Onsdag 2017-01-11 Knivsta-Miami beach
Det var en fröjd att packa i våra nya, gigantiska resväskor som man sen kunde manövrera med lillfingret. Flög med SAS till Miami via Oslo. När allt var klart för start från Oslo meddelade piloten plötsligt att man hade tekniska svårigheter, hemska ord för en lätt flygrädd person som jag. Det var en dator som inte fungerade och det tog två timmar att fixa. Dom gav aldrig något allmänt utrop efter en datatekniker ombord och jag tror att problemen kanske var av annan art än dom fel som B-Å lagar åt de dataokunniga pensionärerna i Knivsta... Innan vi kom över Island var jag mer än salongsberusad av all alkohol som bjöds.
Att komma in i USA tog en evig tid i passkontrollen. Dom hade infört automater så man kunde svara på frågorna, skanna pass och ta fingeravtryck på egen hand (!). B-Å lyckades med passet i automat nr två, men fingeravtrycken ville sej inte, trots att assistans tillkallades; hon lirkade och hade sej med B-Å:s stackars fingrar, men utan framgång och föreslog att testa i en annan automat, men då gav vi upp. Ställde oss i den låååånga kön för dom misslyckade. Nedsutten taxi till Ithaka of South Beach hotel i Miami beach. Vilket häftigt rum, 42 kvm modernt inrett och en gigantisk djurhud på golvet (den kon (?) måste ha varit stor i livet). Och jag som alltid trott att "boutique hotel" innebar små, udda rum... men det verkar vara få rum istället; detta hotell har bara 12 rum.
Hamnade på en restaurang på Ocean drive, mitt i Art deco-distriktet, där en äldre kvinna (i min ålder alltså) sjöng kubanska sånger. Min pastaportion var avpassad för en tvåbarnsfamilj. Kyparen frågade om jag ville ha en "box" till det jag inte mäktade med, ingen omskrivning till "doggy bag" här inte. Äktenskapliga grälet om dricksen uteblev eftersom 20 % redan var tillagt på räkningen. Dricks i USA är inte något frivilligt. En dollarkurs på nästan 10 kronor (på Forex) är verkligen inte vänlig mot reskassan.
 
Torsdag 2017-01-12 Miami beach
Tidsomställning är ett gissel, vaknade klockan tre på morgonen. Efter frukost på hotellet, påbörjade vi utforskningen av Miami beach per fot, vi har nog gått flera mil idag. Florida har epitetet The Sunshine State, vilket inte var helt sant idag, om inte "liquid sunshine" också räknas dit. Jag satte nog nytt personligt rekord på 15 meter löpning med sittande start när Hen däruppe helt plötsligt öppnade kranen när vi fikade på en uteservering. Drog med B-Å in på museum och tittade bland annat på modern konst; B-Å gillar bara när han ser vad tavlorna föreställer. Men detta är "i nöd och lust"-återbetalning för alla slagfält i Normandie som jag tvingats genomlida.
Stranden är bred och fin och när hela familjen var här 1994 solade och badade även vi, men nu för tiden har vi inga såna böjelser. De olika utformade badvaktstornen, idag med röda flaggan hissad, är dock fina fotoobjekt.
Började kvällen med ost och vin på hotellet (ingick märkligt nog). Vilket folkliv det var på Ocean drive i kväll, så många inkastare till alla restauranger och vilken (nästan outhärdlig) ljudnivå av mestadels levande musik. Hittade ett litet lugnare ställe i slutet av gatan där vi nöjde oss med hamburgare (finmaten får vänta till imorgon då vi går på kryssningsbåten) och en öl/Diet Coke, men notan gick i alla fall på 50 dollar trots att dom bara lagt på 18 % i dricks. 
 
Fredag 2017-01-13 (usch då!) Miami beach - ut på Atlanten
Om jag skulle sova så illa till vardags därhemma som i natt, hade jag nog ringt till sömnkliniken på Ackis... nästa års vinterkryssning får bli i Sydafrika!
Efter frukost tog vi en sista repa på stan. Art Deco Weekend, en 40-årig tradition med musik, konst och andra aktiviteter, startade idag. Ocean drive var avstängd för all trafik och nu kunde man fotografera de vackra husen utan bilar i vägen. Vilken skillnad mot igår kväll.
Åkte en Uber-bil till hamnen och det gick bra, även om föraren mest talade spanska... Miami är världens största kryssningshamn, men det är första gången vi startar härifrån. Det låg fem stora kryssningsfartyg inne från fem olika rederier. Vårt heter Riviera tillhörande Oceania cruises, ett rederi specialiserat på god mat "Finest cuisine at sea" och första lunchen gjorde oss inte besvikna, men vindpinade (satt ute på däck) och som vanligt berusade. Det verkar vara mest pensionärer ombord (rena PRO-resan) och jag är också "retired" åtminstone i amerikanska passkontrollen; det kändes enklast så. Obligatorisk säkerhetsövning (måtte vi aldrig behöva kunskaperna i verkligheten). Sail away-party och sedan tidig middag: Svamptimbal med gudomlig sås, sallad med stiltonost, havsabborre och ostbricka; en helt delikat måltid. Fick vänta lite på fisken eftersom han som bar den från köket "dansade omkull" och tappade tallrikarna när båten gungade till. För oss gungade det både från båten och av allt vin. Det tar några dagar innan vi ställt in dosen; mot slutet av kryssningarna är jag nästan absolutist... Skippade showen, vi var helt "utarbetade" redan klockan nio och avböjde "the nightly turndown service" i hytten och sa typ "men ro hit med chokladen"...
 
Lördag 2017-01-14 Cruising the Atlantic Ocean
Vaknade med Kuba i blickfånget långt borta. Vi ska inte dit, men nu kan även amerikanska kryssningsbåtar gå dit efter att USA tinat upp blockaden mot Kuba lite (få se vad Trump ställer till med på den fronten). Vi hade missat att tiden ändrats en timme framåt, så det blev lite bråttom att klara av frukost (som alltid en rostad bagel med lax, cream cheese, lök och kapris) innan dagens intellektuella aktivitet. Det var en amerikansk, prisbelönt professor som höll föredrag om Columbus och hans resor i dessa trakter. Höll mej vaken = gott betyg för talaren.
Det blåste 17 m/s, ganska mycket alltså och 23 m/s på däck med fartvinden. Jag var förvånad att dom överhuvud taget tillät folk att gå ut, men soldyrkarna hade väl gjort myteri annars. Hittade en solstol lite i lä på 14:e däck, men när den började lätta från golvet med mej på, då fick jag nog... Att åka i en gungande hiss är verkligen ingen behaglig upplevelse.
Lunch i stora matsalen. Man får i alla fall inte ta maten själv i bufférestaurangen, så då kan man lika väl sitta ner och bli serverad. Tonfisk till förrätt, sallad med hälleflundra till huvudrätt, Banana split (serverad på höjden, mycket svårt att äta på ett snyggt sätt) och bara 1,5 glas vin. Afternoon Tea, gott men onödigt. Vi har blivit lite blasé; att gå på cocktailparty och träffa kaptenen och hans officerare kändes inte nödvändigt, framför allt inte då vi i alla fall har "gratis" dricka. Kaptenen är italienare, förhoppningsvis utan nära vänner på öarna häromkring...
Middagen avnjöts i den asiatiska specialrestaurangen Red Ginger och som vanligt på det stället (4:e besöket på tre olika Oceaniabåtar) fick jag beröm för min klädsel: rödblommig klänning, röd jacka, röda glasögon och röda örhängen. Jag försvann helt in i tapeten och möblemanget...
 
Söndag 2017-01-15 Grand Turk, Turks and Caicos Islands
Den första av resans sju strandhugg. Turks and Caicos Islands tillhör British overseas territories, tillsammans med bland annat Gibraltar och Falklandsöarna. Det är sådär 32 tusen invånare på öarna (3 tusen på den ö vi är på). Engelska är officiellt språk, man har vänstertrafik, och valutan är amerikanska dollar. Det var här utanför i havet som John Glenn, den förste amerikanske astronauten, landade efter att ha åkt jorden runt 1962. En del påstår att det var här Columbus först landsteg i Västindien 1492. Annars är öarna mest kända som ett dykparadis med korallrev.
Vi kom till ett stort nybyggt kryssningsområde på ön Grand Turk, fullt med affärer, restauranger, badstränder och ett rymdmuseum. Så vi såg tyvärr inte så mycket av det vanliga livet på ön utan mest den här konstlade världen. Vilken cirkus egentligen; det väller in flera tusen personer från (max två) kryssningsfartyg varje förmiddag för att försvinna på eftermiddan. Behållningen idag var den levande reggaemusiken.
Det blåser mindre nu, men båten gungar och vibrerar på ett oberäkneligt sätt. När vi satte oss ner för middag kände jag en antydan till sjösjuka, men den försvann snabbt när vinet och maten (sniglarna) kom in.
 
Måndag 2017-01-16 San Juan, Puerto Rico
Kom fram till San Juan mitt på dan. Åt lunch i poolgrillen innan vi gick iland, bland annat Swedish hotdog (= med räksallad på). Puerto Rico är självstyrande men tillhör USA. San Juan är huvudstad och har drygt 400 tusen invånare och alla var ute på gatorna idag. Vi förstod först inte varför, en måndag, men vid det gamla fortet (med på UNESCOs världsarvslista) var det gratis inträde pga Martin Luther King Jr Day, aha helgdag i USA alltså. Där sparade vi $10. San Juan var en trevlig stad med många pastellfärgade hus.
Ikväll var vi på andra specialrestaurangen, Polo grill. Även där smälte jag in bra med klädseln, men det var helt omedvetet. Inredning och tallrikar var vinröda och det var även min tröja. Det gungade och vi hade jätteroligt åt de stackars kyparna som försökte hälla i dricka i glasen. Det var inte alltid de prickade rätt, påminde lite om betjänten hos grevinnan på nyårsafton. Undrar om han som tappade en hel bricka med glas får löneavdrag...
 
Tisdag 2017-01-17 Gustavia, St Barts (Saint-Barthélemy)
Idag ankrade vi utanför hamnen i Gustavia, huvudort på ön St Barts, som tillhör Frankrike och har €uro som valuta, men inte är med i EU.
En gång i tiden ägde Sverige ön, köpte den från Frankrike år 1784 för att Gustav III ville att Sverige skulle bli en stormakt igen och ha en inkomstbringande handelsplats (frihamn) här. Ön såldes tillbaka år 1878 när inkomsterna dalat och svenska staten fick skjuta till pengar för att den skulle överleva. Sverige hade till och med slavhandel här och befolkningen delades då in i "vita, kulörta och svarta slavar"!
Att åka tenderbåt är verkligen ingen höjdare när det gungar. Klivet från båt till båt påminde om trappan i Lustiga huset på Gröna Lund, men personalen är duktig på att baxa otympliga/oviga passagerare mellan båtarna i precis rätt ögonblick.
Det finns föreningar som främjar allt svenskt på ön. Förutom franska gatunamn finns även skyltar under med svenska namn som Kungsgatan och Artillerigatan. Piteå är vänort så det ska finnas en Rue de Piteå också. På gamla hus som svenska fängelset, klockstapeln och kyrkan finns information på franska, engelska och svenska. Forten runt hamnen heter Oscar, Karl och Gustav. Den svenska flaggan vajade utanför krogen Gustav och det svenska konsulatet.
Nu för tiden är ön ett tillhåll för de rika, vilket syntes på båtarna i hamnen, shoppingutbudet och på bilderna på lediga hus hos mäklarna, inte ett enda hade någon prisuppgift. Här lär vara kändistätt. Min favorit Harrison Ford har ett hus här, men han hade tyvärr inte vett nog att visa sej idag. De flesta kommer med båt. Flygplatsen (Gustav III) är kort och "livsfarlig"; finns hemska klipp på nätet på landningar.
Tänk att man kan bli trött utan att göra något ansträngande och ens problem är om man ska ha melonkulor eller krabbtimbal till förrätt... eller både och. Jo, det finns ett problem till: kommer jag i shortsen imorgon?
 
Onsdag 2017-01-18 Saint John's, Antigua
Antigua and Barbuda blev ett självständigt land (från Storbritannien) 1981, men är med i Samväldet, har engelska som officiellt språk, kör till vänster och har östkaribiska dollar som valuta. Ett typiskt "OS-land": man ser bara spåren av det vart fjärde år vid inmarschen till sommar-OS. Tyvärr har vi varit här tidigare, så det blir ingen avbockning på min landlista.
Var ett sånt här trevligt ställe där båten lägger till mitt i smeten i huvudstaden. Trots att det var tre kryssningsbåtar i hamn idag, var det inte så många turister om man gick några kvarter från shoppingen vid piren. Många är nog ute vid någon av de 365 stränderna (en för varje dag på året).
Skippade för andra gången cocktailparty med kaptenen. Han saknar oss nog inte alltför mycket. Vi har lokaliserat ytterligare sex svenskar ombord (bland 1279 passagerare), två som vi pratat med och fyra som vi bara "överhört".
Ikväll var det middag på tredje specialrestaurangen, den italienska Toscana. Kyparen var faktiskt italienska, så det kändes inte lika löjligt när hon talade italienska med oss, som när någon från Filippinerna försöker spela italienare. Eftersom jag fullkomligt älskar gorgonzola tog jag både pasta med gorgonzola-sås och Filé Mignon med gorgonzola-topping. Det har slutat blåsa, så det hände inga roliga olyckor under middan...
 
Torsdag 2017-01-19 Road town, Tortola, British Virgin Islands (BVI)
BVI tillhör (förstås) Storbritannien, har engelska som officiellt språk, kör på vänster sida och har amerikanska dollar som valuta.
När man drar ifrån gardinerna på morgonen vet man aldrig vad som väntar. Det kan vara allt från en trist containerhamn till ett underbart karibiskt landskap. Imorse (liksom igår) stirrade jag rakt in i hytterna på ett annat kryssningsfartyg, som låg på andra sidan av samma pir: Norwegian Jade. Igår hette fartyget Jewel of the Seas. Vi är som ett resande cirkussällskap.
Road town är nog det mest karibiska stället vi varit på under denna resa. Mycket oljefatsmusik, brokiga kläder (jag passade bra in i min mönstrade top som kunde varit köpt här, men naturligtvis är från Ullared), rastaflätor (där gick jag bet) och pastellfärgade hus. Mitt illgröna favorithus (vi har varit här två gånger tidigare) var ommålat i nån mesig grön färg, det kändes trist...
Hade en alldeles för bra deckare så jag glömde bort mej i solstolen och fick nog lite för mycket av det goda. Men efter en kall dusch och lite Afternoon Tea var jag ganska alert igen. Fast kanske inte helt; beställde bara tre rätter vid middan istället för de "obligatoriska" fyra...
 
Fredag 2017-01-20 Punta Cana, Dominikanska republiken
Dominikanska republiken blev självständigt från Haiti (och dessförinnan Spanien) redan 1844. Har en blodig historia med många elaka presidenter sen dess, bland annat en som tog livet av tusentals haitier som hamnat på fel sida om gränsen. Landet utgör 2/3 av ön Hispaniola och Haiti 1/3. Spanska, högertrafik och dominikanska pesos.
Tenderbåt in till land, lite mindre vågor idag och lättare att kliva mellan båtarna. Hamnade i en marina med tjusiga båtar, hotell, affärer och restauranger. Kunde varit var som helst i världen där en "by" för lyxturism byggts upp, fast värmen och palmerna uteslöt väl vissa områden. Förra gången vi var här på en kryssning (i en annan del av landet) gjorde vi en heldagsutflykt och såg lite av det "genuina". Den utflykten kommer vi särskilt bra ihåg, den leddes nämligen av en guide som talade tyska med spansk-karibisk brytning. På den stora italienska båten fanns inte många engelsktalande gäster (på det engelska infomötet var det bara vi två...) så vi fick åka på utflykt med tyskarna ombord. Vi fick 25 % rabatt på utflykterna, men om det skulle vara kompensation för vad vi inte förstod borde den ha varit betydligt högre. Värst var det när vi i ett sockerrörsfält bjöds på rom och alla stämde upp i tyska snapsvisor, då kände vi oss inte så lite utanför... men sk(r)åla kunde vi ju.
Jag har börjat hålla med B-Å om att "vi är inte gjorda för denna värme".
Ikväll var vi på den fjärde och sista specialrestaurangen ombord, Jacques, en fransk restaurang, så populär att vi inte kunde få ett bord för två (trots att vi bokat hemifrån för flera månader sen). Jag vill gärna njuta av maten utan att behöva konversera främlingar på annat språk än västgötska. Med "shared table" köper man grisen lite i säcken...men det blev jättebra. Det engelska paret var lättpratat, blev lite politik men mest resor förstås. Att säja "Mikrobiologiskt laboratorium" på engelska efter några glas vin var dock inte det lättaste, lät nog som grevinnans betjänt i slutet av deras middag...
 
Lördag 2017-01-21 Cruising the Atlantic Ocean
Zzzzzzzzz
 
Söndag 2017-01-22 Nassau, Bahamas
Äntligen, nytt land! Vi har ankrat utanför Bahamas en gång tidigare, men då blev vi bokstavligt talat blåsta på konfekten, när kaptenen inte vågade ta oss iland. Men nu några år senare får jag äntligen bocka av landet.
Bahamas blev självständigt från Storbritannien 1973, tillhör Samväldet. Engelska, vänstertrafik, bahamanska dollar.
Vi la till i huvudstaden Nassau, mitt i downtown. Promenerade upp till ett fort och hade en fin utsikt över stan och vår båt och ytterligare två kryssningsfartyg, bland annat världens största (5479 passagerare), vår båt såg ut som en jolle bredvid...
Inför resan hem till snö och kyla försöker vi ta vara på varje sekund av värme. Åt lunch ute på däck i solen trots hård vind. Ofta blåste maten bort på sin väg mellan tallriken och munnen. Ja från tallriken också, mycket av min caesarsallad hamnade hos gästerna vid bordet bredvid. Stundtals såg det ut som fredsdagen efter andra världskriget med vita servetter i luften...
Resväskorna är packade (vi också tänkte jag skriva, men så farligt är det inte) och utsatta i korridoren. Imorgon bitti anländer vi till Miami igen, där myndigheterna stängt vissa delar av hamnen pga vinden, men vi har fått ett nytt ställe att lägga till vid. Efter taxi till flygplatsen blir det SAS till Arlanda via Oslo.
Det är som vanligt trist att resan snart är slut, men ändå ganska skönt att få komma hem till normala rutiner igen.
Slut för den här gången.

Tisdag 2017-05-30/Onsdag 2017-05-31 Knivsta - Örkelljunga (norra Skåne)
Efter bilresa med fikastopp i Norrköping (fd grannar) och Borås (mamma), men utan stopp i Ullared (B-Å la in sitt veto) kom vi till syrran i Örkelljunga.
På onsdan utflykt till Norrvikens trädgårdar, norr om Båstad. Vilken blomsterprakt (till skillnad mot stenöknen därhemma), och vilken god torsk i Orangeriet där.
 
Torsdag 2017-06-01 Örkelljunga -Southampton
Nu började semestern på riktigt. Tidig buss till Helsingborg, tåg till Kastrup (med hundratals pendlare, inte lätt med varsin gigantisk resväska), för tredje flygresan i följd särskilt utvald till extrakontroll (tur det är "random check" och inte mitt misstänkta beteende/utseende, fast jag börjar undra...), flyg med SAS till London Heathrow, långsam expressbuss till Southampton och en irrande promenad till hotellet (Novotel).
På kvällen tänkte vi oss en typisk engelsk pub med Steak and kidney-pie, men av det blev ett ungdomligt ("har ålderdomshemmet brunnit?"), brasilianskt ställe... allt beroende på att dom hade bilder på sina grillspett utanför. Kycklingspett med stark okänd sås var hur gott som helst. Och jag som brukar rata bilder-på-maten-ställen och framför allt kyckling, men man kan ju göra avsteg ibland.
 
Fredag 2017-06-02 Southampton - ut i till havs
Det kändes tryggt att ha utsikt mot det blå-gula IKEA alldeles intill hotellet och efter frukost hade vi två timmar att slå ihjäl, så då tog vi en repa där. Såg ut som vanligt, med samma namn på produkterna (som kuddomslaget Vårlök, kan inte vara lätt för "utlänningar"). Det fanns dock mycket fler gasspisar än hemma och i restaurangen var det Vita bönor i tomatsås en masse.
Taxi (med en snacksalig förare, som röstade nej till Brexit) till kryssningsterminalen. Det finns fyra terminaler och där låg sex kryssningsfartyg. Vårt heter Marina och tillhör det amerikanska rederiet Oceania. Båten är registrerad i Majuro, huvudstad på Marshallöarna och kaptenen är från Kroatien. Vi har åkt med Marina en gång tidigare (från New York till Montreal, 2015) och med systerfartyget Riviera, precis likadant, i januari i år (i Västindien), så vi kände oss hemmastadda direkt. Det är som vanligt mest amerikaner ombord. Lite osäkert om vi sänker eller höjer medelåldern (det finns ganska många halvgamla individer, några t.o.m. med hål i jeansen...)
 
Lördag 2017-06-03 Honfleur, Frankrike
Båten lade till i mynningen till floden Seine på gångavstånd till Honfleur, en mysig liten stad, där det var marknad och fullt med folk. Man hade kunnat äta sej mätt på provsmakning av allt möjligt, men jag höll mej till ost. Restaurangerna låg vägg i vägg runt den gamla hamnen med musslor, ostron och calvados på menyn. Var här för drygt 10 år sen, och gick nu i våra egna fotspår förbi hotellet där vi bodde, ställen vi åt på...
Första dagarna på båten är lite jobbiga innan man ställt in lämplig dos på mängden mat och dryck för välbefinnande, det blir lätt lite (kanske snarare mycket!) för mycket av det goda. Ikväll åt vi på Polo, som främst är en köttrestaurang, vilket inte hindrade mej från att äta ostron och sniglar före den pancettainbakade kalvfilén. Klädseln på kvällen är förvånansvärt ledig, "country club and resort style attire", fast jag slog till med klänning! Utmattande efter middan skippade vi teatern (en skönsjungande sopran). Båtens ganska rejäla gungningar vaggade oss till sömns.
 
Söndag 2017-06-04 Zeebrugge, Belgien
Tur att Telia skickar välkomst-sms och berättar vilket land man är i, för det blir åtta länder på 10 dagar på den här resan. Utsikten över containerhamnen i Zeebrugge är inte så upplyftande. Vi var här i augusti förra året, även då på en söndag. Vi åkte De Kusttram, den längsta spårvagnslinjen i världen (67 km), som går utefter den belgiska kusten (med breda fina sandstränder) från holländska gränsen ner till franska gränsen. Gick av i Middelkerke (efter 33 hållplatser) för att uppleva gamla minnen. Att äta moules frites till lunch var planen, men av det blev lasagne... På hemväg stannade vi i Oostende med knökafullt med shoppare ute på gågatorna; fick tankar om skenande lastbilar i huvet.
Trots cocktails, martini, vin, portvin och Kaluha före/under den sagolika fyrarätters middan, höll jag mej (nästan) vaken under den fräcke komikern/trollkarlens föreställning på teatern. Satt på betryggande avstånd från scenen, avskyr verkligen att bli "påhoppad".
 
Måndag 2017-06-05 Antwerpen, Belgien
Gillar stora städer där båten lägger till mitt i smeten, här på floden Schelde. Antwerpen (en halv miljon invånare!) har varit en pärla dold för oss, eller snarare en diamant (eftersom det är en av de största diamantstäderna i världen). Jag har visserligen campat här en gång, men det är preskriberat; var i prehistorisk tid dvs före B-Å.
Strosade i Gamla stan och kollade in fina hus, kyrkor och folk (helgdag idag). I en gränd mötte vi plötsligt två kamouflageklädda, häftigt beväpnade, ynglingar. Fick nästan hjärtstillestånd; hur ska man kunna skilja "the good guy" (riktig militär) från motsatsen. Inte ens ett leende från den ena hjälpte (hånleende?)...
Gick tillbaka till båten och åt lunch: Swedish hotdog måste vi ha en gång per resa (det svenska är räksalladen med dill på korven). Lyssnade på en professor i political science från Stanford som föreläste om "Brexit and the future of EU", intressant. Hjärnan måste ju också ha sitt, inte bara magen. Men middan på kvällen är dock höjdpunkten på dan. Äter mycket fisk, men vet inte alltid vilken art; googlar det i efterhand. Ikväll var det amerikansk marulk, en riktigt ful fisk, men god var den. Och med två förrätter och en dessert därtill står man sej ett tag, vilket är tur för det finns (ve och fasa) ingen nattamat ombord...
 
Tisdag 2017-06-06 Till havs - Bremerhaven, Tyskland
När jag imorse slog upp de blå och tittade ut på det som skulle vara Amsterdam, fanns där bara hav. För att komma in till Amsterdam måste man slussa, och i natt bedömde kaptenen det för riskabelt i blåsten och de höga vågorna, så han "struntade i" stan och fortsatte norrut mot Bremerhaven, som är helt utanför programmet. Av våra kulturella ambitioner i Amsterdam: Rijksmuseum, blev alltså intet. Vi blev inte alltför ledsna; i Amsterdam har vi varit många gånger (senast i augusti). I Bremerhaven har vi aldrig satt vår fot, och det gäller fortfarande efter denna dag. Det regnade och blåste och även om det fanns shuttlebus in till centrum 4 km bort, kändes Afternoon Tea mer lockande. Det kulturella idag fick istället bli stråkkvartetten som spelade där.
På kvällen njöt vi av magnifik mat (pilgrimsmusslor, gratinerad getost, hummer och franska ostar) på den franska specialrestaurangen Jacques. Kyparen var en riktig fransman (från Biarritz) och hade en helt underbar "romantisk/sexig" accent. Restaurangen är döpt efter den fransk-amerikanske stjärnkocken Jacques Papin, som är Executive culinary director för Oceania cruises. Han (och hans fru) är faktiskt ombord på denna resan, 81 år ung. Amerikanerna är som tokiga efter honom, men så är han också en Emmy-belönad TV-kock med massor av TV-serier och kokböcker i bagaget och fortfarande verksam.
Showen ikväll var en engelsk komiker. Han var riktigt rolig, men de engelsktalande i publiken skattade mycket mer än jag; B-Å somnade...
 
Onsdag 2017-06-07 Hamburg, Tyskland
Kaptenen hade i går varnat för att båten skulle gunga inatt när vi nådde öppet hav igen. Och nog hade han rätt... önskade mej "sidogaller" på sängen. Så fort vi kom in i floden Elbe blev det en stilla färd igen. Hamburg är sådär 25-30 år avlägset. Utrustade med regnjacka och paraply tog vi en blöt promenad på stan. Vi ligger kvar över natt här, så Hamburg får en ny chans imorgon.
 
Torsdag 2017-06-08 Hamburg
Abrupt uppvaknande när jag tidigt på morgonen läste nyheter, "brand i radhuslänga, en död" och efter lite mer klickande (på båtens fruktansvärt långsamma internet) insåg att det är ju hemma på vår gata, Plommonvägen i Knivsta! Kunde dock se på bilderna att det inte var vår huslänga, våra fönster ser annorlunda ut. Puh!
Ofta på kryssningar tror vi oss vara unika som de enda svenskarna ombord. Denna gång gick det sex dagar innan vi hörde två (av de drygt 1200 passagerarna) tala svenska. Vi gav oss inte tillkänna. Roligast var den gången vi blev bjudna till kaptenen på cocktailparty för minoritetsfolk...
Uppehållsväder, nästan i alla fall (åtminstone för en boråsare) och vi gick utefter den gigantiska, intressanta hamnen in till stan, nästan en halvmil. Tillbaka tog vi shuttlebussen.
Efter den (som alltid) utsökta middagen lyssnade vi på John Bowles, en ung variant av Peter Jöback som sjöng sånger från olika musikaler, helt fantastisk. Som tur var sjöng B-Å inte med...
 
Fredag 2017-06-09 Kristiansand, Norge
Som Harry Brandelius sjöng jag "Gamla Nordsjön, som svallar och brusar" (oj, vad den daterar en) på balkongen i morse under en kort stund av solsken. Fast havet var stilla och lugnt och inte ett fartyg syntes, väldigt rogivande. Balkongen har inte varit lockande vid så många tillfällen under resan (blåst, regn, kyla, trist utsikt i hamn) Ser folk som håller händer och mumlar något innan de äter. Vi har funderat på Saltkråkan-varianten när man lyfter bordet och säker Grrrr... Till lunch brukar man servera något som heter Taste of the world och är sex olika maträtter från ett land/område (ungefär som kinakrogarnas Fyra små rätter). Idag var det Taste of Scandinavia och det måste vi ju ta. Så vi åt sill, gravlax, köttbullar (med röda vinbär), räksallad, potatissallad och kycklingspett i citron-vodka-sås (vad var det skandinaviska med det? vodkan?) Gott, men jag tror gårdagens grekiska variant var godare.
Kristiansand ska vara landets soligaste stad, Costa del Sol of Norway. Fan trot, inte idag i alla fall. Började bra, fick nog nästan en timmes promenad i den mysiga stan innan himmelen öppnade sej. Så nu hänger kläder på tork här i hytten.
Efter den obligatoriska martinin (har hittat min favorit, Four stripes), åt vi ikväll på den italienska specialrestaurangen Toscana. Så då blev det en rätt mer än vanligt, pasta måste man ju också ha. Buona notte!
 
Lördag 2017-06-10 Oslo
Häftig utsikt när jag tittade ut i morse, rakt in i Akershus fästning. Det är 17 år sen jag var i Oslo (bortsett från flygplatsen), det är ju inte klokt. Främsta minnet från den gången är den elaka fågeln som på paradgatan Karl Johan sket i mitt hår och på jackan... Vädret idag var superbra, med denna resas mått mätt, inte en regndroppe föll på oss. Tajmade våra två landstigningar/promenader perfekt. Operahuset var häftigt, snubblade bara till två gånger när jag gick uppför utsidan. Det gällde verkligen att se upp dvs ner på de förrädiska nivåskillnaderna. Kollade också på insidan (toaletterna var fina). Promenerade på Karl Johan till slottet och i den fina slottsparken, där man uppmanades att gå på gräset och omfamna träden(!). Fortsatte ner till Aker brygge och folkvimlet där. Med tanke på priserna på restaurangerna, var vi glada att båten låg så perfekt till att vi kunde äta fin lunch och dricka vin ombord och sen gå ut igen.
Ikväll var det den asiatiska specialrestaurangen Red Ginger som gällde, och jag hade min speciella Red Ginger-outfit: rödblommig klänning, röd jacka, röda glasögon, röda örhängen och rött halsband. Lite överdrivet kanske. Åt något väldigt starkt så jag blev helt svettig, men gott var det.
Varje kväll får man en "tidning" med morgondagens program och info. Eftersom nästa stopp är Göteborg fanns det ikväll en spalt om Helpful Swedish words & phrases som How are you?=Hoor moor doo? I don't understand=Yag fur stoor eenta. Jag tror nästan att engelska går bättre... Och varför man på svenska skulle fråga: Talar du engelska? övergår mitt förstånd!
 
Söndag 2017-06-11 Go:teborg (gillar Göteborgs logga)
Vaknade upp med Älvsborgs fästning utanför. Vi låg vid Arendalsterminalen (långt ute på Hisingen), där svenska flaggan, amerikanska flaggan och regnbågsflaggan vajade bredvid varandra (West Pride pågår). Åkte chartrad buss in till stan med en chaufför som inte riktigt hittade vägen. Han var noga med att alla skulle ha bälte på sej och det var nog bra det, för själv bröt han mot ett antal trafikregler i sina försök att hitta till Gustav Adolfs Torg. Konstigt att komma till sin gamla hemstad (under nästan fem års pluggande och lite annat) som kryssningsturist med kamera på magen... Strövade på stan, som till en början var ganska folktom en tidig, regnig söndagsmorgon, men som tog sej. Var på rea och köpte tröja på Flash. Stundtals sken faktiskt solen, men bara stundtals, nu hänger det kläder på tork här i hytten igen...
Avskedsmiddagen är alltid lite deppig, men ikväll livades den upp (tyckte jag) när sommeliern hällde ut B-Å:s fina konjak på bordet och på B-Å...
Nu är resväskorna packade och utställda i korridoren. Imorgon måndag kommer vi till Köpenhamn och vevar semesterstarten baklänges: allmänna kommunikationer till Örkelljunga för två nätter och sen bilresa via Borås och Norrköping hem till Knivsta.
Efter all god mat och dryck på denna resa är det verkligen behövligt med nedtrappning i form av kalorisnåla soppor under ett tag, annars får jag snart anmäla mej till Biggest loser senior...
Slut för den här gången!

Fredag 2017-09-22, Knivsta - M/S Der kleine Prinz på Donau i Rumänien
Att jag skulle njuta av två korvar med bröd på IKEA till lunch idag hade jag ingen aning om när klockan ringde 03.15 i morse.
Incheckningen i automat på Arlanda gjorde oss smått vansinniga. Att jag inte existerade var visserligen inte automatens fel (B-Å hade döpt om mej), men när det inte gick att skanna passen och det, efter en massa försök, kom upp "Tekniskt fel, var vänlig starta om", fick vi nog. Ibland föredrar jag människor framför maskiner...
Kön till säkerhetskontrollen var flera hundra meter lång, tog ändå bara drygt en halvtimme (11 "kassor" öppna), men det gjorde att vi inte hann med någon frukost. På flyget till Wien fick vi en skiva tigerkaka (fanns inget att köpa). Eftersom vi var försenade, fick vi i Wien ila till flyget mot Bukarest och ombord där fick vi en påse italienska crackers att mumsa på (fanns inget att köpa). Så när vi på bussen mot flodkryssaren fick reda på dagens fortsatta program, att första maten var middag på båten klockan åtta, blev det myteri. Just då dök ett blågult IKEA upp som en räddande ängel och 42 galet hungriga, svenska pensionärer "tvingade" chauffören att köra dit. Korvarna smakade ljuvligt! Som "straff" blev det inget stopp vid Ceausescos palats (näst största byggnaden i världen, efter Pentagon), passerade det sakta så vi kunde fota. Efter nära tre timmars bussresa kom vi äntligen fram till Der kleine Prinz, som låg An der schönen blauen Donau (som snarare var i nån brun nyans än blå).
Båten är 93 m lång, 11 m bred och tar 90 passagerare, broderligt delad mellan vår svenska grupp och en norsk (där inte riktigt alla ser lika pensionsmässiga ut). Båten är registrerad i Bremen, kaptenen och kryssningsvärden är från Rumänien. Det är ovanligt för oss att åka på kryssning i grupp, vi brukar rå oss själva, men här har vi en svensk reseledare som ska ta hand om oss. Hade inga större kulinariska förväntningar på maten ombord, men femrättersmiddagen var faktiskt riktigt god. Efter Irish coffee och en drink (vi måste få valuta för spritpaketet) stöp vi i säng.
 
Lördag 2017-09-23, Vidin, Bulgarien
Donau är gränsflod så vi hade Rumänien på ena sidan och Bulgarien på den andra. På förmiddan såg vi i princip bara skog (verkade ofta vara planterad, alla träden stod i rader och var jämnhöga), något enstaka samhälle och en (!) båt. Solen sken, men det blåste så mycket på soldäck att det var nästan omöjligt att vistas där.
Efter lunch lade vi till i staden Vidin (50 000 invånare) och där gick vi alla 42 omkring i samlad trupp med reseledare och lyssnade i öronsnäcka på en engelsktalande lokalguide som berättade allmänt om Bulgarien ("som alla vet", en stor exportör av rosenolja) och om Vidin, mest berömt för fästningen BabaVida. Inuti den var det livsfarligt hala kullerstenar, men alla i sällskapet klarade besöket med höftkulorna intakta.
 
Söndag 2017-09-24, på Donau hela dagen
Inatt bestämde jag mej (igen) för att bli nykterist. Trots att båten inte gungade, gungade världen ändå. Gick från att inte kunna sova till att inte vilja sova när jag mitt i natten började läsa femte boken om Lisbeth Salander.
En tidsmässigt mycket förvirrad morgon. Här går Donau på gränsen mellan Serbien och Rumänien och dessa två länder har olika tider. På båten var det fortfarande rumänsk tid, men mångas mobiler hade slagit om till serbisk (svensk) tid. Pratade med en kvinna som var helt förtvivlad över att ha missat morgongympan (några sådana böjelser har inte jag).
Efter frukost var det dags för Europas största sluss; tog två timmar att ta sej igenom de två slusskamrarna (tillsammans med en gigantisk pråm lastad med järnmalm).
Mitt nya nyktra liv varade till klockan 11... då var det vinprovning. Fem viner från olika länder på Balkan presenterades, mer eller mindre i min smak. Vid maten har jag hittills druckit vin från Makedonien.
Huvudbegivenheten idag var Järnporten, där floden trängs ihop av klippor och blir mycket smal (Europas längsta ravin). Vi såg Europas högsta stenstaty, kung Decibals ansikte, 55 m högt och 25 m brett (han levde runt år 100). Det är mycket Europas största, längsta, högsta idag, men Donau är bara Europas näst längsta flod, längst är Volga i Ryssland.
Det är inte många båtar på floden, har sett några andra kryssningsfartyg och enstaka långa pråmar idag. Stränderna har ändrat karaktär, fler samhällen och inte så mycket skog.
Ikväll vände vi upp och ner på hytten (snyggt och rent under madrasserna) för att hitta B-Å:s telefon, var uppe i baren (enda stället där internet fungerar) och försökte hitta den med appen "hitta iPhone" utan att lyckas, frågade i receptionen och tog en vända till i hytten. När vi sen kollade i kassaskåpet för femtielfte gången låg den bara där (avstängd)...
 
Måndag 2017-09-25, Belgrad, Serbien
Serbien är ett nytt land på min 100-lista, hurra!
Båten lade till på floden Sava, som rinner ut i Donau här, med gångavstånd till centrum av Belgrad (1,5 miljoner invånare, inofficiell 2 miljoner). På förmiddan var vi på sightseeing till fortet Kalemegdan med fin utsikt över staden och de båda floderna. Den fina utsikten var dock bara i teorin för i verkligheten var den inte mycket att ha, i regn och dimma. Men vädret blev bättre; mitt på dan kunde vi fälla ihop paraplyerna när vi fick "fri tid" i stan. B-Å och jag gick vilse. Det är alltid något intressant att se och fotografera lite längre bort och det är inte alltid man gått som man tror. Vi var lite stressade där ett tag, men hittade tillbaka i tid.
Åkte ut på landet till byn Jarak, där Teodor och hans familj bjöd på fest med lokal mat, dryck, musik, sång och dans. Det var som en serbisk "grisfest" där vinet och spriten (slibovitz, "medicin, botar allt") flödade och alla (?) blev fulla. Vi dansade inhemsk dans (dvs jag gjorde; B-Å gör inte dylikt), här en blandning av zorba och jenka. Jag är barnsligt förtjust i såna här (turistiska) fester!
Middagen ikväll blev en plåga (vet inte om det blev för mycket av allt till lunch), fick knappt ner en bit av den goda (?) maten: Waldorfsallad, löksoppa, lax, vaniljpudding, ostar och frukt, och inte en droppe vin. När jag beställde in min tredje halvliter vatten undrade servitrisen vad i allsin dar det var med mej. Rekommenderade mej (konstigt språkbruk, måste googla) tidigt och övergav B-Å och de andra sex bordsgrannarna. Var inte alltför lessen att missa serbiska folkdanser och (mannekängupp)visning av ulltröjor...
 
Tisdag 2017-09-26, Novi Sad, Serbien och Vukovar, Kroatien
Fit for fight igen. Tidig morgonpromenad (start klockan 07.30) genom Novi Sad (universitetsstad, Serbiens näst största stad, med 400 000 invånare) med en trevlig, uppsluppen, engelsktalande guide. Slapp svensk översättning från reseledaren, detta gissel, särskilt för en QA Professional som märker en massa felöversättningar... Där fanns bland annat en "drunken clock", där stora visaren visade timmar och den lilla visaren minuter.
Åkte buss upp i bergen till ett berömt serbiskt-ortodoxt kloster, Krusedol, i en nationalpark. Hit vallfärdar många. Hade en vacker kyrka med fantastiska väggmålningar. Där bodde bara fem munkar + en del ynglingar som hade "provanställning".
Sen besökte vi Sremski Karlovic, centrum för vinproduktion i regionen och familjen Zivanovic. Redan före klockan 10 på förmiddan smakade vi två vita och tre röda viner, vit och röd vermouth och en honungssnaps. Att man aldrig lär sej att inte dricka upp (snapsen hällde jag dock ut, rävgift!). Undrar hur Charles och Camilla gjorde när dom var här med serbiska ledare häromåret (framgick inte av bilderna på väggen).
Der kleine Prinz lämnade Novi Sad vid halv tolv och vi satt på soldäck och njöt av en stilla tur uppströms Donau. Lunchen idag var en grillbuffé med olika kött och grönsaker, väldigt gott. Har lärt mej den hårda vägen att inte mer ta någon ljusgrön "Fresh chilly paprika" med oskyldigt utseende; ett stort bett och munnen exploderade, har aldrig ätit nåt så starkt i hela mitt liv...
På kvällen kom vi fram till Vukovar i Kroatien. Stan hade 80 000 invånare före kriget. 1991, men nu bara 40 000. Många personer fick sätta livet till och 95 % av husen blev sönderskjutna, men det mesta var återuppbyggt. Det fanns dock en del hus med kulhål kvar och många tomter där man rivit husen men inte byggt upp igen (pengabrist). Nu har vi hört om kriget både från serbisk och kroatisk sida. Det är ju ganska så obegripligt att ingen kunde förhindra dessa vansinnigheter.
 
Onsdag 2017-09-27, Mohács, Ungern 
Üdvözöljük Magyarországon betyder Välkommen till Ungern och välkomnandet var lite abrupt. Klockan 06.20 ljöd ett allmänt upprop i högtalarsystemet i hytten att vi genast måste bege oss till receptionen där ungerska myndigheterna ville se oss ansikte mot ansikte. Så där kom vi sömndruckna i väldigt divergerande klädsel ut ur våra hålor (hytter/lugarer på norska). Vi blev godkända...
Lade till i Mohács (18 000 invånare), men åkte direkt buss till Pécs (150 000 invånare varav 25 000 studenter), en mycket mysig stad med fina gamla hus, småbutiker, gallerier och kaféer. Stan var europeisk kulturhuvudstad år 2010. Gick först en guidad tur bland annat till den stora katedralen med fyra torn och lyssnade på en kort orgelkonsert (mycket pampigt).
Vi får så mycket intressanta historiska fakta berättad för oss av lokalguiderna i de olika ställena vi kommer till (och ombord av den norska reseledaren) att kvoten snart är fylld och utrymmet i hjärnan slut. Området har verkligen varit en krutdurk mellan väst och öst med krig under århundradenas lopp. Egentligen är jag mer intresserad av hur folk har det idag, men historiska händelser ger ju oftast en förklaring till nutiden.
 
Torsdag 2017-09-28, Budapest, Ungern
Vi har varit i Budapest en gång tidigare, åkte bil hit och till Balatonsjön. Vet inte när det var (samma sommar som vi gjorde om köket hemma, men när var det...?) och kommer inte ihåg så mycket mer än paprikan i saluhallen, fågeln som sket på min fina jacka och att vi (efter diger lunch) somnade i sightseeingbussen när vi bara var tre passagerare.
Donau delar stan i två delar, Buda och Pest (där båten la till). Stan har 1,7 miljoner invånare. Här är massor av flodkryssare, bland annat fyra båtar från det norska rederiet Viking cruises. Gjorde en guidad tur med buss och svenskspråkig ungersk guide (med en härlig, underligt högtravande svenska) och kollade på vackra hus, kungliga slottet (utan kung), kyrkor och utsikter över staden. Efter buffélunch ombord gick vi ut på egen hand i det varma, soliga vädret, 13 km blev det.
Resan heter "Sju länder, fem huvudstäder" och nu återstår två av varje. I början gick det långsamt, men nu springer dagarna förbi. Detta märks också på de ökande anfallen från duschdraperiet...
 
Fredag 2017-09-29, Budapest, Ungern, dag 2
Utflykt till konstnärsstaden Szentendre (25 000) på förmiddan, 25 km från Budapest. Var på marsipanmuseum, där det fanns allt möjligt byggt i marsipan: djur, sagofigurer, instrument, parlamentshuset. Prinsessan Diana och Michael Jackson fanns i full storlek! Till varje gick det åt 60 kg marsipan och det tog 340 timmar var att göra dom. Besökte också ett litet miniatyrmuseum där konstverken var så små att man måste titta genom mikroskop för att se dom bl a världens minsta schackspel, minsta cocacola-flaska (1,65 mm hög, i guld) och minsta bok (0,6 kvadrat-mm, 12 sidor med en dikt). Var på vinprovning (igen!), denna gång Tokajer-vin. Vi har sett paraplyer i massor upphängda över gator på flera platser på den här resan, men här hade de tagit det ett steg längre med gigantiska, pastellfärgade lampskärmar.
Efter lunch ombord gick vi ut i Budapest igen. Har väl aldrig sett så många kaféer och restauranger. Sträckan vi gick idag blev 12 km, men då slöade vi ibland (skyllde på tidsbrist) och åkte spårvagn och tunnelbana också. All kollektivtrafik är gratis för folk över 65 år (man ska väl ha någon nytta av sin ålder!). Blev glad när jag fick visa leg (men inte B-Å) ...
 
Lördag 2017-09-30, Bratislava, Slovakien
Sovmorgon och en slö förmiddag. Orkade med möda gå upp på soldäck (med sol) och titta på slussningen 22 meter upp, som alltid blir man lite blasé i slutet av en kryssning. Efter lunch la vi till i Bratislava (500 000) och gjorde en gemensam utfärd med (töntigt) "lilleputtåg" (på gummihjul) till borgen, tämligen nybyggd efter gamla ritningar, och en fin utsikt över stan. Hade en svensktalande slovakisk lokalguide, som var mer inriktad på nutidshistoria än tidigare guider. Strosade i gamla stan, väldigt mysigt. Hit vill jag gärna åka tillbaka.
Ikväll var det kaptensmiddag. Alla var finklädda och de flesta damerna hade klänning. Jag envisades med långbyxor och kände mej lite nedklädd (nedklämd föreslår autokorrigeringen). Goran, vår lite buttre, disträe servitör var också uppklädd; han hade blinkande fluga...
 
Söndag 2017-10-01, Wien, Österrike 
Övade på tyska prepositioner och konstiga meningar man lärde i skolan (typ: Die Herringe der Nordsee sind grössere als die der Ostsee) inför dagens landstigning.
Sightseeingen började med buss förbi de många palatsen och monumenten som finns i överflöd i Wien (1,7 miljoner). Stannade vid de spejsade, kommunala bostadshus som konstnären Hundertwasser designat på 80-talet, en blandning av Gaudí i Barcelona och Fred Flintas Bedrock. Var tvungen (fast jag inte behövde...) att gå och kolla på toaletten där, som också designats av honom, snett och vint (toastolen var dock helt normal). Strosade i gamla stan och kollade fler byggnader, Stefansdomen (gick in och fotade trots pågående mässa!) och hästarna på Spanska ridskolan (i sina stallar).
Efter lunch ombord gick vi ut på egen hand till det stora pariserhjulet i Pratern. Där pågick Oktoberfest (Wiener Wiesen-Fest) med ett hiskligt öldrickande och skrålande, umpabumpamusik och dans på bänkarna. Så mycket lederhosen och dirndlar har jag inte sett förut. Kul!
Efter middan var vi på klassisk konsert med musik, sång och dans i palatset Auersperg från början av 1700-talet, i samma lilla sal som en liten Mozart höll konsert för kejsarinnan Maria Teresia. En norrman i sällskapet fick spela triangel i ett stycke. Han fick mest applåder av alla...