna bet mej i tårna vilket föranledde krigsdanser från min sida. Korkat att ha sandaler på sej...
Var på cocktailparty med kaptenen för Oceaniamedlemmar, iförda våra nyerövrade silverpins. Kaptenen (skrattretande lik Tony i Lady och Lufsen) hälsade på oss med knuten näve. Tre drinkar blev det.
Åt god fisk på Tuscan Steak.
12106 steg.
 
Lördag 2018-11-24 Atlanten på väg mot Barbados
Föredrag om Antigua (Too beautiful Antigua)
Vi har börjat yra om Falukorv i ugn och Kroppkakor så ”Taste of Scandinavia” till lunch kom som på beställning. En bricka med ”inhemska” specialiteter: sillar, gravlax, räksallad, köttbullar (bättre än mamma Scans, men sämre än mamma Ullas), rödbetor, kyckling och Polar-bröd.
Föredrag om De riktiga Pirates of the Caribbean. Chockade mej själv genom att bada i poolen, som är så liten att man bara står stilla (1,67 m djup), men stämningen är gemytlig.
Nytt cocktailparty med kaptenen med tre drinkar + ett glas vin som vi tog med oss till vår middags-date med de andra två svenskarna ombord, Håkan och Björn från Uppsala (varav den senare utvandrat till Norge). Härligt att få tala västgötska med andra; på engelska känner jag mej oftast dummare än jag är.
Vi tävlar alltid om vem som kan ta mest mintkarameller från skålen vid utgång från middan. Kvällens godistävling vann jag med 11-8. Bra utdelning för båda, man brukar vinna på 8... Häromdan kom jag på att B-Å fuskade, han tog karameller på väg in i restaurangen också (innovativt, men sånt tolereras inte).
14189 steg.
 
Söndag 2018-11-25 Bridgetown, Barbados 🇧🇧
Barbados är ett eget land, självständigt från Storbritannien 1966, monarki med Bettan är statschef, 292 000 invånare, varav 110 000 i huvudstaden Bridgetown, valuta barbadiska dollar. Vi har varit här två gånger tidigare (även då på söndagar), så inget nytt land att pricka av.
Var på utflykt ”Discover Barbados” i en buss med fungerande AC och fungerande säkerhetsbälten. Åkte norrut utefter kusten, förbi flådiga hus på havssidan och betydligt mindre flådiga hus på andra sidan vägen. Rihanna är ju härifrån och jag vet nu var hon har sitt hus (och att hon var här för några veckor sen och firade sin pappas födelsedag, viktig info!) och har sett vägen Rihanna Drive. Busskurerna såg inte mycket ut för världen, men hade ofta solpanel för att ladda mobilerna. Åkte sen till en utsiktsplats högt upp i inlandet, ner till havet igen till ett ställe med dramatiska klippor och till en speciell kyrka (här vimlar av kyrkor). Väldigt frodigt, såg många fruktträd: papaya, mango, avocado, bananer, cashewnötter. Fick lite julstämning när man såg alla stora, röda julstjärnor (dom vi har som krukväxter till jul).
Efter snabblunch ombord (Swedish hotdog) gick vi in till centrum ca 2 km bort. Hade inte så mycket tid på oss, så det gick med en väldig sula. Varmt och fuktigt och vi var definitivt färdiga för duschen när vi kom hem. Vansinne att gå på föredrag direkt efter; vi sov väldigt gott där. Enligt programmet handlade det om San Juan på Puerto Rico (vårt sista stopp på resan)... Försökte pigga upp oss med kaffe hos baristan, men det var lönlöst för B-Å, så jag gick ensam på Trivian, och kunde nästan ingenting (bara metan och Sherlock Holmes).
Hittills har det varit väldigt lugnt, men till inatt är det utlovat ”Motion in the Ocean”. Det började gunga redan vid middan på den asiatiska restaurangen Red Ginger. Där blev det en Allvarlig avvikelse, en mix-up. B-Å fick den huvudrätt som mannen vid grannbordet skulle ha och tvärtom. B-Å började äta med god aptit (även om han inte tyckte det stämde), medan mannen bredvid protesterade högljutt. B-Å behöll ”sin” mat, det var bland det godaste han ätit ombord. Sen kom det en lång räcka personer i olika höga befattningar och bad så hemskt mycket om ursäkt för felet. B-Å fick nästan trösta dom... och riktigt understryka att maten var excellent! Jag tror jag vet en bidragande orsak till felet; damen vid grannbordet och jag hade beställt exakt samma mat: pilgrimsmusslor med extra sparris.
Amerikansk komiker på teatern; det jag förstod var roligt...
25098 steg i hettan, rekord för denna resan, inte undra på att vi var däckade i em.
 
Måndag 2018-11-26 Saint John’s, Antigua and Barbuda (två öar) 🇦🇬
Vi har varit här två gånger tidigare och jag citerar mej själv från förra året: Antigua and Barbuda blev ett självständigt land (från Storbritannien) 1981, men är med i Samväldet, har engelska som officiellt språk, kör till vänster och har östkaribiska dollar som valuta. Ett typiskt "OS-land": man ser bara spåren av det vart fjärde år vid inmarschen till sommar-OS. Slut på citat.
Kan tilläggas att det finns 85 000 invånare i landet, varav 22 000 i huvudstaden Saint John’s, att man till 60 % lever av turister (idag var det 3 kryssningsfartyg här) och att det är stor brist på färskvatten. Och att Bettan såklart är drottning och statschef. Barbuda blev helt ödelagd av orkanen Irma september 2017, med vindstyrkor på 83 m/s. Alla invånare (1 800) var som tur var evakuerade hit till Antigua, som inte blev så drabbat.
Anlände till Antigua mitt på dan, så förmiddan var ombord, där vi för första gången skippade en föreläsning (om första kontakten mellan urbefolkningen och Columbus), om man inte räknar den vi sov oss igenom. Var oerhört bekymrade över att vi inte skulle hinna äta lunch innan utflykten som startade klockan 12:15. Skulle vi överleva? Turligt nog hamnade B-Å bredvid General managern på toaletten och klagade på restaurangernas öppettider. Tjugo minuter senare kom ett utrop från kryssningsvärden att för vårt välbefinnande skulle lunchserveringen starta en halvtimme tidigare än annonserat i programmet. B-Å var mäkta stolt över denna ”pinkdiplomati”.
Var på utflykt ”Best of Antigua” i en liten buss som åter gjorde mej till en ”ormmänniska” med en guide som var lite svår att förstå. Väldigt vacker och frodig ö. Var på tre utsiktspunkter/gamla fort (varav en med en bildvisning av landets historia, mycket bra gjord) och vid Nelson’s dockyard (en fd brittisk örlogsbas på UNESCO:s världsarvslista, nu en marina med god rum punch).
Tog en repa på stan till marknaden. Smala gator, mycket trafik och trottoarer som är ett skämt (titta ner för att klara livhanken!). Juldekorationer och högljudd julmusik. Varje gång man varit ute måste man duscha (för att överleva) och byta kläder. Det är ett evigt tvättande av mina fyra favorit-T-shirts.
17829 steg
 
Tisdag 2018-11-27 San Juan, Puerto Rico 🇵🇷🇺🇸
Puerto Rico är självstyrande, men tillhör USA. Har 3,6 miljoner invånare. San Juan är huvudstad, har 420 000 invånare (2 miljoner med omgivning).
Amerikanska myndigheterna ville se oss och våra pass och ta fingeravtryck inne i terminalen. Vi blev kallade ett däck i taget, så vi som bor nere bland kölsvinen var sist av. Vi blev utan minsta problem godkända.
Fem kryssningsfartyg låg här och vi hamnade långt ut och fick ta shuttlebuss in till centrum, tog 15 minuter. I Old San Juan var det vackra, pastellfärgade hus med fina balkonger, plazor, statyer, stadsmur och fort. Castillo San Felipe del Morro, spanskt fort från 1500-talet, var vi inne i förra året, så nu nöjde vi oss med utsidan. Fanns många ”vattenhål”, men när B-Å vill ha öl och jag cappuccino är det inte lätt, särskilt inte när jag avskyr skränig musik. Blev glad när en ”inkastare” på en bar sa att dom hade kaffemaskin. Men han sa inte att kaffet var slut... den lokala ölen var dock god. Sen började det ösregna. Vi har haft hopfällbara paraplyer med oss varenda dag, utom idag... så nu hänger det kläder på tork överallt i hytten. Tröstade oss med Afternoon Tea, fyra snittar och en Napoleonbakelse med grädde till mej.
Standardmiddag i buffén: Sushi, grillad hummer och räkor, grillade lammkotletter med vitt vin till, goda ostar (ikväll med portvin) och marinerad fruktsallad. Inte helt fel.
12282 steg.
 
Onsdag 2018-11-28 Atlanten på väg till Miami
Nu äter vi sillfrukost ute i solen varenda morgon. Det finns fyra sorters inlagd sill, alla söta och goda. Och ordningen är återställd: kaprisen till laxen finns på sin plats. Troligen bunkrade dom på Barbados, för efter det stoppet finns också ananas och grapefrukt igen.
För att roa mej brukar jag ha komma-först-tävling ner till vårt däck dvs jag springer de 104 trappstegen (7 däck) och B-Å åker hiss (han tävlar inte...). Jag blir glad när det står någon med rullator på vägen ner, väntandes på hissen. Utan stopp på hissen har jag inte en chans. Det händer att jag trycker på nerknappen när jag springer förbi och hoppas att ingen ser denna vanvettiga kvinna...
Två föredrag idag, på fm om Columbus, Vespucci och Cabot (höll mej nästan vaken) och efter lunch (lasagne) om sex olika skeppsbrutna och deras överlevnadshistorier (vaken).
Efter totalt över 70 dagar i år med detta rederi, känner vi igen de flesta av maträtterna och har nästan börjat tröttna på dom. Därför blev vi väldigt överraskade ikväll när vi kunde sätta ihop en höjdarmiddag med (på denna kryssning) ”oätna” rätter:
Caviar, crushed fingerling potatoes, lemon sour cream
Assorted green salad, crumbled danish blue cheese, dried cranberries
Rock lobster, coconut-herb crust, roasted pineapple, yellow curry sauce
Strawberry Romanoff, tuile basket
De tre kommande kryssningarna är med andra rederier. Det första rederiet (i februari) är helt nytt för oss, ett spanskt, så då blir det väl paella och sangria.
Efter middan var det avskedsfest där besättningen och gäster tackade varandra och sjöng hand i hand Auld Lang syne och som avslutning YMCA (mäktigt och kul när så många gör rörelser och danssteg tillsammans, eller försöker i alla fall...)
13888 steg
 
Torsdag 2018-11-29 Atlanten på väg till Miami
Så kom den då, sista hela dagen på kryssningen. På slutet springer dagarna på som bara den. Det var bra att vi fick en extratimme inatt.
Idag åkte vi utefter Kubas kust. Det är dit båten ska gå när vi lämnat den i Miami. Molnigt, inte så varmt, lagom fläktande och stegen var klara före lunch.
Två föredrag, varav det första gick lite över min horisont med Big bang, energier, molekyler... hade lite svårt att hålla mej alert. Det andra var lättsammare om bananens historia. Vi gick ”bananas” och sjöng ”allsång” om bananer...
Ikväll satte vi sprätt på de sista $95 på drink, fint vin och likör. Det som skulle bli en tämligen nykter resa, blev nåt annat när $1000 kom fallandes över oss för att vi blivit silvermedlemmar. Kändes som monopolpengar. Vi lyckades inte helt med ”break-even”, vår sluträkning blir på hela 75 cent.
Har nog varit den lugnaste kryssningen någonsin, inga hårda vindar. Blev utlovade ”Motion in the ocean” häromkvällen, men av det blev nästan inget. Ändå finns det folk som haft åkplåster bakom örat hela tiden.
Nu har vi packat och satt ut resväskorna i korridoren. Lite trist att resan snart är slut, men skönt att komma hem till normala rutiner igen. Fast det är klart, har man gått i shorts och T-shirt i 27 dagar (utom i regnskogen och på kvällarna på båten), och haft en bit över 30 grader de flesta dagar, känns det inte helt optimalt att komma hem till ishalka. Jag har läst att man ska gå som en pingvin...
14946 steg.